Priority Pass är helt underbart och jag har det kvar

17/1 På lördagen var jag lite stressad, först skulle jag Y och hans sambo till sjukhuset för att K skulle på en efterkontroll, under tiden åkte jag och Y till sömmerskan som skulle sy min klänning. Y hade ringt henne åt mig kvällen innan för att kolla att allt gått som det var tänkt och för att få en adress. Jag fick prova klänningen och jag visste inte riktigt vad som var fel, bara att den inte var så fin som jag hoppats. Inte för att jag skulle säga det, för det var inget fel på hantverket, men det var inte den galaklännig jag hade hoppats på. Men efter att jag provat den tog hon in den vid midjan som jag bad henne och sen igen och igen. Efter tredje gången så satt den så snyggt som jag hade hoppats och då blev den precis den galaklänning som jag hoppats på, så jag var lättad. Sömmeskan skakade på huvudet och tyckte uppenbarligen att den var för tight. Men jag vill ju att det syns att jag har platt mage och liten midja nu när jag äntligen har det och en för stor klänning gör ju att man ser större ut.
Efter tillpassningen behövde hon som sagt 1 timme för att slutföra arbetet, så vi åkte tillbaka till sjukhuset och väntade på K och under tiden tog vi en kaffe och lunch på fiket där. Jag valde en Ceasarsallad och den var till min förvåning väldigt bra!
När K var klar och också fått sig lite lunch så åkte vi till sömmerskan för att hämta klänningen, Innan jag åkte ville hon och Y att jag skulle prova den en gång till så det gjorde jag och alla tyckte att det såg bra ut, så sen åkte vi hemåt. Vi stannade på en trädgårdsaffär för att köpa en skottskärra till K också och sen åkte vi hemåt. S och hans motorcykelvänner hade åkt till Pattaya dagen innan och nu skulle de komma tillbaka till Mae Phim och Buffalo Bill på eftermiddagen för efterfest. De körde för en god sak och samlade pengar till en skola för föräldralösa barn. Så klubben bjöd på mat när de kom hem. Jag ar tvungen att packa och fixa så jag var lite sen ned, men blev inbjuden att äta av gratismaten, fast det kändes som om jag snyltade. Först hängde jag med killarna i baren på övervåningen och sen hägde jag med tjejerna på uteserveringen. De är alla Thailändskor så de pratar mest Thai. Jag har ett litet problem med det där. Jag hänger oftast med killarna som enda tjej och egentligen så är det tjejfritt på deras träffar, tjejerna sitter en bit ifrån tillsammans. Men eftersom jag inte pratar Thai så blir det svårt. Men tjejerna är snälla mot mig och jag är välkommen, men det pratas i alla fall mest Thai. Jag blev erbjuden att smaka på deras soppa och de varnade mig att den var stark och det var den, men det är min favoritsoppa så jag slurkade i mig den på ett par minuter fast det sved i munnen och på läpparna och hon som satt bredvid mig ropade till de andra och var så imponerad över att jag åt den och så fort utan problem. Så jag låtsades att det inte brände som eld och tog en portion till...
Strax senare var jag tvungen att säga hejdå och krama om alla för att hinna upp och borsta tänderna och packa det sista innan jag skulle möta upp Y. Han visste ju att jag hade mer bagage än vanligt så han skickade ett meddelande att han var på plats och så kastade jag ned nyckeln till honom som vi har börjat göra, sen kom han upp och hjälpte mig med en del av bagaget och jag gav honom en kasse med allt som blivit över i min kyl, allt från vatten till filmjölk, pepparkakor och ägg. Det tog han tacksamt emot och lämnade hemma hos K innan vi åkte. Kaviaren som blivit över lade jag i en plastpåse och gav till S tjej för att ge till S som var en våning upp. Sen åkte vi mot flygplatsen.
Det var en kall kväll igen och det var 21 grader som minst på vägen till flygplatsen, men det var ju fortfarande rätt tidigt, så det blev nog kallare senare.
Jag och min vän A skulle möta upp på flygplatsen senare och vi sprang hela tiden om varandra för att jag stod i någon kö eller hon fick något jobb. Sen av en tillfällighet sprang vi på varandra i incheckningen trots att flygplatsen är enormt stor och rymmer tusentals människor. Hon hade en kund med sig och sa att vi skulle möta upp senare, efter säkerhetskontrollen. Som nyårspresent hade jag ju fått ett "Priority Pass" till flygplatsen, jag visste inte säkert vad för skillnad det skulle göra men det blev jag varse rätt snabbt! I incheckningen var det ingen kö, så jag gick i den vanliga. När jag sen skulle till säkerhetskontrollen så fick de syn på mitt kort och skickade mig till en mycket mindre ingång. Där var det bara ett par personer före mig och innan jag ens tagit upp datorn och grejer så var det min tur och jag var igenom på ett nafs. Sen var det samma sak i passkontrollen, ingen kö att tala om och ingen väntetid alls! A hade sagt att jag inte skulle ge dem kortet om de inte bad om det, så jag höll i det själv och visade det för dem och ingen bad om det, så jag har det kvar till nästa gång! Toppen, helt enkelt toppen!
Jag gick till loungen och strax efter att jag kommit dit kom A in och bara gav mig en kram i stort sett, sen var hon tvungen att gå. Hon jobbar som värdinna och visar folk rätt och tar hand om passagerare som är osäkra eller informerar då flighter blivit försenade eller inställda och det var en flight till Ryssland som just blivit inställd så för en gångs skull var hon helt upptagen hela kvällen. Annars sitter hon ofta och väntar, händer inget så har hon ju inget att göra och tittar mest på film. Typiskt att det skulle vara så just idag. Jag flög ju Premium Economy hem och jag älskar det verkligen! Det är så mycket mer bekvämt än ekonomi. I Premium Economy får man samma mat och hörlurar som i ekonomi och ingen liten väska med tandborste och grejer, men man får de alldeles underbara stolarna! Och sin egen lilla kokong av plts för ben och grejer. Jag önskar att jag inte var så snål och att jag inte vill betala för det oftare.

Det hade jag inte behövt oroa mig för

30/10 På onsdagen började vi dagen med nudelsoppa. Vi hade ju handlat lite sånt i Bangkok innan vi åkte så att det skulle vara enkelt med frukost. Jag hade nudlar kvar sen tidigare och sa till ungarna att de var för starka för mig men att de gärna fick prova om de vågade. Minen på L är efter att hon ätit en stund av nudlarna och höll på att storkna för att de var så heta!
S hade förstås inga problem med dem alls.
Ju's brorsa och familj bor i Mae Phim och jag kunde knappt vänta med att höra av mig och träffa dem. Men de har haft det jobbigt den sista tiden med en riktig tragedi i familjen, så jag ville vänta en dag i alla fall innan jag började jaga S för att ses. Men det hade jag inte behövt göra, han hörde av sig och undrade var vi höll hus. Så framåt kvällen när vi hade fixat en moppe med sidovagn att hyra för veckan så åkte vi in till byn och Mae Phim Sportsbar för att träffa S, hans sambo och vänner.
Jag och tjejerna som ju är tillräckligt gamla för att dricka blev bjudna på någon läskig shot som jag mådde fruktansvärt illa av länge efteråt, dessutom blev jag fruktansvärt full av den på någon minut bara, men det gick ju över på nån halvtimme. Systersonen S som är för ung för att dricka är ändå inte intresserad av det så han tycker inte att det känns jobbigt alls och tjejerna liksom jag, drack mest sin shot för att vara artiga. Vi är visst inga stordrickare eller partyfolk...
Vi hade däremot väldigt trevligt och kan ni tänka er, S andra väns dotter med kompis hade kommit ner för att hälsa på också och det visade sig vara V's kompisar sedan tidigare som hon visste skulle till Thailand, men inte hade vi någon aning om att de skulle till samma ort och vara på samma bar som vi för att träffa samma person!
Senare på kvällen gick strömmen i hela byn och vi satt i mörkret i baren och åt lite kycklingvingar som R som äger puben bjöd oss på, de var de godaste vingar jag någonsin ätit i hela mitt liv!

Jag är egenkär

28/10 På måndagen gjorde vi våra sista inköp och ärenden i Bangkok och när vi var på MBK beställde jag ett porträtt av mig själv på en butik där. Jag har tänkt göra det förr men det har inte blivit av. Men tack vara V så fick jag ändan ur och tog tag i det. Jag tittade igenom mina bilder på Facebook och bestämde mig för den som P tagit av mig i våras när vi var på Galamiddag i Alicante. En bonus var att jag hade halsbandet jag fått av kommittén på mig på den bilden. Vi gick förbi och tjuvkikade på eftermiddagen och jag var redan nöjd med resultatet. Killen som ritade mig var djupt koncentrerad och såg mig inte där jag stod, men plötsligt var det någon annan som gjorde det och det gick upp ett ljus när de tittade på mig och sen på bilden och sen spred det sig som en löpeld genom butiken tills surret nådde honom och alla stirrade, pekade och fnissade och jag nickade glatt till tecknaren och sen gick vi vidare för att lämna honom ifred.
Senare på kvällen hämtade vi porträttet och jag var väldigt nöjd och gav tecknaren ganska mycket dricks och han blev väldigt förvånad, så det brukar de nog inte få.
Han hade gjort mig lite snyggare, tänderna lite rakare, håret lite bättre och så vidare, men jag känner igen mig själv och är väldigt nöjd. Det kanske är egotrippat att vilja ha en bild av sig själv på väggen, men det kändes så rätt!
På vägen hem från MBK tog vi nog en felsväng eller nåt för plötsligt kände vi inte igen oss och strövade runt lite tills vi hittade ett ställe som såg trevlig ut och där åt vi middag mitt på gatan. Mannen som hade restaurangen var trevlig och det var även tjejen som serverade oss. S beställde en rätt som gudsonen sagt åt honom att prova och när de frågade om han ville ha den stark eller inte så sa han medium, men sen skickade han tillbaka den och bad om mer chili. Sen tog han en portion till och bad om riktigt starkt och ändå tyckte han att den var mesig. Jag vet inte om det var en machogrej eller om det verkligen inte var starkt. Jag ville inte prova då jag verkligen inte tycker om den rätten, det är nämligen en massa koriander i den och det gillar inte jag.
Sen letade vi oss tillbaka till hotellet och packade det sista för avfärden dagen efter.