Jag tror att min självbild är rätt skev....

1/10 På torsdagskvällen var jag nere i byn och åt middag med mina vänner och efter middagen gick jag in på 7eleven för att köpa lite nötter och sånt och när jag stod där och försökte bestämma mig för vad jag ville ha så står det 5-6 tonårstjejer i en av de andra gångarna. De fnissar och håller på och tisslar och tasslar och jag kände mig lite obekväm eftersom jag hade en känsla av att det var mig de tittade på och fnissade åt. Jag trodde inte att det var något elakt, men jag tyckte att det var genant att de var så fokuserade på mig allihopa. Sen var det en av tjejerna som gick in i min gång och jag låtsades att inte se det, jag tittade fortfarande på nötterna, men när hon tittade rakt upp i mitt ansikte och utbrast väldigt högt: Oh my god! så flackade min blick mot henne och nu var det ju uppenbart att det handlade om mig. Då kom alla de andra tjejerna också in i vår gång och gruppen står på min vänstra sida och det står en tjej på min högra så jag står mellan dem. Då sa den tjejen något och då vände jag mig om och sa: Ursäkta, sa du något. När jag då hade öppnat för en konversation tog en av de andra tjejerna mod till sig och hon kunde lite engelska. Hon frågade om de kunde få ta kort på sig tillsammans med mig.... Ehhh ok sa jag och kände mig återigen väldigt obekväm och blev lite generad och undrade om de tagit fel på mig och någon kändis eller nåt och tänkte vad besvikna de skulle bli när de upptäckte att jag bara var jag så att säga. Fyra av tjejerna ville fota sig bredvid mig och jag lade armen om dem en i taget och log mot kameran. Sen tackade de och smet ut genom dörren. Jag funderade på vad som hänt och ett alternativ var ju att de trodde att jag var en kändis, ett annat att det var ett skämt, det tredje att de skulle fånga min uppmärksamhet för att stjäla något eller helt enkelt att de tyckte att jag såg bra ut. Det kändes varken som ett skämt eller ett försök att stjäla något och jag hade alla mina pengar och min telefon även när de hade gått, jag landade på att de faktiskt tyckte att jag var snygg, eller en kändis. När jag kom ut så satt de på sina moppar och väntade och hon som kunde lite engelska frågade vad jag hette vilket ju visade att de inte trodde att jag var någon annan och då slappnade jag av lite, sen sa hon bara; Madame, you are very beautiful!

Jag gick med lätta steg till min moppe och åkte hemåt med ett leende på läpparna. Ibland krävs det inte så mycket för att få en annan människa att le! när jag ser mig själv i en spegel ser jag en blekfet kärring i 40-årsåldern och det blir väldigt förvirrande när jag går ut för jag får väldigt mycket uppmärksamhet och jag jobbar helt klart på att få ihop de båda bilderna. Jag vet att när jag går in på en pub eller butik så väcker jag uppmärksamhet och jag måste liksom förbereda mig inför att gå genom en dörr och jag har börjat acceptera att det är för att de tycker att jag är vacker, men som sagt, att få ihop den vetskapen med min egen bild av mig själv det tar en väldig tid. I Thailand blir jag däremot ofta ignorerad och jag har vant mig vid att jag får "vara ifred" och tycker att det är avslappnande, därför blir jag väldigt tagen på sängen när sånt händer just i Thailand. När jag åker till flygplatsen dock så finns det ju en massa folk från Europa och USA och andra västerländska länder och då vet jag att jag blir iakttagen varje steg jag tar och det är smickrande men det går som sagt inte ihop med min självbild och just denna dag tyckte jag att jag såg ut som vanligt...

Vi är mer självgående än andra

26/4 På söndagen var det dags att åka hem igen. Det hade varit en upplevelse att se Island och det är helt klart ett tacksamt motiv när man gillar att fota, men helt klart för kallt för min smak. Min fibromyalgi klarade inte riktigt av kylan och de som säger att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder har garanterat inte sköldkörtelfel och fibromyalgi, för trots att jag vet att jag är frusen så fanns det helt enkelt inte mer kläder att ta på sig än vad jag redan hade... 5-6 lager högkvalitativa kläder, underställ, goretex och så vidare hjälpte föga för mig som är så frusen och jag fick frossa flera gånger om dagen. Reseledarna körde oss till flygplatsen på morgonen och lämnade oss vid incheckningen och åkte för att återlämna hyrbilarna. Under tiden checkade vi in oss själva och dem och våra väskor. När de kom tillbaka blev de väldigt förvånade för tidigare grupper har stått och väntat på dem som barn och inte fått något gjort under tiden och att vi dessutom hade checkat in dem var de extra förvånade över.
Jag och J gick runt lite på flygplatsen efter säkerhetskontrollen, vi gick och tog en sista titt på isländska produkter i butikerna, de andra tog en öl i en bar så länge.
Lagom till boarding mötte alla upp vid gaten och sen hade vi alla säten tillsammans.
Jag och J hade haft rätt kul under resan att många ord är precis så som vi brukar skämta om i Sverige, ett svenskt ord med en -ur bakom. Många fler än vi trott. Men toaletter var ju ett väldigt konstigt och roligt ord tycker jag, Snyrtingar.
Jag som inte är van att dela rum med folk tycker att det är lite jobbigt, både för att jag är rädd att störa dem och för att jag är rädd för att de ska störa mig. Särskilt orolig är jag om jag inte känner personen väl. Jag blev glatt överraskad över att jag inte störde mig det minsta på J, trots att vi umgås rätt sällan och inte särskilt tätt då vi gör det. Hon är helt enkelt inte en sån som går en på nerverna! På det stora hela tror jag att jag inte störde henne särskilt mycket heller. Det var skönt att komma hem däremot och kunna sova naken och ensam igen och njuta av den relativa värmen, jag som tycker att Sverige är för kallt större delen av året.

Jag fattar inte hur jag lyckas med sånt

19/4 På söndag morgon landade jag i Madrid på vägen hem, innan vi landade serverades frukost och jag insåg att namnet på det vi försökt att förklara för hotellets personal att vi ville ha: mjölk, inte alls skiljde sig mycket från de namn vi provat med. Vi hade provat med mjölk på engelska, tyska, spanska och frågan är om vi inte provade på franska också och det spelade ingen roll hur många vi frågade, de förstod helt enkelt inte vad det var vi ville ha... Jag börjar undra om det är väldigt ovanligt att ha mjölk i kaffet i Brasilien.
Jag hade vaknat en gång under flygturen och tittat ut genom fönstret och såg så pass suddigt att jag var osäker på om det var moln eller is utanför fönstret, men jag tog en bild av det och nog ser det ut som moln snarare än is? När jag kom till flygplatsen i Madrid så körde jag på mitt 2-timmarstempo. Jag vet ungefär hur lång tid det tar för mig att göra olika saker på en flygplats och av någon jävla anledning hade jag fått för mig att jag hade två timmar på mig mellan flighterna, detta trots att jag berättat för en engelsk kvinna på hotellet dagen innan att jag hade 1½-timme...
I vilket fall så drog jag benen efter mig för att vara jag, om man inte skyndar sig så går ju tiden fortare. På vägen till gaten stannade jag på Starbucks som jag tagit mig tid att leta efter och köpte latte och en macka. Som jag sa så vet jag ungefär hur lång tid saker tar och nu började det bli dags att ta reda på vad klockan var så jag frågar en spansk man bredvid mig vad klockan är. Hans svar var att klockan var 11. Vad? sa jag, är du säker på det? Så han frågade en av killarna som jobbade på Starbucks vad klockan var och sa återigen, ja den är 11. Åhhnej! Min flight skulle ju gå klockan 11.05!
Jag började springa mot gaten med kaffet i handen och mackan under armen tryckt mot kroppen och med handväskan och datorväskan med mig trots att jag ju egentligen visste att det var försent, men tänk om de var lite sena?
Till slut hivade jag både kaffe och macka i närmaste soptunna trots att jag inte ens smakat på den och som sagt, jag var rätt säker redan då att jag gjorde det i onödan. Sen sprang jag ju mycket bättre och sprintade iväg mot gaten och planet stod inte ens kvar vid gaten trots att klockan bara var 11.10, de flesta flighter går inte ut från gaten förrän tidigast vid avgångstid, klart att jag ska med den flighten som går exakt i tid. Jag var gråtfärdig när jag fick veta att det bolaget inte hade mer än en flight per dag till Stockholm, jag hade ju redan rest rätt länge och jag ville ju inte behöva ta en extra semesterdag för att sitta och vänta på Madrids flygplats på att få åka hem. De skickade mig hela tiden vidare och sa att vid den disken skulle de kunna hjälpa mig men inte denna, vid fjärde disken kunde jag få hjälp att ta reda vilka bolag som skulle flyga till Stockholm under dagen och det bolag som skulle flyga snarast var Norwegian men de kunde ju inte garantera att de hade platser över. Nu fick jag gå ur terminalen och ta en buss till den andra, det tog 20 minuter och sen gick jag till check-in och frågade var jag kunde kolla om de hade biljetter. Som tur ar kunde jag få köpa en biljett men det kostade 3500:- enkel resa!
Min resväska visste jag ju inte var den var så jag checkade in utan bagage och några timmar senare var jag äntligen hemma. Jag trodde att min väska skulle stå och vänta på mig på Arlanda, jag vet att den egentligen inte ska gå med planet om jag inte är med eftersom det finns en risk att någon checkar in bomber och grejer och sen helt enkelt inte flyger med, men sanningen är att väskor ofta kommer bort eller går med planet i alla fall och så vidare och min tanke var att det tar tid att leta upp och få av en väska och eftersom flighten gått nästan före avgångstid så borde de inte ha hunnit ta ur den. Så var i alla fall inte fallet och jag fick gå till bagageupplysningen och killen där var riktigt dryg mot mig och sa att men det fattar du väl att den inte är med och det är inte vårat problem (Star Alliance/SAS) för du flög ju med Norwegian hit. Jag förklarade varför jag trott att väskan gått med och att jag inte vetat hur jag annars skulle göra och han hävdade återigen att jag ju valt att INTE flyga med dem så det var Norwegians ansvar. Jag sa till honom att jag visserligen missade flighten, men jag hade ju fortfarande betalat för biljetten och inte kan det vara Norwegians ansvar, de visste ju inte ens att jag hade en väska. Då började han nog inse att jag hade rätt och betedde sig trevligare och hjälpte mig att leta efter väskan och söka efter den på systemet, det visade sig att den mycket riktigt var kvar i Madrid och han skulle fixa så att den skulle komma med samma flight fast imorgon istället och jag tackade och gick ut för att åka hem med pappa som väntade på mig.
Klockan var rätt mycket när jag kom hem så jag gjorde inte så mycket innan jag gick och lade mig tidigt, jag var helt slut efter redan och stressen det inneburit att inte veta om jag skulle ta mig hem.
Jag vet att anledningen till att jag gör såna missar är för att jag är alldeles för avslappnat när jag reser och dubbelkollar inte tider och grejer, jag går på autopilot helt enkelt och hur jag än försöker så kan jag liksom inte komma på ett sätt att styra mig själv till att ha mer koll.

Priority Pass är helt underbart och jag har det kvar

17/1 På lördagen var jag lite stressad, först skulle jag Y och hans sambo till sjukhuset för att K skulle på en efterkontroll, under tiden åkte jag och Y till sömmerskan som skulle sy min klänning. Y hade ringt henne åt mig kvällen innan för att kolla att allt gått som det var tänkt och för att få en adress. Jag fick prova klänningen och jag visste inte riktigt vad som var fel, bara att den inte var så fin som jag hoppats. Inte för att jag skulle säga det, för det var inget fel på hantverket, men det var inte den galaklännig jag hade hoppats på. Men efter att jag provat den tog hon in den vid midjan som jag bad henne och sen igen och igen. Efter tredje gången så satt den så snyggt som jag hade hoppats och då blev den precis den galaklänning som jag hoppats på, så jag var lättad. Sömmeskan skakade på huvudet och tyckte uppenbarligen att den var för tight. Men jag vill ju att det syns att jag har platt mage och liten midja nu när jag äntligen har det och en för stor klänning gör ju att man ser större ut.
Efter tillpassningen behövde hon som sagt 1 timme för att slutföra arbetet, så vi åkte tillbaka till sjukhuset och väntade på K och under tiden tog vi en kaffe och lunch på fiket där. Jag valde en Ceasarsallad och den var till min förvåning väldigt bra!
När K var klar och också fått sig lite lunch så åkte vi till sömmerskan för att hämta klänningen, Innan jag åkte ville hon och Y att jag skulle prova den en gång till så det gjorde jag och alla tyckte att det såg bra ut, så sen åkte vi hemåt. Vi stannade på en trädgårdsaffär för att köpa en skottskärra till K också och sen åkte vi hemåt. S och hans motorcykelvänner hade åkt till Pattaya dagen innan och nu skulle de komma tillbaka till Mae Phim och Buffalo Bill på eftermiddagen för efterfest. De körde för en god sak och samlade pengar till en skola för föräldralösa barn. Så klubben bjöd på mat när de kom hem. Jag ar tvungen att packa och fixa så jag var lite sen ned, men blev inbjuden att äta av gratismaten, fast det kändes som om jag snyltade. Först hängde jag med killarna i baren på övervåningen och sen hägde jag med tjejerna på uteserveringen. De är alla Thailändskor så de pratar mest Thai. Jag har ett litet problem med det där. Jag hänger oftast med killarna som enda tjej och egentligen så är det tjejfritt på deras träffar, tjejerna sitter en bit ifrån tillsammans. Men eftersom jag inte pratar Thai så blir det svårt. Men tjejerna är snälla mot mig och jag är välkommen, men det pratas i alla fall mest Thai. Jag blev erbjuden att smaka på deras soppa och de varnade mig att den var stark och det var den, men det är min favoritsoppa så jag slurkade i mig den på ett par minuter fast det sved i munnen och på läpparna och hon som satt bredvid mig ropade till de andra och var så imponerad över att jag åt den och så fort utan problem. Så jag låtsades att det inte brände som eld och tog en portion till...
Strax senare var jag tvungen att säga hejdå och krama om alla för att hinna upp och borsta tänderna och packa det sista innan jag skulle möta upp Y. Han visste ju att jag hade mer bagage än vanligt så han skickade ett meddelande att han var på plats och så kastade jag ned nyckeln till honom som vi har börjat göra, sen kom han upp och hjälpte mig med en del av bagaget och jag gav honom en kasse med allt som blivit över i min kyl, allt från vatten till filmjölk, pepparkakor och ägg. Det tog han tacksamt emot och lämnade hemma hos K innan vi åkte. Kaviaren som blivit över lade jag i en plastpåse och gav till S tjej för att ge till S som var en våning upp. Sen åkte vi mot flygplatsen.
Det var en kall kväll igen och det var 21 grader som minst på vägen till flygplatsen, men det var ju fortfarande rätt tidigt, så det blev nog kallare senare.
Jag och min vän A skulle möta upp på flygplatsen senare och vi sprang hela tiden om varandra för att jag stod i någon kö eller hon fick något jobb. Sen av en tillfällighet sprang vi på varandra i incheckningen trots att flygplatsen är enormt stor och rymmer tusentals människor. Hon hade en kund med sig och sa att vi skulle möta upp senare, efter säkerhetskontrollen. Som nyårspresent hade jag ju fått ett "Priority Pass" till flygplatsen, jag visste inte säkert vad för skillnad det skulle göra men det blev jag varse rätt snabbt! I incheckningen var det ingen kö, så jag gick i den vanliga. När jag sen skulle till säkerhetskontrollen så fick de syn på mitt kort och skickade mig till en mycket mindre ingång. Där var det bara ett par personer före mig och innan jag ens tagit upp datorn och grejer så var det min tur och jag var igenom på ett nafs. Sen var det samma sak i passkontrollen, ingen kö att tala om och ingen väntetid alls! A hade sagt att jag inte skulle ge dem kortet om de inte bad om det, så jag höll i det själv och visade det för dem och ingen bad om det, så jag har det kvar till nästa gång! Toppen, helt enkelt toppen!
Jag gick till loungen och strax efter att jag kommit dit kom A in och bara gav mig en kram i stort sett, sen var hon tvungen att gå. Hon jobbar som värdinna och visar folk rätt och tar hand om passagerare som är osäkra eller informerar då flighter blivit försenade eller inställda och det var en flight till Ryssland som just blivit inställd så för en gångs skull var hon helt upptagen hela kvällen. Annars sitter hon ofta och väntar, händer inget så har hon ju inget att göra och tittar mest på film. Typiskt att det skulle vara så just idag. Jag flög ju Premium Economy hem och jag älskar det verkligen! Det är så mycket mer bekvämt än ekonomi. I Premium Economy får man samma mat och hörlurar som i ekonomi och ingen liten väska med tandborste och grejer, men man får de alldeles underbara stolarna! Och sin egen lilla kokong av plts för ben och grejer. Jag önskar att jag inte var så snål och att jag inte vill betala för det oftare.

Livet vore enklare om folk tog hänsyn

27/4 På lördagskvällen åkte jag från Mae Phim med min pålitliga chaufför och 2½ timme senare var jag på plats på flygplatsen. Det gick ganska fort att checka in och sen gick jg för att hitta loungen. Det tog längre tid och när jag väl hittad den så visade det sig att det fanns en mycket närmare min gate så jag tog en ny hajk och gick för att hitta den.
Slutligen kunde jag sätta mig ner och ta det lugnt en stund men sen fick jag gå till gaten. Fördelen med att beställa specialmat är att man får mat först av alla, sen kan man somna och sova hela vägen hem. Nackdelen är som sagt att man får skittrist mat... Kokt potatsi med kokt fisk och kokt squash, igen... Helt totalt smaklöst, ingen sås, inga kryddor. Men sen tog jag en sömntablett och somnade ifrån allt. När jag slutligen hade somnat så var det en unge som kom krypande och drog mig i benet! Mamman brydde sig inte o att säg till honom alls, för hon var bara glad att han inte störde henne, för hon tittade på film. Han var inte så liten att han inte förstod vad han gjorde heller, han var 3-4 år. Senare kröp han i gången och började öppna lådan med syrgasflaskorna och då tog slutligen flygvärdinnan itu med mamman och sa att nu får du nog hålla honom under kontroll. Det blev inte mycket bättre för det. Jag är så oerhört trött på människor som inte inser att vi måste dela utrymme och liv när vi hamnar i samma "rum" och att det kräver att man tar hänsyn till varandra. Folk som sparkar en i ryggen hela tiden, drar i sätet bakifrån och väcker en, inte bryr sig om att försöka låta bli att gå in i en när de går genom gångarna och inte ens försöker hålla barnen stilla och tysta.
Saken är den att de flesta föräldrar gör sitt bästa och då accepterar jag om de inte lyckas, barn är trots allt barn. De jag inte tål är de som hellre ser på film eller spelar spel än att se till att deras barn inte stör andra.
Lagom tills vi landade var jag halvt mordisk, en del blir ju arga när de är hungriga, jag blir arg om jag inte får sova.
Sen det faktum att det tar folk en massa tid att gå av eller på ett flygplan och att de ställer sig mitt i gången och fixar och donar medan 20 personer väntar på att passera, det är ännu en sak som irriterar mig. Ja, jag är en bitch när jag reser!
När jag kom  hem packade jag upp och tvättade istället för att sova trots att jag var trött, jag var hemma ungefär mitt på dagen så det är nog bättre att hålla sig vaken tills det är rimligt att gå och lägga sig för natten.

Mina stora livvakter

18/4 På fredagen var jag då framme i Thailand på morgonen. Ju hade tipsat mig om en kille som man kan hyra in som chaufför att hämta en i Bangkok för att ta sig till Mae Phim. Jag bestämde mig för att boka honom för det var enkelt och han bor granne med mig så han lär ju hitta bra. Han var i tid och hittade mig fort på flygplatsen. Jag bad att få handla lite kaffe på Starbucks innan vi åkte från flygplatsen och det var förstås ok.
Sen åkte vi hemåt Mae Phim. Jag satt i baksätet och halvsov större delen av tiden och Y var precis lagom för mig, om jag ville prata pratde han med mig och ville jag vara tyst så var han tyst. Dessutom körde han väldigt, väldigt bra. Det är mer regel än undantag att man blir skrämd när man åker bil med Thailändare, främst för att de kör alldeles för tätt inpå bilen framför. Y gör inte det, han kör bra till och med med svenska mått mätt och han har en ren och ny bil som är bekväm och fräsch.
Ungefär 2½ timme senare var vi hemma och han hjälpte mig med väskorna till dörren och vi kom överens om att jag skulle höra av mig i god tid om när jag ville åka tillbaka till flygplatsen.
Jag tog upp mina väskor till lägenheten och packade upp det mesta och hängde det i garderoben.
Sen gick jag ned till den lilla lokala butiken som är precis nedanför min lägenhet och där köpte jag vatten och dricka och lite sånt.
Sen satte jag mig utanför butiken en stund, för de har fritt wifi. Plötsligt blev jag överfallen bakifrån av två stora killar! Det visade sig vara gudsonen och hans lillebrorsa. De är ju både långa och stora vid det här laget och när jag sitter mellan dem så ser jag ut som en pytte. Deras mamma och resten av familjen kom strax efter och sa att de var dags för lunch på stranden så vi delade upp oss i två bilar och åkte de få hundra metrarna till en av serveringarna på stranden och där åt vi en lunch tillsammans allihopa. Vilken bra början på min vecka! Alla var där, hela familjen!

Vad var det som skulle vara så bra med dem då?

24/10 På torsdagen blev jag upphämtad hemma av V och hennes farfar för skjuts till Arlanda. På flygplatsen mötte vi upp med L och S. Alla var mycket förväntansfulla men det kändes också lite overkligt att vi faktiskt var på väg. Fast det visade sig vara ganska overkligt också för flighten blev väldigt försenad. Alla som hört att vi bokat med Emirates har nästan applåderat och sagt att de är böst av alla bolag, även om du åker ekonomiklass. V hade inget annan val än att köpa Businessklassbiljett till Dubai och Thailand, men hon fick ekonomiklassbiljett på hemvägen. Vi andra tre blev dessutom ut splittrade på planet. Jag och S satt tillsamman men L satt en bra bit ifrån oss och V som sagt i en hel annan del av planet. Efter drygt 1 timmes väntan, sittande i ett trångt flygplan utan att komma någon vart så möttes jag och V vid toaletterna och pratade en stund, men då blev vi tillbakachasade till våra säten för att nu skulle vi minann lyfta inom 5 minuter. Jag sa att jag ville gå på toa först men se det fanns det ingen tid med, stewarden var rätt otrevlig om det också och ingen information om vad vi väntade på kom från cockpit. Efter att ha suttit i sätet en stund till så gick jag till toan i alla fall och fick en utskällning av stewarden för att vi skulle åka nu. Det fanns förstås mer än nog med tid för mig att gå på toa och dessutom sitta och vänta ett tag till. Slutligen efter 2 timmars försening fick vi slutligen lyfta, det visade sig att vi behövt byta ett däck, det kunde de ju ha informerat om och de borde kunna gissa att det skulle ta tid och låtit oss sitta i gaten istället för inträngda på ett flygplan som vi ändå skulle få sitta på så länge...
De här ungarna är verkligen tre av de bästa i världen och de är så lätta att hänga med, det kräver ingen insats eller energi att göra det, man bara är liksom.
Runt 7-8 timmar senare landade vi i Dubai och var runt 1½ timme sena dit, men det var ändå drygt 3§ timme att vänta till nästa flight så det var gott om tid.
Vi gick till Starbucks för att ta en kaffe och något att äta och det tog ett tag att hitta V eftersom hon hade fått gå genom någon slags VIP-ingång och kommit till en annan del av terminalen.
Sen gick vi till nästa flight coh vi såg verkligen inte fram emot att flyga ännu en flight med Emirates...

Stackars medpassagerare

19/10 På lördag förmiddag påbörjade jag min resa hemåt. Det känns alltid tungt när man vet att det närmaste dygnet till stor del kommer att gå åt till att sitta i flygplanssäten eller sitta och vänta på flygplatser, eller ännu värre springa runt i stress med väskor i korridorerna på en flygplats och sen stinka som en gammal yllefilt när man sätter sig bredvid någon stackars medpassagerare. Men som sagt, det blir också en typ av meditation, så det tar aldrig riktigt så lång tid som man befarat samtidigt som det känns som om det aldrig tar slut.
På tal om att stinka var det nog allra värst för två år sedan när jag var tvungen att checka ut från hotellet i San Francisco redan på förmiddagen, men hade resten av dagen på mig att göra saker. Jag bestämde mig för att hyra en cykel och cykla över Golden Gate Bridge, det var soligt och vackert och en fin tur, men man svettas förstås när man anstränger sig fysiskt och ungefär halva turen är uppför så det tar ju lite på krafterna. Just när man cyklat klart är man ju bara blöt, man stinker ju inte. Men lagom tills man kommit till flygplatsen och på vägen stressvettats lite också, ja då börjar man stinka! Det var då man önskade att man hade tillgång till dusch innan man reste hem...

Bästa utsikten är från toaletten

11/10 På fredag morgon mötte jag upp min kollega D på Arlanda för att flyga till USA för vårt årliga möte och seminarium. Vi hade bestämt oss för en direktflight till Chicago med SAS och sen åka vidare till Reno där mötet ska vara med en flight nästa dag. Det är tungt att resa till USA och man blir oerhört trött och jetlagged, att sen försöka jobba effektivt är inte lätt alls. Dessutom görs många av de viktigaste kontakterna på kvällarna över en öl eller middag, så det är viktigt att ha tillräckligt med ork för att göra även det. I korthet kan man väl säga att det ofta är mer eller mindre 24 timmars jobbpass när man reser.
Jag som större delen av resan och tittade bara på film medan jag åt min lunch och det kändes väldigt konstigt med en så kort och enkel resa och att man sen plötsligt är i USA. Ofta har vi antingen en längre flight eller flera flighter och det tar en massa tid och kraft och då kan hjärnan lättare acceptera att man är långt hemifrån. Den här flighten var kortare än 9 timmar och hjärnan tyckte inte att vi kunde ha kommit så långt som till USA på den lätta resan... Det var samma sak för min kollega.
Vi hade bestämt oss för att bo på hotellet på flygplatsen för att slippa släpa väskorna på tåget in till stan och hålla på och för att underlätta resan till flygplatsen nästa dag.
När vi checkat in och lämnat väskorna på rummen gick vi för att ta tåget in till stan. Det är en bra bit in till stan, det tar runt 45 minuter och dessutom var det massor med folk och en 50 meter lång kö till biljettautomaten. Som tur var så var jag uppmärksam och hörde någon ropa från spärren att de som ville ha en dagsbiljett och hade 5 dollar i kontanter kunde köpa biljetter där istället. Jag hade 10 dollar i kontanter så jag och D kunde hoppa förbi kön och ta tåget direkt in till stan utan att stå i kö alls.
När vi kom in till stan bestämde vi oss för att ta en lång promenad efter allt stillasittande. Det var rätt kallt när man satt stilla, men så länge man gick och höll sig till solen så var det varmt och skönt, men i stan är det ju skuggigt av de höga husen nästan överallt så jag fick ta av och på min huvtröja och scarf hela tiden. När vi hittade Victorias Secret-butiken som jag visste låg utefter shoppinggatan gick jag in dör och D gick till en annan butik i närheten. Jag blev kvar där i nästan en timme!
Jag älskar underkläder och det är på VS som jag köper mina underkläder, så det gör jag en gång per år alltså. Så då köper jag en massa så att de räcker för det kommande året. Men faktum är ju att man inte sliter ut dem så oftast bli det så att man bara får mer och mer i underklädeslådan. Nu har jag ju fått kasta en massa trosor för att de blivit för stora så nu kan jag med gott samvete köpa fler.
Efter lite mer shopping där vi gick tillsammans efter att ha mött upp igen så gick vi upp till Hancock Tower som är ett av de högsta husen i Chicago. Längst upp i tornet ligger det en skybar som jag varit till tidigare, drickan är löjligt dyr men utsikten är fantastisk.
Det blir kö till hissen eftersom det tar så lång tid för den att åka över 90 våningar först upp och sen ner, ändå görs inte många stopp på vägen. Vi stod först i kön så vi kom med första turen upp i alla fall.
När jag var där sist så var det en rätt fin och lite lyxig bar däruppe, nu såg det mer ut som en diner med heltäckningsmatta och små bord och det var en massa turister av lite lägre klass, sist var det mer välklädda människor med stil.Vi hade visserligen bara jeans och tröja, men vi var några av de mer välklädda där uppe.
D tog en Long Island Ice Tea och jag tog en Red Bull för koffeinkicken som jag borde ha fått tidigare, mitt huvud hade börjat värka. Innan vi gick därifrån skulle jag gå på toaletten, till viss del för att man får första parkett till utsikten därifrån och jag rådde D att göra samma sak. Men när han kom ut visade det sig att männens toalett inte hade några fönster utan låg inåt huset. På damernas var det en massa fniss och nästan kö till fönstret där alla stod och fotade utsikten och fnissen handlade om att de som de sa, aldrig trodde att de skulle fotografera inne på en toalett.
Vi promenerade vidare en stund och hittade en taxi som vi tog till en restaurang som D hade hittat på Guide Michelins hemsida, den hade inga stjärnor men rekommenderades som "value for money".
Det var massor med folk där och vi blev placerade vid ett stort barbord med andra gäster, maten var under all kritik faktiskt. Kvalitén var inte dålig på produkterna, men rätterna var smaklösa och trista, dessutom var de väldigt pretentiösa. Varken D eller jag var nöjda, men tyckte bättre om varandras mat än det vi hade valt själva, så vi bytte tallrikar.
Sen var vi helt slut och tog taxi tillbaka till hotellet, vi hade inte energi att ta oss till tåget och åka i 45 minuter för att få gå och lägga oss.