Jag fattar inte hur jag lyckas med sånt

19/4 På söndag morgon landade jag i Madrid på vägen hem, innan vi landade serverades frukost och jag insåg att namnet på det vi försökt att förklara för hotellets personal att vi ville ha: mjölk, inte alls skiljde sig mycket från de namn vi provat med. Vi hade provat med mjölk på engelska, tyska, spanska och frågan är om vi inte provade på franska också och det spelade ingen roll hur många vi frågade, de förstod helt enkelt inte vad det var vi ville ha... Jag börjar undra om det är väldigt ovanligt att ha mjölk i kaffet i Brasilien.
Jag hade vaknat en gång under flygturen och tittat ut genom fönstret och såg så pass suddigt att jag var osäker på om det var moln eller is utanför fönstret, men jag tog en bild av det och nog ser det ut som moln snarare än is? När jag kom till flygplatsen i Madrid så körde jag på mitt 2-timmarstempo. Jag vet ungefär hur lång tid det tar för mig att göra olika saker på en flygplats och av någon jävla anledning hade jag fått för mig att jag hade två timmar på mig mellan flighterna, detta trots att jag berättat för en engelsk kvinna på hotellet dagen innan att jag hade 1½-timme...
I vilket fall så drog jag benen efter mig för att vara jag, om man inte skyndar sig så går ju tiden fortare. På vägen till gaten stannade jag på Starbucks som jag tagit mig tid att leta efter och köpte latte och en macka. Som jag sa så vet jag ungefär hur lång tid saker tar och nu började det bli dags att ta reda på vad klockan var så jag frågar en spansk man bredvid mig vad klockan är. Hans svar var att klockan var 11. Vad? sa jag, är du säker på det? Så han frågade en av killarna som jobbade på Starbucks vad klockan var och sa återigen, ja den är 11. Åhhnej! Min flight skulle ju gå klockan 11.05!
Jag började springa mot gaten med kaffet i handen och mackan under armen tryckt mot kroppen och med handväskan och datorväskan med mig trots att jag ju egentligen visste att det var försent, men tänk om de var lite sena?
Till slut hivade jag både kaffe och macka i närmaste soptunna trots att jag inte ens smakat på den och som sagt, jag var rätt säker redan då att jag gjorde det i onödan. Sen sprang jag ju mycket bättre och sprintade iväg mot gaten och planet stod inte ens kvar vid gaten trots att klockan bara var 11.10, de flesta flighter går inte ut från gaten förrän tidigast vid avgångstid, klart att jag ska med den flighten som går exakt i tid. Jag var gråtfärdig när jag fick veta att det bolaget inte hade mer än en flight per dag till Stockholm, jag hade ju redan rest rätt länge och jag ville ju inte behöva ta en extra semesterdag för att sitta och vänta på Madrids flygplats på att få åka hem. De skickade mig hela tiden vidare och sa att vid den disken skulle de kunna hjälpa mig men inte denna, vid fjärde disken kunde jag få hjälp att ta reda vilka bolag som skulle flyga till Stockholm under dagen och det bolag som skulle flyga snarast var Norwegian men de kunde ju inte garantera att de hade platser över. Nu fick jag gå ur terminalen och ta en buss till den andra, det tog 20 minuter och sen gick jag till check-in och frågade var jag kunde kolla om de hade biljetter. Som tur ar kunde jag få köpa en biljett men det kostade 3500:- enkel resa!
Min resväska visste jag ju inte var den var så jag checkade in utan bagage och några timmar senare var jag äntligen hemma. Jag trodde att min väska skulle stå och vänta på mig på Arlanda, jag vet att den egentligen inte ska gå med planet om jag inte är med eftersom det finns en risk att någon checkar in bomber och grejer och sen helt enkelt inte flyger med, men sanningen är att väskor ofta kommer bort eller går med planet i alla fall och så vidare och min tanke var att det tar tid att leta upp och få av en väska och eftersom flighten gått nästan före avgångstid så borde de inte ha hunnit ta ur den. Så var i alla fall inte fallet och jag fick gå till bagageupplysningen och killen där var riktigt dryg mot mig och sa att men det fattar du väl att den inte är med och det är inte vårat problem (Star Alliance/SAS) för du flög ju med Norwegian hit. Jag förklarade varför jag trott att väskan gått med och att jag inte vetat hur jag annars skulle göra och han hävdade återigen att jag ju valt att INTE flyga med dem så det var Norwegians ansvar. Jag sa till honom att jag visserligen missade flighten, men jag hade ju fortfarande betalat för biljetten och inte kan det vara Norwegians ansvar, de visste ju inte ens att jag hade en väska. Då började han nog inse att jag hade rätt och betedde sig trevligare och hjälpte mig att leta efter väskan och söka efter den på systemet, det visade sig att den mycket riktigt var kvar i Madrid och han skulle fixa så att den skulle komma med samma flight fast imorgon istället och jag tackade och gick ut för att åka hem med pappa som väntade på mig.
Klockan var rätt mycket när jag kom hem så jag gjorde inte så mycket innan jag gick och lade mig tidigt, jag var helt slut efter redan och stressen det inneburit att inte veta om jag skulle ta mig hem.
Jag vet att anledningen till att jag gör såna missar är för att jag är alldeles för avslappnat när jag reser och dubbelkollar inte tider och grejer, jag går på autopilot helt enkelt och hur jag än försöker så kan jag liksom inte komma på ett sätt att styra mig själv till att ha mer koll.

Hur undviker man att dumpa skiten?

6/2 På fredagen var det åter dags för städning i akvariet. Det är mer jobb än man tror med fiskar, men det tar inte särskilt lång tid och mycket kraft. Men man ska trots allt byta ungefär en tredjedel av vattnet en gång i veckan. Man har en slang med en liten tratt i ena änden och en liten handpump i andra änden. Man sätter ned tratten i akvariet och pumpar tills det rinner ur vatten och sen använder man helt enkelt tratten som en dammsugare och gör rent botten och en bit ned i gruset. Det blir verkligen en jätteskillnad trots att det bara är en veckan mellan gångerna. Vattnet blir liksom gulaktigt när det är dags för städning och efteråt när partiklarna kommit till ro så är vattnet mycket klarare och fräschare. Fiskarna är inte ett dugg rädda, de är till och med lite väl nyfikna, det är svårt att undvika dem med sugen. Fast det skulle inte gå jätteilla om man råkade få med dem, det finns ett litet nät i den för sånt. Där lägger sig också större skräp, som till exempel blad och sånt. Än har jag inte kommit på riktigt hur jag ska göra för att ta upp sugen utan att det blir baksug, då tömmer den nämligen ut alla dessa saker i vattnet igen och det är svårt att få tag i dem med sugen när de flyter omkring fritt. Jag vet inte om det är normalt eller inte, men jag upplever min guppys som väldigt stressade. De håller på och uppvaktar varandra precis hela tiden och de är aldrig långt ifrån varandra utan alla fem är på samma ställe och simmar runt varandra och viftar på fenorna och gör sig till. Det ser väldigt jobbigt ut att vara guppy, i alla fall i mitt akvarium. Judas verkar ha vant sig vid fiskarna och är inte lika intresserad längre och Turres svartsjuka verkar också bli bättre. Han gillar inte att jag fixar med fiskarna och har min  uppmärksamhet på något annat levande.

Ja, jag är generad

20/3 Natten till torsdagen drömde jag också väldigt mycket. På tabletterna får jag också en massa drömmar och de är alltid väldigt stressande. Alla typer av stressande situationer har min hjärna hittat när den inte tänker sova som den ska. Jag drömmer också om folk jag sällan träffar, eller som jag inte ens känner särskilt väl. Jag undrar varför min hjärna ens kommer ihåg att drömma om de människorna. Denna natt drömde jag att jag var på Fjordhäst SM och det var en massa vänner och bekanta där och det är mer än en halvfull jag kan säga att jag vet att jag träffade, troligtvis bortåt 20 personer som jag kan mer eller mindre namnge, vissa vet jag vilka de är, men vet inte vad de heter. Varför?

Jag hittade nostalgi på Spotify idag, I'm a lady - Baccara!
Jag kan inte låta bli att skämmas lite för hur mycket jag och syrran gillade deras skiva när vi var små, men nu är det ju nostalgi att lyssna på dem, fast nu märker jag ju den bristande kvalitén på musiken!

Just nu går det något kedjebrev på Facebook där man ska posta en bild på sig själv utan smink och betala pengar till Cancerfonden i samma veva. Jag fick en spark i baken och betalade 300:- till Cancerfonden vilket jag glömt i flera år, men bilden har inte blivit av än. Men bidraget är ju viktigare än bilden och själv sprider jag inte gärna kedjebrev, inte ens för en god sak.

Vems häxfötter är det där?

23/1 När jag vaknade på torsdagen kändes mina en och fötter jättekonstiga. Jag har alltid tyckt att jag har ovanligt söta fötter i jämförelse med de flesta andra, men nu såg de ut att sitta på en ådrig, gammal häxa...
Blodådrorna var jättestora och stack ut på hela fötterna och det såg verkligen inte bra eller friskt ut.
Men det var ju bra att ta sig upp och gå till jobbet och det kändes bättre ju längre dagen led.
Däremot var min värk väldigt jobbig den här dagen.
Jag klarar verkligen inte av när det blir kallare väder, det gör extra ont då, jag vill ha sol och värme.
Jag hade en väldigt trevlig jobblunch med kunden G och sånt gör ju allt lättare att bära i alla fall.
Som om eländet inte kunde räcka så försvann plötsligt ringsignalen jag haft på flera telefoner i runt 9 år plötslgit från min telefon utan förvarning, istället var det standardsignalen som alla andra på jobbet har, jag höll på att missa ett samtal för att jag inte fattade att det var min telefon som ringde. Dessutom är signalen mycket stressande, min gamla går inte att bli stressad av trots att jag haft den så länge. Det är gudsonens gapskratt som jag spelade in när han var 10 år gammal och satt i min soffa. Ett barnskratt går det inte att bli stressad av trots att man vet att det är ett jobbsamtal helt enkelt.
Jag har förstås flera backuper på signalen, annars hade jag ju inte lyckats behålla den så länge, nu måste jag bra ta mig för att hitta den och fixa till det också.

Det man spar i en ände får man punga ut med i den andra

23/11 På lördagen öppnade Bauhaus sin nya butik i Väsby, eller vänta, den öppnade nog på fredagen, men det var fortfarande invigningspriser och en massa jippon hela helgen. Jag behövde ju lite grejer, bland annat något att sätta fast dörren till gästrummet med så att jag skulle våga sova.
Jag brukar hålla mig ifrån invigningar eftersom jag inte orkar trängas med en massa andra människor, men jag tog en tur förbi och det såg inte helt galet ut och det fanns parkeringsvakter där som vinkade in mig på en ledig parkering, då blev ju allt mycket enklare och det tycker jag var en bra idé.
Jag hittade en rätt så fin men liten gran utanför butiken, den kostade bara 99:- och var en kungsgran så jag slog till och skulle köpa den. Men se det gick inte... Man kunde inte betala med kort i kassan de satt upp där för att något pajat och de gick med på att jag betalade inne, men då ville de att jag skulle gå runt med granen i butiken tills den skulle betalas. De ville varken ställa undan den tills jag kom med kvitto eller låta mig sätta den i bilen. Det där är sånt som stressar mig ännu värre än trängsel och jag kokade av ilska där jag stod och väntade på typ... ingenting?
Sen fick de plötsligt igång kassan igen och jag betalade surt för min gran och slängde in den i bilen.
Sen gick jag in och slogs med folk, eller det kändes så i alla fall för alla är så fruktansvärt långsamma och jag måste kryssa mig fram och ingen tar hänsyn utan allt verkar hänga på mig.
Jag grabbade åt mig en toalett och slängde den i kundvagnen och en av de anställda i butiken sa något om att det i stort sett är omöjligt att lyfta och lasta en toalett ensam.
Jag köpte silikon, julblommor och lite smått och gott och sen fick jag leta som en besatt innan jag slutligen fick hjälp att leta av en anställd och till slut med hjälp av en till så hittade vi säkerhetsbyglarna och jag tog mig till kassan.
När jag sen stressad och svettig slutligen kom ut till bilen tog jag och baxade in toaletten i baksätet och precis som jag släppte den insåg jag att min fina skinnjacka satt fast i den lilla träpallen under toaletten och sen hörde jag ett rivande ljud och insåg att jag just rivit av spännet vid fickan frampå jackan och det tog med sig en bra bit av själva jackan. Den kommer inte att kunna användas mer...
Där fick jag för att jag ville köpa en billig toalett.
När jag kom hem monterade jag säkerhetsbygeln på gästrumsdörren och det tog ett tag, för det är svårare än man tror att montera en säkerhetsbygel på en dörr som går inåt...
Det är svårt att få den att låsa, den vill helst bara gå förbi liksom.
Det skulle gå om jag hade dörren på glänt, men det vill jag inte.
Slutligen funkade det i alla fall och när jag var klar så städade jag lite i huset och arrangerade blomlökarna i en plastad korg som jag använder till just det varje jul.
När det var dags att sova sov jag i alla fall lite bättre än natten innan.

Milde tid, hur ska man hinna allt?

18/11 På måndagen började stressen verkligen komma ikapp mig. Jag hade svårt att kommunicera med folk, min hjärna verkade vara på picknick utan mig någonstans. Konstigt nog fick jag en hel del gjort men jag hade hjärtklappning och for runt som en skottspole mellan delarna av lokalen och kontor och allt.
När jag kom hem lade jag in betalningen inför operationen. Jag har inte sökt operation genom landstinget alls, för det första tror jag inte att jag skulle få det godkänt och för det andra torr jag inte att det blir lika bra. Jag har alltså tagit beslutet att betala själv och ja ser det som en investering i mig själv och mitt välbefinnande. Fakturan jag hade fått var på ett betydligt högre belopp än vad jag fått angett när jag frågade, men efter en snabb mailkontakt med kirurgen så visade det sig att jag hade rätt och att fakturan blivit på standardbeloppet de tar. Eftersom jag redan gjort en operation hos dem så fick jag ett bättre pris. Det kändes mycket bättre att betala det belopp som var överenskommet och det hade blivit svårt att komma ikapp i ekonomin efter ett sånt bakslag också.
Nu är det bara två veckor kvar till operationen och det är massor som ska fixas innan dess.

Vad gör man inte för sina djur?

14/11 Judas är nog rätt glad att jag och Turre är hemma, på torsdagen när jag vaknade låg jag helt krokigt i sängen för att göra plats åt båda två där de låg inträngda på min sida fast jag har en hel dubbelsäng...
Det är klart, det finns ju inget täcke på den andra sidan.
Det är ändå en rätt bra början på en stressig dag och resten gick av bara farten.
Hur jag ska hinna allt före sjukskrivningen är osäkert, men att jag måste är i alla fall klart. Sen kan jag kanske slappna av en stund.

En del möten är rätt trevliga

13/11 På onsdagen fortsatte jag med en massa jobbmöten, men vissa känns mindre jobbiga än andra. Min kund G kom förbi och vi hade ett möte på mitt kontor medan Turre låg och sov i hans armar. Han öppnade ögonen just när jag skulle ta bilden, men han låg verkligen och knep ihop dem. Han gillar verkligen G, men det är förvisso ömsesidigt. G har dessutom en egen tax hemma, så han vet precis hur de fungerar.
Resten av dagen gick i ett rasande tempo med e-mails och offerter till höger och vänster. Fördelen är att tiden går fort och att man känner en känsla av att man utfört något sedan när man väl kommer hem och är slutkörd.

Hur ska pengarna räcka?

22/10 På tisdagen fortsatte stressen och i praktiken var det sista dagen på kontoret även om jag hade en arbetsdag till innan jag skulle gå på semester. På onsdagen skulle nämligen hela företaget gå en obligatorisk uppfräschningskurs om "Human Factors". Jag vet inte inom vilka branscher det är ett krav, men jag vet att det är det i vår i alla fall och alla som kan stå upp måste gå på de kurstillfällena, det hjälper inte att säga att man är upptagen!
Jag jobbade alltså på och visste att jag var tvungen att stanna tills jag var helt klar på jobbet och med gott samvete kunde gå på semester och veta att allt var gjort eller åtminstone skulle fungera utan mig på plats. Men tro det eller ej, jag kunde faktiskt gå hem klockan 19 och då var precis allt gjort! Jag var så nöjd med mig själv och min effektivitet och även om jag varit stressad så hade jag haft rätt kul eftersom jag som sagt har haft medvind även om det varit hårt jobb.
Jag lade in om betalning av min operation, den betalningen skulle göras medan jag var på semester nämligen. Men då upptäckte jag att fakturan var på 25% mer än uppgivet pris och nu blev jag nervös, jag skulle nog kunna skrapa ihop den summan, men då har jag ingen buffert för oförutsedda utgifter, det vill säga om något i huset går sönder eller så.
jag mailade alltså min kirurg och vi får se vad han säger.

Man måste ju hinna, det finns inga alternativ

21/10 På måndagen var det superstressigt på jobbet. Inte nog med att jag rest en massa i jobbet hela sensommaren och hösten, jag skulle nu också iväg på semester och hade bara 3 arbetsdagar dit! Jag har en massa projekt på gång, flera som jag inte hade när jag planerade semester dessutom. men semester behöver man ju, särskilt när det är stressigt. Jag bet ihop, var fantastiskt effektiv och jobbade till klockan 19.30 fast vi egentligen slutar klockan 16, men oj vad det kändes bra! Jag fick verkligen massa gjort och har rätt bra medvind även om det är slitigt.
När jag kom hem fortsatte jag att tvätta, annars blev det en ganska lugn kväll, jag hade ju inte så mycket tid över till annat.

Stress påverkar min mage, men inte som för de flesta

3/10 På torsdag morgon blev det en tidig start, vi var ju tvungna att ta oss tillbaka till Dublin för att åka hem därifrån. Den goda idén med att åka till Dublin istället för direkt till Belfast kändes inte lika bra längre... Dessutom med alla resor och stress så har jag haft problem med att äta ett tag. Om jag inte har minst en timme på mig att äta så har jag inte ro att göra det. Jag köpte en sallad på ett café på flygplatsen och den var geggig och äcklig och man fick ingen dressing till den alls, jag bad att få pengarna tillbaka och det fick jag, men sen fick jag upp den snabbare än vad jag fått ned den lilla mängden jag ätit. Jag tycker att det är pinsamt att behöva gå på toaletten för att göra sånt när man är på allmän plats som en station eller flygplats, men det är ju just då som sånt händer mig på grund av stressen.
Men på något sätt så kopplar hjärnan bort när jag reser och det blir en typ av meditation och man känner inte av tiden på samma sätt som vanligt. Men hem kom vi och trötta var vi. När jag kom hem packade jag upp och satte igång med att tvätta direkt.

Då blev det London runt i letandet efter en restaurang

11/9 På onsdagen blev jag erbjuden en tur i en RIB, alltså en snabb gummibåt med fast köl. Det tackade jag förstås ja till, men det blev lite stressigt att hinna i tid till den utsatta tiden eftersom vi hade ett möte med en kund precis före. Tanken var att kollegan D skulle åka med också, men han var tvungen att stanna i mötet när jag gick iväg. Det var därför lite surt att de gjort något fel i planeringen och jag fick vänta medan de hade en allmän uppvisning och sen tog en tur med några VIP-gäster, det blev till att vänta i 1 timme innan jag fick åka slutligen. Jag hade i alla fall gott sällskap av Norrmannen S som jag känner sedan länge och före detta kollegan C.
På eftermiddagen hade jag två till möten och det ena höll jag på att bli sen till för att mässan är så stor att jag hade svårt att hitta montern där vi skulle träffas. Många varv blev det innan jag slutligen hittade rätt.
När jag och kollegan checkade in med varandra över en kaffe på eftermiddagen var båda rätt uppjagade av stress och fick ägna större delen av fikat åt att boka nästa resa, hotell och flyg.

Jag hade glömt min telefonladdare hemma så jag och D var tvungen att dela på hans hela veckan och det blev rätt stressigt det också, att aldrig ha tillräckligt med batteri och inte tillräckligt med tid att ladda det heller.
På kvällen var det en drinkmottagning på ett närliggande hotell för vår jobbförening och eftersom jag är en av de som sitter i styrelsen så gick jag, vår ordförande och ett par andra dit i förtid för att se till att allt fungerade som det skulle. Min kollega var fortfarande inte klar med sina möten och skulle på en middag på kvällen så han dök inte upp som tänkt. Vi har inte hunnit ses mycket under veckan.
Många mötte upp till drinkaftonen och jag kom senare därifrån än vad jag tänkt. Jag fick sällskap av min vän P's kollegor till tåget och in till centrala London, killen kallar vi för Lurch för han ser ut som han i Addam's Family, fast han är sötare.
Det regnade och var rätt kallt men jag tvingade mig att skynda iväg till middagen med min kollega och våra leverantörer, men jag var så pass sen att det hade varit oartigt att dyka upp, så när jag väl hittade restaurangen så bestämde jag och min kollega att det var bättre att jag gjorde något annat. Nu när jag inte längre hade bråttom så bestämde jag mig för att gå tillbaka till hotellet trots att det var rätt långt dit och det fortfarande regnade.
De jag åkte med på tåget skulle ut i London på kvällen, men nu kände jag mig så ofräsch efter allt stressande att jag inte hade energi att kontakta dem för att möta upp, för det var så sent redan och jag hade velat ta en dusch och byta kläder om jag skulle gå vidare.
Jag köpte lite sashimi på vägen till hotellet och blev sittande på rummet istället och tyckte lite synd om mig själv eftersom jag visste att alla andra var på middagar och pubar runt stan. Men det var ju jag som valt att gå tillbaka till hotellet istället för att kontakta någon av dem.
Det blev alltså en tidig kväll och det var ju bra i sig.

Det gör mig lite stolt faktiskt

6/9 På fredagen var det massor att göra på jobbet, det blir ju
så när man
reser hela tiden.
Jag hade ett möte med min kollega J medan min kompis M satt och väntade på mig på mitt kontor, jag hade trott att jag skulle kunna vara klar mycket tidigare än jag faktisk var och ändå var hon faktiskt sen och fick ändå vänta på mig.
När vi väl tagit oss hem till mig och satt oss i solen på verandan och började slappna av, då ringde mitt alarm på telefonen, det var dags för telefonmöte med England, det hade jag hel glömt bort i all stress.
Fördelen med telefonmöten är i alla fall att man kan göra dem var man än är, så jag satt kvar i solen på verandan och hade mitt möte, medan M roade sig bäst hon kunde under tiden.
Vi var dessutom bjudna till Ju på middag och barnpassning och mötet drog ut på tiden. Jag försökte ursäkta mig men vår ordförande bad mig stanna och sa att det snart var klart och det var det också, men totalt en timme satt vi där. Sen blev det bråttom och vi skyndande oss hem till Ju.
Ju med familj har precis flyttat och eftersom hennes sambo reser mycket så blir det dåligt med tid att packa upp lådor med en liten bebis när man är ensam stor del av tiden. Jag var alltså ombedd att vara barnvakt medan hon packade upp lådor. Jag känner inte I speciellt väl men han är ganska orädd för främmande människor så han accepterade att jag lade honom i vagnen och tog ut honom på promenad. Jag tog med mig Turre och M's dotter E som sällskap. I var nöjd rätt länge och man kunde se att han var trött, tanken var ju att han skulle somna på promenaden. Men så fort han inte kunde hålla ögonen öppna längre så skrek han för att hålla sig vaken. Till slut gick E och höll honom i handen medan vi gick och fick gå helt snett och vint för att inte bli påkörd av vagnen under tiden, men det hjälpte och snart somnade han. Vi tog en extra liten promenad runt kvarteret när han somnat för att vara säkra att han sov djupt nog, sen gick vi upp till lägenheten igen.
Lagom tills vi kom upp så var middagen färdig och som vanligt när Ju lagar mat så var det jättegott! Dessutom hade vi ju trevlig sällskap. M försökte ta en "selfie" av sig och I men se det tyckte han inte om, jag älskar deras olika miner på bilden!
Efter middagen lyckades jag återigen söva I, den här gången helt utan hjälpmedel, jag bara var envis och klappade honom på rumpan tills han somnade. Det är nog enda gången jag lyckats söva ett barn i mina armar och jag är rätt stolt faktiskt.
Senare gjorde jag och M oss i ordning för att gå ut och vi åkte in till en pub i Gamla Stan för att hälsa på en vakt jag haft kontakt med sedan Rugbyn. Han dumpade mig före första dejten trots att det var hans idé med en dejt, anledningen var att mitt jobb är för bra och ansvarsfullt... ehhh.
Jag blev rätt sur på både honom och M senare på kvällen eftersom de tydligen tyckte att det var en bra idé att diskutera hur bra mitt jobb egentligen är och försöka lista ut om jag tjänar bra eller inte och han använder ju det som ett argument till att inte dejta mig så det gör mig rätt sur. Men M förlät jag ju på runt 5 minuter, det är en annan sak med honom.
Vi kom hem runt 1 och gick och lade oss.

Vadå? Vad har du själv i sovrummet då?

4/5 På Fredagen var det oerhört stressigt på jobbet, en massa som skulle bli klart inför sjukskrivningen i nästa vecka och dessutom var jag rätt trött och sliten. Till slut kom jag i alla fall hem och efter att ha sågat lite till ved så städade jag lite inne, däremot var jag tvungen att ställa gräsklipparen i sovrummet för den får inte plats i förrådet innan pappa hämtat sin gräsklippare som jag haft tills nu. Har inte alla en gräsklippare i sovrummet?
Den blir liten och smidig när man viker ihop den i alla fall.

Vi har nog grepp om grejerna

4/4 På onsdagen sprang jag som en yr höna på jobbet, det är ju en massa som måste göras när man ska vara på tjänsteresa i 2 veckor, det gäller att inget ligger och släpar och väntar under tiden.

På vägen hem ringde jag in till telefonmötet med jobbföreningen och det känns som om vi har grepp på det mesta inför mötet i näst, nästa vecka i Liverool. När jag kom hem orkade jag inte laga mat eller nåt sånt så det slutade med att jag rörde ihop en deg till pannbröd men sen insåg jag när jag satt där med mackan och te att jag nog har tröttnat lite på pannbröd. Kanske ska jag reservera det till nödfall och torpet hädanefter.
Ju och barnen hade så mycket folk hemma att det sista de behövde var en till, så jag blev sittande hemma vilket var rätt skönt ändå.

Lagen om alltings jävlighet

3/2 På fredagen var det tänkt att bilen skulle in på service med förstås... lagen om alltings jävlighet går inte att bryta, nu startade ju förstås inte bilen fast det "bara" var -13 dagen till ära. Där stod jag helt handfallen, jag hade ringt kollegan P och han hade pratat med en annan kollega och hon hade lovat att hämta mig på verkstaden. Nu fick jag istället ringa pappa eftersom jag tänkte att han kunde komma och häjlpa mig så att jag kunde starta bilen med hjälp av hans bil och startkablar, inte en granne såg ut att vara hemma. Jag ringde till verkstaden och fick sitta i telefonkö en bra stund, jag ville se om det var någon idé att ta med en bil som behövde mer än vanlig service eftersom de inte hade så mycket tid just denna dag och vi bestämde oss för att skjuta upp det tills jag kommer hem igen. Nu ringde jag brorsan som hört av sig medan jag pratat med verkstaden och sen ringde jag kollegan som ordnat med hämtning, slutligen ringde jag pappa för att se om han var på väg och så fick vi helt enkelt skjuts till jobbet istället.
Dagen var fruktansvärt stressig, det var ju en massa som behövde göras nu när jag ska vara ifrån kontoret en hel arbetsvecka, det var leveranser, planering, överlämningar, certifikat, packning, reseplanering, offerter och en massa mail som skulle besvaras. Brorsan försökte hjälpa mig att komma igång med den nya telefonen och fixade och donade och trodde att han nu lyckats få in mina kontakter i den så att jag kunde börja använda den, men det visade sig senare på kvällen att bara 12 kontakter fanns i telefonen och det var nog de jag hade lyckats få dit själv faktiskt. Jag kom inte från jobbet förrän strax efter 15 men det var bättre än jag befarat.
På kvällen pratade jag med G i telefonen i 2 timmar tills batteriet tog slut och min arm domnade bort.
Vi pratade om ditten och datten och han beklagade sig på en massa saker och sen gav han mig råd om min dator.
På eftermiddagen hade jag förresten kommit på att vi bokat boende för en natt för lite under den kommande veckan, hade det gått illa hade vi väl fått sova på varsin bänk på en station. Hur kan två intelligenta ingenjörer missa att det är 4 nätter på 5 dagar?
Nu hade jag i alla fall bokat även detta och skrivit ut alla resehandlingar och bokningsbekräftelser.
Jag åt edamame till middag och eldade som sjutton hela kvällen men det blev inte varmare än runt 19,5 grader för jag engagerade mig inte så mycket efter att jag slutat frysa.
Jag sov middag en stund och sen tittade jag på Numb3rs resten av kvällen på DVD.

Nääääj!!

30/1 På måndagen var det precis så stressigt som
 jag visste att det skulle bli och jag satt inte ned många minuter i taget. Jag kom från jobbet vid 17 men var fortfarande stressad, hur ska jag hinna allt denna vecka? Jag ska vara borta på tjänsteresa nästa vecka så det är extra mycket och jag hade mycket redan innan.
På eftermiddagen funderade jag på att höra av mig till B och se om de skulle spela quiz och ville ha en till i laget, men jag insåg att Turre skulle frysa häcken av sig i bilen under tiden eftersom det nu var -13 igen. Jag eldade som sjutton när jag kom hem men så fort jag slutade mata in ved så sjönk temperaturen i huset. Jag slutade elda när jag kom upp i runt 20 grader, det är ändå lika kallt på morgonen. Jag tänkte jag skulle ta en titt på en ny TV-Serie jag köpt på någons tips, Little Britain och det visade sig vara riktigt skit! Någon som gillar det? Någon som vill ha säsong 1? Jag klarade inte att titta på det, jag tror jag såg 2 avsnitt eller nåt. Sen såg jag "Just go with it" med Jennifer Aniston och Adam Sandler och den var så där lagom förutsägbar och precis vad man hoppas på och förväntar sig av en sån film och jag gillar Jennifer. Turre var rastlös hela kvällen och så fort vi gick ut ville han bara leka och inte rasta men sen började han strax att frysa.
Sen hände det som inte fick hända!
Min Amazon Kindle pajade!
Den frös mitt i ett kommando och jag har testat allt, den går inte att få igång...
Det finns liksom inget "starta om" knapp så som på en dator.
Det enda positiva med att den gick sönder just nu är att jag ju ska till England nästa vecka och kanske kan reklamera den, den är ju inte ens ett år gammal. I annat fall kan jag ju köpa en ny, jag måste ha en, jag älskar den ju. Men jag vet inte hur sjutton jag ska få in de böcker jag redan köpt i den nya om jag köper en...
Hoppas att de kan svara på det, de har ju kostat en del.

Mycket stress och inget gjort

Min onsdag började med migrän vilket kanske inte är så överraskande när man stressar så mycket som jag gjort senaste veckan. Jag lyckades slutligen ta mig till jobbet men stannade och köpte hundmat på vägen och hämtade ut ny medicin. Medan jag var inne på apoteket ringde en kompis i England som jag känner genom jobbet, hon berättade att hon skulle komma till mötet nästa vecka och undrade om lite praktiska detaljer som till exempel vad jag tänkt att ha på mig på galamiddagen och sånt. På jobbet fick jag besök av en kunds man som skulle hämta grejer åt henne, han är också en gammal lärare till mig och dessutom med i mitt quizlag så vi snackade lite skit en stund och sen åkte han vidare.

Trots att jag varit så pass sen till jobbet var jag tvungen att gå prick 16 eftersom jag skulle träffa grannens syrra C kvart över ungefär. Jag var hemma i tid och väntade och väntade men hon kom inte, slutligen sms:ade jag till M och frågade eftersom jag inte hade C's telefonnummer. Det visade sig att hon glömt bort mig och kom sättandes vid 18.30 eller nåt sånt. Synd att jag inte vetat det eftersom jag hade så mycket på jobbet och dessutom skulle hälsa på en kompis som är på permis från sjukhuset... Hon kom i alla fall senare och verkade vara en söt och trevlig tjej och vi pratade om vad vi båda förväntade oss av husutlåningen. Vad jag behöver är någon som matar katten, klappar honom ibland och tar in posten, sen är det fritt fram att göra vad man känner för.

Nu när jag ändå var hemma tog jag i alla fall chansen att tvätta lite och sen fixade jag mina fötter och bytte lakan, däremellan tittade jag på Indiana Jones, jag är egentligen inte alls förtjust i de filmerna, men de är lättsmält och det inte gör så mycket om man missar 5 minuter här och där... När jag skulle boka ny besiktning för bilen insåg jag plötsligt att jag kört omkring med körförbud på bilen sedan 1:a mars... hoppsan! När man får en förbokad tid så brukar den ju vara satt i väldigt god tid, men det kan ju inte den här ha varit... Sen satt jag och letade efter ny tid så snart som möjligt och insåg också att Drop-In är ett minne blott så här i Stockholmsområdet, men det finns i Åmål...

Inte en enda tid hittade jag i Stockholmsområdet de närmaste 2 veckorna!!!

Sen satt jag där och letade vidare och letade vidare och plötsligt fanns det en tid på lördag klockan 10.50. Visserligen har jag då inte en bil jag får köra med de närmaste 2 dagarna, men hellre det än ingen bil att köra fram tills jag åker. Bokat och klart!

Jag gick och lade mig i mycket rimlig tid, före midnatt till och med men på grund av all stress och det faktum att jag försökte få ihop ett hållbart schema i huvudet gjorde att jag inte kunde somna eftersom det inte finns ett enda hopp att jag får allt klart...

Värda dina pengar?

Även på onsdagen var det väldigt stressigt på jobbet även om det var hanterbart på ett annat sätt än på tisdagen. Mitt i alltihop hängde jag med kollegorna ut på lunch trots att jag tagit med mig lunchlåda... hoppsan och jag som har helt fullt i frysen hemma redan. Jag lägger ju undan portion efter portion istället för att äta resterna. Det är ju inte så kul att äta samma sak flera dagar i rad. Så nu har jag matlådan jag skulle ätit på lunchen och en ny matlåda med resterna från lunchen jag åt istället...

Jag blev kvar på jobbet längre än det var tänkt och då ringde syrran och undrade om jag glömt bort henne. Jo, det måste jag erkänna att jag gjort i stressen, tanken var att jag skulle komma hem till henne och vi skulle fila på en motion till Svenska Fjordhästföreningen. Den var egentligen klar men vi skulle fila på språket så att risken för feltolkningar blir så liten som möjligt.

Jag åkte först ned till Ica Kvantum för att äntligen hämta mitt paket på "posten" där, då visade det sig att det var på den andra Ica butiken jag skulle hämta den, jag som fick ett brev att alla mina paket från och med januari någonting skulle hämtas på Kvantum oavsett vad som stod på aviseringen... Tydligen inte det här paketet i alla fall.

Jag handlade mjölk, gurka, sushiris, soya, edamame, rökt skinka och lax och åkte sen hem till syrran där jag dök upp runt 17.30. Vi satte oss och försökte skriva och om jag var i nån tankebana och hon sa ett knyst så tappade jag tanken helt och kom av mig, då erbjöd hon mig kaffe först för att jag skulle varva ned, men jag var så stressad att jag bara ville bli klar och åka hem. Stressen gör mig korkad! Medan vi satt och skrev tuggade Turre i sig en färsk grisknorr som syrran gav honom, det gick på knappt 5 minuter tror jag, tydligen helt försvinnande gott...

blärk...

Slutligen hade vi i alla fall fått ihop en bra motion med tydligt språk och mening. Då åkte jag hem, packade upp varorna och matade djuren och sen lade jag mig att vila en stund efter att ha tänt i kaminen. Jag somnade en kort stund och blev sedan väckt av Amnesty som ville ha några påskrifter för några protestlistor. Det finns ju en anledning till att jag är medlem i Amnesty, så visst gick jag med på det. Ni som inte är medlemmar i Amnesty, ta gärna en titt på vad de utför för arbete och om ni tycker att det låter vettigt, stöd dem! Medlemsskap kostar från 240:-/år och uppåt så långt man vill, själv betalar jag just nu 360:-/år.

Sen gick jag upp och satte igång en maskin tvätt och fixade med lite allt möjligt och chattade lite på Facebook. Sen slötittade jag på första X-Men och sen The Terminal och pratade med Ju i telefon i 1-2 timmar.
Jag gillar både X-Men och The Terminal, de är lättsmälta och kräver inget engagemang.

Ångest, panik, skrik!

Vilken fruktansvärt jobbig dag! På jobbet var det tidvis så stressig att jag inte kunde klara de enklaste uppgifter, hjärnan hakade upp sig så att jag var tvungen att tänka en stund för att ens veta vad jag höll på med. Allt skulle plötsligt vara klart inom en timme och jag försökte göra allt samtidigt. Det är svårt att prioritera när allt måste göras absolut först... Till slut fick jag psykbryt och satte mig bara ned i 5 minuter och försökte få ned pulsen som bultade i öronen. Sen gick det bättre och allt blev faktiskt klart i tid.
Efter lunchen kollade jag och F oljan i min bil och det var rätt lite olja, men inte under minimimängden och F sa att det ser mindre ut just då man har kört bilen eftersom oljan fortfarande är lite här och var i motorn. Däremot var den precis kolsvart och det kan ju knappast vara bra... Imorgon ska den in till verkstaden för att kolla skrapljuden som uppstår när jag kör i stan och de får nog serva den samtidigt. Tanken är att den ska besiktas imorgon eftermiddag, men risken är ju betydande att den inte är färdig på verkstaden då och då måste jag betala en ny besiktningstid. Jag skulle ju kunna boka om men jag hoppas fortfarande att jag ska lyckas få både och klart imorgon, särskilt som både verkstaden och besiktningen ligger i Märsta.
När vi skulle kolla oljan sprang jag in efter papper att torka oljestickan med och dumpade handväskan i en "raketstol" utanför en av kollegornas kontor, det gjorde jag helt utan att tänka uppenbarligen för senare på eftermiddagen undrade jag var väskan var och konstaterade att jag måste lämnat den i bilen. Här i vårt område ligger den rätt säkert i bilen så jag lät den ligga kvar. När jag var nästan ända hemma efter att ha jobbat över ett par timmar tittade jag över axeln i baksätet och inser att väskan inte är där!
I vild panik ringde jag lunchrestaurangen och frågade om de hittat väskan och det hade de inte. Jag funderade på vad jag hade i väskan och hur jobbigt det skulle vara att spärra kort och grejer och var osäker ens om jag visste hur och om det dessutom var försent. Sen ringde jag den enda kollegan som var kvar på jobbet och bad honom dubbelchecka mitt kontor, medan han gör de går jag igenom timmen efter lunchen och plötsligt slår det mig att väskan ligger väl kamouflerad i stolen utanför en annan kollegas stol. Jag bestämde mig för att den fick ligga kvar där till nästa dag.
Väl hemma var jag helt utmattad av stress och la mig en stund och sov nästan 2 timmar(!)

När det var dags för middag bestämde jag mig för att göra de ungstekta grönsakerna jag tänkt att göra under en lång tid nu. Jag skar squash, aubergine, rödlök, gul lök, tomater och slängde ned gröna bönor, färska vitlöksklyftor och en massa färska örter (rosmarin, timjan och oregano), sen ringlade jag olivolja över alltihopa och strödde flingsalt över också. Sen fick det stå i ugnen på 225 grader tills det såg färdigt ut. Under tiden tinade jag fläskytterfilé och gjorde en liten kall sås av creme fraiche och kryddor. Såsen visade sig rätt överflödig och den tog över för mycket av smaken, grönsakerna blev inte alls så goda som jag hade hoppats, de blev lite trista.
Sen tittade jag på en av mina favoritfilmer A Love Song for Bobby Long. Jag tycker att den är så fin och varm och det är duktiga skådisar i den, John Travolta, Scarlett Johansson och Gabriel Macht. Om ni vill se en bra film så rekommenderar jag den.