Det är inte saltgurka i tzatsiki!

21/5 På Måndagen var det min första arbetsdag efter sjukskrivning och ledighet och jag hade haft lite svårt att sova eftersom jag kunde tänka mig högarna som väntade på mig. Tanken hade ju varit att jag skulle jobba lite under sjukskrivningen men det hade jag inte klarat av när jag gick på medicinerna. Men det visade sig under eftermiddagen att jag redan fått ett rätt bra grepp på allt och stressen gick över i vetskapen att jag hade full koll.
Jag och Quiz-Lu bestämt oss för att spela quiz med B's lag på kvällen eftersom det var näst sista quizzet för säsongen. Jag ringde systerdottern L och frågade om hon också ville hänga på och det ville hon, så jag fick sällskap på vägen in. Vi gick in på Coop för att se efter om de hade edamamebönor och hittade något så dumt som Tzatsiki med Saltgurka! Kalla det vitlökssås med saltgurka eller vad sjutton som helst, men inte Tzatsiki! Sånt stör mig!
Vi hade trevligt på quizzet och det gick rätt bra, vi kom tvåa och det var första gången jag kommit placerad med det laget faktiskt.

Inte en gravsten i sikte

24/4 På tisdagen fick jag mycket gjort både på jobbet och privat. Jag beställde tid för att ta ut min p-stav eftersom jag insett att jag inte gått ned något i vikt alls sedan jag satte in den nästan 2 år sedan och nu har jag till och med börjat gå upp...
Jag fick tid redan dagen därpå och det kändes bra att ha fixat det.
Jag fixade också recept på vitaminer och migränmedicin från min husläkare och på eftermiddagen gick jag och hämtade ut den och köpte bedövningssalva inför ingreppet dagen därpå.
Eftersom rådjuren inte tycks kunna lämna mina växter ifred i år så åkte jag till Plantagen för att se vad som finns att göra åt det. På vägen dit åkte jag förbi kyrkogården för att se om mina väns gravsten kommit upp igen. Men trots att det var på Allhelgona som vi började ordna med det så var den fortfarande inte på plats. Jag börjar bli orolig för att den försvunnit någonstans.
På Plantagen tipsade de om att det bästa mot rådjur faktiskt var vitlök så efteråt åkte jag till Ica för att köpa en vitlöksfläta och edamamebönor, men Ica tycks fortfarande ha helt slut på Edamamebönor på sitt huvudlager så jag blev återigen utan...
På kvällen lagade jag fisk med dragonsås så som Ju gjort när vi var på torpet och det blev bra om än inte så bra som hon lyckades. Fisken vände jag bara i mjöl och stekte och jag kan fortfarande inte smälta hur mycket bättre det smakar med färsk fisk i jämförelse med fryst. Till för något år sedan insåg jag inte att det var någon skillnad.

Jag förolämpade visst Kiefer Sutherland

 15/2 På onsdagen vaknade jag till ett riktigt vinterland och om jag inte avskydde vinter och kyla så innerligt hade jag tyckt att det var väldigt vackert, men jag ser det helst på bild...
På jobbat höll hjärnan återigen på att brinna så på eftermiddagen bestämde jag mig för att åka till Ikea och göra några inköp till jobbet. Jag hade stängt av datorn och tagit hunden och gått ut och sen ringde jag syrran för att se om hon behövde nåt.
Då frågade honom jag verkligen skulle åka i det där vädret, det snöade fortfarande och det hade varit en hel del olyckor under dagen. Jag tittade mig mer objektivt omkring och insåg att hon hade rätt. Turre blev besviken när vi vände och gick tillbaka in på kontoret som han inte ens tycker är hemma. Men attans vad mycket jag fick gjort på eftermiddagen, kanske behövde min hjärna bara tro att jag skulle ta time-out och göra nåt annat för att reboota och komma igång igen.
Det rasslade i alla fall bara till och jag hade hundra bollar i luften samtidigt och det kändes som om jag hade kontroll.
Jag kom iväg från jobbet lite senare än jag hoppats men var hemma till 17, matade Judas och Turre och skyndade mig att sova middag. En timme senare gick jag upp och duschade och sminkade mig och kom iväg lite för sent. På vägen in till stan jobbade min hjärna med att nysta ut hur man snabbast och enklast tar sig till Slussen, det gick inget bra. Jag ringde Ju och hon svarade inte så då ringde jag pappa och han försökte förklara. Jag hittar väldigt bra i stan, problemet är bara att jag inte vet vad några vägar, broar och tunnlar heter, alltså hade jag väldigt svårt att hänga med i vad pappa sa och sen visade det sig att han var lite på fel ställe också så det var inte bara jag. Det slutade i alla fall med att jag tog KlaraStrandsleden och sen andra avfarten i tunneln, mot Tegelbacken och sen körde jag över bron mot Gamla Stanoch sen runt hörnet, inga problem alls, jag hittar ju som sagt. Problemet sen var ju att hitta parkering, jag tittade först uppe vid Hilton för att se om deras garage var öppet bara för deras gäster och det var ju ett misstag, för inte nog med att det inte är det, om man har kört upp dit finns liksom ingen väg tillbaka ned under slussen upp mot söder och parkeringsgaraget i berget där. När jag ändå körde utefter kajkanten kollade jag efter parkering där, men trots att det är avgift 00-24 alla dagar så var det helt smäckfullt och de flesta bilarna var helt begravda i snö... Jag vill ju helst inte ha Turre ute i alla fall så jag körde till slottet och vände och åkte sen mot garaget i berget, på vägen vinkade jag till Ju och K som stod utanför Kolingsborg och väntade. Jag hittade parkering i garaget men det är som en labyrint där inne och man får gå där bilarna kör ned för att komma ut, det finns inga hissar eller trappor för gående, underligt.
Strax senare ar jag i alla fall på plats vid Kolingsborg och vi gick in i "värmen". Det var rätt kallt även där inne faktiskt.
Alla sittplatser var upptagna men vi hittade några sittpuffar som vi puttade ut så att vi satt med klar sikt även om det var från sidan.
Det vi skulle se var Stand-Up och musik i samma föreställning, Oslipat tolkar Jakob Hellman hette föreställningen. Tyvärr måste jag erkänna att komikerna till stor del fick mig att vrida mig besvärat snarare än att skratta. Jag vill så gärna tycka att det är kul men blir mer irriterad på att språket är torftigt och skämten platta och krystade.
Men Jakob var i sitt esse, jag har varit nöjd efter alla konserter jag varit på då han spelat, men det är så här han ska framföra sina låtar! Akustiskt och rent!
Han var väl inte helt nöjd med det omdömet när vi tog oss ett snack med honom senare på kvällen för som han sa: -Det här krävde ju inga förberedelser och de andra konserterna hade vi repat en massa inför...
Må hända, men sanningen är sanningen och det är Jakob rå vi vill ha.
I pausen träffade Ju en vän utanför i rökrutan och sen hängde hon med oss resten av kvällen och vi hade det trevligt ihop vi 4.
Jakob spelade alla låtar utom min absoluta favorit men det var spännande att försöka komma på vilken han skulle spela som hade nåt med vad komikern före sagt.
Vi satt alla 4 och pratade om hur förbryllade vi alltid varit då det gäller "Och stora havet" och vad vi trodde att den handlar om. När Jakob påpekade att han satt inne med facit till allt så bestämde vi oss för att fråga honom om den senare.
Det var uppenbart att killarna i Oslipat är hard-core fans då det kommer till Jakob Hellman och de såg minst lika lyriska ut som vi andra när han spelade, det lär vara en upplevelse att stå på samma scen som någon man har sån respekt för.
När Jakob spelade "Bara vara vänner" hände nåt häftigt, publiken sjöng tyst för sig själva genom hela låten, det var bara det att det var så många som gjorde det att det blev en mjuk, mjuk kör av det hela, en viskande kör nästan och ändå så pass starkt att det hördes tydligt. Det var en mäktig upplevelse, folk sjöng nog för att de inte kunde vara helt tysta, inte för att "sjunga med".
Ja, som sagt, tyvärr var väl de flesta skratten vi fick en reaktion på Jakobs miner när de andra skrattade, han har en förmåga att se fullständigt chockad ut som kittlar till skratt. Men när han skrattar så är det ett hjärtligt buller som han liksom inte kan stoppa och det kommer så plötsligt att det nästan känns fel.
Efter showen pratade vi som sagt med Jakob och frågade om Stora havet och han förklarade vad han tänkt när han skrev den.
Jag pratade också med ett par av komikerkillarna och det är tydligen folk man ska veta vilka de är men jag ser ju inte på TV och går sällan på stand-up så den enda jag kände igen var killen från Ballar av stål och det är inte för att jag sett honom på TV utan för att en kompis, kompis jagade runt honom i Gamla stan en gång när jag var med...
Slutligen hade 2 av3 killar gått därifrån och den som stod kvar (och var väldigt lik Kiefer Sutherland) visade sig vara söt, trevlig och hade samma favoritlåtar av Jakobs och vi stod och citerade en del låtar och så och hade rätt trevligt tills jag visst trampade i klaveret eller nåt, tydligen borde jag ha känt igen även honom för han var komiker och musiker och har varit på TV... hoppsan. Jag vet inte om det var därför men strax senare ursäktade han sig och gick. Synd, jag tyckte att han var trevlig.
Men i slutet av kvällen när han gick förbi oss för att gå hem sa han hejdå innan han gick i alla fall.
Även resten av kvällen var trevlig och vi gick mot tunnelbana och bil vid 23.30 och jag letade mig ned i katakomberna till min nu genomtinade bil och körde hemåt.
Jag hade bara hunnit äta en cheeseburgare på vägen till stan så nu kokade jag en påse edamamebönor till "middag" innan jag gick och lade mig.
Jag brydde mig inte om att elda innan jag gick och lade mig och frös väldigt när jag kröp ned i sängen, men med värmemadrassen under mig och "varmvattenflaskan Turre" mot magen så blev jag strax varm och somnade men då var klockan redan över 2...

Lagen om alltings jävlighet

3/2 På fredagen var det tänkt att bilen skulle in på service med förstås... lagen om alltings jävlighet går inte att bryta, nu startade ju förstås inte bilen fast det "bara" var -13 dagen till ära. Där stod jag helt handfallen, jag hade ringt kollegan P och han hade pratat med en annan kollega och hon hade lovat att hämta mig på verkstaden. Nu fick jag istället ringa pappa eftersom jag tänkte att han kunde komma och häjlpa mig så att jag kunde starta bilen med hjälp av hans bil och startkablar, inte en granne såg ut att vara hemma. Jag ringde till verkstaden och fick sitta i telefonkö en bra stund, jag ville se om det var någon idé att ta med en bil som behövde mer än vanlig service eftersom de inte hade så mycket tid just denna dag och vi bestämde oss för att skjuta upp det tills jag kommer hem igen. Nu ringde jag brorsan som hört av sig medan jag pratat med verkstaden och sen ringde jag kollegan som ordnat med hämtning, slutligen ringde jag pappa för att se om han var på väg och så fick vi helt enkelt skjuts till jobbet istället.
Dagen var fruktansvärt stressig, det var ju en massa som behövde göras nu när jag ska vara ifrån kontoret en hel arbetsvecka, det var leveranser, planering, överlämningar, certifikat, packning, reseplanering, offerter och en massa mail som skulle besvaras. Brorsan försökte hjälpa mig att komma igång med den nya telefonen och fixade och donade och trodde att han nu lyckats få in mina kontakter i den så att jag kunde börja använda den, men det visade sig senare på kvällen att bara 12 kontakter fanns i telefonen och det var nog de jag hade lyckats få dit själv faktiskt. Jag kom inte från jobbet förrän strax efter 15 men det var bättre än jag befarat.
På kvällen pratade jag med G i telefonen i 2 timmar tills batteriet tog slut och min arm domnade bort.
Vi pratade om ditten och datten och han beklagade sig på en massa saker och sen gav han mig råd om min dator.
På eftermiddagen hade jag förresten kommit på att vi bokat boende för en natt för lite under den kommande veckan, hade det gått illa hade vi väl fått sova på varsin bänk på en station. Hur kan två intelligenta ingenjörer missa att det är 4 nätter på 5 dagar?
Nu hade jag i alla fall bokat även detta och skrivit ut alla resehandlingar och bokningsbekräftelser.
Jag åt edamame till middag och eldade som sjutton hela kvällen men det blev inte varmare än runt 19,5 grader för jag engagerade mig inte så mycket efter att jag slutat frysa.
Jag sov middag en stund och sen tittade jag på Numb3rs resten av kvällen på DVD.

Toppen Jakob!

Vi kom iordning och iväg rätt snabbt på tisdagsmorgonen trots att vi var 3 personer. Jag skjutsade G och S till Väsby station och de åkte tillsammans in till stan och Vasamuseet. Själv åkte jag och jobbade och kände att jag hade svårt att få undan grejer. På eftermiddagen fick jag låna syrran hemnyckel och åkte hem till henne och letade efter L's Gröna Kort. Hon hade förklarat för mig var hon trodde att det låg och jag gick in i hennes rum och möttes av en kör av pipande marsvin. De blev nog besvikna när de såg att det var jag. Jag hälsade på marsvinen och råttorna och de tuggade prövande på mina fingrar men gjorde inte illa mig.

Sen gick jag raka vägen till byrån och där låg kortet precis där hon trodde att hon lagt det. När jag ändå var ute och åkte körde jag ned till posten och hämtade fotoböckerna jag beställt, det var så spännande att ha dem i handen. Jag har ju mer eller mindre jobbat med dem sedan jag kom hem från resan i början av maj.
Jag har gjort 2 stycken, en till mig och en till H och M i Darwin. S ska ta med den ned till dem, nu ska jag bara komma fram till vad jag ska skriva för hälsning till dem i den.

När S kom hem från stan kvällen innan visade det sig att hon varit inne på Åhléns och köpt ett strykjärn till mig, det upprörde henne tydligen en hel del att jag inte hade något. Vi får väl se om jag någonsin använder det. Jag har ju klarat mig utan ett i drygt 6 år.
På eftermiddagen ringde G och sa att han just lämnat S med M och de skulle gå till Fotografiska museet och hon ksulle nog inte hinna tillbaka före konserten på kvällen. Alltså åkte jag hem direkt efter jobbet och tog min chans att vila en stund. Sen fräschade jag till mig lite, men inte för mycket för jag misstänkte att det kanske skulle bli regn och då är det ju ingen idé att ha lagt ned en massa jobb på smink och hår.
Under eftermiddagen och kvällen hade jag haft mycket kontakt med Ju och S och på nåt sätt lyckades vi ha sån tajming att ingen av oss behövde vänta nämnvärt på den andra och vi sammanstrålade utanför Grönan vid 18.50.
S hade ju Stockholmskortet och Ju hade kollat så att det gällde under kvällen och sonen A har ett säsongskort och Ju själv fick låna L's kort. Väl inne fixade A sitt "gratis" åkband och sen gick vi till andra sidan så han fick åka Fritt Fall. Han åkte den 2 gånger på raken eftersom det inte var någon kö och sen letade vi upp langosståndet medan han köade för nåt annat läskigt. Jag och S tog en varsin langos men jag valde dessvärre en med skagen och det blev så mycket och kladdigt att jag mår illa nu bara jag tänker på den. De hade däremot en massa färskpressad vitlök på dem och jag petade helt enkelt bort skagenröran och åt langosen med bara vitlöken och då var det riktigt gott och mycket fräschare. S tog en med gräddfil, lök och ost och var rätt nöjd och Ju åt upp hennes rester.
Sen gick vi mot dansbanan där lilla scenen är och plötsligt var den helt fylld med folk. En halvtimme tidigare var det inte en käft där. Vi ställde oss lite åt sidan men relativt långt fram och väntade där. Efter en stund ledsnade S och gick och satte sig utanför. Det verkar ju onödigt att stå upp när man kan sitta och hon förstår ju ändå inte texterna som ju är på svenska.

Titta här på bilden, A är bara 12 år gammal och redan längre än Ju, ändå är hon inte särskilt kort, närmare 1.80 tror jag hon är.

Jakob kom in nästan exakt i tid och möttes av ett jubel från publiken. Sen började han med en ny låt och fortsatte i stor stil med gamla och nya låtar i en bra blandning, han spelade också Olle Adolphson och en låt i duett med Margnus Ekelund, samma låt som de spelade när jag såg Jakob på Kulturhustaket i somras. Jag gillar den skarpt, jag måste kolla om Magnus finns med på Spotify, känns som om det kan vara värt att lyssna in sig på honom. De sjunger väldigt bra tillsammans och det är en fröjd att lyssna på dem. Låten de körde var "Utan er" http://www.youtube.com/watch?v=0vFyPxxfOdk

Det var skönt att se Jakob så avslappnad på scenen, jag har aldrig sett honom så förr och det gjorde upplevelsen så mycket bättre. Dessutom körde han nu Vackert Väder själv och utan att någon flickvän förstörde upplevelsen för mig. Dessutom verkar jag knappast vara den enda som har den som en favorit för det var den första låten då publiken plötsligt var som en stor back up kör som sjöng i perfekt harmoni och det var så jäkla häftigt att det inte går att beskriva. Kanske just för att det inte gjordes någon grej av det, det bara blev så och det var ett lugn som kom krypande över folksamlingen på nåt sätt. Alla bara sjöng mjukt och fint utan att försöka överrösta någon, de sjöng liksom bara för sin egen skull. Det hände vid ett tillfälle till och jag tror att det var "Bara vara vänner". Vi hade tur jag och Ju, han körde bådas våra favoritlåtar, men jag saknade trots allt "Du är allt jag vill ha" som är en av de absolut bästa.

Efter ungefär halva konserten gick en tjej som stod framför några killar som stod framför oss. Vi hade pratat lite med killarna och eftersom de var rätt långa och en annan kille som stod framför mig var nästan 2 meter lång, så hade A låtit mig ta hans plats gullkillen. Han tyckte väl att han såg ändå eller så är det bara för att han är så snäll och gó. Men i alla fall så såg jag mycket bättre, men när tjejen framför gick så smörade jag lite för killarna och fick stå framför dem ända framme vid staketet och sen drog de fram Ju också.

Jag fick ett par helt okey bilder vilket förvånar mig med tanke på hur mörkt det var, men vad gillar ni "Smurfbilden"? Tycker att den var lite cool. Jag såg att de satte blått ljus på honom och skyndade mig att fota, jag tycker att det blev rätt lyckat. Minen vet jag inte riktigt vad den betyder...?
Efter att konserten var slut hittade vi S ganska snabbt och sen gick vi över till andra sidan igen så att A kunde få prova Fritt Fall i mörker. Sen promenerade vi ut tillsammans och sen skiljdes vi åt och gick till varsin bil. Jag hade hittat en parkering utanför Cirkus, det var nästan tomt på den parkeringen, men så fick jag betala 275:- också... Undrar vad böterna går på där, kanske hade varit värt att chansa?
Sen åkte jag och S hemåt och tog en tur förbi busshållplatsen för att se vilka bussar som går hem till mig om det var så att S ville hem tidigare på onsdagen. Just den dagen blir svår för mig att komma ifrån på eftersom det är sista dagen på vårt räkenskapsår och jag måste se till att leveranser och fakturor har gått ut.
När vi kom hem bytte vi om till morgonrock båda två och satte oss i soffan med edamamebönor och Mer Svartvinbär/Hallon. S gillade edamamebörnorna som hon varit mycket nyfiken på sedan jag nämnde dem första gången och var förvånad över hur annorlunda de var jämfört med andra bönor och ärtor. Sen tittade vi på Änglagård, jag tyckte att det var ett bra sätt för henne att lära känna Sverige och svenskarna. Änglagård visar på ett så bra sätt svenskarnas både goda och dåliga sidor och det krävs nog en invandrare (Colin Nutley) för att se saker så klart. Som jag hoppats och trott så fanns det engelsk text som tillval och S gillade filmen. men man glömmer lätt hur tränade vi svenskar är på att ha text till filmer. Hon behöver verkligen koncentrera sig för att hänga med i filmen och hinna läsa texten. Sen ser ju vi ofta på engelskspråkiga filmer och då har vi ju fördelen att de flesta av oss kan engelska mer eller mindre bra också och lyssnar samtidigt som vi läser.

Innan vi gick och lade oss tittade vi lite i den nya fotoboken och S gillade bilderna.

Yr i mössan?

På torsdagskvällen hade jag blivit nervös för min bil- och hemnyckel, jag kunde bara inte hitta den. Det är helt som det brukar vara däremot så jag hade ingen panik ännu. Jag gick upp och tog mig mot stora huset för frukost men när jag kom in blev jag mött av de som bodde i det huset och de sa att det inte blev någon frukost idag. Efter lite förvirring från min och de andras sida visade det sig att den som skulle lagat frukost antingen hade glömt eller försovit sig. Våra hjärtan sjönk när vi insåg att någon pradaisgröt skulle vi i alla fall inte få denna sista morgonen på ön...
Några stycken satte igång att ställa fram frukost medan några av oss satte sig i solen på trappen och bara hade det bra en stund. På Å's kopp och finger landade en slända som hade den goda smaken att sitta stilla så länge att jag kunde ta en bild. Vi liksom bara njöt av att ha ännu en dag i varandras sällskap och själv kunde jag suttit där resten av dagen.
Efter frukost städade vi rummen och de gemensamma utrymmena och nu satte jag frenetiskt igång att leta efter bilnyckeln.
När vi satte igång de sista lektionerna hade jag svårt att koncentrera mig, jag funderade mest på hur jag skulle göra om jag inte hittade nyckeln. Jag vet ju inte ens var extranyklarna till bilen är, det har jag tänkt på förr. Jag lcyakdes i alla fall skriva ihop vettiga saker och lyssnade uppmärksamt nog för att kunna ge de andra feedback, men jag var lite sent tillbaka efter lunchen eftersom jag tömde båda väskorna, skakade alla kläder och sen skakade de tomma väskorna, nej, nycklarna fanns inte där.
Till lunch hade vi fått jordnötsgryta och jag gillar ju inte jordnötter alls, ändå var det riktigt gott, fast jag hade ju hellre haft den utan jordnötter.
Sista 10 minuterna av sista lektionen lät vi alla säga några ord om hur de upplevt veckan och det var så fina sista ord alla hade. Jag var definitivt inte ensam om att ha tyckt att vi haft både en fantastisk vecka och fantastiska människor i gruppen. Vi hade kommit överrens om att jag skulle få gruppen fotograferad tillsammans före lunchen men några stycken hade rymt och vi bestämde oss för att ta det efteråt istället. Ni får en titt på båda försöken. I försök 2 hjälpte Idöborgs S till att fotografera efter att jag ställt in allt på kameran åt henne och gett instruktioner om hur jag ville ha det, det blev fin, fint.
Sen satte jag iväg för att hinna söka igenom de stigarna jag gått på då jag haft kameraväskan med mig. S erbjöd sig att hänga på och hjälpa till att leta och flera av de andra hade tagit en tur runt ön tidigare för att ta en titt. Vi gick stigen ned till bastun och medan jag gick ut på klipporna gick S in och kollade i bastun. Till slut insåg vi att den nog inte fanns på ön och så gav vi upp och hämtade våra väskor och gick ned till bryggan.
Det var riktigt varmt därnere och solen gassade, vi satt och väntade en stund och sen dök vår taxibåt upp och en bit bort kunde vi se Å's familj komma närmare med segelbåten.
Vi kramade om Å som inte skulle med båten och sen åkte vi mot Stavstanäs.
Jag satt uppe, ute men några ur gänget men även fast solen sken så blev det kallt i fartvinden och det var svårt att höra vad de andra sa. Efter 20 minuter gick vi i land i Stavsnäs och kramades allihopa och såg till att spika vissa planer om utbyten av böcker och grejer. Sen lämnade jag mina väskor med kursledaren V och så gick jag för att först och främst kolla om bilen stod kvar... Väl på parkeringen ser jag till min lättnad att den står där den ska och smygande går jag runt den och under tiden tittar jag in genom bakrutan, kan ni tro! Där i tändingslåset satt nyckeln!
Det är sånt som jag inte gör... Jag har alltså glömt den i tändningen trots att jag normalt tar ut den av reflex även när jag inte behöver, sen har jag gått från bilen för att fixa parkeringsbiljett och sen har jag gått tillbaka med biljetten, tagit väskorna och gått därifrån utan att låsa och utan att reflektera över att jag inte låste. Jag som brukar låsa flera gånger... Jag var ju inte ens stressad. Jag vet inte alls hur allt detta gick till men nu gick jag leende tillbaka mot kajen och på vägen skakade jag nycklarna utanför bussfönstret där de andra satt och så gick jag tillbaka till V och mina väskor.
Hon hade ju missat bussen till sitt hotell eftersom hon vaktat mina väskor så nu erbjöd jag mig att skjutsa henne dit innan jag åkte hemåt. Sagt och gjort, vi packade in oss och väskorna i bilen, tutade och vinkade till G och C som just var på väg från sin parkering och var de enda som inte visste att jag hittat nyckeln. Efter att ha lämnat V på hotellet någon kilometer bort så åkte jag hemåt, jag hade tur och det var inte mycket trafik. Jag visste inte vart navigatorn ville ha mig, men jag misstänkte att den ville att jag skulle åka genom stan, vid Slussen så jag hamnade lite vilse på bakvägar till Globen och insåg alldeles försent att S lika väl kunde åkt med mig hem, jag var ju precis i närheten av där han bor...
När jag tagit mig hem till Väsby åkte först och handlade på Ica och sen direkt och hämtade Turre, systersonen var snäll nog att komma ut med honom och medan jag väntade kom min kollega I förbi med sina två hundar och vi pratade en stund och sen gjorde hundarna också det när Turre kom ut. Sen åkte vi hemåt och jag firade fredag i lugn och ro med edamame som mellanmål och senare till sen middag, kräftor!
Under tiden tittade jag på M*A*S*H och emellanåt hade jag svårt att hålla tankarna borta från de människor jag lärt känna under veckan och de framsteg jag själv kände att jag gjort i skrivandet.

Har du hört den förut?

På jobbet var stämningen spänd och förväntansfull på måndagen och vi hade ett litet planeringsmöte inför fallskärmshoppningen på tisdagen. När vi skulle åka, vilka som skulle åka i vilken bil, vem som skulle hoppa när och så vidare. Mitt i mötet kom kunden/kompisen T för att ha möte med mig och vi satt båda och lyssnade på mötet. Han är ju före detta fallskärmsjägare och hade lite tips och lugnande ord åt oss.

Jag försökte släppa tanken på morgondagen och jag är ju bra på sånt så resten av dagen ägnades åt jobb och sedan att få ihop ett fullt lag till kvällen quiz eftersom E fått förhinder. Vi var visserligen 5 personer utan henne eftersom jag frågat systerdottern men det är alltid bra och kul att vara fullt lag. Slutligen fick jag tag i B som sa att L kanske ville med men att han själv skulle göra annat. L bestämde sig för att hänga på och vi hade en trevlig kväll allihopa och slutligen dök B också upp när vi i stort sett var klara med quizzet eftersom han ville ha skjuts hem.

Ungefär då kom jag och tänka på dikten/rimmet om de 10 små tomtenissarna och ingen av de andra hade någonsin ens hört om den. Jag ser till att läsa den varje jul och varje gång skrattar jag så att jag gråter... E googlade fram den och sen fick jag läsa högt för de andra, till slut skrattade jag så mycket att de andra inte ens hörde vad jag läste. Tårarna rann nedför kinderna och B räckte mig en servett eftersom mascaran var nere vid munnen på mig.

Jag vet att det är lite "off season" men jag vill ju inte att någon missar denna fantastiska dikt, det kanske är fler som gjort det menar jag, om alla i laget hade gjort det?

Vi vann förresten quizzet och alla kände nog faktiskt att de varit till nytta den här gången vilket alltid är extra kul.

När jag kom hem till den lilla vägen som leder in till vårt område såg jag något vitt ligga på vägen och fick enorm hjärtklappning och trodde att det var Judas... men till min lättnad såg jag att det var en vit plastpåse som låg på vägen...

När jag kom hem körde jag min rutin med edamamebönor innan jag gick och lade mig.

Tio små tomtenissar

Midvinternattens köld är svår.
Tio små nissar i djup snö går.
Rävsax dold under skynke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

Nio små nissar i midnattstimma,
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste,
istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomten ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar,
åtta nissars intresse den fångar,
med stigande hunger, fatet de nalkar
men stackars tomte på kanten halkar,
han slinter, han kämpar,
han svettar sig blöt
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har,
där sju tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar nisse med hull och huva.
Rester av tomtehand,
slickar misse av från tand.

Sex små tomtar mot julbord ila,
snabbt de uppför bordsben kila.
När den sista tomten
över kanten hasar,
han tappar taget och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan röd av tomteblod.

Fem små tomtar med stor iver,
rusar runt ty hungern river,
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rakt på knivens egg,
Lille nissen, stackars saten,
rinner ut i sillsallaten.

Fyra tomtar har festat på sill,
och nu törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp,
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Nisse faller i glögghett hav,
likt skållad mandel,
hans skinn faller av.

Tre små tomtar sig i granen svingar,
mellan ljus och änglavingar,
Nisse sig för nära våga,
snart han står i ljusan låga.
Luktar likt en vidbränd stek,
ångrar då sin ystra lek.

Två små tomtar kring sig tittar,
och en smällkaramell hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men för detta den ej stoppar.
På golv, på tak, på gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn han går upp i natten,
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön lyser vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns kvar.

Sommarvärme

Måndag morgon och Sveriges nationaldag vilket förstås innebar att vi var lediga allihop. Jag A och L lyckades möta upp på kondiset vid nästan samma tid allihop trots att vi smsat och ringt om varandra tidigare.
Jag firade med en räkmacka och latte fast egentligen var jag mest törstig. Det är därför jag dricker min frappé varje morgon. Jag behöver mitt koffein, men egentligen är jag mest törstig på morgnarna, frappé passar utmärkt då.

Vi satt ute, alla klädda i tunna kläder, jag och A till och med i ärmlösa klänningar och vi frös inte det minsta trots att vi satt i skuggan. Det kan ju vara skönt med skugga, det tråkiga är att kondiset bara har skugga på sin uteplats, det går alltså inte att välja vilket man vill ha och man förstår ju att de inte vill ta ned de fina träden.
Jag har ju inte sett L och A så mycket på sista tiden så vi uppdaterade varandra och hade dessutom några diskussioner om hur saker och ting är och inte är.

Sen åkte A hemåt och jag och L åkte också hemåt men stannade på Ica Supermarket för att köpa dricka och aubergine. Tyvärr hade detta Ica liksom de flesta Ica i Väsby inte Mer Hallon/Svartvinbär på 1 litersförpackning, utan bara apelsin och päron eller äpple eller vad det är. Den där hallon/svartvinbär är den enda Mer jag gillar och den är svårt att få tag i. Jag bestämde mig för att prova Icas Äpple/Druv/Svartvinbärsjuice och den visade sig vara otroligt sur och nu för tiden får jag extra ont i magen av sura juicer, jag får nog hälla ut den där...

Sen åkte vi hem till mig och hämtade Lokaltidngarna som jag lagt undan åt L's mamma och sen skjutsade jag L till hennes bil som hon lämnat på en fest i lördags.

Sen tittade jag på Bones medan jag åt min hemlagade potatissallad med lite rostbiff och sen lade jag mig i solen på verandan och lyssnade på musik och läste medan tvättmaskinen körde ett par tvättar. Den nya maskinen är MYCKET snabbare än den gamla, dessutom vandrar den inte omkring eller läcker tvättmedelsvatten på hela badrumsgolvet! Det känns bra att jag köpt en ny. Så här ser mina odlingar i pallkragarna ut, de olika salladerna jag sått kommer upp och det snabbt. Det ni ser på bilderna är ruccola och mangold, den andra bilden är på ekblad, så den har inget med mina odlingar att göra förutom att det är eken som skuggar odlingen på kvällen.

Sen gjorde jag mig i ordning och åkte in för quiz med ny/gamla laget. E var med i vårt lag för 1-2 år sedan men åkte på utlandstjänst och då var vi ju tvungna att ersätta henne i laget. Nu är hon och hennes sambo tillbaka i Stockholm och vill spela men vi har inte plats för dem... Alltså har vi satt ihop ett extra lag de veckor som vårt ordinarie inte spelar, där E och sambon j, jag och E och L från nya laget spelar. E och J hade dessutom med en kompis och vi hade väldigt kul i laget och det kändes bra, de är ruskigt smarta och allmänbildade och jag har verkligen saknat E. Det visade sig att vi fått ihop ett riktigt bra lag, vi vann faktiskt! Som vanligt satte jag mig och tittade på Bones och åt edamame när jag kom hem, det är tradition nu.

Hej å hå till gruvan jag gå

På måndagen var det åter dags för jobb, det tar ju alltid emot lite att gå tillbaka efter semestern men det gick rätt bra faktiskt. Jag har ju saknat både familjen och kollegorna. Det var hårt att försöka komma fram till vad som blivit gjort medan jag varit borta och vad som inte blivit gjort.
Kollegan M har varit det största stödet under tiden jag varit borta fast det är klart att de låg en massa och väntade på mig när jag kom tillbaka i alla fall. Sånt som ingen vet att jag gör antar jag?
När jag väl kom hem på eftermiddagen var det underbart väder och varmt dessutom. Eftersom det blev lite si och så med solbrännan i Australien och Singapore lade jag mig nu i solen på verandan och småslumrade medan jag emellanåt sippade på en frappé och ibland läste i min nya e-book. Jag läser just nu fortsättningen på Grottbjörnensfolk och de böckerna. Den nya har ju getts ut på engelska nu i Maj tror jag.
Jag hade det så bra i solen att jag glömde bort tiden, jag skulle ju på quiz ju. Snabbt in i duschen och fixa make up och sen iväg i flygande sväng med nygamla kappan på mig.
När jag kom in på Tudor blev alla jätteglada och det känns så bra att folk faktiskt saknar en när man är borta. Jag fick kramar av flera ur personalen och förstås B och P i mitt "extralag" som jag spelar med varannan måndag. Det gick inte lysande för oss men vi hade trevligt som vanligt. När jag kom hem var det sent, men jag satte mig ändå och åt en portion edamamebönor. Det har jag också saknat medan jag varit borta.

Trevlig quizkväll med goda vänner

Precis när jag höll på att somna natten till måndagen så var det någon som rörde omkring på vinden... Efter att ha lyssnat ens tund kom jag fram till att det måste vara en mus, det var bara det att det lät som om han höll på att flytta ut... Han sprang fram och tillbaka och det lät som om han flyttade möbler eller nåt. Kanske är det vår nu, mina vindsmöss brukar flytta då.

Trots den lilla vårkänningen vaknade jag till ett nytt litet snötäcke och lite extra is, det kändes som ett bakslag. Senare på dagen blev det behagligare temperatur, åtminstone ett par plusgrader eller till och med mer kanske.

Tanken hade varit att gå på ett pilatesbollpass på eftermiddagen men den där värken sitter kvar i kroppen och jag ställde in igen. Nu är jag rätt säker på att det är sköldkörteln som spökar, det är svårt att känna skillnad på den värken och värken från feber, men med tanke på att jag inte blir sjukare eller så så är det ju den. En värktablett före sänggående gör att jag kan somna i alla fall.

På kvällen skulle jag till quizzet och B's lag var helt tömt på folk så jag frågade systerdottern om hon ville med och sen kom jag på att L och B ju är tillbaka från Gambia så jag frågade dem också, alla tre hängde på. L och B mötte upp i stan eftersom de hade ett ärende där innan och sen hade vi en väldigt trevlig kväll. Alla i laget kom väldigt bra överrens och vi hade väldigt kul. Jag och L delade på en korg med kyckling och pommes och ändå blev det en massa kvar och då smakade ändå L och B också. Vi tyckte nog att det gick rätt bra men sen när vi fick resultatet visade det sig inte vara riktigt så bra... Vi hade hela 10 poäng under segrande laget.

Men under tiden planerade vi nästa resa, vi kanske ska åka till norra England mot gränsen till Skottland och promenera utmed Hadrians Wall och bo på B & B och bara ha det bra under en långhelg. Låter det inte helt förträffligt?

När jag kom hem var jag hungrig igen trots att jag varit så mätt innan, så jag åt edamamebönor medan jag slötittade på Oss Torpeder Emellan/The Whole Nine Yards, en av mina favoritkomedier. Den är inte för övertydlig hela tiden och man märker nya saker varje gång man ser den och då får man ändå tänka på att jag sett den otaliga gånger.

Det enda jag är lite kritisk mot är Bruce Willis ständiga överspelande, men det kanske är meningen...

Jag har alltid gillar Matthew Perry och alltid älskat att hata alla dessa Arquette-syskon, men två skådisar jag upptäckte första gången jag såg den här filmen är Natasha Henstridge och Amanda Peet, de är jätteduktiga båda två och Natasha är nog en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett, inte för att Amanda är ens i närheten av att vara ful förstås!

Sen är ju Michael Clarke Duncan med i filmen också och honom gillar jag också.

En bollgalnings dödsförakt

På onsdagen var det bara att stressa vidare med allt på jobbet och det var fortsatt problemlösning inför mötet i Stockholm om drygt 1 vecka. Jag hade ju tinat en matlåda men när kollegorna S och F gick med på att äta sushi till lunch så lämnade jag matlådan i kylen och åkte till Väsby Sushi & Salladsbar. Jag och S valde sushi, F tycker att det här stället har den bästa salladen i Väsby så han tar alltid sallad. För övrigt hade jag aldrig träffat en kille som åt sallad förrän jag började jobba där jag jobbar nu, där är det fler av killarna som äter sallad än tvärtom. Jag och S hade en minikurs i att äta med pinnar och hon klarade det riktigt bra för att vara nybörjare och åt faktiskt hela lunchen med pinnar med bara några mindre missöden. Före sushin drack vi misosoppa, är det nite underligt hur något som smakar "ingenting" kan vara så gott? Det är ungefär som med mozzarella...

Som vanligt bad jag om min sushi i en take-away-låda eftersom jag inte kan äta upp allt på en gång och vill ha resterna som mellanmål. På eftermiddagen var det dags för behandling av naprapaten M som är jätteduktig och trevlig och jag gick därifrån som en ny människa och med några träningstips dessutom.

När jag kom hem på eftermiddagen tänkte jag sova middag en stund innan det var dags för pyssel. Jag och C hade bestämt oss för att gå hem till mamma, vi trodde det skulle ta 20-30 minuter. När jag precis slumrat till ringde P från England för att bestämma hur vi ska göra nästa helg. Vi kan inte riktigt komma fram till vad vi vill. Vi vill hänga med kommittén men vill också ha lite tid ensamma. Vill vi bo hos mig eller på hotellet där vi ska jobba? Hur mycket åka fram och tillbaka blir det egentligen? Han vill att vi bor hos mig på lördagen och går ut med mina kompisar i Väsby då, men en engelsman med stil en lördagskväll i Väsby? Nog för att han klarar allt, men jag vet inte hur jag ska klara skammen... Nu hänger det på mig hur vi ska göra och jag går egentligen hellre ut i stan på lördagen men visst vill jag att han ska träffa mina kompisar... kanske skulle jag försöka lura med dem till stan?

Vid lite drygt 18.30 gick jag ut genom dörren, smsade C och började gå hem mot henne. Runt 5 minuter senare såg jag henne komma emot oss på håll och sa till Turre att det var någon vi kände. Då började han springa i full fart mot henne, men sen halvvägs blev han osäker på om han verkligen kände personen som kom emot honom och så stannade han till. Men då ropade hon på honom på sitt speciella sätt och han satte av mot henne i full fart igen.

Vi stretade på i motvinden och gick en bit efter stora vägen för att komma till cykelvägen, men vi var fullhängda med reflexer alla tre så bilförarna tycktes se oss ordentligt. Sen gick vi och småpratade och Turre tyckte att det var väldigt spännande att inte veta vart vi var på väg. Enda gångerna han fick ha koppel förutom på stora vägen var när vi mötte någon hund, mest för att den andra hundägaren ska slippa oroa sig. Trots att han gick som han ville behövde jag knappt ge honom några direktioner alls, han hänger ju bara på, han är ett lätt jobb på det viset. Jag kan säga att det inte tog några 20-30 minuter, det tog 45 minuter, det var visst längre än jag trodde. När jag kollade upp distansen senare visade det sig vara drygt 3,7 kilometer vilket gav en knapp snitthastighet på 5 km/h, helt okey tempo utan att stressa.
När vi kom fram var vi väldigt förvånade över att vi inte var det minsta trötta, jag var däremot genomsvettig. Jag had einte kunnat bestämma om jag skulle frysa eller vara varm och bestämde mig till sist för att vara varm och valde alltså den tjocka jackan istället för den tunna. Det blåste ju nära på storm och det är nyttigare att vara för varm än för kall. Turre visade sig vara fruktansvärt skitig efter promenaden och skitade ned både mig och bordet där han satte upp tassarna så jag fick torka av det. Sen somnade han djupt i en av fåtöljerna och sov där resten av kvällen. Vi var inte så många men hade trevligt ändå, systerdottern blev väldigt besviken över att jag glömt quizzet från i måndags i min handväska som jag lämnat hemma. När det var dags att ta sig hemåt erbjöd sig L att skjutsa oss tillbaka men vi bestämde oss för att gå i alla fall. Nu tog vi en annan väg som syrran och C trodde skulle vara kortare, men när vi bara hade 1-2 kilometer kvar hem tyckte vi att vi lika väl kunde ta en omväg eftersom vi hade så mycket energi kvar. Sagt och gjort, vi tog en rejäl omväg och kom slutligen tillbaka till där vi tagit avstickaren och gick sen in på gångvägen som leder hemåt. Först stötte vi på ett rådjur och jag behövde inte ens säga till Turre att stanna hos oss fast rådjuret var precis framför oss på vägen och hoppade iväg, däremot vill han ju gärna kolla spåret lite innan man går vidare. Längre inåt vägen hittade jag en boll som jag gjorde Turre uppmärksam på och sparkade iväg den... rätt ned i den iskalla strömma ån som går parallellt med vägen. Innan jag hunnit reagera såg jag hur Turre hoppade efter! Han simmade en bit och sen försvann han under ytan, jag och C stötte båda ut en förskräckt rop men strax senare kom han till ytan igen och på något underligt vis lyckades han putta upp bollen på stranden med tassarna men sen när han själv tagit sig upp råkade han putta till den så att den åkte i vattnet igen... Slutligen fick vi med gemensamma krafter övertala honom till att lämna den där, han är ju trots allt en bollgalning och ville så gärna försöka hämta den. Sen gick vi vidare hemåt och det kändes rätt bra att jag redan bestämt mig för att tvätta honom då jag kom hem för nog luktade han lite unket efter ån?

När vi lämnat av C blev det plötsligt jättetungt de sista minuterna hem och jag fick ta i som sjutton. Tänk vad mycket lättare allt blir med sällskap. Det tog 1 timme och 25 minuter att gå hem och det visade sig vara en sträcka på lite drygt 7,1 kilometer när jag kollade upp det, nu låg snitthastigheten något över 5 km/h så vi ökade takten snarare än att trappa ned.

Sen åkte Turre in i duschen direkt och tvättade från topp till tå, med massage i "hårbotten" och med hästschampo. Sen sköljde jag ur allt noga och torkade av honom. Han gillar inte att duscha trots att han älskar att bada, men något han älskar är att blir torkad med handduk. För att lyxa till det riktigt fick han blir torkad med två stycken. Men det dög inte riktigt för herrn utan så fort jag släppte ut honom från badrummet strök han sig och torkade av sig mot allt från fåtöljer, soffor och mattor till köksstolar. Sen fastnade han i positionen på bilden och jag blev helt ärligt orolig för att han fått en stroke eller nåt för han stod blickstilla så i typ 30 sekunder och bara sneglade på mig. Till slut ropade jag högt på honom och då ställde han sig upp och tittade förvånat på mig. Sen åt jag lite edamamebönor och tittade återigen på Dodgeball som sagt en av mina favoritfilmer, den är så fruktansvärt sjuk...
Turre låg hoprullad i soffan och sov djupt. Sen när vi skulle sova rullade han ihop sig mot min mage som vanligt och den här gången var det inte så bekvämt, det blev som ett våtvarmt omslag, men vad gör man med en frusen hund om inte bjuder in honom under täcket?

Strul, strul, strul

Varför pajar alltid alla maskiner när det är som mest bråttom? På jobbet har vi haft en etikettmaskin som vi använder varje dag, vi har haft den i runt 10 år. I fredags fick vi ännu en maskin, en modernare variant. På måndagsmorgonen var plötsligt den gamla maskinen helt stendöd, ingen puls alls. Då var kollegan F tvungen att raskt lära sig den nya så att vi kunde få iväg grejerna det var bråttom med. Men självklar strulade även den nya maskinen så F fick sitta i telefon med supporten större delen av eftermiddagen. Slutligen var det försent att få iväg grejerna och 5 minuter senare var problemet löst. Det får alltså gå med bud på tisdagen istället.

Jag åkte raka vägen hem efter jobbet fast jag egentligen borde åkt förbi Ica Format och hämtat mitt paket, undrar om det ens ligger kvar? Dessutom fick jag en utbetalning från Vägverket som ska hämtas ut på Swedbank, jag vet inte ens var det finns ett sånt kontor i närheten av Väsby...

Jag hann med att sova middag en liten stund men vaknade väldigt plötsligt och vet inte varför.

Sen satte jag en matlåda med makaroner och köttfärssås i micron och gick och duschade under tiden. Vid 19 satte jag mig i bilen och åkte mot Tudor Arms och måndagsquizzet, den här gången med mitt eget lag. Jag blir löjligt glad att se dem varannan måndag, de är så mysiga allihopa!

Quizzet är meningen att starta klockan 20, men började inte förrän vid 20.45. Någon sa att quizmaster hade tappat bort frågorna på datorn. Jag vet inte om det var sant, men nåt problem var det, han grejade med datorn och ville inte svara på några frågor om vad som hände, det enda svar man fick var: just a couple of minutes...

På nåt vänster lyckades han i stort sett komma ikapp förseningen utan att det kändes allt för stressigt, men det var lite svårt att höra frågorna emellanåt så vi käftade ibland om vad han sa, särskilt när jag ville veta vad han sagt och de andra svarade med svaret på frågan istället. En hel del förvirring alltså.

Det kändes rätt svårt men det verkade de andra också tycka och när vi fick tillbaka papperen visade det sig att vi hade 42 poäng, vilket är helt okey men inte lysande. Men det visade sig räcka till en 2:a plats och 150:- i presentkort på SIBA. Nästa gång ska jag försöka ta med alla presentkort och så ska vi dela upp dem, nu finns det tillräckligt för det. Jag tror att det är runt 3500:- nu, fast vissa på Åhléns och andra på SIBA. En del står det inte på hur mycket det är värt, så hur vi ska lista ut det vet jag inte riktigt. Kanske hinner jag förbi Åhléns och SIBA så att de kan kolla åt mig.

När jag kom hem åt jag lite edamamebönor och tittade klart på Kingpin en av mina absolutaste favoriter när det gäller knäppa komedier, det står väl typ mellan den och Dodgeball tror jag. Bara dessa sjuka överkamningar de har i Kingpin är ju nog för att ge dem ett hedersomnämnande.

I goda vänners lag

På lördagen åkte jag och hämtade L och så åkte vi och åt frukost på konditoriet, Turre var ordentligt inpackad i jackor och grejer för det var riktigt kallt. När vi fikat åkte vi till Ica, främst för att jag skulle ta ut ett postpaket där, men även för att jag skulle fylla på bland anant grönsaksförrådet. Det slutade med att jag kom hem med grönsaker, dricka och till och med hårspray, men paketet glömde jag ta ut...

Väl hemma städade jag upp lite och dammsög golvet, på det nya svarta golvet syns minsta dammkon och nu var det dessutom en massa barkbitar och grejer från veden.
Sen tog jag det lugnt ett tag och tittade på Runaway Bride, ingen riktig favorit, men ganska lättsmält. Under tiden kollade jag med L om hon ville komma och äta risotto med mig och det ville hon. Hon hade sagt tidigare att hon ville ha en lugn hemmakväll så jag föreslog middag och film hos mig alltså. Jag förberedde alla ingredienser till risotton så som jag brukar men glömde göra sallad. Sen hörde l av sig och sa att hon strax tänkte gå hemifrån och genom skogen hem till mig, men nu ville hon inte bli mött så som jag föreslagit utan nu beordrade hon mig in i duschen för att fräscha till mig, för hon hade ändrat sig, efter middagen skulle vi gå ut trots allt.

Jag låste alltså upp dörren så att hon skulle kunna ta sig in och sen hoppade jag kvickt in i duschen. En stund senare hörde jag Turre larma till mig att det var någon som kom genom dörren. Sen gjorde jag Risotto medan L dukade och fixade ett konto och lite musik åt mig på Spotify.

Risotton blev god, det är lite av en specialitet för mig. Men det ris jag använde är sämre än det jag brukar använda, det blir det gamla invanda nästa gång jag handlar risottoris, det här blir lite för grötigt för min smak. Till risotton åt vi fläskytterfilé. L fortsatte fixa musik på Sprotify och jag snyggade till mig lite och sen åkte vi ned på byn.

Vi var först in på White Horse och tittade runt eftersom vi såg en bekant bil och trodde att L som är hemma på semester från Gambia kanske var ute, vi tittade också efter andra som kan tänkas köra den bilen men hittade ingen så vi gick till Ullis och tittade också. Inte heller där såg vi någon bekant men vi tog en dricka där i alla fall. Sen gick vi tillbaka till hästen och satte oss och snackade med N, en kompis, kompis får man väl säga. Slutligen hade det dykt upp ytterligare 3 killar som han kände och de var lite fulla men absolut inte otrevliga. Sen fortsatte jag och L till Magget där jag blev omringad av lite underliga killar när L stod och snackade med någon hon kände, en av killarna påmindre mig om Ugglasången IQ... En kille som knappt kunde röra sig för sina bulliga muskler och som helt enkelt måste gå på anabola, han var dock rätt oförarglig så jag pratade en stund med honom eftersom han verkade lite ensam. Där hittade jag också föraren av den nämnda bilen, en av dem jag trott kanske körde den. Det visade sig vara systerdottern till L som vi letat efter. Vi ledsnade rätt kvickt på Magget, så vi gick hem vid 1.30 och efter att ha lämnat L hemma så var jag tillbaka vid 2 ungefär.

Då åt jag edamamebönor och tittade på "Vad kvinnor vill ha" och kom i säng vid 3.30.