Tidspress är jobbigt men rätt bra också

29/4 På onsdagen var jag hos naprapaten och knixade tillbaka min nackota som hoppar iväg då och då. Han räddade ju min livskvalité när jag träffade honom och han hittade skälet till att jag levt med migrän sedan jag var 12 år gammal. Jag har kommit fram till att det nog var när jag ramlade av en ridskolehäst som det hände och ingen såg sambandet just då. Mina föräldrar konstaterade bara att det är ärftligt och att jag fick leva med det i stort sett.Men som sagt, min naprapat har i stort sett tagit bort min migrän helt! Jag påbörjade att packa upp köket efter ombyggnaden och för att kunna jobba hade J rullat ihop vardagsrumsmattan och Turre låg där inklämd mellan själva rullen och dammsugarslangen bara för att ligga på den lilla delen av mattan som fanns tillgänglig. Han hade ju kunnat ligga i soffan eller fåtöljen istället om han hade velat...
Jag var under tidspress eftersom det är jag som har ansvar för Valborgsfirandet i vår familj, de andra sa att vi kunde flytta det om det blev för svårt att hinna med tanke på att jag rest så mycket, men jag ville ha det hos mig, dessutom är det ju bra att ha en tidspress när det gäller sånt, annars är det lätt att det tar för lång tid.

Det kan väl inte vara normalt?

2/2 På måndagen var det dags för besök hos naprapaten igen, det är alltid bra att följa upp efter några dagar när man inte varit där på länge.
På eftermiddagen kom min granne J för att kolla på vad jag ville ha gjort hemma. Han ska bygga ny garderob i gästrummet och sen bygga nytt kök åt mig. Han är pålitlig och snabb och han ska ta hand om allt i köket. Han tar dit elektriker och sånt så jag behöver inte bry mig om hur det görs, bara betala och bestämma hur det ska se ut.
Han kunde börja redan nästa dag med garderoben, men jag hade ju inte bestämt vilken garderob jag skulle ha än, så vi fick skjuta upp det ett par dagar.
Judas sover ju så himla hårt när vi är hemma alla tre, han, jag och Turre. Förr blev jag jätterädd och trodde att han var död eller medvetslös och jag fick ruska honom för att han skulle vakna, nu vet jag ju att han sover så hårt när allt är lugnt och vi är hemma alla tre, men jag är fortfarande fascinerad över att jag kan fota honom med blixt mitt i ansiktet utan att han märker något alls. Systerdottern stoppade fingrarna i munnen på honom och tog en selfie med Judas utan att han märkte något alls, jag undrar om det är normalt att katter sover så djupt?

Jag tycker om att se vad det är jag äter

28/1 På onsdagen var det äntligen dags för att träffa naprapaten igen. Han hade semester hela december, vilket jag egentligen tycker var bra, eftersom han är egen företagare jobbar han mest hela tiden och att åka iväg med familjen på en ordentlig semester var nog bra för honom. Men jag var ju också sjukskriven i december och nacken brukar bli rätt mör efter sövning och grejer. Sen åkte jag ju till Thailand och var borta när han väl kom tillbaka. Trots allt så var det faktiskt inte så farligt knasigt i nacken i alla fall, min kropp har nog börjat fatta var kotorna ska ligga egentligen och drar dem inte fel på rutin hela tiden i alla fall.
Till middag åt jag kallrökt lax med hemlagat potatismos. Mitt sug efter svensk mat är stort rätt långt efter att jag kommit hem från Thailand. Jag gillar verkligen Thailändsk mat och när jag är där är det det enda jag vill ha, men när jag kommer hem är det svensk mat med fina råvaror jag vill ha, mat där man ser vad som är vad så att säga.

I rock

6/5 På tisdagen var jag hos naprapaten och han fixade till min nacke åt mig och sen var det dags för kurs för några kunder som har köpt livflottar av oss och behöver lära sig hur just dessa flottar ska servas och packas. De har grundkunskaperna så det är bara en typ av komplettering och går ganska smärtfritt och enkelt.
Vi tog ut dem på lunch de två killarna för att få dem att känna sig välkomna, de ska vara kvar till fredag eftermiddag.
Jag hade en väldigt bra jobbdag, allt jag har gjort har verkligen gått precis som det skulle och jag känner en stor stolthet och en känsla av framgång. Dessutom var denna arbetsdag en ström av framgångar med de jobb jag höll på med.

Vi får se om de är bra eller inte

17/4 På torsdagen var jag hos naprapaten på morgonen. Jag mår ju alltid bättre när jag varit och fixat till nacken hos honom och det är så mycket bättre när jag är borta om jag fixat det innan jag åker. Han började jobba klockan 7 på morgonen bara för min skull, för han hade egentligen helt fullt schema!
På eftermiddagen åkte jag till Arlanda för att åka till Thailand. För första gången någonsin hade jag bokat in mig på Norwegian för en långflygning. Jag hade betalat extra för bagage och mat så särskilt mycket billigare blev det ju inte och då finns egentligen ingen anledning att flyga med dem... Men nu ska jag prova i alla fall det skiljde nog ändå 500:- eller något sådant.
En av skillnaderna var att de annonserade att man skulle gå till gaten drygt 1½ timme före avgång. De flesta andra gör det 30-60 minuter före avgång. Det är ju så långrandigt att sitta i gaten och irritera sig på alla högljudda människor som tycks resa någon gång om året och gör allt med resandet till en stor upplevelse och till hårt jobb för mig som medpassagerare.
Jag hade gjort missen att beställa laktosfri mat på resan. De flesta bolag ger en då helt enkelt kokt potatis, kokt fisk och kokta grönsaker, allt helt utan varken kryddor eller sås...
Det skulle ju vara väldigt enkelt att göra en tomatsås istället eller något mer spännande i alla fall. Jag tog olivoljan man fick till salladen och hällde den över maten och så öste jag på saltet och pepparen man fick med besticken, ändå var maten supertråkig. Nästa gång tar jag med mig laktras istället. Anledningen till att jag överhuvudtaget bad om laktosfritt är att man ofta får bara laktosprodukter till frukost på långflygningar. Yoghurt, mjölk, ost och så vidare, det blir för mycket för mig om jag inte har laktraskapslar med mig.

Han räddade mitt liv!

12/3 På onsdagen fick jag en välbehövd behandling av vår naprapat som kommer till jobbet ungefär varannan vecka. Han har så gott som räddat mitt liv! Förr hade jag migrän 1-4 gånger per vecka och det höll i sig 2-8 timmar, ibland längre. Det gick sällan över helt, men jag kunde i alla fall fungera emellan. Jag var tvungen att fixa ett intyg från min läkare en gång om året, det intyget skickades till försäkringskassan tillsammans med en ansökan om högriskskydd för mig och arbetsgivaren. Det innebär att jag slipper få avdrag för första dagen i en sjukperiod eftersom det alltid är bara en första dag. Det innebär också att Försäkringskassan står för kostnaden istället för min arbetsgivare och det gör ju att jag inte känner mig lika mycket som en belastning som när jag varken kunde jobba vissa dagar och dessutom kostar en massa pengar. Men för några år sedan fick jag min första behandling av naprapaten M och sedan den dagen har jag varit hemma för migrän i max en vecka totalt i tid och det är alltså under flera år!
Han räddade min karriär och han räddade min livskvalité! Efter en behandling av honom är jag bra i allt från 1 dag till ett par månader, det beror lite på vad jag har för mig. Min migrän beror nämligen på en kotförskjutning i nacken. Jag har sprungit hos läkare, sjukgymnaster, neurologer och så vidare i alla år för att försöka lösa problemet. Jag har också testat massage och alla möjliga naturmetoder och mediciner och sen hittade M problemet redan första gången OCH löste det! Jag har sagt till honom många gånger att jag älskar honom för det! Dessutom, att killen är världens trevligaste och dessutom är rolig är ju ett plus, för vi får skrattanfall ibland när jag är på behandling. Om ni undrar varför jag nästan alltid har sjal på mig, även när det är förhållandevis varmt, så är det för att hålla min känsliga nacke varm. Om den är kall så är det lättare att den går i lås igen eftersom jag spänner mig i kylan.

Inhalation av en annan typ av snö

15/1 På onsdagen var det fortfarande vinter och Turre är inte den som älskar snö, men ibland tycker han att det är kul. Han gillar ju att fånga och leka med bollar och andra leksaker, problemet med pudersnö är att inhalerar den och sen hostar och fräser. Små bollar försvinner dessutom ner i snön och är svåra att få tag i, istället får han upp munfullar med snö och blir helt frustrerad och börjar verkligen jaga bollen och ser lite ut som en blandning mellan en räv, iller och mullvad där han dyker runt i snön och under den.
På eftermiddagen var jag hos naprapaten och sen kändes nacken och ryggen mycket bättre än den gjort på ett par dagar. Skön att få lite vila från de problemen.

Håret har verkligen mått bra av det

25/9 På onsdagen var jag tillbaka på kontoret och på lunchen åkte jag för att få behandling av min naprapat. Det är honom jag oftast saknar mest när jag reser, han har så gott som räddat mitt liv, i alla fall min livskvalité. Förr hade jag migrän 1-4 gånger i veckan, nu har jag det knappt i snitt 1 gång per månad. Förr var jag tvungen att stanna hemma från jobbet ofta och mycket, det har jag inte behövt sedan jag gick till honom första gången. När det börjar bli värre så skickar jag ett sms till honom och han bokar ofta in mig samma dag eller dagen efter och sen är jag bra i allt från 1 dag till 1 månad. Det är alltså därför jag saknar honom när jag reser. Man sover i för hårda hotellsängar med dåliga kuddar, sitter i obekväma flygplanssäten och stressar så att an spänner sig och då blir nacken och därmed huvudet värre och jag får ofta migrän.
På kvällen åkte jag till S salong och hon fixade mitt hår. Turre fick följa med in så då slapp jag vara stressad över att han satt i bilen och väntade så länge och då har vi ju det bara trevligt jag och S medan hon jobbar.
För några månader sedan köpte jag en hårolja av henne som har fungerat jättebra på mitt hår. Man har det i håret efter tvätt och låter det sitta i. Det gör att håret blir lättare att reda ut och håller glansen och hälsan. Håret har verkligen blivit mycket bättre av det. När det är lättare att reda ut slits det också mindre!

Vi får se vad de kan göra

19/8 På måndagen vaknade jag tidigt, jag var kissnödig och hade väldigt ont. Jag bestämde mig för att genast boka ett läkarbesök för att försöka hitta en lösning på probelemt, såhär kan jag ju inte leva hela livet.
Vid lunchtid åkte jag till naprapaten som i alla fall kunde arbeta bort nackbesvären. Han sa att min nacka och axlar inte såg ut som vanligt och att jag måste ha gjort något konstigt eftersom de inte satt fast på samma sätt som vanligt utan på ett helt nytt sätt. Kul att man kan imponera på någon...
Läkaren åkte jag till direkt efteråt och han skrev en remiss till smärtkliniken på Danderyds Sjukhus, vi får se om de kan göra något för mig och mitt onda.
Till middag åt jag mozzarella- och tomatsallad, det äter jag rätt ofta när jag är sugen på något fräscht och enkelt.

Hej, jag får in TV-signaler med skallen

9/7 På tisdagen var jag till naprapaten för att ordna till nacken, naprapaten M föreslog att mina yrsel, illamående och värkanfall kan vara borrelia och nu är han den andra som säger det så jag ska ta reda på det.
Men jag har inte haft en fästing sedan sommaren jag fyllde 30 år. Jag har så svårt att tro att jag skulle missa en, jag är en sån som har superkoll på varenda blåmärke och kvissla.
På jobbet var det en massa planering för möten, resor och en massa annat och besöket som vår leverantör skulle göra hos oss höll på att bli inställt vilket hade varit förödande och då hade jag ändå sagt till om datum i mycket god tid. Jag har svårt att vara spontan med sånt just nu eftersom jag inte kommer att vara hemma mycket alls den här hösten.
Mina kollegor var lediga de flesta redan, bara jag var i vår huvudbyggnad och när en kund som jag känner rätt väl kom förbi så åkte vi till golfklubben för att äta lunch.
Det var soligt, varmt och skönt och vi satt ute och åt, lammbiffen jag valt var dock rätt äcklig men det är nog mest för att det smakade så mycket lamm, så jag fick lite av A's mat istället och så fick han min.
På vägen tillbaka från lunchen åkte vi förbi mitt hus för att han skulle ge mig råd om nyansen jag skulle välja. Han tyckte att jag skulle ta den ljusare av dem jag valt ut eftersom jag hade ett hus som jag gillar färgen på och bett om färgprov på och det står i solen och mitt hus i skugga. Jag tror att han har rätt, så blir det nog!
På eftermiddagen mådde jag riktigt skitdåligt men eftersom vännen S lovat att fixa mitt hår så åkte jag till hennes salong trots allt. Jag har många hårstrån och långt hår så det brukar ta ett tag att få klart, men den här gången gick det på rekordtid och jag kunde åka hem med mitt onda.
Innan jag åkte hem gick jag in på Thairestaurangen Tiger för att beställa mat att ta hem. Jag har inte sett restaurangägaren på ett par år antar jag och han kände inte igen mig utan stirrade oförstående på mig när jag pratade med honom på samma sätt som jag brukade förr. Sen gick det plötsligt upp för honom vem jag var och han kramade om mig som vanligt och så.
Jag beställde kyckling med nudlar och extra bambuskott och fick dessvärre biff (som jag inte äter i asiatisk mat) och inga extra bambuskott heller, jag tror jag hittade ett eller två....
I slutänden så åt jag alltså såsen och riset och kastade resten vilket hade räckt till en person till. Synd.
Jag googlade borrelia och jag undrar fortfarande om det verkligen är troligt att jag skulle fått en fästing utan att märka något, men det finns vissa som tror att det även sprids med myggor, men det låter osannolikt med tanke på hur få de som tror på det är.
Imorgon tar jag kontakt med läkare i alla fall, det kan inte skada att kolla upp det.

Får journalister göra såna fel? Det tycker inte jag.

23/4 På tisdagen var jag trött som sjutton när det var dags att gå upp, men med tanke på min gångna vecka och inflammation och sen rätt in i vardagen och jobb och quiz så var det kanske inte så konstigt?
Medan jag varit i Spanien hade våren kommit till Stockholm och mina krokusar tittade upp genom den halvt frysta rabattjorden.
Jag var tvungen att åka till Apoteket och hämta mer medicin redan på morgonen och gick och köpte mig en latte på Wayne's coffee innan jag åkte från Väsby centrum, av någon anledning hade jag inte gjort min vanliga frappé att ta med.
På eftermiddagen åkte jag till naprapaten en sväng, en vecka i en hård hotellsäng är aldrig bra för kroppen.
Jag fick en hel del gjort på jobbet och kunde åka hem med gott samvete på eftermiddagen. Jag hittade en plats för tavlan av Alicante som jag fått från styrelsen tillsammans med mitt stjärnsmycke, den får stå på hyllan i badrummet, bakom toaletten. Badrummet går i sandbeige och blått, den passar väldigt bra där och i resten av huset har jag nästan helt slut på väggar.
Jag hittade ett sånt där typiskt skrivfel på som till och med journalister gör nu för tiden.
"Huvudpersonen för allas uppmärksamhet befinner sig fortfarande i Danmark tillsammans med hans närmaste medarbetare."
Vems närmaste medarbetare undrar jag då?
Eller menade han egentligen: Huvudpersonen för allas uppmärksamhet befinner sig fortfarande i Danmark tillsammans med SINA närmaste medarbetare.
Sjuka fel av en journalist enligt min mening och vi ser mer och mer av det.
Jag påstår inte att jag personligen aldrig gör fel, men såna fel är inte tillåtna när man inte ens förstår vad man gjort för fel och en journalist ska veta bättre, annars kan jag lika väl vara det helt utan den utbildningen.

Det är i Januari man ska till IKEA!

17/1 På torsdagen hade jag fortfarande väldigt ont i kroppen, jag gillar verkligen inte vinter och kyla!
Jag gick ut och åt lunch för en gångs skull, det var väldigt länge sedan nu. Menyn såg bra ut och det var svårt att välja, men till slut så blev det bra och jag fick förstås med mig en matlåda hem med resterna också. Brorsans kompis J var där och åt lunch med oss så det var en trevlig lunch med gott sällskap.
På eftermiddagen kom vår naprapat till jobbet och jag hade verkligen längtat efter honom och han fixade förstås till min nacke och hittade dessutom konstiga saker i min rygg. Jag hade ju förstått att något var konstigare än vanligt eftersom min rygg varit trött och bortdomnad större delen av dygnen och det var nåt konstigt som jag inte brukar ha som satt fast.
Mina ben kändes fortfarande konstiga efter vaccinationen och jag var svag i lårmusklerna framför allt på höger sida.
På jobbet sorterade jag gamla visitkort och tanken var att kasta de gamla, men med tanke på att jag log när jag såg många av dem så blir de kvar. Vissa personer har bytt företag för väldigt länge sedan men alla dessa kort håller minnen som jag är rädd att tappa bort.
Efter jobbet kom Lena och hämtade mig och så åkte vi till Ikea för att byta lite grejer hon handlat. Jag fick ett plötsligt infall och bestämde mig för att köpa sänggavelhyllan till min Malm-säng, den som jag velat ha i runt 6-7 år.
De första åren hade jag inte råd att köpa den och sen har det handlat om problem att få hem de tunga paketen.
Jag har varit på väg att ta hem den med kompisar ett par gånger men vi har gett upp för att det är för tungt.
Nu bestämde jag mig för att det var dags att köpa den och fixa hemkörning!
Det var en mycket lämplig dag för att handla på Ikea, tydligen har folk ont om pengar såhär efter jul och nyår och det var så när på tomt överallt.
Inte ens i Återköp, Utlämning och utkörning behövde man vänta mer än ett par minuter.
På vägen hem stannade vi på Hemköp i Runby för att handla. Om någon gjorde statistik på vad jag handlar så skulle de nog tro att jag var någon typ av hälsofreak... Det är väldigt sällan jag köper onyttiga saker, eller det beror förstås på vilken "tro" man tillhör, men jag handlar mest frukt, grönsaker och protein av olika slag. Halv- och helfabrikat köper jag i stort sett inte alls. Det är inte av någon sorts präktighet, det handlar om smak och det faktum att jag inte riktigt tänker på det ens.
Jag gillar ju fisk, skaldjur och grönsaker framförallt.
Nu bättrade jag på statistiken lite i alla fall eftersom jag betalade för Lenas godis!
När vi åkte förbi Burger King ville Lena stanna och köpa mat så det gjorde vi, jag tog bara en chili cheese eftersom jag hade en massa mat hemma.
När jag kom hem plockade jag undan lite och diskade upp.
Jag värmde soppa och slängde ned ett par ägg i den så att de blev "förlorade", men det blev inte så gott som jag hoppats.
Sen pratade med min bonusbrorsa flera gånger under kvällen, han kör taxi så när han får en kund så lägger vi på och så ringer han upp igen. Där emellan tittade jag på Criminal Minds och spelade spel på datorn.

Stackars barn

6/12 På torsdagen var det ännu mildare väder med -1,2 och nu började jag bli mer bekväm.
Jag åt äggstanning till lunch och den smakade bra faktiskt. Jag fick en hel del gjort på jobbet och på eftermiddagen kom vår naprapat och knäckte till mig i nacken och frågade ut mig om vad som hänt sen sist. Han är lite av en hejarklack i kombination med terapeut åt mig...
När jag kom hem från jobbet höll grannbarnen på att åka pulka och madrass nedför backen mittemot och jag blev sugen på att vara med. Efter att ha luftat denna tanke på Facebook och TK hade sagt att det visst var okey att åka pukla med grannbarnen så klädde jag på mig lite mer och sprang ut. Turre fick följa med och undrade vad sjutton jag höll på med och hälsade glatt på alla barnen. Efter ett försökt att åka sopsäck fick jag låna en madrass istället och jäklar vad det gick!
Barnen stod mest och tittade på, lite förvånade över hur barnsligt jag betedde mig och jag fick inte så mycket sällskap i backen. Turre sprang med upp och ned och efter att först blivit lite upprörd när ett av barnen puttade mig i ryggen för att ge mig lite fart så tyckte han att det var rätt kul tror jag.
Hade det inte varit för att FK, granntjejen varit där så hade jag nog inte ens vågat gå dit, så det var ju tur att hon var det!
När jeansen var genomblöta gick jag in och duschade och ett par timmar senare åkte jag in till Tudor för att möta upp med L, en av tjejerna jag lärt känna på Halloweenfesten.
B var där också så innan han stack iväg sa vi hejdå igen eftersom han ju flyttar till Malta på söndag och jag åker till London på fredag.
Sen satt jag och L och pratade till 22 ungefär och sedan åkte jag hemåt.
Jag hade haft svårt att parkera, det stod fortfarande en massa insnöade bilar överallt och där det inte stod bilar låg det stora högar med snö. Man kan ju undra varför inte snön körs bort istället för att läggas utefter vägen och stoppa upp trafiken.
Det har nu gått två dygn sedan snöovädret och de flesta gatorna ser fortfarande oplogade ut...
Det måste ha sett väldigt snitsigt ut när jag skulle ut från min parkeringsplats vid sidan av vägen, i uppförsbacke, för jag gungade försiktigt fram och tillbaka och gasade lite och plötsligt gled jag sidledes ut från parkeringen med fronten på bilen och så körde jag därifrån. Det såg nog verkligen beräknat ut och det är klart, till viss del var det ju det, men riktigt så snyggt trodde jag inte att det skulle bli.
När jag åkte hemåt snöade det igen...

Hur skulle du göra Anthony Hopkins?

28/11 På onsdagen var det dags att gå till naprapaten och han sa att det satt konstiga låsningar på fel ställen den här gången. När man blir av med ett problem får man visst nästa...
Han märkte också att jag gått ned 5 kg, han känner väl min kropp bättre än vad jag själv gör antar jag. Det syntes tydligen i ansiktet och på axlarna/skuldrorna.
Han fick i alla fall loss nacken och ryggen och det kändes bättre när jag gick därifrån.
På kvällen var det dags för pysselkväll och jag bestämde mig för att det var för kallt och blött för att gå dit och kom fram till att det var ok att vara lat denna dag. Det var blötsnö och snålblåst och nån plusgrad.
På pyssel hade vi förstås trevligt och jag målade naglarna och den här gången testade jag faktiskt överlacken med ÄKTA guld i!
Det är ju förstås ingen annan som vet eller förstår det, men jag är ju inte sen att tala om det och även om ingen vet så känner jag mig mer glamourös i det!
Jag förhörde de andra på quizzet från veckan innan och de är ju duktiga. Det är svårt att avgöra om de skulle klå oss med poäng eller inte däremot eftersom de inte är tvingade att välja ett svar, de får ju svara olika allihop om de vill.
Bildfrågan är alltid roligast. På quizzet är det en bild på någon känd person och man ska skriva vem det är. På pyssel brukar jag istället göra någon typ av charader för de andra att gissa efter. Vissa skådespelare är lätta att härma och få dem att förstå, andra är svårare. Den enda de hittills har missat är nog Jim Carrey och det känns som ett stort misslyckande med tanke på att han borde vara enkel.
Den här gången var det däremot löjligt lätt och vi skrattade allihopa när de på någon hundradels sekund gissade på Anthony Hopkins...
Kan ni gissa vad jag gjorde?

På kvällen när jag kom hem låg det ett runt täcke med snö på marken faktiskt och jag hade ju hellre haft slask än det om jag ska vara ärlig, jag avskyr verkligen snö, vinter och kyla.

En förlorad dag

24/11 På lördagen vaknade jag mitt på dagen någon gång. Jag hade lite planer men de sprack ganska omedelbart, jag vaknade nämligen med dundrande migrän...
Det är inte ofta alls som det händer längre, tack vare min underbara, duktiga naprapat M! Nu tvingade jag mig i alla fall upp slutligen när jag insåg att migränen inte bara skulle gå över. Förr var jag ju van att må sådär, nu har jag inte haft så jävlig migrän på kanske nåt år, så jag kan inte riktigt hantera det längre. Jag svettades, mådde illa och ville helst tälja av mig huvudet med en träslev. Istället tog jag en migränspruta (Imigran) och satte mig och försökte ta djupa andetag och inte kräkas.
Jag kan ju inte kräkas på riktigt, jag har ju ingen mage... men må illa kan jag tyvärr och när man får ett spyanfall törs man ju inte annat än att böja sig över toaletten i alla fall. Efter nån timme och ett försiktigt intag av te och macka började det värsta gå över men jag blev sittande så stilla som möjligt fram till eftermiddagen i alla fall. Sen fångades jag av en plötslig energivåg och satte igång med tvätten (3 maskiner), disk, dammsugning och lite annat. Sen var tanken att jag skulle gå ut en sväng med Tudor-L men hon var tröttare än hon trott och jag tänkte nog tvinga mig själv att gå ut ändå, men energin räckte inte till det så jag blev sittande där i soffan tills det var försent att göra nåt åt det. Kvällen gick istället till att prata i telefon med Tudor-L, Quiz-L och G i Mora. Ibland sitter jag ju och tycker synd om mig själv som är så ensam, men så ringer någon av mina underbara vänner och jag inser att jag har folk omkring mig som faktiskt bryr sig, så helt ensam kan jag inte vara.
Gubben på bilden är mjukleksaken som mamma får efter min resa till Nordirland. Jag har säkert berättat det förr, men jag köper en sån till henne vart jag än åker. Hon har nog närmare 40 stycken nu.
Någon vacker dag ska jag ta kort på dem allesamman så ni får se...

Jag vill inte, jag orkar inte, okey då...

8/10 På måndagen vaknade jag återigen med trött och värkande nacke, så jag smsade naprapaten så fort jag gått upp och fick svar lika kvickt. Jag gick dit senare på förmiddagen. Konstigt nog satt saker och ting inte lika fast som det brukar och ändå kändes det inte riktigt bra när jag gick därifrån.
Ju längre dagen gick ju sämre blev det igen och framåt kvällen var jag rätt glad att ingen ville spela quiz just denna måndagen. Det var inte rätt vecka för mitt lag och det andra laget hade annat för sig.
Men sen ringde kompisen G och honom har jag inte sett på länge eftersom han varit och jobbat i Italien så när han frågade om jag kunde komma in till stan och spela quiz med honom så sa jag ja i alla fall. Jag försökte vila innan jag gjorde i ordning mig för jag hade sovit dåligt på natten på grund av nacken, men det gick inget bra så jag gick och duschade istället.
Som tur var hade B och hennes kompis R bestämt sig för att trots allt spela med oss för G's kompis M dök inte upp och vi blev bara fyra i laget. Jag satt bredvid R halva quizzet men sen började jag få ännu mer ont i nacke och huvud, jag kan inte sitta vänd åt det hållet en längre tid, så G var snäll nog att byta plats med mig i halvtid och det tog ett tag men sen blev nacken bättre.
Vi fick relativt bra poäng med tanke på att vi bara var 4 personer men vi var långt ifrån placering.
Det var knappt en enda stammis på plats, jag spelar ju oftast bara varannan vecka så det kanske brukar vara så här de andra veckorna, men det visste jag inte.
Vid 23 åkte jag hemåt och jag hade återigen svårt att somna, till viss del på grund av värken. Så till slut gick jag upp för att ta några värktabletter och vinglade och höll på som sjutton och kom först inte ens ihåg varför värktabletterna stod framme när jag gick upp nästa morgon.

Det är ju en jättebra idé!

13/9 På torsdag vaknade utan problem fast jag inte sovit så bra och bestämde mig för att återigen gå till jobbet. Jag tog vägen förbi skolan, den kortaste av dem och det tog 42 minuter i rask takt. Turre skötte sig återigen helt fantastiskt och nu behöver jag inte ens säga att han ska gå hos mig när vi möter någon för så fort han ser en cykel eller nåt så kommer han och går vid mitt ben och så fort de passerat springer han vidare. När vi kommer till övergångsställen väntar han tills jag kommit ikapp och säger att han kan gå. Kul att man kan vara stolt över honom ibland.
Min rygg var trött och min ichias kändes rätt mycket, jag hade hoppats att det skulle släppa om jag gick men det gjorde det inte.
Men nu skulle naprapaten komma till jobbet så det skulle nog ordna sig.
Jag skulle på lunch med Ju men hon kände sig krasslig och sköt upp det till en annan dag, så jag tog en promenad med Turre och kollegans hund istället och kom lagom svettig och varm till naprapaten som konstigt nog var väldigt nöjd med det och mig.
M knäckte min rygg och nacke och det kändes mycket bättre, men bara någon timme senare kände jag att nacken satt fast igen så innan han gick knäckte han till den lite snabbt igen.

Ofta när jag läser insändarna i Metro blir jag irriterad, folk bara gnäller på varandra och ena dagen är hundägare satans avföda och nästa är det rökare, dagen efter det är det de som har parfym eller lyssnar på musik för högt i sina lurar...
Den här gången var det någon som istället hade tänkt till!
Om det gick och lösa så tror jag faktiskt att pant på fimpar är det bästa någon kommit på sen pant på burkar och flaskor.
Jag som är så noga med att inte slänga skräp på gator och i naturen måste erkänna att fimpar hamnar där lite då och då trots allt...
Pant på fimpar skulle minska nedskräpningen kolossalt enligt mig och de fimpar som trots allt hamnade på gatan skulle troligtvis samlas in av någon annan som vill ha en extra peng. Jag undrar om det går att lösa?

Efter jobbet promenerade jag hem igen och tog en liten omväg om Fresta Kyrka och passerade kvigorna och tjurarna som går där. De är så söta och så nyfikna.
Det tog 52 minuter att gå hem och sen tog jag det lugnt på kvällen och tittade på Alias. Jennifer Garner spelar spion i den TV-serien och det stör mig lite att hon alltid misslyckas. När jag tittar på sånt vill jag ha lite James Bond-tema. Jag vill se henne så gott som perfekt och övermänsklig.
Nu har jag förresten gått 4.3 mil sedan i söndags, det vill säga på 5 dagar!

Innan jag gick och lade mig laddade jag batterierna till kamerorna och packade inför Vetlandahelgen.

En trevlig överraskning

7/9 På fredagen tog jag som sagt sovmorgon eftersom jag jobbat under natten. Jag vaknade vid 10 av att det ringde på dörren men insåg att K öppnade, så jag gick upp först efter att hon stängt och killen gått igen. Jag frågade om det var DHL, hon har väntat på ett paket därifrån i en vecka snart, men nej, det var FedEx.
Hon har bott hos mig i runt 3 veckor och hon har redan fått 5 paket, jag påpekade att ingen älskar mig så mycket att de skulle orka skicka en massa paket om jag flyttade utomlands.
Strax senare kommer hon runt hörnet vid köket där jag står och gör scones åt oss och så säger hon: -Fast det här var faktiskt till dig...
Jag fattar inte riktigt men så håller hon fram en sjal...
Kan ni fatta! Hon har gått och beställt en sjal åt mig från USA för att hon vet att jag älskar sjalar och att jag älskar stjärnor! Är hon inte supergullig?
Hon har köpt den och FedExat den till Sverige för att hon visste att den butiken hade en sån och hon visste att jag skulle älska den och det gör jag.
När jag gjort frukost satte jag mig och jobbade vid datorn en stund och åt samtidigt och vid 12 var det dags att göra sig i ordning för att åka till naprapaten. Jag åkte förbi jobbet först för att lämna alla kartonger och för att lämna in löneredovisningen som syrran påminnt mig om.
Naprapaten M fixade ryggen och nacken som var värre än vanligt båda två, eller alltså ryggen brukar inte vara nåt problem egentligen. Jag vet inte varför det blivit så men det var skönt att få det ordnat före helgen.
Jag gick in på Ica och köpte mjölk, margarin och hushållspapper innan jag åkte hemåt för att hämta upp K för att åka in till stan.
Jag sprang bara in och lämnade färskvarorna och sen åkte vi mot stan eftersom jag ville till Face och Make Up Store.
Smink är verkligen löjligt dyrt och det är borstar också, jag vill inte ens erkänna vad jag betalade för det på bilden, men mycket var det...
Fast det var i alla fall inte grejer som bara är kul att ha, det var grejer jag "behövde" eller ville ha för en särskild sminkning i 40-50-tals stil.
Vi var inte i stan mer än nån timme och sen åkte vi hemåt och tydligen är det åt rätt håll på en fredagseftermiddag för det var visserligen ganska många bilar men det rullade på i bra tempo.
När vi kom hem färgade jag bryn och fransar och lade en ansiktsmask, var jag inte snygg?
Sen framåt kvällen var det dags att skjutsa K till bussen, hon skulle jobba 20-05!
Sen åkte jag hem och gjorde mig i ordning för att gå på middag med några vänner på White Horse i Väsby.
Jag valde en Filé Oscar och fick vänta väldigt länge på den, när den sen kom var den jättesalt! Alla andra hade också fått väldigt salt mat vilket var lite synd för det såg rätt okey ut för övrigt.
Vi hade en trevlig kväll men de börjar visst bli gamla vännerna, för vid 23 bröt de upp allihopa och åkte hem...
Själv åkte jag in till stan och The Dubliner för att lyssna på lite musik och se om någon jag kände var där.
Jag var bara där någon timme och pratade med någon full engelsman och kompisen M en stund och innan jag åkte hemåt pratade jag med vakten P.
J kom förbi som hastigast och vi bytte bara ett par ord innan han hastade iväg med sina kollegor till nästa ställe.
Jag var hemma vid 1 någon gång och tittade på film en stund innan jag gick och lade mig.

Svamp är bättre än äpplen

29/8 På onsdagen tog jag tag i att ringa läkaren och be om sömntabletter. Tanken att jag borde göra det slog mig inte förrän för nån vecka sedan trots att jag har haft sömnbesvär i runt ett år.
Men jag började bli oroad när jag som är så gott som nykterist ville ha en sängfösare innan jag gick och lade mig eftersom jag hade så svårt att sova annars...
En stor Bailey's varje kväll/natt är kanske inte att rekommendera vare sig med tanke på kalorierna eller alkoholen...
Det var inga problem att få recept på det, men jag fick också en massa förmaningar om hur medicinen ska användas.
Vid 11 åkte jag till naprapaten och sprang på B som jag varit ute med på lördagen, vi skulle till samma hus, jag till naprapaten och han till nån mäklare eller nåt.
Efter att M knäckt min nacke ordentligt och jag kände mig bättre så gick jag till apoteket och tog ut min nya sömnmedicin, Stilnoct.
På jobbet fick jag äntligen en massa saker gjorda och kände att jag hade ett bra grepp om situationen. När jag kom hem stod ett ganska stort paket lutat mot dörren, det var till K från Kalifornien.
Vår brevbärare gör sånt ibland, lämnar paketet vid dörren istället för att vi ska behöva vänta en dag på att få avi och sen måste åka ned till Väsby för att hämta det. Det är en hel del extrajobb att gå ur bilen och traska upp till dörren och det tar ju några minuter i alla fall, ändå händer det lite då och då. Underbara brevbärare!
När jag kom hem lyckades jag sova middag någon halvtimme men vaknade lika trött som innan och framåt kvällen duschade jag och gjorde i ordning mig, jag och M skulle till Dubliner och lyssna på lite musik tänkte vi.
Innan vi skulle åka så skulle hon bjuda sin mamma och hennes man på middag och innan de åkte kom de över med en hink med svamp och undrade om de fick byta det mot äpplen från mitt träd.
Självklart får de ta hur många äpplen de vill även utan det bytet, men jag blir alltid glad för svamp och själv hittar jag aldrig trumpetsvamp.
Sen vid 21.30 ungefär så åkte vi mot stan och till vår besvikelse visade det sig att Dubliner inte längre har levande musik på onsdagar... Det var ovanligt mycket folk för en onsdag däremot och vi satt ute och snackade. Efter en stund kom två yngre killar och satte sig hos oss och de visade sig vara väldigt sociala och trevliga och vi skrattade en hel del tillsammans. Men sen började klockan bli mycket och vår parkeringstid höll på att gå ut så vi åkte hemåt.
Jag var hemma strax före midnatt och tog en macka och te innan jag lite nervös tog en halv sömntablett och väntade på effekt.
Jag kan inte säga att jag direkt kände någon effekt, men jag somnade fort och lätt och sov väldigt bra för första gången på väldigt länge!

Fin konferensanläggning - Steningevik

16/8 På Torsdagen åkte jag till Märsta och Steningevik för mitt första styrelsemöte. Det var visserligen intressant och nödvändigt och vi fick frukost när vi kom dit, men jag var lite stressad över allt som inte blev gjort då det gällde resten av mitt jobb.
Steningevik ligger jättefint vid vattnet och lokalerna, personalen och maten var jättebra!
Rekommenderas om man behöver ha ett möte ifrån sina egna lokaler.
Efter eftermiddagsfikat åkte jag till jobbet och fick en behandling av naprapat-M innan jag åkte hemåt med en kasse full med jobb för dagen efter.
När jag kom hem satte jag igång med tomten igen, jag klippte gräset, städade verandan, bytte utelampa, satte upp utelampans kupol som ramlat ned och så krattade jag grusgången och stoppade tillbaka kantstenarna som hela tiden flyttar på sig.
När jag kom in var jag helt slut och somnade på soffan en stund, men när jag vaknade var jag återigen full av energi och satte igång att torka alla ytor i huset och diskade upp precis allt och sen gav jag alla blommor ett rotbad i diskhon. Så måste man tvunget göra ibland när man inte vattnar blommorna oftare än en gång i månaden...