Vi får se om de är bra eller inte

17/4 På torsdagen var jag hos naprapaten på morgonen. Jag mår ju alltid bättre när jag varit och fixat till nacken hos honom och det är så mycket bättre när jag är borta om jag fixat det innan jag åker. Han började jobba klockan 7 på morgonen bara för min skull, för han hade egentligen helt fullt schema!
På eftermiddagen åkte jag till Arlanda för att åka till Thailand. För första gången någonsin hade jag bokat in mig på Norwegian för en långflygning. Jag hade betalat extra för bagage och mat så särskilt mycket billigare blev det ju inte och då finns egentligen ingen anledning att flyga med dem... Men nu ska jag prova i alla fall det skiljde nog ändå 500:- eller något sådant.
En av skillnaderna var att de annonserade att man skulle gå till gaten drygt 1½ timme före avgång. De flesta andra gör det 30-60 minuter före avgång. Det är ju så långrandigt att sitta i gaten och irritera sig på alla högljudda människor som tycks resa någon gång om året och gör allt med resandet till en stor upplevelse och till hårt jobb för mig som medpassagerare.
Jag hade gjort missen att beställa laktosfri mat på resan. De flesta bolag ger en då helt enkelt kokt potatis, kokt fisk och kokta grönsaker, allt helt utan varken kryddor eller sås...
Det skulle ju vara väldigt enkelt att göra en tomatsås istället eller något mer spännande i alla fall. Jag tog olivoljan man fick till salladen och hällde den över maten och så öste jag på saltet och pepparen man fick med besticken, ändå var maten supertråkig. Nästa gång tar jag med mig laktras istället. Anledningen till att jag överhuvudtaget bad om laktosfritt är att man ofta får bara laktosprodukter till frukost på långflygningar. Yoghurt, mjölk, ost och så vidare, det blir för mycket för mig om jag inte har laktraskapslar med mig.

Att elektrolyter kan göra sån skillnad

12/3 På tisdag vaknade jag många gånger på morgonen och sköterskan kom in vid 7 och kollade blodvärdet, det var relativt bra efter omständigheterna och sen fick jag smärtstillande. Senare fick jag sätta mig upp en stund och de ville att jag skulle prova att ställa mig upp. Jag hade inte särskilt ont trots att det mesta av medicinen gått ur kroppen vid det laget, men jag höll ändå på att svimma...
Jag fick frukost och kände mig lite dum att behöva hjälp till och med att sätta telefonen på laddning, men de tyckte att jag gjorde lite väl mycket själv.
Jag vilade mycket men svarade på lite jobbmail och tittade på Vänner-avsnitt som systerdottern hade lagt på min surfplatta. Jag kan alla avsnitten utantill så ni kan ju gissa att jag blev förvånad när jag insåg att de avsnitten hon lagt upp hade nya scener som jag aldrig sett tidigare!
När jag mitt på dagen fortfarande inte kunde stå upp mer än några sekunder i taget utan att nästan svimma började jag bli orolig. Sköterskorna sa att det inte var så vanligt, men särskilt oroade verkade de inte vara. Istället satte sköterskan H in ett dropp med elektrolyter och grejer, mirakelmedicin enligt henne när man har lite dåliga blodvärden och hon hade rätt, ett par timmar senare kunde jag inte bara stå upp, jag kunde till och med gå på toaletten själv.
Jag är ju inte jättekänslig mot laktos, men jag kan inte äta särskilt mycket utan att bli dålig och det kändes ju inte så tilltalande när man redan har ont i magen. Jag hade varit tvungen att äta en lunch med ganska mycket laktos i så jag vågade inte äta det till middag också och eftersom jag inte tänkt på att förvarna om det eftersom jag inte är så känslig, så hade de bara en massa matlådor med laktos i frysen.
Det slutade med att nattsköterskan handlade sushi till mig på vägen in, hur snällt är inte det?!