Packa upp är ju enklare

24/5 På söndag morgon klockan 7 landade jag på Arlanda och pappa kom och hämtade mig. Resten av dagen gick till att packa upp, tvätta och vila. Jag , tycker inte att det är jobbigt att packa upp, det är mycket jobbigare att packa. När man packar upp är det bara att slänga allt i tvätten i stort sett! När man packar måste man tänka hela tiden, man får inte missa något och man får inte ta med för mycket. När det är just Thailand som gäller åker jag ju hem med nästan tom resväska känns det som, eftersom jag tagit med mjöl, mjölk, Kalles Kaviar, Salami, Bregott, snus och allt möjligt annat som jag eller mina vänner vill ha och som blir kvar eller uppätet i Thailand! Här ser ni hur en bokningskalender på Thai Airways ser ut, inte så himla svårt att fatta, eller hur? Jo tydligen, och det kostade mig som sagt 2500:-... Är så arg på mig själv! Fast ja måste erkänna att man får tänka två gånger i alla fall, eftersom flighten går precis efter midnatt nästa dag. Det vill säga, jag åker från Mae Phim på kvällen före flighten.

Kallt och varmt vatten gör samma sak

22/4 Det blev lite extra stressigt för mig på onsdagen eftersom jag ju trott att jag hade den dagen på att packa och fixa och jobba, istället fick jag packa upp, packa och försöka hitta varma kläder och packa om kameraväskan och annat på kort tid. Klockan 12 mötte jag upp J, kompisen från Linköping som skulle med och vi gick in för att försöka hitta de andra. De hade sagt att vi skulle mötas i mitten av avgångshallen och jag hade redan tidigare påpekat att det inte fanns något "mitt i avgångshallen" eftersom Terminal 5 har två hallar och för att de båda är väldigt långa och smala. Vi gick till det vi uppfattade som mitten och inte fanns det några andra där inte, men efter en stund kom en av reseledarna och hämtade oss, vi såg väl ut som om vi letade efter några. De andra hade kommit "för tidigt" och var redan incheckade så vi checkade också in och sen gick vi alla tillsammans genom säkerhetskontrollen. Sen gick vi till en av pubarna/restaurangerna och satte oss för att äta lunchen som ingick i resan, de flesta valde en räkmacka och den var bra. Sen gick alla som ville och handlade lite och strax senare var vi iväg. Iceland Air tycker visst att det är lite roligt att skämta till det i menyn men det gör ju inte direkt den trista, dyra maten bättre. Det vi däremot tyckte var lite roligt är att många isländska ord faktiskt är nästan så som vi brukar skoja om att de är, vårt svenska ord och ett -ur efter. När vi landade fick vi vänta en stund medan reseledarna hämtade ut hyrbilarna och sen blev vi uppdelade i två grupper. Jag hade turen att få sitta i fram och vi sa att vi skulle bytas av där, men det slutade med att ingen ville byta plats så jag fick sitta där resten av resan så jag var ju glad. Vi åkte raka vägen till den blå lagunen det första vi gjorde. Vi fick lite för lite tid på oss där tycker jag, vi fick skynda oss in och byta om och sen visade det sig finnas väldigt få toaletter där så där blev det kö och så var golvet snorhalt efter att alla gått in med blöta fötter. Man kan ju tycka att de kunde ha kommit på ett bättre underlag som inte är så halt, men man fick gå jätteförsiktigt och vara ännu mer försiktig när man skulle stanna eller vända. Det tog en liten stund att komma i vattnet sen för vi hade hunnit bli ganska kalla på den lilla biten från dörren till bassängen och medan vi funderade på var vi skulle lägga våra systemkameror utan att de skulle bli stulna eller skadade av vatten och ånga och där vi skulle kunna nå dem från vattnet och det gjorde rätt ont i fötterna när vi klev ner i det varma vattnet. Jag var först i av oss tre som gick tillsammans och jag gillar ju inte ens att duscha varmt men jag vande mig snabbt. Däremot så visade det sig att vi gjort en liten miss och det var att vi lagt kamerorna precis där det heta vattnet spolades ut i bassängen så vi blev så gott som skållade lite då och då när det spolade in. Killarna stod och skrattade åt oss och tyckte att vi var hariga men bara tills de själva råkade ut för det. Det konstiga är att man ser likadan ut när man blir skållad som man ser ut när det är kallt, man sträcker på sig och drar in magen och skriker! Vi provade förstås att smeta den vita undergörande leran i ansiktet men jag kan inte säga att den verkade göra mycket mer än lyfta humöret på oss när vi tittade på varandra och försökte pilla lerdamm ur ögonen på oss själv och varandra. När vi badat klart, eller rättare sagt när vi behövde åka vidare till Reykjavik för att hinna i tid till middagen på hotellet så fick vi mot vår vilja gå upp och klä på oss och hoppa in i bilen igen. Men nu var vi i alla fall lite varma trots att det fortfarande troligtvis var minusgrader. Det känns visserligen mycket, mycket kallare eftersom det aldrig slutar blåsa!
Vi fick enkla men rena och rätt trivsamma rum och jag och J delade rum, jag är så van att sova ensam att jag var lite nervös för att kanske störa henne eller att jag själv inte skulle kunna sova ordentligt.
Efter att vi lämnat väskorna var det dags för middag och de hade dukat ett långbord åt oss i hotellets restaurang och jag förväntade mig inte särskilt mycket av maten men den visade sig hålla mycket hög kvalité och vi fick en trerättersmeny, allt detta ingick i resan förutom dricka, men eftersom jag inte dricker alkohol så var ju det väldigt överkomligt. Vi gick och lade oss tidigt och mina befarade sömnproblem blev det inget av med, förvisso så tog jag som vanligt mina sömntabletter men vi sov båda som stockar och störde inte varandra.

Dessutom är det inte många som inte går mig på nerverna eller tvärtom, jag går dem på nerverna i längden och trots att jag och J mest är bekanta eftersom jag mest umgås med hennes mamma snarare än J, så blev jag inte det minsta irriterad på henne på hela veckan och det verkade inte hon bli på mig heller! Hon är helt enkelt en väldigt vettig människa utan en massa dumheter för sig, fast med tanke på att jag är vän med hennes mamma så var det ungefär vad jag hade väntat mig, men ibland är det kul att ha rätt.. Dessutom var det en trevlig grupp som också var väldigt avslappnad och opretentiös och vi gillade alla att vara lite ifred när vi fotade och sen kunde man klumpa ihop med vem eller vilka man ville sen när man inte ville vara ensam och man var välkomnad in i gruppen.

En till som är snygg utan att vara snygg

3/4 På fredagen var det dags att åka hem igen. Jag brukar ju normalt stanna över helgen när jag är utomlands på något möte för man hinner aldrig se något av stan under arbetsveckan, man går sällan ut från hotellet där allt hålls, om man gör det är det för att gå ut och äta på kvällen och då ser man ju inte så mycket i mörkret och så är man ju fokuserad på målet.
Men nu ville jag ta chansen att fira påsk med familjen, det händer så sällan för mig nu för tiden eftersom jag oftast är bortrest över påsk, antingen på jobb eller på semester.
Förresten en sak till som faktiskt var lite speciellt med just denna hotellfrukost var att de hade mycket te att välja på, men jag dricker ju bara te hemma och jag gillar inte tepåsar, jag kan verkligen inte dricka te från tepåsar, jag tycker att det smakar jätteilla och det är därför jag lärde mig att dricka kaffe en gång i tiden och jag är inte alls lika kinkig med kaffe som te och har inget emot ens torrkaffe. Fast det förstås, jag avskyr ju verkligen amerikanskt kaffe, men det är ju för att det bara är brunt vatten, inte kaffe. Det känns som när man dricker vatten ur en använd kaffekopp...
Mina amerikaner skulle ta en annan flight till Stockholm så jag åkte ensam till flygplatsen i München och den här gången var det lättare att hitta och när jag kom till min gate såg jag att Börje Salming var på samma flight som jag, med några kompisar. Jag har alltid beundrat honom även fast jag är helt ointresserad av hockey, han verkar vara smart, snäll, trevlig och så ser han ju väldigt bra ut trots att han egentligen rent estetiskt inte alls gör det... Lite som med Mikael Nyqvist. Jag tror att det är det andra som skiner igenom deras ärrade ansikten, det är liksom den där goda kärnan som syns snarare än estetik och jäklar vilka snygga armar han har!
Jag åkte hem till mitt röriga hus, jag trivs verkligen inte i sån röra, det stressar mig att inte kunna städa och ha fint hemma. På eftermiddagen åkte jag och hämtade de andra på Arlanda och körde dem till hotellet i Väsby. S hade missförstått mig trots att jag uttryckligen frågat om det var ok att jag bokade in dem på hotellet som låg nära mig, för att det skulle vara enklare för mig att hämta och lämna dem. Ändå hade hon bokat in dem i Stockholm någonstans och dessutom betalat i förskott... Hade jag vetat det hade jag ju inte hämtat dem på Arlanda, då hade det ju varit bättre om de tog Arlanda Express än att jag ska köra drygt 10 mil och jag var dessutom inte klar att gå på middag utan skulle vara tvungen att köra hem och tillbaka också... Till slut bestämde M att de skulle bo på hotellet i Väsby första natten eftersom inget av hotellen kan betala tillbaka första natten så sent utan en avbokning. Så jag lämnade dem på Scandic i Infra City och åkte hem för att duscha och fixa till mig.
Någon timme senare plockade jag upp dem och så åkte vi till Gondolen vid Slussen.
Det är ju en av mina favoritrestauranger och jag ville visa dem både restaurangen och den goda maten och den fina utsikten över stan. Vi var också upp på taket för att titta på utsikten i friska luften.
Jag och S hade svårt att välja mat så vi bestämde oss för att dela på både förrätterna och varmrätterna och kan ni tänka er, de gjorde ½-portioner av alla till oss, lika fint upplagt som om man beställde en hel och på egna tallrikar! Vilken service!
Det blev löjromstoast och S upptäckte att hon älskar löjrom, sen blev det bifftartar och där kunde jag tala om för dem vad den stora delade inlagda saken var i det, jättekapris, de hade fått en sån någon annanstans och visste inte vad det var och tyckte att det var väldigt gott, så när jag sa något om den så frågade de om det. Till varmrätt var det öring och renfilé och S ville inte ha efterrätt så där delade jag och M istället och tog chokladfondant och créme brulee.

När vi skulle gå så hittade jag tavlor på väggen i ett infällt "skåp", titta noga på dem, snacka om att visa precis allt! Undrar hur det kommer sig att de bestämde sig för att ha porr på väggen?
Sen var vi alla i alla fall mätte, belåtna och supertrötta!
Så vi åkte hem och lade oss.

Tre amigos åker till Rom

26/2 På torsdagen var det stressigt på jobbet, men det var också väldigt hög stämning i fikarummet eftersom alla skulle vara lediga på fredagen. Ett gäng skulle till syrran på pysseldag, men jag och två kollegor K och S hade bestämt oss för att åka till Rom istället!
Framåt eftermiddagen fick vi skjuts till Arlanda av vår kollega O, när han släppte av oss och hjälpte oss att få ut väskorna ur bilen så märkte han upp dem med hemgjorda bagagetaggar, det gav oss ett skratt.
Det tar längre tid än man kan tro att ta sig till Rom, det finns nämligen inga direktflighter från Arlanda, i alla fall inga vi kunde hitta.
Vi var tvungna att mellanlanda i Frankfurt på vägen dit men det var bara någon timmes väntan där så det gick rätt fort. Första flighten lyckades vi komma bredvid varandra men inte den andra. K som satt i mitten hade det bra och vände sig ju åt än den ena än den andra sidan för att titta på oss och prata. Jag och S däremot gick av planet med väldigt ömma nackar eftersom vi suttit vända åt samma håll hela tiden.
När vi kom till Rom så stod hotellets egen chaufför och väntade på oss med mitt namn på en skylt. Jag hade frågat dem hur man enklast tog sig till hotellet och de svarade att de kunde skicka en chaufför till samma pris som en vanlig taxi och det lät ju rimligt och enkelt.
Det tog ett bra tag att komma till hotellet och väl där var klockan runt 23, tjejen som var ansvarig för hotellet kom dit och gav oss nyckeln och checkade in oss. Det var egentligen inget riktigt hotell visade det sig... det var 3-4 rum i en stor lägenhet. Eller alltså, det var ju omgjort till hotell och de hade en liten, liten reception, men den var sällan bemannad, det var den bara om någon skulle komma eller gå.
 Vårt rum hette Anita och där fanns en dubbelsäng, en våningssäng, ett litet men fräscht badrum och en tavla av Anita Ekberg så jag kände mig rätt hemma! Sängarna var stenhårda och rummet var inte jättefint och det var trångt, men det var rent och snyggt och jag skulle kunna tänka mig att bo där igen om jag ville bo på lågbudgethotell. Det kostade oss vardera knappt 100 euro för tre nätter.
 Så snart vi fått in väskorna skyndade vi oss ut för att se om det fanns någonstans vi kunde få något att äta. Det visade sig finnas ett ställe inte så långt från hotellet som serverade pizza och pasta bland annat trots att det var sent. Det smakade helt ok och pastan var hemgjord. Jag åt Carbonara och var nöjd, fast det blev mycket över, det fanns kylskåp på rummet men ingen micro vad vi hade sett. Det fanns inga gemensamma utrymmen där det skulle kunna finnas.
Vi bestämde att K och S skulle dela dubbelsängen, de är båda gifta och vana att sova bredvid någon, jag känner mig inte riktigt bekväm med det längre tyvärr.
De andra somnade som klubbade sälar och själv låg jag vaken ett bra tag. Jag hade inte tagit med mina sömntabletter ut och det tog ju ett tag för dem att verka. Sen vaknade jag ganska många gånger under natten för att sängen var så hård att min korsrygg gjorde jätteont. Det blir som en typ av kramp i den och det blir svårt att ens vända sig till slut. Ändå var min säng den mjukare av dem...

Bilar är bilar nu för tiden

18/2 På onsdagen fick jag besök på jobbet av en vän/kund från Linköping. Han och hans familj skulle till Thailand i två veckor och jag hade föreslagit att de skulle komma till jobbet och att jag skulle skjutsa dem till Arlanda och köra tillbaka bilen och låta den stå hos oss på jobbet under tiden. Det tyckte de lät bra och de dök upp när de skulle och jag fick ju en chans att umgås en stund med dem på vägen till Arlanda.
Något som slår mig varje gång jag kör någon annans bil nu för tiden är att det inte känns konstigt och ovant. Jag har ju en Audi A3, brorsan har en Skoda och D med familj har en BMW och de känns helt lika när man kör dem, inte som om det är en helt annan bil. Däremot hade jag väldigt svårt för att komma på hur man tar ut nyckeln ur BMWn, men som tur var kom jag på det utan att behäva be om hjälp! Förr var det en jätteskillnad mellan bilar. Brorsan sa att det är så att Audi och Skoda har samma tillverkare på motor och något mer tror jag det var och det gör förstås att det blir lika. Sen får man väl konstatera att man får mycket mer för pengarna om man då köper en Skoda istället för Audi eller BMW till exempel och det är ju onödigt egentligen att köpa den dyrare då om kvalitén är den samma.
Vi hade fått paket till jobbet och jag kunde inte låta bli att fnissa till och ta en bild på avsändarens namn. Jag undrar vad det är de jobbar med?

Det är inte så bra att skämma bort sig själv tror jag

26/12 Sådär, nu var det fredag och dags att bege sig till Thailand. Jag fick hjälp med mina stora tunga väskor och skjuts till flygplatsen av pappa. Han skjutsar mig om han har möjlighet och tar hunden på samma gång. Han hämtade upp mig klockan 11, jag visste inte hur det skulle gå med bagaget och jag ville sätta mig i loungen en stund också innan jag var tvungen att gå till gaten. Av någon anledning börjar de flagga om att man ska gå till gaten 1½-2 timmar innan man lyfter.

Eftersom jag ju flög business ut så hade jag ju rätt att ta med mer bagage, men jag trodde att det som gällde var 40 kg. När jag började kämpa upp väskorna på vågen ursäktade jag mig lite och sa att jag nog hade lite övervikt på bagaget. Nejdå sa tjejen i incheckningen, du klarade dig precis! På vågen stod det 49.3 kg eller nåt sånt, jag vet att det i alla fall var mellan 49 och 50 kg.

Häftig känsla det här med att flyga business, plötsligt får man göra allt det som man brukar vara så avundsjuk på. Man går före i kön vid incheckningen, man får ta mer bagage med, man får gå i fast lane vid passkontrollen och säkerhetskontrollen och så har man rätt att gå in till SAS lounge om man flyger Business med Thai också. Däremot, jag som ju känner till Arlanda utan och innan vet att deras lounge förvisso är lite bättre än de jag normalt har tillgång till, men de ligger så långt från den gate man ska flyga med om man ska till Bangkok så det inte är värt att gå dit, istället gick jag till den vanliga loungen och just den som ligger i den änden av terminalen är stor och fin och modern. Maten är liksom inget att skriva hem om (och det är samma varje gång och har varit i flera års tid.)
När det är dags att gå ombord får man också gå före de andra. Jag visste inte säkert vad för typ av säten Thai har, men jag visste att det gick att dra ned sätet helt och hållet så att man kan ligga ned platt och sova.

När jag kom fram till min plats blev jag överlycklig och skulle ha kunnat dansa en glädjedans. Mitt säte var precis vid fönstret och hade bara som en smal gång ut till korridoren. Han som satt bakom och han som satt framför mig, de hade helt klart mindre privat säte, men den större öppna delen ut mot korridoren. När jag skulle lägga upp datorväskan och öppnade facket ovanför sätet så var det tomt! Det var det dessutom hela resan. I ekonomi är det ju djungelns lag som gäller och vissa tar ju med sig väskor stora som riktiga resväskor och tar upp alldeles för mycket plats så vi andra med mindre väskor inte får plats med dem.
Kabinpersonalen är också mycket trevligare, jag har hört att endast de duktigaste får jobba i business class och det är ju logiskt, dessutom är de inte förstås inte lika stressade, de har ju bara, vad kan det vara 1/3 av passagerarna som skulle kunna få plats i samma plats i ekonomi. Nej det måste förresten vara betydligt färre än så till och med.
Innan vi ens taxade ut hade vi blivit erbjudna juice och champagne och fick sedan välja från en meny vad vi ville ha till middag och frukost nästa morgon. Jag gillar varken champagne eller juice, men det känns ju lyxigt att bli erbjuden. När vi hade lyft var utsikten förstummande vacker, men jag föredrar nog att se Sverige från ovan på väg till värmen på vintern! Strax efter att vi kommit upp på någorlunda höjd så började kabinpersonalen duka åt oss... ha ha, vi fick vit duk över bordet, besticken var av redig metall och även servetterna var riktiga (tyg). Först fick vi dricka och salt snacks, sen serverades det en aptitretare, sen förrätt, varmrätt, efterrätt och ost med kex och frukt. Förrätten var grillade pilgrimsmusslor, hur sjutton kan man lyckas med det i luften, eller hur gör de det där? Tillbehöret till dem var inte i min smak däremot. Tomat- och mozzarellatornet var inte gott och efter att ha smakat så fick det vara kvar. Medan jag åt tittade jag på en film och jag kan för mitt liv inte komma på vilken, men hörlurarna man får i business, de är supersköna och ljudet är så mycket bättre än i de andra. De andra måste jag ha på högsta volym för att höra vad de säger i filmen, men då skorrar det en massa så det är ändå nästan omöjligt. Jag tittar därför ofta på filmer jag redan har sett, då vet jag ju i alla fall vad de pratar om. Dessutom brukar jag försöka sova direkt efter maten och vill inte bli sittande och se en film hela vägen ut och det behöver man ju inte om man redan sett den.
Efter maten började jag förbereda mig på att ta natt... tur att jag inte sovit varken bra eller länge natten till resedagen. Men jag tog sömntabletter för att hjälpa dygnsrytmen på vägen. Sen gick jag till toaletten och borstade tänderna, man får ju till och med en egen necessär med strumpor, tandborste, tandkräm, öronproppar, läppcerat, lotion, sovmask, jag kan ha glömt något.
Sen stoppade jag lurarna i örat, körde min spellista på spotify och så fällde jag ned sätet helt och lade mig att sova med täcket över mig (ja täcke, inte filt!) Man har också så mycket privat plats att man kan  ha allt man kan tänkas behöva från sin väska precis bredvid sig.
Det kommer att bli så gott som omöjligt att gå tillbaka till ekonomiplats på långresor efter detta...