Han kunde ju i alla fall köra och lyssna

9/5 Tidigt på morgonen på lördagen landade jag i Bangkok och min chaufför och vän Y var upptagen så jag var tvungen att ta en taxi hem. Som tur är var den här chauffören smart nog att lyssna på mig, de tar ofta för givet att vi västerlänningar inte hittar i Thailand även om vi vet vägen utantill. De stannar och frågar heller folk utefter vägen än att lyssna. Det tar då längre tid och de tar också oftast den längre och långsammare vägen dessutom, så det tar runt en timme extra. Så istället för c:a 2 timmar så tar det 3 eller till och med 3,5.
Det var en vacker soluppgång och det enda jag saknade just då var Y sällskap. Taxichauffören körde däremot riktigt bra och säkert, inte riktigt så bra och säkert som Y, men helt klart en bra bit över medel i Thailand!
När jag kom fram skickade jag ett meddelande till Y och sen dök  hans kompis upp med sömnrufsigt hår och svullna, nyvakna ögon och gav mig mina nycklar. Y hade tagit ut dem åt mig och han har också mina moppenycklar när jag är borta. Hans kompis var lägenhets- och hundvakt hos Y och jag var väldigt tacksam för att han var så pass snabb ner. När jag kom tagit in väskorna gick jag raka vägen ned till Poppie´s för att köpa vatten, jag ville dricka lite extra för att motverka eventuella fysiska problem man kan få av trötthet, jetlag och vätskebrist och jag drack runt en liter vatten innan jag lade mig att vila en stund. Jag somnade inte, men jag tog det i alla fall lugnt ett par timmar och låg i någon typ av dvala.
Senare på eftermiddagen åkte jag över till S för att fika en stund, han håller på och renoverar sin pool så hans golden, Happy, var lite för att den var tom på vatten. Hon brukar gå i poolen och svalka sig lite då och då under dagarna. Nu låg hon och svalkade magen lite genom att ligga på mage på stengolvet ute. Hon blev för övrigt jätteglad att se mig. S andra hund som är den ranghöga av dem är mycket vänlig mot alla människor och hundar, men han är liksom lite för "fin" att svansa fram och glatt hälsa på alla besökare, han ignorerade mig helt. Den enda han verkligen svansar för är S. När vi snackat av oss lite och fikat åkte jag hemåt och både jag och S hade bestämt oss för att ta en lugn hemmakväll, så resten av eftermiddagen och kvällen var jag ensam hemma och fixade lite, vilade lite och tittade på en TV-serie. Det var då jag insåg att jag glömt att ta med mimg mitt favoritte hemifrån, jag hade dessutom glömt att köpa snus till S på Arlanda... det gav mig lite dåligt samvete. Det var sån stress den här gången eftersom jag inte hann planera eller förbereda mig alls och då missar jag saker helt enkelt. Jag kom ihåg att köpa Kalles Kaviar till A, men den glömde jag hemma i kylskåpet, detta trots att jag fått med min laktosfria mjölk och några salamikorvar till S...

Sen klarade jag inte mer

6/5 På onsdagen hade jag så pass ont att jag inte visste hur jag skulle klara dagen och ännu mindre hur jag skulle klara veckan eller månaden. Det slutade med ett snabbt beslut att omedelbart resa till Thailand för att slippa värken ett tag. Ibland blir det bara för mycket och jag behöver vila från att ha ont precis hela tiden och som sagt, ibland gör det ondare än annars...
Många har frågat mig var Laem Mae Phim ligger så jag har markerat ungefär var det ligger på kartan. Närmaste större stad är Rayong, annars ligger Klaeng lite närmare. Det är alltså relativt nära den Kambodjanska gräsen, vid Eastern Seaboard.

Kallt och varmt vatten gör samma sak

22/4 Det blev lite extra stressigt för mig på onsdagen eftersom jag ju trott att jag hade den dagen på att packa och fixa och jobba, istället fick jag packa upp, packa och försöka hitta varma kläder och packa om kameraväskan och annat på kort tid. Klockan 12 mötte jag upp J, kompisen från Linköping som skulle med och vi gick in för att försöka hitta de andra. De hade sagt att vi skulle mötas i mitten av avgångshallen och jag hade redan tidigare påpekat att det inte fanns något "mitt i avgångshallen" eftersom Terminal 5 har två hallar och för att de båda är väldigt långa och smala. Vi gick till det vi uppfattade som mitten och inte fanns det några andra där inte, men efter en stund kom en av reseledarna och hämtade oss, vi såg väl ut som om vi letade efter några. De andra hade kommit "för tidigt" och var redan incheckade så vi checkade också in och sen gick vi alla tillsammans genom säkerhetskontrollen. Sen gick vi till en av pubarna/restaurangerna och satte oss för att äta lunchen som ingick i resan, de flesta valde en räkmacka och den var bra. Sen gick alla som ville och handlade lite och strax senare var vi iväg. Iceland Air tycker visst att det är lite roligt att skämta till det i menyn men det gör ju inte direkt den trista, dyra maten bättre. Det vi däremot tyckte var lite roligt är att många isländska ord faktiskt är nästan så som vi brukar skoja om att de är, vårt svenska ord och ett -ur efter. När vi landade fick vi vänta en stund medan reseledarna hämtade ut hyrbilarna och sen blev vi uppdelade i två grupper. Jag hade turen att få sitta i fram och vi sa att vi skulle bytas av där, men det slutade med att ingen ville byta plats så jag fick sitta där resten av resan så jag var ju glad. Vi åkte raka vägen till den blå lagunen det första vi gjorde. Vi fick lite för lite tid på oss där tycker jag, vi fick skynda oss in och byta om och sen visade det sig finnas väldigt få toaletter där så där blev det kö och så var golvet snorhalt efter att alla gått in med blöta fötter. Man kan ju tycka att de kunde ha kommit på ett bättre underlag som inte är så halt, men man fick gå jätteförsiktigt och vara ännu mer försiktig när man skulle stanna eller vända. Det tog en liten stund att komma i vattnet sen för vi hade hunnit bli ganska kalla på den lilla biten från dörren till bassängen och medan vi funderade på var vi skulle lägga våra systemkameror utan att de skulle bli stulna eller skadade av vatten och ånga och där vi skulle kunna nå dem från vattnet och det gjorde rätt ont i fötterna när vi klev ner i det varma vattnet. Jag var först i av oss tre som gick tillsammans och jag gillar ju inte ens att duscha varmt men jag vande mig snabbt. Däremot så visade det sig att vi gjort en liten miss och det var att vi lagt kamerorna precis där det heta vattnet spolades ut i bassängen så vi blev så gott som skållade lite då och då när det spolade in. Killarna stod och skrattade åt oss och tyckte att vi var hariga men bara tills de själva råkade ut för det. Det konstiga är att man ser likadan ut när man blir skållad som man ser ut när det är kallt, man sträcker på sig och drar in magen och skriker! Vi provade förstås att smeta den vita undergörande leran i ansiktet men jag kan inte säga att den verkade göra mycket mer än lyfta humöret på oss när vi tittade på varandra och försökte pilla lerdamm ur ögonen på oss själv och varandra. När vi badat klart, eller rättare sagt när vi behövde åka vidare till Reykjavik för att hinna i tid till middagen på hotellet så fick vi mot vår vilja gå upp och klä på oss och hoppa in i bilen igen. Men nu var vi i alla fall lite varma trots att det fortfarande troligtvis var minusgrader. Det känns visserligen mycket, mycket kallare eftersom det aldrig slutar blåsa!
Vi fick enkla men rena och rätt trivsamma rum och jag och J delade rum, jag är så van att sova ensam att jag var lite nervös för att kanske störa henne eller att jag själv inte skulle kunna sova ordentligt.
Efter att vi lämnat väskorna var det dags för middag och de hade dukat ett långbord åt oss i hotellets restaurang och jag förväntade mig inte särskilt mycket av maten men den visade sig hålla mycket hög kvalité och vi fick en trerättersmeny, allt detta ingick i resan förutom dricka, men eftersom jag inte dricker alkohol så var ju det väldigt överkomligt. Vi gick och lade oss tidigt och mina befarade sömnproblem blev det inget av med, förvisso så tog jag som vanligt mina sömntabletter men vi sov båda som stockar och störde inte varandra.

Dessutom är det inte många som inte går mig på nerverna eller tvärtom, jag går dem på nerverna i längden och trots att jag och J mest är bekanta eftersom jag mest umgås med hennes mamma snarare än J, så blev jag inte det minsta irriterad på henne på hela veckan och det verkade inte hon bli på mig heller! Hon är helt enkelt en väldigt vettig människa utan en massa dumheter för sig, fast med tanke på att jag är vän med hennes mamma så var det ungefär vad jag hade väntat mig, men ibland är det kul att ha rätt.. Dessutom var det en trevlig grupp som också var väldigt avslappnad och opretentiös och vi gillade alla att vara lite ifred när vi fotade och sen kunde man klumpa ihop med vem eller vilka man ville sen när man inte ville vara ensam och man var välkomnad in i gruppen.

Tre amigos åker till Rom

26/2 På torsdagen var det stressigt på jobbet, men det var också väldigt hög stämning i fikarummet eftersom alla skulle vara lediga på fredagen. Ett gäng skulle till syrran på pysseldag, men jag och två kollegor K och S hade bestämt oss för att åka till Rom istället!
Framåt eftermiddagen fick vi skjuts till Arlanda av vår kollega O, när han släppte av oss och hjälpte oss att få ut väskorna ur bilen så märkte han upp dem med hemgjorda bagagetaggar, det gav oss ett skratt.
Det tar längre tid än man kan tro att ta sig till Rom, det finns nämligen inga direktflighter från Arlanda, i alla fall inga vi kunde hitta.
Vi var tvungna att mellanlanda i Frankfurt på vägen dit men det var bara någon timmes väntan där så det gick rätt fort. Första flighten lyckades vi komma bredvid varandra men inte den andra. K som satt i mitten hade det bra och vände sig ju åt än den ena än den andra sidan för att titta på oss och prata. Jag och S däremot gick av planet med väldigt ömma nackar eftersom vi suttit vända åt samma håll hela tiden.
När vi kom till Rom så stod hotellets egen chaufför och väntade på oss med mitt namn på en skylt. Jag hade frågat dem hur man enklast tog sig till hotellet och de svarade att de kunde skicka en chaufför till samma pris som en vanlig taxi och det lät ju rimligt och enkelt.
Det tog ett bra tag att komma till hotellet och väl där var klockan runt 23, tjejen som var ansvarig för hotellet kom dit och gav oss nyckeln och checkade in oss. Det var egentligen inget riktigt hotell visade det sig... det var 3-4 rum i en stor lägenhet. Eller alltså, det var ju omgjort till hotell och de hade en liten, liten reception, men den var sällan bemannad, det var den bara om någon skulle komma eller gå.
 Vårt rum hette Anita och där fanns en dubbelsäng, en våningssäng, ett litet men fräscht badrum och en tavla av Anita Ekberg så jag kände mig rätt hemma! Sängarna var stenhårda och rummet var inte jättefint och det var trångt, men det var rent och snyggt och jag skulle kunna tänka mig att bo där igen om jag ville bo på lågbudgethotell. Det kostade oss vardera knappt 100 euro för tre nätter.
 Så snart vi fått in väskorna skyndade vi oss ut för att se om det fanns någonstans vi kunde få något att äta. Det visade sig finnas ett ställe inte så långt från hotellet som serverade pizza och pasta bland annat trots att det var sent. Det smakade helt ok och pastan var hemgjord. Jag åt Carbonara och var nöjd, fast det blev mycket över, det fanns kylskåp på rummet men ingen micro vad vi hade sett. Det fanns inga gemensamma utrymmen där det skulle kunna finnas.
Vi bestämde att K och S skulle dela dubbelsängen, de är båda gifta och vana att sova bredvid någon, jag känner mig inte riktigt bekväm med det längre tyvärr.
De andra somnade som klubbade sälar och själv låg jag vaken ett bra tag. Jag hade inte tagit med mina sömntabletter ut och det tog ju ett tag för dem att verka. Sen vaknade jag ganska många gånger under natten för att sängen var så hård att min korsrygg gjorde jätteont. Det blir som en typ av kramp i den och det blir svårt att ens vända sig till slut. Ändå var min säng den mjukare av dem...