Tre amigos åker till Rom

26/2 På torsdagen var det stressigt på jobbet, men det var också väldigt hög stämning i fikarummet eftersom alla skulle vara lediga på fredagen. Ett gäng skulle till syrran på pysseldag, men jag och två kollegor K och S hade bestämt oss för att åka till Rom istället!
Framåt eftermiddagen fick vi skjuts till Arlanda av vår kollega O, när han släppte av oss och hjälpte oss att få ut väskorna ur bilen så märkte han upp dem med hemgjorda bagagetaggar, det gav oss ett skratt.
Det tar längre tid än man kan tro att ta sig till Rom, det finns nämligen inga direktflighter från Arlanda, i alla fall inga vi kunde hitta.
Vi var tvungna att mellanlanda i Frankfurt på vägen dit men det var bara någon timmes väntan där så det gick rätt fort. Första flighten lyckades vi komma bredvid varandra men inte den andra. K som satt i mitten hade det bra och vände sig ju åt än den ena än den andra sidan för att titta på oss och prata. Jag och S däremot gick av planet med väldigt ömma nackar eftersom vi suttit vända åt samma håll hela tiden.
När vi kom till Rom så stod hotellets egen chaufför och väntade på oss med mitt namn på en skylt. Jag hade frågat dem hur man enklast tog sig till hotellet och de svarade att de kunde skicka en chaufför till samma pris som en vanlig taxi och det lät ju rimligt och enkelt.
Det tog ett bra tag att komma till hotellet och väl där var klockan runt 23, tjejen som var ansvarig för hotellet kom dit och gav oss nyckeln och checkade in oss. Det var egentligen inget riktigt hotell visade det sig... det var 3-4 rum i en stor lägenhet. Eller alltså, det var ju omgjort till hotell och de hade en liten, liten reception, men den var sällan bemannad, det var den bara om någon skulle komma eller gå.
 Vårt rum hette Anita och där fanns en dubbelsäng, en våningssäng, ett litet men fräscht badrum och en tavla av Anita Ekberg så jag kände mig rätt hemma! Sängarna var stenhårda och rummet var inte jättefint och det var trångt, men det var rent och snyggt och jag skulle kunna tänka mig att bo där igen om jag ville bo på lågbudgethotell. Det kostade oss vardera knappt 100 euro för tre nätter.
 Så snart vi fått in väskorna skyndade vi oss ut för att se om det fanns någonstans vi kunde få något att äta. Det visade sig finnas ett ställe inte så långt från hotellet som serverade pizza och pasta bland annat trots att det var sent. Det smakade helt ok och pastan var hemgjord. Jag åt Carbonara och var nöjd, fast det blev mycket över, det fanns kylskåp på rummet men ingen micro vad vi hade sett. Det fanns inga gemensamma utrymmen där det skulle kunna finnas.
Vi bestämde att K och S skulle dela dubbelsängen, de är båda gifta och vana att sova bredvid någon, jag känner mig inte riktigt bekväm med det längre tyvärr.
De andra somnade som klubbade sälar och själv låg jag vaken ett bra tag. Jag hade inte tagit med mina sömntabletter ut och det tog ju ett tag för dem att verka. Sen vaknade jag ganska många gånger under natten för att sängen var så hård att min korsrygg gjorde jätteont. Det blir som en typ av kramp i den och det blir svårt att ens vända sig till slut. Ändå var min säng den mjukare av dem...

Jag tycker om att se vad det är jag äter

28/1 På onsdagen var det äntligen dags för att träffa naprapaten igen. Han hade semester hela december, vilket jag egentligen tycker var bra, eftersom han är egen företagare jobbar han mest hela tiden och att åka iväg med familjen på en ordentlig semester var nog bra för honom. Men jag var ju också sjukskriven i december och nacken brukar bli rätt mör efter sövning och grejer. Sen åkte jag ju till Thailand och var borta när han väl kom tillbaka. Trots allt så var det faktiskt inte så farligt knasigt i nacken i alla fall, min kropp har nog börjat fatta var kotorna ska ligga egentligen och drar dem inte fel på rutin hela tiden i alla fall.
Till middag åt jag kallrökt lax med hemlagat potatismos. Mitt sug efter svensk mat är stort rätt långt efter att jag kommit hem från Thailand. Jag gillar verkligen Thailändsk mat och när jag är där är det det enda jag vill ha, men när jag kommer hem är det svensk mat med fina råvaror jag vill ha, mat där man ser vad som är vad så att säga.

I rock

6/5 På tisdagen var jag hos naprapaten och han fixade till min nacke åt mig och sen var det dags för kurs för några kunder som har köpt livflottar av oss och behöver lära sig hur just dessa flottar ska servas och packas. De har grundkunskaperna så det är bara en typ av komplettering och går ganska smärtfritt och enkelt.
Vi tog ut dem på lunch de två killarna för att få dem att känna sig välkomna, de ska vara kvar till fredag eftermiddag.
Jag hade en väldigt bra jobbdag, allt jag har gjort har verkligen gått precis som det skulle och jag känner en stor stolthet och en känsla av framgång. Dessutom var denna arbetsdag en ström av framgångar med de jobb jag höll på med.

Inhalation av en annan typ av snö

15/1 På onsdagen var det fortfarande vinter och Turre är inte den som älskar snö, men ibland tycker han att det är kul. Han gillar ju att fånga och leka med bollar och andra leksaker, problemet med pudersnö är att inhalerar den och sen hostar och fräser. Små bollar försvinner dessutom ner i snön och är svåra att få tag i, istället får han upp munfullar med snö och blir helt frustrerad och börjar verkligen jaga bollen och ser lite ut som en blandning mellan en räv, iller och mullvad där han dyker runt i snön och under den.
På eftermiddagen var jag hos naprapaten och sen kändes nacken och ryggen mycket bättre än den gjort på ett par dagar. Skön att få lite vila från de problemen.

Håret har verkligen mått bra av det

25/9 På onsdagen var jag tillbaka på kontoret och på lunchen åkte jag för att få behandling av min naprapat. Det är honom jag oftast saknar mest när jag reser, han har så gott som räddat mitt liv, i alla fall min livskvalité. Förr hade jag migrän 1-4 gånger i veckan, nu har jag det knappt i snitt 1 gång per månad. Förr var jag tvungen att stanna hemma från jobbet ofta och mycket, det har jag inte behövt sedan jag gick till honom första gången. När det börjar bli värre så skickar jag ett sms till honom och han bokar ofta in mig samma dag eller dagen efter och sen är jag bra i allt från 1 dag till 1 månad. Det är alltså därför jag saknar honom när jag reser. Man sover i för hårda hotellsängar med dåliga kuddar, sitter i obekväma flygplanssäten och stressar så att an spänner sig och då blir nacken och därmed huvudet värre och jag får ofta migrän.
På kvällen åkte jag till S salong och hon fixade mitt hår. Turre fick följa med in så då slapp jag vara stressad över att han satt i bilen och väntade så länge och då har vi ju det bara trevligt jag och S medan hon jobbar.
För några månader sedan köpte jag en hårolja av henne som har fungerat jättebra på mitt hår. Man har det i håret efter tvätt och låter det sitta i. Det gör att håret blir lättare att reda ut och håller glansen och hälsan. Håret har verkligen blivit mycket bättre av det. När det är lättare att reda ut slits det också mindre!

Vi får se vad de kan göra

19/8 På måndagen vaknade jag tidigt, jag var kissnödig och hade väldigt ont. Jag bestämde mig för att genast boka ett läkarbesök för att försöka hitta en lösning på probelemt, såhär kan jag ju inte leva hela livet.
Vid lunchtid åkte jag till naprapaten som i alla fall kunde arbeta bort nackbesvären. Han sa att min nacka och axlar inte såg ut som vanligt och att jag måste ha gjort något konstigt eftersom de inte satt fast på samma sätt som vanligt utan på ett helt nytt sätt. Kul att man kan imponera på någon...
Läkaren åkte jag till direkt efteråt och han skrev en remiss till smärtkliniken på Danderyds Sjukhus, vi får se om de kan göra något för mig och mitt onda.
Till middag åt jag mozzarella- och tomatsallad, det äter jag rätt ofta när jag är sugen på något fräscht och enkelt.

Hej, jag får in TV-signaler med skallen

9/7 På tisdagen var jag till naprapaten för att ordna till nacken, naprapaten M föreslog att mina yrsel, illamående och värkanfall kan vara borrelia och nu är han den andra som säger det så jag ska ta reda på det.
Men jag har inte haft en fästing sedan sommaren jag fyllde 30 år. Jag har så svårt att tro att jag skulle missa en, jag är en sån som har superkoll på varenda blåmärke och kvissla.
På jobbet var det en massa planering för möten, resor och en massa annat och besöket som vår leverantör skulle göra hos oss höll på att bli inställt vilket hade varit förödande och då hade jag ändå sagt till om datum i mycket god tid. Jag har svårt att vara spontan med sånt just nu eftersom jag inte kommer att vara hemma mycket alls den här hösten.
Mina kollegor var lediga de flesta redan, bara jag var i vår huvudbyggnad och när en kund som jag känner rätt väl kom förbi så åkte vi till golfklubben för att äta lunch.
Det var soligt, varmt och skönt och vi satt ute och åt, lammbiffen jag valt var dock rätt äcklig men det är nog mest för att det smakade så mycket lamm, så jag fick lite av A's mat istället och så fick han min.
På vägen tillbaka från lunchen åkte vi förbi mitt hus för att han skulle ge mig råd om nyansen jag skulle välja. Han tyckte att jag skulle ta den ljusare av dem jag valt ut eftersom jag hade ett hus som jag gillar färgen på och bett om färgprov på och det står i solen och mitt hus i skugga. Jag tror att han har rätt, så blir det nog!
På eftermiddagen mådde jag riktigt skitdåligt men eftersom vännen S lovat att fixa mitt hår så åkte jag till hennes salong trots allt. Jag har många hårstrån och långt hår så det brukar ta ett tag att få klart, men den här gången gick det på rekordtid och jag kunde åka hem med mitt onda.
Innan jag åkte hem gick jag in på Thairestaurangen Tiger för att beställa mat att ta hem. Jag har inte sett restaurangägaren på ett par år antar jag och han kände inte igen mig utan stirrade oförstående på mig när jag pratade med honom på samma sätt som jag brukade förr. Sen gick det plötsligt upp för honom vem jag var och han kramade om mig som vanligt och så.
Jag beställde kyckling med nudlar och extra bambuskott och fick dessvärre biff (som jag inte äter i asiatisk mat) och inga extra bambuskott heller, jag tror jag hittade ett eller två....
I slutänden så åt jag alltså såsen och riset och kastade resten vilket hade räckt till en person till. Synd.
Jag googlade borrelia och jag undrar fortfarande om det verkligen är troligt att jag skulle fått en fästing utan att märka något, men det finns vissa som tror att det även sprids med myggor, men det låter osannolikt med tanke på hur få de som tror på det är.
Imorgon tar jag kontakt med läkare i alla fall, det kan inte skada att kolla upp det.

Sommarhetta, jag älskar det!

8/7 På måndagen var det återigen dags för jobb, jag vaknade med ont i nacken igen och hade rätt ont i huvudet på grund av det, men jag höll ut..
Liksom förra veckan var det varmt och skönt och temperaturen låg fortfarande runt 27 grader och ännu på natten var det nästan 20 grader varmt! Det är man inte särskilt bortskämd med här i Sverige. Inomhus blir det lätt kvavt när det inte hjälper särskilt att ha dörren öppen, men jag gnäller definitivt inte, jag älskar värmen och min värk är mindre jobbig då också.

Jag vill inte, jag orkar inte, okey då...

8/10 På måndagen vaknade jag återigen med trött och värkande nacke, så jag smsade naprapaten så fort jag gått upp och fick svar lika kvickt. Jag gick dit senare på förmiddagen. Konstigt nog satt saker och ting inte lika fast som det brukar och ändå kändes det inte riktigt bra när jag gick därifrån.
Ju längre dagen gick ju sämre blev det igen och framåt kvällen var jag rätt glad att ingen ville spela quiz just denna måndagen. Det var inte rätt vecka för mitt lag och det andra laget hade annat för sig.
Men sen ringde kompisen G och honom har jag inte sett på länge eftersom han varit och jobbat i Italien så när han frågade om jag kunde komma in till stan och spela quiz med honom så sa jag ja i alla fall. Jag försökte vila innan jag gjorde i ordning mig för jag hade sovit dåligt på natten på grund av nacken, men det gick inget bra så jag gick och duschade istället.
Som tur var hade B och hennes kompis R bestämt sig för att trots allt spela med oss för G's kompis M dök inte upp och vi blev bara fyra i laget. Jag satt bredvid R halva quizzet men sen började jag få ännu mer ont i nacke och huvud, jag kan inte sitta vänd åt det hållet en längre tid, så G var snäll nog att byta plats med mig i halvtid och det tog ett tag men sen blev nacken bättre.
Vi fick relativt bra poäng med tanke på att vi bara var 4 personer men vi var långt ifrån placering.
Det var knappt en enda stammis på plats, jag spelar ju oftast bara varannan vecka så det kanske brukar vara så här de andra veckorna, men det visste jag inte.
Vid 23 åkte jag hemåt och jag hade återigen svårt att somna, till viss del på grund av värken. Så till slut gick jag upp för att ta några värktabletter och vinglade och höll på som sjutton och kom först inte ens ihåg varför värktabletterna stod framme när jag gick upp nästa morgon.

En rutinerad nybörjare med basketboll i ljumsken

22/3 På torsdagen vaknade jag med ordentligt ont i nacken och senare fick jag också värk i resten av kroppen, det blir så när sköldkörteln mår sämre än vanligt. Under lunchen kom jag plötsligt på att jag tänkt fråga syrran om jag fick provrida hennes häst Venar och gjorde det direkt. Hon tyckte att jag skulle prova och trodde inte att jag skulle vara för tung för honom. Redan på eftermiddagen fick jag ett sms där hon undrade om jag inte skulle prova redan samma eftermiddag. Min första tanke var att jag inte hade ork och dessutom värkte det ju i hela kroppen. Men samtidigt insåg jag att om jag sköt på det nu skulle det nog ta flera år innan jag återigen tog steget. Alltså skickade jag istället iväg ett jakande svar. Jag åkte ifrån jobbet så fort klockan slog 16 och åkte fort hem, matade Turre och Judas och bytte om och var i stallet vid utlovad tid 16.30.
Syrran hade mockat, borstat och sadlat och det enda jag behövde göra var att ta hästen och gå ut.
På vägen från jobbet hade jag fjärilar i magen, det var ju i alla fall 12 år sedan jag red sist...
Nu använde jag mig av muren vid volten för att klättra upp, allt för att spara Venars rygg. När jag väl satt på plats i sadeln kändes det så hemtamt att det kändes som om jag ridit igår.
Jag började försiktig att skritta fram och det är tyvärr bara det jag har bild på, syrran kände visst inte riktigt för att fota så när det började se bra ut så fanns ingen fotograf längre. Det var ju som sagt ett tag sedan jag red och Venar har jag aldrig suttit på och bara kört en enda gång och han har alltid varit lite skeptisk till mig, nu kom vi väldigt bra överrens, han är väldigt ambitiös om än lite lat. Han är inte lika känslig och lättriden som min Gullan men jag tror nog han kommer dit om jag fortsätter visa honom hur jag vill ha det. Han har ett trevligt steg känns det som och är mycket rakare och jämnare musklad än någon häst jag suttit på tidigare. Galoppen lyckades jag inte riktigt hitta knappen till så det får komma senare. Men vi tog väl ett halvt varv i vänster galopp i alla fall. Han gick i en jämn fin form, vad vi nu behöver göra är att träna upp styrka båda två så vi orkar lite mer och kan höja formen och tempot också. När han varit duktig i runt en halvtimme klev jag av, spände upp nosgrimma och sadelgjord och promenerade med honom istället. Lite stel var jag och det kändes som om jag hade en basketboll i ljumskarna men så jobbigt var det inte som jag trott att det skulle.
När jag kom hem var den där tröttheten jag känt tidigare på eftermiddagen helt förlamande och jag kastade mig ned i soffan och tvärsomnade med den onda nacken i helt fel läge. Alltså var jag ännu stelare och ömmare i nacken när jag vaknade.
Tröttheten gick liksom inte över och efter middag, lite Bones och kamomillte kom jag i säng vid 23.30 och somnade faktiskt så gott som direkt.
Kanske är det kamomillteet som gjord susen eller det faktum att jag börjat ta Levaxinet på kvällen istället för på morgonen så som syrran rekommenderat?