Malin Baryard är en ryttare medan Tomas Brolin är en hjälte....

13/9 På fredagen var det den 13:e, lite läskigt känns det trots allt att vara på vägarna den dagen om man är skrockfull och det är jag nog lite grann i alla fall...
Syrran hämtade mig vid 10.40, vi hade ledigt från jobbet tack vare arbetstidsförkortning för alla anställda så vi kunde åka tidigare än vanligt till Vetlanda.
Vi åkte till söder om stan och hämtade upp S hemma hos honom och sen åkte vi vidare.
I Nyköping stannade vi för att handla lite och för att äta mellanmål som jag tagit med åt oss, bär, honung och yoghurt. Det var fräscht och gott och alla verkade nöjda.
Vid 17 var vi framme i Vetlanda och liksom förra året hade vi bestämt oss för att bo på stadshotellet så vi checkade in och lämnade väskorna på rummet och sen åkte vi mot ridhuset för att se om några andra hade kommit än.
Där hittade vi familjen N och några till och vi bestämde oss för att åka och äta pizza tillsammans. M körde fel och det var nog sista gången han gick med på att vara den som kör med 3 kvinnor i bilen, fast till vårt försvar så var det faktiskt vi som  hade rätt, men han var rätt sur på oss när vi kom fram. Man han är inte särskilt tjurig så det gick bra ändå och vi hade en jättetrevlig middag. De hade inga alternativ utan deg och jag var tvungen att beställa en pizza, jag trodde att de kanske skulle kunna gå med på att göra en varm sallad åt mig, det vill säga en pizza utan deg, i en ugnsform. Det hade de nog gjort om de kunnat för de var väldigt trevliga på pizzerian, men de hade inga ugnsformar...
Efter ett par små slicer mådde jag väldigt illa, var yr och hade fruktansvärt ont i magen och det kunde inte vara på grund av laktosen i osten för jag hade tagit laktostabletter för det, det måste ha varit degen.
Det var min tur att sova i den obekväma sänger och syrran och S fick dela dubbelsängen, men eftersom vi lade in en extramadrass i min säng så var det inte så farligt som det kunde ha varit och jag sov relativt bra. Vi kom i säng vid 23 redan, jag var fortfarande sliten och mådde dåligt.

Bilderna på Malin Baryard och Tomas Brolin är från Arlanda, det sitter en massa bilder på kända svenskar på väggarna där, jättebra reklam för Sverige tycker jag. Men varför är Tomas en fotbollshjälte medan Malin bara är ryttare? Hon är nästan den enda som bara har en så kort, obetydlig beskrivning av vad hon gör. Povel Ramel står det till exempel att han är en legend på...
Är det för att hon är kvinna eller för att hon är ryttare?

Hej, jag får in TV-signaler med skallen

9/7 På tisdagen var jag till naprapaten för att ordna till nacken, naprapaten M föreslog att mina yrsel, illamående och värkanfall kan vara borrelia och nu är han den andra som säger det så jag ska ta reda på det.
Men jag har inte haft en fästing sedan sommaren jag fyllde 30 år. Jag har så svårt att tro att jag skulle missa en, jag är en sån som har superkoll på varenda blåmärke och kvissla.
På jobbet var det en massa planering för möten, resor och en massa annat och besöket som vår leverantör skulle göra hos oss höll på att bli inställt vilket hade varit förödande och då hade jag ändå sagt till om datum i mycket god tid. Jag har svårt att vara spontan med sånt just nu eftersom jag inte kommer att vara hemma mycket alls den här hösten.
Mina kollegor var lediga de flesta redan, bara jag var i vår huvudbyggnad och när en kund som jag känner rätt väl kom förbi så åkte vi till golfklubben för att äta lunch.
Det var soligt, varmt och skönt och vi satt ute och åt, lammbiffen jag valt var dock rätt äcklig men det är nog mest för att det smakade så mycket lamm, så jag fick lite av A's mat istället och så fick han min.
På vägen tillbaka från lunchen åkte vi förbi mitt hus för att han skulle ge mig råd om nyansen jag skulle välja. Han tyckte att jag skulle ta den ljusare av dem jag valt ut eftersom jag hade ett hus som jag gillar färgen på och bett om färgprov på och det står i solen och mitt hus i skugga. Jag tror att han har rätt, så blir det nog!
På eftermiddagen mådde jag riktigt skitdåligt men eftersom vännen S lovat att fixa mitt hår så åkte jag till hennes salong trots allt. Jag har många hårstrån och långt hår så det brukar ta ett tag att få klart, men den här gången gick det på rekordtid och jag kunde åka hem med mitt onda.
Innan jag åkte hem gick jag in på Thairestaurangen Tiger för att beställa mat att ta hem. Jag har inte sett restaurangägaren på ett par år antar jag och han kände inte igen mig utan stirrade oförstående på mig när jag pratade med honom på samma sätt som jag brukade förr. Sen gick det plötsligt upp för honom vem jag var och han kramade om mig som vanligt och så.
Jag beställde kyckling med nudlar och extra bambuskott och fick dessvärre biff (som jag inte äter i asiatisk mat) och inga extra bambuskott heller, jag tror jag hittade ett eller två....
I slutänden så åt jag alltså såsen och riset och kastade resten vilket hade räckt till en person till. Synd.
Jag googlade borrelia och jag undrar fortfarande om det verkligen är troligt att jag skulle fått en fästing utan att märka något, men det finns vissa som tror att det även sprids med myggor, men det låter osannolikt med tanke på hur få de som tror på det är.
Imorgon tar jag kontakt med läkare i alla fall, det kan inte skada att kolla upp det.

Då hade jag varit tvungen att gräva mig igenom en snöhög först

28/4 På söndagen fick jag en massa gjort runt huset. Jag städade gräsmattan efter vintern, sopade och städade verandan, bytte vägglamporna vid verandan, krattade grusgången och planterade blommor i krukor.
Jag läste också av vattnet för första gången sedan oktober 2009!
Anledningen att jag inte har gjort det är att vattenmätaren ligger i krypgrunden och det har helt enkelt varit för kallt, mörkt eller för mycket snö för att någorlunda bekvämt krypa in under huset.
Jag mådde väldigt illa under dagen och jag kunde inte riktigt komma fram till vad det berodde på, men kanske är det de dåliga blodvärdena som gör det?
När jag kom in igen fortsatte jag med tvätten.

Inte var jag ensam inte

14/4 På söndagen satte vi igång med jobbet direkt efter frukost och strax senare satt jag och jobbade på kontoret när plötsligt hel rummet verkade snurra och jag höll på att svimma sittande och ramla av stolen, då började jag bli riktigt orolig för magen gjorde rätt ont i jämförelse mot vad det gjort på ett tag också.
S skickade iväg mig på utflykt med J för att hon ville att jag skulle ta en paus men frågan är om det var så bra för mig, jag mådde rätt illa av den ryckiga taxifärden och var inte till mycket hjälp för J heller, men en sak som var bra var att vi skulle handla vatten och då köpte J nån elektrolytdricka till oss båda två och jag försökte få i mig den eftersom min sköterska H hade toppat upp mig med elektrolyter när jag mått sådär efter operationen, men jag var så illamående att jag inte fick i mig särskilt mycket. När vi kom tillbaka till hotellet tog jag ett par smärtstillande och gick och lade mig en stund, jag sov som en stock i drygt 2 timmar...
När jag vaknade hällde jag i mig resten av drickan så fort jag kunde för att få lite balans i kroppen och sen mådde jag mycket bättre! Både vilan och elektrolyterna verkade göra susen tillsammans.
När jag inte hittade de andra på kontoret och S inte svarade på sms så tog jag en promenad ned till marinan i sakta mak och strax hittade jag hela gänget på en restaurang och de hade precis beställt lunch så jag satte mig ned och gjorde detsamma.
När jag dessutom ätit lite så började jag må ännu bättre och det var svårt att förstå att jag varit så dåligt några timmar tidigare.
På eftermiddagen var jag till nytta igen och vi fick en hel del gjort. Framåt kvällen hade J som tidigare bott i Alicante bokat bord åt oss allihopa på en restaurang längst upp i det högsta hotellet i Alicante, utsikten var helt fantastisk och vi hade hela våningen för oss själva, varför vet vi inte för maten var jättebra och det var servicen också och som sagt utsikten, vi såg vårt hotell därifrån också... Det var också inom rimligt gångavstånd från hotellet vilken än en gång var för min skull, de är snälla mina vänner.
Senare på kvällen började de styrelsemedlemmar som inte haft möjlighet att komma på lördagen höra av sig för att se var vi var och vi ställde oss allihopa i fönstret och viftade med servetterna för att visa var vi var, men inte förrän D satte igång sin app på telefonen, som gör att den ser ut som en blixtlampa så såg de var vi var. R dök upp, åt lite av våra rester och lite bröd och drack ett glas vin, de andra väntade på att vi skulle dyka upp på puben istället.
När A ringde till C så började C låtsas inte höra honom och bröt på spanska, till slut lae A på och var nog nådigt förvirrad, han ringde en gång till och D gjorde samma sak när han svarade i C's telefon. Sen ringde vi upp från D's telefon efetrsom alla andras nummer finns i A's telefon, efter en stund ringde han upp D på numret som han ju inte kände igen, varpå D gav telefonen till mig och bad mig svara på svenska, A är engelsman liksom de andra. Jag svarade: Hallå, vem är det, jag hör dig inte, vem är det? Han förstod ju förstås ingenting men jäklar vad vi skrattade gott när han än en gång lade på luren och var ännu mer förvirrad. När vi senare mötte upp honom på puben skrattade han gott när vi berättade vad vi gjort.
Strax efter midnatt försökte jag smita iväg för att gå och lägga mig, jag hade ju haft en tuff dag. Då sa vår kassör D att jag var tvungen att stanna en stund till. Jag frågade lite tyst om det hade nåt att göra med att jag inte längre var i 30-års åldern, jag hade ju fyllt 40 en kvart tidigare. Han viskade bara tillbaka: Act surprised... och blinkade åt mig.
Strax senare kom vår ordförande C med en stor bricka med Bailey's shots och delade ut till alla, vi var nog runt 30-40 personer som hade mött upp på puben, jag fick ett ganska stort glas. Sen manade han till tystnad och sa att jag hade en väldigt speciell födelsedag men att han inte tänkte säga vilken och att de nu skulle skåla för mig med min favoritdrink. Sen skålade vi allihopa och en kille som satt bredvid mig som jag inte känt å länge uttryckte förvåning till sin granne bredvid att jag var så pass gammal och då kändes det lite bättre.
En del undrade hur det kändes att jag visste att jag inte skulle vara hemma på min födelsedag och att jag skulle vara i Spanien och jobba, men jag har förklarat för dem att det här faktiskt är vänner till mig, det finns en hel del bland dessa människor som jag känt i 10-20 år och många av oss umgås även privat, jag kände mig väldigt lyckligt lottad där jag satt bland många vänner och blev skålad för mitt i natten!
Strax senare smet jag iväg och gick för att lägga mig, jag sminkade av mig och gick mot sängen, då upptäckte jag att jag fått ett födelsedagskort instucket under dörren under de 5-10 minuter jag varit tillbaka i rummet, det var min kompis PB som hade fixat ett kort med en CD med gamla låtar på. Sen somnade jag gott.

Nu behöver jag bara mina ögon för att passera en gräns

5/4 På fredagen gjorde jag räksallad till lunch men den räckte till middag också...
Jag hämtade ut mitt nya pass och jag kan väl tycka att bilden är sådär, men jag känner igen mig själv och det duger bra så. Kan ni fatta att de än en gång visade sin förträfflighet på passexpeditionen! Det skulle ta runt 5 arbetsdagar tills det var klart och trots att det varit påsk och alltså gått 2½ arbetsdag ungefär så fick jag ett sms redan på onsdagen att det var färdigt att hämta. Nu kan jag i alla fall slappna av och veta att resan till Spanien kommer att funka som den ska. Nu kommer jag också ha möjlighet att gå genom "Iris"kollen, det betyder att man går in i en automat och inte behöver stå i kö till tjänstemännen vid gränsen. Det tar kanske ett tag att få grepp om, men sen går det nog snabbare. Det fungerar nog kanske bara inom Europa däremot?
Jag var illamående hela dagen av någon anledning och hade svårt att få i mig något alls att äta, men jag vet ju att aptiten kommer tillbaka förr eller senare så jag bakade bröd så att jag har hemma. När jag skulle försöka få i mig te och macka gjorde jag däremot en riktigt blunder... Gav hunden en tjusnopp inomhus för första gången på flera år, självklart skulle han tugga på det på mattan, det vill säga ungefär en meter ifrån mig. Det stank så in i helvete och illamående blev värre och att äta gick inget bra. Till saken hör att han inte ens gillar att tugga på såna saker, så lagen om alltings jävlighet fungerade som den skulle denna dag.

Var ska jag hänga den svarta kulan?

25/11 På söndagen var migränen ett minne blott, om man inte räknar det som jag brukar kalla "migränbaksmälla", det känns som om man har ett stort, öppet sår i huvudet som man vill skydda. Det gör inte ont, men det känns som om det kan göra det när som helst...
Jag åt en lätt frukost och sen skulle jag köra iväg till Ulva utanför Uppsala för att hälsa på älskade Ah på en julmarknad där hon skulle stå och sälja grejer.
På vägen åkte jag till biltvätten och tvättade av bilen, nu var det ju torrt på vägarna så jag tyckte att det var en bra idé att äntligen ta itu med det.
Ju närmare Uppsala jag kom, ju kallare och fuktigare blev det. Slutligen var det någon konstig blandning av duggregn och dimma, men vackert var det och jag ville så gärna stanna och fotografera lite men det fanns inget bra ställe att stanna på.
När jag kom fram till Ulva Kvarn tog jag i alla fall ett par foton, är det inte vackert där?
Jag hittade Ah väldigt snabbt och efter att ha tagit en titt på hennes grejer tog vi en promenad runt marknaden och jag lånade 500:- av henne för att kunna handla lite grejer. Jag hade försökt ta ut pengar innan jag åkte dit men bankomaten var stängd... Jag som aldrig tar ut kontanter, det måste vara lagen om alltings jävlighet.
Jag köpte i alla fall honung eftersom det börjat gå åt i mitt hus nu när jag dricker mer och mer te. Köpte en med citronsmak också, den var väldigt god, men jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till?
Jag hittade en rätt stor glasdroppe i svart och jag tyckte den skulle passa så bra hemma hos mig och den kostade bara 90:- så den köpte jag också och en ljusstake som också borde passa bra hemma hos mig. Nu måste jag bara hitta en snygg löpare till matbordet som ser snygg ut ihop med allt det där.
Sen var det mörkt och jag var kall, så jag lämnade Ah och åkte hemåt. Det var så mysigt att se henne igen, vi har alltid så mycket på gång båda två och bor så pass långt ifrån varandra att vi ses alldeles för sällan.

När jag kom hem kokade jag lite färsk pasta och värmde en burk köttfärssås jag hade i frysen och så skar jag upp lite tomater och gurka till det. Men jag vet inte riktigt vad som hände, jag kunde inte äta...
Eller jag kunde äta lite grann men sen kom det upp igen, jag försökte tre gånger under kvällen med samma resultat så till slut gav jag upp och tog ett glas grönt te istället. Det var också svårt att få ned, men till slut gick det.

Hur aktiva är ni när ni är bakis?

10/11 Oj oj oj, när jag vaknade på lördagen var tanken att jag skulle hjälpa L att flytta men jag var inte säker på om jag fortfarande var full, om jag var bakis eller om jag hade lågt blodsocker så när jag vaknade smsade jag L och sa att jag skulle äta frukost och se hur jag mådde. Jag mådde pyton visade det sig och det tog ett par timmar innan jag vågade mig ut på vägarna.
Men slutligen dök jag upp hos L i alla fall och hjälptes åt med L, hennes pappa och farbror och två andra kompisar att flytta och städa upp. De tyngsta sakerna hade de hunnit göra utan mig men tre timmar hjälp kunde jag erbjuda i alla fall.
En kompis som inte kunde hjälpa till att flytta hade istället bakat paj åt oss som kunde och vi åt lunch ihop i nya lägenheten.
Jag mådde fortfarande rätt pyton när vi var klara med det vi kunde göra och blev frisläppta och jag klargjorde att jag skulle hem och dö på soffan.
Tror ni jag gjorde det då?
Nej, jag satte mig själv i straffarbete istället och torkade alla ytor, städade toaletten och köket och dammsög och torkade golven.
Sen bytte jag lakan och tvättade tre maskiner tvätt och under tiden lagade jag kött både på spisen och i ugnen...
Ja, jag hade ett skinande rent hus och mat för en hel armé när jag var klar ett par timmar senare...
Men vad skönt det var att få sätta sig i soffan sen. Jag var trött och sliten hela kvällen och hade redan bestämt mig långt tidigare att jag gjort tillräckligt under fredagen, nu blev det att ta det lugnt hemma, det var vad energin ens knappt klarade av.

Mitt blodsocker brukar hålla sig rätt stabilt

25/10 På torsdagen möttes jag och S i receptionen för att gå och äta frukost, checka ut och komma fram till en plan.
S hade kollat på internet och vägarna genom bergen skulle vara snöfria och farbara så vi bestämde oss för att hyra en bil och att S fick köra eftersom han ju hade ett körkort med sig.
På vägen mot bergen såg vi tunga snömoln över bergen igen men vi passerade vid sidan av dem och hade snöfritt på vägarna hela vägen genom Sierra Nevada. På sidan om vägen var det gott om snö sedan ett par dagar tidigare. Vi tog "The Scenic Route" eftersom vi inte hade bråttom och för att vi kände för att se oss omkring. Problemet var bara att man inte kunder hyra en navigator om man skulle hyra bilen på ett ställe och återlämna den på ett annat... Jag känner till ungefär åt vilket håll vi skulle, men det är en annan sak att komma ihåg vägnumret, särskilt som jag hittills åkt sträckan San Francisco-Reno totalt tre gånger, detta var den fjärde och vi har tagit olika vägar varje gång...
Vi kom lite fel och missade nog den vackraste biten av vägen som gick vid sidan av Lake Tahoe men vi hade rätt kul medan vi letade efter rätt väg och vi fick en avstickare till Carson City som är State Capitol i Nevada och välkänd genom Westernfilmer. Sen att det inte är mycket att se är en annan sak och dessutom har jag åkt igenom där förr, men ändå!
Kartan vi fått av biluthyraren var en kopierad svartvit en och det gick inte att tyda vägnumren och inga av de mackar vi stannade på hade kartor att sälja.
Nåja, med gemensamma krafter tog vi oss till rätt route slutligen och sen visste ju jag att vi skulle mot Sacramento så då var det raka vägen sen.
Vi stannade på vägen och tänkte äta något litet och beslutet landade på Taco Bell, mest för att vi var nyfikna. Gör inte om det misstaget!
Det var knappt ätbart alls faktiskt och jag förstår nu vad min ex-roommate K menade med att snabbmatsrestauranger är så mycket fräschare i Sverige än i USA. De är verkligen slitna och fula och ganska äckliga också för den delen.
S tog en sallad och den var visst rätt äcklig, jag tog två små mjuka tacos och åt bara upp nästan en av dem trots att de inte var större än en vanlig hård taco. Den andra tog jag med mig för säkerhets skull och glömde att slänga den till två dagar senare.
Vi körde till flygplatsen och lämnade bilen och så tog vi en kaffe innan vi åkte taxi därifrån för att slippa sitta i köer. Vi kom fram till Union Square vid runt 19.30-20 och checkade in och tog upp väskorna. Sen vilade vi en stund och möttes inte upp förrän ganska sent på kvällen för en sen middag.
Vid det laget var jag yr, darrig och illamående och höll faktiskt på att svimma.
Jag åt min nudelsoppa försiktigt, försiktigt och för varje tugga mådde jag illa och allt snurrade och så fick jag vänta ett bra tag innan jag kunde ta en till.
Jag fick inte i mig så mycket men med den lilla mängden soppa och en cola så började blodsockret att ordna upp sig slutligen och jag mådde bättre när jag lade mig. Ändå hade jag svårt att sova och sov dåligt hela natten.