Jag tror att min självbild är rätt skev....

1/10 På torsdagskvällen var jag nere i byn och åt middag med mina vänner och efter middagen gick jag in på 7eleven för att köpa lite nötter och sånt och när jag stod där och försökte bestämma mig för vad jag ville ha så står det 5-6 tonårstjejer i en av de andra gångarna. De fnissar och håller på och tisslar och tasslar och jag kände mig lite obekväm eftersom jag hade en känsla av att det var mig de tittade på och fnissade åt. Jag trodde inte att det var något elakt, men jag tyckte att det var genant att de var så fokuserade på mig allihopa. Sen var det en av tjejerna som gick in i min gång och jag låtsades att inte se det, jag tittade fortfarande på nötterna, men när hon tittade rakt upp i mitt ansikte och utbrast väldigt högt: Oh my god! så flackade min blick mot henne och nu var det ju uppenbart att det handlade om mig. Då kom alla de andra tjejerna också in i vår gång och gruppen står på min vänstra sida och det står en tjej på min högra så jag står mellan dem. Då sa den tjejen något och då vände jag mig om och sa: Ursäkta, sa du något. När jag då hade öppnat för en konversation tog en av de andra tjejerna mod till sig och hon kunde lite engelska. Hon frågade om de kunde få ta kort på sig tillsammans med mig.... Ehhh ok sa jag och kände mig återigen väldigt obekväm och blev lite generad och undrade om de tagit fel på mig och någon kändis eller nåt och tänkte vad besvikna de skulle bli när de upptäckte att jag bara var jag så att säga. Fyra av tjejerna ville fota sig bredvid mig och jag lade armen om dem en i taget och log mot kameran. Sen tackade de och smet ut genom dörren. Jag funderade på vad som hänt och ett alternativ var ju att de trodde att jag var en kändis, ett annat att det var ett skämt, det tredje att de skulle fånga min uppmärksamhet för att stjäla något eller helt enkelt att de tyckte att jag såg bra ut. Det kändes varken som ett skämt eller ett försök att stjäla något och jag hade alla mina pengar och min telefon även när de hade gått, jag landade på att de faktiskt tyckte att jag var snygg, eller en kändis. När jag kom ut så satt de på sina moppar och väntade och hon som kunde lite engelska frågade vad jag hette vilket ju visade att de inte trodde att jag var någon annan och då slappnade jag av lite, sen sa hon bara; Madame, you are very beautiful!

Jag gick med lätta steg till min moppe och åkte hemåt med ett leende på läpparna. Ibland krävs det inte så mycket för att få en annan människa att le! när jag ser mig själv i en spegel ser jag en blekfet kärring i 40-årsåldern och det blir väldigt förvirrande när jag går ut för jag får väldigt mycket uppmärksamhet och jag jobbar helt klart på att få ihop de båda bilderna. Jag vet att när jag går in på en pub eller butik så väcker jag uppmärksamhet och jag måste liksom förbereda mig inför att gå genom en dörr och jag har börjat acceptera att det är för att de tycker att jag är vacker, men som sagt, att få ihop den vetskapen med min egen bild av mig själv det tar en väldig tid. I Thailand blir jag däremot ofta ignorerad och jag har vant mig vid att jag får "vara ifred" och tycker att det är avslappnande, därför blir jag väldigt tagen på sängen när sånt händer just i Thailand. När jag åker till flygplatsen dock så finns det ju en massa folk från Europa och USA och andra västerländska länder och då vet jag att jag blir iakttagen varje steg jag tar och det är smickrande men det går som sagt inte ihop med min självbild och just denna dag tyckte jag att jag såg ut som vanligt...

Lyckad Galapremiär i Stockholm - Disney's Frost

26/1 På söndagen gick jag upp relativt tidigt för att vara jag på en helgdag. Jag hade efter mycket om och men lyckas få tag i och komma överens med Disney's eventbolag att vi skulle komma till Galapremiären av Frost med en fjordhäst. Det var gratis för dem och bra PR för vår hästras, så det var nog bra för alla. Det finns flera fjordhästar med i den filmen och eftersom många många, framförallt i resten av världen inte ens vet om att det finns en hästras som ser ut så, så är det jättebra med den marknadsföringen. Jag har sett forum på internet där det mest är amerikaner, där de förundras över att dessa hästar faktiskt finns på riktigt. De trodde att det var en fin Disneyhäst som var påhittad för att vara en gullig och tuff sagohäst!
Bland den typen av människor finns det heller inga fördomar för rasen, de ser bara en fin häst med potential och har ingen aning om att de saknar status i Norge och Sverige. För dem är det bara en trevlig hästmodell som ser väldigt exotisk ut.
Trojh som ställde upp som klapphäst på bion på Kungsgatan jobbar till vardags på Skansen, han ägs av min kompis T som också r hans arbetskamrat och hon kom med en väns dotter promenerande upp till bion för föreningen och rasens skull.
Trojh är en väldigt bra representant för rasen, han är vänlig, söt och har haft många fina framgångar på tävlingsbanorna och var en gång också en godkänd hingst. Han är trygg och trots att han jobbar på Skansen är han fortfarande nyfiken nog för att hälsa på folk och stoppa ner huvudet i barnvagnar för att pussa barn.
Jag älskar verkligen bilden på barnet och mamman tillsammans med Trojh. Glädjen hos barnet och tilliten till Trojh från både barnet och mamman som är helt avslappande det är underbart. Kanske kan vi använda den bilden till något i framtiden. Jag fotade, T som vuxen fick hålla i Trojh och M höll folk lite på avstånd från hans ben så att han inte skulle råk trampa på någon, det vore ju trist. Dessutom litar vi så mycket på våra hästar att vi ibland utan att tänka oss för tar onödiga risker som man normalt kanske inte skulle ta med en annan ras.
Det brukar ju inte hända något... men man bör ju planera för det värsta och hoppas på det bästa.
Det var trångt och en massa folk och M hade fullt upp att hålla dem på avstånd och från att inte köa en halvmeter från Trojhs rumpa, Konstigt att folk inte har mer respekt för en häst, särskilt när de har sina barn med sig. Av någon anledning är de flesta mest rädda för hästars munnar, inte deras fötter eller tyngden som kommer med storleken.
Men alla var i alla fall gulliga och trevliga och vi fick nog några bilder på Trojh med lite kändisar, det kan man ju ha nytta av i PR-sammanhang.
Jag fotade hela tiden och fick som sagt till några bra bilder och var rätt nöjd, men jag blev kall efter en dryg timme därute och det var skönt att gå tillbaka till bilen när vi var klara och T, M och Trojh gick tillbaka till Skansen.
Det här var ett riktigt teamwork. Det var G i föreningen som kom med förslaget, en annan som tog reda på datumet, jag som tog uppdraget att ta kontakt med Disney och T, M och Trojh som ställde upp med hästkraften och jag som förevigade det och postade bilder och sånt på Facebook.

Malin Baryard är en ryttare medan Tomas Brolin är en hjälte....

13/9 På fredagen var det den 13:e, lite läskigt känns det trots allt att vara på vägarna den dagen om man är skrockfull och det är jag nog lite grann i alla fall...
Syrran hämtade mig vid 10.40, vi hade ledigt från jobbet tack vare arbetstidsförkortning för alla anställda så vi kunde åka tidigare än vanligt till Vetlanda.
Vi åkte till söder om stan och hämtade upp S hemma hos honom och sen åkte vi vidare.
I Nyköping stannade vi för att handla lite och för att äta mellanmål som jag tagit med åt oss, bär, honung och yoghurt. Det var fräscht och gott och alla verkade nöjda.
Vid 17 var vi framme i Vetlanda och liksom förra året hade vi bestämt oss för att bo på stadshotellet så vi checkade in och lämnade väskorna på rummet och sen åkte vi mot ridhuset för att se om några andra hade kommit än.
Där hittade vi familjen N och några till och vi bestämde oss för att åka och äta pizza tillsammans. M körde fel och det var nog sista gången han gick med på att vara den som kör med 3 kvinnor i bilen, fast till vårt försvar så var det faktiskt vi som  hade rätt, men han var rätt sur på oss när vi kom fram. Man han är inte särskilt tjurig så det gick bra ändå och vi hade en jättetrevlig middag. De hade inga alternativ utan deg och jag var tvungen att beställa en pizza, jag trodde att de kanske skulle kunna gå med på att göra en varm sallad åt mig, det vill säga en pizza utan deg, i en ugnsform. Det hade de nog gjort om de kunnat för de var väldigt trevliga på pizzerian, men de hade inga ugnsformar...
Efter ett par små slicer mådde jag väldigt illa, var yr och hade fruktansvärt ont i magen och det kunde inte vara på grund av laktosen i osten för jag hade tagit laktostabletter för det, det måste ha varit degen.
Det var min tur att sova i den obekväma sänger och syrran och S fick dela dubbelsängen, men eftersom vi lade in en extramadrass i min säng så var det inte så farligt som det kunde ha varit och jag sov relativt bra. Vi kom i säng vid 23 redan, jag var fortfarande sliten och mådde dåligt.

Bilderna på Malin Baryard och Tomas Brolin är från Arlanda, det sitter en massa bilder på kända svenskar på väggarna där, jättebra reklam för Sverige tycker jag. Men varför är Tomas en fotbollshjälte medan Malin bara är ryttare? Hon är nästan den enda som bara har en så kort, obetydlig beskrivning av vad hon gör. Povel Ramel står det till exempel att han är en legend på...
Är det för att hon är kvinna eller för att hon är ryttare?