Mina många ansikten och min zombiefamilj

5/5 På tisdagen satt jag och tittade på bilder från tidigare Halloween och Zombie Walk bland annat och jag har haft turen att ha sett riktigt bra ut på alla dessa fester och det är tack vare min syster som inte bara är bra på att sminka, hon tycker att det är rätt roligt också! Dessutom sitter hon större delen av året och funderar på hur hon ska sminka mig nästa gång och tittar på internet för att få idéer.
Första sminkningen hon gjorde var "zipper face" inför Tudor Arms Halloweenfest och bilden är tagen med blixt, men utan blixten gick det inte att se några skarvar alls och folk kunde inte sluta stirra. Jag är inte van att alla stirrar så så det var lite jobbigt i början av kvällen. Folk jag aldrig hade sett ville fotas tillsammans med mig och jag kände mig som en filmstjärna. Utanför Dubliner bad en tjej att få ta en bild och året efter när jag dök upp som halv djävul och h alv ängel så visade det sig vara samma tjej som ville fota mig när hon frågade om bilden hon visade, från året innan också var jag! På zombie walken i Stockholm gick vi ett helt gäng och syrran sminkade oss allesammans, en hel zombiefamilj! Den bilden med blad och grejer var för en temad fest där temat var skog och djungel eller något liknande, på Stockholm Tens, en rugbyturnering. Jag brukar säga till syrran att jag vill se någorlunda snygg ut eftersom jag är singel och det tycker jag att hon lyckats rätt bra med!

Det kommer nog inte in mycket nytt folk just nu

4/5 På måndagen var det dags för quiz igen och vi hade svårt att få ihop folk till laget. Många var upptagna med annat men vi beslutade att åka in i alla fall och trots att vi bara var 3 personer så blev i faktiskt tvåa tror jag det var. På bilden ser ni hur Tudor Arms brukade se ut, nu är det byggställningar och en stor, hög vägg av träskivor framför för att de fixar fasaden på byggnaden eller nåt sånt. Jag kan gissa att det är väldigt svårt att hitta dit nu om man ska dit för första gången och det är ju synd!

Det är bra att ha jobbgäster

5/4 På söndag förmiddag tog vi ledigt från varandra, jag och amerikanerna, vi hade ju vid det här laget umgåtts varje dag i en vecka. De flyttade till hotellet i stan och gick en långpromenad i stan och jag tror att de gick på Vasamuseet också. Jag älskar att visa Stockholm för utländska besökare, men de verkade vilja upptäcka staden själva så jag tog ett steg tillbaka. Själv tog jag chansen att fika på kondis med min vän S som jag inte haft möjlighet att träffa på ett tag.
På kvällen däremot så möttes vi upp på Fem Små Hus i Gamla Stan, en annan av mina favoritrestauranger och det är också en av min mammas favoriter faktiskt. Maten var som vanligt lysande och även servicen. Jag hade däremot bokat bordet på nätet och till och med fått en bekräftelse på sms, men när vi kom dit fanns vi inte registrerade på deras lista. De löste det men verkade något ovilliga, som om de egentligen inte hade plats, men sen visade det sig att det inte var fullsatt... konstigt. Vi körde ännu en svensk meny och alla var nöjda med maten. Innan jag körde dem till hotellet som låg lite konstigt borta vid Vanadisparken ungefär, det vill säga inte särskilt centralt så åkte jag hemåt. Jag sa ju till S att jag skulle hjälpa till om de inte skulle bo på hotellet jag hade bokat, medan vi var i München alltså, men ändå hade hon bokat utan att veta var det är fint att bo... ja ja, det var ju deras problem! Det är toppen att ha jobbesök, man får anledning att klä upp sig lite och att gå på fina restauranger, de flesta middagarna betalade de, jag är ju mer eller mindre deras kund och dessutom är de ju två och jag en. Dessutom är det ju härligt att vi allt som oftast har både kunder och leverantörer som jag ser också som goda vänner för att de är så trevliga. S har någon grej att hon tar en bild där hon gör en yogapose på ställen hon besöker i världen, det var däremot extra svårt när man druckit ett par glas vin innan! Jag kan inte minnas att hon gjorde det i London däremot.

Och vi får gå gratis!

24/2 På måndagen hade jag varit på quizzet och träffade där Fredrik som lovade mig biljetter för att se Ägd på Waterfront. På tisdagen hörde jag av mig till honom för att säga vilken dag vi ville gå. Det är systerdottern jag har tänkt att ta med mig. Systersonen fick biljett till Eddie Izzard i början på maj, en rätt dyr födelsedagspresent, men han älskar verkligen Eddie Izzard och det var så kul att ge honom den presenten. Därför var det ganska givet att det var L som skulle få den här biljetten.
Jag ser fram emot det som sjutton. Han sa att vi skulle sitta längst fram och jag fick lova att vi skulle skratta!
En vän till mig har skrivit dikten här i inlägget, jag tyckte att den  var så fin och passande för mig också att jag ville dela med mig. Jag är inte säker på om jag borde skriva hennes namn eller inte?

Den filmen gav mig inget mer än ångest

5/2 På torsdagen skulle jag på bio med Ah. Det var för hennes skull, hon ville se en Fransk-Kanadensisk film som hette Mommy och det var sista dagen den visades i Stockholm. Vi var båda rätt säkra på att jag skulle avsky filmen, men jag ville göra det för henne och för att få en chans att umgås med henne. Hon bor ju en bra bit från Stockholm, nästan ända uppe i Gävle, så det blir rätt sällan som vi ses. Jag brukar inte glömma något så länge som jag har skrivit upp det i telefonen, det är inte så mycket att jag tittar i den, det är mer att det är uppskrivet en gång och då fastnar det i huvudets kalender. Däremot så brukar jag dubbelkolla i telefonkalendern innan jag bokar något.
Jag vet verkligen inte varför, men jag hade totalt glömt bort att vi skulle på bio och rätt vad det är knackar det på dörren och det är Ah... Jävlar! Vilken tur att jag var hemma i alla fall. Jag snyggade till mig på rekordtid och sen åkte vi in till stan. Hon bjöd på bion eftersom jag inte ens ville se filmen och när den var slut så satt vi ett par minuter och tittade på eftertexterna och sen sa Ah något och jag insåg att hon tyckt att filmen var bra. Jag frågade om det var så och ja, hon tyckte att den var genialisk varpå jag sa att det var de längsta 5 timmarna i mitt liv... Den var 2 timmar lång sa hon beskt, he he, jo men det kändes definitivt som 5! Det hon älskade mest med filmen var det jag avskydde mest. Jag tyckte att det gick ut på att antingen skrika eller vara tyst, en massa svordomar och ångest och sånt tycker jag, typ som man tänker sig svensk långfilm. Men det faktum att hon gillade den gjorde det ju helt värt det i alla fall, själv är jag inte finkulturell utan är ganska förtjust i lättsmälta Hollywood-filmer.

Män i kjol

10/5 På lördagen åkte jag ned och satte mig på kondis för att skriva igen, den här gången valde jag lasagne, det är lättare för mig att äta utan att bli illamående.

Det var ett gäng som satt vid ett bord nära mig och när en av killarna reste sig för att beställa något i kassan såg jag att han hade en lång, svart kjol på sig och jag reagerade på det och tyckte det såg snyggt ut. Det fick mig att fundera lite och sen kom jag plötsligt på att jag alltid tyckt att män i kjol är rätt sexiga! Varför vet jag inte säkert, men slutsatsen jag till slut kom fram till är att jag ser dem som väldigt starka och självsäkra män som inte känner ett behov av att visa eller framhäva sin manlighet, de vet att de är män och är trygga i det och behöver inte klä sig socialt accepterat utan klär sig som det passar dem just då.
Den första man jag såg iklädd kjol, annat än kilt, var Peter Siepen och det tog mig ett tag att komma fram till vad jag tyckte om det. Min första tanke var att det bara var för att skapa rubriker och få uppmärksamhet, men sen insåg jag att jag tyckte att det var rätt modigt och snyggt.
Jag hade en förutfattad mening om Peter Siepen att han var divig och tyckte att han var märkvärdig, kanske ett typiskt svensk sätt att se en kändis?
Jag hade dock nöjet att byta ett par order med honom under Vattenfestivalen i Stockholm någon gång under 90-talet. Jag följde med en kompis yngre kusin som stöd när han ville be Peter om en autograf när han satt och jobbade på en pub. Jag blev mycket glatt överraskad av hur vänlig, trevlig och ödmjuk han var! Så skenet kan ju helt klart bedra och det är väl lite grann hans image som han behöver för att sälja?

Så gott som ett kylskåp

1/5 Kanske var det trots allt lite bra att det blev snöstorm på onsdagskvällen? Med strömavbrottet ville jag ju inte öppna kylskåp och frys eftersom jag inte visste när strömmen skulle gå på igen. Jag ville ju hålla kylan inne. Därför ställde jag ut resterna av maten på verandan och med kylan och snön var det definitivt lika effektivt som ett kylskåp. Nu när strömmen var igång igen på torsdagen så delade jag upp maten i matlådor och ställde in dem i frysen och kylen till senare.
Vid 14-tiden åkte jag in mot stan för att möta upp H och hennes döttrar. Jag parkerade vid Sergelgatan och tog en promenad till Gallerian där de var. På vägen lyckades jag handla flera klänningar! Det är verkligen en talang jag har, shopping...
Vi shoppade vidare allihopa när vi mött upp och sen tog vi en promenad mot Hötorget och tittade i butiker på vägen. Till slut blev vi utslängda från den sista butiken eftersom de ville stänga.
Då gick vi till min bil och så åkte vi till Valhallavägen och Restaurang Cypern.
Där åt vi en god middag och hade väldigt kul under tiden.
Personalen på den restaurangen är helt fantastiskt trevliga varje gång man kommer dit och maten är bra!
Innan jag åkte hemåt igen så skjutsade jag tjejerna till Centralen och då åkte hem till Linköping och jag hem till Väsby.

Hur ofta hittar man det man letar efter?

23/3 På söndagen åkte jag ensam in till stan för att shoppa lite. Jag behövde ett par lite högre, finare skor att ha till klänningen på galamiddagen i april. Jag hittade ett par väldigt fort och lätt och de är Ecco så alltså förhållandevis bekväma trots att de är så höga. Problemet med de flesta höga skor är dock att man åker ner och står på tå till slut och det gör ont oavsett vilka skor man har. Fast riktigt bra skor ger stöd åt hälen så att man inte glider ned på tå. Jag hittade också två klänningar som jag älskade! Jag köpte två likadana, en svart och en beige med vita prickar. Jag tycker att de har något klassiskt över sig.

Hon ser inte en dag äldre ut

1/3 På lördagen hade jag ytterligare en anledning att fira, vännen A fyllde år. Jag fixade till mig och åkte in till Gamla Stan för att möta upp alla. Jag var sen, men det visade sig att jag trots det var först på plats... Inte bara A som är sån tydligen, utan alla hennes vänner också. Jag hade en bra dag och kände mig riktigt snygg faktiskt, men när jag tittar på bilderna så tycker jag att jag ser sämre ut än vanligt av någon anledning.
Efter middagen i Gamla Stan dök min kompis K upp och sen packade några av oss in i min bil och de andra tog tunnelbanan, sen mötte vi upp varandra igen på Dubliner. Där fanns också fler av våra vänner på plats och vi hade en jättekul kväll. Men jag blev trött rätt tidigt och smet hem. 

Jag är tydligen VIP

25/2 På tisdagen hade jag en massa ärenden jag behövde göra i stan. Bland annat skulle jag lämna in hela familjens klockor på service. När jag hittade urmakaren sa de att jag kunde hämta klockorna om ett par timmar om jag ville, så jag lämnade dem där och tog en promenad och gjorde mina andra ärenden. Jag tog också chansen att ta en promenad till Centralen för att köpa en sojalatte på Starbucks. Det är första gången jag har varit på Starbucks i Stockholm.
Jag hade också frågat urmakaren om nya armband till klockorna och både klockorna och armbanden är väldigt dyra så de gjorde en stor grej av alltihopa och behandlade mig som någon slags prinsessa. Däremot så hade de inte armband på plats i den butiken så jag fick ta en promenad till en annan butik för att ta mig en titt på dem. När jag bestämde mig för att köpa 5 armband så fixade de så att tillverkaren levererade dem till butiken och så monterades de på plats. Men innan de levererades hade jag någon timme på mig, så då mötte jag och B upp för en fika innan han åker tillbaka till Malta igen. Lagom tills jag behövde gå tillbaka till urmakaren skulle B ha ett möte, så det passade bra.
Även tillverkaren behandlade mig som om jag var kunglig och satt kvar i butiken och höll mig sällskap under tiden urmakaren bytte våra armband och sen kunde jag äntligen åka hemåt!
Det hade varit en lång dag.

Jag kom en bit på väg i alla fall

15/2 Lördagen startade jag med eggs benedict med lite grönsaker, bacon och en kopp te. Det tog som vanligt över en timme för mig att äta frukost och jag klarade inte av allt. Så snart jag var klar bytte jag om till jobbarkläder och tog på mig handskarna och påbörjade arbetet med att sortera och flytta allt ris och ved.
Efter två timmar hade jag i alla fall kommit en bit på väg och dessutom fått en hel del motion och styrketräning på köpet. Det är ju helt fantastiskt att kunna jobba ute i trädgården i mitten av fabruari utan snö, kyla och lera. Mina muskler som ibland har påpekats för mig kommer nog nästan helt uteslutande från den typen av arbeten eftersom jag aldrig har tränat på gym och sånt längre tider än 1.-2 år i taget. Det var i alla fall en väldigt bra början på dagen att ta en stor frukost inför sånt arbete för det höll igång mig en bra stund.
När jag gick in hade jag sorterat nästan 3 av de fyra träden och flyttat alla mindre kubbar från två av dem till min staplade vedhög som jag har på några pallar bredvid förrådet så länge tills jag har tid och energi att klyva dem. Dessutom behöver jag städa och omorganisera båda delarna av förrådet för att ha plats inne för veden och det är ju alltid det bästa om det går.
På kvällen mötte jag upp med B på Dubliner och även A-C och J mötte upp. Så snart jag flyttade mig från B's sida kom det en massa 20-åringar och stötte på mig och A-C och jag är ju rätt van vid det men A-C kunde inte sluta skratta åt fenomenet! B presenterade mig för en annan tjejkompis som jag aldrig har träffat, men jag har lagt märke till henne eftersom vi går på samma ställen. Hon visade sig vara mig typ av människa och vi fick en riktigt bra början eftersom vi klickade och har samma fördelar och hang-ups till stor del.
Hon presenterade mig också för en annan kompis till henne som jag också har träffat som hastigast tidigare och vi hade en väldigt trevlig kväll.

Fantastiskt duktiga killar

14/2 Redan på fredagen dök killarna som skulle ta ned mina träd upp! De såg verkligen ut att veta vad de gjorde och klättrade upp i träden ett efter ett och kapade det uppifrån och ned eftersom de stod så nära mitt hus.
Trots att de tog en liten bit i taget så blev det riktigt stora hål i gräsmattan där bitarna föll. Jag gjorde kaffe till killarna och sen åkte jag till jobbet och när jag kom tillbaka var alla de fyra, stora tallarna nere. Konstigt nog kändes inte tomten tom alls... Troligtvis just för att de var så stora, man såg ju egentligen inte mer än stammen och den är ju relativt liten på en tall.
Ljusare blev det däremot och frågan är om saker och ting jämnar ut sig? Jag menar, de stora tallarna har ju tagit mycket vatten från gräsmattan, men nu när jag tagit bort dem så är ju gräsmattans skugga också borta. Resultatet är kanske +- noll?
I vilket fall är det bra för husfasaden och jag slipper ha en massa kottar och barr precis överallt hela tiden. Det känns nu som rätt beslut och dessutom får jag ju en jäkla massa ved av de här träden och med den veden jag fick av grannen så borde jag ha ved för 3-4 vintrar i alla fall. Men det är ju ett jättejobb att klyva alltihopa och det jag fick av grannen ska kapas också. Jag tror att jag har minst 10 kubikmeter okluven ved nu.
På kvällen mötte jag upp med kompisen A-C och hennes dotter J som var på besök i Stockholm. Vi hade som vanligt en trevlig kväll på Dubliner och det är alltid kul att träffa sina långväga vänner! Dessutom slapp jag ju vara ensam på Alla hjärtans dag...

Lyckad Galapremiär i Stockholm - Disney's Frost

26/1 På söndagen gick jag upp relativt tidigt för att vara jag på en helgdag. Jag hade efter mycket om och men lyckas få tag i och komma överens med Disney's eventbolag att vi skulle komma till Galapremiären av Frost med en fjordhäst. Det var gratis för dem och bra PR för vår hästras, så det var nog bra för alla. Det finns flera fjordhästar med i den filmen och eftersom många många, framförallt i resten av världen inte ens vet om att det finns en hästras som ser ut så, så är det jättebra med den marknadsföringen. Jag har sett forum på internet där det mest är amerikaner, där de förundras över att dessa hästar faktiskt finns på riktigt. De trodde att det var en fin Disneyhäst som var påhittad för att vara en gullig och tuff sagohäst!
Bland den typen av människor finns det heller inga fördomar för rasen, de ser bara en fin häst med potential och har ingen aning om att de saknar status i Norge och Sverige. För dem är det bara en trevlig hästmodell som ser väldigt exotisk ut.
Trojh som ställde upp som klapphäst på bion på Kungsgatan jobbar till vardags på Skansen, han ägs av min kompis T som också r hans arbetskamrat och hon kom med en väns dotter promenerande upp till bion för föreningen och rasens skull.
Trojh är en väldigt bra representant för rasen, han är vänlig, söt och har haft många fina framgångar på tävlingsbanorna och var en gång också en godkänd hingst. Han är trygg och trots att han jobbar på Skansen är han fortfarande nyfiken nog för att hälsa på folk och stoppa ner huvudet i barnvagnar för att pussa barn.
Jag älskar verkligen bilden på barnet och mamman tillsammans med Trojh. Glädjen hos barnet och tilliten till Trojh från både barnet och mamman som är helt avslappande det är underbart. Kanske kan vi använda den bilden till något i framtiden. Jag fotade, T som vuxen fick hålla i Trojh och M höll folk lite på avstånd från hans ben så att han inte skulle råk trampa på någon, det vore ju trist. Dessutom litar vi så mycket på våra hästar att vi ibland utan att tänka oss för tar onödiga risker som man normalt kanske inte skulle ta med en annan ras.
Det brukar ju inte hända något... men man bör ju planera för det värsta och hoppas på det bästa.
Det var trångt och en massa folk och M hade fullt upp att hålla dem på avstånd och från att inte köa en halvmeter från Trojhs rumpa, Konstigt att folk inte har mer respekt för en häst, särskilt när de har sina barn med sig. Av någon anledning är de flesta mest rädda för hästars munnar, inte deras fötter eller tyngden som kommer med storleken.
Men alla var i alla fall gulliga och trevliga och vi fick nog några bilder på Trojh med lite kändisar, det kan man ju ha nytta av i PR-sammanhang.
Jag fotade hela tiden och fick som sagt till några bra bilder och var rätt nöjd, men jag blev kall efter en dryg timme därute och det var skönt att gå tillbaka till bilen när vi var klara och T, M och Trojh gick tillbaka till Skansen.
Det här var ett riktigt teamwork. Det var G i föreningen som kom med förslaget, en annan som tog reda på datumet, jag som tog uppdraget att ta kontakt med Disney och T, M och Trojh som ställde upp med hästkraften och jag som förevigade det och postade bilder och sånt på Facebook.