Mina många ansikten och min zombiefamilj

5/5 På tisdagen satt jag och tittade på bilder från tidigare Halloween och Zombie Walk bland annat och jag har haft turen att ha sett riktigt bra ut på alla dessa fester och det är tack vare min syster som inte bara är bra på att sminka, hon tycker att det är rätt roligt också! Dessutom sitter hon större delen av året och funderar på hur hon ska sminka mig nästa gång och tittar på internet för att få idéer.
Första sminkningen hon gjorde var "zipper face" inför Tudor Arms Halloweenfest och bilden är tagen med blixt, men utan blixten gick det inte att se några skarvar alls och folk kunde inte sluta stirra. Jag är inte van att alla stirrar så så det var lite jobbigt i början av kvällen. Folk jag aldrig hade sett ville fotas tillsammans med mig och jag kände mig som en filmstjärna. Utanför Dubliner bad en tjej att få ta en bild och året efter när jag dök upp som halv djävul och h alv ängel så visade det sig vara samma tjej som ville fota mig när hon frågade om bilden hon visade, från året innan också var jag! På zombie walken i Stockholm gick vi ett helt gäng och syrran sminkade oss allesammans, en hel zombiefamilj! Den bilden med blad och grejer var för en temad fest där temat var skog och djungel eller något liknande, på Stockholm Tens, en rugbyturnering. Jag brukar säga till syrran att jag vill se någorlunda snygg ut eftersom jag är singel och det tycker jag att hon lyckats rätt bra med!

Annars kan man få sig ett nyp

17/3 På måndagen var det St. Patricks Day. Jag säger som min mamma, alla anledningar till att ha fest och kul är bra anledningar. Jag tycker att det är synd att vi inte firar vår egen nationaldag så som andra länder firar sina och jag tycker att det är lite snett att vi i Sverige hellre firar Irländarnas än vår egen, men det betyder inte att jag tänker sitta hemma och tjura när andra hittar på kul grejer! Jag insåg efter en titt i min garderob att jag inte har ett enda grönt plagg! Jag gillar verkligen inte grönt, så visst är det ganska logiskt att jag inte har något, men ändå. Nu behövde jag ju något, annars riskerar man ett nyp i arslet!
Jag målade därför naglarna gröna och det blev riktigt snyggt, frågan är väl om någon lägger märke till det?
Jag mötte upp alla kompisarna på Dubliner för att ha lite kul och det hade vi! Som vanligt var vi en udda samling och dessutom är det många nationaliteter som firar denna dag ihop fast ingen av oss är irländare.
Vi hade svenskar, holländare, amerikaner och australiensare bland andra.
Eftersom jag, med mina mått mätt var på plats tidigt så åkte jag också hem tidigt. Jag har varit duktig och lagt mig mellan 22-23 på jobbkvällar sedan nyår. Det var inget nyårslöfte eller så, men det var bara ett bra tillfälle att börja på, då när man började jobba igen efter jul och nyår.

Vi är i alla fall ensamma tillsammans

25/12 På onsdagen tog jag det rätt lugnt på förmiddagen och framåt kvällen åkte jag ut utanför Knivsta för att fodra syrrans hästar. Familjen var ute hos syrrans svärföräldrar för att fira juldagen och eftersom gården ligger långt ut på landet är det svårt att få hjälp. Båda hästarna är snälla och trevliga, men den större som är skimmel är en riktig gentleman!
Han är så artig och försiktig med folk att man blir helt varm i hjärtat av honom och han tar mycket hänsyn. Jag klappade om dem, hängde in hönäten och kollade att de hade vatten. Vad jag hade gjort om vattnet tagit slut vet jag inte säkert, för jag fick ju inte bära sånt med mina nyopererade armar. Jag hade stått hemma och känt efter om jag ens kunde lyfta armarna högt nog för att hänga upp hönäten och kommit fram till att det troligtvis skulle gå bra och hade det blivit problem så har syrran en pall/trappa i stallet som jag hade kunnat använda eftersom hästarna som sagt är snälla och lugna.
Turre gick omkring och kollade att jag och hästarna skötte oss och ville följa med in i boxarna, men där går min gräns, han fick stå utanför och vänta. Jag hade hämtat syrrans hund också uppe i huset innan jag gick ned till stallet och han fick följa med i koppel för att få sällskap en stund. Det var mysigt att fodra och klappa hästarna, jag önskar bara att inte resan i sig tog 1 timme tur och retur...
Vi tog ett varv runt stallet efter fodringen för att rasta Sudden och sen lämnade jag in honom i huset, snodde lite hemlagat godis och åkte hemåt.
Kvällen blev mer glamorös senare när jag duschade och fixade i ordning mig för att gå ut med A så som traditionen bjuder på juldagen. Tydligen var det inte så många som visste om den traditionen för det blev ett jäkla bråk på Facebook när jag skrev det och några tog väldigt illa vid sig när andra påpekade att det bara var ensamma människor utan familj och vänner som har den traditionen... Taskigt att sparka på dem som redan ligger ner i sånt fall om det är sant.
Jag kände inte heller till den traditionen innan jag blev singel, men nog har den funnits långt innan dess.
Vi ensamma människor utan familj hade i alla fall väldigt trevligt tillsammans och det var tämligen många som verkade ha koll på att man går ut på juldagen även om stan i stort var ganska tom eftersom julhelgen är rätt lång i år.

Sånt kunde jag aldrig göra förr

4/10 På fredagen var det åter dags för kontorsarbete. Jag skulle ha ett möte med min kollega J och han hade skadat sitt öga utan att veta hur det gått till, troligtvis ett hål på hornhinnan. Det gjorde väldigt ont och när man har ont i ena ögat tåras ju även det andra och det är svårt att se alls. Till lut tröttnade jag på att ha möte med någon som blinkade, grät och tog sig för ögat hela tiden och gick och hämtade plåster och så tejpade jag igen hans öga åt honom och det hjälpte faktiskt. Senare på dagen åkte han in till läkare för att kolla så att det inte var något farligt och det var det som tur var inte.
På kvällen skulle jag och en annan kollega på cowboyfest hos en kund på Bromma Flygplats, de hade en årlig kräftskiva förr och efter några års uppehåll satte de igång igen för ett par år sedan, men det brukar vara medan jag är på min USA-resa så jag har inte kunnat gå, min kollega M har också haft annat för sig. Det här var alltså första gången på flera år som vi varit på plats. Det visade sig att det är viktigt att synas på såna ställen, folk tycktes tro att vårt företag inte fanns kvar för att vi inte haft tid att komma på ett tag... sanningen ligger ju långt därifrån, det är snarare tvärtom.
Jag hade min kängurskinnhatt, jeans, vit skjorta och min långa lackappa på mig och jag fick flera kommentarer om att det var en bra look för en cowboyfest. Däremot var det inte en enda käft som kände igen mig trots att jag känt dessa människor i nästan 20 år och dessutom faktiskt dejtat en av dem för ett gäng år sedan...
Förvisso är jag ju mycket smalare än förr, men jag ser väl fortfarande ut som jag, eller?
De hade en sån där rodeotjur och M hoppade upp först och sen var det min tur. Jag var mer rädd för att göra bort mig genom att inte ta mig upp, än att jag skulle ramla av, för det gör ju alla.
Det tog två försök, men upp kom jag slutligen. Det fnns en liten repstump som man kunde hålla sig i och tanken är att man ska hålla med bara en hand och hålla balansen med en andra. Men jag har svaga händer, troligtvis på grund av mina veka handleder och jag bara gled på repet hela tiden och var tvungen att ta andra handen till hjälp för att ta nytt tag flera gånger. Jag satt inte kvar särskilt länge men var glad att jag kan komma upp och göra sånt nu för tiden, hur det gick spelade ingen större roll för min självkänsla i jämförelse.
Jag gjorde förstås illa mig lite när jag flög av, det kommer att bli blåmärken till imorgon, men lite blåmärken kan jag leva med. Det visade sig en av folks kommentarer att jag var första tjej upp på tjuren och det var tydligen märkvärdigt och modigt så jag fick flera komplimanger för det.
Vi hade en trevlig kväll och maten smakade väldigt bra, mitt enda problem var liksom ofta annars, att det inte fanns så många alkoholfria alternativ för oss som inte gärna dricker. Mitt huvudsakliga skäl till att inte dricka är att jag inte tycker om smaken av alkohol, det innebär ju att jag inte gärna vill ha alkoholfritt vin eller -cider heller, i min mun smakar det nästan lika mycket alkohol som de andra. Men det var det och lightläsk som fanns så jag fick stå i toakö för att hämta små glas med vatten hela kvällen.
Men annars var det väldigt trevlig stämning och alla var glada och vänliga. Framåt 1 började vi bli trötta så jag körde hem oss.

Tur att man betyder något för de närmaste vännerna

24/8 Oj vilken dag det blev! Dags för ett mycket försenat 40-års kalas. Lördagen började med att jag fick hämta upp A som kom tidigt för att hjälpa mig att förbereda festen. Vi åkte raka vägen till jobbet för att hämta släpet, sen åkte vi till brorsan och hämtade grillen jag skulle få låna. När vi kom hem så tog vi med oss min grill och en massa sopor och sen åkte vi först till sopstationen och sen till jobbet för att ställa av grillarna där. När detta var gjort började det bli bråttom! Vi gjorde en massa mozzarella och tomatsallad och lade i aluminiumformar som jag varit smart nog att köpa och så gjorde vi sallad också. Sen vet jag inte hur det gick till, men vi, två tjejer, duschade, sminkade oss, bestämde vad vi skulle ha på oss och var helt klara på 30 minuter!!! Jag hade inte haft tid att fundera på vad jag skulle ha på mig så jag bestämde mig slutligen för en avslappnad, blå långklänning för det var rätt varmt ute.
Men det visade sig vara ett ganska bra val, för jag fick en massa fina komplimanger under kvällen.
Jag och A var lite sena till jobbet är vi skulle ha festen så när vi kom dit var kollegan A, hennes dotter och barnbarn redan på plats och höll oss sällskap och hjälpte till lite när vi bar in saker och ställde fram mat och sånt.
Sen kom E och P pch de hjälpte också till att bära grejer och hälla upp snacks i skålar och grejade. Jag var fortfarande löjligt stressad och insåg att det här inte skulle bli en så kul fest som jg tänkt. Jag hade hyrt in några vänner son för att grilla åt oss och så, men kvällen innan hade vi kommit överens om att han inte skulle komma. Han hade annat att göra och tyckte att jag gjort så mycket själv redan. Det som oroade mig var att jag skulle få springa runt och serva folk hela kvällen och inte hinna umgås och tyvärr blev det precis så...
Det slutade med att P grillade åt alla eftersom ingen rörde ett finger när jag sa att de fick grilla åt sig själva, men alla var i alla fall väldigt nöjda med maten. Det blev att vi satt ute hela eftermiddagen och kvällen för det var så härligt väder. Många hade lämnat återbud i sista sekunden och vissa hade inte ens lämnat återbud utan kom bara inte, så det var dubbelt så mycket mat som egentligen behövdes.
De som står mig närmast kom i alla fall de allra flesta och det är ju viktigast. Av mina kollegor var det bara A och A som kom, men de verkade ha trevligt eftersom de ju känner en stor del av min familj och mina vänner.
Det var många som hade barnen med sig och de sprang omkring och busade på hela området, det är praktiskt att ha ett inhägnat industriområde åt sig själva en hel lördagskväll. Jag brukar inte öppna presenter under festen och tycker att det är lite trist när man har en presentöppning där alla måste vara med och vara mer eller mindre tysta och åhha och ahhha. Men barnen insisterade på att jag skulle öppna mina presenter så till slut gjorde jag det för de såg ut att vara på väg att spricka av nyfikenhet. Jag fick en massa fina presenter och trevliga, genomtänkta presentkort!
Alla hade trevligt och de flesta känner varandra sedan tidigare så det var avslappnat och trevligt. Mitt under festen bestämde sig H's dotter V att hon skulle följa med mig och systerbarnen till Thailand och Dubai i oktober, bara sådär! Jag sa att vi skulle dit, hon sa att hon var avundsjuk och jag sa att det bara var att följa med och då bestämde hon sig där och då för att göra det.
Jelloshotsen höll på att glömmas bort och när vi tog ut dem var folk mycket skeptiska, men sen testade jag dem och de smakade ingen alkhol alls i princip, det var ju väldigt konstig tmed tanke på hur vidrigt det luktat kvällen innan när vi gjorde dem. När jag sa att de var förvånandsvärt goda så var det fler som provade och alla tyckte att det var jättekul och rätt gott faktiskt. De som körde fick med sig en doggybag med några shots för att få prova hemma.
Jag var rädd för att föreslå att vi skulle gå in när det bärjade bli mörkt och kallt, för jag vet hur folk fungerar, säger man att man ska göra något annorlunda, då inser folk hur sent det är och så bryter de upp. Till slut när det bara var en handfull tappra kvar så var det någon som föreslog att vi skulle gå in och värma oss och mycket riktigt så rymde en av de sista gästerna hem då. Men vi var i alla fall runt 8 personer kvar och vi satt bekvämt i sofforna i fikarummet och mös tillsammans fram till 3 på morgonen eller nåt sånt. Sen åkte vi hemåt. Jag och A åkte hem till mig och jävlar vad trötta vi var! Turre som först hade rymt ur mitt kontor och umgåtts med gästerna en stund och sedan blivit instängd igen hade fått vara med på slutet av kvällen när vi inte var så många längre och även han var väldigt trött och sliten.
Jag vet inte vad jag hade gjort utan A, 40-års kalas är det inte meningen att man ska ha ensam...

En härlig sommardag med några av de bästa barnen

4/8 På söndagen åkte jag, Ju och hennes barn ut till familjens torp i Södermanlands skogar. Det var för att se till det lite och ha en mysdag i solen och för att bada i en av Sveriges renaste sjöar, Magsjön.
Jag hade gjort pastasallad åt oss och jag fick en chans att bekanta mig med lilla I medan Ju badade och eftersom han var nöjd och glad i min famn så fick han ligga i mitt knä medan jag åt lunch också. Han är verkligen supersöt och vi hade en väldigt mysig dag, vattnet var lite kallt men i solen var det varmt och skönt och alla var nöjda med pastasalladen fast jag egentligen inte alls vet hur man gör en sån.
Turre var förstås också väldigt nöjd även om han var lite svartis på I när jag pratade med honom och gullade lite.
Ett par timmar senare åkte vi hemåt igen och senare på kvällen åkte jag in till Liffey's på rugbyfest. Det var sista kvällen för turneringen och vid det här laget hade till och med jag
 börjat lära känna lite folk trots att jag faktiskt inte ens varit på matcherna.
En av amerikanerna hade fått en lagkompis knä rätt i ögat och hade en jättestor blåtira! Jag frågade om det gjorde ont och han sa att det gjorde satans ont! Det kan jag tro!
Jag tog en ganska tidig kväll eftersom det var jobbdag igen på måndagen.

Konstiga människor i djungeln

3/8 Lördagen började med en trevlig frukost på kondis och sen efter att jag varit på leksaksaffären i Väsby Centrum för att hitta lite plastspindlar och nät så åkte jag ut till syrran.
Sen hängde jag med syskonbarnen och syrran medan syrran sminkade mig inför kvällens tema, djungel.
Hon är väldigt bra på sånt och det gick dessutom rätt fort, det tog nog bara runt en timme.
Sen mötte jag upp A ute på rugbyfältet där de hade en stor fest eftersom det var Rugbyturnering den helgen. Det var enormt många skumma människor på den där festen och jag var helt fascinerad. Det var folk från hela världen och populärast var nog amerikanerna som kom i cowboyhattar som alla lånade i tur och ordning.
Framåt natten började det regna rätt ordentligt och ju mer det började regna ju trängre blev det under tälttaket och alla stod och trängdes där. Jag var ju tvungen att skydda sminket från regnet, annars hade jag nog hellre stått ute i regnet med tanke på hur galna folk var och det var nära flera gånger att man blev omkullhoppad av fulla människor. När det var dags att gå tillbaka till bilen så insåg jag att det var en bra bit att gå i mörkret för att komma dit och det kändes inte helt bra att gå ensam.
Precis när jag skulle gå ut genom grinden började jag prata med en av vakterna som visade sig vara grek, så vi hade ju lite gemensamt. Det slutade med att han höll mig sällskap till bilen så jag slapp gå ensam. När jag kom hem hade jag migrän och var väldigt trött, men på det stora hela hade det helt klart varit en spännande kväll.

Ibland blir man så glad av att se ekipagen

14/7  På söndagen var det dags för hoppning och vi fick se många fina ekipage varav ett par unga systrar med ett väldigt fint, trevligt och samarbetsvilligt sto utmärkte sig speciellt! Kul att se en så trevlig allroundponny som så klart har hamnat i rätt familj där hon hjälper till att utveckla tjejerna och dem henne!
Såna ekipage vill vi se mycket fler av, hoppas att det är dit utvecklingen för oss!
Som vanligt var det en väldig feststämning och vädret var vackert och varmt och så även stämningen som sagt.
Äntligen fick vi se de eviga tvåorna Sophia och Hubert som vinnare i SM-klassen hoppning.
De är en ära för rasen och vi är nog många som önskat dem en förstaplacering ett bra tag, att vi dessutom fick se många fina ekipage tätt i svansen på deras resultat visar att vi börjar gå från klarhet till klarhet i hoppningen som rasförening sett.
Vi kom iväg rätt tidigt hemåt och det var så skönt att vara så pass nära hemma, ibland är det ju så långt som 60-70 mil hemifrån, nu var det runt 15 tror jag. Mycket bättre för oss, så det tog bara drygt en timme att komma hem.