Mina många ansikten och min zombiefamilj

5/5 På tisdagen satt jag och tittade på bilder från tidigare Halloween och Zombie Walk bland annat och jag har haft turen att ha sett riktigt bra ut på alla dessa fester och det är tack vare min syster som inte bara är bra på att sminka, hon tycker att det är rätt roligt också! Dessutom sitter hon större delen av året och funderar på hur hon ska sminka mig nästa gång och tittar på internet för att få idéer.
Första sminkningen hon gjorde var "zipper face" inför Tudor Arms Halloweenfest och bilden är tagen med blixt, men utan blixten gick det inte att se några skarvar alls och folk kunde inte sluta stirra. Jag är inte van att alla stirrar så så det var lite jobbigt i början av kvällen. Folk jag aldrig hade sett ville fotas tillsammans med mig och jag kände mig som en filmstjärna. Utanför Dubliner bad en tjej att få ta en bild och året efter när jag dök upp som halv djävul och h alv ängel så visade det sig vara samma tjej som ville fota mig när hon frågade om bilden hon visade, från året innan också var jag! På zombie walken i Stockholm gick vi ett helt gäng och syrran sminkade oss allesammans, en hel zombiefamilj! Den bilden med blad och grejer var för en temad fest där temat var skog och djungel eller något liknande, på Stockholm Tens, en rugbyturnering. Jag brukar säga till syrran att jag vill se någorlunda snygg ut eftersom jag är singel och det tycker jag att hon lyckats rätt bra med!

Då är man så vacker

14/3 På lördagen kom min bästa Ah hem till mig! Vi ses alldeles för sällan, men hon finns alltid där för mig när jag behöver henne, både på telefon och trots avståndet även på plats om det är kris.
Hon behövde bilder till sin portfolio, hon är skådespelare och manusförfattare och det börjar gå hennes väg nu. Jag ville väldigt gärna få en chans att fota henne men att göra make upen var jag riktigt rädd för! Jag har bara sminkat någon annan en gång tidigare vad jag kan minnas och det var just henne, men då skulle vi på 80-tals konsert i Gävle. Att sminka någon på 80-talsvis är rätt enkelt, det ska ju se rätt dumt ut... Nu skulle det vara snyggt och framhäva hennes bästa sidor. Jag ville trots allt göra ett försök, både för min och hennes skull, hon ville inte smink sig själv. Jag gjorde ungefär så som jag gör på mig själv och provade till och med att sminka konturer med skuggor och jag blev själv förvånad och nöjd av resultatet. Hon kallar sig själv ful och jag tror att ni alla kan bekräfta att hon har fel! Dessutom har jag märkt att folk är ännu snyggare om den som fotar har en bra relation med modellen, de får en lugn, trygg blick och ser ut ungefär som folk gör när de är förälskade och det vet vi ju alla att det gör en ännu vackrare än vanligt!
Dessutom är hon vacker från insidan och ut, hon har ett hjärta av guld och jag har börjat förstå att hon nog är mitt livs kärlek. Vi träffades när hon var 13 tror jag, hon ville bli medryttare på våra hästar och syrran ville inte ge henne en chans eftersom vi haft så många problem med yngre ryttare, men jag tyckte att hon var så tuff som kom fram och frågade så jag ville ge henne en chans. Det beslutet har jag aldrig ångrat och det har inte syrran heller eftersom det slutade med att det var hennes häst hon passade bäst med och hon tog hand om henne bland annat när syrran var gravid.

En moment 22-dag

7/2 På lördagskvällen skulle jag in till Dubliner och möta upp A. Både hon och jag är ofta sena så det brukar inte vara jättenoga med att passa tiden. Nu hade vi egentligen inte kommit överens om någon tid eftersom hon varit inne i stan hela dagen och tittat på rugby. Men jag hade ju gett henne en ungefärlig tid och som vanligt blev det plötsligt bråttom att göra sig klar. Problemet var bara att jag inte mådde bra alls... Så blir det ibland och om det sammanfaller med att jag ska göra mig klar för något, till exempel för att gå ut, så tar det ungefär dubbelt så lång tid som annars. Allt blir mycket jobbigt, att duscha är ett rent lidande eftersom det gör ont i hela kroppen och det gör också att jag blir stel och det är jobbigt att till exempel böja sig ned och tvätta benen och fötterna och likadant att hålla upp armarna för att tvätta håret. När jag sen kommer ur duschen så gör smärtan och ansträngningen att jag börjar svettas och det gör jag väldigt ofta i ansiktet, främst under ögonen, bredvid näsan. Det är mycket opraktiskt eftersom sminket blir förstört nästan direkt när man lagt på det, foundation blir liksom uppblött av väta och rinner av eller blir fläckigt. Därför måste jag göra pauser och gå ut och ta en cigg så att jag blir lite nedkyld och torkar upp så att säga, det i sin tur gör att värken blir värre... Ja ni ser, det är liksom lite moment 22 de här dagarna. Till slut var jag iväg i alla fall och A som funderat på att gå vidare till en annan pub så länge, blev kvar för att vänta på mig när jag sa att jag skulle vara där senast 22.30. Som tur var kunde jag hålla det löftet, men bara precis. När jag kom in var klockan 22.29 och A och J som också var där tittade på klockan och godkände resultatet. Det var svårt att hitta parkering, annars hade jag faktiskt varit lite tidigare. Som vanligt blev det ändå en ganska tidig kväll, jag tröttnar efter ett tag och sängen lockar mer än en massa folk och hög musik.

Toapappret och tandtråden tar aldrig slut i mitt hus

31/1 På lördagen tog jag tag i att montera min ny badrumshylla. Varje gång så tänker man sig att det går ju fort och lätt, men det tar alltid längre tid och mer kraft än vad man någonsin räknat med. Ändå drar jag mig för det varje gång och så blir det än värre än vad man räknat med... Dessutom var jag tvungen att gå ut i förrådet för att hitta en stjärnmejsel och i förrådet räder det nu vinterkaos. Allt som har lagts in under vintern ligger på hög vid dörren eftersom det är mörkt och trångt därinne. Det blir till att städa igen så fort det är varmt nog att vara ute i någon timme eller två.
Jag trodde att det skulle bli lättare att hålla ordning i ett större förråd, men sanningen är att det fortfarande inte är stort nog för det. Det finns inget sätt att undvika att saker som är lite större måste ligga i mitten, snarare än att ligga vid väggarna. Jag har dessutom många fler resväskor än vad som är vettigt, jag ska se om jag kan ge bort några av dem. Många av mina flyttlådor i förrådet är fyllda med gamla ärmar och papper som jag känt att jag inte kan slänga, men nu borde jag kunna göra det eftersom de legat där i 10 år. Dessutom kan jag förhoppningsvis hitta alla mina foton som ligger i en av dessa lådor.
Kanske kan jag också sortera ut och ge en del av grejerna till Myrorna.
När jag tar över hela vardagsrummet för att montera möbler och annat, så springer Judas ut och Turre gömmer sig på sängen i sovrummet. De gillar inte att jag slamrar och viftar med stora träbitar och grejer och är smarta nog att hålla sig borta. Det faktum att jag har en tendens att tappa grejer i huvudet på dem är också en av anledningarna.
När jag monterat hyllan så satte jag igång att sortera alla grejer som låg i de gamla korgarna. Jag sorterade ut en del och såg sen till att alla schampon och balsam och så vidare ligger tillsammans så att jag vet vad jag har. Det finns ingen risk att något tar slut i mitt hus. Det finns alltid en massa schampo, balsam, tvål, bomullstopz, toapapper, tandkräm, tandtråd och annat i mina gömmor. Det är min stora skräck att något skulle ta slut just när man behöver det som mest.
Jag har även dubbletter av mitt favoritsmink, risken där är också att de plötsligt slutar tillverka dem och då tar det ett tag att hitta ett tillfredsställande alternativ.

 Det blev mycket snyggare och mer organiserat, men på bilderna är det ju konstigt nog inte så stor skillnad, men det ser som sagt mycket bättre ut efter än före.

Man vet ju aldrig vem som svarar

 22/1 På torsdagen hade pappa med sig en överraskning till jobbat. Han hade hittat våra gamla pass i en låda någonstans. Brorsan var så liten att hans pass saknade foto. Tydligen behövde man inte ha foto förrän vid en särskild ålder, det kanske är så fortfarande förresten? Jag var 9 år gammal när passet gjordes och jag kan liksom inte känna igen mig på bilden. Samtidigt som jag vet att det är jag så är det som om just bilden föreställer någon annan. Jag vet att när vi var i London två år senare när jag var 11 år, så var jag redan den jag är idag på något sätt och utseendet passar liksom inte in. Självklart har jag utvecklats och mognat sedan dess, annars vore det ju konstigt. Men när jag var 11 år fick jag och syrran vår första häst Gullan. Gullan blev senare min häst och syrran tog över hennes föl som föddes hos oss ett halvår efter att vi fått henne. Att få en häst när man är 11 år gammal, när man har föräldrar som inte vet det minsta om hästar, det kräver att man mognar snabbt som attan för att klara av att ta det ansvaret det innebär. Pappa gjorde vad han kunde för att hjälpa till och tog till och med ansvaret för stallet under en tid då alla hotades med uppsägning om ingen tog över, ekonomi har han alltid varit bra på och han hade inga problem att ställa upp med den kunskap han besatt. Oj, nu kom jag nog från ämnet en hel del...
I vilket fall så ringde jag till Tudor Arms på eftermiddagen för att boka bord till quizzet på måndagen. Som tur var svarade P som man ska prata med om det. Ibland är det jobbigt att ringa dit, man vet ju inte vem som kommer att svara och man vet därför inte om man ska prata svenska eller engelska och man vet inte om det är någon som vet vem jag är eller om jag bör presentera mig med mer än mitt namn. Ofta så inser jag ju ganska fort om det är någon som jag känner, för när jag säger hej och att det är jag så brukar de ju säga ett glatt hej och undra hur jag mår och vad jag vill. P har jag inga problem att känna igen på rösten eller hans reaktion på mitt namn och dessutom slipper jag vänta på att någon ska hämta honom. Det är ett självpåtaget ansvar jag har att boka plats till quizzet och planera, jag är den gemensamma nämnaren i vårt lag från början och det är jag som på olika sätt har värvat lagmedlemmarna. Nu är vi förstås väldigt goda vänner allihopa och de spelar även om jag är borta.
För bara någon vecka sedan kom jag på att jag i 20-års åldern lovat mig själv att pierca naveln när jag kunde se den igen. Jag hade ju inte riktigt förväntat mig att vara över 40 när det hände. Men jag håller alltid löften, även om de är till mig själv. Jag kollade med mina kollegor om någon kände till om den lokala tatueraren var bra på sånt och ingen hade hört något dåligt om dem. När jag kollade deras hemsida visade det sig att de gör det på måndagar och onsdagar och jag kollade detta igår, då det var onsdag. Så jag åkte ner klockan 17, direkt efter jobbet, de hade nämligen drop-in på piercingen.
Sen gick det rätt fort, det var ingen före mig i kön så killen som håller i piercingar där gick bara in och förberedde det han behövde. Jag fick ta av mig skorna och sprita händerna och sen var det raka vägen in. Jag fick stå och visa magen en stund så att han kunde markera var piercingen skulle sitta för att det skulle se bra ut. Jag berättade för honom att min navel är byggd och inte naturlig, om det hade någon betydelse så vill jag ju att han ska veta det. Han hade tydligen sett massor med byggda navlar och han sa att min var den snyggaste han sett. Men så valde jag ju kirurg väldigt omsorgsfullt. När han kände sig säker på var den skulle sitta fick jag lägga mig ner på britsen och sen skulle han ta tag med en tång. Han varnade att han skulle få ta i en del, just för att naveln var byggd och därför var rätt hård och tajt. Det kändes rätt ordentligt när han tog tag och han påpekade att jag skulle få ett blåmärke av den. Sen höll han på och grejade ett tag och jag frågade om han kunde berätta hur det går till och vad han gjorde eftersom jag inte kunde se något, jag måste ju ligga ned platt. Då sa han att han försökte få i smycket... han hade alltså redan gjort piercingen utan att jag ens märkt det, det enda jag hade känt var ju tången och den var ju inte så bekväm direkt, men när han släppte taget gjorde det inte ont någonstans längre. Han satte en kompress på den, gav mig skötselråd och en påse havssalt. Saltet skulle lösas i vatten och användas för att tvätta piercingen två gånger om dagen. Första veckan skulle jag ha förband över den på natten, men det får man inte ha på dagen. Jag antar att det är för att den ska få andas ordentligt. Skärp och åtsittande kläder är inte heller tillåtet att ha. Mina jeans är rätt låga i midjan, men det rekommenderas i alla fall att man inte har skärp, eftersom det kan ta i när man sitter ned.
Jag var en sväng ned till Väsby centrum och gick in en sväng på Kicks, där hittade jag ett schema för hur man gör "contouring" av sitt ansikte och det är jag nyfiken på. Jag tycker att unga tjejer är så fina när de sminkar sig, det är som om de alla får gå en kurs som vi äldre aldrig fick. Nu kan jag ju i alla fall studera den här i lugn och ro. Fast jag är inte typen som sitter hemma och övar och sen tar bort det och börjar om, så som syrran gör. Nej, jag prövar mig fram och eftersom jag bara gör det max någon gång i veckan så tar det tid innan jag fått det så bra som jag kan.

Hur kommer det sig att man måste städa ett hem som stått tomt?

18/1 Jag kom hem till Sverige på morgonen på söndagen. Pappa hämtade mig vid 7-tiden på Arlanda. Jag hade bestämt mig för att ta in diamanterna "in plain sight" så att säga, så jag reste med dem på mig. Det minskar risken för stöld tror jag och jag vet inte om man egentligen måste tulla för dem... De hade en jättesöt knarkhund som jobbade med stor glädje och gick på bagagebandet som om han aldrig gjort annat när han gick över väska efter väska som om det inte var något i vägen för honom. Under tiden jag var där så hittade han ingenting och jag såg inga medpassagerare som såg ut att vara typen som smugglar droger, men jag antar att det inte syns utanpå. Det är en bra tid att komma hem tycker jag, på en söndag dessutom. Då har man tid att tvätta och fixa och ändå vara fräsch till jobbet på måndagen. Nu hade jag ju också sovit helt ok i mitt bekväma säte/säng på planet. Jag hade tagit med mig avsminkningsservetter i handbagaget, så att jag slapp se ut som en tvättbjörn när jag kom hem, jag sminkade helt enkelt av mig och borstade tänderna innan jag skulle sova på planet. Då mår dessutom ögon och hud så mycket bättre nästa morgon. När jag kom hem blev jag varse hur skitigt det kan bli i ett hus när katten är ensam hemma och man har familj som kommer för att mata honom, jag tror att de kanske inte tar av sig skorna när de gör det, men jag tänker inte gnälla när de hjälper mig så ofta och länge när jag reser, de gör det också helt utan att gnälla. Däremot hade pappa ställt de tomma kattmatsburkarna på diskbänken och det är en stor risk eftersom de är ganska exakt lika stora som Judas huvud och om han får för sig att slicka rent dem inuti så kan han fastna. Jag förstår inte varför de stod där heller, soporna är precis under diskbänken och det var tre burkar, så det kan inte vara så att han har glömt dem. Jag packade upp och sen gick jag lös på städning och tvätt. Akvariet såg inte alls bra ut, vattnet var grönaktigt och växterna var bruna, det var tur att jag bestämt mig för att inte köpa fiskar innan jag åkte. Jag städade och skurade hela huset och badrummet också och tvättade en massa maskiner tvätt och hängde upp dem. Jag bytte toasitsen som jag inte tagit mig för att byta på flera veckor trots att den stod på plats i badrummet och att den gamla inte satt fast alls längre. Det gick mycket bättre än jag trodde, den passade bättre än de tidigare jag köpt och var lättare att montera så att den satt bra. Jag städade akvariet, tog ut allt vatten och gjorde rent gruset och växterna med handen och med vattendammsugaren, det vill säga en slang med en liten blåsa på som man kan dammsuga botten med. Sen fick jag göra om allt med de snälla bakterierna och sånt och jag har fått råd att inte skaffa fiskarna förrän bakterierna fått etablera sig i en vecka i alla fall, så jag måste vänta lite till.
Jag hade ett skinande, väldoftande hus när jag var klar och alla mina kläder var tvättade och upphängda. Jag var mycket nöjd med mitt dagsverke och satte mig äntligen i soffan med Turre och Judas och njöt av att vara hemma och i ett rent hus med min lilla familj.

Tur att man betyder något för de närmaste vännerna

24/8 Oj vilken dag det blev! Dags för ett mycket försenat 40-års kalas. Lördagen började med att jag fick hämta upp A som kom tidigt för att hjälpa mig att förbereda festen. Vi åkte raka vägen till jobbet för att hämta släpet, sen åkte vi till brorsan och hämtade grillen jag skulle få låna. När vi kom hem så tog vi med oss min grill och en massa sopor och sen åkte vi först till sopstationen och sen till jobbet för att ställa av grillarna där. När detta var gjort började det bli bråttom! Vi gjorde en massa mozzarella och tomatsallad och lade i aluminiumformar som jag varit smart nog att köpa och så gjorde vi sallad också. Sen vet jag inte hur det gick till, men vi, två tjejer, duschade, sminkade oss, bestämde vad vi skulle ha på oss och var helt klara på 30 minuter!!! Jag hade inte haft tid att fundera på vad jag skulle ha på mig så jag bestämde mig slutligen för en avslappnad, blå långklänning för det var rätt varmt ute.
Men det visade sig vara ett ganska bra val, för jag fick en massa fina komplimanger under kvällen.
Jag och A var lite sena till jobbet är vi skulle ha festen så när vi kom dit var kollegan A, hennes dotter och barnbarn redan på plats och höll oss sällskap och hjälpte till lite när vi bar in saker och ställde fram mat och sånt.
Sen kom E och P pch de hjälpte också till att bära grejer och hälla upp snacks i skålar och grejade. Jag var fortfarande löjligt stressad och insåg att det här inte skulle bli en så kul fest som jg tänkt. Jag hade hyrt in några vänner son för att grilla åt oss och så, men kvällen innan hade vi kommit överens om att han inte skulle komma. Han hade annat att göra och tyckte att jag gjort så mycket själv redan. Det som oroade mig var att jag skulle få springa runt och serva folk hela kvällen och inte hinna umgås och tyvärr blev det precis så...
Det slutade med att P grillade åt alla eftersom ingen rörde ett finger när jag sa att de fick grilla åt sig själva, men alla var i alla fall väldigt nöjda med maten. Det blev att vi satt ute hela eftermiddagen och kvällen för det var så härligt väder. Många hade lämnat återbud i sista sekunden och vissa hade inte ens lämnat återbud utan kom bara inte, så det var dubbelt så mycket mat som egentligen behövdes.
De som står mig närmast kom i alla fall de allra flesta och det är ju viktigast. Av mina kollegor var det bara A och A som kom, men de verkade ha trevligt eftersom de ju känner en stor del av min familj och mina vänner.
Det var många som hade barnen med sig och de sprang omkring och busade på hela området, det är praktiskt att ha ett inhägnat industriområde åt sig själva en hel lördagskväll. Jag brukar inte öppna presenter under festen och tycker att det är lite trist när man har en presentöppning där alla måste vara med och vara mer eller mindre tysta och åhha och ahhha. Men barnen insisterade på att jag skulle öppna mina presenter så till slut gjorde jag det för de såg ut att vara på väg att spricka av nyfikenhet. Jag fick en massa fina presenter och trevliga, genomtänkta presentkort!
Alla hade trevligt och de flesta känner varandra sedan tidigare så det var avslappnat och trevligt. Mitt under festen bestämde sig H's dotter V att hon skulle följa med mig och systerbarnen till Thailand och Dubai i oktober, bara sådär! Jag sa att vi skulle dit, hon sa att hon var avundsjuk och jag sa att det bara var att följa med och då bestämde hon sig där och då för att göra det.
Jelloshotsen höll på att glömmas bort och när vi tog ut dem var folk mycket skeptiska, men sen testade jag dem och de smakade ingen alkhol alls i princip, det var ju väldigt konstig tmed tanke på hur vidrigt det luktat kvällen innan när vi gjorde dem. När jag sa att de var förvånandsvärt goda så var det fler som provade och alla tyckte att det var jättekul och rätt gott faktiskt. De som körde fick med sig en doggybag med några shots för att få prova hemma.
Jag var rädd för att föreslå att vi skulle gå in när det bärjade bli mörkt och kallt, för jag vet hur folk fungerar, säger man att man ska göra något annorlunda, då inser folk hur sent det är och så bryter de upp. Till slut när det bara var en handfull tappra kvar så var det någon som föreslog att vi skulle gå in och värma oss och mycket riktigt så rymde en av de sista gästerna hem då. Men vi var i alla fall runt 8 personer kvar och vi satt bekvämt i sofforna i fikarummet och mös tillsammans fram till 3 på morgonen eller nåt sånt. Sen åkte vi hemåt. Jag och A åkte hem till mig och jävlar vad trötta vi var! Turre som först hade rymt ur mitt kontor och umgåtts med gästerna en stund och sedan blivit instängd igen hade fått vara med på slutet av kvällen när vi inte var så många längre och även han var väldigt trött och sliten.
Jag vet inte vad jag hade gjort utan A, 40-års kalas är det inte meningen att man ska ha ensam...

Konstiga människor i djungeln

3/8 Lördagen började med en trevlig frukost på kondis och sen efter att jag varit på leksaksaffären i Väsby Centrum för att hitta lite plastspindlar och nät så åkte jag ut till syrran.
Sen hängde jag med syskonbarnen och syrran medan syrran sminkade mig inför kvällens tema, djungel.
Hon är väldigt bra på sånt och det gick dessutom rätt fort, det tog nog bara runt en timme.
Sen mötte jag upp A ute på rugbyfältet där de hade en stor fest eftersom det var Rugbyturnering den helgen. Det var enormt många skumma människor på den där festen och jag var helt fascinerad. Det var folk från hela världen och populärast var nog amerikanerna som kom i cowboyhattar som alla lånade i tur och ordning.
Framåt natten började det regna rätt ordentligt och ju mer det började regna ju trängre blev det under tälttaket och alla stod och trängdes där. Jag var ju tvungen att skydda sminket från regnet, annars hade jag nog hellre stått ute i regnet med tanke på hur galna folk var och det var nära flera gånger att man blev omkullhoppad av fulla människor. När det var dags att gå tillbaka till bilen så insåg jag att det var en bra bit att gå i mörkret för att komma dit och det kändes inte helt bra att gå ensam.
Precis när jag skulle gå ut genom grinden började jag prata med en av vakterna som visade sig vara grek, så vi hade ju lite gemensamt. Det slutade med att han höll mig sällskap till bilen så jag slapp gå ensam. När jag kom hem hade jag migrän och var väldigt trött, men på det stora hela hade det helt klart varit en spännande kväll.

Jag kan inte minnas att jag någonsin sett henne i klänning

11/6 På tisdagen var det dags för systerdotterns student! Hon är varken blyg eller asocial, men hon gillar inte riktigt att stå i centrum, så hon såg inte fram emot den här dagen och ville egentligen inte ens ha en fest hemma. Syrran tvingade henne dock till det eftersom vi alla ville fira henne. Vid 11.30 hämtade jag upp brorsan och pappa för att åka in till stan och se deras utspringning. Vi hade åkt in i god tid eftersom det ju är student-tider och vi räknade med att det skulle bli lite tjockt på vägarna, men vi var inne och parkerade på söder på runt 20 minuter! Vädret var vackert och det var tur för hennes klass hade förlorat lotteriet och var de som fick springa ut sist så vi väntade i runt 1½ timme innan de dök upp. När systerdotter dök upp fick hon kramar och pussar och som syrran sagt åt henne så var det inte alls så hemskt som hon inbillat sig, det är ju vi som älskar henne som är där, inte en massa främlingar. Hon hade klänning och smink på sig och det har jag nog aldrig sett henne ha någonsin! Men tanken var att alltid chockar man någon och ibland får man väl anstränga sig lite.
Brorsan fick syn på Thåström i folkmängden och själv hade jag då aldrig känt igen honom, jag försökte få en bild på honom utan att störa och jag tror inte att han märkte nåt...
L's klass skulle åka runt på ett flak så vi åkte hemåt och skulle dyka upp hemma hos henne några timmar senare. När jag kom hem satte jag mig och jobbade en stund och sen började det bli dags att åka ut till L's kalas ute i obygden dit de flyttat.
Resten av eftermiddagen åt vi grillat med potatissallad och pratade med alla dem man bara ser någon gång per år på såna kalas.
Efter kalaset åkte jag raka vägen till Linköping eftersom jag skulle ha ett möte/studiebesök där nästa morgon och hellre kör jag på kvällen/natten än att gå upp så tidigt på morgonen att jag hinner ned i tid till 9.
Det tog ett bra tag att parkera eftersom hotellet jag skulle bo på ligger i centrala Linköping. De har egna parkeringar men även fast det skulle finnas lediga platser så gjorde det inte det och jag fick åka till flera parkeringar och titta. Slutligen parkerade jag i deras garage efter att ha varit inne och pratat med receptionen två gånger och sen gick jag lite vilse på vägen tillbaka eftersom jag åkt så många varv. Sen kom jag äntligen in på rummet och sen i säng.

Jag mer än "tripplade" rekordet!

2/4 På tisdagen åt jag frukost med ungarna och sen åkte de hemåt och jag åkte in på återbesök i stan. Jag var väldigt lättad över att påsken var slut och att jag skulle dit, jag hade fruktansvärt ont vid det här laget och var yr och svimfärdig stora delar av dygnet.
Min sköterska H klämde och kände ett bra tag på magen och sen satte hon en kanyl rätt in i den. Man kan tro att det skulle göra ont, men det gjorde det inte, men lite obehagligt var det.
Hon började suga ut sårvätska med kanylen och tömde den i en påse som jag fick hålla i. Hon sa att en sak var bra och det var färgen och lukten på vätskan, den var inte sjuk på nåt sätt. Själv undvek jag att titta på den.
Efter en massa tömmande avbröt hon och gick och hämtade en annan sköterska S för att få hjälp. Jag och S tryckte och höll på magen medan H fortsatte att tappa ut sårvätska. Rekordet de har haft tidigare var 520 ml, mitt facit slutade på 1920 ml!!
Som sagt, jag ska aldrig tvivla på mig själv igen. Har jag ont så är det något skumt på gång.
Det är ju inte konstigt att man har ont om man har 2 liter vätska innanför huden...
Sköterskorna såg inte särskilt nöjda ut och jag insåg ju att det inte var nåt att gnälla på nu, men att jag borde ha insisterat veckan innan att de skulle hämta en sköterska som kunde det här med tappning av sårvätska.
Det var alltså det här som var anledningen till att jag hade så ont att jag var tvungen att ta starka tabletter fortfarande.
På vägen hem stannade jag till vid Drottninggatan för att handla en ögonskugga och mascara på Face och sen åkte jag till Apoteket och köpte Blutsaft eftersom jag och sköterskan kommit fram till att jag skulle testa det för att blodvärdet skulle förbättras för det var mycket riktigt dåligt.
Jag var tvungen att åka en sväng till jobbet för att få iväg två offerter och ha två möten men det var tufft, jag kände mig svimfärdig och yr hela tiden och åkte hem så snart jag kunde.
Jag testade blutsaften direkt när jag kom hem, jag har hört att det är fruktansvärt äckligt och att man får kväljningar av det. Jag förstår inget alls, det smakar som koncentrerad druvsaft med en eftersmak av järn och det tycks vara druvsaft som det i huvudsak är gjort på, så inga överraskningar där...
Framåt kvällen spydde jag, troligtvis både på grund av yrseln och på grund av ett tillfälligt bakslag med ätandet. Jagh ar haft det så tidigare, i oktober. Då kunde jag knappt äta nåt på 1-2 veckor och allt som jag åt kom bara upp igen. Inget att oroa sig för tror jag.
Ett tecken på att det börjar bli vår är i alla fall att en av mina solcellslampor på verandan lyser en stund på kvällen, det betyder att solen lyser tillräckligt för att ladda den nu, det händer inte på hela vintern!

Är jag så mycket snyggare med en mask över huvudet?

3/11 Lördag och därmed Allhelgona. Det skulle bli första allhelgona som jag inte firat i mitt liv. Istället körde jag fullt ut på Halloween och besökte faktiskt inte ens de gravar jag brukar besöka, det fanns liksom inte tid och jag borde inte ha dåligt samvete för jag gör det då och då i alla fall.
Dessutom fattades ju en av gravarna de två sista gångerna jag var där...

Efter att ha ätit frukost i lugn och ro och tittat lite på DVD så tog jag en dusch och tänkte åka. Men då ringde systersonen och sa att han var på väg hem från Ju och undrade om han kunde åka med mig från Väsby. Så han skyndade sig och jag lade in bromsen och vid 14.50 ungefär var vi på väg från Väsby station hem till dem i buschen.
Jag har bara varit där en enda gång och det var innan de flyttade in och då tog vi en annan väg, ändå var det jag som hittade hem till dem fast S bott där i ett par månade nu...
Tur att någon av oss har lokalsinne.

Jag gick lite husesyn och när jag kom ned i S rum hittade jag hans gamla dreadlocks på hans skrivbord och frågade om jag fick låna dem och det fick jag. Vi hade ju inte kommit på vad vi skulle göra med mitt hår och jag tänkte att de kunde komma till användning och det gjorde de faktiskt!
S matade sin syster med äckliga, asiatiska karameller som skulle smaka misosoppa och de var så äckliga att hon efter att försökt stå ut var tvungen att springa till köket och spotta ut dem.
Vi hade väldigt kul jag, syrran och ungarna och de hade många bra idéer för sminkningen och allt. Först satte jag in den gula getlinsen. Vi kom fram till att bara en var bäst och att den gula skulle vara bäst med den röda sminkningen.

Jag har ju perfekt syn och har alltså aldrig behövt använda linser, det var lite bökigt att få den på plats men det tog inte mer än 2 minuter kanske och sen gjorde det inte ont, men det kändes väldigt konstigt. Nån halvtimme senare när den vänt sig (jag hade visst satt den upp och ned) så kändes den inte längre och ställde inte till några problem på hela kvällen. Men medan den vände såg jag rätt lustig ut enligt ungarna.
När S gör sin "arga min" ser han nästan precis ut som vår grekiska bror L når han gör sin och jag får den där känslan; Storebror ser dig!
Syrran är ju helt fantastisk på att sminka och hade dessutom GJORT, ja, jag sa GJORT ett horn åt mig.
Hon är tusenkonstnär och ungarna är tätt efter, se bara vilka bra foton de tagit på mig!

Först limmade hon ned mitt högra ögonbryn och sen lade hon ett latexlager över och näst lade hon en massa skuggor.
Sen åkte hornet på och så blev det röda skuggor och puder och så vax och levrat blod runt hornbasen.
Sen lade hon latex och toapapper som "avskalad" hud i mitten av ansiktet och så satte hon igång att sminka den andra sidan mer eller mindre normalt efter att hon sminkat latexkanten i hudfärg.

Slutligen sattes ögonfransen på plats på den "fina" sidan och så var sminkningen klar. Sen tog det alla tres gemensamma krafter att fixa till håret. L delade upp mitt hår i två delar, syrran flätade ned den delen som skulle täckas av dreadlocks och S delade upp dreadsen i lagom stora knippen och satte ihop dem med gummiband. Sen hjälptes de åt att placera ut den över halva mitt huvud och L försökte tupera upp mitt andra hår lite för att matcha den sidan men slutligen fick jag göra sista touchen själv.
Sen bytte jag om och skyndade ut efter att ha stjälpt i mig en mugg kaffe, någon middag hade jag inte hunnit med och ingen lunch heller. Allt som allt hade jag varit hos syrran i runt 4 timmar och nu var det hög tid att ta sig in till stan.
På systerdotterns rekommendation åkte jag till Rosersbergs station och ställde bilen där. Hon menar att den står säkrare där än i Väsby och det känns rimligt.

Att hämta den kunde jag få hjälp med av syrran nästa dag och nu började jag få bråttom iväg om jag skulle hinna. Turre fick sova över hos syrran eftersom mamma och pappa var bortresta.
Man är aldrig så osynlig i Stockholm som när man försöker sticka ut. Hade jag gått runt och sett ut sådär i London eller någonstans i USA hade folk sökt sig till mig för att snacka. Nu var jag den enda passageraren på tåget som hade 6 säten för mig själv och ingen ens tittade åt mitt håll.
Sen promenerade jag till tunnelbanan och ingen såg mig, så tog jag tunnelbanan till Östermalmstorg och ingen såg mig och så gick jag de 5 minuterna till Tudor Arms och ingen såg mig.

Ok, för att vara helt ärlig var det 1-2 personer som såg mig i ögonen och gjorde någon typ av godkännande min eller leende, men jag passerade hundratals personer och de var helt inställda på att inte få mig att tro att jag var någon... Kan inte vara lätt att vara någon som sticker ut på riktigt i Stockholm.
På Tudor fanns de tjejer som jag hängde med året innan på Halloween och lärde känna då och det var liksom givet att vi skulle hänga ihop nu också eftersom vi alla hade klätt ut oss.
Kompisen B som jag känt från Tudor i flera år kunde inte sluta stirra på mig, kanske hade han svårt att bestämma sig om vilken sida som är dominerande av mina två personligheter?

När det var dags för vinnaren i utklädningstävlingen att utses tyckte jag nog att min sminkning var bäst, men det fanns andra som hade ansträngt sig och såg väldigt häftiga ut, så jag var inte direkt säker på att vinna. Vad jag inte förväntat mig var att en kille i heltäckande pyjamas med en stor dildo instucken innanför skulle vinna hela alltet... Vi var rätt sura allihopa tror jag, killen hade satt på sig allt sekunden innan han klev in genom dörren och vi tror att det till stor del berodde på hans stora killgäng som jublade att det ansågs att folk röstat fram honom som vinnare. Surt...

Om det varit till exempel tjejen utklädd till Alice i Underlandet som vunnit då hade jag inte varit bitter. Hon hade lagt ned tid och tanke på sin utklädnad, men en pyjamas?
Jag kom tvåa och Alice trea och framförallt min kompis K hade svårt att smälta det och var sur för det resten av kvällen.

När Tudor stängde tog vi en taxi till Dubliner. När jags stod ute och rökte stod det två tjejer utanför med mig, de stod ett par meter bort. Efter en stund hörde jag den ena säga till den andra: -Men det är väl bara att fråga!
Så jag tittade lite frågande på dem vilket gjorde att den andra tjejen tog ett par steg närmare mig och höll upp sin telefon och sa: -Är det här du?
Det var en bild på mig från förra året!
Sen ville hon ta en årets bild och det fick hon förstås.

Vid strax efter 2 på natten började jag få ordentligt ont i huvudet, jag hade ju inte hunnit äta middag alls, faktiskt inte ens lunch. Jag smsade min grekiska bror L som vi bestämt att jag skulle göra och strax senare dök han upp för att hämta mig. Han kör taxi och hade jobbat under tiden för att kunna köra mig hem när jag var klar.

Precis innan han dök upp kom det fram en ung kille och toklimmade på mig och jag skrattade mest och försökte vara lite snäll mot honom, han var ju så oförarglig. Han såg ut som en ledsen hundvalp när jag stormade ut genom dörren för att möta upp L.
Konstigt att de alla blir så till sig när man klär ut sig, man kan undra vad de har för störningar egentligen?
L körde mig hemåt och sen tog vi bara en cigg tillsammans och han fotade mig för att visa barnen, sen var han tvungen att åka vidare för att hjälpa en kollega med en punktering.
Själv tog jag en knäckemacka och en kopp te och somnade utan problem denna natt faktiskt.