Centrifugen skrämmer vem som helst

12/6 På onsdagen gick jag upp vid 7.30, efter dusch, frukost och lite tandborstning och sånt så åkte jag ut till Flygmedicin där jag skulle ha mitt möte och studiebesök.
Mina vänner M och D tog emot och efter att jag fått en kaffe och en liten pratstund med dem och deras kollegor så berättade M mer om vad de gör och hur och dessutom deras historia. Det var väldigt intressant eftersom de utbildar ALLA flygvapenpiloter på säkerhet och överlevnad och dessutom kan se vad som förändrats med åren och vad som händer vid neddragningar i försvarsbudgeten. Sånt ser de väldigt tydligt i statistiken över flygsäkerheten bland annat och hur piloterna mår.
Jag fick chansen att se deras centrifug i skarpt läge, de körde ett gäng Schweiziska piloter i den dagen till ära. Det är svårt att förstå hur obehagligt det är att åka i den, men när man inser att dessa väldigt rutinerade piloter faktiskt är rädda innan de ska göra det fast de gjort det många gånger förr, det är då man inser hur ont det gör, hur svårt det är och hur dåligt man mår under tiden och efteråt.
De hade pratat om att låta mig åka i den, men bestämde sig för att inte göra det och även om det skulle vara häftigt att säga att man testat så har jag ju löjligt stort anlag för åksjuka så jag skulle nog må dåligt i flera dagar efteråt, dessutom är jag fortfarande inte riktigt återställd från min operation för att kunna spänna musklerna på det sätt som det är tänkt för att inte tappa medvetandet.
Det finns ett helt team som sköter om piloten, hans hälsa och träning under tiden han gör testet. Det finns en läkare närvarande som kollar hjärtfrekvens och annat, det finns en träningsledare som coachar piloten i hur han ska göra och det är en kille som sköter själva tekniken på centrifugen och kör den. Trots att den går över 100 km/h runt, runt, så känns det tydligen som om man färdas rakt fram och när man bromsar in känns det som om man gör en massa kullerbyttor på varandra och hjärnan tumlar runt i huvudet.
Vi åkte iväg och åt lunch tillsammans alla tre och sen var det dags för mig att åka hemåt efter en väldigt spännande och utbildande dag.
På vägen hem hamnade jag förstås i köerna genom Stockholm och blev mer och mer kissnödig, till slut gjorde det till och med ont och jag nästan stod i bilsätet istället för att sitta ned och jag började få riktig panik. När jag kom till Infra City i Väsby så åkte jag av motorvägen, gick in på Max Hamburgare och lånade deras toa, jag trodde knappt att jag skulle ta mig in dit, så illa var det.
Då hade jag alltså bara ett par minuter kvar innan jag skulle varit hemma och ändå var jag tvungen att stanna....
När jag kom hem låg systerdottern och sov på min soffa och jag sa bara hej och tumlade själv i säng en stund. När jag vaknade hade hon åkt hem.
Jag upptäckte att "hålet" som varit i grusgången var igenkrattat och jag frågade L senare om hon gjort det, men det hade hon inte, jag undrar vem som gjorde det?
När jag vilat en stund så bytte jag om och åkte hem till min kompis H's dotter V som tog studenten denna dag, många studenter i år!
Vi hade en trevlig kväll med god mat och sen skyndade jag hem till mamma och pappa för att se dokumentären om det Norska Herculesplanet som flög in i en bergvägg i svenska fjällen.
jag har ju inga TV-kanaler hemma så där kan jag ju inte titta.
Sen när jag sett dokumentären som inte var så särskilt informativ så tog jag med mig Turre från mamma och pappa och åkte äntligen hem.

Jag kan inte minnas att jag någonsin sett henne i klänning

11/6 På tisdagen var det dags för systerdotterns student! Hon är varken blyg eller asocial, men hon gillar inte riktigt att stå i centrum, så hon såg inte fram emot den här dagen och ville egentligen inte ens ha en fest hemma. Syrran tvingade henne dock till det eftersom vi alla ville fira henne. Vid 11.30 hämtade jag upp brorsan och pappa för att åka in till stan och se deras utspringning. Vi hade åkt in i god tid eftersom det ju är student-tider och vi räknade med att det skulle bli lite tjockt på vägarna, men vi var inne och parkerade på söder på runt 20 minuter! Vädret var vackert och det var tur för hennes klass hade förlorat lotteriet och var de som fick springa ut sist så vi väntade i runt 1½ timme innan de dök upp. När systerdotter dök upp fick hon kramar och pussar och som syrran sagt åt henne så var det inte alls så hemskt som hon inbillat sig, det är ju vi som älskar henne som är där, inte en massa främlingar. Hon hade klänning och smink på sig och det har jag nog aldrig sett henne ha någonsin! Men tanken var att alltid chockar man någon och ibland får man väl anstränga sig lite.
Brorsan fick syn på Thåström i folkmängden och själv hade jag då aldrig känt igen honom, jag försökte få en bild på honom utan att störa och jag tror inte att han märkte nåt...
L's klass skulle åka runt på ett flak så vi åkte hemåt och skulle dyka upp hemma hos henne några timmar senare. När jag kom hem satte jag mig och jobbade en stund och sen började det bli dags att åka ut till L's kalas ute i obygden dit de flyttat.
Resten av eftermiddagen åt vi grillat med potatissallad och pratade med alla dem man bara ser någon gång per år på såna kalas.
Efter kalaset åkte jag raka vägen till Linköping eftersom jag skulle ha ett möte/studiebesök där nästa morgon och hellre kör jag på kvällen/natten än att gå upp så tidigt på morgonen att jag hinner ned i tid till 9.
Det tog ett bra tag att parkera eftersom hotellet jag skulle bo på ligger i centrala Linköping. De har egna parkeringar men även fast det skulle finnas lediga platser så gjorde det inte det och jag fick åka till flera parkeringar och titta. Slutligen parkerade jag i deras garage efter att ha varit inne och pratat med receptionen två gånger och sen gick jag lite vilse på vägen tillbaka eftersom jag åkt så många varv. Sen kom jag äntligen in på rummet och sen i säng.

Då gasar vi på ytterligare

5/6 På onsdagen jobbade jag till 17.30 för jag hade så oerhört mycket att göra, jag kom inte hem förrän vid 18.50 men då hade jag handlat, tvättat bilen och köpt en present till A som tog studenten. Jag åkte bara hem och duschade och gjorde mig i ordning och ändå var jag så pass sen att A hunnit sticka ut med sina kompisar för en stund sedan. C och D som är A's föräldrar flyttade ut till Skokloster för några år sedan och de få gånger det blivit av att jag hälsat på blir jag alltid lika förvånad hur långt bort det ligger och mitt i ingenstans liksom. Typ 4 mil bortanför där Jesus tappade sina sandaler. Man åker till Sigtuna och sen bara ut i skogen en långt jäkla bit och sen plötslig när man tror att man ska se nån sitta på en veranda och spela banjo, ja då finns det ett helt normalt samhälle där...
Vi att och pratade en stund och sen blev det så jäkla kallt att vi gick in. Några hamnade i musikrummet och det var så avslappnat och skönt, lugnt och folk satt och spelade lite på de instrument som finns där och sjöng lite, en del kollade sina telefoner och resten bara satt och lyssnade.
Sen ville C och hennes syrra till stan och jag hade ju inget emot det, förutom att jag var så attans trött efter min tunga vecka, men jag körde oss in till Dubliner, fast C somnade förstås i baksätet någonstans på vägen.
Dubliner var så gott som tomt, det var ju trots allt onsdag, men vi hade ett väldigt bra och ganska djupt snack vi tre.
När de stängde vid 1 så åkte jag tacksamt hemåt medan C åkte med sin syrra hem och sov över där. En nackdel med att bo så långt bort, det är nästan omöjligt att ta sig hem efter en utekväll...

Kaffe och studentskivor

På onsdagsmorgonen åkte jag till kondiset för att köpa en frukostmacka och tittade på deras meny för drycker, vad sägs om Chocklad? Dessutom vet jag av erfarenhet att de inte riktigt kan skilja på olika typer av kaffe. Förr sålde de latte som café au lait och påstod att det var samma sak. Jag vet att det inte är det, vet ni vad det är för skillnad? Latte är 1/3 espresso och 2/3 varm mjölk, café au lait är ½ franskrostat bryggkaffe och ½ varm mjölk. Det är faktiskt stor skillnad, främst i smak.
På onsdagen jobbade vi bara fram till 12, det var dags för långhelg! Jag skulle på studentskiva hos J, "brorsans" dotter, hon är nu frisör. Men eftersom det var långhelg insåg jag att det var dumt att försöka ta sig till söder om stan under tidig eftermiddag när alla tycktes sluta jobba vid lunchtid. Alltså åkte jag hem en stund och fastnade is soffan i några timmar. Vid 17 åkte jag ned till guldhandeln i Väsby Centrum för att handla något fint till J. Jag tycker att sånt är jättesvårt, dessutom känner jag ju inte J så väl som jag känner hennes syster, jag behöver umgås mer med henne. Jag bestämde mig slutligen för ett designat smycke i silver, jag minns inte vad designern hette men det såg lite lyxigt ut. Det blev en armbandslänk med ett J fastsatt på det.
Sedan åkte jag mot stan och det var fortfarande köer men inte alls så illa som det varit några timmar tidigare enligt radion och det tog inte så ruskigt lång tid att ta sig till Handen.
När jag dök upp strax efter 18 hade de nästan gett upp om att jag skulle komma men det var fortfarande väldigt mycket folk där och jag kan inte påstå att jag kände många.
Efter en stund började folk droppa av och jag fick en chans att prata lite mer med familjen och några av vännerna som var kvar. Ungdomarna bättrade på make-upen och gjorde sig redo att gå ut och vi äldre blev kvar en stund i soffan och mest jäste och tog det lugnt, sen åkte jag hemåt vid 23 ungefär. Det hade varit en trevlig kväll. Det är så himla synd att de bor så långt bort. De som bor söder om stan åker jag sällan och hälsar på, det är för besvärligt att komma förbi Stockholm helt enkelt. Kan vi få en förbifart eller?