Inte kan man ta så mycket för en varmrätt?

16/4 På torsdagen skulle S till mässan, han hade fått sin väska på onsdagskvällen äntligen. Eftersom vi är i samma bransch, det är ju så vi känner varandra, så tyckte jag att det var lika bra att hänga på. Det enda problemet var att jag inte direkt hade jobbkläder med mig. Men när jag gick igenom alla kläder jag hade med mig så insåg jag att den svarta kjolen jag hade glömt att jag hade med, skulle funka rätt bra med den svarta topen från H&M som också hade slunkit med. Jag var rätt nöjd med hur det såg ut, det såg rätt propert ut, men också rätt sexigt. Jag såg helt enkelt ut som en brasilianska på sätt och vis. Relativt platt mage, stor byst och stor rund rumpa! Jag försökte ta några bilder på mig själv men de gjorde mig inte riktigt rättvisa och på grund av skuggorna i rummet så såg jag rätt sliten ut på bilderna också och det tycker jag inte att jag gjorde när jag tittade i spegeln.
Vi tog i alla fall en taxi tillsammans till mässan och sen gick vi åt olika håll för att göra det som skulle göras. Dessutom var ju inte ja registrerad så det tog en liten stund också. Jag hade inte en tanke på att ta med mig passet dit, jag bär helst inte runt på mitt pass, jag brukar lägga det i kassaskåpet på rummet. Jag tänkte att det borde räcka med legitimation med foto, det vill säga, mitt körkort. De i registreringen var helt oförberedda på det och fick kalla på en chef, men han sa att det gick bra eftersom jag hade körkortet. Jag hade inte gått omkring särskilt länge när S ringde och undrade var jag var och ville ta en fika. Vi var båda lite besvikna på mässan som visserligen var stor men hade rätt lite som var intressant för oss. Han väntade på lite folk att ha möte med och jag ville gå igenom alla mässhallarna innan jag gav upp, så efter att vi fikat så gick vi återigen åt varsitt håll. Det fanns en hel liten avdelning för Sverige där förstås SAAB var dominerande. De hade till och med ett Gripenplan på plats och folk fick komma nära och titta och till och med provsitta. Det var kö är hela dagen, det var den enda montern som hade så mycket folk och som sagt, dessutom hela dagen. I Sverige ses ofta Gripen som ett slags skämt och många talar illa om det och tror att det är värdelöst. Men om man som jag är i branschen så vet man att det faktiskt är ett väldigt bra plan och det är väldigt respekterat utomlands! Anledningen att det inte säljs i större omsättning är snarare politiskt än på grund av prestanda. Ett annat skäl är att få svenskar accepterar att muta de som är beslutsfattare i de andra länderna och då får man inga såna kontrakt... Trist men sant.

När jag tyckte att jag var klar på mässan ringde jag S och sa att jag tänkte ta mig tillbaka men han sa att han skulle stanna en stund till så jag tog en taxi tillbaka till hotellet. Inte mer än 20 minuter senare ringde han och sa att han också var tillbaka på hotellet! Vi tog en sväng ner till poolen igen och senare på kvällen tog vi en taxi ut till ingenstans, till en seafood-restaurang som killen i receptionen hade rekommenderat. Det var han som rekommenderat restaurangen dagen innan så vi var rätt säkra på att det skulle bli bra. När vi kom dit var restaurangen helt tom och inte heller den såg särskilt fin ut. Vi satte oss ner för att titta på menyn trots att vi inte tyckte att det såg särskilt trevligt ut. Jag är inte säker på om det var plastdukar på borden eller om det bara var intrycket jag fick och att jag på sätt och vis förväntade mig att det skulle vara så. När vi tittade på menyn såg även rätterna rätt trista ut och sen när vi fick se priset!!! En varmrätt kostade nästan från 700:- / st!! Inte ens de finaste restaurangerna i Stockholm kostar i närheten av det och varken jag eller S tyckte att det var värt det. Dessutom hade jag sagt att jag skulle bjuda den här kvällen och han tyckte inte att det kändes bra när det skulle bli så dyrt. Vi reste oss upp, bad om ursäkt och gick ut. Nu var vi i ett väldigt mörkt område, vid sidan av en stor väg och det är typiskt såna områden som är farliga i Rio så vi var rätt desperata att få tag i en taxi men vi fick ingen att stanna, de var alla upptagna. Slutligen kom en av damerna från restaurangen ut och hjälpte oss att stanna en taxi, det var ju väldigt vänligt av henne med tanke på att vår mening var att ta oss så snabbt ifrån deras restaurang som möjligt.
Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet eftersom de också serverar middag eftersom de ligger så illa till. Dessutom hade vi ju ingen aning om vartåt vi annars skulle åka.
De hade buffé och jag var allt annat än imponerad medan S var supernöjd och tyckte att allt var jättegott... Han tyckte att de söndergrillade gröna sparrisarna var jättegoda trots utseendet och jag påpekade att det var bönor, men han hade rätt i att de faktiskt var väldigt goda... Potatismoset var så rinnigt att det inte gick att sleva upp det på tallriken ens. Men som sagt, S var nöjd och han tyckte att jag borde vara nöjd då eftersom det var jag som bjöd på middag och det är ju sant. Det blev en tidigt kväll.

Vad var det som skulle vara så bra med dem då?

24/10 På torsdagen blev jag upphämtad hemma av V och hennes farfar för skjuts till Arlanda. På flygplatsen mötte vi upp med L och S. Alla var mycket förväntansfulla men det kändes också lite overkligt att vi faktiskt var på väg. Fast det visade sig vara ganska overkligt också för flighten blev väldigt försenad. Alla som hört att vi bokat med Emirates har nästan applåderat och sagt att de är böst av alla bolag, även om du åker ekonomiklass. V hade inget annan val än att köpa Businessklassbiljett till Dubai och Thailand, men hon fick ekonomiklassbiljett på hemvägen. Vi andra tre blev dessutom ut splittrade på planet. Jag och S satt tillsamman men L satt en bra bit ifrån oss och V som sagt i en hel annan del av planet. Efter drygt 1 timmes väntan, sittande i ett trångt flygplan utan att komma någon vart så möttes jag och V vid toaletterna och pratade en stund, men då blev vi tillbakachasade till våra säten för att nu skulle vi minann lyfta inom 5 minuter. Jag sa att jag ville gå på toa först men se det fanns det ingen tid med, stewarden var rätt otrevlig om det också och ingen information om vad vi väntade på kom från cockpit. Efter att ha suttit i sätet en stund till så gick jag till toan i alla fall och fick en utskällning av stewarden för att vi skulle åka nu. Det fanns förstås mer än nog med tid för mig att gå på toa och dessutom sitta och vänta ett tag till. Slutligen efter 2 timmars försening fick vi slutligen lyfta, det visade sig att vi behövt byta ett däck, det kunde de ju ha informerat om och de borde kunna gissa att det skulle ta tid och låtit oss sitta i gaten istället för inträngda på ett flygplan som vi ändå skulle få sitta på så länge...
De här ungarna är verkligen tre av de bästa i världen och de är så lätta att hänga med, det kräver ingen insats eller energi att göra det, man bara är liksom.
Runt 7-8 timmar senare landade vi i Dubai och var runt 1½ timme sena dit, men det var ändå drygt 3§ timme att vänta till nästa flight så det var gott om tid.
Vi gick till Starbucks för att ta en kaffe och något att äta och det tog ett tag att hitta V eftersom hon hade fått gå genom någon slags VIP-ingång och kommit till en annan del av terminalen.
Sen gick vi till nästa flight coh vi såg verkligen inte fram emot att flyga ännu en flight med Emirates...

Jag vill också flyga med gott om plats

24/9 På tisdagen tog vi en promenad till flygplatsen efter frukost och sen hade vi ett möte och sen var vi och tittade på olika flygplan för att se om det finns möjligheter att med moderna produkter minska vikten, volymen och funktionen på säkerhetsutrustningen. Det är rätt häftigt att vara ombord på ett helt tomt flygplan, särskilt de riktigt stora. Vi var förvisso bara ensamma en stund för sen kom städarna för att förbereda planet för nästa flight. När jag flyger långresor så önskar jag verkligen att jag hade råd med de bättre platserna. Tänk att kunna ligga ned och sova istället för att sitta och få ont i nacken. Dessutom är det bättre med plats så man slipper trängas med de som sitter bredvid.
På eftermiddagen var vi klara och checkade in och gick och satte oss på Starbucks för att äta lunch och ta det lugnt ett tag. Sen letade vi upp loungen och satte oss där en stund, sen var det dags för mig att åka hem. G skulle få vänta ett tag till för han skulle till Sydamerika, inte hem.
Jag hade fått ett samtal av de jag haft möte med under gårdagen och de undrade om jag hade möjlighet att komma tillbaka för ett möte till, men det skulle jag inte ha hunnit innan jag åkte tillbaka.

Centrifugen skrämmer vem som helst

12/6 På onsdagen gick jag upp vid 7.30, efter dusch, frukost och lite tandborstning och sånt så åkte jag ut till Flygmedicin där jag skulle ha mitt möte och studiebesök.
Mina vänner M och D tog emot och efter att jag fått en kaffe och en liten pratstund med dem och deras kollegor så berättade M mer om vad de gör och hur och dessutom deras historia. Det var väldigt intressant eftersom de utbildar ALLA flygvapenpiloter på säkerhet och överlevnad och dessutom kan se vad som förändrats med åren och vad som händer vid neddragningar i försvarsbudgeten. Sånt ser de väldigt tydligt i statistiken över flygsäkerheten bland annat och hur piloterna mår.
Jag fick chansen att se deras centrifug i skarpt läge, de körde ett gäng Schweiziska piloter i den dagen till ära. Det är svårt att förstå hur obehagligt det är att åka i den, men när man inser att dessa väldigt rutinerade piloter faktiskt är rädda innan de ska göra det fast de gjort det många gånger förr, det är då man inser hur ont det gör, hur svårt det är och hur dåligt man mår under tiden och efteråt.
De hade pratat om att låta mig åka i den, men bestämde sig för att inte göra det och även om det skulle vara häftigt att säga att man testat så har jag ju löjligt stort anlag för åksjuka så jag skulle nog må dåligt i flera dagar efteråt, dessutom är jag fortfarande inte riktigt återställd från min operation för att kunna spänna musklerna på det sätt som det är tänkt för att inte tappa medvetandet.
Det finns ett helt team som sköter om piloten, hans hälsa och träning under tiden han gör testet. Det finns en läkare närvarande som kollar hjärtfrekvens och annat, det finns en träningsledare som coachar piloten i hur han ska göra och det är en kille som sköter själva tekniken på centrifugen och kör den. Trots att den går över 100 km/h runt, runt, så känns det tydligen som om man färdas rakt fram och när man bromsar in känns det som om man gör en massa kullerbyttor på varandra och hjärnan tumlar runt i huvudet.
Vi åkte iväg och åt lunch tillsammans alla tre och sen var det dags för mig att åka hemåt efter en väldigt spännande och utbildande dag.
På vägen hem hamnade jag förstås i köerna genom Stockholm och blev mer och mer kissnödig, till slut gjorde det till och med ont och jag nästan stod i bilsätet istället för att sitta ned och jag började få riktig panik. När jag kom till Infra City i Väsby så åkte jag av motorvägen, gick in på Max Hamburgare och lånade deras toa, jag trodde knappt att jag skulle ta mig in dit, så illa var det.
Då hade jag alltså bara ett par minuter kvar innan jag skulle varit hemma och ändå var jag tvungen att stanna....
När jag kom hem låg systerdottern och sov på min soffa och jag sa bara hej och tumlade själv i säng en stund. När jag vaknade hade hon åkt hem.
Jag upptäckte att "hålet" som varit i grusgången var igenkrattat och jag frågade L senare om hon gjort det, men det hade hon inte, jag undrar vem som gjorde det?
När jag vilat en stund så bytte jag om och åkte hem till min kompis H's dotter V som tog studenten denna dag, många studenter i år!
Vi hade en trevlig kväll med god mat och sen skyndade jag hem till mamma och pappa för att se dokumentären om det Norska Herculesplanet som flög in i en bergvägg i svenska fjällen.
jag har ju inga TV-kanaler hemma så där kan jag ju inte titta.
Sen när jag sett dokumentären som inte var så särskilt informativ så tog jag med mig Turre från mamma och pappa och åkte äntligen hem.

Jag älskar visst när det mullrar

10/7 På tisdagen gick jag upp tidigt och duschade och gjorde mig i ordning, sen tog jag tunnelbanan till Waterloo station och ställde mig i kö för att köpa tågbiljetter till Farnborough. Strax senare gick jag och köpte en stor sojalatte och en grillad macka på Starbucks och runt 20 minuter senare var jag på väg genom spärren mot tåget och plötsligt får jag se min kompis P som jag inte sett på nåt år. Han rör sig bortåt och jag ropar efter honom men han hör inte och ni ska ju inte tro att de engelska gentlemännen släppte förbi mig heller. Men så snart jag var igenom spärren sprang jag åt det håll jag sett honom gå och sen gick vi ombord på tåget tillsammans och hittade platser som till och med hade ett bord. Han hade sin amerikanska kollega med sig och vi hade en trevlig resa. Det tar nästan en timme till Farnborough från London så det är ju en jäkla skillnad om man har sällskap.
Vi tog specialbussen till mässan och sen sa jag åt dem att strunta i mig. De hade utställarkort och jag var visserligen förregistrerad men kön till säkerhetskontrollen var jättelång och det skulle nog ta mig ett tag att komma in.
Men tur som jag hade så kunde jag gå före i kön med min registrering och den säkerhetskontrollen som jag då kom till var det bara en person för mig i.
Resten av dagen gick jag systematiskt igenom mässan och hade till och med lite tid att titta på flyguppvisningen. Jag brukar alltid säga att jag inte gillar flygplan särskilt mycket, men varje gång jg står bredvid ett stridsflygplan som mullrar så att magen rör sig... ja då kan jag inte sluta le som ett fån helt enkelt.
Den nya Beoingen som var jättestor och väldigt lätt lyfte supersnabbt och flög sedan som jag aldrig sett ett kommersiellt plan flyga förr. Självklart kommer de inte kunna flyga så med passagerare, men ändå!
Jag hann också med två möten och sen var det dags för mässan att stänga.
Det var en jättelång kö till bussen som skulle till stationen men de hade satt in så många specialbussar att jag inte stod i kö mer än kanske 20 minuter och sen var jag på stationen vid 17.30 ungefär. Kompisen M skulle hämta mig där runt 18 så jag satte mig en bit bort och läste. Plötsligt hör jag någon säga mitt namn och M står mitt framför mig. Tydligen hade hon suttit i bilen på parkeringen och smsat mig att hon var där, men smset kom aldrig fram till mig.
Vi åkte in till Farnborough och hittade en Italiensk restaurang som såg trevlig ut. Jag har inte träffat M på två år så vi babblade i munnen på varandra och tog oss aldrig tid att betämma vad vi skulle ha. Vår kypare kom och frågade flera gånger men blev aldrig sur eller upprörd när vi sa att vi inte tittat än, han till och med sjöng och skrattade när han gick omkring i restaurangen.
Slutligen hade vi bestämt oss och kunde prata med gott samvete.
Mycket har hänt på två år, både roliga saker och mindre roliga och sen pratade vi om gemensamma vänner och frågade varandra om den andra hört från den eller den.
Jag hade beställt vitlöksräkor till förrätt och det var gott, sen tog jag pizza till varmrätt och det var gott men jag borde ha valt något annat. Jag har insett att jag egentligen inte gillar pizza. Dessutom har jag svårt att äta det.
Vid 21 hade M skjutsat mig tillbaka till stationen med halva min pizza under armen (i en låda förstås) och så sa vi hejdå och jag gick mot tåget.
Då upptäckte jag att det var ett företag som varit smarta nog att annonsera på andra sidan perrongen. Många, nästan alla faktiskt som åker till mässan hamnar förr eller senare på den där perrongen och då glor man ju på andra sidan och där satt deras reklam. På vår sida fanns ingen för det är ju ingen som står och glor från andra hållet, då är de ju stressade och på väg till bussen.
Någon timme senare var jag tillbaka i London och gick bara upp på rummet för att lämna pizzan i kylskåpet, sen tog jag en promenad i rask takt upp till Covent Garden där P satt med sin amerikanska kollega och några andra amerikaner de träffat på mässan.
De hade just kommit till efterrätten och vi skrattade jättemycket när K sa att hon ju bara måste prova en "Spotted Dick". Ja engelsmännen har då de konstigaste namn på mat ni kan tänka er. Vad sägs om "Toad in a hole", "Bubble and squeak", "Eggs and soldiers" osv.
Sen följde förstås en massa skämt på det ämnet och en massa syftningar som var väldigt roliga. Jag fick smaka på allas efterrätter och jag kan ärligt säga att "Spotted Dick" är ingen höjdare.
Efter att de ätit klart började personalen på restaurangen att höja musiken mer och mer och vi insåg att det var dags att gå. P ledde oss till sitt hotell och bjöd på en drink i hotellbaren och vi hade väldigt trevligt och skrattade en hel del.
Sen tog jag K och hennes kollega en taxi och de skjutsade mig till mitt hotell eftersom de bodde en bra bit bort. Jag tyckte att jag kunde gå men det ville inte P att jag skulle göra.
Jag gick och lade mig direkt men det tog mig en stund att somna.

Pubmat kan vara riktigt bra

10/4 På tisdagen var det dags att åka iväg på "långresa", jag skulle ju vara borta i näsan 2 veckor. Väskan var som vanligt tung när jag ska resa så och nu upptäckte jag att hjulen på den har gått sönder. Den går fortfarande att rulla men inte så lätt och bara åt ett håll. Den är bara runt 2 år gammal men den har varit i USA 3 gånger, Thailand, Sydafrika, Gambia, Australien, Storbritannien ett flertal gånger och så Singapore. Jag har säkert missat nåt också. Jag mötte upp med kollegan J på Arlanda, han var där jättetidigt som vanligt. Senare mötte andra kollegan D upp också, han bor på Gotland så han flög till Arlanda.

Vi hade bestämt att ha ett möte i loungen innan  vi åkte och det blev dessvärre mycket lägre än vad det var tänkt för flyget var försenat. Planet hade aldrig lyft från London på grund av en spräckt vindruta. Efter att ha intagit både frukost och lunch i loungen och hunnit jobba lite under tiden så kom vi slutligen iväg ungefär 2 timmar försenade.
Jag och J lyckades hamna bredvid varandra men D satt långt ifrån oss.
Jag somnade en liten stund och läste lite också och sen var vi framme. Det är så skönt när man bara ska till London, det tar ju bara 2,5 timme!
När vi fått våra väskor gick vi ut i ankomsthallen och där stod P och väntade på oss, det var bland annat honom vi skulle ha möte med på onsdagen och han bor inte i London så han skulle bo på samma hotell som vi under natten.
Han bad om ursäkt för hotellet redan innan vi kom dit, han sa att det var väldigt trist och inte särskilt trivsamt men det var det som låg närmast deras kontor. Det tog drygt en timme att komma till den lilla orten.
Vi checkade bara in och lämnade väskorna på rummet och sen möttes vi upp i receptionen för att åka iväg och äta.
Vi åkte till en pub en bit bort och jag fick reda på en vecka senare att vi troligtvis passerat precis utanför kommittémedlemmen R's hus, han var lite besviken att jag inte hört av mig, men jag hade ingen aning om att han bodde i de krokarna.
Pubmaten är ofta bra och jag förväntade mig en trevlig stund och okey mat. Till förrätt valde jag "potatoe bread with mushrooms" det var som en typ av plättar nästan fast med lite mer paj-känsla och det var riktigt gott. Köttet jag fick till varmrätt var helt fantastiskt! Till det fick jag friterad lök som var god men jag ville inte fylla ut magen med det utan koncentrerade mig på köttet som var så gott. Till efterrätt valde jag en hallonexplosion som jag inte klarade att äta upp förstås, men gott var det det lilla jag fick i mig.
Jag hade som sagt förväntat mig helt okey mat, men att vi skulle få så fin mat hade jag då aldrig trott.
När vi ätit klart var klockan rätt mycket och vi åkte tillbaka och gick och lade oss.

I'm in a hospital, what could go wrong?

17/1 På tisdagsmorgonen behövde jag köpa nåt till frukost och bestämde mig för att åka till konditoriet och göra det. På vägen ringde jag A på jobbet för att se om hon ville ha nåt och det visade sig att någon var på väg ned för att köpa tårta eftersom en av tjejerna fyllde år. Jag ringde P och kollade om de tänkt på att köpa nåt laktosfritt till kusinen S och det hade de förstås inte. Jag parkerade utanför kondiset och klev ur bilen och ordnade med en biljett. Precis när jag gick från bilen hörde jag någon ropa så jag vände mig om. Där stod en Q-Park bil med två killar i och de ropade att det är parkeringsförbud där just på tisdagsförmiddagar. Jag tackade ordentligt för det vänliga upplysandet och flyttade bilen. Det var bara det att hela den sidan av vägen var parkeringsförbud på på tisdagar och det finns inga parkeringsplatser på den andra sidan...
Jag parkerade rätt så långt bort och fick gjort det jag skulle. Medan jag stod och handlade fick jag se samma bil ställa sig med blinkande "saftblandare" bakom en bil som stod där jag höll på att parkera och jag visset vilket yngre par som parkerat där och gick och sa till dem. Jag fick inte ett enda tack tillbaka bara förvirring, men han gick och flyttade bilen, jag fick inget tack när han kom tillbaka heller...
Däremot väldigt snyggt av parkeringsvakterna tycker jag!

På jobbet läste jag Metro på fikarasten och hittade följande rubrik: Åtta dör varje dag av vårdens misstag.
Det är ju helt fruktansvärda siffror!
Och vad är vi rädda för? Att flyga, åka färja, bli nedslagna, det löjliga är att en hel del till och med är rädda för vargar och det finns ju som sagt inte ett enda bevisat fall då en varg attackerat en människa i Sverige... Nej, det är visst vården vi ska vara rädda för. Vi pratar om nollvision i trafiken, varför fokuserar vi på en sån sak när ungefär 8 gånger fler dör av vårdmisstag? Det får mig att tänka på 80-tals parodin "Hot Shots" en kille störtar med sitt stridsflygplan, han är lätt skadad och körs in till sjukhuset och de andra säger lycka till till honom eller nåt sånt och han svarar: -I'm in a hospital, what could go wrong? Ni kan säkert lista ut att killen dör där på sjukhuset av skador som personalen åsamkat honom efter intagning.

Jag bokade hotell till i april när jag ska till Liverpool på möte. Jag har bestämt mig för att åka ett par dagar tidigare så att jag inte missar Grand National som går där på lördagen. Det vore så löjligt att missa en så stor grej med en dag. Jag tittade på biljetter och de billigaste två typerna finns det fortfarande platser kvar och det är nog i alla fall där som man vill vara. Att sitta på en glassig läktare och smutta champagne är kanske inte riktigt jag...
Till middag bestämde jag mig för att göra en god sallad och steka halloumi till så som Ju gjorde helgen innan men nej, salladen blev precis så misslyckad som sallad alltid blir när jag gör den och halloumin smält ihop till en enda smet och smakade inte ens gott... Jag vet inte om jag stekte för många åt gången eller vad som var problemet, men jag börjar ge upp på att någonsin lyckas göra en god sallad eller steka halloumi...

Hem till värmen

När vi gick upp 6.20 på morgonen på söndagen hade jag sovit i knappt 3 timmar. G hade fixat med hotellet att de ordnade en enkel frukost åt oss trots att det var tidigare än vad de normalt serverar den. Jag tog en mugg kaffe och åt min gamla pizza till frukost eftersom alla pålägg var söta...
Vi åkte mot flygplatsen vid 7 och var framme ganska snabbt. Det var fortfarande en massa frost på bilarna på hyrparkeringen där.

Folk tycktes tro att det var en solsemester jag skulle på, men det är kallt i Italien också på vintern.
När vi kom till flygplatsen hittade jag slutligen ett mjukisdjur till mamma, men så betalade jag 200:- för det också.
I kiosken hittade jag spelkort i plast och jag och mamma har letat efter såna sen jag var barn, hon hade två kortlekar med plastkort och de var utslitna och vi ville ha nya. Först nu hittade jag det alltså och trots att de kostade nästan 75:- per kortlek så köpte jag 3 stycken, 1 till mamma och 2 till mig.
Jag köpte en laxsandwich och en Red Bull att ta med mig på planet och strax senare var det dags att gå ombord. Jag och A hamnade bredvid varandra och G på andra sidan gången, GF satte sig långt fram i planet, jag antar att han behövde vara ensam en stund.

Jag åt min macka och sen somnade jag och sov ett bra tag tills jag blev väckt av ett jäkla sudsande upp och ned. Jag är inte van vid sån turbulens och jag vet inte om det är Ryanairs plan eller om det bara råkade vara sånt väder, men det visade sig blåsa en hel del när vi väl landade. Jag kan inte säga att jag blir rädd direkt när det hoppar sådär, men när jag inte vet varför och det inte brukar vara så, då blir jag lite nervös i alla fall.
När vi kom fram gick GF och hämtade bilen och efter att GF köpt en varsin kaffe latte åt oss så åkte vi mot Norrköping. Det kändes lite dumt att åka söderut när jag egentligen skulle norrut för att komma hem, men bilen stod ju i GFs garage.
Alla var trötta och satt tysta den knappa timmen det tog att åka till Norrköping och sen lastade vi grejerna i min bil, kramade GF och åkte tillbaka norrut. Jag och A var hungriga så vi stannade vid Max och handlade hamburgare i Drive In och sen åkte vi hemåt.
För att hitta bästa vägen in till Centralen från E4an så använde jag navigatorn och den skickade in oss någonstans på söder och vi hamnade i kö in till stan, kan det verkligen vara snabbaste vägen in till Centralen?
Till slut var vi framme i alla fall och jag släppte av G och A där och sen åkte jag vidare hemåt.

Jag hämtade Turre på vägen och sen hoppade jag rätt i säng för att få sova en stund. När jag vaknade någon timme senare mådde jag mycket bättre och gjorde en nudelsoppa till middag och sen betalade jag räkningar och tittade på Familjen Macahan.
Till efterrätt gjorde jag en smoothie

Kärlek vid första ögonkastet

På torsdagsmorgonen gick vi upp redan klockan 4.30, då hade jag sovit 2-3 timmar och var helt förstörd. Alla hade varit överrens kvällen innan om att vi inte skulle äta frukost vid den tiden så vid 5 var vi iväg. Tänk vad spännande att se hur 4 vuxna personer faktiskt kan ta ansvar för sig själva utan problem, jag är inte riktigt van vid det. Alla var klara vid utsatt tid utan att någon behövde skynda på dem eller nåt sånt, alla stod bara klara vid dörren vid 5 minuter i 5.
På vägen stannade vi på en mack och köpte trots allt en kaffe var och jag köpte en Wasa Sandwich.
Vid 6 var vi framme vid Skavsta och med take på att planet skulle gå 7.15 så började det lbi riktigt bråttom. G checkade in vår gemensamma väska medan jag och A passade de andra väskorna och GF parkerade bilen. Min bil hade vi lämnat i hans garage hemma. När vi stod i kö till säkerhetskontrollen började vi bli stressade, det var lång kö och boardingen hade troligen börjat. Men det gick fortare än vi väntat oss trots att många i kön tycktes resa för första gången och strulade till allt. Det var helt enkelt personalen i säkerhetskontrollen som gjorde att det gick så pass smidigt i alla fall.

Vi hann inte mer än att springa på toa och sen var det bara att gå ombord, vi var de sista som kom ombord på planet men vi lyckades hitta två säten tillsammans för mig och A och G och GF satt på varsin sida om gången bakom oss.
Jag somnade nog till en liten stund och flighten var ju kort, bara 2 timmar och 10 minuter, så det kändes som om vi landade strax senare. På väg ned var det ganska hoppigt och den sista biten vid landningen ramlade vi ned med en duns, en så dålig landning vet jag inte om jag varit med om tidigare, folk ombord skrek till och med...

Direkt efter landningen gick vi för att hyra en bil och sen tog vi bussen ut till parkeringen och kom iväg ganska snart efter att ha packat bilen.

Vi hade inte kommit långt när jag insåg att jag blivit blixtförälskad i Italien... Nog trodde jag att jag skulle gilla det, men jag trodde inte att det skulle göra så stort intryck, jag har ju ändå varit i Grekland och Spanien bland annat och trodde att jag kunde förvänta mig ungefär samma sak från Italien vilket inte skulle vara så tokigt. Men jag vet inte vad det var... det vackra landskapet, vinrankorna, bergen, det faktum att du kan få en riktigt bra kaffe till och med på en besninmack eller att alla människor vi träffade var oerhört vänliga, men Italien gjorde ett helt oväntat positivt intryck. Det var inte heller så oordnat eller skräpigt som jag förväntat mig och människorna inte så skarpa som jag trott att de skulle vara, till och med de rasade, trasiga husen var vackra och jag önskar att jag kunde köpa ett och renovera det.

Under dagen stannade vi i stort sett bara för att fota och dricka kaffe och första stoppet gjordes på en mack vi 13 ungefär då jag och A var nästan gråtfärdiga av hunger, vi hade ju fortfarande inte ätit frukost. På macken hittade vi spännande saker, randig pasta, Nutella i 5 kg burkar och vin i maskingevärsformade flaskor!
Jag ville så gärna ta med en burk Nutella till gudsonen, men med 10 kilos gräns på bagaget kan man inte gärna köpa med sig något som väger 5 kilo.
Vi stannade ett par gånger och studerade kartan efter att ha kört fel och tagit en omväg på många mil, så kan det gå när navigatören somnar precis när han ska mata in nästa mål...
På eftermiddagen stannade vi i en liten by med fantastisk utsikt, men liksom många av de andra byarna vi stannade i har jag missat vad den hette. Jag skulle gärna haft en karta att följa vår väg på, som det är nu har jag ingen aning om var jag varit...

Efter drygt 30 mil kom vi slutligen in på det vägnystan som killarna ska cykla i vår och jag och A blev fruktansvärt åksjuka på den kringelkrokiga vägen som ibland vände 180 grader eller mer på sig själv. När det slutligen blev mörkt och vi fortfarande var inne på dessa vägar var det nästan så illa att vi tappade viljan att leva.
När vi kom till hotellet i Rimini var det en stor lättnad och när vi sedan kom in på det bokade rummet med 4 bäddar och insåg att det bestod av en dubbelsäng och en skranglig våningssäng så var vi inte lika nöjda längre. Vi kivades om vem som skulle få duscha först och när jag och A sprang mot duschen så hann jag före och skyndade mig så mycket jag bara kunde för att inte låta de andra vänta.

När jag kom ut var bara GF där och han hade somnat på mage tvärs över sängen, A och G hade gått för att se om vi kunde få ett bättre rum så GF hoppade in i duschen nu.
Strax senare kom A och G tillbaka och med sig hade de G's kompis som mött upp i receptionen, han såg väldigt förvånad ut över att vi delade rum allihopa och att jag sprang runt i handduk och att GF uppenbarligen stod i duschen, jag tror inte att det är så det går till i Italien.

G och A hade ornat ett rum till och så fort GF kom ut ur duschen så flyttade killarna några dörrar nedåt korridoren. När alla fått en chans att duscha tog vi en promenad till restaurangen som G valt ut. Vi gick i åtminstone 30 minuter och fick fråga efter vägen ett par gånger, men efter att ha suttit på ett plan och i en bil hela dagen var det skönt att få röra på sig.
Reataurangen hade Siciliansk mat och den var sådär, det var inget större fel på den men jag hade kunnat göra den bättre själv. Men bemötandet och servicen var jättetrevlig och när vi bad om oliver fick vi in ett fat med ost, oliver och salami, det var gott och kändes väldigt italienskt.

Efter maten tog vi en promenad i Rimini, G ville visa oss lite av sevärdheterna och sina favoritställen, det var väldigt vackert och det var synd att vi inte fick se det i dagsljus.
Vid 12 gick jag, A och Gf tillbaka till hotellet, G skulle möta upp en kompis och hade frågat mig om jag skulle med. Men vi hade bara fått en nyckel per rum och jag ville inte behöva väcka A när jag kom tillbaka och jag var fruktansvärt trött också. Vi tog en promenad tillbaka till hotellet utefter vad jag antar var en flod och där låg en massa jättestora, lyxiga båtar, nu snackar vi 2-3 gånger större än mitt hus... Det var våde segelbåtar och motorbåtar och ju närmare kusten vi kom ju grövre och mer slitna blev de, det var arbetsbåtar, troligtvis fiskebåtar. Sen kom vi till en fyr som stod på fastlandet ungefär 200 meter från kusten inne på flodbanken, varför man ställer den där kunde vi inte komma på. Det visade sig att jag och GF hade gott lokalsinne och vi hittade tillbaka till hotellet helt utan problem båda två fast vi tagit en helt annan väg. Jag och A vaktade rummet medan GF lämnade ned sin nyckel i receptionen för att slippa bli väckt av G när han kom hem och sen gick jag och A till vårt rum, läste 15 minuter och somnade sen på sekunden. Fast jag hade varit tvungen att sätta på mig pyjamasbyxor och en extra filt, men sen var jag varm nog och sov som en stock hela natten, till och med djupare än vanligt. G hade kommit tillbaka vid 4 på morgonen och jag var glad att jag sovit istället.