Grand National - Vad är viktigast, att leva länge eller att dö lycklig?

Red Rum Garden

Galet höga klackar

14/4 På lördagen var det äntligen dags för Grand National, biljetterna hade jag ju köpt långt i förväg och nu var jag spänd och faktiskt rätt nervös. Jag visste ju att det skulle bli mycket folk och  jag skulle vara ensam. Dessutom hade jag ju sett en massa tjejer på väg hem från Aintree dagen innan och alla var uppklädda till tänderna och de hade uppenbarligen varit på salong och fixat till sig innan, alla hade dessutom spray-tan. Själv bestämde jag mig för att ha på mig den nya klänningen jag köpt på fredagen och den är söt men kanske inte så prålig. Håret hade jag inte uppsatt eftersom jag tycker det är finast utsläppt, men det är inte så man ska ha på Grand National egentligen, det ska vara uppsatt proffsigt, men det kan jag ju i alla fall inte göra själv...

Programmet och vinnarkvittot

Jag bestämde mig för att ha rätt låga klackar, dagen skulle bli lång och jag ville hellre kunna gå i slutet av dagen än att vara extra fin. Jag var också kanske den enda tjejen på hela banan som bar kappa och ändå visade det sig i slutet av dagen att jag näsan skulle frysa ihjäl!
Jag fick lite sovmorgon och gick ned till frukost strax före 10 och sen duschade och fixade jag mig och sminkade mig så omsorgsfullt jag kunde.
När jag gick upp sken solen men lagom tills det var dags att åka så var det ordentligt mulet, kallt och regntungt.
Jag hade förbokat en taxi kvällen innan och det var jag glad för nu När jag gick ned stod ett par tjejer vid receptionen och de var verkligen urtjusiga jämfört med mig, de hade till och med hatt. Jag kommenterade hur fina de var och vi pratade lite, de skulle också till banan och skulle precis försöka få tag i en taxi.
De antog glatt mitt anbud att åka med mig med taxin som bara var 5 minuter bort. De visade sig vara jättetrevliga och skulle möta upp ett helt gäng tjejer för att fira en födelsedag. När vi kom fram till banan fick vi gå en bit, taxibilarna fick inte köra ända fram. De betalade taxin så jag fick både sällskap och gratis taxi men sen skulle de till puben en sväng innan de gick in och jag tackade nej till att hänga på, jag ville leta mig fram där inne och ströva runt. Min kompis P hade rått mig att inte ta med min stora kamera, men vad skulle en fotoentusiast göra på Grand National om inte att fota?

Men till min stora lycka hade jag fått ned kameran och det stora objektivet i min handväska, det lilla lämnade jag på hotellet.

Hmmm, Mojito på tank?

Jag köpte ett program för det hade något gett mig tips om att göra och sen promenerade jag in lite långsamt och såg mig omkring. Tydligen ska man dricka alkohol när man är på Grand National så jag köpte mig faktiskt en drink, men särskilt glamoröst kändes det inte att sippa Appletini ur en plastmugg. Sen gick jag och köpte mig ett par billiga solglasögon för trots att det var så molnigt var det jätteljust. Jag stod still ett tag och kikade på folk och sen gick jag för att titta på hästarna som leddes i volten. Jag tittade inte i programmet och inte på oddsen utan bestämde mig för att titta bara på hästarna i första loppet.

Förlorarkvittona

Jag valde ut en skimmel som såg stark, hälsosam, glad och lugn ut och gick och satte 2 pund på honom "each way" vilket betyder att jag vinner om han kommer 1-3 och då betalar man egentligen 4 pund, inte 2.
Sen skyndade jag mot banan men fastnade i en folkgrupp och såg bra toppen av någon jockeys skalle när de rusade förbi, men kan ni tro, min häst vann! Jag kan visst mina hästar jag för jag hade helt ovetandes valt att spela på favoriten... Jag fick drygt 10 pund tillbaka, så jag mer än dubblade min insats i alla fall.

Jag framför banan

Jag sökte mig längre bort där det var färre människor och hittade faktiskt en plats vid stängslet till banan och tog mig inte bort till ledvolten något mer. Det märktes på resultatet i mitt spelande att jag inte sett hästarna innan, nu tittade jag på odds och vad som skrevs om hästarna i programmet och då gick det inte lika bra. Dagen var lång och kall, jag försökte roa mig med att spela, titta på folk och fotografera. Tyvärr fick jag inte många bilder på alla snygga damer, det var objektivet för långt för när det är så trångt, men jag fick några bra bilder på hästarna tycker jag.

Efter några timmar tänkte jag att jag kanske skulle bli varmare om jag åt något så jag köpte en fish & chips men blä vad den var äcklig, jag kastade det mesta trots att jag betalat över 90:- för den. Jag tog chansen att hinna till toaletten också före det stora loppet och på damernas var det ingen kö alls, men på herrarnas var den 50 meter lång! Det var första gången jag sett köer på herrarnas men inte damernas.
Slutligen var det dags för Grand National, jag hade satsat på 5 olik hästar som vinnare, 3 hade jag valt för deras namn (Viking Blond, Shakalakaboomboom, Becauseicouldntsee) och två för att jag hört att de skulle vara bra (Seabass och Planet of Sound).

Mjukisdjur till mamma enligt vår tradition

När hästarna var samlade på banan blev jag förvånad över den oerhörda adrenalinrush som svämmade över mig, så hade jag inte känt före de andra loppen. Men nu var det 38 hästar på banan och vilken bana sen... den svåraste och farligaste i världen såvitt jag vet och en tradition som hållts mer eller mindre varje år sedan 1839! Kanske inte så konstigt att hjärtat bankade mot bröstkorgen?
Sen blev plötsligt starten försenad eftersom favoriten Synchronized tappade sin ryttare och glatt galopperade iväg ensam utan de andra. Slutligen fick de tag i honom och jockeyn skjutsades med bil till hästen. Två tjuvstarter blev det också innan de kom iväg och sen fick vi vänta rätt länge innan de kom inom synhåll från där vi stod. Frågan är om det hade varit bättre att stå utefter den slingan som går utanför banan... det är billigare så det kanske inte är så bra platser.

När de kom dit där vi var hade flera hästar redan fallit och en del hästar sprang utan ryttare mitt i fältet, först någon dag senare såg jag att jag fotat en häst bakifrån då den föll över ett hinder, de föll verkligen som käglor... Två hästar stannade en bit ifrån oss efter att ha tappat sina ryttare alla var oroliga i publiken och sa att den ena hästen var halt, medan jag trodde att det bara var så att den hade tygeln runt knät och lyfte huvudet så att han fick sig själv att halta. Det hävdades senare att det var en av de hästar som dött under loppet men så vitt jag kan se på mina bilder är det varken Synchronized eller According to Pete och det var de två som tyvärr fick sätta livet till.
Loppet kritiseras mycket eftersom det är mer eller mindre regel att några hästar dör varje år men jag vet inte... Just i England är det en massa hästar som far illa varje dag av sitt liv, dessa hästar lever som prinsar och gör det de älskar varje dag och sen plötsligt en dag medan de gör just det så smäller det och livet är slut. Sämre kan man faktiskt ha det...
Nå, många hästar var det inte som kom i mål, i alla fall inte med ryttare och jag bevittnade flera ovanliga händelser. Det var den minsta segermarginalen någonsin i Grand Nationals historia, det var den första skimmeln som vunnit sedan 60-talet, en tjejjockey kom 3:a.

Grand Nationalvinnaren före loppet - Neptune Collonges

Inga vinstpengar för mig alltså men efter loppet gjorde jag precis det som folk sagt åt mig var det smartaste, jag skyndade mot utgången för att få en taxi. Taxikön var inte särskilt lång men det blåste jättekallt och jag var redan nedkyld så mina tummar domnade bort så som de gör när jag är riktigt kall och framför mig i kön stod 5 tjejer men axellösa klänningar som man kunde se igenom och inga kappor! Dessutom hade de 12 cm höga klackar!
Trots att det var runt 8 grader såg jag tjejer som gick barfota för att de hade så ont i fötterna...

Sunnyhillboy - Grand National 2:a

Det tog någon halvtimme att få en taxi och under tiden stod jag och gänget bakom mig och himlade med ögonen åt en av tjejerna framför mig som var en riktigt bitch.

Seabass - Grand National 3:a

Raka vägen till hotellet åkte jag och sen ringde jag till kommittén i år jobbförening för de hade sagt att vi skulle mötas för middag på kvällen. Jag fick en adress och order att vara på plats någon timme senare så det enda jag hann göra var att boka en ny taxi och byta om. Jag såg en träbil på vägen, var den inte häftig?
Precis när jag började närma mig de andras B & B ringde C och undrade om jag hade långt kvar men sen såg vi varandra och lade på. Strax efter att jag sagt hej till alla hoppade vi in i en annan taxi och åkte till Chester är vi mötte upp med D och hans fru och sen åt vi på en Italiensk restaurang. Vi hade väldigt trevlig men maten var sådär, men det sade jag inte för det är tydligen D's favoritrestaurng.

Planet of Sound - Grand National

Jag och S bestämde oss för att dela på en kokosglass och alla de andra fick sina desserter men vi fick inte våra. Vi började till slut bli lite oroliga och frågade efter den och de andra bara sa den kommer nog. Plötsligt kommer hela personalstyrkan i restaurangen ut från köket med grytlock och grejer och för ett attans väsen och sen sjöng de för mig eftersom det var min födelsedag dagen därpå. Lite generad blev jag förstås, men det var rätt kul faktiskt. Tydligen visste alla om att de skulle göra det utom S för hon hade ju också undrat över vår glass.

Kön till herrtoaletten

Hon fotade när de sjöng för mig men tidigare när jag gått ut med C för att röka hade de andra lekt med min kamera som jag lämnat på bordet. Ni vill inte ens veta vad det var för bilder på den... fast en av de är rumsren, det är den med makaronitavlan på.
Taxin kom och hämtade oss efter middagen och efter att C övertalat taxichauffören så gick han med på att skjutsa mig hela vägen till Waterloo trots att det skulle ta honom en bra stund att ta sig tillbaka igen. Alltså kom jag enkelt och bekvämt hela vägen fram till dörren och var så övertrött att jag hade svårt att somna sen.

Kevlarkalsonger skyddar det allra heligaste

17/2 På fredagen hade vi ett möte på jobbet om lite nya produkter vi blivit presenterade när vi var i Cardiff. Vad sägs om splittersäkra kalsonger? Tanken är främst att de ska användas i Afghanistan. När soldaterna kliver på minor blir de främst skadade just där och det är livshotande eftersom lårartärer och andra viktiga saker ligger just där, det är alltså inte en lyx och tanken är inte att främst skydda killarna från att stympas utan faktiskt att rädda deras liv. Jag åkte jag direkt från jobbet till Ica för att se vad avin jag fått var, jag var väldigt nyfiken. Jag hade ju glömt att biljetten till Grand National skulle skickas med Rekommenderat Brev, det var den som kom. Känns lite häftigt, att jag sen kanske inte har så mycket nytta av tipsen som råder till försiktighet med alkohol under dagen och där de tipsar om hur man dricker vettigt.
Jag skulle hellre fått tips om hur man ska klä sig. Jag antar att klänning är närmast ett måste, hatt verkar man inte behöva ha där jag kommer att vara, kanske har inte tjejerna klänning där heller? Jag vill ju inte se ut att vara på fel ställe. Nu ska jag bara meddela D som bor i Liverpool vilken typ av biljett jag köpt så får vi hoppas att hon också köper en så vi kan gå tillsammans.
När jag kom hem hittade jag bevis på att Judas är en mördare, han hade visst råkat ta med sig delar av sitt offer in till matskålen.
Jag fredagsstädade lite halvhjärtat och gjorde en deg till pannbröd. Den skulle delas upp till 12 stycken bollar som kunde bakas ut till brödkakor. Jag gjorde bollarna och lade de flesta av dem i en påse i kylen, så kan man grädda lagom många bröd åt gången istället för att äta sega, torra bitar.

Ännu en av mina naglar gick sönder på eftermiddagen, de går sönder så konstigt, bara splittar iväg en bit och så får jag riva av nageln eller fila ned den ordentligt.

Resten av kvällen tog jag det rätt lugnt och tittade på Numb3rs.

Nu har jag en biljett!

24/1 På tisdagen fick jag äntligen ändan ur vagnen och köpte en biljett till Grand National på Aintree, Liverpool den 14/4. Jag har fått en massa hjälp av de smarta "seniorerna" på www.bukefalos.com allt man någonsin skulle vilja fråga om eller diskutera kan man få gjort där. Precis som på vilket internetforum som helst finns det förstås en del nötter där, men de är särskilt sällsynta jämfört med andra forum. Dessutom kan man hitta allt från specialiserade läkare och veterinärer till socialarbetare och sjukskrivna och de är alla väldigt generösa med sin tid, sina åsikter och kunskaper. Dessa människor kunde peka mig i rätt riktning när jag skulle köpa biljett och gav mig en massa annan matnyttig information utöver det. En väldigt intressant text l'nkades det till också, det var väldigt kul att läsa om kapplöpningsens egen kultur och det känns som om jag kanske kommer att uppskatta det på ett helt annat plan än om jag inte läst detta: http://www.sirc.org/publik/racing.html
Jag fick gjort en hel del annat också, jag städade undan i hela huset, dammsög, vek tvätten och tvättade några maskiner tvätt också. Dessutom städade jag ordentligt i köket och diskade upp.
Det låter kanske inte så mycket, men det var skinande rent när jag var klar och då hade jag dessutom tagit bort julgrupperna och planterat om de gröna växterna i en av de större krukorna jag hade plats i. Jag vattnade resten av blommorna när jag ändå höll på. Skönt att få allt detta gjort äntligen.

I'm in a hospital, what could go wrong?

17/1 På tisdagsmorgonen behövde jag köpa nåt till frukost och bestämde mig för att åka till konditoriet och göra det. På vägen ringde jag A på jobbet för att se om hon ville ha nåt och det visade sig att någon var på väg ned för att köpa tårta eftersom en av tjejerna fyllde år. Jag ringde P och kollade om de tänkt på att köpa nåt laktosfritt till kusinen S och det hade de förstås inte. Jag parkerade utanför kondiset och klev ur bilen och ordnade med en biljett. Precis när jag gick från bilen hörde jag någon ropa så jag vände mig om. Där stod en Q-Park bil med två killar i och de ropade att det är parkeringsförbud där just på tisdagsförmiddagar. Jag tackade ordentligt för det vänliga upplysandet och flyttade bilen. Det var bara det att hela den sidan av vägen var parkeringsförbud på på tisdagar och det finns inga parkeringsplatser på den andra sidan...
Jag parkerade rätt så långt bort och fick gjort det jag skulle. Medan jag stod och handlade fick jag se samma bil ställa sig med blinkande "saftblandare" bakom en bil som stod där jag höll på att parkera och jag visset vilket yngre par som parkerat där och gick och sa till dem. Jag fick inte ett enda tack tillbaka bara förvirring, men han gick och flyttade bilen, jag fick inget tack när han kom tillbaka heller...
Däremot väldigt snyggt av parkeringsvakterna tycker jag!

På jobbet läste jag Metro på fikarasten och hittade följande rubrik: Åtta dör varje dag av vårdens misstag.
Det är ju helt fruktansvärda siffror!
Och vad är vi rädda för? Att flyga, åka färja, bli nedslagna, det löjliga är att en hel del till och med är rädda för vargar och det finns ju som sagt inte ett enda bevisat fall då en varg attackerat en människa i Sverige... Nej, det är visst vården vi ska vara rädda för. Vi pratar om nollvision i trafiken, varför fokuserar vi på en sån sak när ungefär 8 gånger fler dör av vårdmisstag? Det får mig att tänka på 80-tals parodin "Hot Shots" en kille störtar med sitt stridsflygplan, han är lätt skadad och körs in till sjukhuset och de andra säger lycka till till honom eller nåt sånt och han svarar: -I'm in a hospital, what could go wrong? Ni kan säkert lista ut att killen dör där på sjukhuset av skador som personalen åsamkat honom efter intagning.

Jag bokade hotell till i april när jag ska till Liverpool på möte. Jag har bestämt mig för att åka ett par dagar tidigare så att jag inte missar Grand National som går där på lördagen. Det vore så löjligt att missa en så stor grej med en dag. Jag tittade på biljetter och de billigaste två typerna finns det fortfarande platser kvar och det är nog i alla fall där som man vill vara. Att sitta på en glassig läktare och smutta champagne är kanske inte riktigt jag...
Till middag bestämde jag mig för att göra en god sallad och steka halloumi till så som Ju gjorde helgen innan men nej, salladen blev precis så misslyckad som sallad alltid blir när jag gör den och halloumin smält ihop till en enda smet och smakade inte ens gott... Jag vet inte om jag stekte för många åt gången eller vad som var problemet, men jag börjar ge upp på att någonsin lyckas göra en god sallad eller steka halloumi...