Ibland är det jobbigt att vara udda

1/5 På fredagen tog jag det relativt lugnt, men jag städade i alla fall. Gamla människor säger ofta att man inte ska städa före kalas utan efter, annars måste man bara göra det två gånger eftersom det blir så skitigt efter en fest. Sen att min mamma oftast går in med skor gör det ju inte bättre. Hon har svårt att ta av och på skorna och jag brukar gå in med skor hos dem med, inte av samma anledning utan för att det är så kallt hemma hos dem. Skor hjälper i alla fall lite för att hålla värmen, går jag i bara strumpor blir fötterna fort som isbitar. Jag känner mig alltid extra udda vid större helger... Alla tycks vara i grupp eller familj och de har en respektive och sånt. Jag är ju oftast helt ensam, jag har inte ens en vängrupp. Jag säger inte att jag inte har vänner, bara att vi inte är någon grupp. Jag blir till exempel aldrig inbjuden till nyår, midsommar, kräftskiva och andra saker som alla andra tycks fira i grupp... utan mig...

Det blir nog bra

10/2  På tisdagen när jag kom hem från jobbet möttes jag av en trevlig syn! J hade nästan slutfört monteringen av inredningen i nya garderoben! Jag gillar att det finns en lång stång att hänga grejer på och dessutom att det finns skohyllor nedtill. Jag använder samma skor i stort sett hela tiden, till viss del för att det är så jobbigt att hitta de andra som är spridda över hela huset och förrådet för att inte stå framme. Nu kanske jag kan ha alla, eller i alla fall de flesta på samma plats.

Hur ofta hittar man det man letar efter?

23/3 På söndagen åkte jag ensam in till stan för att shoppa lite. Jag behövde ett par lite högre, finare skor att ha till klänningen på galamiddagen i april. Jag hittade ett par väldigt fort och lätt och de är Ecco så alltså förhållandevis bekväma trots att de är så höga. Problemet med de flesta höga skor är dock att man åker ner och står på tå till slut och det gör ont oavsett vilka skor man har. Fast riktigt bra skor ger stöd åt hälen så att man inte glider ned på tå. Jag hittade också två klänningar som jag älskade! Jag köpte två likadana, en svart och en beige med vita prickar. Jag tycker att de har något klassiskt över sig.

Jag visar mina om du visar dina

21/12 På lördagen åkte jag ned till konditoriet för att fika med S och på vägen åkte jag förbi mamma och pappa med de fyllda tomaterna. Det var som jag trott väldigt välkommet när mycket av deras tid går till förberedelser inför julfrukost för släkt och vänner och julmiddag för familjen. En fika med S gjorde min dag, det är ju inte många som vill eller kan umgås med en som är lappsjuk som jag, nu när julen är så nära. En Facebookvän lade in en bild på sina gamla Dr Martens som skulle pensioneras efter 10 år, så jag kände ett behov av att visa min som jag köpte i London i december förra året. De såg lite olika ut kan man säga...

Visst får man göra som man vill, men varför vill man göra just så?

21/9 På lördagen åkte jag ut till Arlandaskogarna för att titta efter svamp. Det gick inte så bra som hoppats. Det verkar inte ha varit ett bra år för svampen och de har ju avverkat skogen helt och hållet där jag har mina bästa svampställen. De har verkligen helt och hållet kört sönder skogen. Det är djupa sår i jorden och det ligger en massa ris överallt, det går inte ens att gå igenom det, så mycket är det.
I allemansrätten står det bland annat att man får rida på någon annans mark och skog så länge man inte skadar den. Det är också olagligt att bryta kvistar och grenar av ett träd som någon annan äger. Vad är denna omtanke om skogen när  skogsägaren själv ska avverka? Det tar 10-20 år för skogen att återhämta sig från en sån skövling. Även om det är deras lagliga rätt att misshandla sin egen skog bäst de vill, så kan man ju undra VARFÖR de vill det? Det måste finnas bättre sätt att göra det på och det måste ju kosta en hel del att förstöra en hel skog för framtiden också?
På kvällen efter en dusch och lite smink så åkte jag och S till Dubliner och hängde där på uteserveringen en stund. Vi såg en kille som hade ett par högklackade damskor i jeansfickan, det såg lite roligt ut och vi såg aldrig någon tjej som saknade skor på fötterna, varifrån kom de egentligen?

Ser ni ens någon skillnad?

23/5 På torsdag eftermiddag skulle jag ha ett möte med en leverantör vi har ett samarbete med och tydligen missförstod vi varandra för jag sa att jag skulle dyka upp hos honom klockan 14 och då var inte han där. hans chef bjöd in mig och fixade kaffe och när vi satt och snackade så ringde han och sa att han var hos oss. Det är i alla fall 15-20 minuter mellan oss så jag stannade kvar och sen dök han slutligen upp och vi hade vårt möte.

De har sitt kontor i Järfälla så när jag ändå var där så åkte jag en sväng till Ikea och det var allt annat än billigt!
Jag kom hem med en massa, men bland annat nya sovrumslampor och hallkorgar.
Ser ni skillnaden?
I sovrummet är alltså glaslamporna de nya och i hallen var det rätt rörigt och jag fick allt från tofflor till skor i huvudet när jag försökte ta ned nåt från hatthyllan.
Jag tog också chansen att städa upp lite och flytta scarfarna till hängaren som är till för just dem.
Till middag blev det nåt som de flesta tycker är jätteäckligt, köttfärsmacka med rödlök, salt och peppar. Det konstiga är att de flesta inte tycker att det är särskilt äckligt med råbiff...
I alla fall så tog jag en sån och ett glas grönt citruste till middag efter att jag städat i hallen och bytt lampor i sovrummet och torkat ytorna..

Jag måste se lite folk

19/5 På söndagen kände jag mig inte det minsta friskare, men nu hade jag akut lappsjuka. Alltså tog jag en dusch och så åkte jag till Kista centrum för att titta på lite folk.
Jag hade fortfarande knappt någon röst alls och halsen gjorde precis lika ont fortfarande. Jag är inte van att vara sjuk längre, vad jobbigt det är!
I Kista centrum hittade jag alldeles för mycket kul grejer med stjärnor på så jag kom hem med ännu ett paraply med stjärnor och två nya scarfar. Den olikfärgade, blå tubscarfen älskar jag verkligen och det var bara tur att jag såg den. Den hängde på en galge som visningsex. långt upp på väggen och det var den sista de hade.
Jag köpte också ännu ett par Eccoskor och tre klänningar som jag inte kommer att kunna ha förrän mina ben är snyggare..
Sen sprang jag på en kollega och hans flickvän som jag känner litegrann men inte sett på flera år, men jag kunde inte ens ge henne en kram, jag vill ju inte gärna ge henne halsfluss.
Jag tänkte att jag skulle ta en fika och titta lite mer på folk, men jag hittade inget ställe i centrumet där jag ville fika, så jag åkte tillbaka till Väsby och vårt konditori.
 Jag valde en marängbakelse med smörkräm, vad jag inte väntat mig var att smörkrämen skulle smaka som om man smält och format till en klick smör...
Det var fruktansvärt äckligt och jag var tvungen att skrapa av allt och bara äta upp själva marängen. Det är första gången jag tyckt att de misslyckats totalt på kondiset och visst ser den jättegod ut?
När jag kom hem var jag helt slut men lite gladare och jag tvättade en maskin blå tvätt och insåg att jag nog har en hel del blåa plagg...
På kvällen kom S förbi för att hålla mig lite sällskap och då fick jag en 40-års present av henne, ett halsband i form av en stjärna förstås! Jättefint och dessutom silverfärgat på ena sidan och guldfärgat på andra, praktiskt!
S hjälpte mig som smakråd när jag hade garderobstömning, det var rätt mycket som åkte ut och ändå fick resten egentligen inte plats i garderoben. Det är trängre än det ser ut på bilden, jag får pressa allt åt sidan för att få plats med grejerna. Jag har också en byrå och en garderob i gästrummet...

Nostalgitripp i förrådslådor

5/5 På söndagen förstod jag att någon hade varit på min veranda någon gång under lördagen eller natten till söndagen för grinden stod öppen. Det känns extra obehagligt när inte Turre är hemma och jag har ju visserligen larm, men vad spelar det för roll om jag blir skrämd halvt från vettet om någon försöker ta sig in när jag är hemma? Jag förstår inte varför så många inte har larm på sina hus, det är inte särskilt dyrt och det känns så bra att veta att ingen har varit inne i huset medan man varit borta.
Jag satte igång att städa i förrådslådorna som jag tagit in och några av de som stod på verandan också. Det är mycket som kan kastas men också en massa som jag fortfarande vill ha kvar.
Är inte den gula hästen helt fantastiskt fin till exempel? Jag fick den av en äldre kompis när jag var runt 5-10 år gammal och jag älskade henne för det, men nu kommer jag inte längre ihåg vem det var...
Taxen och fjordhästbroschen och -örhängena har jag gjort själv när jag var i 20-års åldern, jag tycker att de är rätt fina, vad tycker ni?
De svart/vita skorna vet jag inte varifrån jag fått, men jag antar att de kanske var mammas en gång i tiden. De är i alla fall för häftiga att kasta, de är gjorda av kohud med hår (tror jag).
Jag hittade farmors gamla cigarettetui som jag ärvde när hon gick bort. Farmor var aldrig särskilt förtjust i oss, men jag gillade cigarettetuiet och det var vad jag ville ha efter henne. Jag använde det en bra stund men när det började falla isär så lade jag undan det. Det passar väldigt bra ihop med den guldfärgade tändaren jag fick av min äldre väninna S innan hon gick bort, de är väldigt retro båda två och jag kommer att behålla båda även fast jag inte röker längre.
En stor låda med foton hittade jag också, jag vet inte säkert vad jag vill göra med dem, men kvar blir de ju i alla fall. En del foton är helt underbara!
Var jag inte söt på mitt passfoto förresten? Det tog jag när jag var 20 år gammal vill jag minnas.
Slinky-taxarna fick jag av syrran i födelsedagspresent, hon tyckte att jag borde ha dem!
Det var slutligen två hela flyttlådor fulla med skräp och pärmar och papper och tre halvfulla flyttlådor med böcker jag varken har plats för eller vill ha längre. De får åka och bo hos Stadsmissionen istället tills de hittar bättre hem.
Det var inte många pärmar kvar när jag kastat alla gamla räkningar och sånt från 20 år tillbaka. Varför har jag sparat dem?
När jag inte orkade städa något mer så målade jag naglarna och tog det lugnt resten av kvällen. Tänk vad mycket energi och tid det går åt när man städar sån där. Men jag känner att jag får energi av att kasta sånt jag inte behöver och dessutom se till att hitta det jag vill ha kvar.

Försök förklara det hemma

17/12 På måndagen var det stressigt på jobbet och sen skulle jag på ett möte i stan före quizzet. Killen jag stämt möte med hade ringt och frågat om det fanns en chans att jag kunde komma in tidigare men jag sa att det inte var möjligt, det tar för lång tid in till stan. Men eftersom jag räknat med köer och tid för att parkera och det sen inte var en enda bil i vägen så ringde jag när jag stod vid rödljuset vid Norrtull och sa att jag kunde komma dit inom 15 minuter och det var nästan en timme tidigare än planerat och precis den tid han undrat om jag kunde komma.
Jag hade mina nya "London-Boots" på mig och det kan inte vara vackert när jag stapplar fram i dem, men jag tänkte att jag skulle öva nu eftersom man mest sitter ned under en quiz-kväll.
P som jag hade möte med hade fått för sig att det var kör jag var med i på måndagar men jag förklarade att det är frågesport och att jag inte kan sjunga för fem öre.
Jag hade förberett mina lagmedlemmar på att jag skulle vara sen och att de var tvugna att vara i tid så att vi inte skulle förlora bordet och det var de mer eller mindre allihopa faktiskt men eftersom jag var tidig till mitt möte så blev jag heller inte sen till quizzet. Jag satte mig med B och R en stund och R gav mig resterna av sin räkmacka så sen var jag mätt och nöjd också.
Utanför stod en bil uppe på en stor snöhög, det måste vara bekvämt att kunna parkera så, högen är betydligt större än vad den ser ut att vara på bild.
Tomten var på plats och gick omkring med en stark grogg hela kvällen och jag misstänker att den fylldes på med jämna mellanrum.
Vi hade väldigt trevligt och när vi skulle skiljas åt för juluppehåll så hade vi ett litet kramkalas och precis när jag skulle krama om L så tappade jag balansen på mina höga klackar och föll i hans famn och råkade sätta ett stort rött läppstiftsmärke på hans hals...
Han utbrast: -Det där blir svårt att förklara hemma... Nja, du vet S ramlade och råkade kyssa mig på halsen.
Quizzet var svårt och var julinspirerat rätt igenom och vi kom en bra bit ifrån vinnarna i slutänden.
När jag kom hem visade det sig att Judas varit instängd i badrummet hela kvällen, det kanske lär honom att inte smita in där så fort jag öppnar dörren?

Tur att man gör intryck

8/12 På lördagen vaknade vi rimligt tidigt tycker jag, runt 9 på morgonen. K behöver rätt lång tid på sig på morgonen och vi var nog inte på plats för frukost/brunch förrän vid 11 kanske. Vi gick till mitt favorithak i Soho, Balans Café, det är ett gaytillhåll med bra mat och bra stämning och dit folk går för brunch helt enkelt.
Liksom tidigare när jag varit där så kände "min" kypare igen mig, är det inte konstigt?
Han blev lite förvirrad när han såg K däremot och tittade förbryllat på henne en stund och konstaterade att det inte var min systerdotter L utan någon annan...
Jag beställde eggs benedict, K beställde rökt lax med äggröra och en frukttallrik som vi delade på, båda drack sojalatte till.
Båda var väldigt nöjda med maten, men bäst var trots allt frukttallriken!
Superfräscha frukter och bär, ringlade med lite honung och med en klick tjockyoghurt!
Jag som inte är varken speciellt förtjust i frukt eller honung tyckte att det var helt fantastiskt!
K också förstås, men hon var kanske inte lika förvånad även om även hon var impad.
Efter vår brunch tog vi en promenad i Soho och bestämde oss för att ta en titt i en av alla de sexshoppar som finns där. Man har ju hört både det ena och det andra om hur ofräscha de är, men jag vet inte om de två vi var inne i var undantag eller om de faktiskt har stil allihopa. Visst hittade vi en del underliga saker i vissa hyllor, men det gick mest ut på sexiga underkläder och vem gillar inte sånt?

Rumsrent tycks det också anses för vi såg vanliga par i övre medelåldern stå helt ogenerat och titta på sexleksaker och underkläder...
Vi tog en promenad mot Oxford Cirkus för att handla juklappar till K's syrra från Topshop och på vägen råkade vi gå förbi en Dr. Martens där K sa att jag absolut inte fick låta henne shoppa, en halvtimme senare kom jag ut med de dyraste skorna jag någonsin köpt! Tydligen gick det bra att heja på mig tills jag kände att jag inte kunde leva utan dessa skor, jag som inte ens är en "skotjej". De kostade £ 225!! Det är ju nästan 2500:-!
De är visserligen sköna, men de är så höga att jag känner mig som ett barn som lånat mammas högklackade för första gången och som om jag går som ett giraffföl, eller heter det kalv förresten?
Vi tog en pepparkakslatte och ginger loaf på Starbucks och latten var god om än rätt så söt... Ginger loafen fick K äta upp, jag gillade den inte. Vid andra besöket vid kassan hittade jag fruktsalladen jag tittat efter tidigare och jag köpte en sån och åt lite av det istället. K fick resten...
Hon hade köpt en nyttig muffin på vägen också så den fick hon också i sig, livet är bra orättvist ibland, hon äter och jag har svårt att gå ned i vikt...
Vi hittade tillbaka till en butik som jag var i med Ah för runt 10-15 år sedan, där har de alla möjliga roliga saker. Allt från färgade linser, nitar, läpptatueringar, ögonfransar, ansiktsstenar och halloweenkläder. De är supertrevliga och jag hamnade i konversation med en av tjejerna och K med en av killarna, jag handlade för över 700:- därinne, men jag köpte i alla fall ett par ögonfransar till syrran så det var inte bara till mig...
När vi väl kom fram till Topshop så hittade K inget till sin syrra, men jag hittade förstås en klänning (i en storlek för liten) och strumpbyxor med silverstjärnor på i två srolekar för små ungefär, men jag köpte rasket i alla fall.
Innan vi gick tillbaka gick vi in på Apple för att K skulle få en rundvisning bakom kulisserna, hon är verkligen nördig när det gäller sånt, själv skulle jag ju inte gärna "jobba" när jag hade semester...
När vi skulle ta oss hemåt köpte jag en eggnog latte att dricka på vägen men det smakade lite skumt tycker jag, sen gick vi åt fel håll visade det sig. Det var K som hävdade att det var åt det hållet vi skulle och jag var tveksam men tyckte att det inte var nåt stort problem om det var åt fel håll.
Mycket riktigt, efter att med möda ha kryssat oss fram mellan galna julshoppare (mest turister) med fara för livet och axlar så hamnade vi vid Marble Arch, helt fel sida alltså, så därifrån tog vi en överfull tunnelbana tillbaka.
När vi kom tillbaka till hotellet stupade jag i säng en stund och somnade på stört, sen gick jag upp och tog en dusch och fixade till mig. Med påhejningar från K så bestämde jag mig för den nya klänningen (blå) och de nya skorna. Vi fick gå ganska långsamt när vi gick från hotellet och efter en stund grävde en av nitarna in sig i min tå, men K sa att jag såg normal ut när jag gick så vi får hoppas att det är sant.
Klänningen sitter jättesnyggt ända tills den slutar strax över knät, mina tjocka ben och knän bör inte synas under kanten och det är så synd att de gör det, för som sagt, annars ser det bra ut. Problemet är att klänningen åker uppåt när jag går, så det blir bara värre och värre.
Vi hade bestämt oss för att gå till Steak & Co för middag, K tog en kycklingfilé med ost och champinjonsås som hon var väldigt nöjd med, jag slog till med en bit oxfilé, stekt "blue", det vill säga, knappt stekt alls. Den ska alltså vara rå och lite kall i mitten... När jag fick min steak var den däremot knappt rare och den är ju dyr, så jag skickade tillbaka den. Jag fick säkert en "sneazer" tillbaka, men den smakade bättre i alla fall. Däremot kände jag mig som en riktig bitch när jag var tvungen att påpeka att min vitlökssmör saknade vitlök... När de bytte kött missade de att jag skulle ha vitlökssmör.
K slog till med en efterrätt som jag fick smaka på.
På vägen tillbaka mot hotellet gick vi in på en bar där jag varit förr men efter att ha stått där i runt 5 minuter utan att någon i baren ens uppmärksammat oss så kände vi att det var fel ställe för oss så vi gick till baren mittemot hotellet istället Sherlock Holmes. Där fick vi trevlig och bra service men de andra gästerna stirrade oavbrutet på oss... Vi var absolut yngst där och K är klädd i svart, med nitar och piercings och jag var ju klädd i överdrivet tjejiga kläder för dagen, de undrade nog både vad vi gjorde där och hur sjutton vi hörde ihop.
Det blev för övrigt regeln för resten av helgen, folk stirrade på oss vart vi än gick...
Jag tog en svensk cider och blev ju lite vimsig direkt, när sen ett gäng män kom in och en av dem rynkade på näsan åt oss och sa: -What's that smell?
Så svarade jag sonika så som vi gör i Sverige: -Ja, du har väl näsan för nära munnen...
Fast jag sa det förstås på engelska och han vart nog både chockad och lite sur, men vände sig bara bort och undvek oss efter det, hans kompisar tyckte att det var kul dock. Det visade sig vara mindre otrevligt tänkt än vi trodde dock, tydligen kunde man känna lukten av K's skokräm och det var nog det han menade...
Efter ett glas vin så stapplade jag ut på mina höga klackar stödd vid K's arm tills jag fått upp farten och sen gick vi till hotellet och somnade direkt.

Man måste stressa, annars blir det fel

18/10 På torsdagen var det stressigt att få allt klart på jobbet inför resan och ändå tog jag mig faktiskt hem i rimlig tid. Konstigt nog packade jag också i rimlig tid, jag kan inte minnas att jag någonsin packat före midnatt, oavsett om jag ska resa tidigt på morgonen eller sent på kvällen.
Hur man packar inför en jobbresa med ett par lediga dagar är fortfarande ett mysterium för mig trots att jag rest så mycket. Att packa lätt är alltid mitt mål, ändå blir det sällan särskilt lätt eller litet i slutänden. När man ska vara borta i nästan två veckor, jobba och vara ledig, inte vet hur vädret tänker varan och sen dessutom har olika problem som allt från lätt för att få skavsår till att få migrän i tid och otid.
Alltså packas det alltid lite extra kläder även om tanken är att jag ska handla lite på vägen, det packas också diverse mediciner och plåster och den här gången var jag förutseende nog att packa iPod-laddaren, sen att jag glömde iPoden är en annan sak...
Att packa i god tid är visst ingen bra idé, jag var inte stressad och orolig och glömde bland annat att kolla checklistan, hur kan man glömma att kolla checklistan och hur gör man för att inte glömma?
Det skulle i alla fall ställa till problem senare, kom ihåg det.
Jag kom i säng runt midnatt så det kändes rätt bra och även om väskan var rätt full så var den i alla fall inte särskilt tung med tanke på att jag hade 4 par skor inklusive löpardojjor, träningskläder, två kostymer, 3 klänningar och en massa andra kläder med mig.

Hur kommer det sig att han har livet och hälsan?

9/10 På tisdagen åkte jag direkt till Täby Centrum efter jobbet, jag skulle fika med min före detta roommate K.
Jag hämtade upp henne på hennes jobb och så gick vi till ett fik. Där köpte jag en latte och hon en te, jag köpte tre bullar för att det var extrapris och jag trodde att hon tyckte att hon inte hade råd. Men det visade sig att hon försöker hålla sig från socker och jag tyckte att bullen var rätt äcklig så jag kastade resterna. Hon gav sen de återstående två till sina kollegor.
Jag fick tillbaka min nyckel och sen gick jag till Stadium för att se om det fanns några fritidsbyxor som var någorlunda billiga och bra. Jag hittade ett par regn- och vindtäta byxor som jag faktiskt kunde ha dessutom. Det är en underlig och häftig känsla att nästan alltid hitta kläder som man behöver även om man får leta bland de modeller som har större storlekar.
Vid kassan hittade jag fingervantar som jag köpte också, de kostade bara 49:- och då slipper jag förstöra mina finare handskar.
Efter att ha handlat ett par skor också så sa jag hejdå till K och körde hemåt. Men först köpte jag en portion stekta nudlar på Sawadee.
Skorna behöver jag eftersom jag har antingen mina löparskor eller högklackat att välja på när jag ska till jobbet. Jag behöver ett par mer bekväma, men snygga skor som är bra till vardags. De andra kastade jag ju för de luktade så illa.
De här är ett par vanliga skor bara, inget speciellt.
När jag kom hem påbörjade jag äntligen svamprensningen av det jag hittat på söndagen och så skar jag upp brödet och frös den ena limpan. Jag är lika effektiv som en skärmaskin, det är jämt och fint, eller hur?
Jag satte svamp på torkning i ållan eller ollaren som jag brukar kalla den. Jag stör mig lite på att det är misspass i den. Jag vet inte om det är så den ska vara eller om det är nåt jag gör fel, men det sitter inte rakt och stadigt.
Sen vek jag tvätt och diskade upp, senare på kvällen åt jag kräftor och började återigen att titta om på M:A:S:H:, jag kan nog se den serien hur många gånger som helst verkar det som.
Läste förresten att Alan Alda hade svår polio som liten, dessutom är han nästan 1.90, så det kanske inte är så konstigt att han går lite stukat. När det var som värst kunde han bara röra huvudet, konstigt att han fortfarande lever och har hälsan. Han är nu 76 år gammal och har varit gift sedan han var 21 tror jag det var...
Nåja, jag tyckte att det var intressant information, det kanske jag är ensam om?

Det finns de som tänker på mig när jag inte är där

18/9 På tisdagen ringde vännen J när jag satt på jobbet och undrade om jag hade tid att äta lunch med honom. Jag blev jätteglad eftersom jag hoppats att få träffa honom innan han åker hem till Thailand igen och en lunch är ju alltid trevligt. Vi var dessutom väldigt överrens om vart vi skulle åka, det blev Väsby Golfklubb. De har fräsch mat där man ser vad man äter, själv valde jag en laxbit med potatis och citronsås.
Vi hade väldigt trevligt och hann avhandla flera ämnen både lättsamma och lite djupare men sen började klockan bli mycket och vi var båda tvungna att åka tillbaka till våra jobb.
Efter jobbet åkte jag raka vägen till Kista Centrum för att reklamera Eccoskorna som gått sönder i blixtlåset och det var inget gnäll från dem alls, de bara gav mig ett par nya. Bra service!
När jag kom hem fick ag äntligen en chans att städa, huset såg ut som ett slagfält efter en upptagen vecka och en helg i Vetlanda. Jag torkade alla ytor i köket, badrummet och vardagsrummet, plockade undan grejer och sorterade papper och post. Sen bytte jag lakan och dammsög och så tvättade jag totalt 3 maskiner tvätt under kvällen.
Som vanligt hade jag hög musik på medan jag städade och när K kom hem kände jag mig tvungen att sänka lite, högtalarna står trots allt precis vid hennes vägg.
När hon kom ut från sitt rum påpekade hon att det luktade väldigt gott i huset och nu kunde jag äntligen slappna av, jag gillar inte när det är skitigt och stökigt.
Jag hade inte sett K sedan torsdagen veckan innan och hon hade köpt en present till mig. Hon hade fått två par öronmuffar till priset av ett, så hon tog ett till mig också.
Då kändes det bra att jag faktiskt tänkt på henne också medan jag var i Vetlanda och faktiskt hade köpt godis med tanke på henne. Hon gillar vampyrer och sånt och därmed huggtänder, så jag hade köpt tre olika sorters godis som var formade som huggtänder med tanke på henne. Det var litet men hon blev glad.
Sen tog jag det lugnt i soffan resten av kvällen och tittade vidare på Alias.

Vem är Judas?

8/9 På lördagen vaknade jag vid 10-tiden och gick upp för att äta frukost. Jag värmde på resterna av sconesen jag gjort på fredagen och kokade ett par ägg, men i slutänden orkade jag i stort sett bara äta äggen, jag smakade bara på sconesen.
Jag städade undan lite i huset och sen åkte jag till jobbet för att visa upp bilen för några spekulanter. De tyckte inte att det var nåt fel på den men var inte jättesugna heller. Hon verkade tro att bilen skulle vara exakt som hennes gamla bil och den var en Opel eller nåt, varför skulle den vara lik den?

Jag åkte hemåt och satte mig och målade naglarna och då började det hagla som sjutton och K var helt fascinerad och jag måste erkänna att jag var lite förvånad också.
Turre och Judas ligger gärna tillsammans på soffan och det tycker jag är så gulligt, det är bra att de kommer överrens. Jag vet inte om jag berättat det, men Judas är en hittekatt. Jag hittade honom på Max Hamburgerrestaurang i Barkarby för ganska exakt 7 år sedan nu. Jag polisanmälde att jag hittat honom och så, men ingen har någonsin hört av sig.
Han är den ultimata katten, särskilt för en människa som jag som egentligen är mest hundmänniska. Jag tycker att katter kan vara lömska och oberäkneliga och aldrig helt rumsrena. Judas har aldrig gjort illa mig någonsin och han vägrar gå på låda så vi har ingen. Han går ut till och med när det ösregnar eller är -27 grader, han rusar ut snabbt och kommer tillbaka ännu snabbare och han har aldrig gjort något inomhus.
Dessutom är det uppenbart att någon har älskat honom innan jag och Turre gjorde det, för han är väluppfostrad och tillitsfull och som sagt, jättesnäll. Dessutom har han avgudat Turre från första dagen.

Vid 18 åkte jag hem till mamma och pappa för att bli bjuden på middag. Jag tog med en påse torkade trattkantareller som blommor och fick fondue i utbyte. Jag gillar fondue men av någon konstig anledning har jag alltid bara friterat räkorna och svampen, köttet äter jag rått...
Vid 20 någongång lämnade jag Turre hos mamma och åkte hem för att duscha av mig gatukökslukten och göra i ordning mig.
Vid 22 åkte jag mot stan för att möta upp med A på Dubliner.
Hon hade en kompis med sig och vi hade trevligt men ju längre kvällen led ju mer deppig blev jag för jag hade hoppats att J skulle dyka upp. Det gjorde han inte och jag åkte hemåt besviken vid 2.30, hämtade upp Turre på vägen och gick och lade mig så fort som möjligt för att slippa tänka.
Dessutom upptäckte jag att blixtlåset på mina nya Ecco-skor hade gått sönder under kvällen, första gången jag använde dem. Det hade jag inte förväntat mig så jag vet inte om jag ens har kvittot kvar, vilken skitkväll det blev i slutänden.