Jag vill nog gärna tro att jag är något yngre än så

17/3 På tisdagen åkte jag till Ikea efter jobbet för att göra det sista på det ritade köket och för att dubbelkolla att allt stämde. Jag hade slutfört det som jag och köksplaneraren inte kunde slutföra för att programmet strulade, men jag lyckades inte att till exempel lägga in en diskho i beställningen för att man måste ha en diskbänk först. Det är ju bara det att jag inte ska en av deras diskbänkar eftersom den inte finns i så långt mått som mitt kök behöver. Tjejen som hjälpte mig fixade till det genom att lägga in en disk och sen ta bort den... Jag tittade på två olika diskhoar och den på bilden fick det bli. Jag kunde inte riktigt komma fram till om den var stilren eller industriell, men jag ville inte ha en vanlig diskho eftersom jag tycker att en lite större är mer praktisk än två mindre.
Fläkten var svårare att välja. Den jag egentligen ville ha var rätt ful men också väldigt speciell, den är som ett klot som är lite tillplattat mot väggen och även framåt. Men den behöver ett utsug som sitter inåt väggen, inte uppåt så som jag har i mitt kök. Det verkar ju dumt att inte utnyttja det utsugen man har och sätta in en kolfilterfläkt istället, så det fick bli en relativt traditionell, det är den nedre på bilden som jag valde.
Tanken är att köpa nytt porslin och bestick också när jag ändå fixar köket, men jag inser att det nog får vänta lite till. De tallrikar jag har var de billiga för 5:- st som Ikea sålde då när jag köpte huset för 10 år sedan. Jag vill ha lite finare, mer permanenta liksom, men eftersom jag inte kan bestämma mig riktigt och eftersom det ändå sliter på ekonomin att göra nytt kök så verkar det som om det får vänta lite trots allt.
Jag hittade en garderob som är väldigt platt och funderar på om det skulle få plats en sån i sovrummet, men med tanke på hur man hänger saker i den så är frågan om det verkligen får plats mer i den än den jag har? När jag stod där och funderade kom min vän B gående, jag såg honom långt före han såg mig och stod bara och log medan han gick mot mig, jag visste att han skulle få syn på mig vilken sekund som helst. Jodå, det fick han och sen kom frugan L gående också och sen hade vi kramkalas. Sen ropade de efter mig från köksavdelningen för det var min tur så jag var tvungen att gå vidare.
På Facebook fick jag förresten den annonsen för en dejtingsida som jag tagit en bild på, jag känner mig gammal och skruttig och som om ingen vill ha mig, men nog är jag yngre än de på bilden... Inte så bra sätt att annonsera kanske.

Vem vill ha en naken rumpa på staketet?

22/2 På söndagen fortsatte jag leta efter den rätta stilen och färgen för köket. Jag har ju redan bestämt mig för vad jag vill ha för luckor, det är Ikeas högglansiga, grå luckor, Ringhult tror jag de heter. Jag har alltid vetat att jag vill ha sten snarare än kakel på väggen, frågan är vilken färg jag vill ha och hur slät eller skrovlig den ska vara. Eftersom det bara är runt 6 m2 vägg som ska täckas så tänker jag inte bry mig om hur dyrt det är, det är en så liten del av den totala kostnaden i alla fall, det viktiga är nu att hitta det som blir snyggast helt enkelt.
Jag känner att jag förr eller senare kommer att behöva bolla med någon innan jag vågar bestämma mig.
Syrran sa att det ska vara ungefär samma färg på golvet som mn har på diskbänken och är har jag tänkt mig svart sten, men jag har svart golv i resten av huset och det är ju så grymt opraktiskt, särskilt när man har en hund som nyser snorlobbor över hela huset och en katt som går in med skitiga tassar.
Det visade sig att Bauhaus har en hel del grejer till gjutjärnskaminer och jag tog en bild på den hyllan så att jag minns vad som finns där.
Jag har vissa av de sakerna hemma redan och behöver inventera så att jag inte köper dubbelt så som jag tenderar att göra.
Jag letade som besatt efter en ny vedtunna, en sån med hjul som jag har sedan tidigare. Den jag har är sönder i botten och jag har tejpat med silvertejp men den har nästan helt ramlat av. Men jag lyckas inte hitta en sån någonstans, jag har googlat och letat överallt tycker jag. Frågan är ju också vad de kallas?
Eftersom jag letade bland annat på trädgårdsavdelningen så hittade jag en massa konstiga saker, som till exempel "prydnaden" Peter... Vem sjutton vill ha en sån? Jag menar trädgårdstomtar är ju hemskt bara så som de normalt är, denna är halvnaken... Hade det varit en liten flicktomte så hade det inte mottagits nådigt utan beskyllts för att vara en typ av pedofili, men det är precis samma sak om det är en pojktomte enligt mig. Vad är det som är gulligt med en naken rumpa?

Det blir nog bra

10/2  På tisdagen när jag kom hem från jobbet möttes jag av en trevlig syn! J hade nästan slutfört monteringen av inredningen i nya garderoben! Jag gillar att det finns en lång stång att hänga grejer på och dessutom att det finns skohyllor nedtill. Jag använder samma skor i stort sett hela tiden, till viss del för att det är så jobbigt att hitta de andra som är spridda över hela huset och förrådet för att inte stå framme. Nu kanske jag kan ha alla, eller i alla fall de flesta på samma plats.

Toapappret och tandtråden tar aldrig slut i mitt hus

31/1 På lördagen tog jag tag i att montera min ny badrumshylla. Varje gång så tänker man sig att det går ju fort och lätt, men det tar alltid längre tid och mer kraft än vad man någonsin räknat med. Ändå drar jag mig för det varje gång och så blir det än värre än vad man räknat med... Dessutom var jag tvungen att gå ut i förrådet för att hitta en stjärnmejsel och i förrådet räder det nu vinterkaos. Allt som har lagts in under vintern ligger på hög vid dörren eftersom det är mörkt och trångt därinne. Det blir till att städa igen så fort det är varmt nog att vara ute i någon timme eller två.
Jag trodde att det skulle bli lättare att hålla ordning i ett större förråd, men sanningen är att det fortfarande inte är stort nog för det. Det finns inget sätt att undvika att saker som är lite större måste ligga i mitten, snarare än att ligga vid väggarna. Jag har dessutom många fler resväskor än vad som är vettigt, jag ska se om jag kan ge bort några av dem. Många av mina flyttlådor i förrådet är fyllda med gamla ärmar och papper som jag känt att jag inte kan slänga, men nu borde jag kunna göra det eftersom de legat där i 10 år. Dessutom kan jag förhoppningsvis hitta alla mina foton som ligger i en av dessa lådor.
Kanske kan jag också sortera ut och ge en del av grejerna till Myrorna.
När jag tar över hela vardagsrummet för att montera möbler och annat, så springer Judas ut och Turre gömmer sig på sängen i sovrummet. De gillar inte att jag slamrar och viftar med stora träbitar och grejer och är smarta nog att hålla sig borta. Det faktum att jag har en tendens att tappa grejer i huvudet på dem är också en av anledningarna.
När jag monterat hyllan så satte jag igång att sortera alla grejer som låg i de gamla korgarna. Jag sorterade ut en del och såg sen till att alla schampon och balsam och så vidare ligger tillsammans så att jag vet vad jag har. Det finns ingen risk att något tar slut i mitt hus. Det finns alltid en massa schampo, balsam, tvål, bomullstopz, toapapper, tandkräm, tandtråd och annat i mina gömmor. Det är min stora skräck att något skulle ta slut just när man behöver det som mest.
Jag har även dubbletter av mitt favoritsmink, risken där är också att de plötsligt slutar tillverka dem och då tar det ett tag att hitta ett tillfredsställande alternativ.

 Det blev mycket snyggare och mer organiserat, men på bilderna är det ju konstigt nog inte så stor skillnad, men det ser som sagt mycket bättre ut efter än före.

Han tycker att jag ska hålla kurser men jag vet ju inte vad jag gjort

30/1 På fredag morgon kom jag äntligen iväg till labbet för att ta blodprovet som smärtkliniken ville att jag skulle ta. Jag har ju haft sprutfobi en gång i tiden, inte så konstigt kanske eftersom jag skulle göra kontraströntgen som 5-åring. Mina föräldrar hade förvarnat mig om att de skulle sticka mig och att det skulle göra ont. Som en god dotter satt jag still och tyst och tog den utlovade smärtan fyra gånger innan jag slutligen började gråta och försöka komma undan. Det var någon klåpare som stack mig, inte mindre än 7 gånger stack de en 5-åring och sprutade in kontrastvätska (som tydligen svider enormt mycket) och gång på gång spräckte de mina små blodådror och det gör också väldigt ont.
Det var pappa som var med inne hos mig, mamma satt i väntrummet och hon var höggravid. Slutligen var jag i full panik och skrek och grät, brorsan föddes nästa dag...
Efter detta har jag alltså fått sprutfobi. Jag minns ju inte tillfället, men det gör kroppen och hjärnan på något plan. Jag insåg ju att det begränsade mig i livet att bli helt panikslagen och bara gråta så fort det nämndes att jag kanske skulle behöva ta en spruta eller blodprov. Jag bestämde mig helt enkelt för att jobba bort den fobin. Jag tog alla chanser att ta sprutor och blodprov och nu har jag kommit så långt att jag inte ens får ökad puls eller känner mig minsta rädd eller berörd. Jag tar ju till och med sprutor själv, både min migränspruta som är som en sån där penna, man ser ju inte så mycket, men också Fragminsprutor (blodförtunnande) i samband med operation. Det är bara en sak jag gör, ungefär som att borsta tänderna, inget jobbigt alls. Jag är alltså mer avslappnad än de flesta andra nu. Min läkare som har varit min husläkare sedan jag var 9 år gammal har ju sett hela det här förloppet och är så imponerad att han har nämnt att han tycker att jag borde hålla kurser. Det är bara det att jag jobbar med mig själv varje dag, men olika problem jag har, men jag har aldrig varit bra på att reda ut hur jag kommer till målet, vilket jag alltid gör.
Jag kan räkna på ena handens fingrar de kurser och föreläsningar jag varit på, där jag lärt mig något nytt. Jag sitter mest och undrar hur någon ens kunde komma på att hålla kurs om det där. Jag har alltid trott att proffs ska kunna lära mig något nytt, en typ av överkurs liksom. Men det brukar alltid var så att jag bara får ett kvitto på att det jag gjort har varit rätt...
När jag var på ekonomikurs hos Balansekonomi satt jag mest och funderade på om det inte varit bättre ekonomiskt att behålla de drygt 2000:- jag betalat för kursen, än att gå den. De lärde mig ju inget nytt alls. Det var jag som gjort överkursen, i mina ögon så var det helt självklara saker som de presenterade som nyheter. Som att man bör ha en buffert, att man bör lägga undan minsta si och så många procent av månadslönen, sätt att investera den och så vidare. Men jag hade en större buffert än de rekommenderade och lade undan dubbelt så mycket som den procent de sa att man skulle försöka nå... I slutet skulle man utvärdera kursen och skriva vad som gett en aha-upplevelse. Min aha-upplevelse var att jag definitivt inte hade något att lära av dem och att jag är ett ekonomiskt geni. Det jag INTE är, är någon som kan uttrycka det jag gör på ett sätt som kan hjälpa andra. Jag är uppenbarligen inte en entrepenör. Jag kan inte göra pengar på mina kunskaper eftersom jag inte tror att jag är speciell, har något som kan vara värt att lära ut och inte vet hur jag egentligen gör för att få det att fungera. Om jag bara kunde lära mig det, då jävlar skulle jag kunna komma någon vart.
På eftermiddagen åkte jag ut till IKEA i Barkarby, jag hade en tid bokad med köksavdelningen för att äntligen komma igång /för tredje eller fjärde gången) med att rita mitt nya kök, nu ska det bli av har jag tänkt mig. Jag hade fått påminnelser från dem för att inte missa tiden, men jag hade upptäckt några dagar efter att jag hade bokat att det skulle ha betalats samma dag som det bokades... Jag bestämde mig för att chansa eftersom de tydligen inte visste att det inte var betalt. Jag såg till att vara där i god tid och gick in vid kassorna först. Det fanns en liten infodisk där nere och jag bad tjejen där om råd. Hon ringde upp till köksavdelningen och jo, de hade med mig på sitt schema. Tjejen hjälpte mig att betala det och sen gick jag upp och vi satte igång.
Det visade sig att jag mätt fel någonstans, jag hade ju mätt allt på väldigt kort tid kvällen innan.
Men vi lyckades fixa det mesta i alla fall. Dessvärre fungerade inte deras ritprogram som det skulle, det är ju liksom så det brukar gå för mig när jag försöker göra om det här köket...
Det mesta fick vi gjort i alla fall och tanken är att jag ska gå in och fixa det sista, men hur man gör är jag osäker på.
Vi stötte på ett riktigt problem däremot. Min köksbänk blir 3,07 m, det längsta IKEA kan göra är 3 m om man ska ha en disk av sten... Det är tydligen jättevanligt att det är så och nu måste jag köpa en disk någon annanstans och det kommer att kosta runt 30 000:-!
Jag köpte en ny hylla till badrummet också, en som stått på min shoppinglista ett bra tag.
Den är större än den jag haft tidigare och snyggare, den är vit, den andra är träfärgad.
Jag köpte också nya korgar att ha i hyllan och de är bra mycket större än de tidigare, det gör förhoppningsvis att det blir lättare att hålla ordning och att det ser mindre rörigt ut.

Flickan i guldtaxin

29/12 På måndagen vaknade jag full med hopp om att få åka hem och det fick jag också! Först blev jag serverad den värsta frukost jag någonsin smakat tror jag! Allt på det här sjukhuset var proffsigt och jag kände mig väl omhändertagen och trygg i deras händer, det som var under all kritik var däremot maten. All mat. Inga undantag alls... Allt serverades kallt, täckt med plastfolie, till och med pasta med sås, omelett och rostat bröd. Sen råkade det vara så illa att just den frukt jag serverades hela tiden är en av de få Thailändska frukter jag inte alls tycker om. Min vän Yoyo frågade mig en gång vad den hette på svenska och jag kan inte minnas att jag någonsin sett den i Sverige, men jag personligen skulle nog kalla den för Thailändskt äpple.
Konsistensen är lite som äpple, men den är något hårdare, kanske som ett omoget päron... jag vet inte, men jag tycker inte om det i alla fall.
Efter frukost och ett samtal med läkaren fick jag tillåtelse att åka hem och jag bad dem att ringa en taxi åt mig, det tog tid, jag fick vänta rätt länge, men när den var på plats körde sköterskorna ned mig i rullstol till entrén med hjälp av en vaktmästare. Jag kände mig lite yr och matt, men det var kanske på grund av medicinerna, det faktum att jag hade oerhört ont eftersom jag inte fått ta mina värktabletter och inte fått något alternativ, eller så var det så enkelt att jag hade lågt blodsocker efter två dygn med minimal föda och i stort sett bara levt på dropp.
Min chaufför var så uppfriskande thailändsk som han kunde ha varit, pratade i stort sett inte ett ord engelska, men var villig att snappa upp vad han kunde för att förstå vart jag ville åka. Hans taxi var helt inredd i guld, också väldigt Thailändskt och kitchigt. Jag gillar det på något sätt, just för att det är så Thailändskt. Det som oroade honom var att han inte skulle hitta hem till mig, men eftersom han visste att jag skulle till Mae Phim och han hittade dit, så lugnade jag honom med att jag skulle hitta sista biten. Drygt en halvtimme senare började vi närma oss Mae Phim och jag började inse att jag faktiskt snart var hemma.
När jag väl kom hem tog jag det ganska lugnt och försökte få i mig lite mat. Jag tände de nya ljusen jag släpat dit ända från Sverige. Av någon anledning tycker jag att det är enklare att släpa sånt över halva världen än att åka till IKEA i Bangkok... Jag hade också med mig plastblommor utöver all mjölk, mjöl, te och yoghurt... Generellt är låtsasblommor bättre i Sverige än i Thailand, fast de två kaktusarna som står bredvid ljusen är faktiskt Thailändska och om du inte känner på dem är det nästan omöjligt att gissa att de är fejk.

Sitting on the dock of the bay

21/5 På onsdagen tog jag tag i uppdraget att hitta en mjuk madrass till min säng i Thailand. Det är lättare sagt än gjort. Mitt sista hopp var IKEA i Bangkok. Det visade sig dock när jag tittade på deras Thailändska hemsida att de bara har "firm" och "Extra Firm" att välja på. Jag antar att de tror/vet att det inte finns en marknad för mjuka madrasser i Thailand. Själv förstår jag inte riktigt vitsen med att ha en madrass om den är hård som en bräda.
Jag får ont i ryggen, korsryggen, nacken, huvudet, ja säg var jag inte får ont av hårda madrasser.
Jag är redan på min andra madrass där nere och vill byta igen, då var jag ändå nere i lägenheten för första gången i april 2013...

Jag fick mycket dåliga nyheter från mannen jag var intresserad av och jag är så trött på att vara singel och att allt skiter sig hela tiden. När jag spydde ut min sorg på Facebook fick jag istället råd att gå i terapi. Sen hade alla en massa åsikter och tips omm hur jag skulle bli en bättre människa och leva ett bättre liv. Faktum är att mitt liv ser helt perfekt ut utifrån, jag har alla yttre tecken på framgång. Men alla dessa saker har ju ingen betydelse i längden, det är ju kärlek en människa lever för...
Och jag har svårt att tro att om jag bara går i terapi och ändrar hela mig själv för att behaga andra människor, så kommer Mr Right att magiskt dyka upp. Jag har redan ändrat min natur och personlighet för att passa en man och det gjorde jag i drygt 15 år, jag är färdig med det, jag vill vara jag. Jag tror att det finns någon därute som kan älska mig för den jag är, men jag vill träffa honom innan jag är pensionär.
Jag var alltså väldigt ledsen för en specifik händelse/sak, men de sms, mail och telefonsamtal jag fick av "vänner" gav mig anledning att verkligen må dåligt.
Alla gissade på varför jag hatade mitt liv och alla kom fram till olika anledningar, men alla tyckte att jag kunde lösa de påhittade problemen genom att gå i terapi och ändra hela min personlighet.
Kan de inte bara säga att de inte vill vara vänner med mig och lämna mig ifred att vara jag?
Jag tycker om mig, jag tycker att jag är en bra människa och det är bara jag som vet vad som finns i mitt huvud och oavsett vad folk tror så tänker jag mycket sällan negativa saker om folk. Det konstiga är att nya vänner ser mig för den jag är, på det sättet jag ser mig själv. Ska man behöva säga upp bekantskapen med gamla vänner för att de tror att man är samma människa som man var när man var 15?
När jag någon gång nämner högt att jag tycker om mig själv så får jag ofta frågande blickar eller till och med hånfulla kommentarer, mina vänner och familj tycker att jag inte har någon anledning att tycka att jag är bra...
Jag kanske omger mig med fel folk?
Det har tagit mig nästan 40 år att acceptera mig själv och ändå försöker folk sparka ner mig några pinnhål, det retar verkligen folk när man tycker att man är helt ok. Jag känner att jag blir mer och mer folkskygg ju oftare något sånt händer och jag trivs bättre och bättre i mitt eget sällskap, där jag är trygg.
Jag håller långsamt men stadigt på att förvandlas till en eremit.
För övrigt är det bara mina svenska vänner som ser mig på det här sättet och jag har vänner i hela världen, kanske är det jantelagen som spökar.
Du ska fan inte tro att du är något! Det är den svenska synen.

En vän kom hem till mig på eftermiddagen för att "hjälpa" mig.
Men det blev omvänd effekt eftersom hen gav mig en massa anledningar till att verkligen bli ledsen som att mina vänner har nämnt för hen att de inte orkar umgås med mig. Jag tror inte att hens avsikt var att sparka på den som ligger ner, men det var i alla fall effekten. Nu känner jag att jag inte kan lit på de som varit mina vänner eftersom hen sagt att de pratar om mig och tycker att jag är jobbig, eftersom jag inte vet vilka som gör det så drar jag mig undan från alla. Jag litar inte på dem längre.

Jag har slutat att höra av mig till de som aldrig hör av sig till mig och det innebär att jag bara har två riktiga vänner kvar, det är bara dem som bryr sig om vad som hänt med mig och mitt liv och som hör av sig lika mycket till mig som jag gör till dem.
Jag har ytterligare en vän som aldrig någonsin hör av sig, det är bara jag som gör det. Men skillnaden mellan henne och andra "vänner" är att jag vet att hon alltid finns där för mig om jag behöver henne.

Sen är inte jag en sån människa som är anti terapi, jag tror nog att alla människor kan ha nytta av det, även jag. Men att behöva det för det som andra menar, till att behöva det för mig själv är två väldigt olika saker. Andra vill att jag ska lära mig att vara sån som de vill.
Jag tror att det faktum att jag tycker om mig själv uppfattas som arrogant, men det är samtidigt det som alltid förespråkas, det är ju dit vi alla strävar hela livet. Det innebär inte heller att jag på något sätt tycker att jag är perfekt eller "färdig", jag jobbar med mig själv varje dag, jag har massor att bli bättre på men jag är duktig på att be om hjälp om det är möjligt för andra att hjälpa.

Som mobbad i skolan är det svårt att inte trilla ned i självhatet när man får kritik, särskilt av såna som man litat på.

Vi kan leka tre

1/6 På lördagen åt vi frukost och sen åkte vi och hämtade släpet på jobbet. Det tog ett bra tag att få fast dragkroken så som det alltid tycks vara. Jag kommer inte ihåg från gång till gång hur den fungerar och även om jag gör det så är det rätt svårt och pluggen som sitter som skydd sitter stenhårt. Slutligen låg jag på marken med huvudet under bilen för att lyckas få till det och till slut så gick det. Vi åkte hem och fyllde släpet med sopor och böckerna jag bestämt att ge till Stadsmissionen.
När vi kom till Väsby Centrum så lastade jag boklådorna på pirran och började gå, det var jättetungt men lat som man är kämpar man ju hellre med något som är nästan omöjligt tungt än att gå två gånger. Man måste hålla ett stort tryck på handtagen för att hålla kärran rullande och så måste man ju få den att gå framåt också och ni ska ju inte tro att folk flyttar på sig, nej, de tycker att man ska gå runt dem istället för tvärtom eller så står de helt enkelt bara stilla och i vägen. Vi sprang på en gammal barndomskompis på Coops kiosk när vi gick in för att köpa glass, henne har jag inte sett på många år.
Vi hjälptes åt att tömma släpet på sopstationen och sen åkte vi till Ikea.
När vi kom hem var jag helt slut och försökte vila en stund, men jag somnade visserligen men vaknade av nåt ljud precis efter och sen kunde jag inte somna om igen.
Istället gick jag upp, duschade och gjorde mig i ordning. Jag bestämde mig för att ha mina Dr Martens och den gamla lackappan jag fått av Ju för några år sedan. E hade ingen snygg jacka med sig och jag kom på att jag hade en så gott som ny skinnjacka i garderoben som är jättesnygg men alldeles för stor för mig nu för tiden. När E testat den sa hon att jag inte skulle få tillbaka den, den var precis vad hon letat efter. Vi kom överens om ett pris och vi var båda nöjda och glada.
När vi kom till Dubliner så visade det sig vara så gott som tomt, men vi satte oss ute och åt middag och hade det bra och snackade skit. Vid strax efter 23 dök även A upp och vi hade trevligt ihop alla tre. Vår kompis M var där också och han är ju alltid kul, galen, men kul.
Vi kom hem vid 1.30 och E och Judas satt en stund i soffan och snackade och såg så himla vita ut!

Produktiv fredag

31/5 På fredagen hade vi vårt möte i Linköping och sen åkte vi hem mot Stockholm. Ibland är man rysligt effektiv och det här var en sån dag så medan jag körde hemåt löste jag ett problem åt en kund. De behövde grejer väldigt fort och jag pratade med min leverantör i Belfast ett par gånger och kunden ett par gånger och sen lyckades jag lösa problemet. På vägen hem stannade vi på IKEA och jag köpte lite ramar och grejer. När jag kom hem fortsatte jag vara lika effektiv medan jag väntade på att E skulle komma hem. Hon hade bott hos mig kvällen innan när jag var i Linköping, vi hade på sätt och vis bytt plats eftersom hon bor i Linköpingstrakten.
Jag satte igång med att bära in alla grejer som var kvar på verandan in i förrådet och sen städade jag verandan och hängde upp den nya hängmattan. Det var soligt och varmt och äntligen var det läge att sätta fast bottenpluggen i badtunnan med silikonet jag köpt för över ett år sedan. När det härdat så städade jag tunnan och skurade den.
Jag stod och tittade på den nya gasolvärmaren en stund där den låg i sin låda och sen tog jag faktiskt tag i att montera den fast jag egentligen inte hade särskilt mycket energi kvar.
Sen monterade jag isär den gamla så att det skulle bli lättare att kasta den.
När jag kom in igen så satte jag upp den nya tavellisten bakom TV:n och ställde upp tavlorna jag skrivit ut bilder till. Det blev väldigt bra och jag måste erkänna att jag är stolt över mina bilder.
Framåt kvällen dök E upp och vi satt och snackade en stund innan vi gick och lade oss.
 

Ser ni ens någon skillnad?

23/5 På torsdag eftermiddag skulle jag ha ett möte med en leverantör vi har ett samarbete med och tydligen missförstod vi varandra för jag sa att jag skulle dyka upp hos honom klockan 14 och då var inte han där. hans chef bjöd in mig och fixade kaffe och när vi satt och snackade så ringde han och sa att han var hos oss. Det är i alla fall 15-20 minuter mellan oss så jag stannade kvar och sen dök han slutligen upp och vi hade vårt möte.

De har sitt kontor i Järfälla så när jag ändå var där så åkte jag en sväng till Ikea och det var allt annat än billigt!
Jag kom hem med en massa, men bland annat nya sovrumslampor och hallkorgar.
Ser ni skillnaden?
I sovrummet är alltså glaslamporna de nya och i hallen var det rätt rörigt och jag fick allt från tofflor till skor i huvudet när jag försökte ta ned nåt från hatthyllan.
Jag tog också chansen att städa upp lite och flytta scarfarna till hängaren som är till för just dem.
Till middag blev det nåt som de flesta tycker är jätteäckligt, köttfärsmacka med rödlök, salt och peppar. Det konstiga är att de flesta inte tycker att det är särskilt äckligt med råbiff...
I alla fall så tog jag en sån och ett glas grönt citruste till middag efter att jag städat i hallen och bytt lampor i sovrummet och torkat ytorna..

Blåmärken är det ett tecken på en bra lördag?

19/1 På lördagen tog jag tag i möbelmontering. Det var en jäkla massa delar och skruvar och de är ju inte märkta på något sätt så ibland blir det till att gissa sig till vilken del som är vilken. Ibland är det ju bara en sida med/utan laminat som skiljer en liten träbit från en annan.
Tungt var det också och som vanligt så sprang Judas all världens väg när jag började sprida papper och grejer omkring mig och tappa saker.
Det var rörigt och det var tidsödande, men egentligen är det ju som ett stort pussel och jag kan liksom inte avsky det, det är faktiskt ganska kul om man inte har tidspress. Dessutom lyssmade jag på bra musik under tiden.
Det var inte alls lika roligt att försöka få delarna på plats bakom sängen... Jag slog i mina stackars tår minst 20 gånger, ni vet sådär så att man ryser och mår illa? Jag hade också en massa blåmärken på benen och armarna efteråt, inte nog med att hyllan var otymplig och tung, den skulle liksom över och in bakom sängen också.
Det är väldigt ont om utrymme i sovrummet och det var till viss del därför jag bestämt mig just för denna hylla, det är det enda nattygsbord som får plats bredvid den här sängen eftersom man kan dra ut sidodelarna så mycket/lite man vill.
Jag hade däremot förväntat mig att det skulle bli snyggare, jag tycker att det ser ganska kantigt ut på ett dåligt sätt, lite som ett lekrum eller nåt....
Men nu har jag i alla fall någonstans att ställa klockradio, vattenglas och sånt, plastpallen var inte så snygg.
Tanken var att jag skulle gå ut med S men hon var jätteförkyld och då hörde jag av mig till O och han var också sjuk, så det slutade med att jag satt ensam hemma en lördagskväll när jag dessutom var hundfri.
Jag tittade på Criminal Minds och gjorde inte så mycket mer.

Det är i Januari man ska till IKEA!

17/1 På torsdagen hade jag fortfarande väldigt ont i kroppen, jag gillar verkligen inte vinter och kyla!
Jag gick ut och åt lunch för en gångs skull, det var väldigt länge sedan nu. Menyn såg bra ut och det var svårt att välja, men till slut så blev det bra och jag fick förstås med mig en matlåda hem med resterna också. Brorsans kompis J var där och åt lunch med oss så det var en trevlig lunch med gott sällskap.
På eftermiddagen kom vår naprapat till jobbet och jag hade verkligen längtat efter honom och han fixade förstås till min nacke och hittade dessutom konstiga saker i min rygg. Jag hade ju förstått att något var konstigare än vanligt eftersom min rygg varit trött och bortdomnad större delen av dygnen och det var nåt konstigt som jag inte brukar ha som satt fast.
Mina ben kändes fortfarande konstiga efter vaccinationen och jag var svag i lårmusklerna framför allt på höger sida.
På jobbet sorterade jag gamla visitkort och tanken var att kasta de gamla, men med tanke på att jag log när jag såg många av dem så blir de kvar. Vissa personer har bytt företag för väldigt länge sedan men alla dessa kort håller minnen som jag är rädd att tappa bort.
Efter jobbet kom Lena och hämtade mig och så åkte vi till Ikea för att byta lite grejer hon handlat. Jag fick ett plötsligt infall och bestämde mig för att köpa sänggavelhyllan till min Malm-säng, den som jag velat ha i runt 6-7 år.
De första åren hade jag inte råd att köpa den och sen har det handlat om problem att få hem de tunga paketen.
Jag har varit på väg att ta hem den med kompisar ett par gånger men vi har gett upp för att det är för tungt.
Nu bestämde jag mig för att det var dags att köpa den och fixa hemkörning!
Det var en mycket lämplig dag för att handla på Ikea, tydligen har folk ont om pengar såhär efter jul och nyår och det var så när på tomt överallt.
Inte ens i Återköp, Utlämning och utkörning behövde man vänta mer än ett par minuter.
På vägen hem stannade vi på Hemköp i Runby för att handla. Om någon gjorde statistik på vad jag handlar så skulle de nog tro att jag var någon typ av hälsofreak... Det är väldigt sällan jag köper onyttiga saker, eller det beror förstås på vilken "tro" man tillhör, men jag handlar mest frukt, grönsaker och protein av olika slag. Halv- och helfabrikat köper jag i stort sett inte alls. Det är inte av någon sorts präktighet, det handlar om smak och det faktum att jag inte riktigt tänker på det ens.
Jag gillar ju fisk, skaldjur och grönsaker framförallt.
Nu bättrade jag på statistiken lite i alla fall eftersom jag betalade för Lenas godis!
När vi åkte förbi Burger King ville Lena stanna och köpa mat så det gjorde vi, jag tog bara en chili cheese eftersom jag hade en massa mat hemma.
När jag kom hem plockade jag undan lite och diskade upp.
Jag värmde soppa och slängde ned ett par ägg i den så att de blev "förlorade", men det blev inte så gott som jag hoppats.
Sen pratade med min bonusbrorsa flera gånger under kvällen, han kör taxi så när han får en kund så lägger vi på och så ringer han upp igen. Där emellan tittade jag på Criminal Minds och spelade spel på datorn.

Och sen bytte jag plötsligt te

23/9 På söndagen gjorde jag en riktig frukost med tekaka med ost och gurka och till och med ett kokt ägg.
Jag byter ju mina vanor lite då och då, det dyker plötsligt upp nya bara sådär. Förr drack jag ju bara Earl Grey te från Harrods, nummer 42. Nu dricker jag bara Liptons Gröna Citruste. Jag har ingen aning om varför det blir såhär, men det är bara att acceptera. Dessutom finns det en regel i mitt liv som säger: -Alltid te till macka, aldrig kaffe.
Senare på dagen är det kaffe för hela slanten om det inte blir kvällsmacka med te till middag.
På lördagen hade Turre åkt med mamma och pappa till Jämtland och det är alltid skönt med lite hundledigt och att slippa dåligt samvete när man gör något där han inte kan vara med.

Jag fixade och donade lite i huset och sen åkte jag för att träffa kompisen S som skulle fixa mitt hår. Det var inte en dag för tidigt, håret är så mörkt att det ser flottigt ut hela tiden och jag ser tröttare ut tycker jag. Jag trivs bättre i ljust hår. Se vad mörkt håret är, det är ju på gränsen till brunt...
Trots att S är min kompis och det är hon som gör jobbet så blir jag rastlös och kan inte riktigt sitta still så länge. Dessutom är man ju lagom snygg under tiden med en massa folie i skallen.
Vi blev lite sena och vid strax efter 18 åkte jag kvickt hemåt och hämtade upp K för att åka till Ikea.
Sen handlade vi där, mest hon eftersom hon ska flytta om en vecka och behöver en massa saker.
När hon fick höra att Ikea ger pengar till välgörande ändamål när Ikea Family kortet dras, så blev hon genast medlem.
Vi köpte en hamburgare till mig på Max på vägen hem, K hade ätit innan jag hämtade henne.

När vi kom hem gick K och lade sig nästan direkt och jag satte igång med att "smälta" all svamp och koka av vätskan och så kokade jag broccoli och blomkål vid sidan av för att göra soppa av. Men sen när jag mixade kålen så blev det för vattnigt och det blev liksom aldrig riktigt bra.

Lägger ni på med Puss och Kram?

6/9 På torsdagen hade jag fullt upp på jobbet på förmiddagen, jag fick dessutom besök av en kund vi haft väldigt länge. Han är lite udda och avslutade vårt telefonsamtal med puss och kram, fast sanningen att säga är han inte den enda kunden som gör det... Vi har fler kunder som avslutar samtalen så och även när de pratar med killarna, så det handlar inte om mig. De är bara kul människor helt enkelt och vi har känt dem i nästan 20 år.
Ja, sen dök i alla fall kunde upp och gav mig dessutom en kram på riktigt och lovade att jag skulle få lite företagskläder av honom! Jag älskar att ha reklamkläder på mig om det är ett företag jag gillar.
På eftermiddagen var jag klar med allt jag skulle göra och tanken var ju att jag skulle jobba hemma på fredagen och det enda som fanns kvar var stora projekt som är dumt att påbörja och jobba på nån timme eller två och sen göra annat eller ta helg. Så jag tog på mig att åka till Ikea, det var nämligen jag som hade sönder lampan i fikarummet och det är jag som är trött på att antingen ha mörkt eller lysrör på i taket där. Dessutom föreslog kollegan P att jag skulle köpa några nya växter till entrén eftersom de vi har är vissna.
Lite annat köpte jag också, som till exempel nya bestick. Det enda vi egentligen behöver är gafflar, men det går inte att köpa löst på Ikea.
Till mig själv köpte jag ett ljus till soffbordet, en ny pall till köket, lite servetter och blixtlåspåsar till mig och K. Dessutom  köpte jag en klädroller till K för hon har mest svarta kläder och jag har en vit katt, en liten present bara även om den var enkel och billig.
När jag kom hem var K i full gång att laga middag åt oss. Hon hade lovat redan innan hon kom till Sverige att hon skulle laga Mac & Cheese åt mig eftersom jag aldrig ätit det.
Nu höll hon på att fixa det.
Jag fick inte titta vad hon fixade och fick inte hjälpa till. Så under tiden hon rörde i grytan så vek jag tvätt och slängde in en ny laddning tvätt i maskinen.
Sen serverade hon en färdig portion vid TV:n och vi tittade på The Avengers medan vi åt.
Jag gillade maten skarpt, det var jättegott och det var fint med ärtor och tomater till också. Jag fick en alldeles för stor portion, men efter 2 timmar hade jag fått i mig allt och det var verkligen jättegott!
Jag lämnade visserligen brödet, men resten åt jag. Konstigt nog låg maten inte som en sten i magen heller, men kanske berodde det på GI-pastan som K's föräldrar skickat från Kalifornien? Den smakade väldigt bra, precis som vilka makaroner som helst, men ska vara bättre ur GI-synpunkt. Vad de gjort med den vet jag inte men som sagt, jag var mätt utan att vara obehagligt tung i magen.
The Avengers som jag hört så mycket bra om var lite vag enligt mig, eller var det bara det att vi satt och gjorde annat medan vi tittade? Vi surfade och jag målade naglarna och jag var glad att K inte satt på sitt rum hela kvällen. Det kan inte vara bra att bara jobba och sen vara ensam hela kvällen. K diskade upp allt i köket också och jag fick inte hjälpa till och sen serverade hon efterrätt, hennes favoriter; svensk kanelbulle och några rader Marabou Choklad.
Jag kunde inte äta upp hela bullen och tog bara en rad choklad, så hon rensade min tallrik också.
När hon satte sig i sitt rum för att jobba senare på kvällen så drog jag fram mitt jobb, en massa lådor med hjälmdelar som skulle sorteras och inventeras. Jag tittade på "Extras" under tiden jag jobbade och den är smärtsam att se biland, de är så fruktansvärt pinsamma. Men Kate Winslet, oh my god, Kate Winslet! Hon är helt fantastisk och så jävla rolig att klockorna och hjärtat stannar.
Att hon sen är en utmärkt skådis och väldigt vacker gör henne till en av mina absoluta favoriter.
Sen ringde G och jag fick sällskap medan jag jobbade och när vi plötsligt hade svårt att höra/förstå vad den andra sade så växlade vi till Engelska, vi har inte pratat engelska med varandra på säkert 5-6 år vid det här laget. Det känns så fånigt på nåt sätt att prata Engelska med någon som kan svenska. Men min engelska är bättre än hans svenska, så varför inte egentligen...
Några timmar senare hade jag kommit så långt med jobbet som går, det är en jäkla röra och svårt att veta vad som är vad, de flesta grejerna är inte uppmärkta och kommer troligtvis inte gå att använda.
Men med alla dessa timmar gjorda under kvällen/natten så kan jag ta sovmorgon imorgon.

Barn på nytt

18/6 På måndag blev det sushilunch med systerdottern som ju sommarjobbar hos oss, det var bestämt redan veckan innan, ibland tar det tid att få till en dejt med någon när det kommer en massa emellan. På vägen tillbaka från lunchen tog vi en sväng förbi Sörab och slängde bland annat en av mina resväskor. Jag köpte den i USA för 2 år sedan tror jag det var, nu har den varit jorden runt mer eller mindre och hjulen är slut... Gummit är utslitet och sprucket och det gör att den inte rullar alls för det mesta, så lika bra att kasta alltså. 
Efter jobbet åkte jag och L till Ikea och lekte att vi var barn på nytt antar jag, för L testade deras nya lampor på huvudet och sedan sprang jag allt jag hade i lagerkorridoren puttandes vagnen med L på och hon skrek lite iland eftersom hon var rädd att jag skulle köra in i nån lagerhylla. Jag tror inte att någon såg oss däremot, nästan lite av en besvikelse faktiskt. 
På vägen hem stannade vi på Ica och jag köpte bland annat skagenröra som jag vild av hunger åt på en bit surbröd så fort jag kommit hem. Som vanligt när jag blir väldigt trött så mådde jag illa och var yr och gick och lade mig 20.50 och somnade på stört. Jag sov i ungefär 2½ timme och sen smsade kusinen S och väckte mig. Inget konstigt alls eftersom jag normalt sett alltid är vaken vid den tiden.
Vi pratade i telefon i 2 timmar och sen åt jag en väldigt, väldigt sen middag och somnade igen vid 4 på morgonen. 

Hur ligger man sönder en säng utan sällskap?

9/4 På måndagen började jag bli riktigt stressad, än hade jag inte gjort mycket av det som behövde göras före avfärd på tisdagen. Först åt jag en bit varm macka som blivit över från kvällen innan och sen åkte jag till Ica och handlade smör. Då upptäckte jag att biltvätten äntligen öppnat igen så jag körde bilen igenom där också. När jag kom tillbaka diskade jag och städade i köket, tömde kylen på sånt som inte håller sig tills jag är tillbaka och så skulle jag dra lakanen ur sängen och inser plötsligt att sängen är helt sned. När jag slutligen lyckades lyfta ur madrassen, dessutom utan att bryta någon nagel på nåt smärtsamt sätt, så visade det sig att en bit av metallstaget under sängen hade gått sönder. Är det uppmuntrande undrar jag? När metall går sönder för att jag ligger på det?
Jag dammsög under sängen och lagom tills jag insåg att jag måste åka till Ikea på stört så kom J förbi med en kappa jag ska få långa på min resa och hon bestämde sig för att hålla mig sällskap till Ikea.
Vi hittade staget och det kostade faktiskt inte mer än 100:- och var relativt lätt att montera. Jag köpte nya orkidékrukor och ramar till jobbet också.
TK, här är blomman du gillade, jag tog en bild på etiketten när vi var på Ikea!
När jag lagat sängen bäddade jag rent och sen dammsög jag. Jag sköt på packningen och inte förrän framåt midnatt kom jag igång och det var förstås enklare än jag trott, precis som vanligt.
Jag kom inte i säng förrän vid 2 och somnade inte förrän vid 4... surt.

Jag har ju i alla fall tulpaner

15/3 Tur var det väl på torsdagen att jag hade mina inköpta tulpaner till tröst. En tung dag var det och tårarna sprutade för minsta lilla och när man är så känslig beter man sig ganska irrationellt och blir behandlad därefter och då blir det ju värre, moment 22...
Vid lunch flydde jag arbetets bojor och åkte istället till IKEA för att handla det som stått på listan i flera veckor. Det var ramar till certifikaten på jobbet, det var kaffeglas, filtar till jobbsoffan och en golvblomma till J.
Jag handlade lite till mig själv också när jag snubblade över nåt jag ville ha. Bland annat en ny stor blomma, skohorn och en del småkrafs.
När jag kom hem var jag helt slut som människa och sov i två timmar, det är jobbigt att må dåligt och att handla.
På kvällen tittade jag sen på House ett tag och satte sen igång med jobbet som skulle göras på fredagen, baktanken var att om jag gjorde en del nu på kvällen kunde jag ju ta sovmorgon imorgon...
När man väl har börjat blir det ju ofta så att man fastnar och jag kom inte i säng förrän vid 4 och somnade inte förrän nån timme senare.

Hur får man in en mormor i en Ford Focus?

På söndagen vaknade jag inte förrän vid 12 ungefär och smsade J direkt. Hon hade ju lovat att umgås med både mig och sin mormor den här helgen och hennes pappa hade ju stannat en extra dag, ja, det är inte lätt att vara så populär... Hon och hennes mormor höll på att städa lägenheten efter renoveringen men hade inget emot en fikapaus på kondis. En halvtimme senare mötte vi upp på konditoriet och tog en räkmacka och en kaffe var. Min räkmacka smakade lite underligt så jag åt inte upp hela, jag vet ju av erfarenhet att det här konditoriet inte gör nya mackor och bullar varje dag. De säljer ju till och med dagsgamla semlor under semmelsäsongen... då kan man ju lika gärna handla på Ica.
Jag behövde åka till Ikea och J och hennes mormor var inte sena att hänga på, så medan de åkte hem och lämnade bilen så åkte jag till Sörab och kastade min gamla våg, de gamla datorhögtalarna och lite tomflaskor. Det var kö in på Sörab så jag ställde bilen vid sidan av vägen och promenerade in.
Sen plockade jag upp damerna och så åkte vi till ikea.
Jag handlade lite fler glasburkar till svamp, te och pasta, var jag ska förvara dem vet jag däremot inte. Just nu står det en massa burkar på diskbänken.
Jag köpte i alla fall glasburkar, matlådor i plast, krokar till badrummet, några handdukar, virkade korgar till badrummet, en salladsslunga som inte fungerade visade det sig och så köpte jag en ny TV-bänk. Den jag hade var stor, låg och väldigt svår att hålla ren. När man dammtorkade den blev den skummig och sen satt dammet kvar i "porerna" på plastlaminatet. Nu hittade jag en mycket snyggare, mindre, högre och mer lättstädad variant för 299:-.
Till slut var vi tillbaka till bilen och pressade in mormor och alla saker i baksätet och så åkte vi hemåt.
När jag åkte hemåt var jag helt slut och ögonen ville bara ramla ihop, men istället åkte jag in till Ica och handlade några nödvändigheter. Sen åkte jag hem och började förbereda middag åt mig och J. När hon skjutsat hem mormor skulle hon komma och äta risotto hos mig, hon hade också lovat att ta med laxfilé åt oss.
Vad hon inte visste var att det var henne vita vin sedan i somras som jag baserade risotton på! Risotton blev bra men jag brukar använda hönsbuljong, inte kycklingfond i den och fonden visade sig inte vara riktigt lika salt och kryddig så det blev inte riktigt samma sak, men rätt gott i alla fall, J var väldigt nöjd med middagen i alla fall.
Sen satt vi bara och jäste i soffan en stund och sen åkte J hemåt och jag satte igång med att packa upp sakerna jag handlat. Jag flyttade den torkade svampen från plastpåsar till glasburkar eftersom det inte ska vara bra att ha dem i påsar och sen gjorde jag detsamma med både det gröna teet och det svarta earl grey jag älskar.
Slutligen skruvade jag ihop TV-bänken och efter lite pysslande lyckades jag få DVD-spelare och trådlösa modem och grejer på plats och

utan några större sladdhärvor kvar. Det visade sig att denna mindre TV-bänk svalde fler DVD-filmer och grejer än den andra bara på grund av konstruktionen och dessutom ser den renare och snyggare ut, jag är jättenöjd och vilket ansiktslyft vardagsrummet fick för 300:-.
Sen tog jag det lugnt och tag fram en ny TV-serie jag blivit rekommenderad, Hung. Den var rätt roande faktiskt fast jag blir lite frustrerad att inget tycks gå hans väg, lite samma känsla som jag fick av Kalle Anka serier när jag var barn, att han liksom aldrig kunde få lyckas...