Ja det blir kallt även i Thailand ibland

7/1 På onsdags eftermiddagen blev det lite skumt väder. Kallt har det ju varit från och till, men under natten och morgonen var temperaturen nere på 16-17 grader och det är kallt för att vara i Thailand! Med tanke på att man inte har kläder för sånt väder så är det jobbigt, särskilt om man är så frusen som jag är. Jag hade ju lånat en jacka av S och den hjälpte lite, men mest mot kylan i fartvinden på moppen, kall som sjutton blev jag i alla fall, kall så att det gjorde ont till och med. Jag gillar som jag sagt tidigare att låna mina vänners kläder och jag frågade S om jag inte kunde få stjäla jackan, det var en Harley-jacka och det visade sig att han just fått den av en kompis, så det var det inte att tala om. Men låna den medan jag var där gick ju bra. Det var regntyngda moln på himlen över havet och ett väldigt konstigt ljus vid solnedgången, men vi satt på Buffalo Bill och hade rätt trevligt, även om jag frös. S tjej hade kommit tillbaka också. Hon bor officiellt i norra Thailand, men eftersom hon studerar i Rayong så är hon i Mae Phim mest och nu hade hon kommit tillbaka efter nyår för att plugga igen.

Flickan i guldtaxin

29/12 På måndagen vaknade jag full med hopp om att få åka hem och det fick jag också! Först blev jag serverad den värsta frukost jag någonsin smakat tror jag! Allt på det här sjukhuset var proffsigt och jag kände mig väl omhändertagen och trygg i deras händer, det som var under all kritik var däremot maten. All mat. Inga undantag alls... Allt serverades kallt, täckt med plastfolie, till och med pasta med sås, omelett och rostat bröd. Sen råkade det vara så illa att just den frukt jag serverades hela tiden är en av de få Thailändska frukter jag inte alls tycker om. Min vän Yoyo frågade mig en gång vad den hette på svenska och jag kan inte minnas att jag någonsin sett den i Sverige, men jag personligen skulle nog kalla den för Thailändskt äpple.
Konsistensen är lite som äpple, men den är något hårdare, kanske som ett omoget päron... jag vet inte, men jag tycker inte om det i alla fall.
Efter frukost och ett samtal med läkaren fick jag tillåtelse att åka hem och jag bad dem att ringa en taxi åt mig, det tog tid, jag fick vänta rätt länge, men när den var på plats körde sköterskorna ned mig i rullstol till entrén med hjälp av en vaktmästare. Jag kände mig lite yr och matt, men det var kanske på grund av medicinerna, det faktum att jag hade oerhört ont eftersom jag inte fått ta mina värktabletter och inte fått något alternativ, eller så var det så enkelt att jag hade lågt blodsocker efter två dygn med minimal föda och i stort sett bara levt på dropp.
Min chaufför var så uppfriskande thailändsk som han kunde ha varit, pratade i stort sett inte ett ord engelska, men var villig att snappa upp vad han kunde för att förstå vart jag ville åka. Hans taxi var helt inredd i guld, också väldigt Thailändskt och kitchigt. Jag gillar det på något sätt, just för att det är så Thailändskt. Det som oroade honom var att han inte skulle hitta hem till mig, men eftersom han visste att jag skulle till Mae Phim och han hittade dit, så lugnade jag honom med att jag skulle hitta sista biten. Drygt en halvtimme senare började vi närma oss Mae Phim och jag började inse att jag faktiskt snart var hemma.
När jag väl kom hem tog jag det ganska lugnt och försökte få i mig lite mat. Jag tände de nya ljusen jag släpat dit ända från Sverige. Av någon anledning tycker jag att det är enklare att släpa sånt över halva världen än att åka till IKEA i Bangkok... Jag hade också med mig plastblommor utöver all mjölk, mjöl, te och yoghurt... Generellt är låtsasblommor bättre i Sverige än i Thailand, fast de två kaktusarna som står bredvid ljusen är faktiskt Thailändska och om du inte känner på dem är det nästan omöjligt att gissa att de är fejk.

Sådan är den grekiska traditionen

4/5 På lördagen åkte Turre med mamma och pappa till Jämtland och den här gången rusade han till bilen när de kom för att hämta honom, ingen tvekan denna gång. Jag "bakade" croissanter till frukost, såna som ligger i ett papprör. Man vrider röret, drar itu degen på perforeringen och rullar ihop de 6 croissanterna och så rätt in i ugnen.
Efter frukost fixade jag naglarna med nagelfolie, det var svårt att passa till det på mina små, smala naglar, det var ett jäkla passande och klippande och det fäste lite halvtaskigt, men häftigt blev det tycker jag.
Jag tog det lugnt och fixade lite hemma och sen gjorde jag mig i ordning coh åkte in till stan vid 23 ungefär, det var dags att fira grekisk påsk med "brorsan" och hans döttrar.
Jag hittade slutligen en parkering som var inom rimligt avstånd till kyrkan, men när jag gick ned för en trapp för att komma till gatunivå så insåg jag att jag var lite osäker på exakt åt vilket håll jag skulle gå.
Då kommer en man i 50-års åldern gående på trottoaren, han ser lite grekisk ut och bär på flera ljus.
Jag utbrister så som bara jag kan göra: -Är du på väg till kyrkan?
Ja sa han, och då dubbelkollade jag att det var den grekiska han var på väg mot och sen slog vi följe.
Som vanligt fick jag vänta på brorsan, är man grek så är man liksom...
För en gångs skull så frös jag faktiskt inte, men man blir lite trött i fötterna efter en stund av att bara stå helt stilla och vänta.
Vi hade glömt både ljus och ägg och brorsans bästa kompis var sur på mig och dök inte upp, så vi stod mest där och var glada för att se varandra och tittade på folk och försökte hålla vårt hår från galna tanter med ljust i näven.
På grekiska påsken samlas man alltså i/utanför kyrkan vid midnatt och vakar in påsken och när klockan slår midnatt så tänder prästerna ett ljus inne i kyrkan och sen vandrar lågan från ljus till ljus och person till person, tills alla har tänt sitt ljus från samma låga.
Sen knackar man ägg och pratar med vänner och så börjar folk att bryta upp och gå hem.
Brorsan, P och en kompis köade in i kyrkan för att tända lite ljus därinne för döda släktingar och vänner, jag och J väntade utanför.
Sen hoppade vi alla in i L's bil och så körde han mig upp till min bil, han kör ju taxi och med hjälp av mitt lokalsinne och hans kunskaper om gatorna i Stockholm så var det inga problem att hitta dit trots att det var en totalt annan väg än om man gick.
Sen åkte vi hemåt åt varsitt håll.

Mysdag inomhus

26/8 På söndagen vaknade jag inte förrän vid 12.30 eller nåt och åt först frukost. Pappa ringde eftersom Turre var där, men han bestämde att Turre skulle få följa med ut till syrran på besök. K stack iväg på tatueringsmässa och kved lite i kylan eftersom hon var tvungen att ha shorts för att visa sina ben-tatueringar. När hon hade gått städade jag lite, vek  tvätt, dammsög, diskade, bytte lakan, tömde diskstället och skurade delar av golvet. När jag började fixa köket insåg jag att K torkat ytorna och tömt diskstället kvällen innan, det var ju trevligt att komma hem till!
Det började ösregna sen, verkligen hällde ner och det i flera timmar och jag tänkte att J nog aldrig åkte och golfade.
Men sen framåt eftermiddagen fick jag besked att han skulle komma senare på kvällen för att äta middag.
När jag hade gått upp så hade jag återigen påbörjat långkoket och det fick stå och koka hela dagen och sen packade jag undan allt i kylen och diskade kastruller och grytor.
Sen kom pappa med Turre och strax senare kom K hem och sen efter 10 minuter eller så så dök J upp.
Turre som är skeptiskt till nya människor i 2-3 minuter sa inte ett knyst till J, inte ens en morrning och älskade honom från första sekunden. När han satt sig i soffan placerade sig både Turre och Judas i knät på honom och trängdes med varandra för att komma närmast, jag har aldrig sett dem göra så tidigare.
Eftersom det blixtrade och dundrade utanför hade jag släckt alla lampor och dragit ur alla kontakter och det blev riktigt mysigt att äta i ljusens sken och vi hade väldigt trevligt. Vi åt upp Pekingankan och det var riktgit gott faktiskt.
Sen tittade vi i mina fotoböcker och pratade lite till och sen började klockan bli mycket så J åkte hemåt.
Jag kom i säng sent men kunde ändå inte somna och slumrade till och från hela natten.