Jag vet inte om jag någonsin varit så rädd

22/11 På fredagen tog jag tag i att leta julpynt. Som sagt så har jag inte så mycket tid kvar före operationen och sånt måste göras före snarare än efter.
Jag städade och fixade och bytte lakan för Turre åkte på semester till Jämtland med mamma och pappa och då får jag ha rent och snyggt ett tag.
Jag hade fått beställning på några foton av två kompisar och nu tog jag tag i att skriva ut dem och fixa.
Jag har skrivaren i gästrummet och jag hämtade in den och satte igång och var tvungen att fixa ett bildprogram för att fixa ljuset lite i bilderna. Sen satte jag igång att skriva ut dem. I ett av hörnen av vardagsrummet studsar ljudet lite ibland och när Turre är hemma bekymrar jag mig aldrig om det, han har ju koll på vad som är normalt och inte och skulle ju bli helt rabiat om det var ett oväntat ljud.
Men nu när han inte var hemma blev jag lite osäker på om ljudet bara studsade eller om det faktiskt kom från gästrummet. Jag trodde ju att det var studsen som gjorde det men tänkte att det var lika bra att lugna sig genom att titta.
Jag gläntade försiktigt på dörren till gästrummet och kikade in, ingen var där inne i alla fall, bra. Jag tog ett steg in och kikade misstänksamt runt i rummet. Rummet är litet och det finns egentligen ingenstans att gömma sig. Plötsligt när jag kikar runt så inser jag att fönsterhandtaget är helt öppet!!!
Jag tog ett stort steg fram och stängde handtaget och det kröp en kall kår utefter ryggen på mig. Hur sjutton kan ett fönster öppna sig självt? Det går nog inte...
Vem hade bott där senast och kunde det tänkas vara någon som öppnat fönstret?
Jag kom fram till ett starkt nej, sist var det nog E som bodde där och henne har jag skrämt upp med att folk går in i husen i vårt område och som den lantis hon är så är hon nu precis så livrädd som tanken var att hon skulle bli och när hon bor hos mig är hon försiktig och skulle nog inte öppna fönstret och ännu mindre, lämna det öppet...
När jag för säkerhets skull tittat i de proppfulla garderoberna och under sängen där det inte finns någon plats att gömma sig egentligen så gick jag ut ur gästrummet och ringde brorsan.
Syrran med familj har ju flyttat rätt långt ut på landet nu och mamma och pappa var ju bortresta, broran är den enda som är på plats.
Men, hans fru var ute och G låg och sov, så brorsan kunde inte komma och hjälpa till.
När han föreslog att jag skulle ta dit någon grannhund som kunde kolla av huset så insåg jag att min grannhund Frasse är alldeles för snäll för att bli det minsta upprörd även om någon skulle ligga gömd under sängen, Frasse skäller inte ens när man ringer på dörren.
Men Frasses husse J är bra på att ställa upp och jag ringde honom, frågade om han var hemma och bad honom komma ner på studs. Han knackade på dörren innan jag hunnit få på mig skorna! Det kallar jag grannar som ställer upp!
Vi gick in i gästrummet och kollade alla skrymslen och vrår en gång till, sen tog vi ett varv runt huset med ficklampa och tittade på frosten i gräset, på fönsterkarmar och på frostiga fönsterbleck. Det fanns inga spår någonstans. Om någon varit och mixtrat med gästrummets fönster så var det inte idag. Men det betyder ju inte att ingen har gjort det, eller att det inte är en förberedelse för något annat.
Larmet tar inte fönster och verandadörr när jag är hemma. Någon skulle alltså kunna gå in när jag är hemma, men inte när jag är borta och har larmat. Jag tog beslutet där och då att uppdatera mitt larm till att ha givare på alla fönster och dörrar så att jag kan skal-larma när jag är hemma.
När J hade gått hem så fortsatte jag att skriva ut bilder men var väldigt hoppig och rädd hela kvällen och jag är bara glad att jag upptäckte det här klockan 20 och inte mitt i natten då jag inte kunde fått hjälp och stöd. Jag drog ner alla persienner i huset för det kändes som om någon stod ute i mörkret och tittade in, i teorin kan någon nästan stå med näsan tryckt mot vardagsrumsfönstret och titta på mig när jag sitter i soffan och jag skulle inte märka något.
När jag tog ner persiennerna insåg jag också att många av dem inte fungerar, de har stora glapp och hjälper inte alls mycket. Men som tur var var alla de bakom soffan ok.
Det är ännu en sak jag vill göra, ta in en hantverkare som kan sätta upp och installera rullgardiner/persienner som är elektriska, så jag kan trycka på en knapp och ta upp och ned dem. Då kan jag ha dem nere när det är mörkt ute och uppe när det är ljust och slipper gå runt och ta upp dem en och en.
Som ni säkert har gissat så sov jag väldigt dåligt den här natten, vetskapen att någon kanske har försökt att ta sig in och vetskapen att jag inte hade Turre hemma för att ge mig en varning om någon kom in via gästrummet, hu, inte mycket sömn kan jag lova och Judas är ju inte mycket till tröst, han blir ju bara glad av besök och skulle möjligtvis kunna göra korkben för en våldsman med sitt kärvänliga sätt, men det är allt..

Vem fan är Camilla?

21/6 På fredagen var det midsommar och för första g¨ången på 8 år skulle jag inte åka ut till skärgården. Jag vaknade klockan 9 och kom på att jag faktiskt inte alls gjort fralldegen innan jag gått och lagt mig så som jag trott att jag gjort, så jag gick upp och rörde ihop den och sen gick jag och lade mig igen.
Konstigt nog så somnade jag om!
Vid 14 hämtade jag A på Väsby station vilket i sig var ett mirakel med tanke på busstrejker och grejer, hon hade alltså lyckats ta sig till Väsby från Rimbo trots allt det.
 Vi åkte förbi kondis och köpte en varsin bakelse och sen åkte vi hem och bakade ut sommarfrallorna, eller alltså, delade upp dem med degskrapan.
Sen bakade jag ut och stekte pannbröd, gjorde bröddeg till mina vanliga limpor och sen satte vi oss i solen på verandan och åt bakelse och drack iskaffe.
Det var varmt och skönt och vi hade det riktigt bra, efter att ha bakat ut brödet tog jag en dusch och när vi båda var klara så kom systerdottern och hämtade oss och körde oss till mamma och pappa.
Det serverades en massa mat!

Det blev sill och lax och sen en halv grillad hummer var, den hoppade jag faktiskt över, sen blev det grillad oxfilé med löksmör och potatissallad och vid sidan om carpaccio. Det var inte så gott som jag hade hoppats men mätt blev jag ju på ingenting i alla fall så det var ingen fara.
Jag förhörde de andra på gamla quiz och de är duktiga!
Framåt natten så var det någon som gormade och skrek efter Camilla och förbjöd henne att gå ned för backen utanför mamma och pappa och vi satt där och försökte lista ut vad problemet var... Det verkade som det var ett lesbiskt par som hade ett riktigt gräl och de var nog rätt så fulla, men Camilla hörde vi aldrig något ifrån, bara den andra tjejen. Men tydligen skulle hon i alla fall göra slut om Camilla gick ned för backen och med tanke på att vi varken såg eller hörde Camilla så var det nog försent att ställa sådana ultimatum...
När syrran med familj gett upp och åkt hem kom vår grekiska brorsa förbi och hängde en stund efter jobbet och sen skjutsade han hem mig, A och Turre. Jag kände för att gå hem men alla tyckte att det var en dum idé på midsommarafton så jag gav mig.
Jag och A satt och snackade en liten stund men sen gick vi och lade oss.

Sådan är den grekiska traditionen

4/5 På lördagen åkte Turre med mamma och pappa till Jämtland och den här gången rusade han till bilen när de kom för att hämta honom, ingen tvekan denna gång. Jag "bakade" croissanter till frukost, såna som ligger i ett papprör. Man vrider röret, drar itu degen på perforeringen och rullar ihop de 6 croissanterna och så rätt in i ugnen.
Efter frukost fixade jag naglarna med nagelfolie, det var svårt att passa till det på mina små, smala naglar, det var ett jäkla passande och klippande och det fäste lite halvtaskigt, men häftigt blev det tycker jag.
Jag tog det lugnt och fixade lite hemma och sen gjorde jag mig i ordning coh åkte in till stan vid 23 ungefär, det var dags att fira grekisk påsk med "brorsan" och hans döttrar.
Jag hittade slutligen en parkering som var inom rimligt avstånd till kyrkan, men när jag gick ned för en trapp för att komma till gatunivå så insåg jag att jag var lite osäker på exakt åt vilket håll jag skulle gå.
Då kommer en man i 50-års åldern gående på trottoaren, han ser lite grekisk ut och bär på flera ljus.
Jag utbrister så som bara jag kan göra: -Är du på väg till kyrkan?
Ja sa han, och då dubbelkollade jag att det var den grekiska han var på väg mot och sen slog vi följe.
Som vanligt fick jag vänta på brorsan, är man grek så är man liksom...
För en gångs skull så frös jag faktiskt inte, men man blir lite trött i fötterna efter en stund av att bara stå helt stilla och vänta.
Vi hade glömt både ljus och ägg och brorsans bästa kompis var sur på mig och dök inte upp, så vi stod mest där och var glada för att se varandra och tittade på folk och försökte hålla vårt hår från galna tanter med ljust i näven.
På grekiska påsken samlas man alltså i/utanför kyrkan vid midnatt och vakar in påsken och när klockan slår midnatt så tänder prästerna ett ljus inne i kyrkan och sen vandrar lågan från ljus till ljus och person till person, tills alla har tänt sitt ljus från samma låga.
Sen knackar man ägg och pratar med vänner och så börjar folk att bryta upp och gå hem.
Brorsan, P och en kompis köade in i kyrkan för att tända lite ljus därinne för döda släktingar och vänner, jag och J väntade utanför.
Sen hoppade vi alla in i L's bil och så körde han mig upp till min bil, han kör ju taxi och med hjälp av mitt lokalsinne och hans kunskaper om gatorna i Stockholm så var det inga problem att hitta dit trots att det var en totalt annan väg än om man gick.
Sen åkte vi hemåt åt varsitt håll.

Rådjur saknar samvete

27/4 På lördagen hämtade jag upp L för att åka till kyrkogården för att fotografera blommorna från gårdagen. De hade sagt till L att de skulle ligga vid minneslunden och att det gick bra att fota på lördagen.
Jag följde med som fotograf och tyvärr var det väldigt skarpt ljus vilket gör att det blir lite utfrätt i färgerna. Vi hade varit där en stund och jag hade tagit en del bilder när L säger att nåt inte stämmer.
Hon mindes plötsligt att det var många vita blommor på kistdekorationen...
När vi tittade närmare insåg vi att rådjuren hade gjort processen kort med de vita blommorna och bitit av precis allihopa vid blomfästet och ätit upp dem, inte ett spår fanns kvar förrän man upptäckte de nakna stjälkarna som stack upp i mitten.
När vi kände oss färdiga åkte vi ned till kondiset för att äta frukost, jag valde surdegstoast och det gjorde L också, det var riktigt gott.
Innan vi åkte hemåt åkte vi till Ica och handlade lite.
Framåt kvällen åkte jag hem till Ju för att umgås lite, hon är ju höggravid och kan inte ta sig särskilt långt just nu på grund av diverse svåra smärtor.
Jag och gudsonen A hjälptes åt att fixa hennes tånaglar, han tog bort det gamla nagellacket och jag målade på nytt, jag kunde inte gärna hantera borttagningsmedlet eftersom jag själv har målade naglar, då förstör jag ju dem.
Turre var med och han liksom jag, räknar alla dem som familj och älskar dem lika mycket som han älskar mina systerbarn och han och A pratar en hel del och myser.
Ju lagar fantastiskt god mat och trots att hon knappt kan stå upp så lagade hon enkelt till gnocci med lövbiff i gräddsås med sallad och det var jättegott!

Tanken hade varit att jag skulle göra mig i ordning för att gå ut senare men jag kände varken lust eller ork till det och istället blev jag sittande hos Ju tills hon inte orkade mer och just då hörde "brorsan" L av sig, vi hade bestämt att mötas upp för en fika på kvällen/natten. Efter en massa turer fram och tillbaka bestämde vi att ses vid Statoil vid Järva Krog.
Där tog vi en kaffe och jag hade köpt såna där nya ostbåge-hjärtan så några såna åt vi också.
Jag kom hem vid 1 någonting och satt uppe en stund innan jag tog mig i säng.

Ibland börjar det dåligt och slutar bra

23/12 Söndagen började på sämsta tänkbara sätt!
Eftersom jag inte behövde gå upp tidigt hade jag inte ställt klockan och dessutom stängt av signalen på telefonen. Men... Jag kunde inte sova och somnade inte förrän framåt 6 på morgonen och vaknade således vid 12.06, jag skulle vara på Maximteatern klockan 13!
Duscha var ju inte att tala om, jag lade ett streck eyeliner och påtade på lite mascara, tog en macka och kaffe med mig och åkte mot stan.
M hade ju förstås försökt få tag i mig eftersom båda vi tycker att man inte behöver höras hela tiden när man bestämt tid och plats, men när jag inte hörde av mig ens en timme före föreställningen började hon bli nervös.
Slutligen fick vi ju tag i varandra och jag lyckades inte bara ta mig in till stan i tid utan också hitta parkering precis runt hörnet från teatern.
Vi var på plats med runt 5 minuter tillgodo och hann bara byta ett par ord innan föreställningen började.
Det var A Christmas Carol vi såg, det har blivit tradition för mig nu, det är 3:e eller 4:e gången jag går. Jag kan den ju utantill förstås men det börjar liksom höra till julen.
Skådespelarna är från England och föreställningen är alltså på engelska och de är verkligen jätteduktiga!
När jag var på väg tillbaka till bilen hittade jag den här "krukväxten" som råkat stå mitt i ett takdropp och såg ut som en isskulptur, ett äldre par stannade och tittade på den lika förundrat när jag pekade ut den och så log vi mot varandra och önskade god jul.
Jag hade ju bestämt att träffa L på söndagen och han dök upp vid 16 med två kompisar vid Hötorget och efter att ha gått in på närmaste fik och insett att vi alla var hungriga snarare än sugna på fika så hoppade vi in i L's taxi och åkte till söder till deras favoritrestaurang.
L och hans kompis G käftar med varandra precis hela tiden som om de vore gifta eller syskon, men faktum är att de varit bästa kompisar i 25 år. Slutligen dök ännu en kompis till dem upp och där satt jag plötsligt med 4 taxichaufförer av olika ursprung och undrade hur jag hamnade där mitt i hela grabbigheten där de pikar och jävlas med varandra. Fast jag måste erkänna att det är väldigt roande så länge det inte handlar om mig... För L är en riktig storebror som vaktar på mig som den grek han är.
Det var liksom: Det var två greker, en turk, en serb och en S (Bellman)
Men det är skönt att bli daltad med ibland och jag och L hann i alla fall prata ett par minuter med varandra innan de skjutsade mig tillbaka till min bil.

Världens bästa dag och kväll?

25/ 8 På lördagen vaknade jag i rimlig tid och gick upp för att äta frukost. Sen blev det bråttom för jag hade glömt bort tiden och tanken var att möta upp med brorsan och några andra amatörfotografer som skulle ses i stan klockan 12. När jag kom ut insåg jag att någon grävt i min rabatt, det måste vara räven men varför?
Jag åkte först hem till J för att låna hennes busskort och åkte sen mot stan. K åkte med in till stan och gick åt sitt håll när vi kom dit och jag som var 15 minuter sen blev uppmött av brorsan och sen gick vi ikapp de andra. Vi gick genom Kungsträdgården, förbi slottet och till Slussen och fortsatte upp på Söder. Jag är uppenbarligen inget bra alls på gatufotografering i dess rätta form, men trvligt hade jag och några av bilderna gillade jag i alla fall. Gatufotografering är helt enkelt inte min grej, jag har svårt att gå upp i ansiktet på folk och fota dem utan att fråga...
Stockholm visade sig från sin vackraste sida och trots en kylig morgon blev det till slut så varmt att jag svettades trots att jag bara hade jeans och t-shirt.
Vid strax efter 13 gick jag mot parken bredvid Medborgarplatsen för att fota zombies, jag gick ju med i zombie-tåget förra året och ånskade då att jag kunde fotat mer. Nu hade jag chansen eftersom ingen i vårt gäng från förra året skulle gå med och jag alltså inte blev frestad att göra det själv.
Det kändes som om det var bara hälften så många som förra året i det här tåget och många hade lagt ned alltför lite jobb på sitt utseende eller såg alldeles för glada ut när de gick genom stan. Men vissa var formidabla och hade verkligen gjort sitt bästa och en del kröp genom stora delar av stan.
Många av de barn som gick med var bättre än de vuxna och gick med tom blick och läskigt döda rörelser genom stan greppandes nallebjörnar och andra leksaker. Brukar man inte säga att zombiebanr är läskigare än vuxna..?
Ett litet zombiebarn som satt på sin pappas axlar satt och sög blod från sina fingrar, det var nog inte meningen men gav en vidrig känsla. Sanningen är att de flesta gör blod av sirap blandat med kakao och karamellfärg, så det smakar rätt gott faktiskt.
Även zombiebebisar fanns i tåget och de var glada och nöjda och helt omedvetna om att de hade blod i ansikte och hår.
Jag var bara en av en massa fotografer som var på plats för att fota spektaklet och en av de andra fotograferna var Henrik Schyffert, bilen jag tagit gör honom inte rättvisa, han är verkligen jättesnygg. Mustaschen tar ju tyvärr bort lite av hans hetta men det kan jag leva med.
Jag lät zombierna få ett försprång från Medborgarplatsen och gick sen till tunnelbanan och åkte till Hötorget för att hämta bilen. Jag kan inte minnas när jag tog tunnelbanan i Stockholm senast, det såg inte ut som nu i alla fall. Tågen är nya och kortsystemet är nytt, så när kan det ha varit?
Precis när jag skulle upp ur tunnelbanan hittade jag en Asiatisk butik och jag hade ju tänkt att gå till en sån så jag gick in där. De hade väldigt bra sortiment och ett snyggt upplägg, de hade också en hel del färskvaror och färdigmat. Så jag slog till på en halv pekinganka med tillbehör och gick nöjd därifrån. Jag tog också lite grönsaker, vaktelägg, vetepannkakor till anka och några frysta dim sum.
När jag gick över Hötorget insåg jag att det var lördag och faktiskt öppet i Hötorgshallen, jag har alltid lyckats vara i stan på söndagar om det har varit dag och då är det stängt, liksom det förstås är även på de kvällar jag är i stan.
Äntligen efter 10-15 år var jag tillbaka i de hemtama dofterna som ännu påminner om mormor och jag gick till hennes favoritbutik och köpte lite pumpafrön och sånt, men det ser inte alls ut som det gjorde och de har inte ens lösvikts "halva", oliver eller "feta".
Jag kom dock hem med en massa olika sorters ris och sånt, ombyte förnöjer.
Jag köpte också nötrulle i en av cherkerna, den kostade 109:- / kg och såg väldigt fin ut, det kändes som ett bra pris så jag köpte drygt 1 kg.
Sen tog jag mig till bilen med alla mina kassar och åkte hemåt.
B och J som jag skulle ut med på kvällen hade bangar, eller i alla fall B, J var osäker. Jag hade accepterat att jag skulle sitta hemma på en lördagskväll och startade långkok på nötrullen och påbörjade en ankbuljong på ankbenen jag fått med min halva anka.
Men mitt i allt hör en gammal vän av sig och vill gå ut, jag erbjuder anka till middag men han erbjuder sig att bjuda på middag ute och sånt klarar jag ju bara inte av att säga nej till.
Vi har inte hängt bara vi på många, många år, det skulle bli kul, det var jag säker på.
Jag ställde av långkoken och ställde dem på verandan för att hålla dem så svala som möjligt och vid 20 möttes vi upp nere vid Väsby station. Jag tog taxi ned dit och det kostade nästan 200:-!
Men inte trodde väl varken jag eller J att hennes busskort skulle komma till sån nytta när hon sa på eftermiddagen att det inte var någon brådska att lämna tillbaka det.
Innan vi lämnade perrongen tvingade vi i oss en varsin Jägermeister, jag kan egentligen inte ens få ned det, men finns viljan och ett tuggummi till hans så går det visst att klara av.
Lagom tills vi var på tåget någon kvart senare var jag rätt full, jag blir ju det på bara en sipp nu för tiden och vi höll låda och roade en dam som satt bredvid oss så pass att hon hade svårt att låtsas att hon inte lyssnade och till och från hade hon svårt att inte le åt våra dumheter.
När vi väl tagit oss till Gamla stan med tunnelbanan (ja, jag tog tunnelbanan två gånger på en dag plötsligt) så var vi nyktra, så vi smet in på en bar och tog en shot och där jobbade ingen mindre än E som jobbat på flera pubar i Väsby tidigare. Vi bara svepte vår shot och raglade vidare mot Fem små hus. De hade plats för oss och vi fick maten jättesnabbt, de var också en hel massa folk som passade upp på oss så till slut frågade vi om de inte hade nåt att göra och tydligen var det lite så. Staden var till stor del avstängd på grund av byggandet av Triatlonbanan till söndagen (VM) och turisterna hade svårt att ta sig fram, så många hade inte dykt upp alls.
Ibland såg de stressade ut över att jag äter så långsamt men det var väldigt vänliga.
Vi åt och snackade skit och hade faktiskt ganska djupa diskussioner och hackade förstås lite på varandra som vi alltid gör.
Jag gjorde mitt bästa för att underhålla en lätt berusning, men jag har svårt för det, allt smakar ju så illa, men vi skrattade i alla fall en hel del åt hur äckligt allt var, som till exempel Calvadosen som vi tog in föra middagen som ingen av oss klarade av att dricka upp, den smakade som finkel. Och ja, jag vet hur finkel smakar, jag har släkt i Bulgarien vet ni...
Det var jag som valde meny och det var fint alltihopa, första Kalix Löjrom, sen renfilé och till sist vaniljmousse med bär.
Vid 23 ungefär gick vi vidare och tog en taxi till Bauer i Götgatsbacken eftersom jag bara måste ha deras ingefäradrink "Down Under" om jag är i stan och inte behöver köra. Christoffer som hittade på den här drinken jobbar tydligen inte kvar och den jag fick var inte i närheten av hans blandning, den var alldeles för stark, smakade helt enkelt alkohol och det ska den inte. Jag fick tvinga i mig den istället för att njuta av den och sen gick vi vidare till nästa pub. Där fick vi någon konstig drink som vi också var tvungna att tvinga i oss, Bacardi med körsbärssmak och cola, den smakade björnlim men vid det här laget så skrattade vi mest åt alls dråpligt så vi gjorde vårt bästa för att tömma drinkarna snabbt och sen tog vi en taxi till Dubliner istället.
Där hittade jag J och N som jag känner sedan tidigare och satt coh pratade med dem. Jag brukar alltid flörta med J eftersom han är en man helt i min smak och några timmar senare när vi promenerade iväg för att hitta en taxi hem så fick jag en utskällning för att jag inte tagit tag i saken tidigare om jag gillat honom i två år...
Det var visst den sparken jag behövde fast jag tyckt att jag varit rätt tydlig. Men eftersom jag fått ett par pikar redan när vi var på Dubliner så hade jag bjudit in J på middag på söndagen för att äta upp den där Pekingankan och han skulle höra av sig. Jag fick också ett par kommentarer som jag tolkade som fördelaktiga och en ordentlig kram innan jag gick.
Vid 3 ungefär var jag hemma och ovanligt trött och rasade rätt i säng och somnade faktiskt också direkt!
Vilken lyckad kväll!