Och så var det redan över

1/4 På onsdagen var många sena ned till mässan och föreläsningshallen och såg väldigt slitna ut när de dök upp, där har man fördelen med att inte dricka alkohol, jag var ju i alla fall inte bakis eller sen.
Alldeles nyss hade vi suttit och förberett och planerat allt och nu var det plötsligt slut på onsdagseftermiddagen... Jag hade jobb att göra mitt på dagen förutom på mässan och möten och sånt, så jag satt på rummet och jobbade en stund mitt på dagen också, så det gjorde att dagen gick extra fort.
På kvällen gick jag och två vänner D och S ut för att ta en enkel middag. Vi landade på ett pizzaställe som verkligen såg ut att vara jättepopulärt, det var helt fullsatt och vi fick stå i baren och vänta på ett bord i drygt en halvtimme och det var så gott som omöjligt att ens ta sig fram till baren. Pizzorna var enorma! Jag har aldrig sett så stora pizzor! Det var en vanlig stor pizzatallrik under pizzan, men så fick man också ett stort cirkelformat pappersunderlägg som blev så gott som helt täckt av pizzan.
Jag älskar allt med aubergine i, men jag upptäckte att aubergine på pizza är ungefär som färska champinjoner på pizza, de blir liksom lite sega och smakar inte riktigt tillagade. Det var alltså ett dåligt val, men pizzan i sig var faktiskt jättegod.
Det blev en rätt tidig kväll för oss, fast vi satt uppe en stund i hotellbaren och pratade med "mina" amerikaner.

Man tappar all kraft när man skrattar

3/4 På torsdagen mötte jag upp med en kompis för en fika, men vi hann inte ens börja förrän han var tvungen att skynda hemåt, hans son hade gjort illa sig ordentligt i skolan och behövde hämtas upp. Strax senare hörde dock S av sig och undrade vad jag höll på med och jag gjorde ju ingenting så vi mötte upp på Leicester Square och utgick därifrån på en långpromenad. Eller lång och lång, den tog lång tid, men vi kom inte så särskilt långt... S är inte född i USA, men har bott där så länge att hon vant sig vid att inte gå, utan köra bil dit hon ska. Hon tyckte att jag gick jättefort när jag gick så sakta jag kunde för att hon skulle hänga med. Vi gick ned till Buckingham Palace och på vägen dit hittade vi nån liten marknad där S köpte ett par gamla mynt som gjorts om till manchettknappar. I samma veva blev hon mer eller mindre anklagad för stöld av några äldre damer som stod bredvid oss vid det ståndet, troligtvis för att hon har ryskt påbrå. Man kan ju tycka att ingen av oss ser särskilt skum ut, men fördomar ser ju inte sånt.
När vi kommit till Buckingham Palace hade vi gått i 1½ timme, normalt tar det runt 20 minuter att gå it om man tar en liten omväg... Vi började gå tillbaka lite mot Trafalgar Square för vid det laget började kaffet jag druckit göra sig väldigt påmint, jag var i desperat behov av en toalett. Innan jag hann kissa på mig smet vi in på ett hotell jag brukar bo på och lånade deras toalett och sen gick vi ned mot floden och gick över den. Då ringde S kompis som hon skulle möta upp och vi gick tillbaka mot rätt sida igen och gick upp på Trafalgar Square. Där sa jag till henne att man måste klättra upp på lejonen första gången man är i London och hon insisterade på att jag också skulle göra det. Sagt och gjort, jag hjälpte henne upp och sen drog hon upp mig i armarna medan jag kravlade och gapskrattade samtidigt. Vi såg så roliga ut där vi kravlade omkring att jag blev helt svag i armarna av att skratta och hon med, så det var ett under att vi lyckades bita ihop tillräckligt för att ta oss upp båda två.
Vi tog lite bilder och satt och njöt av vårvärmen en stund och sen när vi såg att det var några andra som ville upp så började vi förbereda oss att gå ned. De som ville upp var en medelålders mamma med en tonårsdotter och de såg inte ut att ha jättebråttom, de var nöjda med att skratta med och åt oss när vi försökte komma på hur vi skulle ta oss ned utan att slå ihjäl oss. Vid det laget skrattade vi igen och insåg att det var en stor risk att vi skulle ramla ned på skallen båda två. S satte sig ner och åkte på ändan en bit och så hoppade hon sista biten, jag vände mig och hängde i armarna tills jag nådde en kant där jag kunde sätta fötterna och som ett under kom vi ned båda två utan att göra oss illa alls. Sen gick vi och åt lite snabbt i China Town innan hon tog en taxi för att möta sin andra kompis.
Jag gick tillbaka till hotellet och vilade en stund. Vi hade bestämt att kanske ses senare när hon kom tillbaka mot "min" del av London, kanske vid 22.
Vid 22 smsade jag henne och frågade om hon hade kul eller om hon skulle komma tillbaka. Eftersom jag inte fick något svar så antog jag att det var så att hon hade kul så jag gick ut för att hitta något litet att äta. Tyvärr hade jag väntat för länge och såna saker som jag var sugen på, som sushi eller något annat fräscht inte gick att få tag i längre. Efter att ha gått min vanliga promenad runt Leicester Sq. Piccadilly Cirkus och Soho så gick jag tillbaka till Leicester sq. och köpte mig en pizza slice där. När jag vände mig om för att gå ser jag två personer som sitter och äter varsin pizzaslice precis där jag hade gått förbi, det var två personer som varit på samma möte som jag i Bristol. Vi hade aldrig haft tillfälle att prata med varandra men vi kände ju igen varandra. De erbjöd mig att sitta ned och det gjorde jag förstås gärna. Det var årets student på vårt möte, M, som kommer från Ryssland tror jag det är. Men hon pluggar i London och presenterade en studie hon gjort. Det var väldigt spännande, det handlade om vad ackupressur skulle kunna göra för rymdresenärer. Man tror att stimulering av fotsulorna kan minska problemet med benskörhet hos astronauter.
Killen M som var något äldre än jag och ganska mycket äldre än hon jobbar med syrgasmasker och är dessutom standup komiker så han är rätt kul.
Jag kände mig som världens lyckosammaste människa som snubblat över dem när jag strosade runt helt ensam i London. Vi hade jättekul, det är ett fantastiskt möte vi hade varit på och av någon anledning är alla deltagare alltid helt underbara människor! Jag har träffat flera riktiga vänner över hela världen som jag umgås med privat. Det är förvisso sant för hela branschen när jag tänker efter...
Vi hade i alla fall jättetrevligt och det kändes som om vi kände varandra för att vi känner samma folk och sen dök även S upp. När de stängde cafét vi satt på så gick vi mot Soho för att hitta en öppen pub och det är svårt efter 1 i London. Det finns öppna nattklubbar och gaybarer. men vi ville inte in på en nattklubb, vi ville ju bara snacka och man är inte särskilt välkommen in på gayklubbar i London om man är straight. Det slutade med att en Londonguide tog oss till en pub han trodde skulle falla oss i smaken. Vi kände att det nog inte stämde och när det visade sig att de dessutom tog inträde £ 10 per person då tackade vi nej. Till slut prutade de så pass att vi fick betala £ 10 för alla fyra och då sa jag att jag kunde betala det så att vi hade någonstans att ta vägen.
Det var ett fruktansvärt ställe! I en skitig, ful källare, med jättekonstigt klientel... Vi var de enda som hade lite stil och vi fick oss en utskällning för att vi flyttade en soffa lite för att komma närmare varandra så att vi kunde prata i den höga musiken.
Vi gav upp efter en drink och gick därifrån och då var klockan så pass mycket att vi gick hem till vårt.

Jag åt räkor när hon dog

1/1 På onsdagen vaknade vi någon gång mitt på dagen och var rätt så möra båda två och kände oss ganska bakis fast ingen av oss druckit alkohol kvällen innan.
Vad kan passa bättre än fet bakfyllemat då?
Det lustiga var att pizzerian Drop In också såg ut att vara det enda stället i Väsby som faktiskt hade öppet på nyårsdagen. Det är förstås väldigt bra business med den typen av mat på en sån dag och trots att hela Väsby såg helt tomt och övergivet ut när vi åkte ned mot stationen så var det massor med folk just där!
A var lite nyttigare än jag och tog en sallad, jag bestämde mig för att ta en av årets två pizzor dagen till ära, men pizza är ju aldrig så gott som det luktar så som vanligt var det en besvikelse. Det känns fräschare och godare med ruccola på pizzan däremot.
Jag gillade ju inte ruccola förr, avskydde det till och med. Nu kan jag inte få nog av det...
Det har varit samma sak med flera saker, bambuskott, räkor, parmesan, kräftor och semlor till exempel. Som tur är så är det oftast nyttiga saker som jag plötsligt tycker om, inte onyttiga, semlor är undantaget.
Eftersom jag vet att jag är så här så provar jag saker jag inte gillar med jämna mellanrum, för ibland är det ju en riktig fullträff.
De saker som jag inte har tyckt om (till och med avskytt) och plötsligt gillar är det jag verkligen älskar sen. Dessutom känns det som om jag förlorat flera år av god mat när jag väl tycker om något sådant.
Jag vet exakt datumet när mitt äckel för räkor plötsligt gick över. Vi satt på Vildmarkshotellet vid Kolmården och jag beställde in färska räkor med aioli till förrätt, jag kände att jag bara ville ha det och jag älskade det från den dagen. Tidigare kunde jag inte ta i en tallrik där det legat räkor.
Nästa morgon fick vi reda på att Prinsessan Diana dött den kvällen vilket inte har något med saken att göra, förutom att jag därför alltid kommer ihåg när hon dog... 31 Augusti 1997.
Efter att vi ätit körde jag A till stationen och hon började ta sig hemåt. Resten av dagen blev lat för mig, det kunde jag behöva kände jag.

Ibland får man böja sig för majoriteten

9/11 När vi vaknade på lördagen var vi jättehungriga jag och V. Jag gick och suktade efter resterna av min pizza men tyckte att det var taskigt av de andra att äta det till frukost. Men sen sa V, låt oss äta upp pizzan! Då hade jag inte längre någon kraft att hålla emot och jag sprang och hämtade den och sen åt vi den till frukost i sängen!
När jag uttryckte mitt dåliga samvete sa V att de andra också hade pizza, men det var ju inte riktigt sant, det var ju bara L som hade det.
Hon hade också ätit pizza till frukost men S var inte särskilt upprörd över det och de bestämde alla ihop att second breakfast skulle bestå av munkar.
Det låg en Dunkin Donuts längre ned på vägen och dit gick vi. De hade något erbjudande som gjorde att det var billigare att köpa 12 munkar än de 8 vi ville ha, så vi tog 2 extra med oss tillbaka. Jag tog en vanlig sockermunk, resten åt ungarna upp...
Ja, jag är inte så mycket för socker och grejer, men det är ju de och jag hade ju i alla fall fått pizza till frukost.
Vi hade ju hört att man skulle åka till kryddmarknaden när man är i Dubai, så det gjorde vi. taxi får inte åka hela vägen in så han släppte av oss på en taxistation och pekade vart vi skulle gå. Det var bara det att vi inte riktigt visste vad vi letade efter. Överallt var det folk som försökte få med oss för att handla alla möjliga skitsaker och fuskkopior. Det har jag ju hört är olagligt i Dubai och man vill ju inte gärna bli haffad där så jag sa till ungarna att skaka av sig alla de säljarna och inte ge sig in i några diskussioner med dem. Efter en stunds letande i gränder och gator började de gnälla som småbarn och undrade vad jag skulle göra åt problemet med att vi inte hittade rätt. L hävdade att hon var nära att få solsting av värmen och ville ha något att dricka, men ingenstans hittade vi någon servering.
Efter att vi gått in i en tygaffär och haft sån tur att vi hittade en mycket hjälpsam butiksägare och kund, så började vi visst att gå åt rätt håll. Sen sista biten kunde vi förlita oss på mitt blodhundsluktsinne. Jag kände lukten av kryddorna och vi följde min näsa och hittade slutligen rätt. Jag vet inte om det var hela marknaden och om det ens var rätt marknad. Men det var en väldigt trång gränd som såg ut som allt annat än en turistfälla och vi var några av de få turisterna vi kunde se där.
Jag vet inte vad det var som fick mig att välja just den butiken jag valde, men det kändes rätt. Där förhandlade jag pris på vaniljstänger, peppar, fänkålsfrö och saffran bland annat. Jag tror att jag lyckades med mitt prutande, men det är ju svårt att avgöra. Men när jag bekräftade priset vi kommit överens om så hyssjade killen mig och sa att han inte ville att amerikanerna som stod i butiken skulle höra vilket pris jag hade fått och han verkade faktiskt mena det.
Ungarna köpte saffran till sin pappa och jag till min mamma i julklapp. Jag köpte också 10 gram till mig själv.
Jag hade inte så mycket kontanter men butiksägaren sa att hans bror kunde följa med mig till bankomaten så jag bad S att följa med också, tjejerna blev erbjudna en varsin stol i butiken så länge. Det var en jäkla tur att den där brorsan följde med oss, vi hade nog aldrig hittat tillbaka för att hämta tjejerna igen annars.
När jag nu fått mina kryddor orkade jag inte med ungarnas gnäll mer utan gick med på att ta en taxi till Dubai mall även denna dag.
De tyckte inte heller att det var ett så bra ställe, men det var rent, svalt och hemtamt och så fanns det serveringar.
Taxichauffören som körde oss från kryddmarknaden till köpcentret skrämde oss från vettet, han körde alldeles för fort och bromsade inte förrän i sista stund när han kom ikapp en annan bil eller kom till en korsning eller sväng. Vi var väldigt lättade när vi klev ur bilen.
Vid det här laget var det dags för lunch och ungarna ville ha mer socker så vi gick till IHOP för att äta pannkakor.
Jag var sugen på det jag med, men sen slutade det förstås med att jag åt ungefär en halv pannkaka allt som allt.

På kvällen när det var dags att äta gick vi en bit in i ett kvarter bakom hotellet och hittade en indisk restaurang där alla kunde tänka sig att äta för att det var så pass billigt. När vi ätit gick V och S tillbaka till hotellet medan jag och L betalade och tog en liten omväg tillbaka. När vi kommit tillbaka till hotellet hade V en idé, hon ville till poolen. Himla synd att vi inte tänkt på det tidigare... Det var visserligen inte särskilt varmt, men det hade kanske varit trevligt att spendera dagen i solen på taket snarare än på Dubai Mall.
V hoppade i medan vi beundrade utsikten och fotade lite. Dubai är helt klart bättre på avstånd än när man är där.

Sen packade vi våra väskor och fixade klart allt inför hemresan nästa dag.

Tunga avsked

6/11 På onsdagen vaknade vi ganska sent och bestämde oss för att skippa nudlarna på morgonen och istället äta frukost nere på Buffalo Bill. L och S var fortfarande lite osäkra på sina magar och var försiktiga med vad de åt och drack. Det gäller verkligen att välja något man är sugen på just nå. När det gäller L är det oftast något sött, S väljer hellre kaffe och något lätt i matväg. Jag som har lite svårt att äta mycket på morgonen och därmed blir lite snål, valde ägg med lite skinka och potatis för att det var billigt och alldeles tillräckligt för mig till frukost. V är inte riktigt som vi andra, hon valde att äta skagenmacka till frukost...
Sen packade vi ihop handdukar och andra badgrejer och packade in oss i moppen och åkte till Coca Cola Beach. Det tar högst 5 minuter att ta sig dit och det verkar inte finnas lika många brännmaneter där.
E och hennes döttrar var där så efter att ha haft det bra en stund i solen så åt vi lunch allihopa tillsammans. L fortsatte på sin sockerdiet och åt pannkakor till lunch, vi andra åt lite nyttigare mat.
På kvällen åkte vi till Mae Phim Sports Bar för en sista kväll med gänget och det blev en tung kväll. Det började bra med pizza och många skratt och ungarna gav mig en present de köpt redan i Bangkok! L och V hade varit ute och shoppat lite en dag och hade hittat ett armband med stjärnor på och köpt det som tack för att de fick följa med! Jättefint verkligen! Precis min stil och jag blev jätteglad!
Efter ett tag tyckte de Thailandboende att det var lite varmt ute så vi flyttade in i baren där det är kallt som attan för att AC:n är på högt. Jag tycker att det blir lite kyligt i längden.
S lurade i N och M varsin chilishot och de spottade och fräste och sa att det var jättestarkt. Jag dricker ju inte och har emellanåt lite magproblem, men jag var rätt övertygad om att jag inte skulle tycka att smaken var något problem. Självklart blev jag utmanad att testa. Sagt och gjort, jag kände inte ens chilin och slappnade av. Men sen jävlar högg det till i magen, så illa att jag tappade all färg i ansiktet och S blev orolig på riktigt. Det gjorde så pass ont att jag trodde att det var något farligt faktiskt, men det höll bara i sig någon minut och sen var det bra igen.. phu, jag blev verkligen jätterädd, det var sista gången jag antog en så dum utmaning.
Är huvudet dumt får kroppen lida, eller hur?
Ungarna ville gå efter ungefär 2 timmar, men det slutade med att vi var där i 8... Det var svårt att åka därifrån när man vet att de andra har en tuff tid bakom och framför sig och man vet att det dröjer innan man ses igen.
Det blev en del kramar och gråt och vi hade lite svårt att släppa taget.
Tidigare än vad jag ville, men som sagt, mycket senare än ungarna ville, så var vi trots allt på väg tillbaka till lägenheten i moppen. Sen såg vi till att komma i säng, nästa dag var det dags att åka vidare.

När ska det sluta göra ont?

10/7 På onsdagen hade jag fortfarande ontoch mådde dåligt så jag mailade min läkare som jag haft sedan jag var 9 år gammal. Deras klinik visade sig dock vara stängd för semester eftersom de är rätt små och de hänvisade till vårdcentralen och de ansåg det inte akut. Jag vet inte jag, när man bara vill ligga i fosterställning och gråta och inte kan fungera normalt och dessutom håller på och vinglar som ett fyllo, då känns det rätt akut.
Kvinnan som ringde upp var dessutom rätt dryg och otrevlig och verkade undra varför jag ens ville komma dit. Men de ringde i alla fall upp snabbt, men det hjälper ju inte så mycket när de inte har några tider till en. Tänk vad bra man har det med en läkare som känner en så väl som min känner mig och dessutom tar han sig alltid tid, oftast samma dag. Eller ja, om han är på plats så tar han alltid emot samma dag som man ringt och annars har han en ersättare på plats, men honom vill jag inte gå till.
Till middag tog jag varm sallad på Drop In i Väsby, det är i stort sett pizzafyllning i en skål istället för en pizza och så är den gratinerad också.
Till middag gjorde jag egen kycklingsallad med grillad kyckling och grillad vitlök.

Man känner sig riktigt fräsch

14/3 På torsdagen åt jag en äggmacka till frukost och fick i mig hela, jag har varit superhungrig de senaste dagarna...
Man känner sig superfräsch med dränslangar och påsar hängande utefter kroppen och instoppade i nätstrumpor på benen. Dessutom är de kantiga och vassa och skaver på smalbenen.
Sen alla mediciner... Värktabletter av två olika starka typer, järntabletter mot de dåliga blodvärdena, åksjuketabletter mot illamåendet av tabletterna och sprutor för att motverka proppar. Jag får ställa klockan för att ha koll på de olika medicinerna.
Jag hade inte mycket mer än ätit frukost när jag var tvungen att återigen lägga mig på soffan för att vila lite. Turre och Judas höll mig förstås sällskap men jag var mest nervös för att de skulle trampa mig på magen. Det tog ett tag för Turre att ta sig upp i soffan eftersom han märkte att jag ville något (att han inte hoppade upp från golvet till min mage) men han förstod inte riktigt vad jag ville. Slutligen efter lite lirkande och lugnt prat så gick han långsamt mot mina fötter och jag bekräftade att det var rätt och slutligen vågade han hoppa upp i soffan.
Mamma och pappa skulle upp till Jämtland och jag kunde knappt vänta på att de skulle hämta Turre så att jag slapp ta hänsyn till honom och så att jag kunde slappna av. Han visste ju att något inte var som vanligt och låg även på "fel ställe" i sängen när vi sov, vilket störde min sömn. Sen hade jag ju varit tvungen att sitta och sova med en soffkudde bakom ryggen och det hjälpte ju inte heller.
Så på eftermiddagen kom pappa för att hämta Turre och jag lämnade över honom och hans täcke till pappa, satte mig i soffan och andades ut.
5 minuter senare ringer pappa, han och Turre är fortfarande utanför dörren, Turre vill inte alls åka till Jämtland. Pappa undrar om han ska gå upp till dörren och hämta honom eller om jag ska öppna dörren och ta in honom igen?
Det var ju ganska uppenbart hur Turre ville ha det och jag brukar säga att om jag bara visste hur han ville ha det så skulle jag göra så och normalt sett blir han jätteglad när han tror att han ska med mamma och pappa till Jämtland men nu ville han stanna hemma.
Han var uppenbarligen orolig och ville inte lmna mig ensam när jag var sjuk, men det ironiska är att jag ju ville att han skulle åka så jag slapp oroa mig för honom. Nåja, jag släppte in honom och så fick de åka utan honom.
Mina lår är för tjocka så gördeln rullar upp och sätter sig i ljumsken, det är inte skönt alls kan jag lova och nu är jag tvungen att tejpa fast den för att stoppa den från att göra det.
Framåt kvällen kom S över och hade med sig pizza åt oss båda och tulpaner till mig. Vi pratade lite skit och hon skämde bort både Turre och Judas med en massa kli och tyck om och mig med sällskap. Sen började jag bli yr av trötthet och var tvungen att slänga ut henne och det kändes ju jättetrist.

Machokillar imponerar inte

5/3 På tisdagen åt vi frukost hemma, jag åt ägg doppade i soja och sen mötte vi upp med K och C och så körde vi till stranden.
Vi satt mest i skuggan och hade det bra, lyssnade på musik, slumrade lite och åt lunch. C skulle visa sig macho och stoppade i sig en väldigt stark sås och sen blev han helt röd, grät och kippade efter andan, sen gjorde han om det, killar...
De som jobbar på stranden har nog rätt trista dagar, särskilt under lågsäsong. Tänk att sitta en hel dag och bara vänta och hoppas på att åtminstone någon dyker upp så att man får bröd för dagen.

Vi skulle ha mött upp S och P för middag på kvällen men S hade sovit dåligt och mådde inte riktigt bra så det blev inställt i sista minuten. Då åkte vi ned till sports bar för att ta en pizza och använda wifin, de har väldigt bra pizza faktiskt!
Vi var väldigt trötta allihopa och satt mest och stirrade på våra telefoner och var associala och sen blev det en tidig kväll.
En bra och lugn dag även om jag var lite ledsen att jag inte skulle hinna se S igen innan jag åkte hem.

 mötte kim och chad vid 11, åkte till stranden, lyssnade på musik,   skulle ha middag med stefan men det blev sports bar och pizza istället, mycket tidig kväll

Ibland börjar det dåligt och slutar bra

23/12 Söndagen började på sämsta tänkbara sätt!
Eftersom jag inte behövde gå upp tidigt hade jag inte ställt klockan och dessutom stängt av signalen på telefonen. Men... Jag kunde inte sova och somnade inte förrän framåt 6 på morgonen och vaknade således vid 12.06, jag skulle vara på Maximteatern klockan 13!
Duscha var ju inte att tala om, jag lade ett streck eyeliner och påtade på lite mascara, tog en macka och kaffe med mig och åkte mot stan.
M hade ju förstås försökt få tag i mig eftersom båda vi tycker att man inte behöver höras hela tiden när man bestämt tid och plats, men när jag inte hörde av mig ens en timme före föreställningen började hon bli nervös.
Slutligen fick vi ju tag i varandra och jag lyckades inte bara ta mig in till stan i tid utan också hitta parkering precis runt hörnet från teatern.
Vi var på plats med runt 5 minuter tillgodo och hann bara byta ett par ord innan föreställningen började.
Det var A Christmas Carol vi såg, det har blivit tradition för mig nu, det är 3:e eller 4:e gången jag går. Jag kan den ju utantill förstås men det börjar liksom höra till julen.
Skådespelarna är från England och föreställningen är alltså på engelska och de är verkligen jätteduktiga!
När jag var på väg tillbaka till bilen hittade jag den här "krukväxten" som råkat stå mitt i ett takdropp och såg ut som en isskulptur, ett äldre par stannade och tittade på den lika förundrat när jag pekade ut den och så log vi mot varandra och önskade god jul.
Jag hade ju bestämt att träffa L på söndagen och han dök upp vid 16 med två kompisar vid Hötorget och efter att ha gått in på närmaste fik och insett att vi alla var hungriga snarare än sugna på fika så hoppade vi in i L's taxi och åkte till söder till deras favoritrestaurang.
L och hans kompis G käftar med varandra precis hela tiden som om de vore gifta eller syskon, men faktum är att de varit bästa kompisar i 25 år. Slutligen dök ännu en kompis till dem upp och där satt jag plötsligt med 4 taxichaufförer av olika ursprung och undrade hur jag hamnade där mitt i hela grabbigheten där de pikar och jävlas med varandra. Fast jag måste erkänna att det är väldigt roande så länge det inte handlar om mig... För L är en riktig storebror som vaktar på mig som den grek han är.
Det var liksom: Det var två greker, en turk, en serb och en S (Bellman)
Men det är skönt att bli daltad med ibland och jag och L hann i alla fall prata ett par minuter med varandra innan de skjutsade mig tillbaka till min bil.