Är man envis kan man lära sig

4/3 Denna tisdag var det dags för fettisdag i Sverige och det innebär förstås semlor! Förr tyckte jag verkligen inte alls om semlor och mamma brukade tvinga mig att äta en av hennes hembakade semlor. Efter halva mådde jag så illa att jag inte kunde fortsätta. Många år senare tyckte jag plötsligt om dem och kunde inte få nog av dem. Det har hänt med andra saker också vilket gör att jag provar sånt jag inte tycker om med jämna mellanrum. Hittills har jag börjat tycka om flera saker, ruccola, bambuskott, räkor, kräftor och semlor vad jag an komma på. Därför tänker jag fortsätta testa ibland. Något som jag testar från och till är musslor, men än kan jag inte tycka annat än att de smakar mögel och bläckfisk har jag provat överallt där folk säger att det inte är som gummiband, men hittills inte tyckt om det.
Denna fettisdag åt jag min semla som frukost med mitt iskaffe på kontoret, det var mums.

Jag åt räkor när hon dog

1/1 På onsdagen vaknade vi någon gång mitt på dagen och var rätt så möra båda två och kände oss ganska bakis fast ingen av oss druckit alkohol kvällen innan.
Vad kan passa bättre än fet bakfyllemat då?
Det lustiga var att pizzerian Drop In också såg ut att vara det enda stället i Väsby som faktiskt hade öppet på nyårsdagen. Det är förstås väldigt bra business med den typen av mat på en sån dag och trots att hela Väsby såg helt tomt och övergivet ut när vi åkte ned mot stationen så var det massor med folk just där!
A var lite nyttigare än jag och tog en sallad, jag bestämde mig för att ta en av årets två pizzor dagen till ära, men pizza är ju aldrig så gott som det luktar så som vanligt var det en besvikelse. Det känns fräschare och godare med ruccola på pizzan däremot.
Jag gillade ju inte ruccola förr, avskydde det till och med. Nu kan jag inte få nog av det...
Det har varit samma sak med flera saker, bambuskott, räkor, parmesan, kräftor och semlor till exempel. Som tur är så är det oftast nyttiga saker som jag plötsligt tycker om, inte onyttiga, semlor är undantaget.
Eftersom jag vet att jag är så här så provar jag saker jag inte gillar med jämna mellanrum, för ibland är det ju en riktig fullträff.
De saker som jag inte har tyckt om (till och med avskytt) och plötsligt gillar är det jag verkligen älskar sen. Dessutom känns det som om jag förlorat flera år av god mat när jag väl tycker om något sådant.
Jag vet exakt datumet när mitt äckel för räkor plötsligt gick över. Vi satt på Vildmarkshotellet vid Kolmården och jag beställde in färska räkor med aioli till förrätt, jag kände att jag bara ville ha det och jag älskade det från den dagen. Tidigare kunde jag inte ta i en tallrik där det legat räkor.
Nästa morgon fick vi reda på att Prinsessan Diana dött den kvällen vilket inte har något med saken att göra, förutom att jag därför alltid kommer ihåg när hon dog... 31 Augusti 1997.
Efter att vi ätit körde jag A till stationen och hon började ta sig hemåt. Resten av dagen blev lat för mig, det kunde jag behöva kände jag.

Det är tur att man har sällskap när man är ensam

4/11 På söndagen hade jag inte mycket planerat men vaknade inte särskilt sent i alla fall. Jag kände inte för att äta en massa bröd, jag har haft lite svårt att äta överhuvudtaget sedan jag kom hem från USA, så jag bestämde mig för en proteinfrukost.
Jag gjorde en äggröra som såg rätt äcklig ut men smakade alldeles förträffligt. Jag hade i purjolök, svamp, tomater och nån bit torkad skinka som jag hittade i kylskåpet. Äggröra och omelett är bra på det sättet, man kan tömma kylskåpet på små rester.
Till det åt jag förstås ruccola och ärtskott, jag klarar mig inte utan det och blir stressad om jag inte har det hemma.
Sen mös jag med Judas och Turre i soffan större delen av dagen och tittade på M:A:S:H:. Framåt kvällen gjorde jag ugnsrostad potatis med citron och kryddor och så stekte jag upp en kotlett till det och gjorde löksmör. Självklart åt jag dessutom ruccola och ärtskott till.
En lugn och händelselös dag, det enda som bröt monotonin var ett par telefonsamtal, men det gjorde mig inget.

Mamma blev stressad bara av att höra vad jag hunnit med

13/10 På lördagen vaknade jag rätt sent och hungrig men fortfarande lite illamående och insåg att jag nog hellre åt protein än kolhydrater när jag mår så. Det fick alltså bli omelett fast jag egentligen inte gillar såna.
Jag tog lite av varje i den, lite lufttorkad skinka, mammas hemodlade purjolök, champinjoner och några skivor ost.
Jag vet egentligen inte riktigt hur man gör en omelett, jag har inte bekymrat mig särskilt över att lära mig det eftersom jag inte gillar det. Men det gick rätt bra, jag fräste tillbehören och hällde på äggen blandade med mjölk och kryddor och sen lade jag på osten uppepå.
Innan jag vek ihop den lade jag in en massa ruccola som tyvärr visade sig vara lite överväxt i påsen så den blev lite stjälkig. Dessutom blev det ju för mycket mat, men jag kastade helt enkelt det sista.
Jag var tvungen att rensa det sista av svampen så att jag skulle kunna lägga det i torken och sen skyndade jag mig in i duschen och sen sminkade och klädde jag på mig fort som attan och for iväg med Turre till mamma och pappa och sen vidare till "brorsdottern" J som fyllde 20.
Jag visste redan innan jag åkte hemifrån att jag bara skulle kunna stanna 20-30 minuter men tyckte att det var trevligare att åka dit en stund än inte alls. Lyckligtvis tyckte de precis likadant och tyckte att det var väldigt trevligt att jag tagit mig hela vägen till Handen för att lämna present och kramas lite fast jag skulle på middag i stan strax senare.
Jag tog en snabb kaffe och en minimuffin och sen slte jag mig motvilligt därifrån.
En halvtimme senare var jag på plats utanför Nalen där jag skulle möta L för att gå på födelsedagsmiddag för en kompis till henne.
Vi kände inga av de som skulle komma och visste inte att Nalen hade tre olika lokaler och slutligen kom nog dörrvakten fram till vart vi skulle för han skickade oss rätt på andra försöket. Det var bara det att vi var nästan 15 minuter sena och det var ingen där... Men det visade sig att det visst var folk där, det var bara det att de inte heller kände varandra och visste inte att vi skulle på samma middag. Slutligen dök i alla fall födelsedagsbarnet upp och sen satte vi oss för att lära känna varandra bättre.
Det visade sig vara trevligt folk och vi hade rätt kul, sen började jag och L bli hungriga och beställde mat från barmenyn som det var tänkt. Personalen var också supertrevlig och proffsig och kom ihåg oss alla fast vi var så många. Jag beställde en "pulled pork sandwich" och det var gott men lite mycket. Jag tog bort brödlocket och åt den utan det och det smakade som en väldigt god hamburgare. När jag inte orkade mer så åt L upp resten.
Framåt 23 var min nacke väldigt trött och stel och L skulle hem tidigt eftersom hon skulle tävla nästa dag, så vi tackade för oss och L åkte hem och jag tog en sväng förbi The Dubliner för att se om några av mina kompisar var där. Det var de, P och J var där och jag hängde med dem resten av kvällen och hade så pass trevligt att jag inte var hemma förrän strax före 3.

Passivitet

På söndagen vaknade jag faktiskt relativt tidigt och jag tassade ut i trädgården och hämtade lite egenodlad ruccola att ha på frukostmackan. Sen gjorde jag min frappé och en macka med torkad skinka och ruccola på, sen åt jag frukost och tittade på de sista avsnitten av The Unit, säsong 1.
Sen gjorde jag inte så mycket mer under denna söndag, jag tittade på dvd, diskade upp i köket och tvättade 2 maskiner tvätt.

På kvällen tog jag tag i att använda alla asiatiska grönsaker jag köpt helgen innan och jag gjorde wokade nudlar med bambuskott, pok choi, morning glory, lök, böngroddar, ingefära, tamarindpuré och thailändskt buljongpulver och lite ostronsås. Det blev väldigt gott faktiskt men just de där nudlarna jag hade köpt var väl inte någon diretk höjdare egentligen.

En riktigt lat dag hade jag alltså och jag diskade inte ens upp efter matlagningen...