Och ingen dök upp...

30/4 På onsdagen, Valborgsmässoafton var vi lediga så jag hade i alla fall lite extra tid på mig att fixa köket och laga mat. Förra året gjorde jag en variant på min fiskgryta, fast med kyckling istället. Jag tänkte att det skulle tilltala fler personer, det blir en helt annan smak på den då, det är verkligen två helt olika grytor trots att resten är precis samma på båda. Den här gången kände jag mig lite fattig och stressad och jag hade en del fisk hemma. Jag hade gett bort den torkade svampen som jag hade haft i en glasburk på diskbänken till S som brukar be mig om lite torkad svamp då och då. Jag visste ju att jag hade massor med påsar med torkade trattkantareller på lager. Problemet var bara nu när jag skulle göra min gryta, att jag inte visste i vilken/vilka lådor de ligger... Som tur var kom jag på att jag hade en del frusen svamp i frysen på jobbet. Jag vet, det är konstigt att ha frusen svamp på jobbet, men ett år hittade jag så mycket svamp att jag inte hade plats för allt och inte heller tid att torka allt, så det hamnade på jobbet för att inte bli förstört. Jag fick alltså åka till jobbet trots att jag var ledig och hämtade upp en påse med svamp. Det är en stor påse, jag brukar använda Ikeas största zip-lock-påse till svampen. Jag "smälter" svampen först, det vill säga jag sätter den på väldigt låg värme i en kastrull, när de börjat vätska av sig kan man höja temperaturen lite så att vattnet kokar bort snabbare. När allt vatten är ur svampen så knäpper den lite, då är det dags att ta av den från spisen. När den har svalnat skedar jag in den i den stora påsen och tar ur luften ur den, sen plattar jag till den. Sen när den är fryst och jag vill ha lite svamp så slår jag den bara mot köksbänkskanten och slår av så mycket av den tunna kakan som jag behöver! I vilket fall så bestämde jag mig som sagt att göra fiskgrytan den här gången, kycklinggrytan förra året var mycket uppskattad och jag förväntade mig inte direkt stående ovationer med fiskgryta. Men det visade sig att alla tyckte att den var ännu bättre än den andra! Fast jag tar saker i lite fel ordning... När jag hade stressat med att fixa och städa köket och lagat mat och ordnat snacks och allt så satt jag där ensam när klockan var dags för de andra att komma. Jag satt och väntade och väntade och tills lut bestämde jag mig helt enkelt för att gå ensam till brasan. Alla var sena! Jag är van att min familj är sen, men de som kom först var 45 minuter sena. Gudsonen hade frågat om han fick komma och det var ju en glad överraskning! Så han och systersonen dök upp tillsammans och de gör ju vilket party som helst kul.
De flesta dök upp vid fornhage så småningom där brasan brukar vara och vi stod där ett bra tag och lyssnade på Väsbykören också, men till slut gav vi upp och gick hem, det blåste nog för mycket, det var nog därför de inte tände brasan.
När vi kom hem åt vi middagen och jag är så glad att min nya brorsdotter faktiskt gillar mig, hans son har alltid haft andra favoriter i familjen. Hon ställde till och med upp på en selfie!

Då är jag en stolt matte

18/3  På onsdagen gick jag och Turre på långpromenad igen efter jobbet. Den här gången gick vi ut till Naturreservatet som ligger mitt i vårt villaområde, det börjar två minuter från vårt hus. Det var helt fantastiskt väder och jag känner alltid för att fota då, men det är svårt att få med det på bild, men den bilden jag tog med telefonen visar faktiskt känslan rätt bra ändå.
Jag älskar att vara ute ensam med Turre och förr när jag hade Gullan var det bästa jag visste att ta en morgontur med bara henne och Turre, eller innan Turre, Zorro. Det är en väldigt speciell känsla att vara ute ensam med sina djur i skogen, det är meditativt på något sätt.
Jag tyckte att jag hörde något skogen vid ett tillfälle, men när jag stannade hörde jag ingenting och Turre som är mitt larm om det är djur eller människor i närheten verkade inte höra eller känna lukten av något. Han brukar liksom peka på det som närmar sig, han sätter nosen i luften och lyssnar åt det hållet det finns något. Jag fortsatte att gå och sen fick jag ett sånt där infall som mest barn får, jag kände för att springa en liten bit och satte av i joggingtempo på stigen. Då plötsligt brakade det till och jag såg ändan av en stor älgtjur som sprang bort från mig. Han hade nog varit medveten om min närvaro men hade räknat med att jag skulle röra mig i samma tempo hela tiden. När jag började springa fick han bråttom att ta sig därifrån. Turre märkte ingenting, men det spelar ingen roll med honom, om han märker vilt så pekar han som sagt bara, han springer inte efter. Det enda han kan springa efter är katter och räven, men bara om de är på vår tomt, då jagar han dem till vad han tror är vår tomtgräns och sen kommer han tillbaka. Jag tror att det beror på att de är rovdjur och han tycker att det är hans revir. Det funkar bra för Judas också för andra katter jagar honom ibland ända till trappen och klår upp honom där så att han har rivsår i ansiktet och huvudet. Men om jag märker det så släpper jag ut Turre och så jagar han bort dem.
Ibland ignorerar Turre viltet helt som om han inte sett dem även om de sprungit av tomten mitt framför näsan på honom och ibland tittar han på dem och går och luktar på deras spår när de sprungit iväg.
Men jag är väldigt stolt över att han inte är jobbig på vilt, det var samma sak med Zorro och mammas Samson var i alla fall sån när han var med mig, jag vet inte säkert hur det var när han var hemma med mamma och pappa. En gång var jag och mamma ute och plockade svamp och vi hade med Zorro och Samson. De var hos mig eftersom jag ville ha Zorro vid min sida och Samson avgudade Zorro och ville vara hos honom. Mamma var dessutom alldeles för ofokuserad på hundarna när det fanns svamp i skogen. Jag såg till att de var vid mina fötter hela tiden men när vi var på väg tillbaka och gick på en bred, avstängd väg i skogen så lät jag dem springa lite eftersom jag såg så lång åt alla håll. Sen ser jag att en dam närmar sig och tänker strax kalla tillbaka dem för att de inte skulle skrämma henne. Ungefär vid samma tidpunkt stannade båda hundarna på vägen eftersom de kommit till det avstånd då jag brukade be dem vänta på mig. Precis då de stannat far det upp ett rådjur mitt framför näsan på dem från diket. Att det ens skulle få plats ett vuxet rådjur i det diket kom som en total överraskning för mig.. Jag sa bara, näähä, vilket betyder att de ska ignorera något och de hoppade till när den sprang rätt över vägen någon meter ifrån dem, men sen stod de som fastfrusna och sen kallade jag tillbaka dem och berömde och sa att de skulle gå med mig eftersom damen började närma sig. När vi mötte henne gick båda hundarna vid mina fötter och damen bara log mot mig och sa: Imponerande!
Det gjorde mig väldigt stolt!
Dessutom är det inte alla människor som tar hänsyn till hur hundarna beter sig, de bara klagar på att man inte har dem i koppel. De flesta säger att man inte kan ta något för givet med djur, men om det var så att man alltid måste ha både hängslen och skärp så blir det rätt tråkigt att ha hund. Mina hundar har varit hos mig för att det har lönat sig och för att det är kul, jag har haft hundar som fungerar mcylet bättre lösa och är mer pålitliga än vad de som går i koppel är. De i koppel springer också iväg vid första bästa tillfälle. Frihet under ansvar är mitt motto då det gäller hundar. Man får däremot inte vara så jävla dum att man "tror" att ens hund inte jagar, man ska veta det säkert innan man har dem lösa överhuvudtaget!
Ta en titt på bilderna på köket, det är sista gången det ser ut såhär, en massa dörrar och lådfronter har ramlat av och det ser väldigt skabbigt ut överhuvudtaget, men i nästa vecka börjar min snickare att riva det gamla för att göra plats för det nya.
Ta förresten en titt på parkeringsautomaten som står nere på baksidan av Väsby centrum, tur att de visar hur den fungerar om du använder kort, eller vad säger ni? Det här är ju en sån man sticker in kortet i, inte drar det...

Svampåret är överdrivet

17/11 På söndagen var jag lite rastlös, så när S inte kunde fika med mig så åkte jag ned till kondis helt ensam och fikade och skrev lite medan jag var där.
Jag gillar att sitta på Väsby Nya Konditori för det ligger så centralt i Väsby att sitter du där tillräckligt länge, så går hela Väsby förbi dig eller kommer för att fika till och med. Det är mycket att titta på helt enkelt. Dessutom är det rätt spännande att sitta där ensam, man hör en del roliga samtal.
Jag var tvungen att posta en bild på Facebook med min räkmacka för att reta E, min Östgötska kompis som älskar de där mackorna på mitt konditori.
När jag fikat i godan ro i nån timme så åkte jag iväg till Arlandaskogarna för att se om det fanns någon svamp. Det var första gången jag haft tid och ro att åka ut och det är inget riktigt svampår visade det sig. Jag hittade förvisso runt 4-5 liter på knappt en timme, men då fick jag leta mycket mer än vad jag brukar behöva. Dessutom har de förstört ännu mer av skogen nu så många av mina bästa ställen är antingen helt sönderkörda eller så är det så svårt att orientera sig i kalhygget att de är svåra att hitta till.
Jag har fortfarande en massa svamp kvar sedan tidigare säsonger, så jag åkte raka vägen hem till mamma och lämnade det jag hittat. Hon klarar inte längre att gå ut i skogen så hon blir väldigt glad när jag kommer med svamp. Dessutom tycker jag att det är så roligt att gå ut och plocka att det vore väldigt jobbigt att ta hand om allt om jag inte gav bort en del.
Turre är alltid glad att komma ut i skogen och sköter sig alltid exemplariskt!

Visst får man göra som man vill, men varför vill man göra just så?

21/9 På lördagen åkte jag ut till Arlandaskogarna för att titta efter svamp. Det gick inte så bra som hoppats. Det verkar inte ha varit ett bra år för svampen och de har ju avverkat skogen helt och hållet där jag har mina bästa svampställen. De har verkligen helt och hållet kört sönder skogen. Det är djupa sår i jorden och det ligger en massa ris överallt, det går inte ens att gå igenom det, så mycket är det.
I allemansrätten står det bland annat att man får rida på någon annans mark och skog så länge man inte skadar den. Det är också olagligt att bryta kvistar och grenar av ett träd som någon annan äger. Vad är denna omtanke om skogen när  skogsägaren själv ska avverka? Det tar 10-20 år för skogen att återhämta sig från en sån skövling. Även om det är deras lagliga rätt att misshandla sin egen skog bäst de vill, så kan man ju undra VARFÖR de vill det? Det måste finnas bättre sätt att göra det på och det måste ju kosta en hel del att förstöra en hel skog för framtiden också?
På kvällen efter en dusch och lite smink så åkte jag och S till Dubliner och hängde där på uteserveringen en stund. Vi såg en kille som hade ett par högklackade damskor i jeansfickan, det såg lite roligt ut och vi såg aldrig någon tjej som saknade skor på fötterna, varifrån kom de egentligen?

Varför förstör man sitt eget kapital på det sättet?

15/7 På måndagen hade jag min första riktiga semesterdag och den sovmorgonen kunde jag ju glömma när mina målare dök upp redan 7 på morgonen och tyckte att det var en bra idé att börja precis utanför mitt sovrumsfönster trots att de hade hela huset att välja på.
Där stod de och diskuterade på ett språk jag inte ens förstår vilket gjorde mig jävligt nyfiken på vad de sade också....
Jag har en ventil precis där så det lät verkligen som om de stod i mitt rum och pratade.
Turre som ju är väldigt lättskrämd och dessutom vaktig, tyckte ju att det här var fruktansvärt läskigt och morrade för att tala om för mig att något inte stod rätt till.
Jag sa lugnt till honom att de fick vara där och jag blev förvånad och inte så lite stolt när han efter en stund lade sig ned och somnade om och inte gjorde något mer av saken.
När jag väl bestämde mig för att gå upp så fick jag ju vara försiktig med att gå näck i huset och känner väl att det inte är så himla kul att ha folk som jobbar på huset hela semestern. Det blir inget solande, försiktighet med nakenhet i ens eget hem och extra koll på Turre så att han inte skrämmer någon,
När jag skulle gå ut tog jag Turre i koppel först så att han skulle se målarna ordentligt innan jag släppte honom och han är smartare än man torr ibland, han visste redan att de var där och han fattade också att det var dem han hört tidigare på morgonen så han var bara artigt intresserad av dem och inte alls rädd eller upprörd. Jag kunde släppa honom direkt och killarna var helt klart djurvänner och hälsade snällt och lugnt på Turre som älskade dem direkt och accepterade dem.
Efter frukost åkte jag till cykelhandlaren i Rotebro för att hämta min nyservade cykel som jag inte använt på flera år. Han hade bytt alla växelkablar och däcken och smörjt upp och gjort rent alltihopa. Han sa att cykeln var så pass fin att det var värt att lägga ned den tiden och pengarna på den.
Jag betalade runt 1700:- tror jag för hela alltet och en bra cykel kostar betydligt mer än så.
När jag kom hem cyklade jag ett varv runt kvarteret med Turre i hälarna, han tyckte att det var jättekul, men jag får ju rulla större delen av tiden om han ska hänga med, även om han springer allt han har.
Jag kände inte för att hänga hemma när jag kände att jag inte ens kunde vara ifred i mitt eget hus och kände att jag måste stanna inomhus, så jag åkte iväg till skogen vid Arlanda för att se om det stämmer att det kommer kantareller redan i Juli...
Jag har aldrig hittat någon svamp så tidigt och inte den här gången heller förvisso. Men det har ju varit väldigt torrt och varmt i sommar så det kanske inte är att vänta.
Tidigare år hade de en parkeringsplats utefter vägen och det stod alltid många bilar där, sen plötsligt ett år så hade de byggt igen den och satt ett dike för infarten så att man inte skulle kunna komma in. Jag vet inte varför de gjorde så för vad det innebar var att folk parkerade för traktorinfarten istället. Själv ställde jag mig alltid åt sidan så att bonden kunde komma förbi med traktorn om han mot förmodan skulle komma dit just när jag var där. Men det var jag rätt ensam om, de andra ställde sig mitt framför bommen...
Nu när jag kom dit hade de plötsligt fixat till parkeringen igen, men dessvärre hade de också avverkat hela jävla skogen så pass att det inte ens gick att gå igenom den. Det ligger så mycket grenar och spill överallt att man inte kan gå en enda meter utan att försöka hitta luckor stora nog att sätta ned foten i.
Hela stigarna är täckta med pinnar och resten av skogen är dessutom helt sönderkörd. Det får mig att undra över allemansrättens regel att man inte får rida i organiserade grupp i någons skog eftersom man förväntas slita på och skada den för mycket då. Sen tar skogsägaren och kör sönder hela skogen när han avverkar den... Sist de gjorde såhär i den skogen så var den så gott som obrukbar som promenad och svampskog i drygt 10 år. Det kan väl inte vara ekonomiskt i längden?
En kund ringde mig och behövde hjälp med att ta hem en ny räddningsflotte på kort tid då de hade haft en räddningsaktion på vatten ett par dagar tidigare och förlorat en av sina flottar. Det är ju en servicegrej och viktigt, dessutom är mina kunder så trevliga att jag nästan kan tänka mig att göra vad som helst för dem, så självklart satte jag mig och fixade så att min leverantör satte igång med produktion på denna så att kunde kan få den strax efter semestern.

Skafferitömning

5/12 På onsdagen var det fortfarande ganska kaosartat i Stockholm efter snöovädret och snöröjningen hade svårt att komma ikapp. Jag började nu bli orolig för vår flight på fredagen eftersom många flighter blivit inställda både på tisdagen och onsdagen.
Nu var det i alla fall inte lika kallt "bara" -5 och jag slapp frysa lika mycket som tidigare. Jag hade försovit mig på morgonen eftersom jag som vanligt hade svårt att somna och fortfarande var vaken vid 4 på morgonen.
Jag fick tips om att göra äggstanning här på bloggen när jag frågade om vad man gör med så många ägg, så det testade jag på kvällen.
Jag använde väl 8 ägg tror jag, några stora som jag haft i kylskåpet ett tag och några av de små äggen jag köpte genom kollegan.
Jag vispade ned dem med lite grädde, salt och peppar och sen slängde jag ned det mesta jag hittade i kylskåp och skafferi... Lök, jalapenjos, kronärtskocka, tomater, fetaost och lite fryst Karl-Johansvamp från frysen.
Bra sätt att bli av med alla slattar som ligger och blir gamla. Och det blev ju som jag önskade en hälsosam middag, om man liksom jag tror på att det är bra med protein och grönsaker, det vill säga, inte så mycket kolhydrater.  Kolhydrater får man i sig ändå, varken man vill eller ej, det är ju så mycket lättare att få i sig det än det andra. Till frukost när jag kom till jobbet blev det till exempel en knäckemacka med ett kokt ägg och kaviar.
Jag ställde in formen i vattenbad i ugnen i en stor gryta med lock och det tog en stund att få den att stanna så det slutade med att jag åt lite rester från kylen till middag istället, ett kokt ägg, resterna av räkorna från dagen innan och en banan med två chokladbitar.
Jag var trött så det sved i ögonen, men inte var det lättare än vanligt att somna på grund av det.
Jag läste en bok som en kompis skrivit, "Känslomässiga ärr", det är om Kinesisk medicin och den var väldigt intressant!
Det känns som om jag enligt den är på rätt väg men inte har nåt riktigt ända fram. Jag skulle så gärna vilja gå på behandling hos denna kompis, men hon finns i Eskilstuna och det blir kanske lite långt att åka, men jag känner att jag litar på henne.

Varför fryser inte de röven av sig?

22/11 På torsdagen möttes jag och Z för frukost på hotellet, jag var väldigt besviken på utbudet på den dyra frukostbuffén eftersom det i stort sett fanns yoghurt med flingor och bröd med ost.
Jag är inte jättekänslig mot laktos, men jag kan inte äta en frukost bestående av det, då blir jag dålig.
Att betala runt 120:- för att ta en croissant och en kopp kaffe känns löjligt och jag är snål när det gäller sånt så då mår jag verkligen jättedåligt. Om man ville ha nån äggrätt eller så, så kostade frukosten istället 180:- så det var ju inte ett alternativ, att betala 180:- för en omelett....
Men när jag pratade med vår servitris och förklarade att jag inte kunde äta nästan nåt alls på buffén så sa hon att jag kunde få en omelett tills samma pris på grund av min laktosöverkänslighet.
Det var ju snällt men attans vilken trist omelett, jag fick inte ens ned allt, den var torr, tråkig och rätt papprig faktiskt.
Vid 9 tog vi en taxi mot fabriken vi skulle besöka och nån
kvart senare var vi på plats och sen satte vi oss i möte en stund.
Som vi trott hade de faktiskt förstått precis vad det var vi ville ha gjort, så resten av dagen höll vi till i fabriken och klippte och klistrade och fixade rent praktiskt med en flotte tills vi fått till den så som vi ville ha den. De som jobbade i fabriken tittade nyfiket på oss, de ser nog inte så ofta folk med kostym rulla upp ärmarna och använda händerna i fabriken så som vi gör i Sverige.
De har rätt spännande saker i den där fabriken, bilden med det stora schabraket är alltså ett evakueringssystem för stora passagerarfärjor. Det ni ser är "rutschkanan" (sliden) och plattformen som man hamnar på innan man klättrar över till en flotte. Dimensionerna är enorma!

Innan vi tog lunch gick jag iväg till toaletten och jag fattar inte varför britter envisas med att ha så kallt inomhus, sen har de roligt åt att jag som svensk fryser dygnet runt när jag är i Storbritannien på hösten/vintern... De hade alltså fönstret på vid gavel inne på toaletten och med tanke på att samma jäkla fönster stod på vid gavel när jag var där i Februari så undrar jag om det överhuvudtaget varit stängt sedan dess. Ärligt sagt så tror jag inte det och jag höll på att frysa röven av mig.
På eftermiddagen hade vi i alla fall fått precis allt vi kom för att göra, gjort.
Vi var väldigt nöjda och det var de också, ja ni ser ju på bilden hur nöjd min kollega Z var när vi äntligen fått som vi ville.
Vi åkte tillbaka till hotellet jag, Z och A som är engelsman och också skulle stanna över natten i Belfast.
Sen tog vi det lugnt en stund, jag tog en tupplur och sedan ett varmt bad med tänt ljus och sen vid 18.30 mötte jag upp Z i hotellbaren för att vänta in de andra.
Jag tog en Bailey's Coffee och den var verkligen jättegod faktiskt!
Vid strax efter 19.30 hade både A och E kommit och sen tog vi en promenad till restaurangen där R väntade på oss.
Sen åt vi en god middag, jag tog en svampstuvning på smörgås med ruccola, det var gott men lite smaklöst och mackan var helt mjuk och slemmig. De skulle ha väntat med att lägga på stuvningen till precis innan de serverade. Jag lade mackan åt sidan och åt stuvningen och salladen.
Till huvudrätt tog alla utom E biff och den ser kanske lite trist ut, men den var verkligen jättegod och väl tillagad. Jag valde att bara ta det som ingick det vill säga en svamp och en halv tomat, men det räckte bra. Vid sidan om fick jag vitlökssmör att doppa köttet i.
Z roade sig med att fota alla med min kamera, inklusive sig själv, så nu har jag ännu en knäpp bild på honom...
När vi ätit klart var klockan runt 23 och alla var trötta. Vi sade hejdå till E och R och jag, Z och A gick tillbaka till hotellet, tog en sista drink och gick sedan och lade oss. Min och Z's flight skulle ju gå redan vid 7.50 nästa morgon. Vi hade tittat på andra flighter men om vi hade valt att åka ens 50 minuter senare skulle vi ha kommit hem till Arlanda 6 timmar senare...

Till och med bikinin är ren

14/10 På söndagen åt jag återigen ägg till frukost, dock inte lika nyttiga som dagen innan. Nu åt jag ett par stekta ägg på ett par stekta brödskivor med lite majonnäs på, mums! Däremot kan jag ju inte äta sånt utan en massa grönsaker så även om det kanske inte var så nyttigt så fick jag i mig nyttigheter vid sidan om.
Den allra sista svampen blev nu rensad och lagd i torken och sen städade jag och tittade på M:A:S:H. om vart annat. Äntligen fick jag rent på golvet och precis allt i tvättkorgen blev tvättat inklusive bikinin och scarfarna som ska handtvättas, fast jag gjorde det förstås i maskin. Även en av morgonrockarna fick en tvätt och nu är allt i huset rent förutom jackan och overallen jag hade i skogen och den andra morgonrocken. Innan jag åker på fredag ska jag byta lakan och tvätta dem också.
Till och med min stora ylletröja är nu ren och ligger på tork!
Jag tog en riktigt lugn söndag och gick ingenstans alls på hela dagen och pratade inte ens med någon. Bara fixade och donade och tvättade och tittade på TV.
Skön söndag!

Mamma blev stressad bara av att höra vad jag hunnit med

13/10 På lördagen vaknade jag rätt sent och hungrig men fortfarande lite illamående och insåg att jag nog hellre åt protein än kolhydrater när jag mår så. Det fick alltså bli omelett fast jag egentligen inte gillar såna.
Jag tog lite av varje i den, lite lufttorkad skinka, mammas hemodlade purjolök, champinjoner och några skivor ost.
Jag vet egentligen inte riktigt hur man gör en omelett, jag har inte bekymrat mig särskilt över att lära mig det eftersom jag inte gillar det. Men det gick rätt bra, jag fräste tillbehören och hällde på äggen blandade med mjölk och kryddor och sen lade jag på osten uppepå.
Innan jag vek ihop den lade jag in en massa ruccola som tyvärr visade sig vara lite överväxt i påsen så den blev lite stjälkig. Dessutom blev det ju för mycket mat, men jag kastade helt enkelt det sista.
Jag var tvungen att rensa det sista av svampen så att jag skulle kunna lägga det i torken och sen skyndade jag mig in i duschen och sen sminkade och klädde jag på mig fort som attan och for iväg med Turre till mamma och pappa och sen vidare till "brorsdottern" J som fyllde 20.
Jag visste redan innan jag åkte hemifrån att jag bara skulle kunna stanna 20-30 minuter men tyckte att det var trevligare att åka dit en stund än inte alls. Lyckligtvis tyckte de precis likadant och tyckte att det var väldigt trevligt att jag tagit mig hela vägen till Handen för att lämna present och kramas lite fast jag skulle på middag i stan strax senare.
Jag tog en snabb kaffe och en minimuffin och sen slte jag mig motvilligt därifrån.
En halvtimme senare var jag på plats utanför Nalen där jag skulle möta L för att gå på födelsedagsmiddag för en kompis till henne.
Vi kände inga av de som skulle komma och visste inte att Nalen hade tre olika lokaler och slutligen kom nog dörrvakten fram till vart vi skulle för han skickade oss rätt på andra försöket. Det var bara det att vi var nästan 15 minuter sena och det var ingen där... Men det visade sig att det visst var folk där, det var bara det att de inte heller kände varandra och visste inte att vi skulle på samma middag. Slutligen dök i alla fall födelsedagsbarnet upp och sen satte vi oss för att lära känna varandra bättre.
Det visade sig vara trevligt folk och vi hade rätt kul, sen började jag och L bli hungriga och beställde mat från barmenyn som det var tänkt. Personalen var också supertrevlig och proffsig och kom ihåg oss alla fast vi var så många. Jag beställde en "pulled pork sandwich" och det var gott men lite mycket. Jag tog bort brödlocket och åt den utan det och det smakade som en väldigt god hamburgare. När jag inte orkade mer så åt L upp resten.
Framåt 23 var min nacke väldigt trött och stel och L skulle hem tidigt eftersom hon skulle tävla nästa dag, så vi tackade för oss och L åkte hem och jag tog en sväng förbi The Dubliner för att se om några av mina kompisar var där. Det var de, P och J var där och jag hängde med dem resten av kvällen och hade så pass trevligt att jag inte var hemma förrän strax före 3.

Det smakade inte kiss

12/10 På fredagen gick vi upp vid 7, å även om vi inte sovit i 12 timmar så hade vi i alla fall vilat så länge. J föreslog att vi skulle äta frukost innan vi bröt lägret men jag bad att vi skulle ta oss hem så snart som möjligt. Jag hade ju haft migrän och ont i nacken hela natten och bara väntat på morgonen. Nu var det dock betydligt bättre men jag kände mig matt och väldigt illamående.
Det var inga problem för J så vi bröt vårt läger och städade efter oss och så gick vi för att titta till vår vattenreningspåse. Den var nu fylld med sportdryck och jag som är väldigt kinkig med vad jag kan dricka tyckte faktiskt att det var riktigt gott!
Men illamåendet gjorde att jag bara smakade i alla fall och J drack upp resten. Det fungerade till och med bättre än vad vi trott och hoppats. Tänk vad bra att ha sånt i beredskap om det blir översvämningar och andra katastrofer. Alla skulle ha tillgång till rent "vatten" trots att det som finns är förorenat.
Vi tyckte att det var rätt friskt i luften och det visade sig vara -15, grader när vi kom till bilen och J fick skrapa rutan med mitt körkort för det var det enda vi hade tillgång till. Jag hade parkerat ordentligt åt sidan vid bommen där vi ställt oss och det var ju tur det, för när vi traskade ur skogen stod det flera skogmaskiner inne på vändplanen där och de tycktes inte haft problem att ta sig förbi min bil.
Vi åkte tillbaka till jobbet och alla hade kul åt att vi såg ut som vrak, framförallt jag i min för stora overall och ett öga som såg "sömnigt" ut.
Efter en snabb redogörelse för de andra så åkte jag hemåt och började skala av mig plagg efter plagg, det tog längre tid än väntat, särskilt som jag fortfarande hade migrän om inte alls så illa som under natten.
Sen tog jag en länge efterlängtad dusch, jag hade barr och skräp precis överallt, till och med innanför underkläderna och jag luktade sur vedrök och faktiskt kiss efter att ha använt skogen som toalett under hela natten och det utan toapapper.
Efter en varm dusch ramlade jag rätt i sängen och tog en migränspruta i låret och föll i dvala.
Runt 1½ timme senare ringde klockan, det var dags att åka till naprapaten.
Väl på plats visade det sig att han missat att "fel" kota satt fel den här gången, den har aldrig hamnat snett förr och därför hade han missat det. Vi kan inte komma på vad jag gjort för att hela halskotan ska hamna snett, men så var det.
Det kändes bra att lossa den men det gjorde fortfarande ont och jag åkte hem för att vila resten av dagen och kvällen.
Efter en stund i lugn och ro kände jag att jag hade energi att göra en sen lunch, tidig middag och bestämde mig för att göra stekt ris eftersom jag hittat färska böngroddar på Ica.
Jag kokade en stor sats med jasminris och stekte sen upp ungefär hälften av det med vattenkastanjer, champinjoner, lök, böngroddar, bambuskott och morötter. Jag kryddade med fisksås, chilipasta och sesamolja. Sen hade jag i tre ägg och rörde om lite långsamt. Det blev ruskigt gott och jag serverade det med lime och japansk soja, sesamolja, risvinäger och skivad chili.
Resten av kvällen ägnade jag åt att rensa svamp och titta på M.A.S.H.

Så överlever man i skogen

11/10 På torsdagen kom jag upp rätt tidigt, på onsdagskvällen hade jag lagt fram en massa kläder och en sovsäck för att ta med till jobbet. Det var dags för överlevnadsövning!
Min "kursledare" tillika kollega J var inte särskilt pedagogisk eftersom han talade om för alla andra att han nog skulle vara ensam överlevare nästa dag... Vid strax efter 10 åkte vi från kontoret iförda varsin flygoverall som J hade hittat i gömmorna.

Med oss hade vi vår standardnödpacke och lite extra saker vi ville testa och jag hade kameror och sovsäcken ifall att som J sa.
Tanken var att simulera en nödlandning med ett litet flygplan, så vi hade med oss ett par flytvästar, en tunn flygfilt, "inredning från flygplanet" och lite kablar som vi "slitit" med oss.
Vi åkte till Arlandaskogarna eftersom jag ansåg att allt J ville ha tillgång till i en skog fanns där och det viktiga var inte att vi var långt från civilisationen utan att vi inte använde oss av den.

Efter en promenad in i skogen hittade vi en höjd med lagom vindskydd omkring och där bestämde vi oss för att sätta upp vårt läger.
Vi började med att bygga varsin bivack av fallna träd, kablarna och livräddningsfiltar i reflekterande plastfolie.
Jag jobbar alltid fort och var klar med en snygg bivack på mindre än en timme och sen började jag samla granruskor att göra en mjuk och isolerande madrass av.
Jag gjorde precis så som jag lärt mig av boken J lånat ut till mig kvällen innan och det fungerade bra.
En massa svamp fanns det i skogen och jag har aldrig hittat en blomkålssvamp tidigare och den var stor och vacker, men jag mindes inte med säkerhet om den var ätlig eller inte, så den fick stå kvar. Trattkantareller och taggsvamp plockade jag i alla fall och senare lite blåbär.
Jag trampade omkring i skogen med en alldeles för stor overall och grenen hängde vid knäna någonstans. Till slut tröttnade jag och J gav mig en bit av sladden vi tagit med att ha som skärp, det fungerade sådär, men det såg rätt kul ut med en kontakt runt midjan.
Vi testade köket som fanns i nödpacken och insåg strax senare att vi inte hade något att samla vatten i, men då kom jag på att vi kunde skära upp en av flytvästarna och ha som vattenpåse så det gjorde jag.
Medan J samlade ved gick jag till ett dike längre bort och hittade strömmande vatten, jag hittar bättre i skogen där så jag fick gå. det blev lite tungt efter ett tag att bära vattnet, men det var inte så långt.
Efter att J hittat två larver i de stekta svamparna så gav vi upp den idén, aptiten var inte på topp längre.
Jag samlade näver och gjorde en liten drick-kåsa av det, men bitarna var egentligen för små så det gick inte jättebra.
Jag fick äran att starta en eld och det gick på bara nån minut och krävde inte mer än en enda tändsticka, det är i alla fall något vår pappa drillat oss på sedan vi var små barn.
Jag, syrran, brorsan och syrrans barn kan alla tända en eld mitt i snöstorm eller ösregn utan minsta problem med bara hjälp av ett par tändstickor.
Vi lyckades få till en stor, värmande eld som dessutom gav en hel del ljus och vi hade lagt upp ett stort lager med stockar och pinnar inom räckhåll från våra bäddar.
Det enda jag var rädd för när vi gav oss ut var att jag skulle frysa tills jag fick panik och bärjade grina. Det är nästan det enda som kan få mig att tappa koncepten helt, kyla. Det beror ju på att jag blir väldigt kall och att det sen tar många timmar för mig att bli varm igen.
Hittills hade jag klarat mig med minimalt med kläder, jag hade ett linne och en underställströja på mig, dubbla långkalsonger och overallen.

Innan det blev mörkt gick vi ned till ett dyhål jag hittat och slängde ned en vattenreningspåse i hålet för att ligga där under natten. Om allt fungerade som det var tänkt skulle påsen nästa morgon vara fylld med fullt drickbart, rent "vatten" eller egentligen sportdryck.
Innan man slänger i den så är det alltså bara en torr påse med ett pulver i.
På vägen tillbaka hittade jag svarta trumpetsvampar och det har jag inte hittat mer än en gång tidigare, inte så långt från denna plats, men kanske 15 år tidigare.
Jag plockade alla jag kunde hitta och bestämde mig för att ta hem dem dagen efter.
Strax innan det blev helt mörkt drog J fram en överraskning ur sin ryggsäck, han hade tagit med en varsin portion nödmat.
Jag hade överlevt utan men jäklar vad gott att få middag. Särskilt som jag vid det här laget kände av min onda nacke väldigt mycket och började få migrän. Vi turades om att äta eftersom vi bara hade en sked men vid 19 hade vi ätit klart och det var mörkt i skogen.
Sen klädde vi på oss lite extra för natten och gjorde oss klara för sängen. J spelade patiens på sin telefon och skickade bilder till sin fru på vår eld och sånt. Hon verkar vara lika underlig som han för hon tyckte det såg mysigt ut. Själv var jag som bekant livrädd att jag skulle frysa hela natten.
Vi lade oss för att sova och pratade inget resten av kvällen/natten men vi var förstås vakna större delen av tidiga kvällen och sen sov J helt klart bättre än jag, men frös gjorde jag inte mer än nån halvtimme och bara lite grann. Vad hände?
Mina problem bestod av att min nacke var illa däran och jag hade migrän, illamående och yrsel och det gick att hantera så länge jag låg still, men problemet var att jag som inte hade druckit mycket alls (vattnet smakade olja) och sällan går upp på natten för att pinka, plötsligt var tvungen att gå upp 5 gånger på en natt. Varje gång var jag tvungen att ta av mig en massa kläder, vingla omkring i skogen med min yrsel och slutligen kallsvettig vingla tillbaka efter att ha tagit på mig allt igen.
Det som gjorde att jag klarade det var att jag hade smsat med min naprapat och fått en tid på fredagen klockan 13 också det faktum att jag i alla fall inte frös.
J tog hand om elden mest på tidiga kvällen natten och jag resten, det beror ju på vem som är vaken eller sover mest, vilket beror på dygnsrytm och hur mycket man fryser.
Den största hjälpen var att jag för en gångs skull inte hade svårt att somna, så fort jag varit och kissat eller fixat till elden somnade jag om i några minuter tills det var dags att titta upp en stund. Det enda jag var rädd för nu när jag visste att jag inte skulle frysa var glödgnistorna som flög in i min bivack och hotade att bränna upp mig. En fastnade i min mössa och just när jag letade efter vad som luktade bränt vaknade J, tittade över mot min bivack och halvskrek (han hade öronproppar i), ta av dig mössan, den glöder!
Sagt och gjort, det gick fort att släcka, men tänk om jag inte hittat den!