Och ingen dök upp...

30/4 På onsdagen, Valborgsmässoafton var vi lediga så jag hade i alla fall lite extra tid på mig att fixa köket och laga mat. Förra året gjorde jag en variant på min fiskgryta, fast med kyckling istället. Jag tänkte att det skulle tilltala fler personer, det blir en helt annan smak på den då, det är verkligen två helt olika grytor trots att resten är precis samma på båda. Den här gången kände jag mig lite fattig och stressad och jag hade en del fisk hemma. Jag hade gett bort den torkade svampen som jag hade haft i en glasburk på diskbänken till S som brukar be mig om lite torkad svamp då och då. Jag visste ju att jag hade massor med påsar med torkade trattkantareller på lager. Problemet var bara nu när jag skulle göra min gryta, att jag inte visste i vilken/vilka lådor de ligger... Som tur var kom jag på att jag hade en del frusen svamp i frysen på jobbet. Jag vet, det är konstigt att ha frusen svamp på jobbet, men ett år hittade jag så mycket svamp att jag inte hade plats för allt och inte heller tid att torka allt, så det hamnade på jobbet för att inte bli förstört. Jag fick alltså åka till jobbet trots att jag var ledig och hämtade upp en påse med svamp. Det är en stor påse, jag brukar använda Ikeas största zip-lock-påse till svampen. Jag "smälter" svampen först, det vill säga jag sätter den på väldigt låg värme i en kastrull, när de börjat vätska av sig kan man höja temperaturen lite så att vattnet kokar bort snabbare. När allt vatten är ur svampen så knäpper den lite, då är det dags att ta av den från spisen. När den har svalnat skedar jag in den i den stora påsen och tar ur luften ur den, sen plattar jag till den. Sen när den är fryst och jag vill ha lite svamp så slår jag den bara mot köksbänkskanten och slår av så mycket av den tunna kakan som jag behöver! I vilket fall så bestämde jag mig som sagt att göra fiskgrytan den här gången, kycklinggrytan förra året var mycket uppskattad och jag förväntade mig inte direkt stående ovationer med fiskgryta. Men det visade sig att alla tyckte att den var ännu bättre än den andra! Fast jag tar saker i lite fel ordning... När jag hade stressat med att fixa och städa köket och lagat mat och ordnat snacks och allt så satt jag där ensam när klockan var dags för de andra att komma. Jag satt och väntade och väntade och tills lut bestämde jag mig helt enkelt för att gå ensam till brasan. Alla var sena! Jag är van att min familj är sen, men de som kom först var 45 minuter sena. Gudsonen hade frågat om han fick komma och det var ju en glad överraskning! Så han och systersonen dök upp tillsammans och de gör ju vilket party som helst kul.
De flesta dök upp vid fornhage så småningom där brasan brukar vara och vi stod där ett bra tag och lyssnade på Väsbykören också, men till slut gav vi upp och gick hem, det blåste nog för mycket, det var nog därför de inte tände brasan.
När vi kom hem åt vi middagen och jag är så glad att min nya brorsdotter faktiskt gillar mig, hans son har alltid haft andra favoriter i familjen. Hon ställde till och med upp på en selfie!

Ännu en man på nejlistan

7/9 På lördagen satt vi mest i solen på verandan och gjorde ingenting och bara njöt av det. Vädret var helt fantastiskt och trots att det var september så satt vi och solade i bara underkläderna. Sen bankade vi ut en bit oxfilé och gjorde carpaccio, M var väldigt skeptisk till det eftersom hon inte tycker om rått eller blodigt kött, men hon lovade att smaka i alla fall. Det visade sig att hon gillar det!
Sen tog vi en rätt så lång paus mellan rätterna och så åt vi trattkantarellrisotto med stekt ankbröst. Det blev väldigt lyckat men jag inser att jag egentligen inte tycker om anka... Det enda jag tycker om då det gäller anka är visst Crispy Duck så som de gör i China Town i London. M tyckte dock att det var gott och tycker att jag är väldigt bra på att laga mat.
När jag stekte ankan gick brandlarmet liksom sist jag stekte och ångade grejer, larmbolaget ringde och jag återkallade larmet. Det var ju smart att sätta brandlarmet precis mellan kaminen och köksspisen, men det gör att det blir en del falsklarm när man ångar grejer på spisen eller om det blir osigt av någon annan anledning.
Framåt kvällen åkte vi in till stan igen, den här gången till Dubliner. Men av någon anledning var det så gott som tomt inne på Dubliner så vi åkte än en gång till Gamla Stan och pratade lite med vakten, men han klarar verkligen inte av att jag har ett bra jobb, så honom får jag skriva av. Har man så lite självkänsla är man nog inget kap i slutänden i alla fall.
Gamla Stan är fint även på natten och jag fick ett par bra bilder därifrån.
Vi kom hem relativt tidigt men var supertrötta.

Barbacka är lättare

10/10 På onsdagen skulle jag till läkaren och se om jag kunde få recept på smärtstillande som förberedelse inför USA-resan. När jag flyger får jag ischiassmärtor och sen blir det alltid en tung vecka när man ska vara på mässa och representera företaget i olika situationer hela veckan, oftast med högklackat på. Att sova i ovanligt hård säng brukar inte vara till någon extra hjälp heller.
Min läkare är väldigt vettig och lyssnar på vad man säger, han känner mig väldigt väl också eftersom han varit min läkare sedan jag var 9 år gammal, så det ordnade sig. Jag har funderat på vad mina smärtor kommer sig av och jag har nog landat i teorin att det var när jag ramlade av en häst väldigt illa när jag var 11 år gammal som orsakat det. I två år vaknade jag så fort jag vände mig i sömnen, så ont gjorde det, men i vår familj var det inte normalt att söka hjälp för sånt så det föll mig aldrig in. Troligtvis fick jag en fraktur i höften eller så lade sig något snett och nu tycks det vara försent för att göra något vettigt åt det. Naprapaten försöker men det känns inte som om det hjälper, det gör bara ont när han försöker vrida till det.
Jag gick ut på lunch med två kollegor och vi gick till Restaurangskolan igen. Denna dag serverade de lammfärsbullar med rotsaker och chevrécreme. Det var riktigt gott faktiskt, jag tänkte att jag skulle fortsätta att vänja mig vid lammkött eftersom jag tydligen börjar gilla det och det funkade även denna gång.
På eftermiddagen gick jag över till våra lokaler på andra sidan gården och satte mig och packade några tändsticksburkar så att vi ska kunna göra nödpackar igen och mina kollegor där förhörde mig på filmmusik under tiden, de spelade nåt från spotify och jag skulle säga vilken film den kommer ifrån. Leken kommer från mig från början men har spridit sig. T är väldigt bra på det, nästan bättre än jag faktiskt. Men så hade jag inte sett alla filmerna heller. Jag gissade dessutom rätt på ett par där jag inte ens sett filmen...
En av anledningarna till att jag gick över dit var att vår larmkille stod och programmerade larmet hela dagen och det pep rätt högt och jag började få ont i huvudet och bli helt stressad över det.
Efter jobbet åkte jag bara hem och bytte om och sen skulle jag ta en kort ridtur på Venar, jag var väldigt trött och sliten och hade sagt till syrran att jag bara skulle rida 20-30 minuter och det gick bra sa hon.
På vägen hem bestämde jag mig för att rida lite dressyr barbacka, det gillar jag eftersom man kommer åt hästen så pass bra, dessutom skulle jag ju slippa sadla. Men hur är balansen nu för tiden? Skulle jag sitta kvar?
Medan jag borstade såg Venar skeptisk ut, troligtvis för att jag tagit honom från middagsmålet, dessutom "tappade" han ett öra hela tiden och fick vad vi brukar säga "ett öra upp och ett i minne".
Vi gick upp på volten och det visade sig att min balans fanns kvar nästan helt opåverkad av alla år som gått. Venar var lite förvirrad först eftersom han kände allt jag gjorde och han vill väldigt gärna vara till lags så han försökte komma på vad som betydde vad, men efter ett tag förstod vi varandra igen och han gick väldigt trevligt. Galoppfattningarna gick mycket, mycket bättre utan sadel än med eftersom han har lättare att känna vad jag säger till honom och vi galopperade i båda varven och gjorde lite skänkelvikningar och sånt. Hans rygg är så mycket rundare än Gullans som var en riktig "hästrygg" med bekvämt säte som inte var lika lätt att halka ur. Men man fick ont i ändan och hon hade en riktig manke också. Venar är bekväm men svårare att inte glida runt på.
Efter någon halvtimme var vi tillbaka i stallet och Venar fick gå in och äta sin middag medan jag sopade rent i gången efter mig.
När jag kom hem var första omgången trattkantareller torkade och jag lade in nästa. Sen rensade jag mer under kvällen och tittade vidare på M.A.S.H.

Jag är nog en samlare

7/10 På söndagen tog jag en ordentlig sovmorgon och sen åt jag frukost på sconesen jag bakat på lördagen. Jag gillar inte scones, men vad ska man göra när man inte har något bröd hemma?
Jag och L hade bestämt att vi skulle ut och plocka svamp på söndagen och strax före 14 hämtade jag upp henne och så åkte vi till Arlandaskogarna.
Vi var nog där strax efter 14 och sen plockade vi och plockade tills jag insåg att det började skymma lite. Jag tittade på klockan och insåg att den var över 17... Vi hade varit ute i drygt 3 timmar när vi väl kom till bilen och jag som tyckt att jag nästan var lite väl kaxig när jag tog med två korgar varav den ena är jättestor, hade nu fyllt båda. Tungt blev det och jag hade ont i armbågarna när vi kom till bilen.

Det fanns verkligen hur mycket svamp som helst och nu blir det nog inte mer för mig eftersom jag är upptagen tills jag åker till USA vad jag vet. Hur ska jag hinna rensa i sånt fall? Fats jag är så besatt att jag nog hellre plockar och ger bort än att inte plocka alls.
Jag blir helt kollrig när jag ser en massa svamp och kan inte lämna den, så till slut bestämde jag mig för att vända mig åt det håll bilen låg så att jag inte skulle driva iväg längre och längre bort.
På vägen hem åkte vi till Ica för jag behövde handla lite. Där sprang jag på mamma och pappas granne J och erbjöd honom och hans sambo en del av svampen och han blev jätteglad. Jag skulle ju ändå till mamma och pappa och lämna svamp så jag lämnade hos dem också. J's sambo stod och väntade när vi kom upp och de fick några liter, sen lämnade jag några liter på mamma och pappas trapp eftersom ingen öppnade dörren när jag ringde på.
Resten tog jag med hem, men det som var kvar i den lilla korgen var mer än det ser ut på bilden och det fick mina två kollegor A och D dela på nästa dag.
Tydligen fanns det energi kvar i mig för så fort jag kom hem satte jag en bröddeg och sen senare på kvällen lagade jag en stor sats köttförssås med trattisar i. Sen gjorde jag matlådor av potatismosen som var kvar sen lördagen och köttfärssåsen och så frös jag alltihopa.

5 liter svamp på 25 minuter

3/10 Det värsta med att slippa frysa i nästan två dygn är "baksmällan". På onsdagen ville jag helst inte lämna huset alls, men det var ju bara att bita ihop och gå till jobbet.
När jag kom hem från jobbet lade jag mig att vila en stund på soffan och slumrade nog till någon kvart eller så men sen hoppade jag upp och klädde på mig mina skogskläder, tog Turre och åkte till skogen. Det var dags för pysselkväll på kvällen och jag tänkte att jag kunde rensa svamp som pyssel!
Jag var inte framme i skogen förrän strax efter 18 och då är det rätt mörkt faktiskt, men det finns så mycket trattkantareller nu att det inte spelade så stor roll faktiskt. Jag fyllde ungefär halva korgen med vamp på runt 25 minuter och sen var det så gott som helt mörk så vi gick tillbaka till bilen och så ringde jag och beställde sushi, hämtade det och var på plats bara 5 minuter sent på pyssel.
Jag ägnade tiden till att rensa svamp och när de andra gick och jag inte orkade rensa längre så bestämde jag mig för att ge bort resten till kollegan D, så som jag sagt att jag skulle om jag inte orkade mer.
När jag kom hem smälte jag svampen och frös den, det var i alla fall 2-3 liter färdigrensad svamp, men det blir ju inte så mycket när man smält bort vattnet ur dem.
Turre och Judas låg och sov på samma filt i soffan för den är så mjuk och härliga att båda vill ligga på den, själv tittade jag på Shrek och spelade spel på datorn.

Och sen bytte jag plötsligt te

23/9 På söndagen gjorde jag en riktig frukost med tekaka med ost och gurka och till och med ett kokt ägg.
Jag byter ju mina vanor lite då och då, det dyker plötsligt upp nya bara sådär. Förr drack jag ju bara Earl Grey te från Harrods, nummer 42. Nu dricker jag bara Liptons Gröna Citruste. Jag har ingen aning om varför det blir såhär, men det är bara att acceptera. Dessutom finns det en regel i mitt liv som säger: -Alltid te till macka, aldrig kaffe.
Senare på dagen är det kaffe för hela slanten om det inte blir kvällsmacka med te till middag.
På lördagen hade Turre åkt med mamma och pappa till Jämtland och det är alltid skönt med lite hundledigt och att slippa dåligt samvete när man gör något där han inte kan vara med.

Jag fixade och donade lite i huset och sen åkte jag för att träffa kompisen S som skulle fixa mitt hår. Det var inte en dag för tidigt, håret är så mörkt att det ser flottigt ut hela tiden och jag ser tröttare ut tycker jag. Jag trivs bättre i ljust hår. Se vad mörkt håret är, det är ju på gränsen till brunt...
Trots att S är min kompis och det är hon som gör jobbet så blir jag rastlös och kan inte riktigt sitta still så länge. Dessutom är man ju lagom snygg under tiden med en massa folie i skallen.
Vi blev lite sena och vid strax efter 18 åkte jag kvickt hemåt och hämtade upp K för att åka till Ikea.
Sen handlade vi där, mest hon eftersom hon ska flytta om en vecka och behöver en massa saker.
När hon fick höra att Ikea ger pengar till välgörande ändamål när Ikea Family kortet dras, så blev hon genast medlem.
Vi köpte en hamburgare till mig på Max på vägen hem, K hade ätit innan jag hämtade henne.

När vi kom hem gick K och lade sig nästan direkt och jag satte igång med att "smälta" all svamp och koka av vätskan och så kokade jag broccoli och blomkål vid sidan av för att göra soppa av. Men sen när jag mixade kålen så blev det för vattnigt och det blev liksom aldrig riktigt bra.

Det är ju snart 20 år sedan vi såg dinosaurier

22/9 På lördagen gick jag upp vid 9.30 och tog en dusch, för idag var det dags att vara turist i sin egen stad. Ju har besök av sin bror och svägerska från Thailand och vi tjejer skulle på Vasamuseet och sen gå på Afternoon Tea.
Jag körde hem till Ju för att hälsa på hennes bror som är nyopererad och krama honom lite, jag möttes av en stor mugg kaffe så att jag skulle vakna ordentligt och nån timme senare var vi på väg in mot stan och Vasamuseet.
Jag har säkert sagt det en massa gånger förut, men jag älskar det där skeppet och museet. Nu hade de gjort en ny film om skeppet och bärgningen av det och det kunde ju ha varit riktigt bra om de lagt uppdraget på några som kan hantera animering.
I en tid då det var nästan 20 år sedan man såg "riktiga" dinosaurier i Jurassic Park och i en tid som gett oss Harry Potter, Sagan om Ringen, Pirates of the Caribbean, Narnia och så vidare, då ska man inte behöva göra en NY film som det syns jättetydligt att folk är inklippta i. Hur länge tänker de köra den filmen nu? 30 år som den andra?
Filmerna är annars väldigt bra och informativa, tänk om de också var bra tekniskt.
Efter ett par timmar gick parkeringstiden ut och vi började bli hungriga så vi tog oss tillbaka till bilen och åkte mot Gamla Stan och sen promenerade vi långsamt igenom stan och tog en titt på Indiska innan vi gick till Chaikhana där Ju bokat ett bord åt oss. De är väldigt populära så vill man dit en helg så bör man definitivt boka bord.
Sen värmde vi oss med te och snittar och en stund senare kom det in nybakade, varma scones med marmelad och clotted cream. Om ni inte vet vad det är så är det i stort sett en avrunnen grädde. Den smakar inte så mycket utan är helt enkelt vanlig vispgrädde med mindre vätska i och den får en konsistens som påminner om creme fraische, men är mildare i smaken, nästan smaklös faktiskt. Men det är det engelsmännen har till sina scones...
Efter att vi ätit oss proppmätta så tog vi oss tillbaka till bilen och jag körde hem de andra till Ju, själv var jag trött och åkte hemåt. Dessutom visste jag ju att jag skulle behöva rensa svamp hela kvällen. Andra går ut en lördag, själv sitter jag och rensar svamp...
Efter totalt 10 timmars arbete var jag slutligen klar framåt småtimmarna och gick nöjd i säng. Tänk om jag inte gett bort svamp till mamma och pappa...

Har jag inget att göra så skapar jag mig det

21/9 På fredagen hade jag så ont i sittbenen när jag vaknade på morgonen att jag hade svårt att sätta mig upp i sängen, men upp kom jag så småningom.
Stenarna som jag satt på naglarna på onsdagen satt fortfarande kvar på fredagen och det är inte varje gång det sitter så bra kan jag lova. Jag hade hittat de blå stenarna och det blev snyggt med blått på blått tycker jag.
Direkt efter jobbet åkte jag och Turre till Arlandaskogarna och när det gäller trattisar så vet jag tydligen precis var jag ska leta för jag hade bara gått runt 50 meter från vägen när jag hittade en massa och rörde mig väldigt långsamt framåt. Det var blött i skogen och efter en stund började faktiskt Turre att frysa som sjutton för att vi inte rörde oss tillräckligt.
Jag hittade väldigt fina fingersvampar, men nu för tiden säger de ju att man ska undvika dem allihopa så det gjorde jag.
Efter nån timme var korgen smockfull och det var fortfarande en massa svamp omkring mig, så jag tog av mig jackan, hällde av en massa av svampen i den och knöt ihop. Sen plockade jag tills korgen var smockfull igen och så gick jag hemåt.
Innan jag åkte hem åkte jag till mamma och pappa och de fick allt det som låg i jackan och det måste nog ha varit runt 5 liter tror jag. Resten tog jag hem till mig och sen satte jag igång att rensa och gjorde det resten av kvällen utom några pauser för att prata i telefon.

I min kyrka

11/8 På lördagen var det äntligen dags att gå ut i skogen igen. Jag hade hämtat Turre från mamma och pappa när jag åkte hem från stan på fredagsnatten och äntligen kunde vi ströva runt tillsammans i skogen igen.
Vi hittade mer kantareller än jag någonsin gjort tidigare i mitt liv och jag log brett varje gång jag såg en ny glimmande i löven och barren.
Trattkantarellerna har börjat visa sig så smått, men än är de inte färdiga att plockas.
Jag hittade en vit flygsvamp som liksom nästan lyste och glimmade i skogen och såg väldigt kuslig ut, eller vad tycker ni?

Själv har jag svårt att förstå hur man kan ta den för champinjon, men de kanske inte alltid är så uppenbara som den här?
När jag hittade blåbär och hallon stannade jag och plockade och då tog Turre chansen att sova en stund bredvid svampkorgen. Han blir alltid trött när han varit borta med mamma och pappa och behöver vila när han kommer hem. Men vad gör man när man har en matte med uppdämt behov av en? Jo, då ställer man upp och så vilar man där man kan.
Jag hittade en hel del hallon och jag hittade gula också! Det har jag aldrig sett tidigare, visste ni att det fanns gula skogshallon?

På vägen tillbaka plockade jag blåbär tills min lilla hink var full och sen åkte jag hemåt. Vi hade spenderat 2 timmar och 40 minuter i skogen, bra för själen.
Väl hemma igen tvättade jag lite och packade upp och grejade. Jag bestämde mig för att det fick bli en lugn kväll och den enda jag hade ork för just nu var L, men hon var på väg till stallet och skulle jobba på söndagen.
Framåt kvällen rensade jag svampen och tittade på Göta Kanal 3 - Kanalkungens hemlighet.
Ingen av de här filmerna är väl på nåt sätt geniala, men de är roande och avslappnande och jag gillar att se dem. Det var första gången jag såg trean och den var lika lätt att hänga med i som de andra.
Jag smälte all svamp så fort den var färdigrensad, bären vet jag inte riktigt vart jag ska göra av, det är fullt i frysen...

Dagar då allt går åt helvete

27/3 På tisdagen åkte jag från jobbet vid lunch för att handla på Axfood. Det hade påpekats ett tag att alla Wasa sandwich och sånt var slut...
Det var inte så farligt mycket trafik när jag kom till Solna och det gick ganska smärtfritt att åka dit. Jag handlade till jobbet och så hittade jag lite till mig själv också. Som 500 g skivad torkad skinka för 39.90 + moms... Fiskfilé för 29.90 / kg exkl. moms osv.
Nåt som inte var särskilt billigt var torkade trattkantareller! Jag insåg plötsligt att det är för att skydda mina torkade trattkantareller som jag har larm i huset... de är det värdefullaste i mitt hus tror jag. Jag har troligtvis ett par kilo i alla fall.
På vägen hem stannade jag på Ica Format för att lämna tillbaka fransyskan jag köpt där på söndagen. Den skulle ha kostat 89:- / kg, de tog 1230:- / kg och det såg jag redan då jag packat ned mina varor, men jag hade lagt köttet längst ned och orkade inte plocka upp allt. När jag kom hem insåg jag att jag betalat överpris för något som gått ut dagen innan  jag köpte det... Jag reklamerade och fick inte bara pengarna tillbaka utan faktiskt dubbla, så istället för 160:- fick jag 320:-. Då tycker jag att jag fått plåster på såren för allt besvär det för med sig.
När jag kom hem lät jag jobbets varor stå kvar i bilen till nästa dag, mitt eget packade jag upp och sen gick jag ut för att testa nya motorsågskedjan.
Hoppsan, jag hade visst vänt den fel... gör om, gör rätt. Sådär ja, det fungerade bättre än jag vågat hoppas, det var som att skära i smör med en varm kniv. Men efter bara en eller två små stockar/grenar så började sågen låta konstigt som om något låg löst och skavde mot den. Det lät inte alls bra så jag stannade sågen och lyfte av kåpan. Det sitter nån typ av fjäder där innanför, det är troligtvis den som driver sågen och den var av... Det är då lagen om alltings jävlighet, när jag äntligen får tag i svärd och kedja som passar så pajar nåt annat och det känns som om det lär vara ännu svårare att hitta den typen av reservdelar till en såg som ingen tycks känna igen... Jag vet inte ens var jag ska börja leta.
Sur och besviken bestämde jag mig för att såga lite tunnare grenar för hand istället och jag slet med att flytta de större stockarna för att komma åt slanorna under. Jag sågade ett par och när jag envist drog i en slana för att få loss den så gav den plötsligt med sig och när jag tog ett steg bakåt för att återfå balansen så stoppades min häl av en av stockarna jag varit tvungen att flytta på tidigare och jag föll handlöst bakåt. Eller handlöst och handlöst... jag tog ju till viss del emot mig med vänsterhanden och hörde ett högt knäpp/knak från handleden och var ganska säker på att jag brutit den. Efter att ha svurit några ramsor och försiktigt rört handleden, fingrar och arm så insåg jag att det nog gått bättre än befarat och handleden var nog inte ens vrickad faktiskt, men ont gör den ju fortfarande, men vad som hänt vet jag inte. Mycket ved blev det ju inte sågat och hugget men ett par dagars konsumtion är det nog i alla fall.
Men en hand plockade jag undan sågar, handskar och bensindunkar och undrade i mitt stilla sinne hur mycket nytta jag skulle kunna göra de närmaste veckorna, allt som behöver göras kräver två fungerande händer och armar för att inte tala om ben förresten. Men blåmärken har ju aldrig varit ett problem då det gäller rörelseförmåga och det var ju tur det, för efter helgens jobb var större del av benen blå än det som var normalfärgat, vilket förvisso är halv vitblå efter en vinter.
Ännu surare blev jag förstås när jag insåg att mina nya arbetsbyxor gått sönder på insidan av låret, i sömmen då jag fallit. Jag är så trött på att reklamera grejer, det känns som om en mycket stor del av min fritid går åt att orda upp efter andras misstag.
Jag gick in och ringde mamma och pappa och bjöd in dem till middag på onsdagen och sen gjorde jag en sallad och ställde in i kylskåpet.
Senare städade jag skafferiet och medicinskåpet men det blev inte mycket er plats eller ordning i alla fall, det finns för lite plats och för mycket grejer helt enkelt.

Pyjamasparty på Åsen

Jag gick upp tidigare än jag kände för på lördagen eftersom jag hade på känn att F som jag preliminärbestämt att plocka svamp med på lördagen går upp rätt tidigt.
Mycket riktigt när jag ringde henne vid 9.45 så hade hon varit uppe i ett par timmar, men hon kände sig krasslig och tyckte att det var dumt att utmana ödet och gå ut i skogen och ta ut sig. Alltså åt jag frukost och sen tog jag hunden med mig och åkte till skogen. Jag och F plockar svamp i samma skog och hon tipsade om att gå lite längre in och runt "kräken". Jag vet inte om jag gick där hon sa, jag tror att jag kanske gjorde det från början men sen kom på avvägar och det var på mina avvägar som jag hittade en jäkla massa svamp och hade svårt att gå hem. Det slutade med att jag plockade i 2 timmar och 40 minuter och kom hem med en helt full korg som dessutom var riktigt tung.
När vi varit längst bort i skogen kom två tanter från ett håll och en man med en flatcoated retriever från ett annat håll. Jag och Turre iakttog dem rätt länge men de såg oss inte förrän vi började röra oss ifrån dem... Folk är verkligen inte uppmärksamma, det är förresten inte hundar heller, det tog retrievern en bra stund att få syn på oss och sen satte den fart rakt mot oss. Flatar är ju sällan särskilt farliga så jag var mer irriterad än orolig. Hunden var nästan ända framme vid oss innan husse ens sett att den dragit... Jag påpekade beskt att han hade dålig uppsikt och sen lät jag Turre uppvakta hans tik bäst han ville, inte mitt problem att han inte har någon kontroll och hon springer rätt fram till honom. Jag frågade också hur han kunde se svamparna om han hade så dålig koll men han svarade glatt att det gjorde han minsann. Någon timme senare gick jag samma väg ut ur skogen som han gått och jag plockade som mest svamp just där. Han ser nog inte så bra som han tror.
Kul svampar kan man hitta i skogen också.
När vi kom tillbaka till bilen ringde jag F och fick inget svar så jag åkte till Ica Maxi vid Eurostop för att handla lite och eftersom jag inte fick nåt svar så tog jag gott om tid på mig. Sen fick hon tag i mig och jag fick reda på att hon verkligen var sjuk så fikan hon skulle ta hos mig ställdes in, jag har inte tid att bli sjuk.
När jag kom hem var jag vrålhungrig och åt något som de flesta har svårt att ens se, men själv är jag mer eller mindre uppväxt på det och ser heller ingen skillnad på råbiff och dessa köttfärsmackor som mamma lärt oss barn att äta.
En knäckemacka med lite smör, nötfärs, vitpeppar, salt och lökskivor, jag tycker att det är jättegott och för mig är det nostalgi också. Sånt åt vi till lunch hemma när jag var barn. Det är så det är att växa upp som ½ "hottentott" som pappa alltid kallade oss när vi var små.
Jag var så trött att jag inte kunde hålla ögonen öppna sedan och kom på att jag glömt ta min levaxin innan jag gått hemifrån så nu var det tvunget att ta en tupplur. Det blev 2 timmar...
Sen satte jag mig och skulle just se klart på National Treasure - Book of Secrets när jag såg att Ju skrivit på Facebook att hon var hemma. Jag trodde att hon skulle vara upptagen på kvällen men nu skrev jag att jag hade tråkigt. jag hade liksom ingen energi att gå ut denna lördag. Strax senare var det bestämt att jag skulle hoppa i bilen på stört och få middag där, pyjamasen behövde jag inte byta ut, den kunde vara på.

En halvtimme senare efter en del problem med parkering så satt jag i Ju's trivsamma kök med gudsonen, Ju och den för mig, nya, trevliga bekantskapen K. Riktigt gott var det, grön curry med fisk och ris! Sen hjälpte Ju mig att rensa svamp och vi snackade en del och vid strax före midnatt åkte jag hemåt från vårt lilla pyjamasparty.