Det går inte ens att jämföra!

10/5 Även på söndagen tog jag det lugnt. All den smärta jag haft de sista dagarna i Sverige hade tagit all energi ur mig och tröttheten var förlamande. Jag gissade att det bästa för att komma till rätta med det var att ta det så lugnt som möjligt. Jag gick upp på taket en stund efter frukost (sen frukost) och fick mig lite sol och värme och sen åkte jag och handlade lite och fixade sånt som jag ville ha gjort och sen på vägen hemåt så stannade jag vid en av restaurangerna vid stranden och köpte med mig mat hem. A´s mamma har ju en restaurang och hennes mat är fantastisk och inga andra restauranger är ens jämförbara, men jag lockades i alla fall att prova en rätt som hon brukar laga åt oss.  Det blev en väldig besvikelse! Det smakade inte alls bra och jag slängde det mesta... Jag tog ännu en tidig kväll.

Det hjälper inte att vi inte grisar själva

5/1 På måndagen var det lika tomt som vanligt på stranden igen och jag vågade mig ned i bara bikini. Det känns helt fel att gå i bikini när det är en massa Thailändare där för de badar med kläderna på. Det är alltså lika konstigt som att jag skulle bada näck på en vanlig badstrand i Sverige, det gör man ju inte av respekt för de andra som använder stranden. Nu tog jag av mig sarongen när jag kom ned till stranden och sen lade jag den i handväskan och så hade jag kameran i handen och så promenerade jag så långt som jag kunde komma på stranden. Stranden är nog åtminstone 2 kilometer lång och om man går från mig och åt höger på stranden så måste det vara ungefär 1 kilometer i alla fall. På vägen fotade jag en massa, men eftersom jag gjort det förr så var det ju ändå bara som kopior av de fotona, det vill säga inget nytt alls. Men när man går ut med kameran så vet man ju inte vad man kommer att råka på, ibland har man ju tur också. Nu fick jag förvisso väldigt bra bilder på vår fina strand när den var riktigt ren. Problemet med vår strand är att det flyter i land en massa skit från södra Thailand, så även om vi håller rent och inte kastar skräp på stranden så får vi ändå allt från påsar till skor och ibland till och med sprutor(!) som flyter i land. När jag kom tillbaka var jag klädsamt svettig och röd, på riktigt alltså, jag tycker att jag var rätt söt så och det verkar bilden också visa tycker jag. Det är ju i alla fall ett bra sätt att sola utan att bli uttråkad eller för varm, det gassar liksom inte lika mycket. Nu är det förvisso inte så farligt varmt alls, på dagarna är det bara runt 25 i skuggan tror jag, men i solen känns det ju varmt, men inte obehagligt. Det blir däremot obehagligt på kvällen och natten, då tycker jag att det är kallt och det tycker min kropp också för då kommer värken tillbaka i kvadrat efter att ha varit hanterbar i värmen. Jag orkade inte gå ut för middag och kände på mig att S inte skulle vilja göra det heller, så jag köpte lite stekt ris på vår baksida där The Kitchen har en filial under högsäsong, nu var det förvisso bara jag där, men det var ju för att alla åkt hem igår, både Thailändare och svenskar. De är lite dyrare än många andra Thairestauranger men de är bra och de ligger på bekvämt avstånd. Jag tog maten i låda och gick hem, sen tittade jag på DVD och åt mitt ris och fixade och donade lite resten av kvällen. Väldigt lat dag alltså, eller jag rörde ju på mig i all fall och det är inte varje dag när man är i Thailand.

Drömvinter

17/12 På tisdagen fortsatte min drömvinter med onormalt höga dagstemperaturer, eller vad säger ni om +8 grader den 17 december!?
Jag älskar det i alla fall och jag är visserligen ganska ensam om det, men jag föredrar regn framför snö och kyla och skulle inte ha något emot Londonväder snarare än Stockholmsväder över vintrarna. Det kanske är naivt, men jag hoppas på att det håller i sig. Om man kan få onormalt kalla somrar då och då, varför skulle vi då inte kunna få onormalt varma vintrar någon gång ibland?

Ännu en man på nejlistan

7/9 På lördagen satt vi mest i solen på verandan och gjorde ingenting och bara njöt av det. Vädret var helt fantastiskt och trots att det var september så satt vi och solade i bara underkläderna. Sen bankade vi ut en bit oxfilé och gjorde carpaccio, M var väldigt skeptisk till det eftersom hon inte tycker om rått eller blodigt kött, men hon lovade att smaka i alla fall. Det visade sig att hon gillar det!
Sen tog vi en rätt så lång paus mellan rätterna och så åt vi trattkantarellrisotto med stekt ankbröst. Det blev väldigt lyckat men jag inser att jag egentligen inte tycker om anka... Det enda jag tycker om då det gäller anka är visst Crispy Duck så som de gör i China Town i London. M tyckte dock att det var gott och tycker att jag är väldigt bra på att laga mat.
När jag stekte ankan gick brandlarmet liksom sist jag stekte och ångade grejer, larmbolaget ringde och jag återkallade larmet. Det var ju smart att sätta brandlarmet precis mellan kaminen och köksspisen, men det gör att det blir en del falsklarm när man ångar grejer på spisen eller om det blir osigt av någon annan anledning.
Framåt kvällen åkte vi in till stan igen, den här gången till Dubliner. Men av någon anledning var det så gott som tomt inne på Dubliner så vi åkte än en gång till Gamla Stan och pratade lite med vakten, men han klarar verkligen inte av att jag har ett bra jobb, så honom får jag skriva av. Har man så lite självkänsla är man nog inget kap i slutänden i alla fall.
Gamla Stan är fint även på natten och jag fick ett par bra bilder därifrån.
Vi kom hem relativt tidigt men var supertrötta.

Sommarhetta, jag älskar det!

8/7 På måndagen var det återigen dags för jobb, jag vaknade med ont i nacken igen och hade rätt ont i huvudet på grund av det, men jag höll ut..
Liksom förra veckan var det varmt och skönt och temperaturen låg fortfarande runt 27 grader och ännu på natten var det nästan 20 grader varmt! Det är man inte särskilt bortskämd med här i Sverige. Inomhus blir det lätt kvavt när det inte hjälper särskilt att ha dörren öppen, men jag gnäller definitivt inte, jag älskar värmen och min värk är mindre jobbig då också.

Är luften tunnare?

13/4 På lördagen kom en bokad taxi och hämtade mig vid strax före 5 på morgonen, flighten till Alicante skulle gå 7.05, löjligt tidigt enligt mig. Efter att ha checkat in och lämnat in väskan tog jag mitt handbagage som jag stuvat in i handväskan och gick till loungen och åt frukost och svarade på några jobbmail.

Planet som var en Norwegian flight gick iväg i tid och allt verkade bra tills vi kom upp i marchhöjd då började jag få svårt att andas. Ingen annan verkade besvärad så jag började undra varför just jag reagerade på det sättet. Efter att ha frågat kabinpersonalen om kabintrycket är lägre i deras plan än andras och fått svaret att modellen på flygplanet styr sånt, inte bolaget, såfick jag en flaska vatten helt gratis och sen en mugg varmt te också för att om möjligt vidga luftrören. De var väldigt vänliga och verkade genutint rby sig om hur jag mådde och de tar ju noralt betalt för minsta lilla men de björd som sagt på både vatten och te för att hjälpa mig att om möjligt må bättre. Det kändes mer som ångest och stress än som något farligt och det var obehagligt men jag trodde ju inte att det skulle hända nåt egentligen. Jag funderade på om det var på grund av mina dåliga blodvärden som jag hade svårt att syresätta mig och det har jag fått bekräftelse på senare. Jag försökte sova för att glömma bort obehaget men så fort jag slumrade till så vaknade jag med ett ryck och ännu mer andningssvårigheter. När man mår så dåligt är 4 timmar en väldigt lång flight men slutligen tog den slut och vi landade i Alicante, Spanien. När vi landade fortsatte eländet, min telefon ville inte starta om och bagaget dröjde en hel halvtimme att få tillbaka. Jag var matt och trött och var tvungen att sätta mig så fort tillfälle gavs och min inflammation i såret kändes mer än tidigare trots att jag gick på antibiotika. När jag äntligen kom ut i ankomsthallen tittade jag utan särskilt mycket hopp efter G som sagt att han kanske skulle vänta på mig på flygplatsen om hans flight var sen och min i tid. Men jag hann inte mer än ut i hallen förrän jag såg först honom och sen också R och S, de hade alla väntat på mig. S hade ringt flera gånger men insett att det ju inte gick att få tag i mig på telefonen, men de hade väntat en stund till. S hade flygit in till flygplatsen redan klockan 9-9.30 på morgonen och väntat på oss andra till 13 när jag slutligen dök upp.
När vi kommit till hotellet och checkat in så mötte vi upp med resten av styrelsen och började dagen med en enkel lunch nere i marinan, vi njöt av värmen och solen, de andra är ju Britter så de är ju inte heller särskilt bortskämda med värme.
Efter lunchen satte vi igång med jobbet och framåt kvällen bytte vi om och gick ut för att äta.
Vi åt återigen nere vid marinan vilket de gjorde för min skull eftersom det verkligen var precis utanför dörren och min kirurg sagt att jag inte skulle gå i onödan. Middagen var trevlig men maten var ingen höjdare alls, men det var trevligt att träffa alla igen, det blir alltid lite informella möten äver middagen också, alla har en massa ideéer om hur vi ska gå vidare och utveckla oss och föreningen och jag S som är sekreterare och C, vår ordförande blev sittande i lobbyn på hotellet när vi ursäktat oss för att gå och lägga oss lite tidigt och sen fastnade i en diskussion om hur vi ska förbättra saker och ting, jag kom inte i säng förrän vid 1-1.30 trots allt och jag var helt slut.

När greker dansar är de livsfarliga

1/8 På onsdagen fick jag gå upp tidigt och duscha, jag skulle vara på Arlanda vid 7-tiden. Jag hade inte hört av L något sedan jag köpt biljetten men skickade nu ett sms och frågade om de kunde hämta upp mig på vägen. Men de var sena och hade ett ärende att göra så slutligen tog jag en taxi istället. Jag väntade en stund och sen ringde L, han och en kompis stod en bit bort, hans fru och mellanbarn var där också. Vi gick in och checkade in, men eftersom det var Charterstolar och vi hade olika bokningsnummer så fick vi inte platser bredvid varandra och dessutom fick man inte byta.

Jag satt långt bak och försökte sova under resan, jag reser ju aldrig charter och insåg inte hur jäkla jobbigt det är. Resenärerna är orutinerade och tar lång tid på sig i säkerhetskontroller och boarding och sånt, men det är inte värst, det värsta är att flygvärdinnorna aldrig håller käften! Det annonseras än det ena och än det andra. Som längst tror jag att det var tyst i 10 minuter i sträck, precis lagom för att man ska slumra till och sen skräller det till i högtalarna och de talar om att vi nu kan beställa allt möjligt skräp och plocka upp det på hemresan... Strax senare annonserade de att vi strax skulle kunna köpa oss en drink osv. osv. inte en lugn stund för att vila lite.

Vid 13 ungefär landade vi i Kavala, Grekland. L's "Svenska" kusiner kom och hämtade oss i L's bil och körde oss till byn. När vi kom fram hade L's mamma dukat fram en härlig lunch och jag var överlycklig över att få smaka på hennes vällagade mat igen.

Tanken när vi åkte från flygplatsen var att åka direkt till havet så fort vi lämnat av packning, hälsat på L's mamma P och ätit lunch. Men lagom tills vi satte oss för att äta var himlen nästan svart och strax senare började det ösregna och åska och blixtra.

Typiskt min tur, precis så var det förra gången jag var där för 2 år sedan. Det regnade, stormade och åskade och var runt 25-28 grader och molnigt när det inte regnade. Hemma i Sverige var det värmebölja, 35-39 grader varmt och klarblå himmel i 2 veckor. Det blev förstås regn och rusk lagom tills jag kom hem igen...

Grekerna var glada däremot för det hade varit värmebölja veckan innan och de ville ha lite regna för svalkans skull.

Eftersom vi inte kunde åka till havet så åkte vi och hälsade på L's släkt istället, de finns över hela byn, de bor väldigt tätt. Trots att jag faktiskt inte kan kommunicera med dem så har jag faktiskt saknat dem som om de vore min egen släkt. Jag förstår lite, lite grekiska, men när de tjattrar på och diskuterar saker så hänger jag inte med och uppfattar bara nåt ord här och där så att jag i bästa fall kan gissa vad de pratar om. Jag behöver nog mer tid i Grekland men det är ganska slitande att inte fatta, man blir väldigt trött i huvudet.

När vi kom till kusinen S var henne barnbarn A (8 år) där och hon ville leka med mitt hår så det fick hon. Hon flätade, borstade och grejade och plötsligt ojade hon till och såg generad ut, den runda borsten hade fastnat i mitt hår. Jag har en massa tunna hårstrån och de är ju väldigt långa också, grekerna är inte vana vid sånt hår. Hon hade försökt att lossa borsten själv först vilket hade gjort att hon effektivt snott till det tre varv. Det gick inte att se var håret började och slutade och efter att L tagit en titt och sett skrämd ut så bad jag honom att hämta de vuxna kvinnorna. Först kom M och försökte lossa håret, sen kom A's mamma och det var hon som slutligen efter nästan en timme fick loss mig. Under den timmen var de redo att ge upp och ville klippa loss den, men mitt hår är ju jättelångt och har tagit 14 år att spara ut, inte sjutton får de klippa av en halvmeter!

A's mamma S gav dock aldrig upp och attans vad de svor åt A, men hon bara log för hon vet att de alla avgudar henne. 

Mycket hår gick sönder och ramlade av, men jag tror inte att någon mer än min frisör kommer att märka det, så det gick rätt bra i slutänden.

Vi gick tillbaka hem och gjorde oss i ordning och sen mötte vi kusiner och hela resten av släkten vid en byfest på sportplanen i byn. Där spelades musik på scenen och det serverades souvlaki. Lite skillnad på deras snabbmat och våran i Sverige måste jag säga. Sen är jag ju väldigt kinkig då det gäller fett på kött, men annars var det helt perfekt mat. 

Sen började folk att dansa, det är så häftigt att i stort sett alla dansar och i precis alla åldrar. I Grekland är det inte det minsta töntigt att dansa på fest, alla gör det.

Killar, tjejer, barn, tonåringar, vuxna och gamla, helt huller om buller och du tar bara tag i den sista i ledet och dansar iväg oavsett vem det är och om du känner den eller inte.

Det enda som var lite oroande var väl att de dansar vidare vad som än händer och lilla M som låg och sov i sin barnvagn höll på att bli neddansad och till slut satte sig hennes morfar resolut mitt i dansen för att tvinga folk att väja för honom.

Det är ju också en trevlig sak, man tar med sig även de små barnen och sen när de är trötta somnar de utan problem trots den höga musiken och livet och rörelsen, underbart!

Till slut var vi så trötta att vi höll på att ramla av stolarna så vi bestämde oss för att gå hem, men precis då dök en annan kusin upp, Ad som jag hoppats på att träffa och jag fångade hans blick när han närmade sig sin brorsa vid andra sidan bordet. Han hade ju ingen aning om att jag skulle komma så han blev glatt överraskad och rusade fram och hälsade och puttade nästan undan L på vägen och fick sig en pik för det. Det trista är att vi verkar ha samma humor och så, men han kan ingen engelska och jag kan bara några ord grekiska...

Slutligen tog vi oss i alla fall tillbaka hem, problemet var bara att byfesten var på andra sidan trädgården så det lät nästan lika mycket i sovrummet som på planen. Jag hävdade dock bestämt att jag inte skulle ha svårare att somna i detta liv än lilla M och jag fick rätt.

Jag vaknade däremot flera gånger av att jag var jättevarm.

Fantastisk kväll

25/5 På fredagen jobbade jag hemma och det blev tungt eftersom jag vaknade med migrän som jag var tvungen att ta en spruta för. Sen blev det stressigt och det var en massa småsaker som tog alldeles för mycket tid, påminna leverantörer om att göra sitt jobb och så lite andra mail och telefonsamtal hit och dit. Men slutligen var jag i alla fall klar med allt som behövde göras just då och klockan var rätt mycket så jag duschade och gjorde mig iordning för att åka till J som fyllde år. Han bor hos sin brorsa när han är i Sverige så det skulle bli grillning och häng där med familj och ett par vänner. Det var varmt och skönt så jag tog klänning på mig och kom lite sent, runt 18.30. Jag hade tagit med mig vattenmelonen jag hade hemma och den uppskattades. Sen pratade jag med en massa trevligt folk och fotade en del, det spelades väldigt bra musik och vi var flera som bad att få spellistan av J. Senare på kvällen följde D med mig och Turre på promenad för Turre hade suttit i bilen några timmar då. Turre hoppade rakt ut i sjön och simmade runt och sen lekte vi lite med honom och sen var det tillbaka till bilen för honom. När leden tunnades ut på folk senare så tyckte L att jag skulle släppa ut honom och precis då började det regna så vi satte oss i tältet allihopa medan Turre undersökte omgivningarna. Vid midnatt åkte jag hemåt efter en lugn och fin kväll med goda vänner och var nöjd. Vi hade kunnat sitta ute hela kvällen utan att frysa också, när jag åkte hemåt visade termometern på 18 grader fortfarande.

Kort dag

24/5 På torsdagen hade jag lika kul på jobbet som tidigare i veckan, jag hade verkligen medvind och saker började hända även i orderstocken och det är ju extra kul.
När jag kom hem lade jag mig på hängmattan och solade en timme och slumrade lite då och då och sen fick jag återigen en sån där energikick och plötsligt storstädade jag hela huset. Torkade alla ytor, dränkte alla blommor i diskhon, dammsög jättenoga, skakade alla filtar och sånt och skurade sen golvet, det blev jättefint och luktade så gott.
På kvällen höll Turre på och pep hela tiden och jag hade ingen aning om varför, uppenbarligen var han missnöjd med något, eventuellt värmen. Men det är ju svårt för mig att göra något åt...