Och polisen lät dem hållas

21/4 På söndagen var det dags att åka hem, jag hade visserligen fått rapporter hemifrån att vädret var bra, men det var kallare än i Spanien och jag får ju värre värk när det är kallt.
Jag tog chansen att sola lite innan jag åkte till flygplatsen i alla fall och där alla de andra låg var det blåsigt som sjutton och de enda platser som var lediga hade ingen lä alls och jag frös faktiskt till och med. Jag tog mina saker och gick till andra sidan hotellet, det hade ju varit lite sol där dagen innan trots att den egentligen kom från fel håll och hotellet skuggade större delen av terrassen på den sidan vid den tiden.
Mycket riktigt, det fanns sol där om än på bara en liten del, resten var skuggad. För första gången sedan operationen lade jag mig och solade i bara bikini och även om mina ben ser helt hemska ut så är magen så fin att jag inte kan sluta titta på den!
Efter drygt en timme gick jag upp till rummet för att duscha och borsta tänderna innan jag åkte, allt som det fanns plats för i väskan låg redan där, så shortsen och bikinin, systemkameran, ett par skor och e-booken fick hamna i handväskan som förvisso är rätt stor, men stor nog att stänga var den uppenbarligen inte... blixtlåset gick sönder och den väskan som har stjärnor!!
När jag tog en taxi utanför hotellet visade det sig att den enda som tog kreditkort var en kvinnlig förare, de verkar vara vanligare i Spanien än i Sverige för på de runt 6 gånger jag tagit taxi under veckan så var det här andra gången jag fått kvinnlig chaufför.
När vi var nästan framme vid terminalen så blev det plötsligt stillastående kö och jag tänkte att det var typiskt Spanien och det var det kanske också för det visade sig bero på en demonstration som gick väldigt, väldigt långsamt framför oss FÖR ATT stoppa trafiken... Polisen var där och lät dem hållas, jag var rätt glad att jag var ute i god tid.
I tex free shopen handlade jag två getostar, tre lokala viner och en låda Oreos, mest för att jag tyckte att plåtburken var så fin! En av vinerna hade PB druckit flera gånger under veckan och tyckt varit så gott, så jag tänkte jag skulle köpa hem det.
På en av butikerna inne i terminalen köpte jag äntligen ett par nya hörlurar av samma typ som jag köpte i oktober när jag var där, de gick ju sönder ett par månader senare men eftersom jag älskade dem så mycket köpte jag ett par nya.

Flygresan gick bättre än resan ned men lite svårt att andas och visst obehag hade jag. När jag landade mötte pappa upp och körde mig hem, han skulle få välja ett av vinerna men tyckte att jag skulle behålla alla själv eftersom de som jag, inte dricker så mycket och få en massa dricka av alla hela tiden.
Jag kom hem i rätt rimlig tid och packade upp min väska och började med tvätten, men sen gjorde jag inte så mycket mer, det hade jag inte energi till.

Hur länge väntar man innan man springer från notan?

20/4 På lördagen skulle PB åka hem han också, nu skulle jag bli helt ensam i nåt dygn innan det var dags för mig att åka hem. Hellre är jag ensam i Spanien ett dygn än att åka hem till kylan en dag tidigare, så resonerade jag. PB hade bett mig möte upp för champagnefrukost på hotellet på morgonen och jag var nån minut sen så jag tittade mig noga omkring och kom slutligen fram till att han inte var där. För att vara helt säker när han ännu inte dykt upp efter 5-10 minuter så ringde jag honom. Jodå, han var på väg!
När han väl kom ned 10 minuter senare så erkände han att jag väckt honom när jag ringde... jag trodde att jag var den morgontrötta.
Han var sömnsvullen i ansiktet och var riktigt trött fortfarande men på gott humör som alltid. Vi gick och hämtade frukost och när vi kom tillbaka var vårt bord upptaget... jag påpekade snällt att de tagit vårt bord men de bara tittade på oss som om vi var galna och skakade på huvudet, jag tog min tröja som låg över stolsryggen och så tog vi bordet bredvid som inte hade lik bra utsikt. Så kan det gå. PB hämtade ett glas champagne åt oss var för att vi tyckte att det kändes lyxigt att avsluta veckan så, men jag gillar ju inte alkohol och att ta det till frukost var ännu värre så jag lyckades inte få ned den och inte ens han tyckte att det var gott fast han gillar allt som går att dricka, han hade ju precis vaknat. Slutligen hade han lyckats få ned båda våra glas i alla fall för inte kan man kasta bort det!?
Efter frukost tog vi oss lite sol uppe på soldäck och strax innan PB skulle åka till flygplatsen satte vi oss nere på ett café vid strandpromenaden, det blåste ordentligt och skyltar och menyer blåste iväg så att personalen var tvungna att jaga dem. Vi var tappra, men slutligen satte vi oss i lä innanför glaset som är till för just det, liksom de andra hade gjort långt tidigare, vi var sist.
När PB åkte till flygplatsen gick jag en sväng på stan och åkte till köpcentret, där köpte jag svindyra underkläder och en Armani t-shirt, första märkesplagg jag ägt vad jag kan minnas.
Frågan är om det inte är tänkt att vara en pyjamaströja däremot, jag menar, den fanns ju att hitta på underklädesavdelningen.
En dam som hette Carmen hjälpte mig att hitta rätt storlek på BH och hon var så envis att hitta rätt och att kommunicera med mig trots att hon inte kunde engelska och jag inte kan spanska att frågan är om det inte var just därför jag handlade... Bra säljare! Kul hade vi båda två också!
På vägen tillbaka gick jag förbi torget där vi ätit middag på min födelsedag, är det inte trivsamt?
Jag stannade till på Burger King för att ta nåt litet att äta när jag kom till strandpromenaden men jag kunde ju förstås inte få i mig en hel hambrugare. Det är nog andra gången jag ätit på Burger King i hela mitt liv tror jag, förra gången var i Phoenix, Arizona, det var nog 7-8 år sedan skulle jag gissa.
Anledningen är egentligen inte att jag inte gillar Burger King, anledningen är att jag egentligen inte gillar hamburgare... Det händer att jag stannar på McDonalds av bekvämlighetsskäl och om jag kan välja så tar jag Max i första hand, Burger King ligger oftast mer svårtillgängligt har jag fått för mig.
När jag kom tillbaka var jag förstås helt slut och lade mig att vila en stund och började med att packa. Tanken hade varit att ha lite plats över till saker jag skulle handla i Alicante när jag tagit med mig lite varuprover åt flygvapnet och en leverantör i Storbritannien, men sanningen att säga tog presenterna jag fått mer plats än varuproverna så som vanligt hade jag ångest över hur jag skulle få med mig allt hem. Jag bestämde mig där och då att lämna kvar resten av Blutsaften som stod i kylskåpet på rummet, men det skulle ju inte hjälpa mycket.
När klockan började bli sent så tog jag en snabb dusch och satte på mig mina nya underkläder och tröja och sen gick jag ut till marinan för att hitta någonstans att äta.
Man känner sig lite obeslutsam när man är ensam tycker jag, det finns ingen att bolla med och det är svårt att bestämma var man ska äta någonstans. Det slutade med ett ställe som såg ut att vara lite bättre än de andra, men sanningen att säga så är standarden rätt låg just i marinan. Det viktiga där är främst att ha låga lockpriser för att få dit turisterna och eftersom miljön är så vacker så kommer de (vi) dit i flockar.

När jag väl valt och satt mig vid ett bord med trevlig utsikt, utomhus, så fick jag bröd och oliver till bordet, jag visste att det skulle komma på notan om jag tog av det men det var det jag ville ha just då. Men tänk på det ni som inte reser så mycket, såna saker kan mycket väl hamna på notan i Spanien. jag tyckte att det var värt 1-2 Euro i alla fall.
Än en gång var jag sugen på vitlöksräkor och hoppades naivt att de skulle smaka som i Stockholm på till exempel Mamas & Tapas, men de var knappt ätbara och jag llämnade faktiskt några stycken trots att det inte var en stor portion, men jag blev illamående. De hade inga kryddor alls nästan och jag är visserligen galen i vitlök och kan inte få för mycket, men jag kände ingen vitlökssmak alls...
När jag ätit klart satt jag i en halvtimme och försökte få kontakt med servitören och jag hade vid det laget börjat få väldigt ont igen och ville bara tillbaka till mitt rum och mina värktabletter. Det var så illa att jag inte kunde sitta stilla, utan satt och skruvade på mig och till och med funderade på att ta springnota...
Till slut kom i alla fall servitören tillbaka och sen fick jag vänta på notan också. När jag väl kunde gå därifrån så kände jag mig nästan svimfärdig och ångrade att jag ens gått ut.
Som jag sagt förut, när man har ont blir man så fruktansvärt trött och jag stupade i säng nästan direkt.

Så då gick jag upp i gryningen

19/4 På fredagen gick jag som lovat upp väldigt tidigt för att äta frukost med killarna, för att ta tillvara den tid vi hade. Jag vet inte vad det är som gör att vi fungerar så bra men jag uppskattar precis allt med dem! Att jag kan lita på dem, att de har humor, att de är intelligenta, snälla och att de räknar med mig, det är en sak som är viktig för mig.
Vi hade en mysig frukost med utsikt över soluppgången och strax senare var killarna på väg till flygplatsen och Alicante kändes väldigt tomt...
Jag tröstade mig med att gå och lägga mig för att sova några timmar till och till min lycka hade jag inga problem att somna.
När jag vaknade väntade ett sms från PB att han låg vid poolen så jag tog en promenad på stan för en sen lunch. Jag valde en ½ portion ceasarsallad och den visade sig ha en väldigt intressant smak. Jag kunde känna igen smaken/kryddan men jag har fortfarande inte placera den, gott var det i alla fall och precis lagom för att jag skulle bli mätt även om det tog mig en bra stund att få i mig den.
Sen gick jag tillbaka till hotellet och letade upp PB vid poolen och vi satt och pratade en stund i solen. Han representerar sitt företag i i stort sett alla varma länder och han är brun som en pepparkaka men inte slutar han ligga i solen för det...
Vi bestämde tid för att ses senare och sen vilade jag en stund igen, en så intensiv vecka sätter sina spår när man inte är riktigt kry och mitt inflammationen i mitt sår hade ju flammat upp efter flygresan och min ork var inte på topp den här veckan.
Jag och PB hade bestämt att vi skulle gå till restaurangen som tjejen vi träffat kvällen innan hade rekommenderat, ett plus var att den låg väldigt nära hotellet också.
När vi mött upp i baren gick vi för att se om man behövde boka bord eller inte och de sa att det gick bra utan, sen gick vi och tog en drink på den irländska puben och medan PB beställde dricka gick jag en bit bort och köpte solglasögonen jag haft ögonen på sedan tidigare på dagen. Jag köper sällan märkesgrejer, men solglasögon är ett undantag, de här var Prada.
Jag tycker att de var snygga och neutrala och en stor fördel är att de är i plast utan såna där "stöd" vid näsan, när man sätter glasögonen på huvudet när man går in en stund så fastnar de bara i håret hela tiden.
De här var nedsatta 20% och kostade runt motsvarande 1350:-.
Efter vår drink blev vi visade ett par gränder bort eftersom där vi varit tidigare bara var deras uteservering och sen blev vi visade in i en smockfull restaurang vilket ju alltid är ett gott tecken. det var dessutom en blandning av turister och lite rikare spanjorer därinne.
Jag valde oxfilé stekt med vildväxt vitlök och nån potatis. Jag inser att det ser trist ut, men det var verkligen jättegott! Potatisen smakade jag bara lite på, men köttet var helt fantastiskt! Det var bra kött och väldigt väl tillagat också.
Till efterrätt delade vi på en fransk äppelkaka, den var fruktansvärt söt men ganska god och jag tog ju bara lite och PB åt upp resten.

Vi var båda trötta så efter att vi ätit gick vi tillbaka till våra rum för en tidig kväll, eller tidig och tidig, det var nog midnatt innan vi var tillbaka i alla fall.

Vi tog vara på tiden och solen

18/4 På torsdagen åkte de flesta hemåt men eftersom jag jobbat hela helgen så tog jag ledigt på fredagen och stannade över helgen i värmen. Mina killar var som tur var fortfarande kvar och jag hade förmånen att få umgås med dem hela dagen. Vi stack iväg in till stan med en taxi och sen strövade vi omkring och tittade lite i affärer och köpte lite presenter till D's son och lite sånt. Jag hittade en butik som hade en del klänningar så jag kunde ju inte låta bli att gå in och titta och killarna visade tålamod när jag provade klänningar och erbjöd smakråd också. De låg inte på latsidan heller förstås och M som är en folkmagnet och dessutom pratar lite spanska gjorde sig snart vän med tjejerna i butiken och det tog inte lång tid innan vi alla fem stod och viftade och pratade en blandning av Engelska, Svenska och Spanska för att förstå varandra och på det stora hela tycker jag nog att vi var framgångsrika och vi hade förstås väldigt kul under tiden!

M dummar sig och får mig att skratta

Sen kände vi att vi hade lite kaffesug, i alla fall jag och M, D dricker inte kaffe. Vi satte oss i solen på ett torg och tog en kaffe och delade på några toast och hade kul förstås. M är bra på att spexa och göra små monologer med rolig röst eller med speciella dialekter och jag kan inte sluta skratta, hans minspel är också obetalbart.
Efter att ha strosat runt en stund till så promenerade vi sakta tillbaka och stannade och tog en glass på en uteservering när vi var nästan framme.
Efter en dusch och lite egentid träffades vi i baren på kvällen för att gå ut på stan igen, den här gången för middag.
Jag hade varit i kontakt med min kompis PB och han hade sagt att han kanske skulle med, men jag hade inte fått tag i honom på ett tag. När vi gick mot stan så sprang vi på honom och han pratade i telefon så vi väntade en stund och sen beslöt han sig på att hänga på.
Han är lite asocial ibland och vill bara umgås med de han räknar som riktiga vänner och inte affärsbekanta och jag hör till gruppen vänner, men jag antar att han var rädd att M och D skulle höra till den andra gruppen. Han bestämde sig dock för att chansa som sagt var.
Slutligen hamnade vi på en italiensk restaurang i en äldre del av stan och servicen visade sig vara väldigt bra och maten var det första vi ätit i Alicante som var riktigt gott!
Vi hade jättekul och vi passade väldigt bra ihop alla fyra och PB var definitivt inte besviken på sällskapet och var väldigt glad att han hängt på, det kunde han inte sluta snacka om fram tills han åkte hem på lördagen faktiskt, hur trevliga killarna var.
Vi åt "vitlöksbröd" med ost på och jäklar vad gott! Vi hade nog lite saltbrist efter den varma veckan och det salta brödet satt fint. Jag åt carpaccio till förrätt och vad jag åt till varmrätt minns jag inte, men jag minns i alla fall att D åt upp det jag inte orkade äta upp! Tänk vad bra det är med vänner!
M såg förstås till att vi än en gång gjorde nya vänner, tjejerna som satt bakom oss visade sig vara en svensk tjej och en spansk tjej som bor i Stockholm.
Den spanska tjejen talade om för mig och PB vart vi skulle gå och äta på fredagen när vi klagade på att vi inte visste vilka ställen som var bra eller inte.
Efter maten gick vi och tog en drink på den irländska baren och var kvar tills de stängde vid midnatt eller nåt sånt, vi hade ju inget jobb på fredagen ändå.
Men när killarna frågade om jag kunde äta frukost med dem nästa morgon tidigt, innan de åkte så gick jag glatt med på det, sova kan jag göra senare...
D undrade vad jag tyckte om toalettskylten? Jag vet inte faktiskt... är den kränkande och i sånt fall, är den kränkande mot män eller kvinnor eller både och?

Ibland sitter vi som fängslade i en hel timme

17/4 På onsdagen körde vi samma procedur som dagen innan. Fördelen var att det denna dag fanns lite tid till att äta frukost och ändå hinna i tid till jobbet eftersom mässan öppnade lite senare än dagen innan. De flesta hade kommit i säng i rimlig tid och var fräscha och på topp. Jag gick trots gårdagens skrämsel i föreläsningssalen in för att lyssna till öppnings föredraget som är lite längre och ofta väldigt intressant, dock inte dagen innan. Den här dagen var det en amerikansk kille jag känner sedan tidigare som pratade om Amerikanska Kustbevakningens historia och de framgångar och motgångar de haft genom åren och vad de lärt sig av det. Som så många amerikaner var "Butch" bra på att tala inför grupp och var så fullständigt fängslande att alla satt som trollbundna i nästan en hel timme. Jag lärde mig mycket och det var dessutom väldigt spännande och roande. Han var förresten stand-in för Kevin Costner i filmen Tha Guardian som handlade om yträddare, den som Ashton Kutcher var med i, han var även rådgivare i de frågorna för filmmakarna. Jag får träffa så trevliga och spännande människor genom mitt jobb!
När arbetsdagen började lida mot sitt slut var det dags för först årsmöte och sen sammanfattning av årets möte.
Om ni tittar på bilden med "Symposium trends..." så kan ni se att vi varit bra på att dra folk till möten vi haft i Sverige (2002 och 2011), än så länge leder faktiskt de två åren vi haft i Stockholm statistiken över de senaste 12 åren. Det gör mig extra stolt att det faktiskt var vi på mitt företag som gjorde en stor del av arbetet de åren, jag hade personligen en stor del av ansvaret 2011 medan jag inte kan göra lika mycket när det inte är på min hemmaplan. Jag är den enda "icke-britten" i vår styrelse och dessutom en av två kvinnor.
När vi stängt allt så fick alla nån timme att samla sig och sen samlades styrelsen för uppföljningsmöte och genomgång av feedback och erfarenheter av årets möte.
Det drog ut på tiden väldigt mycket och jag som ville säga hejdå till S innan han åkte och dessutom bestämt att jag skulle gå och äta med M och D på kvällen blev lite stressad när mötet till slut pågick fram till 20 på kvällen, hela två timmar totalt!
S hann jag bara säga ett snabbt hejdå till utanför dörren innan han tog en taxi till flygplatsen och M och D hade gått i förväg med ett par andra svenska killar så jag, P och hans kollegor H och J gick för att leta upp dem nere på en restaurang i marinan. Det blev en väldigt soft och trevlig kväll till slut i alla fall, alla mina vänner kom väldigt väl överens och alla hade kul och var avslappnade. Maten var liksom tidigare måltider i Alicante inte särskilt bra, man kan definitivt hitta bättre vitlöksräkor i Stockholm än i Alicante...
Kvällen blev inte särskilt sen, alla var väldigt trötta och jag och P var som vanligt besvikna på att vi inte hunnit umgås tillräckligt och inte skulle hinna göra det heller innan han måste åka hem.
Men det som är så bra med honom är att vi inte behöver höra av oss särskilt ofta och om vi är på samma möte så känns det som om vi umgås mer än vi gör bara för att vi är i närheten av varandra och tar hand om varandra och checkar in då och då. Vi är som något mellanting mellan syskon, bästa vänner och ett gammalt gift par...

Hur kan man ha sån tur att man får två snygga bordsherrar?

Vår ordförande C och en av mina bästa vänner P

Min vän S med sina gamla kollegor

Gentlemannen C hjälper S fru att knäppa skorna

16/4 På tisdagen var det möten, mässa och föreläsningar. Eftersom fläktarna lät så högt i föreläsningssalen så hade de stängt av AC:n och det tog inte lång tid innan det var hett och kvavt som i en bastu därinne. Jag som är frusen var tvungen att ta av mig kavajen och höll ändå på att svettas ihjäl. Enda ljusglimten var sällskapet, M och D som är världens underbaraste killar och jag hade lyckan att sitta mellan dem. Tyvärr var den frösta föreläsaren monoton och inte alls så intressant som jag hoppats och drog dessutom ut på tiden, till slut svettades jag så mycket och höll dessutom på att somna att jag var så fräck att jag smög ut.

Guidad tur

Jag spenderade större delen av resterande dag i möten och på mässan och undvek salen så långt som det var möjligt. På lunchen tänkte jag vila en stund på sängen men eftersom de städade mitt rum slutade det med att jag hamnade på S soffa och där somnade jag till medan han satt vid skrivbordet och jobbade. Jag vaknade till som hastigast när han svor högt över nåt som gick fel men somnade till igen. Inte förrän han reste sig och sa att det var dags att jobba igen gick jag upp och då kände jag mig lite piggare. Tänk vad trött man blir av att ha ont och inte må toppen.

Jag och mina killar, alla de som dök upp med uniform. Min pappas kompis A in röd uniform.

Vi jobbade några timmar till och framåt eftermiddagen började folk att gå tillbaka till sina rum på hotellet för att byta om till middagen på kvällen.
Jag duschade, torkade och lockade håret och sminkade mig och satte några små strasstenar i ansiktet och var osäker på om det var lite för mycket men bestämde mig för att det var ok.
Sen satte jag spänt på mig klänningen som jag varit så nöjd med dagen innan då jag köpte den. Tyvärr var magen mer svullen nu och jag såg lite ut som en larv i en puppa och jag kände mig nästan naken när jag slutligen lämnade rummet.

Styrelsen i vår förening, härligt gäng!

Som tur var sprang jag på min vän P det första jag gjorde och han utbrast att jag var jättefin och drog i samma andetag upp kameran för att ta en bild och då kändes det lite bättre för att jag för det första litar på honom och hans omdöme och dessutom att jag såg hans riktiga reaktion på hur jag ser ut. När jag ser bilderna så ser jag definitivt inte alls så bra ut som det kändes med tanke på all positiv uppmärksamhet jag fick. Vännen S sa till mig att det måste kännas så bra att kunna klä sig sådär och veta att man ser bra ut och jag bara stirrade på honom och utbrast: -Va? Tror du att det är så det är?! Sen förklarade jag hur det känts när jag lämnat rummet.

MiB?

Det kom bussar och hämtade oss vid hotellet och sen väntade en dödsföraktande busstur uppför berget med läskiga stup precis bredvid bussdäcken. För att komma runt en hörna fick vår busschaufför backa och köra fram 4 gånger. När vi kom fram var jag lite åksjuk och jag och alla andra for omkring och fotade utsikten och varandra från alla tänkbara håll, det var väldigt vackert däruppe. Vädret var vackert, himlen blå och det var varmt och skönt. Jag är vår halvofficiella fotograf och hade uppdraget att fotografera de som kommit i uniform så som vi brukar göra. Det slutade med att jag fick vara med på några bilder. De ni ser på bilden kommer från Nederländerna, Storbritannien och Sverige, nog är både uniformerna och männen snyggare i Sverige?

Mina fina killar och bordsherrar  M och D

Mycket fotograferande gjordes, även en gruppbild på styrelsen togs och senare på kvällen samlades vi för att få "snuff" av Schweizarna. Det är ett brunt pulver med eukalyptus i, de lägger det i två små högar på ens vänsterhand, sen ställer sig alla i en liten cirkel, sätter tummen och lillfingret mot de andras på vardera sidan om en. Sen säger de en ramsa på ett språk som jag gissar är flamländska och sen ska man föra handen mot näsan och sniffa in snuffet i näsan. Det som följer är tårar, skratt, bruna näsor, röda ansikten och ett vilt paniskt viftande med händerna när det svider ända upp i skalpen på grund av eukalyptusen som man dragit alldeles för långt in i näsan fast man egentligen visste bättre. Det här är som sagt tradition och jag överdriver verkligen inte när jag säger att vår ordförande C fick halvt panik förra året när han insåg redan på måndagen att vi inte hade några Schweizare närvarande. Han är skrockfull och var på allvar oroad för hur det årliga mötet skulle gå utan att vi höll oss till traditionen. Schweizarna hade dock varit förutseende och sett till att en av Engelsmännen som har bott och jobbat i Schweiz i många år hade snuff med sig när han kom dit. Men i år var de som sagt på plats i egen hög person.

Schweizarna delar ut "snuff" så som traditionen bjuder

Vi hade en väldigt trevlig kväll och jag satt mitt emellan mina favoriter M och D och de tog väl hand om mig och en norsk tjej som satt vid vårt bord. Hon sa till mig att de borde hålla kurs för deras norska män hur man uppför sig som en gentleman!
När vi blev avsläppta av bussarna nere vid marinan hade jag en snygg karl vid vardera armen och de andra tjejerna tittade avundsjukt på mig och gjorde tummen upp.
De flesta gick ned till den irländska puben och satte sig och tog en drink tillsammans och som alltid så var stämningen väldigt bra och även de som är nya känns som gamla vänner.

Jag och en av mina snygga bordsherrar D

Branschen är rätt liten även internationellt sett och jag har jobbat inom den i 20 år och har nära vänner som jag träffat genom jobbet över hela världen, det gör mitt jobb väldigt trivsamt och enkelt!
Jag kom tillbaka till hotellet vid 1 på natten och var rätt sliten och trött, jag tog mina värktabletter och somnade sedan gott.

Min vän P med sina kollegor och några andra av våra vänner

De firade mig i 24 timmar

15/4 På måndagen blev jag officiellt vuxen, jag mötte upp mina vänner till frukost och sen satte vi igång med jobbet som vanligt. Någon gång mitt på dagen började vi bli klara jag och S åkte för att köpa en galaklänning till mig på ett varuhus, det tog inte mer än 30 minuter för oss att hitta en som passade mig perfekt och jag var väldigt nöjd, sen köpte vi en present till J från styrelsen som tack för hjälpen under helgen och veckan. När vi gick förbi Swarovski så sa S något om deras grejer och jag svarade: Ja, de är fina, men vem har råd med sånt?
Senare när min vän S dök upp hade jag tid att hänga med honom en stund. Efter lite mer jobb så gick jag för att göra mig i ordning för kvällens cocktail mottagning i utställningshallen. På vägen sprang jag på min vän P och han och hans kollegor hade köpt te och kakor på Harrods åt mig som present, han vet att jag gillar Harrods.
Ordföranden hade sagt att styrelsen skulle mötas upp 17.45 det vill säga en kvart innan de andra skulle komma, det var inget konstigt, det brukar vi göra vad jag kan minnas. När jag kom ned till baren var "alla" där, men inte ett spår av någon från styrelsen... Jag antog att de redan gått ned till utställningslokalen så jag gick ned dit varpå vår ordförande C springer och motar mig i dörren och säger att jag är tidig och inte får komma in, sen placerar han mig i en stol i korridoren...
Strax senare kommer han och hämtar mig och håller för ögonen på mig hela vägen in i lokalen och sen placerar han mig framför ett bord med tårta, presenter och kort!
De hade verkligen tänkt till, jag fick ett jättefint halsband från Swarovski i formen av en stjärna och jag älskar den! Vilken tur att jag inte sa nåt negativt om Swarovski eftersom det blev uppenbart senare att S hade fiskat lite när hon pratade om det tidigare under dagen. Jag fick också en tavla av Alicante med mitt namn och datum på.
Tårtan må se lite läskig ut men den var väldigt god och fräsch med en lätt jordgubbsfromage inuti och jag som inte är så förtjust i sött tyckte att det var väldigt gott!
Vi hann både äta tårta och ta gruppbild på styrelsen innan de andra började droppa in för en drink.
Mina fötter och korsrygg tålde inte mina lite högre klackar och slutligen gick jag barfota, det spelar ju ingen större roll i det sällskapet, alla känner mig rätt väl.
Innan vi bröt upp från drinkaftonen så skålade de än en gång för mig och jag var lite generad men också väldigt glad att min födelsedag uppmärksammades. C hälsade också från mina föräldrar som han och flera hade varit i kontakt med! Hur då undrar jag!
De är smarta och hemlighetsfulla det är då säkert.
Jag var rädd att hamna ensam på middag på min födelsedag så jag frågade några kunder/vänner ifall de hängde med och åt senare och det sa de ja till. Strax senare kommer C och säger att vi ska ses i receptionen om 15 minuter för att gå och äta och att jag inte har något val, jag ska med. De andra fick gärna följa med de också.
Jag sprang upp på rummet och bytte skor och sen möttes vi upp och tog en promenad in till stan, det ligger ett torg inte så långt från hotellet och där satte vi oss vid ett långbord de ställde ihop åt oss, vi var 26 personer så det blev rätt långt.
Vi hade jättetrevligt även om maten knappt gick att äta, det var en massa tapas av rätt dålig kvalité men stämningen och sällskapet mer än uppvägde maten och jag hade en fantastisk kväll.
Framåt slutet av middagen ställde sig M och D som är svenskar upp och sjöng "Ja må du leva" högt och tydligt, med starka röster helt ensamma bland alla britter och plötsligt stämde bordet bakom oss in i sången, de var visst svenskar!
När de avslutat sin sång så stämde britterna upp i "Happy Birthday to you" och jag måste säga att det nog var min bästa födelsedag någonsin och som jag sa, jag var allt annat än ensam i Alicante!
Jag kom tillbaka till hotellet vid 1 och var väldigt glad över mitt 24-timmars firande.