Vad sjutton betyder Förförfande?

21/4 På tisdagen fick jag ett reklamutskick från Evas Underkläder med en riktig språkmiss i, vad sjutton är Förförfande set? Är det ingen som korrekturläser saker nu för tiden? Jag hittar alltid en massa dumma fel i reklam och tidningsartiklar, det kanske är därför jag aldrig känner för att läsa sånt. Här får ni se en bild på stjärnringen jag köpte i Rio, jag gillar designen på den, sen att diamanterna är så små att man egentligen inte kan se dem, det gör inte så mycket!

Jag fick min resväska levererad till jobbet på eftermiddagen och det var ju bra för i ett mail mellan oss som ska åka till Island så nämnde jag något om; Vi ses på torsdag! Då var det flera som blev oroliga, för tydligen skulle vi åka på onsdagen! Jag gjorde det alltså ännu en gång och bara två dagar efter förra gången, jag börjar faktiskt bli orolig för att min hjärna inte fungerar som den ska, som till exempel början till alzheimers eller nåt sånt, fast jag vet inte riktigt hur sånt visar sig till en början. Jag får hoppas att det bara beror på stress, då kan det ju i alla fall gå tillbaka om jag har tur.

Jag är bra på att överdriva

11/4 På fredagen blev det som vanligt en soft eftermiddag där jag mest pysslade med städning och organisering av en massa saker hemma. Ett av projekten var att sortera mina underkläder. Det är inte fråga om att sortera ut något, allt är så gott som nytt. Jag har nog aldrig behövt sortera ut något för att det är för gammalt och slitet eller så, möjligtvis för att de legat oanvända för länge och att jag tröttnat på dem. Men jag har löjligt mycket underkläder och fortsätter att köpa fler hela tiden... Det är någon typ av störning tror jag. En anledning är kanske att jag aldrig har haft svårt att hitta passande underkläder, ens när jag var som störst, det har gjort att underkläder alltid har varit kul. Jag sköter mina kläder så väl att de alltid ser helt nya ut, men jag har förstås fått sortera ut en hel del som blivit för stora.
På kvällen mötte jag upp med B som var i Stockholm från Malta och K. Vi hade en trevlig kväll, men jag gick hem tidigt, man blir så trött när man går ut på en fredag...

Hur länge väntar man innan man springer från notan?

20/4 På lördagen skulle PB åka hem han också, nu skulle jag bli helt ensam i nåt dygn innan det var dags för mig att åka hem. Hellre är jag ensam i Spanien ett dygn än att åka hem till kylan en dag tidigare, så resonerade jag. PB hade bett mig möte upp för champagnefrukost på hotellet på morgonen och jag var nån minut sen så jag tittade mig noga omkring och kom slutligen fram till att han inte var där. För att vara helt säker när han ännu inte dykt upp efter 5-10 minuter så ringde jag honom. Jodå, han var på väg!
När han väl kom ned 10 minuter senare så erkände han att jag väckt honom när jag ringde... jag trodde att jag var den morgontrötta.
Han var sömnsvullen i ansiktet och var riktigt trött fortfarande men på gott humör som alltid. Vi gick och hämtade frukost och när vi kom tillbaka var vårt bord upptaget... jag påpekade snällt att de tagit vårt bord men de bara tittade på oss som om vi var galna och skakade på huvudet, jag tog min tröja som låg över stolsryggen och så tog vi bordet bredvid som inte hade lik bra utsikt. Så kan det gå. PB hämtade ett glas champagne åt oss var för att vi tyckte att det kändes lyxigt att avsluta veckan så, men jag gillar ju inte alkohol och att ta det till frukost var ännu värre så jag lyckades inte få ned den och inte ens han tyckte att det var gott fast han gillar allt som går att dricka, han hade ju precis vaknat. Slutligen hade han lyckats få ned båda våra glas i alla fall för inte kan man kasta bort det!?
Efter frukost tog vi oss lite sol uppe på soldäck och strax innan PB skulle åka till flygplatsen satte vi oss nere på ett café vid strandpromenaden, det blåste ordentligt och skyltar och menyer blåste iväg så att personalen var tvungna att jaga dem. Vi var tappra, men slutligen satte vi oss i lä innanför glaset som är till för just det, liksom de andra hade gjort långt tidigare, vi var sist.
När PB åkte till flygplatsen gick jag en sväng på stan och åkte till köpcentret, där köpte jag svindyra underkläder och en Armani t-shirt, första märkesplagg jag ägt vad jag kan minnas.
Frågan är om det inte är tänkt att vara en pyjamaströja däremot, jag menar, den fanns ju att hitta på underklädesavdelningen.
En dam som hette Carmen hjälpte mig att hitta rätt storlek på BH och hon var så envis att hitta rätt och att kommunicera med mig trots att hon inte kunde engelska och jag inte kan spanska att frågan är om det inte var just därför jag handlade... Bra säljare! Kul hade vi båda två också!
På vägen tillbaka gick jag förbi torget där vi ätit middag på min födelsedag, är det inte trivsamt?
Jag stannade till på Burger King för att ta nåt litet att äta när jag kom till strandpromenaden men jag kunde ju förstås inte få i mig en hel hambrugare. Det är nog andra gången jag ätit på Burger King i hela mitt liv tror jag, förra gången var i Phoenix, Arizona, det var nog 7-8 år sedan skulle jag gissa.
Anledningen är egentligen inte att jag inte gillar Burger King, anledningen är att jag egentligen inte gillar hamburgare... Det händer att jag stannar på McDonalds av bekvämlighetsskäl och om jag kan välja så tar jag Max i första hand, Burger King ligger oftast mer svårtillgängligt har jag fått för mig.
När jag kom tillbaka var jag förstås helt slut och lade mig att vila en stund och började med att packa. Tanken hade varit att ha lite plats över till saker jag skulle handla i Alicante när jag tagit med mig lite varuprover åt flygvapnet och en leverantör i Storbritannien, men sanningen att säga tog presenterna jag fått mer plats än varuproverna så som vanligt hade jag ångest över hur jag skulle få med mig allt hem. Jag bestämde mig där och då att lämna kvar resten av Blutsaften som stod i kylskåpet på rummet, men det skulle ju inte hjälpa mycket.
När klockan började bli sent så tog jag en snabb dusch och satte på mig mina nya underkläder och tröja och sen gick jag ut till marinan för att hitta någonstans att äta.
Man känner sig lite obeslutsam när man är ensam tycker jag, det finns ingen att bolla med och det är svårt att bestämma var man ska äta någonstans. Det slutade med ett ställe som såg ut att vara lite bättre än de andra, men sanningen att säga så är standarden rätt låg just i marinan. Det viktiga där är främst att ha låga lockpriser för att få dit turisterna och eftersom miljön är så vacker så kommer de (vi) dit i flockar.

När jag väl valt och satt mig vid ett bord med trevlig utsikt, utomhus, så fick jag bröd och oliver till bordet, jag visste att det skulle komma på notan om jag tog av det men det var det jag ville ha just då. Men tänk på det ni som inte reser så mycket, såna saker kan mycket väl hamna på notan i Spanien. jag tyckte att det var värt 1-2 Euro i alla fall.
Än en gång var jag sugen på vitlöksräkor och hoppades naivt att de skulle smaka som i Stockholm på till exempel Mamas & Tapas, men de var knappt ätbara och jag llämnade faktiskt några stycken trots att det inte var en stor portion, men jag blev illamående. De hade inga kryddor alls nästan och jag är visserligen galen i vitlök och kan inte få för mycket, men jag kände ingen vitlökssmak alls...
När jag ätit klart satt jag i en halvtimme och försökte få kontakt med servitören och jag hade vid det laget börjat få väldigt ont igen och ville bara tillbaka till mitt rum och mina värktabletter. Det var så illa att jag inte kunde sitta stilla, utan satt och skruvade på mig och till och med funderade på att ta springnota...
Till slut kom i alla fall servitören tillbaka och sen fick jag vänta på notan också. När jag väl kunde gå därifrån så kände jag mig nästan svimfärdig och ångrade att jag ens gått ut.
Som jag sagt förut, när man har ont blir man så fruktansvärt trött och jag stupade i säng nästan direkt.

Då snodde hon min BH...

17/2 På Söndagen tvättade jag en massa och städade lite, jag hade huvudvärk när jag gick upp men inte värre än att jag lyckades få en del gjort.
Jag pratade med brorsan L i telefon och så ringde jag systerdottern och erbjöd henne min gamla Kindle och det blev hon väldigt glad över. Sen framåt eftermiddagen åkte jag hem till Ju för att få ett litet snack och bli lite bortskämd med god mat, jag älskar verkligen Ju's matlagning.
Denna dag bjöd hon på en av mina favoriter, lax med ris, dragonsås och grönsaker.
Ju är gravid och har ont både här och där så efter en stund flyttade vi in i sovrummet och hon lade sig att vila på sängen medan jag målade mina naglar.
Vi hade ett väldigt bra snack, det är sällan vi har möjlighet det det nu för tiden och det var väldigt mysigt.
Men sen kom vi in på viktminskning och graviditet och vad det kan göra med brösten. Mina har förvisso i stort sett hållt både storlek och form, men jag har också en massa bh:ar och hennes är för småå allihopa nu, så det slutade med att hon snodde min och jag fick åka hem utan stöd...

Tur att man gör intryck

8/12 På lördagen vaknade vi rimligt tidigt tycker jag, runt 9 på morgonen. K behöver rätt lång tid på sig på morgonen och vi var nog inte på plats för frukost/brunch förrän vid 11 kanske. Vi gick till mitt favorithak i Soho, Balans Café, det är ett gaytillhåll med bra mat och bra stämning och dit folk går för brunch helt enkelt.
Liksom tidigare när jag varit där så kände "min" kypare igen mig, är det inte konstigt?
Han blev lite förvirrad när han såg K däremot och tittade förbryllat på henne en stund och konstaterade att det inte var min systerdotter L utan någon annan...
Jag beställde eggs benedict, K beställde rökt lax med äggröra och en frukttallrik som vi delade på, båda drack sojalatte till.
Båda var väldigt nöjda med maten, men bäst var trots allt frukttallriken!
Superfräscha frukter och bär, ringlade med lite honung och med en klick tjockyoghurt!
Jag som inte är varken speciellt förtjust i frukt eller honung tyckte att det var helt fantastiskt!
K också förstås, men hon var kanske inte lika förvånad även om även hon var impad.
Efter vår brunch tog vi en promenad i Soho och bestämde oss för att ta en titt i en av alla de sexshoppar som finns där. Man har ju hört både det ena och det andra om hur ofräscha de är, men jag vet inte om de två vi var inne i var undantag eller om de faktiskt har stil allihopa. Visst hittade vi en del underliga saker i vissa hyllor, men det gick mest ut på sexiga underkläder och vem gillar inte sånt?

Rumsrent tycks det också anses för vi såg vanliga par i övre medelåldern stå helt ogenerat och titta på sexleksaker och underkläder...
Vi tog en promenad mot Oxford Cirkus för att handla juklappar till K's syrra från Topshop och på vägen råkade vi gå förbi en Dr. Martens där K sa att jag absolut inte fick låta henne shoppa, en halvtimme senare kom jag ut med de dyraste skorna jag någonsin köpt! Tydligen gick det bra att heja på mig tills jag kände att jag inte kunde leva utan dessa skor, jag som inte ens är en "skotjej". De kostade £ 225!! Det är ju nästan 2500:-!
De är visserligen sköna, men de är så höga att jag känner mig som ett barn som lånat mammas högklackade för första gången och som om jag går som ett giraffföl, eller heter det kalv förresten?
Vi tog en pepparkakslatte och ginger loaf på Starbucks och latten var god om än rätt så söt... Ginger loafen fick K äta upp, jag gillade den inte. Vid andra besöket vid kassan hittade jag fruktsalladen jag tittat efter tidigare och jag köpte en sån och åt lite av det istället. K fick resten...
Hon hade köpt en nyttig muffin på vägen också så den fick hon också i sig, livet är bra orättvist ibland, hon äter och jag har svårt att gå ned i vikt...
Vi hittade tillbaka till en butik som jag var i med Ah för runt 10-15 år sedan, där har de alla möjliga roliga saker. Allt från färgade linser, nitar, läpptatueringar, ögonfransar, ansiktsstenar och halloweenkläder. De är supertrevliga och jag hamnade i konversation med en av tjejerna och K med en av killarna, jag handlade för över 700:- därinne, men jag köpte i alla fall ett par ögonfransar till syrran så det var inte bara till mig...
När vi väl kom fram till Topshop så hittade K inget till sin syrra, men jag hittade förstås en klänning (i en storlek för liten) och strumpbyxor med silverstjärnor på i två srolekar för små ungefär, men jag köpte rasket i alla fall.
Innan vi gick tillbaka gick vi in på Apple för att K skulle få en rundvisning bakom kulisserna, hon är verkligen nördig när det gäller sånt, själv skulle jag ju inte gärna "jobba" när jag hade semester...
När vi skulle ta oss hemåt köpte jag en eggnog latte att dricka på vägen men det smakade lite skumt tycker jag, sen gick vi åt fel håll visade det sig. Det var K som hävdade att det var åt det hållet vi skulle och jag var tveksam men tyckte att det inte var nåt stort problem om det var åt fel håll.
Mycket riktigt, efter att med möda ha kryssat oss fram mellan galna julshoppare (mest turister) med fara för livet och axlar så hamnade vi vid Marble Arch, helt fel sida alltså, så därifrån tog vi en överfull tunnelbana tillbaka.
När vi kom tillbaka till hotellet stupade jag i säng en stund och somnade på stört, sen gick jag upp och tog en dusch och fixade till mig. Med påhejningar från K så bestämde jag mig för den nya klänningen (blå) och de nya skorna. Vi fick gå ganska långsamt när vi gick från hotellet och efter en stund grävde en av nitarna in sig i min tå, men K sa att jag såg normal ut när jag gick så vi får hoppas att det är sant.
Klänningen sitter jättesnyggt ända tills den slutar strax över knät, mina tjocka ben och knän bör inte synas under kanten och det är så synd att de gör det, för som sagt, annars ser det bra ut. Problemet är att klänningen åker uppåt när jag går, så det blir bara värre och värre.
Vi hade bestämt oss för att gå till Steak & Co för middag, K tog en kycklingfilé med ost och champinjonsås som hon var väldigt nöjd med, jag slog till med en bit oxfilé, stekt "blue", det vill säga, knappt stekt alls. Den ska alltså vara rå och lite kall i mitten... När jag fick min steak var den däremot knappt rare och den är ju dyr, så jag skickade tillbaka den. Jag fick säkert en "sneazer" tillbaka, men den smakade bättre i alla fall. Däremot kände jag mig som en riktig bitch när jag var tvungen att påpeka att min vitlökssmör saknade vitlök... När de bytte kött missade de att jag skulle ha vitlökssmör.
K slog till med en efterrätt som jag fick smaka på.
På vägen tillbaka mot hotellet gick vi in på en bar där jag varit förr men efter att ha stått där i runt 5 minuter utan att någon i baren ens uppmärksammat oss så kände vi att det var fel ställe för oss så vi gick till baren mittemot hotellet istället Sherlock Holmes. Där fick vi trevlig och bra service men de andra gästerna stirrade oavbrutet på oss... Vi var absolut yngst där och K är klädd i svart, med nitar och piercings och jag var ju klädd i överdrivet tjejiga kläder för dagen, de undrade nog både vad vi gjorde där och hur sjutton vi hörde ihop.
Det blev för övrigt regeln för resten av helgen, folk stirrade på oss vart vi än gick...
Jag tog en svensk cider och blev ju lite vimsig direkt, när sen ett gäng män kom in och en av dem rynkade på näsan åt oss och sa: -What's that smell?
Så svarade jag sonika så som vi gör i Sverige: -Ja, du har väl näsan för nära munnen...
Fast jag sa det förstås på engelska och han vart nog både chockad och lite sur, men vände sig bara bort och undvek oss efter det, hans kompisar tyckte att det var kul dock. Det visade sig vara mindre otrevligt tänkt än vi trodde dock, tydligen kunde man känna lukten av K's skokräm och det var nog det han menade...
Efter ett glas vin så stapplade jag ut på mina höga klackar stödd vid K's arm tills jag fått upp farten och sen gick vi till hotellet och somnade direkt.

Sen när är jag för tidig?

2/11 På fredagen var vi som sagt lediga och L hade ju höstlov. Ändå gick vi upp vid 10.30 ungefär och gjorde oss redo för dagen. L skulle hem i rimlig tid eftersom de skulle få en laddning betong till stallgolvet vid lunchtid och då skulle hon hjälpa till att gjuta. Själv skulle jag med bilen till däckfirman för att byta däck, det ville jag ha gjort före helgen, ifall att liksom.
Vid 11.45 rullade jag in på däckfirman, exakt på minuten i tid. Strax senare vinkade de in mig och när de hissade bilen tittade M på mig och sa att nu var du väl ändå i tid... Ja, sa jag, jag var nog på minuten i tid...
Nja, sa han, du ska inte vara här förrän om en timme.
Hoppsan, ja jag hade visst skrivit in det fel i telefonen. Men trots att de är så upptagna nu så fixade de snabbt nya däck på bilen och jag rullade därifrån nöjd efter bara runt 5 minuter så ingen skada skedd.
Sen handlade jag på Ica och köpte en massa grönsaker bland annat.
På vägen tillbaka åkte jag förbi jobbet och satte laddaren på bilbatteriet på den gamla bilen, det är nog lättare att sälja en bil som startar tänker jag.
Sen tankade jag också innan jag åkte hemåt och kände det som om jag uträttat något stort, men när man är trött efter en resa så är ju allt man orkar göra ett stort mirakel.
Jag tog in ved också innan jag gick in och bytte om till morgonrock och tände i kaminen.
Sen tvättade jag allt i tvättkorgen och hängde upp det vartefter och sen blev jag nästan lite förvånad över hur mycket energi jag hade kvar för sen satte jag mig och sorterade underkläder och sen top-lådor. Jag kastade en del och en del hamnar i nån insamlingslåda. De flesta av mina kläder ser helt nya ut oavsett om jag haft dem i flera år eller inte. Jag sparade återigen två par trosor som jag köpte på Lindex för nästan 20 år sedan! De ser ut som nya.
Jag har enorma mängder underkläder och strumpor och av någon anledning sliter jag knappt på dem trots att jag är lite besatt av att tvätta.
Turre och Judas trängdes med en massa lådor i soffan och var rätt nöjda med det för de fick en klapp var varje gång jag flyttade nåt från en låda till en annan eller så.
Framåt kvällen fick jag ett sms av systerdottern där hon deklarerade att de inte kommit på något bättre utan att jag hade deras tillåtelse att trots allt gå som något så trist som djävulskvinna och att jag skulle ta mig iväg och köpa fet färg till ansiktet, i rött. Kunder jag dessutom köpa tavelfärg till henne på samma gång så skulle det vara uppskattat.
Jag packade in Turre i bilen och körde till Stinsen och hann handla färg till L och smink till mig och så köpte jag ett par lösögonfransar också.
Glömde visst att berätta att jag på tisdagen hade beställt tre par färgade linser på nätet och de kostade nästan 1000:- totalt och jag hade sånt jäkla tur att de faktiskt dök upp på fredagen!
Resten av kvällen gick åt till att ta det ganska lugnt och titta på den nya säsongen av Bones som kommit med posten!

En gång täckte de en världsdel

13/3 När jag kom hem från jobbet på tisdagen sopade jag framverandan och drog bort lite skräp och löv från rabatten men det gick på några minuter bara och sen gjorde jag inte mycket alls resten av eftermiddagen och kvällen. Men jag tog äntligen itu med att städa lådorna i byrån, jag har en för trosor och en för bh:ar och strumpor och inte ens när jag städat dem fanns det plats för allt egentligen, utan jag fick pressa ned grejerna för att kunna stänga lådorna. Nog för att jag är glad att jag gått ned i vikt, men det känns lite surt när man måste kasta fina underkläder för att de är 6-10 storlekar för stora... Särskilt när de ser helt splitternya och oanvända ut och det är ju inte riktigt så att man kan ge bort dem. Jag slötittade på House M.D. resten av kvällen.

Jobb igen och så lite shopping

På måndagen var det dags att återgå till jobbet och visserligen hade jag kommit i säng tidigt kvällen innan, men vaknade av att Turre nös om och om igen. Jag hade då sovit i 2½ timme och till slut var jag så pass vaken att det inte var någon idé att ligga kvar i sängen. Dessutom började jag bli hungrig. Jag hade hoppat över middagen eftersom jag var trött men inte hungrig, nu kunde jag inte sova, men hungern var tillbaka. Slutligen gick jag upp och åt lite sill och potatis och kom i säng 1-2 timmar efter att jag gått upp. Men ni ska ju inte tro att jag kunde somna om, nej det gjorde jag inte förrän runt 5 på morgonen...
Första jobbdagen gick trots allt rätt bra, tröttheten hade inte riktigt kommit ikapp mig. När jag inte kunde somna natten innan låg jag och funderade på en massa saker, bland annat vilket gym jag ska börja gå till och vad det kan tänkas kosta. Så på fikarasten på måndageftermiddagen satt jag kvar vid datorn och anmälde mig till en provvecka på Medley i Väsby, deras månadsavgift är 390:- och då har de gruppass, simning och gym. Jag anmälde också intresse till SATS som skulle ringa upp och informera mera. Jag har ju hållt igång hela livet men för ungefär 2 år sedan var det flera faktorer som gjorde att jag helt la av. Vi hade träningskort på E2 genom jobbbet och de blev uppköpta av SATS som höjde månadsavgifterna så pass att vår arbetsgivare inte kunde fortsätta att bjuda på det. Ungefär samtidigt gav min sköldkörtel upp nästan helt och jag som tränade till viss del eftersom man sägs bli piggare av det höll på att somna sittande på gymmaskinerna mellan upprepningarna... Till slut blev det helt enkelt för jobbigt, min kropp ville inte ge ifrån sig den extra energi det innebar att träna så pass mycket som jag gjorde och till slut tog orken helt slut. Men nu medicinerar jag med levaxin och jag börjar känna lite skillnad, så nu tänkte jag försöka igen. Efter jobbet åkte jag ned till Väsby centrum och letade Sport-BH, jag tittade på Intersport, Stadium och TrosShopen, det enda ställe där de visade någon intresse för mig var på TrosShopen och det i kombination med att de hade en väldigt bra sport-BH gjorde att jag handlade där trots att det blev dyrare. Jag sprang på A som hade bråttom hem för att laga mat till dottern och kompisarna och strax senare träffade jag L och M, två fina systrar jag har känt sedan de var ganska små, nu var de och handlade och hade med sig sina små barn, de gulliga kusinerna A och L. Vi pratade en del och jag fick veta att deras mamma skulle komma hem på semester i veckan, hon bor tillfälligt i Gambia. Jag ska se till att åka förbi och umgås lite med henne, men jag ska ge henne en chans att landa först. L har tidigare bjudit in mig till innebandyträning på onsdagar och eftersom jag bara kan varannan onsdag trodde jag att jag inte "fick" vara med alls, men det fick jag sa hon nu. Kanske ska göra det då. Men de andra har väl redan lärt känna varandra och blivit lite duktiga kanske?
Sen gick jag in på Gina Tricot för att se om de hade mina favoritlinnen eller t-shirts inne och det hade de, så jag köpte 3 linnen och 2 t-shirts med långa ärmar. Jag gillar färgerna, materialet och passformen. De har kul färger, materialet är svalt, torkar fort och håller både färg och form genom många tvättar och jag hade tänkt att använda dem på träningen. Sen gick jag in på Stadium och det slutade faktiskt med att jag kom ut med en innebandyklubba. Jag vet ju inte säkert om jag ska gå på bandyn eller inte, men utan klubba är det garanterat ingen idé att gå dit och det var REA på klubborna så jag betalade bara 250:- och det är rimligt. Spelar jag inte med tjejerna så kan i alla fall jag och Turre spela. Jag hittade också en nätpåse med 6 tennisbollar för 49:- så de köpte jag till Turre som förstås blev överlycklig. Jag gav honom en av bollarna och var tvungen att gömma resten eftersom han ville ha allihopa på en gång.

På kvällen åt jag en kycklingsallad jag gjorde själv med ruccola, isbergssallad, färsk spenat, gurka, körsbärstomater, färdiggrillade kycklingfiléer, hyvlad permesan och svarta oliver. Jag hade salt, citronjuice och olivolja på och det blev faktiskt fantastiskt gott!

Sista kvällen med gänget

På onsdagsmorgonen var det åter dags för en intressant föreläsning så jag var som på måndagen på plats 8.30 med en latte och croissant i högsta hugg. Föreläsningen skulle definitivt varit intressant om det varit lättare att hänga med. Killen pratade väldigt monotont och man tappade koncentrationen snabbt. Dessutom var mikrofonen för långt ifrån munnen så ljudet blev väldigt lågt. Det vi hängde med i var väldigt intressant i alla fall. Killen hade varit i Afganistan och hans uppdrag var "medivac" det vill säga att flyga ut skadade med helikopter, han var den som vårdade de skadade under evakueringen. Hans inlägg om hur vissa materiel borde utvecklas var intressant och dessutom hade han idéer på saker som ännu inte finns till hands.
Efter föredraget gick jag åter in på mässan och hade nu ett par riktigt bra snack med några företag som vi eventuellt kan samarbeta med. Dessutom tog jag mig ett snack med folk jag inte förväntar mig att träffa förrän om tidigast ett år igen. J och D som gör headset och astronautdräkter till exempel. D är jättekul att prata med, han har så många knäppa och spännande historier att berätta, han ser ut som en vuxen, jättelång, karikatyr på Dennis the Menace. Han har jobbat som astronautpåklädare, klå det om ni kan. Det finns en massa regler kring sånt och det berättade han om när jag träffade honom i Reno för två år sedan. Det är alltid lika kul att träffa honom. J är jättetrevlig och snäll och honom har vi gjort en del jobb med, han är inte lika "galen" dock.

Sen bjöd L på lunch och vi hade äntligen tid att snacka lite mer skit om ditt och datt. Puben eller mässan passar ju inte riktigt för det. Vi sprang ifrån bordet en stund då vi upptäckte att det var dags för demonstrationer i poolen. De brukar visa torrdräkter, flottar, flytvästar och annat som är gjort för vatten. Men de visar mer eller mindre samma sak varje år med en kommentar som: -Titta, vi har satt dit en ny fick på dräkten!
Inte intressant nog för att stanna och titta på enligt oss, så vi fortsatte vår lunch.
Precis när vi avslutat vår lunch fick jag oerhört ont i magen och var tvungen att gå och vila en stund på rummet. Senare träffade jag återigen holländarna Hy och Hs och vi satt ute och snackade en stund. De frågade om jag hade shoppat nåt mer och jag sa att jag skulle göra det på eftermiddagen. Då sa Hs: Well, you've been to Victorias, that's no secret... Det tyckte jag var riktigt kul, men jag vet inte, man kanske var tvungen att vara där?
Sen kom Hs fru och de pratade Holländska en stund alla tre, sen sa jag att jag visserligen inte förstått ett enda ord, men att jag kunde gissa på tonen vad de pratat om. De blev förstås nyfikna och jag sa: -Ni frågade vad hon gjort idag.
Jo, det stämde, så det är uppenbarligen lättare att förstå vad folk pratar om genom tonen än att försöka snappa upp orden.


På eftermiddagen tog jag mig åter igen till Mission Valley för att köpa lite mer kläder, den här gången ville jag ju utnyttja mina checkar på Lane Bryant. När jag kom till tåget träffade jag en av Holländarna Hy han var också på väg dit så vi gjorde sällskap på tåget. Vid första stoppet klev det ett gäng underliga människor på tåget. De var antingen psykiskt sjuka, uteliggare, knarkare, alkoholister eller alltihopa. De var högljudda, konstiga, lite hotfulla och lite skrämmande faktiskt. En av kvinnorna förkunnade skrikande att hon behövde en sittplats, så jag reste mig så att hon fick sitta och då tackade hon faktiskt flera gånger.
När vi kom till köpcentret skiljdes jag och Hy åt för att shoppa på olika håll.
Jag hittade en hel del på Lane Bryants trots att jag redan varit där några dagar tidigare. Jag köpte bland annat 2 par jeans och 2 supersnygga BH:ar. De gör sig inte alls rättvisa på bild, men ni kan få en idé i alla fall. Den röda är verkligen jättesnygg på!

De har en butik i den där "mallen" som jag blir så ledsen när jag passerar, den heter Puparazzi. De säljer valpar från burar och de ser så ledsna ut och en del ser rädda och stressade ut också. Jag får verkligen anstränga mig för att inte börja gråta när jag ser dessa valpar. Jag får också hålla i plånboken för att inte rädda dem. Men om jag köper en valp kommer de ju bara att ta dit en ny...



På vägen tillbaka till tåget hittade jag en bil som kändes så oerhört amerikansk, tycker ni inte?

När jag runt 2 timmar senare äntligen var tillbaka på hotellet så tog jag en cigg utanför min hotellbyggnad, då kom Hy förbi. Under tiden jag hade handlat hade han hunnit handla, åka tillbaka, åka på middag med sin kollega Hs och hans fru och hunnit komma tillbaka till hotellet. Vi satt alldeles för länge och snackade skit och sen kom danskarna förbi och sa hej och sen såg vi en Possum (Pungråtta) i rabatten. Vi smög efter för att fota den men eftersom det var mörkt och den rörde sig hela tiden så gick det inte så bra.
Förra året såg vi en hel massa kolibrier, men i år såg vi inte en enda.

Jag fick ett sms från C att vi skulle mötas för middag en stund senare så jag gick till rummet och snyggade till mig lite. Jag passade också på att ringa L och säga att jag inte skulle möta upp i stan på kvällen. Sen fick jag ett sms till att vi skulle mötas hos J. Väl där insåg jag att de bjudit in de trevliga helikopterkillarna igen och det tyckte jag var trevligt. Vi tog en drink i J's rum och tog sedan en taxi till Hunter Steak House som ligger en bit nedför vägen från hotellet. Vi åt där en gång förra året och det var riktigt bra, så det var mitt förslag att vi skulle dit. Jag ville ha en riktig fin filébit så jag beställde Filet Mignon, de andra beställde restaurangens specialité Prime Rib. Men jag misstänkte att det var för "fettigt" kött för min smak så det vågade jag inte ta. Det såg jättetrevlig ut när det kom in, men som sagt definitivt inte i min smak. Min steak hade jag bett att få riktigt blodig och den var inte tillräckligt blodig för min smak, det var samma sak förra året minns jag. Jag bad om en ny bit och fick en helt perfekt stekt bit, precis i min smak också precis så som det gick till förra året. Men så blev det också enormt jättegott! Man måste äta en bra steak när man är i USA, annars kan man lika gärna låta bli att åka... Middagen var alltså både underbart god och dessutom i mycket gott sällskap, vi hade jättetrevligt helt enkelt.
När vi skulle tillbaka till hotellet vägrade taxichauffören att köra oss alla till hotellet i samma bil om han inte fick 3 gånger pengarna, då blev jag tjurig och sa att vi hellre gick än att betala ockerpris och de andra var inte svåra att övertala så vi började gå utefter vägen. Ja, alltså det fanns ju en trottoar och så, men det var en bit att gå, åtminstone 2 kilometer skulle jag gissa. Det var ju inget problem i sig, det kändes bara bra att skaka ned maten lite. Men jag hade lovat att träffa P vid 22 ungefär och klockan hann bli 22.40 innan vi var tillbaka på hotellet. Jag gick till P's rum och knackade på och han kom rufsig och sömndrucken och öppnade dörren. Vi hade ju inte hunnit ses under hela veckan, bara vinkat till varandra när vi passerat varandra på mässan, så vi hade bestämt att vi skulle umgås lite kvällen innan vi skulle åka hem. Han hade varit på middag med sin före detta svärfar med fru på eftermiddagen och hade letat efter mig eftersom jag bodde hos dem med honom förra året, han hade inte hittat mig och tänkte överhuvudtaget inte på att han kunde ha ringt... Han hade velat att jag hade hängt på. Jag skulle gärna ha träffat dem men frågan är om jag hunnit från köpcentret i tid.
Nu hade han somnat, trött efter veckan som han var, men ville att jag skulle komma in en stund och snacka lite skit innan jag gick.
Så vi snackade väl i en kvart eller nåt och sen gick jag tillbaka till rummet för att packa. Jag hade sagt till P att det nog skulle ta mig 15 minuter men det tog mig nog drygt en timma. Jag hade bara inte plats för allt jag handlat, jag är ändå väldigt bra på att packa effektivt. Jag tänkte inte riktigt på hur mycket luft kläder innehåller, det vill säga hur mycket plats de tar. Slutligen packade jag en del grejer i den gröna ryggsäcken jag hade köpt tidigare i veckan och tvingade ihop resväskan med viss ångest att blixtlåset inte skulle hålla resan hem.
Sen somnade jag ovaggad kan jag lova, särskilt som jag den här natten slapp frysa eftersom Hy berättat hur man satte på värmen i rummet. Jag trodde ju att det bara var en AC, inte värmefläkt också.

Svart bälte i shopping och kladdig mat

Jag lyckades med hjälp av en stark vilja att sova i 14 timmar i sträck natten till lördagen. Gör om det om ni kan! Jag vaknade flera gånger men tänkte att det bästa nog var att sova så länge som möjligt för att i möjligaste mån motarbeta jetlag. Plötsligt på morgonen sov jag djupare än under resten av natten och vaknade inte av att jag fick 2 sms från C om frukost. Visserligen hade jag stängt av signalen, men jag brukar vakna ändå om jag inte sover djupt. Alltså missade jag frukost med C och J och när jag väl vaknade och ringde dem var de på väg ned till stan för att kolla in hangarfartyget USS Midway som nu är ett museum. Vi bestämde att vi skulle träffas för lunch senare. Det var fint väder och ganska varmt så jag satte på mig min beiga sommarklänning som jag köpte i Grekland. Den är bekväm och sval och ser helt okey ut.

Sen promenerade jag till Fashion Valley Mall som ligger precis bakom hotellet. Det första jag gjorde var att gå till Starbucks för att få i mig lite frukost. Det blev en islatte med sojamjölk och en varm macka. Jag köpte också en varsin California-mugg åt mig och syrran. Jag brukar köpa såna Starbucksmuggar åt oss när jag reser. Jag satte mig i solen och njöt av min frukost och den värmande solen medan jag tittade på folk som gick förbi. Sen gick jag till M.A.C. och handlade smink till syrran enligt listan hon smsat. Som vanligt lyckades de däremot plocka med något som inte stod på listan... Jag köpte lite grejer till mig själv också, det är svårt att låta bli,det ser så frestande ut. En tjej hjälpte mig att använda de nya skuggorna och grejerna och sminkade mig medan hon förklarade vad hon gjorde och varför. Inte mycket av den lärdomen har fastnat kan jag säga. Jag verkar i det närmaste vara obildbar när det gäller sånt där... Jag köpte en extra skugga åt syrran som extra födelsedagspresent, en helt ny skugga som jag hoppades att hon inte hunnit köpa.


Jag var inne på JC Penney's också och kikade lite och hamnade på deras Sephora-avdelning. Jag handlade alldeles för mycket, de är duktiga på att presentera sina produkter på ett lockande sätt i vackert ljus. Jag handlade också Bare Minerals kit åt M så som jag lovat att göra.

På vägen ut från JC Penney's köpte jag en ruskans ful illgrön ryggsäck så att jag skulle slippa släpa runt på allt i olika påsar. Sen gick jag mot tåget för att åka in till stan och träffa killarna. Det tog ett tag innan jag kommit på var man köpte biljetter och ännu ett tag innan maskinen accepterade mitt kort, men sen kom tåget bara 5 minuter senare och jag fick hjälp av en tjej som talade om vart jag skulle när jag skulle byta tåg och lite sånt. Jag bytte tåg i Old Town och gick helt enkelt bara rätt över till nästa tåg, sen skulle jag kliva av vid Santa Fe, men se det gick inte... Vår dörr gick inte att öppna och jag och två killar kom inte av där vi skulle. Men de andra passagerarna lugnade oss och sa att nästa station bara var runt hörnet och det var den verkligen. Alltså gick jag tillbaka runt hörnet och gick på toaletten i stationsbyggnaden, kaffet hade börjat göra sig påmint. Det var en gammal vacker stationsbyggnad med mosaikdekorationer på väggarna, den är nog äldre än något annat jag sett i USA någonsin tror jag. Tågen som de kallar för "trolleys" går förresten väldigt lågt och man går rätt ned på markplan från tåget. Det konstiga med allt detta är att rälsen är helt oskyddad och vem som helst kan gå framför tåget och över rälsen när som helst. USA som är så noga med att alla ska vara säkra hela tiden. Det står till och med att du måste hålla i dig när du åker rulltrappa. Konstigt att de inte är rädda för att bli stämda för detta. Det står faktiskt inte ens en varning om tåg vid rälsen.

Killarna var fortfarande kvar vid Midway fast det var tänkt att vi skulle mötas vid stationen, så jag gick ned till hamnen och strax senare kom C ut och höll mig sällskap. J var som ett barn på julafton och hade svårt att slita sig men kom slutligen ut och mötte upp oss.

Sen gick vi uppåt stan och hamnade vid Horton Plaza där vi hittade ett ställe att äta på. Jag tog en Ceasar Sallad och killarna varsin hamburgare. Sen delade vi på oss för lite shopping i nån timme, Horton Plaza är nämligen ett mall det också. Jag hamnade på Victorias Secret och blev väl omhändertagen och kom ut med två obeskrivligt sköna BH:ar, helt utan sömmar. Jag köpte också matchande trosor som också saknade sömmar. Tyvärr hade de inga vita BH:ar, så det fick bli en svart och en "nude" det vill säga hudfärgad. Jag gillar inte såna, men jag behövde en att kunna ha under vita/ljusa toppar och då var det enda alternativet. Sen ville killarna tillbaka till hotellet och J började bli stressad eftersom han behövde anmäla sig till motionsloppet som han skulle springa på söndagen. Vi tog alltså tåget till Old Town och bytta där, sen bestämde jag och J oss för att trots allt stanna på tåget och åka till nästa mall istället för att gå av vid hotellet. Alltså åkte vi till Mission Valley Mall medan C klev av vid hotellet. En tjej som satt på tåget försökte dölja hur fascinerad hon var och hur trevligt hon tyckte att det lät när vi pratade med varandra, men hon lyckades inte riktigt. Många amerikaner gillar exotiska språk som svenska till exempel och tycker att det låter jättehäftigt.
Jag och J promenerade över en stor parkering när han kom fram till att butiken han letade efter nog trots allt inte låg i detta mall, så han vände och gick tillbaka till tåget. Själv var jag ute efter en Lane Bryant-butik som jag visste låg i detta mall eftersom jag besökt den förra året. Där köpte jag en BH till och några trosor, ett par byxor, en kjol, en topp, en klänning och ett par pyjamasbyxor (kom ihåg dem, de räddade livet på mig några dagar senare).

Det är kul att handla på Lane Bryant, kläderna är snygga, finns i min storlek och kostar mindre än vad kläder gör hemma i Sverige. De har ädremot dyra kläder jämfört med många andra butiker i USA enligt mina amerikanska vänner. Nu hade de 40% rabatt på allt i butiken dock, så jag gjorde ett riktigt klipp. Sen fick jag vad de kallar "real women money" det är en typ av checkar man får när man handlar. Typ en check för varje 50 dollar man spenderar eller nåt. Tjejen som hjälpte mig var väldigt trevlig och när jag sa att jag nog var tvungen att ge bort checkarna eftersom de inte gällde förrän 26 november och jag skulle åka hem till Sverige den 11:e, så tyckte hon synd om mig och sa att om jag kom in Må-Tors det vill säga när deras 40% rabatts kampanj var över, så skulle jag få handla för dem. Jag skulle då få 25 dollar avdrag på varje 50 dollar jag handlade. Jag fick 4 checkar så jag skulle alltså kunna handla för 200 dollar och betala 100! Ännu fattigare än tidigare men ganska nöjd tog jag mig tillbaka till hotellet och hann bara byta kläder och mötte sen killarna för att ta en taxi till stan och restaurangen de valt ut för kvällen.

Jag som inte varit med och bestämt och som dessutom brukar ha ganska mycket åsikter då det gäller mat var helt avslappnad och tänkte att det blir vad det blir. När vi sedan tog oss in på Crab Hut så stirrade killarna omkring sig på omgivningen som de inte tyckte var "snygg" nog och på alla människor som satt och åt skaldjur ur plastpåsar. Sen när vi slutligen lyckas bestämma oss för vad var och en skulle ha, J valde King Crab legs, jag valde Snow Crab legs och C valde en jättestor hon-hummer som vägde runt 1,5 kilo vad jag förstår. Sen skulle man välja sås och hur stark man ville ha den tillagad. C var irriterad och ville ha en massa annat än det som stod på menyn, när vi en stund senare fick vår mat i plastpåsar, ingojat i sås och med en stark sting på, då visste hans missnöjdhet inga gränser. Han hävdade att svenskt sätt att tillaga skaldjur är mycket bättre. Visserligen kan jag till stor del hålla med honom, men nu var vi ju inte i Sverige. J var inte helt nöjd han heller men som sagt, jag som anses gnällig med mat åt utan att gnälla det minsta. Jag menar, vad förväntar man sig egentligen när man går till ett ställe som heter Crab Hut? Inte låter det väl som en fin restaurang heller?

Det som fascinerade oss mest under kvällen var familjen som satt vid bordet bredvid oss. Mannen som kanske var i övre 30-års åldern hade med sig sin cirka 12 åriga dotter och antingen en alldeles för ung flickvän eller en äldre dotter på 17-18 år. Jag tror mest på det senare alternativet... De serverades ett stort uppläggningsfat med friterade skaldjur och vi förundrades över hur de trodde att de skulle kunna få i sig allt det där, två flickor och en man. Men sen kom det plötsligt in en hel hink(!) med såna där skaldjurspåsar också. Och vad vi kunde se lyckades de äta upp allt eller åtminstone nästintill allt. De åt ungefär 3 gånger mer än vad vi 3 vuxna personer åt tillsammans. Dessutom var de normalviktiga alla tre, världen är bra orättvis egentligen.

Efter att vi ätit klart såg bordet ut som ett slagfält och det kändes som ett bra beslut att ha tagit på sig förklädet man erbjöds.