Hur förklarar man en snöhög när det inte har snöat?

På lördagen gick jag upp vid 11 ungefär och stekte ett par ägg till frukostmacka, sen åt jag frukost i godan ro medan jag väntade på att brorsan skulle höra av sig. Vi hade bestämt att vi skulle på Fotomässan i Älvsjö och han hade sagt runt 12 någon gång. Vid 12 ringde han och sa att han var ute med hunden och sen skulle komma till mig, sen skulle vi ta min bil till mässan så att jag hade någonstans att förvara Turre under tiden.
När vi kom fram till mässan vid 13 ungefär så letade vi efter parkering en stund och sen mötte vi en kille som tydligen var på väg till sin bil, för han vinkade åt oss att backa och hänga med honom. Sen stod vi och väntade medan han gick till sin bil. Men innan han satte sig i den och backade ut kom han med sin parkeringsbiljett som räckte ända till söndag morgon! Vi blev förstås jätteglada och tacksamma men det enda vi fick fram var: Tack så jättemycket! Jag hade gärna varit ändå tydligare med hur snäll jag tyckte att han var. Men de säger ju att man får tillbaka från universum det man sänder ut och jag har gjort precis som han en massa gånger och får sen tillbaka det från honom. Jag hoppas att han också får tillbaka det rätt som det är, det verkar vara så det fungerar. Vi gick runt på mässan i 2-3 timmar och jag ville främst titta i Canon-montern för att se vilket kamerahus jag ska välja nästa gång. Min systemkamera verkar ha tröttnat på livet och är tveksam till att göra sitt jobb. Efter att ha pratat en stund med en av säljarna som för övrigt var jättesöt och trevlig så är jag nog mest inställd på den dyrare 60D än 600D. Detta för att 60D är bättre skyddad mot damm och sånt och han tyckte att det var nåt för mig eftersom jag har kameran med mig på resor och i skog, öken och berg. Den kostar runt 10 000:- så det får jag vänta med, men planen är i alla fall att köpa en så småningom.

Brorsan hade en del folk han ville träffa och han fotade en kille som han brukar följa vad jag förstår. Brorsan gillar hans foton och bytte ett par ord med honom. Sen tittade vi lite på fotoutställningen men vissa foton gör mig mest irriterad, jag gillar inte att bli lurad och en del bilder är så bearbetade att de ser mer ut som målningar än bilder. När slutar ett foto att vara ett foto och istället bli en mälning? Jag vet inte, men jag tycker nog att många gått över den gränsen. Visst, de var vackra att se på en del, men foton tycker jag inte att de är.

När brorsan ville prata med lite andra människor delade vi på oss eftersom jag ville ta ett snack med Canon-folket om kompaktkameror. Jag berättade om problemen jag har haft med min kompaktkamera och vilket bemötande jag fick föraa året när jag tog upp problemet. Då var de chockade över hur dålig kameran var men konstaterade att det var ett konstruktionsfel och verkade ha inställningen: Tough luck, men du köpte helt enkelt fel kamera....
Den här killen blev chockad både över kvalitén på kameran, de inkonstruerade felen och bemötandet jag fick förra året. Men faktum var att jag nu var där för att hitta en ny kamera... Jag är mest rädd för att råka ut för samma sak igen.
Efter att ha jämfört min kamera med två andra, nyare modeller så bestämde jag mig slutligen för den lite dyrare, lite större kameran Ixus 230 någonting. När allt det var klart så kom jag på att jag ville ha ett allvädershus eller dykhus till kameran så att jag nästa gång jag snorklar eller bara vill fota turre underifrån när han simmmar eller så, kan sätta kameran i huset och fota! Då visade det sig att alla deras kompaktkameror har såna vattentäta hus som tillbehör, utom just den jag valt... Det är då faaaan! Nu vet jag inte hur jag ska göra, jag vill verkligen ha just den kameran men nu när jag kommit på att det finns såna där hus så vill jag verkligen ha det också. Varför finns det inte till just den kameran? Som plåster på såren för framförallt min nuvarande skitkamera så ville säljaren ge mig en designad Ixus-väska. Den var inte särskilt snygg, men den passar ju bra att lägga kameran och ett par kreditkort eller så i om man ska på fest, så den kan säkert komma till användning. Dessutom var ju tanken fin.

Vid det här laget hade både jag och brorsan ganska svår huvudvärk och vi bestämde oss för att skynda oss hemåt. I kassen jag hade med mig från mässan fanns främst information om fotoresor till Svalbard och andra exotiska ställen, jag skulle verkligen vilja göra nåt sånt. Tänk att resa med andra fotografer som inte tappar tålamodet när man vill ligga still och testa olika ljus, objektiv och skärpor på en blom-pistill i en halvtimme! Kolla vad vi hittade på mässparkeringen, vad kan den snön komma ifrån?
När vi kom hem åkte brorsan vidare direkt och jag stapplade in i huset, nu med migrän snarare än huvudvärk och rafsade fram sprutorna jag nästan aldrig behöver använda nu för tiden, tog en i låret och låg så still jag kunde medan medicinen verkade. En stund senare när den börjat verka somnade jag och sov i 2 timmar. När jag vaknade igen mådde jag rätt okey och gick upp och lagade fusk-carbonara, gjord på rökt skinka för det var det jag hade hemma. Den blev inte alls så god som den ser ut på bilden, den blev rätt smaklös faktiskt och jag hade svårt att äta upp min portion dessutom. En stund senare ringde jag upp J som jag smsat med tidigare i veckan, vi hade pratat om att hitta på nåt under helgen. Jag tänkte att det nog inte kunde vara särskilt bra att stanna inne en hel helg till...
Det visade sig att Js pappa fortfarande var kvar hos henne och vi sa att vi skulle häras nästa dag istället. Då såg jag på Facebook att Ju hade ont i fötterna och jag tänkte på handkitet jag fick av J och AC när de var och hälsade på förra vintern, kanske kunde det hjälpa henne?
Jag ringde henne och hon gjorde ingenting förutom att ligga på soffan och ha ont i fötterna. Så efter att jag packat matlådor av carbonararesterna så packade jag ned handkitet och sikrom och grejer i ett par kassar och sen åkte jag och Turre mot stan.
Killarna blev glada när jag kom, det känns väldigt fint. Sen masserade och fixade jag Jus fötter och det hjälpte faktiskt. Sen fixade jag rommackor till alla utom Ad som inte gillar rom. Ju fick äta sin rom på en knäckemacka eftersom hon tidvis är överkänslig mot vetemjöl, men det var visst riktigt gott det också.
Jag övertygade An att brorsan kunde få lite Nutella av honom nu när han fick sikrom av mig och det gick han med på, så alla var glada och nöjda och vi njöt av mackor och varandras sällskap.
Efter en pratstund så åkte jag hemåt vid 1, det hade varit en bra lördagskväll!
I bilen på väg hem lyssnade jag på musik i min iPod eftersom bilstereon fortfarande är paj och den stod på shuffle, jag skrattade lite för mig själv när Fredás, "I en annan del av världen" plötsligt spelades, det är min och Ju's sång, den som påminner oss om vår Barcelonaresa sommaren 1989. Jag kom fram till där på E4:an när jag lyssnade på den att vi var lika gamla då som mina gudbarn A och L är nu... ändå var det ju igår!

Lycka, olycka och depp

Jag vaknade på fredagen tung i huvudet, ville helst bara dra täcket över det och somna om, men jag tog mig upp och till jobbet och vädret var fantastiskt! Vårfåglarna kvittrade och solen sken och det var flera plusgrader ute. Jag körde genom pölarna och betedde mig sådär lagom barnsligt som är så skönt ibland. När jag gick från bilen och in på kontoret gick jag på iskanterna bara för att höra dem krasa under fötterna och jag log helt utan anledning. Sen strax senare får jag reda på att det varit en stor jordbävning (8,4) utanför Japans kust och att det skapat en tsunami som vällt in över Japan och dödat en massa människor. Jag gick upp i fikarummet och slog på nyheterna och bilderna på dessa vattenmassor som tar med sig, bilar, båtar och hus i en väldigt fart rätt över landet far förstås lika hårt åt det vi inte ser, människor och djur.

Jag trodde att tsunamilarm var mer eller mindre verklighet överallt numer, men tydligen kom det här väldigt plötsligt ändå. Man har vetat att det varit på väg, men inte när det skulle komma. Trots Japans höga beredskap tycks många människor ändå ha gått åt.

Eftersom jag lätt blir väldigt nere av sånt här försöker jag att inte tänka på det något mer och inbillar mig att de 18 döda de talar om är det sista vi ska höra.

På eftermiddagen hämtade jag upp syrran och vi åkte in till stan och Face, vi var inne även på Åhléns och tittade på Make Up Store och M.A.C. och jag handlade en ny matt ögonskugga så som syrran sagt och en vit penna och en ny puderborste och nagellack och överlack och så en ny foundation eftersom jag ju fått färg och inte kan använda den andra längre.

Tyvärr började vi som vanligt tjafsa när vi skulle hemåt och det gjorde min Japan-depp djupare och jag lyckades inte ta mig ur den förrän på lördagskvällen visade det sig.

Resten av kvällen försvann i en uttråkad deppning där jag varken ville sitta där jag var eller hade energi att göra något åt det.

Helikoptrar och sminkkurser

På jobbet hade jag medvind igen på onsdagen och fick en massa gjort. Mitt på dagen någon gång kom en av våra kunder flygande med helikopter för att hämta och lämna grejer. Det händer rätt ofta, men jag tycker att det är lika spännande varje gång. Jag gillar helikoptrar. En gång lät M på Polisflyget mig åka med några minuter runt området, jag har ju jobbat så länge med helikoptrar och aldrig fått flyga med tidigare. Det var precis så spännande som jag hade trott att det skulle vara.

Jämn onsdag betyder ju pyssel, men eftersom mamma och pappa höll på att få golvet på sin matplats omlagt och därför höll hus uppe i Jämtland så blev pyssel inställt. Vi brukar vara där även när mamma är borta, men det är ju svårt när de lägger om golvet dessutom.

Jag hade skickat ut sms på måndagen att det var inställt men att de som kände för det var välkomna hem till mig på fika istället. J hade hört av sig direkt och sagt att hon skulle komma på fika och för att lämna min extranyckel som hon haft eftersom hon hjälpt mig med Judas när jag var i Gambia. Vid 17-tiden på onsdagen fick jag sen ett sms av C, hon ville också komma. Då tänke jag att jag likaväl kunde höra av mig till syrran och systerdottern också. J dök upp vid 18 och hon och jag åt mezerester, hon uppskattade främst hummusen och hon fick med sig hälften av det som blev kvar när vi ätit upp. Hon fick lite bröd och tomatfyllning också, för några tomater hade vi inte plats för den här gången heller. Jag hade dock ätit lite av det till lunch och det smakade faktiskt helt förträffligt, mycket bättre än vad jag ens kunde hoppats på.

C dök upp och sen en stund senare dök faktiskt syrran och L upp också trots att de inte sagt säkert om de skulle det. Vi hade trevligt och syrran höll en spontan sminkkurs för oss och visade på en högst motvillig L medan vi tittade på intresserat. Sen visade hon också på mig och J och vi packade upp precis allt mitt smink.

Hon tyckte att jag saknade framförallt matta skuggor och vi bestämde halvt om halvt att vi skulle åka och handla tillsammans på fredagen.

Slutligen var det jag och C kvar och vi snackade lite skit och tittade på foton.

Sen upptäckte jag att jag fått ett mail jag väntat på och gjorde mig iordning för att möta upp en internetkompis på Scandic hotel för en sen drink.

Jag kom inte dit förrän vid 23.30 och vi tog en cola och en öl och snackade skit alldeles för länge, jag var inte hemma förrän 2.

Hem ljuva hem och fotoångest

Jag vaknade plötsligt på fredagmorgonen och tittade på flygplansteven och det visade sig att det bara var 1 timme till landning, det kändes bra. Jag måste ha sovit i nästan 4 timmar utan att vakna ordentligt vid något tillfälle. Visst var jag nu väldigt ledbruten, men det hade fungerat rätt bra ändå. Jag åt lite frukost, äggröra med något till och sen landade vi bara en stun senare.
I Bryssel var det dåligt skyltat och vi var en hel massa folk som stod i en helt stillastående kö till passkontrollen där det stod att våra "connection flights" skulle gå ifrån. Alla andra köer tömdes slutligen på folk och där bara stod vi flera hundra personer och glodde och undrade varför vi inte fick ta ett enda steg framåt. Då visade det sig att man kom ut på precis samma plats oavsett vilken kö man stod i och där hade vi stått och sett dumma ut... Jag kom slutligen ut i alla fall och gick igenom säkerhetskontrollen till nästa gate. Där gick jag och handlade en rastaapa(?) åt mamma och lite taxfree krämer och nagelgrejer till mig och vad gillar ni min nya Barbapappa sparbössa?

Sen satte jag mig på Starbucks och tog en vatten, en croque monsieur och en sojalatte och satt där i minst en timme och löste suduko och unnade mig att äta och dricka långsamt.
Sen gick jag och tittade på lite grejer medan jag tog mig mot gaten. Senare visade det sig att vår flight var försenad men bara runt runt en 30 minuter eller så, men eftersom jag varit vid gaten i god tid så hann jag faktiskt somna på en bänk även då.

Jag pratade lite med journalisten som satt bredvid mig och som varit på studiebesök på radiostaitoner i Rwanda och så åt vi lite frukost och somnade båda två och vaknande inte förrän det var dags att landa igen.

Jag fick båda min väskor utan problem när jag landat på Bromma och jag var tacksam att det inte var lika kallt ute som när jag åkte eftersom jag frös rätt bra ändå. Brorsan stod och väntade utanför för att köra mig hem och lagom tills jag kom ut hade en parkeringsvakt börjat tjafsa med honom och sa att han skulle flytta bilen, till saken hör att han redan lastat in en av mina två väskor och sa att han bara skulle lasta in den andra och sen åka. Killen ville att han skulle flytta bilen först och sen lasta in den andra väskan... han var helt klart berusad av den makt han har som parkeringsvakt och hans tjafsande gjorde att vi istället för 2 minuter, stod där i ungefär 20... Slutligen bestämde han sig för att inte skriva en böteslapp, brorsan tackade och vi skyndade oss därifrån. Välkommen hem till Sverige där vi är småaktiga och älskar att utöva den lilla makt vi har!

Brorsan körde mig till jobbet där min envisa bil stod, pappa hade laddat batteriet på den medan jag varit borta och den startade snällt i plusgraderna. Brorsan hjälpte mig att packa in alla saker i bilen och sen gick jag bara in och sa hej till kollegorna och så åkte jag iväg till B och L's döttrar för att lämna väskan. Det var ingen hemma så jag lämnade den där de skulle hitta den.

Sen åkte jag hem, slängde lite kläder i tvättmaskinen och lade mig en timme och somnade som en stock. När klockan ringde var jag lite yr och illamående av trötthet men det gick över och jag ringde in till vårt telefonmöte i jobbföreningen. Under tiden vi pratade packade jag upp min väska och sorterade tvätten. Mötet var ganska snabbt avklarat och sen laddade jag spänt upp mina foton på datorn men något gick snett. Jag vet inte om jag var för trött eller bara allmänt förvirrad, men jag lyckades radera ett helt minneskort med flera hundra bilder utan att de laddats upp på datorn! Jag höll nästan på att börja grina, det var de bilderna jag lagt mest jobb på och jag var så spänd att se dem. Jag ringde syrran i vild panik och hennes man säger att det eventuellt går att rädda bilderna om man pratar med rätt kille. Jag hoppas innerligt att han har rätt. Foton är så mycket värda för mig att jag inte ens vågar tänka på att de är borta.

Sen för att skingra tankarna så betalade jag räkningar och städade bland tidningarna under soffbordet. Sen tittade jag på Sex & The City filmen och sen Bad Boys och fixade med tvätten lite då och då. Vid 23 blev jag helt paniktrött och kastade mig i säng och det var länge sedan jag sov så gott, det lovar jag.

Motion och skönhetsvård

På onsdagen gick jag och L upp och åt frukost och promenerade sen ned till de andra på Senegambia Hotel. Mina flätor hade börjat gå upp eftersom gummibanden bara gick sönder hela tiden, så jag gick tillbaka så som tanterna sagt att jag skulle göra om det hände och de fixade flätorna helt utan knot. Den här gången var de också snällare mot mitt hår eftersom de kom ihåg mitt knot från förra gången. När flätorna var ordnade gick vi utmed stranden och sen in i apparken, det kostar lite grann att gå igenom den men inte mycket och skogen är fin och skuggig. Vi gick förbi en massa apor som tiggde från oss, men de insåg strax att det var lönlöst så de gav sig av mot andra turister istället.

Ungefär en kvart senare kom vi ut ur parken på andra sidan och fortsatte utmed stranden till ett hotell som hette Coco Ocean, det var ruskigt lyxigt och fint och efter mycket om och men så prutade de lite på några solsängar eftersom vi skulle äta en stor lunch hos dem alla 7.
Vi satt i skugga och jag löste lite suduko och de andra läste och sen kom B och vi gick in för att äta lunch. Det serverades meze och L hade beställt en massa godsaker, det jag tyckte var bäst var salladen, det finns inget godare än grönsaker när man är törstig i värmen.

Det fanns förresten några hästar på stranden och liksom de andra hästarna jag sett i Gambia så är de i mycket bättre skick än jag förväntat mig. Titta bara, de är visserligen rätt lätta i typen men de är varken magra eller omusklade och de är rätt blanka och glada.

När vi ätit lunch tog vi en titt på hotellet och gick till deras Spa-avdelning, ni kan tro att den var fin och lyxig! Jag bokade kvickt in mig på manikyr och pedikyr på eftermiddagen och gick därifrån nån timme senare med fina händer och fötter och ett inre lugn. När jag kom ut igen hade familjen M tagit sig tillbaka till hotellet men l och B väntade på mig. Eftersom mina fötter var så fina bestämde vi oss för att ta taxi hem snarare än att gå på stranden i sanden.
Vi hade gott om tid före middagen och jag chattade lite, skrev i bloggen. B gjorde kaffe åt oss och sen tog jag en dusch och snyggade till mig lite och sen körde B och L's jobbkompis bilen till restaurangen vi hade bestämt oss för att träffas på. Den visade sig vara stängd vilket gjorde dem väldigt besvikna, den är tydligen väldigt fin. Istället åkte vi tillbaka mot Senegambia hotell och gick in på en restaurang i närheten, det var en massa konst på väggar och hyllor som man kunde köpa och det var lung och trevlig atmosfär, åtminstone efter att B bett dem att sänka musiken lite. Jag kunde inte riktigt hitta någon maträtt som lockade mig men bestämde mig slutligen för biff i pepparsås med mosad potatis. Det gick att äta men smakade inte särskilt mycket. När jag var ute och rökte efter middagen höll en av killarna ur personalen mig sällskap och var trevlig så vi kom överrens om att bli kompisar på Facebook.

Såhär ser för övrigt en plånbok ut när du fyllt den med Gambiska pengar... Många sedlar blir det.

Jag kom i säng strax före 23.30 och funderade på vad det är som gör att håret blir gult och tänderna vita i Gambia, för det är vad B och l konstaterat tidigare och vad som även hänt mig...

Mässdag och goda vänner

På söndagen försov jag mig en halvtimme och fick väldigt bråttom att göra iordning mig för att åka till mässan. Jag skulle återigen ta med matsäck, men den här gången hade jag bara tid att göra åt mig själv, så jag slängde ihop två smörgåsar, den ena med ägg, skinka och grönsaker, det andra med skinka, avokado, rödlök och mozarella. Sen gjorde jag två glas frappé och kastade mig i bilen. Nu var jag inte lika nervös för att bilen inte skulle starta eftersom det bara var runt -9,5 grader, men nu var den lite kinkigare än på lördagen och jag hann få lite hjärtklappning, men sen startade den till slut.
När jag dök upp 11.15 var de andra rätt upptagna redan, men sen snodde C en halv macka av mig och sen en banan. Kaffet delade Ju och C på. Nu var A där också, hon skulle ha varit där på lördagen också men hade blivit magsjuk, men nu hade hon mått bra i dryga 24 timmar. Det blev ännu en bra dag på mässan, en massa trevligt folk att prata med och kul tillsammans. Jag tycker att man brukar bli rätt trött och urblåst i skallen efter en mässa, men den här gav mig mer energi än vad den stal eftersom jag träffade så många trevliga människor.
Strax efter 17 började vi med ett riktigt bra teamwork att riva och packa montern och jag kunde åka därifrån redan vid 17.30. Jag hade då gäster från Småland som jag skulle möta upp på macken i Väsby. Vi handlade lite ved där och åkte vidare till mina föräldrar för att hämta Turre, vidare till stallet för att hämta min extranyckel från syrran så att mina gäster kan komma och gå som de vill. Där fastnade vi förstås en stund och pratade med syrran och Å som också känner min gäst A-C.
Sen var vi äntligen hemma och kunde tända i kaminen, det var bara 12 grader inomhus och vi frös ett bra tag innan värmen började stiga.
A-C och J ska bo hos mig till på tisdag och A-C till på onsdag eftersom J ska opereras i Stockholm. Jag började bli hungrig och fixade en nudelsoppa åt oss som det tog rätt lång tid att äta eftersom A-C hade problem att äta med pinnar och ännu mer problem med att äta den med gaffel och det gick ju inte fortare för att vi pratade hela tiden.
Sen snackade vi skit en stund och J visade mig hur Mary Kay-produkterna jag fått av dem skulle användas. Det var ett handvårdskit och det var ju helt perfekt eftersom jag haft problem med torra händer nu under vintern.
Under tiden insåg vi att vi hadeflera gemensamma intressen, film och sminkintresse så vi kollade igenom allt mitt smink och det hon hade med sig och sedan sminkade hon mig med mina grejer för att visa alternativa metoder till de jag själv använder. Jag tyckte att det blev riktigt bra, men det får ni själva bedöma. Sen tränade hon på inbakade flätor på mitt hår och sen var klockan rätt mycket så vi gick och lade oss. Jag minns knappt när jag kom i säng före midnatt senast, de tycks ha gott inflytande på mig.

Jag hälsade på hos grannen i väst

På tisdagen var taxi beställd till 5.30 på morgonen för avfärd till Arlanda. Jag skulle åka till Oslo med 7.05-planet för att efter lite väntan möta upp med K, vår representant i Norge. 5.35 ringde min telefon och taxichauffören sa att han stod utanför mitt hus och undrade var jag var, det var bara det att jag stod utanför mitt hus och undrade var HAN var... Det visade sig att han åkt till nån granne på en annan gata med samma husnummer som jag. Strax senare dök han upp, han är definitivt inte ensam om att köra fel. Antagligen var det förresten samma granne som höll på att få en gratis soffa när jag bett att få min nya soffa hemlevererad...

Jag hoppad in i taxin förundrad över hur enkelt det är att resa när man bara har handbagage. Jag hade en red bull i högsta hugg och drack den på vägen till flygplatsen, det är ju ingen bra början på en lång dag att inte få sin koffeinkick. Särskilt inte efter en natt med 4 timmars sömn.

På vägen till Arlanda började det snöa lite smått, när vi kom fram var det rena rama snöstormen. När jag kommit igenom säkerhetskontrollen och handlat lite på tax free satt jag och tittade ut genom fönstret. Det var ett plan som skulle åka som höll på att isas av och det tog en ruskans lång tid, dessutom hade vårt plan nästan en decimeter snö på vingarna plötsligt. Mycket riktigt, vi var ombord i rätt tid och så, men sen fick vi vänta ett bra tag innan avisning och sånt var färdigt, vi kom iväg kanske 40 minuter försent. För mig gjorde det ju inte så mycket, själv förväntade jag mig ändå att vänta på K i 1-2 timmar beroende på när jag landade. Så snart planet lämnat backen så var jag min vana trogen och somnade som en stock och vaknade lagom till sekunden innan hjulen tog i landningsbanan. När jag klivit av gick jag och satte mig på en servering och drack ännu en red bull eftersom de inte hade laktosfri mjölk till caffe latte och så åt jag en rågmacka med rökt kalkon och ärtskott som jag tagit med mig. Sen jobbade jag med databasen för vår jobbförening, jag har lovat att det ska vara färdigt till början av April, men det är trist och tidkrävande och ganska svårt eftersom många namn och adresser inte är aktuella. Strax hade timmen gått och jag ställde mig utanför och strax senare dök K upp. Vi var tidiga till det mötet vi skulle på så han kollade med de andra om det var okey att vi dök upp tidigt och det var det. Sen hade vi ett både trevligt och intressant möte även om det emellanåt avbröts av larm de behövde åka på. Vid lunchtid åkte jag och K för att äta lunch och bestämde oss slutligen för att välja McDonalds eftersom det går fort och för att vi visste var det låg. Jag var helt fascinerad av priserna och k låtsades hålla för öronen när jag berättade vad saker kostar i Sverige. Han berättade att en vanlig pizza kostar 150:- och det är norska kronor vi pratar om så det är ännu dyrare än så egentligen. Det är alltså en sån där vanlig pizza som vi betalar 35-60:- för...

Sen åkte vi tillbaka och summerade mötet med killarna ända tills en av dem fick larm igen och försvann. För övrigt bekräftade båda dessa killar mina "fördomar" om att norska män är snygga, de såg väldigt bra ut båda två, trevliga var de dessutom.

Sen körde K mig till Oslo Centralstation och klockan var knappt 15, jag letade en stund efter en toalett men gav snart upp och ringde istället till Norweigan Air för att försöka boka om min flight, den skulle ju inte gå hem förrän vid 21. Killen jag snackade med var vänlig och effektiv och bokade om mig mot en extra avgift och sa till mig att ta tåget till flygplatsen snarast möjligt. Sagt och gjort, bara ett par minuter senare hade jag köpt biljett till Flytoget som går till Gardemoen och satt mig på tåget. Knappt 20 minuter senare klev jag av vid flygplatsen och följde strömmen mot uppgången. Jag tyckte att det var lite mörkt men tänkte inte så mycket på det förrän jag kom fram till rulltrappan, den stod still. Jag tittade uppför den vanliga trappan och inser att den är lååång och jag har vid det här laget börjat få enorm träningsvärk i låren av träningen dagen innan. Gissa om jag var glad över att jag för en gångs skulle inte hade mer än handbagage med mig. När jag kom upp i hallen visade det sig vara delvis strömavbrott, alla butiker var helt nedsläckta och detsamma gällde större delen av resten av flygplatsen. Sen insåg jag att avgångshallen var ännu en lång trappa upp och jag släpade min väska och mina ömma lår uppför även den. Självincheckningen ställde till en del problem för folk för datorerna ville bara starta om sig hela tiden och själv hade jag ju lite halvbråttom eftersom jag skulle med flyget som gick klockan 17. Jag hade dock tur och fick mitt boardingkort direkt och ställde mig sedan i kö till säkerhetskontrollen. Kön var lång och jag kände stressen komma krypande men sen visade det sig gå rätt fort framåt så då kändes det bättre. Tills lamporna i hallen först tändes, sedan släcktes och sedan tändes igen och blinkade ett par gånger. Då ville inte datorerna i säkerhetskontrollen vara med längre... De var tvungna att stänga alla kontrollstationer utom en och det stod flera hundra människor i kö, som tur var var stämningen ganska lugn. Sen kom strömmen igång ordentlgit och snart kunde de åter öpnna de andra stationerna och strax var jag igenom. Jag hann till och med handla i tax freen och äntligen gå på toa innan jag med perfekt timing kom till gaten någon minut innan de öppnade boardingen. Precis när jag gått igenom spärren och ska gå genom den elektriska dörren går strömmen igen och dörren fungerade inte. Slutligen fick de ställa upp den med tidningsstället.

Ännu en gång somnade jag på planet men hade inte riktigt lika bra timing med vaknandet, jag vaknade 10 minuter före landning den här gången. När de öppnade dörrarna tipsade de om att bakre ingången också var öppen och kunde användas för att gå av, så vi i bakersta delen av planet gick den vägen. Då upptäcker jag att jag måste ta mig ned för en isig trappa med min väska och sen gå upp för en annan, lätt gjort en vanlig dag, men desto svårare när benen inte riktigt fungerar och det blev värre ju längre tid som gick.

Pappa hämtade upp mig på Arlanda och körde mig och Turre hem och jag var hemma 4 timmar tidigare än jag hade befarat att jag skulle, så jag hade en hel kväll ledigt. Jag värmde en portion risotto som blivit kvar sedan lördagens middag och tittade på I am Legend med Will Smith, jag gillar både honom och filmen. Jag vet inte riktigt vad det är jag gillar med filmen, jag torr att det kanske är att det är en katastroffilm utan det vanliga frossandet i blod och goja. Jag gillar nog lite katastroffilmer kanske? Det är häftigt att se New York så tomt och öde och Will Smith är både trevlig att se på och duktiga skådis, dessutom gör det ju det hela bättre att han verkar vara en bra människa.

Sen tittade jag också på Dan in Real Life, jag tror den heter Min Brors Flickvän på svenska. Borrsan och hans fru tyckte den var så dålig att de knappt såg klart den, men jag minns att jag såg den på bio med två kompisar och att vi skrattade nästan hela filmen. Ja, jag gillar den i alla fall. Dessutom har den skön stämning som också skådepelarna vittnar existerade dem emellan under inspelningstiden. Ja, jag tittar ju alltid på extramaterialet...

Vid det här laget var min träningsvärk så pass att jag hade svårt att ta mig ur soffan. När jag slutligen gick och lade mig var jag så pass övertrött att det tog ett tag innan jag somnade, men sen sov jag djupt och gott. Dagens lärdom är: Träna inte hårt inför en jobbresa och om du gör det, se till att skritta av ordentligt!

Världens sämsta TV-serie och gänget samlat

Någon på quizzet är i teorin skyldig mig 300:- och nästan 20 timmar av mitt liv... Vem var det som hävdade att jag bara var tvungen att se Twin Peaks? Att det var en jättebra serie som jag inte fick gå genom livet utan att ha sett? Nu har jag sett den och jag känner mig nästan kränkt. Hur kan man göra sån smörja och hur kan man dessutom både bli rik och känd på det?
Min teori är att de har rökt på när de skrivit den här serien.... En säger med släpig röst: -Jag tycker att vi ska ha en dansande dvärg som talar baklänges... Den andra svarar: -Okey, men bara om jag får ha med en jätte som har svårt att prata överhuvudtaget.
Sen har det bara gått vidare.
Det ena är löjligare än det andra och helt ovidkommande saker tar en massa plats och tid och dessutom spelar alla skådespelare över nåt enormt.
Eftersom jag bestämt mig för att se klart serien för att vara säker på att jag inte missat nåt genialt (det hade jag inte gjort) så satt jag kvar framför TV:n, men målade naglarna under tiden.

På kvällen var jag en sväng in till stan och träffade en blinddejt och vi var först på O´Learys och sen Tudor men sen ursäktade jag mig och åkte hemåt och mötte upp L, T, A och P på Ullis istället. Killen var snäll och trevlig men inte min typ. Det var kul att träffa hela gänget på Ullis och vi pratade lite om allt möjligt bland annat L och T's kommande resa som jag är väldigt avundsjuk på, det är liksom min drömresa men jag har inte hittat någon som vill åka med.

När jag kom hem på natten hade det snöat lite till och jag fick skotta, det är en jäkla massa snö på tomten nu.

Lördag med förhinder

Tanken var att hela kompisgänget skulle gå ut och äta tillsammans på juldagen. L hade fixat och donat och fått ihop alla och bokat bord, fått återbud från restaurangen som saknade kock och fått boka på ett annat ställe, men biljetter för att gå in på första stället var vi ändå tvungna att betala för om vi ville gå dit senare. Jag är lite anti att gå ut i Väsby och att betala 150:- för det är ännu ett bett i ett surt äpple. Men eftersom jag tycker att det är värt 150:- för att hänga med dessa kompisar även om det inte är värt det för att gå in på det stället, så tackade jag ändå ja.
På syrrans inrådan hade jag använt större delen av dagen till att granska sminkvideos på youtube, ja, alltså såna där de visar en hur man gör olika sminkningar och så. Det är privatpersoner, ofta ganska unga, som lägger ned en massa jobb på att göra dessa videos och de håller väldigt hög kvalité! Men... det ser så attans lätt ut, men det kan jag lova att det inte är, inte någonstans alls...
Jag gjorde två olika sminkningar efter att ha vänt upp och ned på hela sminkkorgen jag har och den är stor kan jag lova även om jag använder bara en bråkdel av det som finns där i.
Dessa två sminkningar såg inte det minsta ut som de skulle, det vill säga så som tjejerna såg ut när de var klara i videon, ändå tyckte jag att jag gjorde precis som de. När jag sminkat av mig två gånger var jag så öm om ögonlocken att jag insåg att det inte kunde bli fler övningssminkningar den här dagen om jag skulle kunna gå ut på kvällen. Jag skulle hämta L och T vid 19.45 och vid 19.15 det vill säga när jag är så gott som klar att åka hemfrån, då ringer J och säger att L är magsjuk och att T stannar hemma med henne. Normalt skulle jag tycka att det var lite overkill att stanna hemma med en sjuk partner, men L brukar svimma åt höger och vänster när hon mår dåligt så i det här fallet var det ett helt självklart beslut av T. En av de andra killarna hade också blivit plötsligt magsjuk och kvar var alltså jag och J och han undrade om jag tänkte gå ut eller inte. Dessutom sa han att han tänkte försöka sälja de andras biljetter under kvällen och på nåt sätt missförstod vi varandra och han hämtade och sålde alla biljetter utom min. Senare ringde L och sa att magsjukan kommit väldigt plötsligt och mer hann hon inte säga innan hon var tvungen att springa och spy igen. Senare sms:ade jag och T ringde upp och sa att han kunde möta mig vid grinden med biljetten så att jag kunde åka ned till puben och lämna den till J med hoppet att han kunde sälja den åt mig, vilket han lovat att försöka göra när vi pratat igen en stund tidigare. Alltså klädde jag på mig och åkte till T, han kom ut i snöfallet och vi bytte ett par ord och sen åkte jag ned till puben för att möta upp med J. Han satt helt själv vid ett bord och väntade på tjejerna han skulle ut med så jag köpte en cola och satte mig och höll honom sällskap, sen åkte jag hem igen efter att först ha bytt ett par ord med min granne, trodde jag. Det visade sig att de sålt huset och flyttat och jag har inte märkt något alls. Nåja, jag tycker att han är jättetrevlig, men hans fru hatar mig så vi har ju ändå inte umgåtts någonting, så det gör ingen skillnad för mig.
När jag kom hem satte jag mig och tittade på Criminal Minds på DVD, det är läskigt hur paranoid man blir av den serien...

Spring i affärer

Jag var tvungen att åka från jobbet runt 14.30 för att gör några ärenden, jag skulle till Bauhaus för jobbets räkning och tänkte att jag kunde smita in på Media Markt och få tillbaka mina pengar när jag ändå var där. Det gick fortare än jag vågat hoppas, jag var in och ut från Media Markt på mindre än 5 minuter! Visserligen mest för att jag var så gott som ensam där inne...

Sen åkte jag till Bauhaus och där hade de riktiga problem mitt i julruschen, alla deras kassor hade hängt sig. Jag stod och väntade ett tag på att de skulle få till det, men gick sen in och letade efter en gran åt mig själv under tiden jag väntade. Det stod överallt att granarna kostade 199:- och att man fick tillbaka 100:- efter jul. Jättebra tänkte jag, en billig gran och dessutom återbäring! Men som vanligt med lockpriser så fanns ju de där billiga granarna inte att finna någonstans. De granar som var lutade mot skylten visade sig kosta 399:-, inte 199:-. Men när jag insåg att det faktiskt var så stod jag redan vid kassan och hade släpat denna förvånadsvärt tunga gran rätt långt, så som den lättlurade kund jag är pungade jag ut med 399:- och gick surt därifrån. Jag tror det är den absolut minsta gran jag någonsin har köpt, men den var tät nedtill i alla fall. Jag köpte en julstjärna (blomma) och två flaskor tändvätska och spolarvätska eftersom den kostade 39:- för 4 liter.

De andra ärendena hann jag inte med eftersom Bauhaus tog så lång tid, så jag åkte hemåt och vilade en stund.

Klockan 18.30 stannade jag utanför syrrans hus för att hämta upp henne, tanken var att vi skulle åka till Stinsen köpcentrum för att gå på Klubbkväll hos Make Up Store. Först tittade vi lite inne på OnOff och sen gick vi till klubbkvällen. Där presenterade de de nya produkterna och sen ger de 20% på allt i butiken. Jag fick hjälp att välja ut en foundation och tjejen lyckades hitta en som var helt perfekt för mig. Jag och syrran var väldigt förvånade över att jag är flera nyanser mörkare än hon däremot. Jag har i alla fall alltid tyckt att hon är den "olivfärgade" av oss och därmed mindre blek. Kanske har mina utlandsresor gett mig en mörkare grundfärg? Jag köpte en guldpenna och en jättefin ljus skugga som hette Mercury tror jag och sen en "mixing fluid" som ska vara bra att använda med bland annat glitter så att man får det att fästa.

Efter Make Up Store gick vi till Kicks och där köpte jag lösögonfransar mest på skoj. Syrran tyckte att jag skulle ha dessa och glittret på nyår, det är bara det att just nu ser det ut som om det blir jag och Quiz-L på tu man hand hos mig. Vi har sagt att om det blir så ska vi ha en riktig lyxig och romantisk nyårssupé och dricka champagne... Men lösögonfransar är kanske lite "over the top"?

Jag köpte en ny nagel"buffrare" och en back-up mascara också och lim till lösögonfransarna. Sen när vi åkte hem följde jag med syrran in och hon gav mig små burkar med tre olika sorters glitter i så att jag inte behövde köpa glitter för 135:- burken.

Vi gick in på Apoteket och köpte grejer till jobbet, en av de saker jag inte hann på eftermiddagen och sen gick vi in på Citygross och köpte kattmat, mjölk och så äntligen hittade jag Colmans senap som jag letat efter så länge. Nästan alla butiker har burken med senapspulver, men väldigt få har den färdiga senapen. Om ni gillar senap så rekommenderar jag den här att ha på julskinksmackan. Den är stark och lite pepparrotsaktig, det är bara det att jag inte gillar pepparrot men jag gillar den här senapen.

När jag kom hem städade jag undan lite och diskade och plockade in varorna medan jag tittade på mina nya fina saker. Sen betalade jag räkningar och räknade igenom lite, ruskans vilken tung månad det här blir. Mycket shopping både till sig själv och andra...

När allt detta var klart gjorde jag lite soppa till middag, det gick fort och det kändes bra att använda lite grejer från skafferiet istället för att köpa nytt.

.

Novas 5 minuterssoppa

Kycklingbuljongtärningar

Vatten

Färsk Ingefära skuren i bitar

Konserverade champinjoner

Tunna Nudlar
Något grönt, tex. grön sparris

Jag bara slängde i allt och kokade det en stund.