1 kg choklad, räcker det?

27/11 På tisdagen gick jag hem en timme tidigare från jobbet eftersom min mage fortfarande protesterade mot precis allt. Jag mådde illa, var yr och hade ont. Jag mådde helt enkelt konstigt.
På vägen hem stannade jag till vid min högstadieskola och lämnade en chokladkaka till vännen L som jobbar där. Ja, han var faktiskt min lärare när jag var tonåring! Hans elever blev väldigt avundsjuka på att han fick choklad och såg lite förvånade ut när jag knackade på bakdörren i regnvädret.
L hade bett mig köpa engelsk choklad åt honom och det enda de hade på Heathrow var 1 kg kakor, så det var det han fick!
Sen var det meningen att jag och J skulle ta en långpromenad på kvällen, men det regnade precis hela dagen och kvällen så J lade in veto mot det och vi blev hemma på varsitt håll. Jag som är frusen kan ju inte påstå att jag gillar att vara ute i isande regn, men hade hon hängt på så hade jag gått i alla fall, bara för att liksom.
På kvällskvisten började det komma snöblandat regn istället.
Eftersom jag plötsligt hade en hel eftermiddag och kväll till ingenting så gjorde jag faktiskt lite nytta, jag dammsög, vek kläder och plockade undan lite. Men jag mådde fortfarande rätt dåligt så jag gick och lade mig redan vid 23.

Tiden står stilla i luften

8/8 Onsdagsnatten/morgonen var förstås tung, mitt plan lyfte från Thessaloniki klockan 5 på morgonen och jag var framme i Zürich vid 6.10. Jag hade haft stor tur med platstilldelningen och hade rum att helt sträcka ut benen eftersom jag satt makom en nödutgångsrad men framför mig fanns inget säte alls. Gubben bredvid mig tittade surt på mig, han var mycket längre och större än jag, men jag bestämde mig för att inte vara så jäkla snäll jämt utan att njuta av att ha tur för en gångs skull. Dessutom satt hans fru eller kompis vid nödutgången på andra sidan gången och hon var inte mer än en tvärhand hög så de  kunde ju ha bytt i sånt fall.
Himlen var väldigt vacker från planet och vi flög ju liksom tillbaka i tiden men norrut samtidigt, så det höll sig ungefär lika hela tiden.
När jag kom till Zürich hann jag mest bara att gå till nästa flyg, jag tänkte inte ens på att jag kunde handla taxfree...
Planet till Stockholm lyfte 6.50, 40 minuter efter att det andra precis landat.
De sålde taxfree på planet så jag köpte en fin whisky till pappa som tack för hjälpen med hunden.
Vid 9.10 landade jag äntligen på Arlanda och brorsan stod och väntade på mig när jag kom ut och så åkte vi raka vägen till jobbet.
Enda sömn jag fått var ett par minuter här och där på planet.
Jag var på lysande humör när jag kom till jobbet dock, men det varade bara ett par minuter. Jag gick upp för att ta en kaffe direkt och de andra satt och fikade, jag tände lampan i taket och skojade om att tur att jag kommit hem annars hade de fått fortsätta att sitta i mörker på fikat. Jag fick en rungande utskällning för att jag tände i taket och sen var veckan förstörd...
Jag vet inte hur det är med er, men jag kan inte sitta i mörker mitt på dagen, då mår jag fysiskt dåligt och blir så trött att jag har svårt att hålla mig vaken. Jag får också huvudvärk eftersom jag får antränga ögonen för att se, då det kommer motljus från fönstren.
Vid 14 på eftermiddagen var jag för trött för att stanna kvar på jobbet och brorsan skjutsade hem mig och min väska.
Min sommargranne M hade hunnit flytta ut till huset bredvid från stan medan jag varit borta och nu tog hon en promenad runt tomten med mig när jag kollade läget där.
Jag tog upp några lökar och kollade potatisen, det har gått bra med det i år.
Vid 15 gick jag och lade mig och sov som en stock i 3 timmar och kom bara upp för att jag under en längre tid försökt att väcka mig själv.
Sen åkte jag och handlade och köpte revbensspjäll, det är nog första gången jag har gjort det tror jag.
När jag kom hem bakade jag bröd, stekte aubergineskivor doppade i mjöl, gjorde vitläksyoghurt och diskade upp efter mig. Varifrån all energi kom vet jag inte, men den räckte inte till uppackning och tvätt.
Judas hade visst gett upp hoppet att jag skulle komma hem så han kom hem väldigt sent men blev väldigt glad att se mig.
Jag tittade lite på ER medan jag plockade ögonbrynen som växt som ogräs under veckan i Grekland och sen kom jag i säng i relativt god tid och somnade på stört, liggandes på rygg. Jag som inte kan somna på rygg...

Hur lång kan en dag bli?

Jag var så fruktansvärt trött när jag motvilligt släpade mig upp ur kojen strax före 9 på torsdagsmorgonen. Sjösjukan hade mattat ut mig fullständigt. När jag strax senare knackade på C's hytt öppnade hon direkt, fullt påklädd och klar och sa en massa saker som jag inte riktigt hängde med på först. När jag sedan rett ut vad hon sagt insåg jag att vi var uppe 1 timme för tidigt! Jag hade inte ens tittat på mitt armbandsur utan använt telefonen som klocka och jag hade ju ställt in den på flygplansläge för att den inte skulle dra ur hela batteriet. Hur kunde den då veta att jag bytt tidszon? Våra telefoner hade i alla fall lurat oss båda vilket ju var bra, då hade vi i alla fall sällskap i vår förtvivlan. Vi tog oss ned till frukostbuffén som var superfräsch och åt frukost med vårt sällskap från kvällen innan.
Tydligen har jag nåt sorts proteinunderskott eller nåt för jag levde i stort sett på proteiner hela resan. croissanten åt jag knappt halva...
Klockan 10 efter en trevlig frukost var det meningen att vi skulle få se motorrummet och de olika typerna av hytter, men då hade vi lämnat Mariehamn igen och det gungade så pass att jag var tvungen att gå och lägga mig igen. Vid 11 lyckades jag ta mig upp igen och gick till baren för att titta på Tony Irvings dansskola. Det var rätt kul och det var framförallt en liten kille på 10-12 år var riktigt duktig, mycket duktigare än de flesta vuxna som var med.
Efter att ha adderat en bild på mig och Tony till min fotosamling gick jag till taxfreen och handlade. Det blev en massa "julgodis" och choklad till mina engelska kompisar som jag ska träffa i USA och så den nya Bailey'sen, Biscotti, underlig men god smak var det, vi fick prova kvällen innan. Jag köpte tjärtabletter till kollegan A också och present till J som jag skulle till på kvällen. Jag köpte sikrom och rökt ost också. Jag pratade med syrran på telefon men hon visste inte säkert vilken parfym hon ville ha, så jag får köpa den när jag åker till USA istället.

När jag var inne på taxfreen hittade C mig och när jag lämnat mina varor i hytten mötte vi upp resten av vårt lilla gäng i baren före lunch. Sen var det dags för en MYCKET fin lunchbuffé! Jag har ätit smörgåsbord och julbord på en massa olika restauranger och däribland Grand Hotel, men jag kan säga att de två gånger jag provat Vikinglines buffé (med 10-års mellanrum) har den varit bättre, fräschare och godare än någon av de andra. Rekommenderas varmt!
Efter lunchen samlades vi igen för utvärdering och frågor och själv var jag imponerad av hela grejen. Säljarna var proffsiga utan att vara stela eller översälja och allt var fint arrangerat. Vi hade dessutom inga kännetecken så resten av personalen på båten hade inte en chans att veta att vi var visningsresenärer och ändå blev vi så trevlig bemötta överallt vi gick!

Efter uppsamlingen fick jag en chans att se hytterna trots allt och två av de andra tjejerna hängde också på. Sviterna är inte tokiga alls, särskilt inte redarhytten. Jag skulle nästan kunna tänka mig att hyra den 24 timmar bara för att slappna av. Jag skulle ta mitt täcke och kura ihop mig i fönsternischen och där skulle jag ligga och titta ut över skärgården och bara vara. Visst kostar det, men det känns som om det vore värt det om man hade pengarna, drygt 3000:- på en vardag, mer på en helg.
Sen satte vi oss bara en liten stund och så var det dags att kliva iland.
Den här skylten hittade vi på en hyttdörr när vi sprang i korridorerna på väg till sviterna...

Jag och C tog min bil och åkte mot Åhléns, där parkerade vi i ett parkeringshus mitt emot och så gick vi in på Macho Tacos och tog en varsin tub. Det var rätt gott faktiskt.

Sen gick C till tåget och jag hämtade bilen och åkte till grekiskan. Min sjösjuka kom och gick fortfarande och värst blev den inne på Medborgarskolan, då kändes det som om hela byggnaden gungade. När jag äntligen fick gå därifrån kändes det bättre så fort jag kom ut, men när jag gick genom korridoren studsade jag nästan mellan väggarna igen.

Jag åkte direkt till Handen och min grekiska bror, hans yngsta dotter, mellanbarnet fyllde 19 år. Det är väldigt trevligt att komma hem till dem, för det första är de snälla och trevliga mot varandra, de har fina vänner och de blir så glada när jag kommer dit, kan det bli bättre? I sånt fall att man får en massa god mat och hembakade muffins eller så som det är så modernt att säga det nu, cup cakes (varför anses det coolare att säga det på engelska?).
Födelsedagsbarnet och hennes fina syskon ställde upp på en syskonbild åt mig, de är så fina mina "brorsbarn" och så himla goa mot varandra.

Vilket år som helst får vi kanske ihop oss till middag hemma hos mig, det har vi pratat om i drygt 1 år nu...

Jag tog mig hemåt slutligen och lämpade av P och N på vägen och så hämtade jag Turre som blev både förvånad och glad att se mig. Han hade ju sett mig packa stora väskan, vad han inte visste var att det var för att jag var för lat för att gå ut i förrådet med ficklampa för att hämta den mindre väskan...

När jag kom hem åt jag edamamebönor och tittade en stund på The Bounty Hunter, men sen hoppade jag i säng, matt efter resa och sjösjuka, grekiska och kalas. Sen somnade jag som en stock efter att först i panik kommit på att jag glömt sikrommen och osten i resväskan. Efter att grejerna stod säkert i kylen somnade jag gott.

Ett dygns resa "and counting"

Vi blev vackta pa morgonen av att de tande ljuset i kabinen och sen blev vi serverade frukost, jag valde varm frukost. Efter frukost gick jag och borstade tanderna med tandborsten jag fatt pa planet och tittade sedan klart pa filmen jag paborjat kvallen innan. Sen laste jag min bok igen och somnade om (!) Vi fick cirkla en stund innan vi fick landa och blev lite sena, men eftersom jag hade 4-5 timmar pa mig sa gjorde det ju inte sa mycket. I Singapore oste regnet ned och det badar ju inte sarskilt gott for min resa. De hade rokrum inne pa flygplatsen sa jag gick dit och rakade traffa killen jag suttit bredvid under flighten. Nar jag checkade in pa Arlanda kunde de checka in mitt bagage hela vagen men inte mig, sa nu sprang jag fram och tillbaka i hallen och letade efter incheckningen och blev skickad tillbaka darifran jag kommit fran borjan fast det var informationen som skickat mig till den anden. Till slut hittade jag ratt i alla fall men oj vilken ko! Jag stod i ko i nastan en timme medan kunderna i kon till de andra bolagen bara kom och gick under tiden. Nar det val var min tur tog det honom bara ungefar 2 minuter att fixa allt och jag vet inte vad problemet var med de andra, for de 8-10 passagerare som stod fore mig tog som sagt en timme...
Sen gick jag till tax free och handlade cigg, whisky till mina vardar och sen gick jag till en elektronikbutik och kopte ett nytt minneskort till kameran. Jag visste inte riktigt vad Singapore dollarn stod i sa jag kopte det billigaste jag hittade och det var pa 8Gb och kostade $ 50, det visade sig senare vara lite drygt 250:-, ett riktigt fynd alltsa.
Jag gick aterigen och at sushi, det enda jag var sugen pa och sen hittade jag en dorr dar man kunde ga ut utomhus och roka sa dar satt jag en stund. Det var jattevarmt och enormt fuktigt.
Jag kande mig valdigt underlig, jag hade huvudvark och var jatteyr och illamaende.
Jag gick mot gaten och den visade sig oppna inom 5 minuter sa jag stod och vantade precis utanfor dorren. De har sakerhetskontroll precis innan man gar in i gaten sa jag var forst igenom och jag ar ju rutinerad sa det tog bara nagra sekunder och sen var jag ensam inne i gatens stora samlingssal. Jag gick langst ned mot ingangen och satte mig pa en bank dar jag kunde luta mig mot vaggen och sen provade jag minneskortet. Mattan pa Singapores flygplats har alltsa ett sa dar stressande monster.
Sen packade jag ned kameran och somnade igen lutad mot en stolpe. Jag vaknade lagom for boarding och gick ombord som 3:e sista passagerare och tydligen blev vi sena ut for vi stod still ett bra tag sa jag somnade om igen. Helt otroligt hur mycket jag kan sova nar jag reser.
Plotsligt var vi i luften och trots att det stod att man bara kunde kopa mat och dryck ombord sa visade det sig inga i min biljett och nagra fa andras och aven den har gangen holl maten bra kvalite`.
Sen slackte de for natten och jag sov mer eller mindre resten av resan.

Hem ljuva hem och fotoångest

Jag vaknade plötsligt på fredagmorgonen och tittade på flygplansteven och det visade sig att det bara var 1 timme till landning, det kändes bra. Jag måste ha sovit i nästan 4 timmar utan att vakna ordentligt vid något tillfälle. Visst var jag nu väldigt ledbruten, men det hade fungerat rätt bra ändå. Jag åt lite frukost, äggröra med något till och sen landade vi bara en stun senare.
I Bryssel var det dåligt skyltat och vi var en hel massa folk som stod i en helt stillastående kö till passkontrollen där det stod att våra "connection flights" skulle gå ifrån. Alla andra köer tömdes slutligen på folk och där bara stod vi flera hundra personer och glodde och undrade varför vi inte fick ta ett enda steg framåt. Då visade det sig att man kom ut på precis samma plats oavsett vilken kö man stod i och där hade vi stått och sett dumma ut... Jag kom slutligen ut i alla fall och gick igenom säkerhetskontrollen till nästa gate. Där gick jag och handlade en rastaapa(?) åt mamma och lite taxfree krämer och nagelgrejer till mig och vad gillar ni min nya Barbapappa sparbössa?

Sen satte jag mig på Starbucks och tog en vatten, en croque monsieur och en sojalatte och satt där i minst en timme och löste suduko och unnade mig att äta och dricka långsamt.
Sen gick jag och tittade på lite grejer medan jag tog mig mot gaten. Senare visade det sig att vår flight var försenad men bara runt runt en 30 minuter eller så, men eftersom jag varit vid gaten i god tid så hann jag faktiskt somna på en bänk även då.

Jag pratade lite med journalisten som satt bredvid mig och som varit på studiebesök på radiostaitoner i Rwanda och så åt vi lite frukost och somnade båda två och vaknande inte förrän det var dags att landa igen.

Jag fick båda min väskor utan problem när jag landat på Bromma och jag var tacksam att det inte var lika kallt ute som när jag åkte eftersom jag frös rätt bra ändå. Brorsan stod och väntade utanför för att köra mig hem och lagom tills jag kom ut hade en parkeringsvakt börjat tjafsa med honom och sa att han skulle flytta bilen, till saken hör att han redan lastat in en av mina två väskor och sa att han bara skulle lasta in den andra och sen åka. Killen ville att han skulle flytta bilen först och sen lasta in den andra väskan... han var helt klart berusad av den makt han har som parkeringsvakt och hans tjafsande gjorde att vi istället för 2 minuter, stod där i ungefär 20... Slutligen bestämde han sig för att inte skriva en böteslapp, brorsan tackade och vi skyndade oss därifrån. Välkommen hem till Sverige där vi är småaktiga och älskar att utöva den lilla makt vi har!

Brorsan körde mig till jobbet där min envisa bil stod, pappa hade laddat batteriet på den medan jag varit borta och den startade snällt i plusgraderna. Brorsan hjälpte mig att packa in alla saker i bilen och sen gick jag bara in och sa hej till kollegorna och så åkte jag iväg till B och L's döttrar för att lämna väskan. Det var ingen hemma så jag lämnade den där de skulle hitta den.

Sen åkte jag hem, slängde lite kläder i tvättmaskinen och lade mig en timme och somnade som en stock. När klockan ringde var jag lite yr och illamående av trötthet men det gick över och jag ringde in till vårt telefonmöte i jobbföreningen. Under tiden vi pratade packade jag upp min väska och sorterade tvätten. Mötet var ganska snabbt avklarat och sen laddade jag spänt upp mina foton på datorn men något gick snett. Jag vet inte om jag var för trött eller bara allmänt förvirrad, men jag lyckades radera ett helt minneskort med flera hundra bilder utan att de laddats upp på datorn! Jag höll nästan på att börja grina, det var de bilderna jag lagt mest jobb på och jag var så spänd att se dem. Jag ringde syrran i vild panik och hennes man säger att det eventuellt går att rädda bilderna om man pratar med rätt kille. Jag hoppas innerligt att han har rätt. Foton är så mycket värda för mig att jag inte ens vågar tänka på att de är borta.

Sen för att skingra tankarna så betalade jag räkningar och städade bland tidningarna under soffbordet. Sen tittade jag på Sex & The City filmen och sen Bad Boys och fixade med tvätten lite då och då. Vid 23 blev jag helt paniktrött och kastade mig i säng och det var länge sedan jag sov så gott, det lovar jag.