På plats på Copacabana

11/4 På lördag morgon tog jag en taxi till Arlanda, nu skulle jag åka till Rio de Janeiro på semester. Jag flög från Terminal 2 vilket jag gillar, den är liten och bekväm och loungen där är den bästa på Arlanda. Jag gillar också att flyga British Airways om möjligt, jag tycker att deras crew är trevligare generellt jämfört med andra bolag. Fast nu är de faktiskt lite hotade av Lufthansa som jag flugit lite med det senaste året, de är på gränsen till strået vassare.
Jag åt frukost på Arlanda och jag brukar ju äta sushi på Heathrow men de har stängt Itsu där och informationspersonalen säger att de inte kommer tillbaka. För mig låter det väldigt konstigt med en modern flygplats utan ett sushiställe... Istället åt jag en macka på ett av kaffeställena, jag köpte också några små kakor och grejer att ha som nödproviant i Rio och under flighten om det skulle behövas.
När jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Heathrow så var det plötsligt någon som ropade: Alan! Alan! och jag höll på att bryta ihop totalt liksom två tjejer bakom mig, jag antar att de flesta har sett klippet på youtube med ekorren eller vad det är som står och "ropar" Alan? Ja, det gjorde i alla fall min dag. Maten ombord på den andra flighten var riktigt bra, jag inser att det ser allt annat än bra ut på bild, men det smakade bra faktiskt. Jag hade försökt att uppgradera mina flighter ända sedan Arlanda men de på BA sa hela tiden att jag måste göra det i nästa skede och sen var det bara: Det skulle du ha gjort tidigare... Jag var sur som fan! Är det någon gång man vill kunna utnyttja sina poäng är det ju för att uppgradera en lång flight. Det var däremot rätt gott om plats ombord och jag fick slutligen en egen rad, men det var bara två säten på den. Många andra hade tre säten för sig själva och jag fick syn på en äldre man som jag misstänkte inte skulle vilja ligga ned och sova och frågade honom vänligt om han skulle utnyttja alla sätena eller om han kunde tänka sig att byta rad med mig. Han såg förvirrad ut och sa att han inte kunde engelska, så jag log vänligt mot honom och sa att han inte behövde bekymra sig, sen gick jag tillbaka till min rad. 5-10 minuter senare kom han bak till mig och sa att han till slut listat ut vad det var jag ville och han erbjöd mig sin rad! Jag frågade gång på gång om han var säker och han insisterade och jag var ju förstås överlycklig! Man sover ju så mycket bättre när man har tre säten för sig själv och kan ligga ner. Visst vore det ännu bättre med fyra säten, men det är det sällan på de flighter jag är på. Man kan ligga ned på sidan åt ena hållet i ett par timmar, men sen har man ont överallt och behöver vända huvudet åt andra hållet så att man kan sova på andra sidan. Dessutom gör det ont i knäna till slut eftersom man måste ligger med böjda ben för att få plats, men som sagt, det är ju så mycket bättre än att sitta hela resan. Jag kan tänka mig att det också är mycket säkrare och att risken för blodproppar minskar drastiskt. Min kirurg säger att alla får små proppar när de flyger, grejen är att se till att de är just små. Han har sagt till mig att jag måste ha flygstrumpor på mig och att jag måste ta Magnecyl eller Bamyl (Acetylcalicylsyra) inför resan för att minska risken för farliga proppar, så det gör jag. När jag kom fram tog jag en taxi från flygplatsen till hotellet Porto Bay Rio Internacional Hotel på Copacabana och det var så bra och fint läge som jag hade räknat med. Jag hade en balkong och fin havsutsikt från den. Dessutom hade jag fått tre minimuffins med kokos i och morgonrock och strandtofflor (flip flops). Det var sent när jag checkat in och kommit till rummet, så jag gick och lade mig direkt.

Äntligen iväg igen

29/3 På lördag morgon tidigt åkte jag till Arlanda för att flyga till London. Flighten var så gott om tom så jag hade en rad för mig själv och kunde ligga och sova. Flighten tar ju bara drygt 2 timmar, men det är i alla fall skönt att slippa sitta för trångt.
När jag kom till Heathrow tog jag Heathrow express in till Paddington, normalt sett så åker jag ju tunnelbanan in till Leicester Square, men den här gången skulle jag inte till London, jag skulle till Bristol.
Det tar rut 40 minuter till Paddington och där köpte jag en biljett till Bristol och det tog ytterligare ett par timmar och sen var jag på plats. Jag visste ungefär åt vilket håll hotellet låg från stationen och det var fint väder och jag hade inte jättemycket packning så jag promenerade dit. Det enda som var lite tungt var den sista uppförsbacken när man skulle ha med sig väskan upp.
Jag checkade in och lyckades sen hitta kommittén och så satte vi igång att jobba inför mötet.
På kvällen gick vi och åt tillsammans och D som är vår kassör hade bokat bord på en trevlig Italiensk Restaurang som vi var på även när vi var på rekognoseringsresa i Bristol tidigare.
Kvällen blev senare än jag tänkt mig, jag var helt slut och jag och S och R smet iväg när de andra gick för att ta en öl.

Hellre en som är snygg än en äkta pilot?

12/9 På torsdag eftermiddag skulle jag åka hem och tanken var att jag inte skulle in till mässan. Men anledningen att jag skulle åka hem så sent var just att ha en extradag om jag kände att jag inte hunnit med allt jag skulle göra. Min kollega åkte hem på morgonen så innan han behövde ta sig till flygplatsen gick vi för att äta frukost på mitt brunchcafé i Soho, Balans.
Som vanligt blev det en eggs benedict sen åkte han direkt därifrån till flygplatsen.
Jag gick tillbaka till hotellet och packade min väska och tog det lugnt ett tag och sen checkade jag ut och åkte trots allt in till mässan igen, jag hade ett par saker jag behövde göra där.
När jag sprang på amerikanen från tisdagskvällen var han helt röd i ena ögat och jag undrade vad det var, det var en vagel. Jag sa till J att min förhäxning hade fungerat och han bara nickade med ett lurigt leende. Senare mötte jag en svensk kompis utanför mässan och han hade hört av amerikanen att han blivit förhäxad av någon, men han visste inte att det var jag...
När jag var klar med det jag behövde göra satte jag mig i en leverantörs monter en stund eftersom jag känner rätt många som jobbar där och de är kul att hänga med. Mässan var rätt tom för dagen så många hade tid att umgås. I deras monter hade de en kille som de klätt som en pilot i deras specialkläder och alla tjejer var helt tagna av honom, han var både snygg och trevlig, även killarna verkade vara imponerade av honom. Han var egentligen från armén, inte flygvapnet, men det hade valt honom framför en pilot för att han var längre och snyggare. Undrar hur de förklarade det för piloten?
Jag gick ifrån mässan vid 17-tiden och just som jag var på väg till tåget mötte jag S som var på väg från det, honom har jag inte sett på några år och det var knappt att han kände igen mig. Han är ingen nära vän och är lite svår att komma underfund med, han tycker inte om så många människor och är lite egen, men efter några år av ovisshet om hur han skulle bete sig när man sågs, ibland var han trevlig, ibland sa han knappt hej, så har vi nu landat i en typ av vänskap och han är alltid trevlig mot mig.
Det var kul att träffa honom men jag var tvungen att skynda mig vid det här laget och gick till tåget och åkte mot flygplatsen.
I Engelska butiker är det mycket lättare att hitta nyttiga mellanmål än i Sverige, jag har svårt att äta kolhydrater ibland och det är mycket lättare att hitta mellanmål utan det i England än hemma. Se till exempel de här små snackboxarna på bilden, räkor med het sås i liten portionsförpackning, nyttigt och gott!

Jag var precis i tid till Heathrow, men flyget var försenat. Som jag brukar så satte jag mig på itsu sushirestaurang och åt sashimi medan jag väntade.
Jag var väldigt deppig för en sak som hänt under veckan och på flighten hem kom det ikapp mig eftersom jag för första gången hade tid att ens tänka ordentligt och jag lade mig ned i sätet och sjönk in i min sorg, när den allt för vänliga flygvärdinnan var så snäll så höll jag på att börja grina.
Det är ju alltid så när någon är snäll mot en när man är ledsen.
På Aranda var det lång kö i passkontrollen och när vi väl kom ut till bagagebandet så var det problem även där och vi fick vänta ett bra tag på vårt bagage.
Sen när jag skulle ta en taxi hem så fanns det bara konstiga bolag som skulle ha allt från 400-600:- för att köra mig till Väsby, Taxi 020 har fast pris från Arlanda till Väsby, 285:-...
Slutligen bad jag taxivärden att ringa en 020-taxi åt mig och han gjorde en nästan osynlig nickning till mig, ungefär som: "Smart val".
Han får inte rekommendera något bolag framför det andra utan måste serva alla. Jag tycker att det är väldigt störande att våra turister blir lurade av helt lagliga taxibolag som får ta precis vad de vill för en körning. Till och med i Thailand är det pålitligt så länge man får taxichauffören att köra på taxametern, men inte i välfärds-Sverige, här får man ta ockerpriser helt lagligt.
Jag kom inte hem förrän vid 1.30 och fick packa upp och sen packa väskan igen, det är dags för helgresa till Vetlanda på fredag morgon med syrran och kompisen S.

Jag undrar hur salt ser ut på röntgen?

10/12 På måndagen kunde vi inte riktigt bestämma oss för var vi skulle äta frukost och vi gick nåt varv runt Leicester Square innan vi bestämde oss för att äta på en Italiensk Restaurang där. Så gott som alla restauranger erbjuder frukost och de kostar ungefär lika mycket. Vi försökte hitta en som kunde servera laktosfri latte men det gick helt enkelt inte, det fick bli te istället och jag avskyr verkligen påste och det finns så gott som inga ställen i London som serverar nåt annat... Te-landet har mycket att lära av Svenska caféer...
Jag valde slutligen en vegetarisk "full english breakfast" eftersom jag tycker att engelsk korv och bacon är rätt äckligt. Det såg allt annat än gott ut men smakade helt okey och det konstigaste var att det som såg sämst ut var bäst, champinjonerna och den sega löken...

När vi ätit klart tog vi tunnelbanan till Knightsbridge och Harrods, där köpte jag julklappar till mamma och pappa. De är svåra att handla till och det är bättre att hitta nåt de inte kan köpa själva än något dyrt. De köper det mesta de vill ha eller behöver själva. Jag hittade några häftiga gejer till mamma, en stor, tung skiva salt att servera mat på. Man kan kyla eller värma den och sen servera på den. Jag tror att det är typsikt nåt som mamma kommer tycka är kul. Till det köpte jag också salt i stora bitar att ha på bordet med tillhörande rivjärn. Häftigt tycker jag.
Till pappa köpte jag två olika sorters Stilton Cheese.
Vi gick sen raka vägen till Starbucks på andra sidan gatan och tog en kaffe och K köpte en liten mellanmålsburk, det visade sig vara som en kall gröt av yoghurt, rivet äpple, bär och havregryn och det var både fräschare och mycket godare än vad det låter, det ska jag prova att göra hemma.
Vi satt på Starbucks i nån timme eller så, smuttade på vårt kaffe, pratade lite och utnyttjade det fria WiFi-nätet.
Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till Piccadilly och där gick vi in på lågprisbutiken Lillywhites och köpte en liten kabinväska att lägga alla våra grejer i när vi åkte hem. Sen gick vi till Tesco där vi köpte choklad till en kompis, kompis, dotter... och så köpte jag grönsaker, frukt och bär, det är så mycket fräschare och billigare än hemma att jag inte kunde låta bli.
När vi kom tillbaka till hotellet packade vi mina saker i den nya väskan och insåg strax att vi skulle behöva en till eftersom det inte fanns plats för K's grejer när jag packat ned mina.
När vi packat klart tog vi afternoon tea på hotellet och K älskade det och åt upp allt sitt och hälften av mitt!
Sen lämnade vi den nya väskan med de andra i bagagerummet och tog en promenad till Buckingham Palace medan vi snackade politik faktiskt...
Vi gick i utkanten av Green Park upp tills vi kom  till Ritz hotell och sen gick vi till Piccadilly igen och köpte en till väska.
På vägen tillbaka till hotellet gick vi över Leicester Square och där hittade vi en trevlig "bobby" som K ville fota sig med och skicka till sin pappa som är polis och det ställde han snällt upp på. De höll på och övervakade en kommande biopremiär med Tom Cruise, den andra biopremiären vi missade på 3 dagar...
Efter att ha packat om väskorna än en gång tog vi oss till Leicester Square tunnelbanestation igen och det kändes verkligen i magmusklerna efter att man puttat 35 kilo väskor framför sig upp för backen och med en massa folk i vägen. Sen var det bara att ta sig ned för trapporna och få sittplats på tunnelbana och sen skulle vi kunna slappna av i en timme.
Vi väntade några minuter och tog sedan tåget som skulle gå till Heathrow terminal 5, 123, så som man ska.
Efter ett par stationer började dock den inspelade rösten i högtalaren och den digitala texten på tåget att säga att det var till Terminal 123, 4. Då kommer man inte till 5:an alls...
K undrade vad vi skulle göra och jag sa att vi skulle vänta och se och hålla tummarna för att de blivit fel.
Vi hade is i magen och inte förrän vi hade bara 1-2 stationer kvar att byta på så insåg de sitt misstag och gjorde klart att tåget gick till terminal 5.
Tur att vi inte gjorde något överilat!
Strax senare var vi i säkerhetskontrollen och jag som är en rutinerad resenär har ju inte med mig saker som man inte får ha med sig i handbagaget och brukar normalt sett bara knata igenom kontrollen, men nu är de helt nitiska i London och jag fastnar varje gång fast det inte finns något konstigt i min väska.
Troligtvis var det väl det faktum att det var så mycket i väskan som störde dem och det kan nog vara svårt att fatta vad en stor skiva salt är för något när man ser det på röntgen?
I alla fall fick jag först stå och vänta ett bra tag innan de kollade min väska efter att den fastnat och sen fick jag stå och skämmas medan de packade upp låda på låda med frukt och bär och sen stora klumpar och skivor med salt...
Tjejen bredvid kunde inte låta bli att fnissa åt vad jag hade i väskan och åt min generade min medan de packade upp allt. Men när jag med låtsad tjurighet fräste åt henne att sluta skratta och sen hota henne med att stanna och kolla vad hon hade i sin väska så svalde hon skrattet och nickade med en fejkad bekymrad min och sen fnissade vi båda två igen.
Vi gick och åt sushi på Itsu så som jag brukar och sen gick vi till vår gate. Dessvärre var flighten försenad men vi kom iväg slutligen efter 40 minuters försening.
Jag är rätt säker på att en av tjejerna på vår flight har flygit samma flight som jag tidigare från London... Det är något med hennes utseende som gör att jag inte gillar henne, hon ser ut att vara en riktig bitch och hon snackar i telefon precis hela tiden.
Vi landade 0.15 och när vi kom ut för att ta en taxi så fanns det inga och det var en kö som väntade på bilar. Vi hade inte tänkt på att det var Nobelmiddag i stan denna kväll, de var visst upptagna i Stockholm allihopa. Vi behövde inte vänta särskilt längre i alla fall och fick till och med en 020-bil och så åkte vi först hem till mig coh jag betalade den biten och sen åkte K vidare till sin kille i Solna.
När jag kom hem matade jag bara Judas och packade upp alla färskvaror ur handbagaget och sen gick jag och lade mig. Judas var överlycklig att jag var hemma och att Turre inte var med att han sov på min mage hela natten. Jag som inte haft någraproblem att sova i London hade förstås sömnproblem igen nu när jag kom hem...

1 kg choklad, räcker det?

27/11 På tisdagen gick jag hem en timme tidigare från jobbet eftersom min mage fortfarande protesterade mot precis allt. Jag mådde illa, var yr och hade ont. Jag mådde helt enkelt konstigt.
På vägen hem stannade jag till vid min högstadieskola och lämnade en chokladkaka till vännen L som jobbar där. Ja, han var faktiskt min lärare när jag var tonåring! Hans elever blev väldigt avundsjuka på att han fick choklad och såg lite förvånade ut när jag knackade på bakdörren i regnvädret.
L hade bett mig köpa engelsk choklad åt honom och det enda de hade på Heathrow var 1 kg kakor, så det var det han fick!
Sen var det meningen att jag och J skulle ta en långpromenad på kvällen, men det regnade precis hela dagen och kvällen så J lade in veto mot det och vi blev hemma på varsitt håll. Jag som är frusen kan ju inte påstå att jag gillar att vara ute i isande regn, men hade hon hängt på så hade jag gått i alla fall, bara för att liksom.
På kvällskvisten började det komma snöblandat regn istället.
Eftersom jag plötsligt hade en hel eftermiddag och kväll till ingenting så gjorde jag faktiskt lite nytta, jag dammsög, vek kläder och plockade undan lite. Men jag mådde fortfarande rätt dåligt så jag gick och lade mig redan vid 23.

Hur vuxen är du?

23/11 På fredagen blev det ju en tidig start och vi skulle ses i lobbyn vid 6 på morgonen. Redan fem minuter i sex fick jag ett sms av kollegan som undrade var jag höll hus... Sån är han, man bestämmer en tid och han är på plats före den utsatta tiden och undrar varför man själv inte är där.
Nåja, vi var i alla fall på plats på flygplatsen bara runt 10-15 minuter senare och det visade sig att BA inte har någon "Self Check In" på Belfast City Airport så vi fick gå till disken. Jag ber om en bra plats och tjejen tittar knappt på mig och ger mig två boardingkort. När jag påpekar att jag fått en plats vid gången trots att det står på min stamkundsprofil att jag helst vill sitta vid fönstret så grymtar hon bara till nåt och viftar iväg mig.
Vi hade båda fått de sämsta platserna på hela planet, för båda våra flighter och då får man ju gissa att vi var först att checka in åtminstone till flighten från London bortsett från de som checkat in on-line...
Nu hamnade vi i alla fall längst bak och på varsin sida av gången...
Det visade sig däremot finnas två rader med bara en passagerare på och efter att ha pratat lite med en av stewarderna så visade han mig till en av dem och jag slapp i alla fall att sitta halvt i knät på nån.
När vi kom till London hann vi återigen inte så mycket mer än att byta terminal. Vi särade på oss och rusade iväg till varsin butik. Jag kom tillbaka med 1 kg choklad till en kompis och en påse med schampo och balsam av rätt typ till mig.
När vi skulle iväg så blev vi plötsligt försenade med 10-15 minuter eftersom de hittat ett fel på ett hjul och var tvungna att byta, jag måste erkänna att jag är lite imponerad över att man inte blir mer försenad än så i ett sånt läge...
Vid 14.30 ungefär landade vi på Arlanda och jag fick min väska nästan direkt och jag och Z tog oss ut och hittade pappa där, han hade kommit för att hämta mig eftersom vi tagit Z's bil till flygplatsen så att han skulle slippa åka fram och tillbaka när vi kom hem, han bor norr om Arlanda.
När jag kom hem eldade jag och låg och stirrade upp i taken en stund från soffan och sen var det dags att jobba igen, vid 17 ringde jag in till ett telefonmöte i England och var inte klar förrän drygt en timme senare. Sen hoppade jag kvickt in i duschen, sminkade mig och åkte till Danderyd för att vara med på Quiz-L's inflyttningsfest.
Det ser ut på bilden som om vi har skittråkigt men det hade vi faktiskt inte, vi spelade vuxenspelet och hade rätt kul. Jag tror att jag slutade på 26,5 år gammal eller nåt men en del frågor eller poängen på dem var rätt konstiga.
Jag var dock så sliten efter de senaste dagarna och Turre satt ju i bilen också, så jag åkte redan vid 22 någon gångn och kom faktiskt i säng vid 23.

Så kom vi iväg trots allt

21/11 På onsdagen duschade jag på morgonen och tog min packning och åkte till jobbet. Än hade vi inte fått något tecken på att de förstått vad vi ville ha och därmed var resan inställd. Men jag är ju envis, så slutligen fick jag tag i E i Belfast och hon och jag förstod varandra mycket bättre än vad jag och killarna har gjort, eller förresten killarna har förstått killarna också... Hon och jag förstod i alla fall varandra väldigt snabbt och hon lovade att återkomma med bekräftelse på att det gick att ordna inom 30 minuter.
En stund senare ringde hon och lovade att allt skulle fungera, för att bekräfta skickade hon också ett mail som bekräftade att de förstått och att det skulle bli av. En kvart senare var jag och kollegan Z på väg till Arlanda!
Våra chefer släppte ju iväg oss när vi kunde visa att det vi ville göra skulle bli av och allt var ju redan bokat och fixat.
Jag hade ju inte alls räknat med att åka så pappa fick ta hand om Turre på väldigt kort varsel men det var inga problem.
Vi åt lite enkel lunch i loungen på Arlanda och sen var vi iväg. Jag var först av alla ombord på flygplanet och det har då aldrig hänt tidigare, det var en rätt kul känsla! Dessutom var det ju inget problem att få in sitt handbagage i utrymmet ovanför och det är inte mer än rättvist att jag får lägga in mitt först eftersom jag alltid checkar in det bagage som inte måste bäras. Jag fattar inte hur folk orkar släpa omkring på resväskor istället för att checka in dem.
Vi hade inte överdrivet lång tid i London, vi hann mest byta till rätt terminal och sen gå ombord på nästa flight. Jag handlade schampo, balsam och hårspray på Heathrow och sen tog jag en mugg kaffe medan Z läste sin flygtidning han köpt, det var vad vi hann där. Tyvärr hade inte Terminal 1 samma utbud på Boots och jag var tvungen att köpa schampo och balsam som inte var det jag ville ha.
Lite försenade kom vi till Belfast och tog en taxi till hotellet, vi checkade bara in och gick sen ut för att hitta nåt att äta.
Utanför The Crown (Världens äldsta pub?) fick vi hjälp av vakterna att hitta en restaurang att äta på. De pekade och förklarade och 5 minuter senare hittade vi en Kinarestaurang och gick in där.
Jag ville ha en won ton noodle soup och det kunde de ordna. Den var helt okey om än inte lysande. Det som är kul i asiatisk mat är att de tillagar isbergssallad, jag vet inte varför vi inte gör det här, men det är gott faktiskt. Det ska jag komma ihåg nästa gång salladen börjar bli för tråkig för att äta.
Z var jättenöjd med sin mat, vad jag förstår har han aldrig ätit Kinamat i Storbritannien och det är stor skillnad mot att göra det i Sverige.
Singapore och Storbritannien tycks ha mer "riktig" kinamat och i Singapore består befolkningen av runt 80% kineser, så de lär ju kunna det där...?
När vi ätit gick vi raka vägen tillbaka till hotellet och gick och lade oss, för då hade klockan hunnit bli runt 22.30 och det tar ju ett tag att somna. Fast på vägen gick vi förbi vakterna igen och de frågade om vi hittat nåt ställe att äta på och vi tackade glatt för hjälpen och berättade att vi ätit gott.

Ur elden i frysen

29/10 På måndag morgon landade vi i London och det hade varit en förhållandevis bekväm resa med en granne som bara ville upp och kissa en gång och satt stilla och sov tyst resten av tiden. Själv sov jag inte särskilt mycket men satt i någon sorts dvala som fick tiden att gå rätt effektivt. Jag lyssnade på spotify i telefonen och mediterade antar jag, tiden gick i alla fall rätt fort. Jag såg en film också, Magic Mike. Jag är kanske den enda som inte hört ett ord om den filmen, men jag visste inte alls vad det var men ville se en komedi så valet föll på den. Jag tycker inte att den var särskilt bra eller särskilt rolig heller måste jag erkänna, men visst hade den sina poänger, bara inte tillräckligt många för att vara sevärd. Folk kommer att se den och har säkert sett den för att all marknadsföring sagt att det är en massa naket för kvinnor i den...
De drygt två timmarna jag hade i London gick rätt fort och min vana trogen gick jag till itsu för äta sushi. Den här gången best'llde jag sashimi eftersom jag inte var sugen på en massa ris. Några få nigiri blev det i alla fall. Den andra flighten borde ha känts väldigt kort och gör det oftast också. 2,5 timme jämfört med 9-10 timmar borde kännas kort. Men jag var mentalt förberedd på att första flighten skulle vara lång och den andra kort, så det kändes nästan tvärtom.
Jag sov lite på den andra flighten i alla fall.
Vid strax efter 20 landade jag på Arlanda och det är alltid en konstig känsla att komma hem. Det känns på samma gång som om man varit borta jättelänge och att man inte ens åkt iväg... Vädret lämnade en del att önska däremot och jag fick bita ihop mot kylan när jag gick ut genom dörren.
Pappa hämtade inne vid ankommande och körde mig hem och så fick jag tillbaka min hund samtidigt.
När jag kom hem var det 13 grader i huset. Jag hade fått ett sms av syrran när jag landade i London med en fråga om hon skulle tända i kaminen, men då var jag på första flighten och när jag landade var det försent, då hade hon åkt från Väsby. Gulligt av henne att fråga i alla fall.
Men nu tände jag i kaminen och värmen steg sakta till en mer lagom temperatur.
Jag höll mig uppe en stund för att säkerställa värmen och när jag väl kom i säng var jag helt slut. Tänk vad trött man blir av att resa!

Mat och dimma

19/10 Om ni hoppades på ett spännande inlägg om resan till USA på fredagen så måste jag göra er besvikna, resor är inte spännande och oftast är det så man vill ha det, inte sant?
Det mest spännande som hände under resan var när det serverades mat och den som någon gång rest vet att det bara är ännu ett sätt att få tiden att gå.
Jag hade varit tvungen att gå upp vid 4.30 för att hinna duscha och få allt klart till taxin hämtade upp mig vid 5.15 på morgonen.
Det gick som vanligt kvickt att checka in och komma genom säkerhetskontrollen på Arlanda. Jag upplever inte att de är mindre noggranna än de andra flygplatsernas kontroller, bara snabbar och effektivare.
Jag gick till loungen och tog mig lite frukost och sen var det dags att åka till London, första etappen av resan.
Vi fick en relativt bra frukost på planet men jag hade ju ätit så jag smakade mest på mackan men drack tomatjuice så som jag brukar när jag reser. Jag drack upp apelsinljuicen också men varför vet jag inte.., Jag gillar inte apelsinjuice och så får jag ont i magen av den också.
Jag sov lite på planet och läste resten av tiden och när man är inställd på en långresa så är de 2½ timmarna till London verkligen ingenting.
I London fick jag vänta nästan 5 timmar på nästa flight men det var jag också inställd på så det gick också fort. Jag köpte lite skavsårsplåster till, flygstrumpor eftersom jag glömt att ta med och så köpte jag hårspray, schampo och balsam på Boots.
Sen satte jag mig på itsu för att äta lunch, det är ju tradition för mig nu för tiden att göra det på Heathrow och det ger mig en chans att sitta i lugn och ro utan att bli störd. Jag gick inte därifrån förrän det var dags att börja gå till gaten. Väl på plats plåstrade jag om mina redan ömma fötter, stjälpte i mig en latte och satte på mig strumporna.
Den som aldrig rest en lång flight har verkligen inte missat något om man bara tänker på själva resan. Att sitta inklämd på ett plan med hundratals andra människor, varav vissa stinker, andra låter och resten trampar på en eller springer in i en, ja sånt kan man ju leva utan... Det känns ju sällan att man flyger och det är svårt att motivera sig själv till att sitta stilla och tyst istället för att kliva av. Jag hade hamnat bredvid en beslöjad mamma, eller kan det ha varit mormor(?) med ett barn på runt 2-3 år.
Min ångest när jag insåg att jag skulle sitta bredvid ett litet barn hela vägen gick tydligen inte att dölja, för en stund senare frågade mannen på andra sidan gången om jag ville byta plats med honom ifall jag trodde att jag skulle bli störd av flickan. det visade sig vara pappan(?).
Glad för chansen bytte jag plats och hamnade bredvid en bred man som var trevlig men som gjorde att jag halv hängde ut i gången och det gjorde förstås att folk sprang in i antingen mitt ben eller min skuldra så fort de skulle förbi...
Flickan visade sig dock vara en riktig pärla! Vi märkte inte av henne på hela resan och då var hon ändå vaken större delen av tiden. Hon satt bara i sitt säte och lekte.
Till middag valde jag vegetarisk pasta och den smakade bra men var helt oljig.
Vid 16 landade jag på San Francisco Airport och tog flygplatståget mot hyrbilsdisken. Lagom tills jag var framme ringde kollegan D och hade precis landat. Vi hade tagit olika flighter eftersom vi bor på olika håll i landet, ändå kom vi fram med bara en halvtimme mellan oss. Tanken var att jag skulle plocka ut en hyrbil lagom tills han dök upp och sen skulle vi åka.
Allt var färdigt, uthyraren skulle bara ha mitt körkort och då inser jag att det inte finns i plånboken. Besviken och orolig kunde jag inget annat göra än att vänta in D och så fick han hyra bilen vilken ingen av oss var glad över. Jag föredrar att köra, han föredrar att slippa. Dessutom skulle ju jag åka tillbaka till San Francisco på torsdagen och D kunde lika väl flyga som köra. Frågan var ju hur jag skulle komma dit nu...
Nåja, vi kom iväg i alla fall, tur att inte D också glömt körkortet...
Vi körde in till hotellet vid Union Square och efter att ha parkerat, checkat in och tagit upp våra väskor så möttes vi upp i receptionen bara 10 minuter senare för att gå ut och ta nåt att äta.
Tanken var först att gå till ett Steak House men slutligen gick vi in på ett riktigt hak eftersom vi inte var så hungriga trots allt.
Vi valde kvällens special, kotlett med bakad potatis, vitlöksbröd och grönsaker.
Det var helt okey men ingen kulinarisk läckerhet och ingen av oss åt upp allt.
Själv klarade jag bara lite kött och grönsaker och lämnade resten.
När vi ätit var vi helt slut, vi hade ju rest sedan 4.30 på morgonen och nu var klockan runt 22-23 och då får men betänka att dagen blivit 9 timmar längre än normalt också eftersom vi rest tillbaka i tiden...
Vi gick och lade oss och bestämde att vi skulle ta sovmorgon så länge vi kunde på lördagen.
Innan jag gick och lade mig gick jag ut på min balkong och tog ett par cigg, lyxigt att få en balkong mitt i San Francisco, det var bara jag som fått det, inte D.
Dimman låg tjock över stan så som den är känd att göra till och från och det var väldigt vackert.

Fantastiskt, jag fick en ny!

10/2 På fredagen gick jag upp rätt så tidigt, dehade inte ens fått klart frukosten i matsalen ännu. Men de serverade mig kaffe och toast så jag var nöjd ändå. Sen hämtade jag mina väskor och checkade ut och så gick jag till tunnelbanestationen runt hörnet. Badet jag tagit kvällen innan höll mig fortfarande behagligt varm. Tunnelbanan går även ovan mark när man kommer ut ur London och det var rätt mycket snö faktiskt, så såg det inte ut dagen innan.

Det tar ungefär 1 timme med tunnelbanan till Heathrow och när jag kom dit checkade jag in och lämnade väskan och sen gick det av bara farten. Det var en rätt lång kö in för att visa pass och biljett före säkerhetskontrollen men killen som satt i den luckan där de som har förtur får gå vinkade fram mig och sen antagligen på grund av det hamnade jag i en väldigt kort kö till säkerhetskontrollen också. Jag hann inte ens ta upp dator och sånt för det var mina tur direkt då jag kom fram så de i röntgen fick vänta lite på mig. Fast det gjorde ingenting, jag hade ingen i kö efter mig, alla andra stod i långa köer längre bort.

När jag kom in i hallen gick jag raka vägen till elektronikhandeln där jag köpt min kindle och de tittade på den i ungefär 5 minuter och sen frågade de om jag provat det ena och det andra och sen fick jag en ny... bara sådär! De skrev ett nytt kvitto och så och nu gäller garantin ett år även på denna. Men de lurade på mig en försäkring som räcker i 3 år och då får man en utbytes kindle eller motsvarande om det kommit nya modeller oavsett vad som hänt med den även om den är krossad.

Jag var alltså rätt nöjd med bemötandet och gick nöjd därifrån.

Sen åt jag lite sushi för nu var det lunchdags och sen var det dags att gå till gaten och när jag kom dit var jag en av de sista att gå ombord. Det visade sig att jag hade 3 säten för mig själv, fast det är inte lika mycket värt på en så kort flygningen som det är på en lång. Folk skulle titta rätt konstigt på en om man lade sig ned och sov tror jag. Men sov gjorde jag om än sittande och det kändes som om jag var hemma i ett nafs.

Pappa stod och väntade på mig när jag kom ut ur ankomsthallen och vi gick ut till bilen och han körde mig hem. Turre var glad att se mig och jag att se honom. Pappa hade med sig en batteriladdare till bilen så som jag bett honom och vi satte batteriet på laddning innan han åkte.

Jag gick in och tände i kaminen och sen sov jag middag med katten och hunden liggande på mig, mysigt att ha dem omkring sig igen.

Jag tog det lugnt resten av kvällen. Jag åt knäckemackor med keso och tomat till mellanmål, det var gott och ser ju så fräscht ut också.
Jag bakade bröd till helgen också, skönt att ha det gjort.
Jag hade haft en underlig känsla i halsen under flygningen och nu var halsmandlarna jättesvullna, gissade att det var en förkylning på gång så jag tog såna där Esberitox.

Jag tappade ansiktet

När jag vaknade på planet på morgonen ar det ungefär en timme till landning och jag blev serverad frukost som en av de första i kabinen. Jag blev lite misstänksam och insåg ju att det var han som haft min plats tidigare som skulle ha den frukosten, så jag langade den vidare till honom. Men sen tog det så lång tid för dem att servera alla andra att han gömde sina rester och tog emot en frukost till och jag höll på att bli helt utan eftersom de hävdade att jag redan fått en... men sen när jag väl fick en och öppnade lådan insåg jag att den innehöll en muffin med russin i och fruktyoghurt. Jag äter inte efterrätter till frukost, det går ju bara inte att äta sött när man är hungrig och yoghurt är ju inte optimalt eftersom jag är laktosintollerant och på fastande mage är det ju mycket värre. Jag frågade om de inte hade annat än godis till frukost och fick en stadigt nej. Det var ju bara det att min granne fått en brödbit istället och man kunde dessutom känna lukten av varmt bröd från business class. Jag inser att de inte kan ge oss alla det, men man kan ju tycka att det är vettigare än att helt utan en min eller dåligt samvete acceptera lådan orörd tillbaka och inse att jag som enda person ombord skulle få vara utan frukost... Hur kan man ens få för sig att servera muffins till frukost? Sockermuffins med lite sockeryoghurt vid sidan om liksom... blä!
Strax senare landade vi i London och jag gick och gjorde de ärenden jag satt mig för. Jag gick till Boots och köpte ansiktsservetter, gick sen och köpte te på Harrod's och sen gick jag för att äta frukost/lunch på itsu. Jag åt en rätt stor portion sushi eftersom jag hade gott om tid och dessutom ville ha en ursäkt att sitta länge vid deras bord och jag satt i alla fall i nån timme innan jag letade efter någonstans att sova, jag var helt slut.
Slutligen hittade jag en plastbänk med två sitsar utan mellanbarriär och sen en till sits vid sidan av. Jag såg en kille likka på en sån tvåsits med benen runt barriären till den tredje så jag gjorde likadant och låg faktiskt riktigt, riktigt bra! Med ett stadigt grepp om handtaget på min fotoryggsäck med pass, plånbok, kamera och annat värdefullt så somnade jag faktiskt som en stock och sov i drygt en timma. Sen började det bli dags att ta sig till gaten och jag hasade ditåt. Ute vid piren fanns ett kafé där jag köpte en latte att ta med ombord och sen satte jag mig och väntade. När de andra började gå ombord såg jag plötsligt att B som jag känner från Tudor Arms var på samma flight som jag men vi sa ett snabbt hej och sen var han tvungen att gå med strömmen mot planet, han pendlar mellan London och Stockholm eftersom han har familjen i London men företaget i Stockholm.
Väl ombord somnade jag igen och sov större delen av flighten och sen var vi framme. När man har gjort några långresor känns det nästan som om man är hemma när man kommer till London, jag är där så pass mycket och dessutom är det ju bara 2½ timme att flyga hem.
När jag landade väntade syrran och systerdottern L på mig på Arlanda, de hade med sig Turre och skjutsade mig hem, det är en rutin vi har, om syrran kan så hämtar hon mig på Arlanda och sen får jag skjuts hem och så håller de mig sällskap när jag packar upp. Jag brukar ju handla smink till syrran och så brukar jag köpa en Starbucks-mugg också och så tror jag de är nyfikna på vad jag har köpt till mig själv och vad jag köpt för mjukisdjur till mamma också. Jag tycker att det är en mysig rutin och det hjälper mig att packa upp snabbt.
När de åkte hem efter nån halvtimme det vill säga vid 18.30 ungefär så hoppade jag snabbt in i duschen, vid det här laget stank jag på riktigt och sen åkte jag raka vägen in till Tudor för quiz med mitt lag. Jag hade flaggat för att jag skulle bli sen men jag var inte mer än 10 minuter sen eller nåt sånt, men jag slapp skriva den här gången i alla fall, det gjorde L eftersom han redan börjat.
När jag kom dit var jag nog i andra andningen, men efter nån timme började jag känna mig fruktansvärt trött och Quiz-L tittade sensationslystet på mig och utbrast, det ser ut som om ditt ansikte har ramlat ned! De andra höll med om att ansiktet hängde och det fick mig ju inte att känna mig mycket bättre.
När jag kom hem var det helt uderbart att lägga sig att sova i sin egen, mjuka säng!