På plats på Copacabana

11/4 På lördag morgon tog jag en taxi till Arlanda, nu skulle jag åka till Rio de Janeiro på semester. Jag flög från Terminal 2 vilket jag gillar, den är liten och bekväm och loungen där är den bästa på Arlanda. Jag gillar också att flyga British Airways om möjligt, jag tycker att deras crew är trevligare generellt jämfört med andra bolag. Fast nu är de faktiskt lite hotade av Lufthansa som jag flugit lite med det senaste året, de är på gränsen till strået vassare.
Jag åt frukost på Arlanda och jag brukar ju äta sushi på Heathrow men de har stängt Itsu där och informationspersonalen säger att de inte kommer tillbaka. För mig låter det väldigt konstigt med en modern flygplats utan ett sushiställe... Istället åt jag en macka på ett av kaffeställena, jag köpte också några små kakor och grejer att ha som nödproviant i Rio och under flighten om det skulle behövas.
När jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Heathrow så var det plötsligt någon som ropade: Alan! Alan! och jag höll på att bryta ihop totalt liksom två tjejer bakom mig, jag antar att de flesta har sett klippet på youtube med ekorren eller vad det är som står och "ropar" Alan? Ja, det gjorde i alla fall min dag. Maten ombord på den andra flighten var riktigt bra, jag inser att det ser allt annat än bra ut på bild, men det smakade bra faktiskt. Jag hade försökt att uppgradera mina flighter ända sedan Arlanda men de på BA sa hela tiden att jag måste göra det i nästa skede och sen var det bara: Det skulle du ha gjort tidigare... Jag var sur som fan! Är det någon gång man vill kunna utnyttja sina poäng är det ju för att uppgradera en lång flight. Det var däremot rätt gott om plats ombord och jag fick slutligen en egen rad, men det var bara två säten på den. Många andra hade tre säten för sig själva och jag fick syn på en äldre man som jag misstänkte inte skulle vilja ligga ned och sova och frågade honom vänligt om han skulle utnyttja alla sätena eller om han kunde tänka sig att byta rad med mig. Han såg förvirrad ut och sa att han inte kunde engelska, så jag log vänligt mot honom och sa att han inte behövde bekymra sig, sen gick jag tillbaka till min rad. 5-10 minuter senare kom han bak till mig och sa att han till slut listat ut vad det var jag ville och han erbjöd mig sin rad! Jag frågade gång på gång om han var säker och han insisterade och jag var ju förstås överlycklig! Man sover ju så mycket bättre när man har tre säten för sig själv och kan ligga ner. Visst vore det ännu bättre med fyra säten, men det är det sällan på de flighter jag är på. Man kan ligga ned på sidan åt ena hållet i ett par timmar, men sen har man ont överallt och behöver vända huvudet åt andra hållet så att man kan sova på andra sidan. Dessutom gör det ont i knäna till slut eftersom man måste ligger med böjda ben för att få plats, men som sagt, det är ju så mycket bättre än att sitta hela resan. Jag kan tänka mig att det också är mycket säkrare och att risken för blodproppar minskar drastiskt. Min kirurg säger att alla får små proppar när de flyger, grejen är att se till att de är just små. Han har sagt till mig att jag måste ha flygstrumpor på mig och att jag måste ta Magnecyl eller Bamyl (Acetylcalicylsyra) inför resan för att minska risken för farliga proppar, så det gör jag. När jag kom fram tog jag en taxi från flygplatsen till hotellet Porto Bay Rio Internacional Hotel på Copacabana och det var så bra och fint läge som jag hade räknat med. Jag hade en balkong och fin havsutsikt från den. Dessutom hade jag fått tre minimuffins med kokos i och morgonrock och strandtofflor (flip flops). Det var sent när jag checkat in och kommit till rummet, så jag gick och lade mig direkt.

Vaknade i Linköping och somnade i London

25/11 På måndag morgon vaknade jag helt frisk som genom något slags under! All frossa och sånt var spårlöst borta och efter en dusch kände jag mig riktigt fräsch.
Efter en gemensam frukost nere i hotellrestaurangen åkte vi iväg på vårt möte. Det gick bra och fort och vi kunde åka hemåt ganska tidigt.
Eftersom vi kom tillbaka till Stockholm mitt på dagen var det heller inga problem med trafiken så när jag kvickt lämnat av A i Kallhäll åkte jag raka vägen hem, bytte väska och lämnade bilen och 15 minuter senare satt jag i en taxi på väg till Arlanda.
När man flyger British Airways till London åker man från Terminal 2. Förr var det en pina att åka från den terminalen, men nu när de fixat till den är den faktiskt den jag föredrar. Den är liten och intim och det går fort i både incheckning och säkerhetskontroll. Dessutom finns det en helt ny och fräsch lounge där, med mycket gott om plats och många val då det gäller miljö och hur man vill sitta/ligga.
Det finns barer med barstolar, det finns vanliga bord, det finns soffgrupper, fåtöljer och till och med liggstolar och sittpuffar som är stora nog att ligga och sova på om man har mycket tid att slå ihjäl. Det finns också skymslen som är mer privata så man kan slappna av om man vill och självklart finns det gott om strömkällor och tillgång till trådlös wifi.
De har samma mat i alla loungerna på Arlanda, men på något sätt känns buffén på loungen i terminal 2 alltid lite fräschare än de andra.
Drygt två timmar senare satt jag på tunnelbanan in till London.
Lagom tills jag kommit ur tunnlarna på Heathrowsidan så ringde min telefon och det var någon som ringde från svenskt nummer men pratade engelska...
Jag var helt förvirrad och vägrade svara på annat än svenska eftersom jag var så övertygad om att det var en svensk som ringde och att jag bara inte hörde honom ordentligt.
Sent om sider insåg jag att det var min vän B från Malta som ringde och att han hade nytt svensk nummer för att ha just befann sig i Stockholm.
Det var han och hans vän D som ringde för att se om jag kunde möta upp dem och det hade ju varit jättekul, men jag hade ju just anlänt i London.
B skulle vara kvar ett tag och vi bestämde att höras när jag kom tillbaka till Stockholm igen.
När jag checkat in på mitt hotell vid Trafalgar Square var jag svettig och kände mig väldigt ofräsch och hoppade in i duschen för att tvätta bort resdammet som man ju brukar säga.
Knappt en timme senare ringde de från receptionen, min vän M var på plats för att möta mig för middag.
Jag var inte riktigt klar så han kom upp och väntade på mig och sen tog vi en promenad till China Town där vi som vanligt snackade en massa och skrattade en hel del.
När M indikerade att mannen som satt bredvid mig satt och stirrade på mig fick vi ännu ett skrattanfall men sen var tiden ute och M var tvungen att ta tåget hem igen.
Själv gick jag på en nattpromenad så som jag gillar att göra i London och på vägen tillbaka gick jag förbi Boots och handlade schampo, balsam och lite annat som jag planerat att göra där.
Jag kom i säng vid midnatt ungefär.