En vanlig dag i London

5/4 På lördagen träffade jag J för frukost och senare mötte jag upp med M igen och vi åt middag och bröt upp tidigt eftersom han skulle åka hem till USA tidigt nästa morgon. Vi fick varsin fortune cookie efter middagen och ni ser på bilden vad det stod i min. Det gör jag nog redan tror jag...

Vaknade i Linköping och somnade i London

25/11 På måndag morgon vaknade jag helt frisk som genom något slags under! All frossa och sånt var spårlöst borta och efter en dusch kände jag mig riktigt fräsch.
Efter en gemensam frukost nere i hotellrestaurangen åkte vi iväg på vårt möte. Det gick bra och fort och vi kunde åka hemåt ganska tidigt.
Eftersom vi kom tillbaka till Stockholm mitt på dagen var det heller inga problem med trafiken så när jag kvickt lämnat av A i Kallhäll åkte jag raka vägen hem, bytte väska och lämnade bilen och 15 minuter senare satt jag i en taxi på väg till Arlanda.
När man flyger British Airways till London åker man från Terminal 2. Förr var det en pina att åka från den terminalen, men nu när de fixat till den är den faktiskt den jag föredrar. Den är liten och intim och det går fort i både incheckning och säkerhetskontroll. Dessutom finns det en helt ny och fräsch lounge där, med mycket gott om plats och många val då det gäller miljö och hur man vill sitta/ligga.
Det finns barer med barstolar, det finns vanliga bord, det finns soffgrupper, fåtöljer och till och med liggstolar och sittpuffar som är stora nog att ligga och sova på om man har mycket tid att slå ihjäl. Det finns också skymslen som är mer privata så man kan slappna av om man vill och självklart finns det gott om strömkällor och tillgång till trådlös wifi.
De har samma mat i alla loungerna på Arlanda, men på något sätt känns buffén på loungen i terminal 2 alltid lite fräschare än de andra.
Drygt två timmar senare satt jag på tunnelbanan in till London.
Lagom tills jag kommit ur tunnlarna på Heathrowsidan så ringde min telefon och det var någon som ringde från svenskt nummer men pratade engelska...
Jag var helt förvirrad och vägrade svara på annat än svenska eftersom jag var så övertygad om att det var en svensk som ringde och att jag bara inte hörde honom ordentligt.
Sent om sider insåg jag att det var min vän B från Malta som ringde och att han hade nytt svensk nummer för att ha just befann sig i Stockholm.
Det var han och hans vän D som ringde för att se om jag kunde möta upp dem och det hade ju varit jättekul, men jag hade ju just anlänt i London.
B skulle vara kvar ett tag och vi bestämde att höras när jag kom tillbaka till Stockholm igen.
När jag checkat in på mitt hotell vid Trafalgar Square var jag svettig och kände mig väldigt ofräsch och hoppade in i duschen för att tvätta bort resdammet som man ju brukar säga.
Knappt en timme senare ringde de från receptionen, min vän M var på plats för att möta mig för middag.
Jag var inte riktigt klar så han kom upp och väntade på mig och sen tog vi en promenad till China Town där vi som vanligt snackade en massa och skrattade en hel del.
När M indikerade att mannen som satt bredvid mig satt och stirrade på mig fick vi ännu ett skrattanfall men sen var tiden ute och M var tvungen att ta tåget hem igen.
Själv gick jag på en nattpromenad så som jag gillar att göra i London och på vägen tillbaka gick jag förbi Boots och handlade schampo, balsam och lite annat som jag planerat att göra där.
Jag kom i säng vid midnatt ungefär.

Ännu en Londonresa

9/9 På måndagen hämtade pappa mig när han var på väg till jobbet, jag skulle ju resa igen och ville slippa ta med bilen till jobbet.
Jag skulle bara in för att se om min kollega D's biljetter till seminariet hade dykt upp i posten under morgonen, men det hade de inte...
Sen skjutsade syrran mig till Arlanda någon halvtimme senare. Eller, jag körde mig själv dit i hennes bil eftersom hon inte mådde särskilt bra och helst bara körde hem bilen.
Jag gick igenom säkerhetskontrollen och satte mig sedn i loungen, den nya som finns i terminal 2 är den bästa loungen jag har träffat på tror jag. De jag har tillgång till är lite lågbudget, men den här är riktigt bra. Men de har alltid precis samma sallad och så vidare, men den är stor, trevlig och det finns många olika typer av sittplatser att välja på. Jag satt och jobbade och åt frukost/lunch och sen jag min kollega checka in till flighten genom fönstret på loungen och strax senare dök han upp han också, han hade ju flugit från Gotland där han bor på helgerna.
Sen flög vi till London för en stor mässa. Vi hade bestämt oss för att bo i centrala London för att det är rätt stendött runt mässan på kvällarna, så det är lättare att hitta någonstans att äta till exempel om man bor mer centralt.
Dessutom är hotellrummen runt mässan uthyrda 1-2 år i förväg.
Vi var på plats i London runt 14, så medan min kollega sprang en stund på löpbandet gick jag till Boots och handlade schampo och balsam bland annat. Sånt tar jag aldrig med mig till London, utan tar chansen att handla sånt billigare där och ta hem.
Framåt kvällen gick vi och tog en öl på Waxy's Little Sister som ligger i närheten av Leicester Square och sen gick vi till China Town för att äta Crispy Duck. D var lite skeptisk, men tyckte att det var jättegott.
Vi tog en tidig kväll eftersom vi båda blir väldigt trötta av att resa och det skulle bli en tidig morgon på tisdagen.

Fritagning av fjäril i Londons tunnelbana

31/8 På lördagen struntade jag i min gratisfrukost och tog med mig min kollega till mitt brunchcafé i Soho. Jag tog som vanligt en Eggs Benedict, jag tittar alltid på menyn men det slutar med en sån i alla fall. J har inte varit i London lika mycket som jag, framförallt var det rätt länge sedan, så vi försökte komma fram till vad som var den bästa aktiviteten för dagen, vår flight skulle gå hem på eftermiddagen. Vi landade på att ta en Sightseeing Buss runt stan. Det tar drygt 2 timmar att åka hela rundan och vi var noga med att se till att ha en riktig guide på bussen, det är så trist med bandinspelning. Vi hade lite svårt att höra vad han sa dock eftersom vi hade ett par amerikaner framför oss som pratade väldigt högt om både det ena och andra. Till slut kände vi oss tvungna att be dem vara lite tystare och då bad de om ursäkt och var tystare ett par minuter men sen glömde de sig... Vi såg stora delar av vackra London och vädret var vackert och varmt. Vi såg också en ny typ av seightseeing fordon, en cykelbar! Man cyklar sig runt London och dricker öl under tiden, snacka om att få mycket gjort på samma gång.
När vi kom tillbaka till Leicester Square där vi utgått ifrån steg vi av och tog en promenad till China Town för en tidig middag innan vi skulle åka till flygplatsen.
Vid 17.20 tog vi tunnelbanan till Heathrow och mitt i tunnlarna under London såg vi en fjäril i tunnelbanevagnen!
Bilden är väldigt suddig, men om ni tittar noga så ser ni den kanske. Till ett barns förundran ställde jag mig upp, gick fram till fönstret och fångade fjärilen i handen. Några stationer senare var vi ute ur tunnlarna och ovan jord, så då steg jag upp igen och släppte ut den på stationen. Barnet var överförtjust och lite förvånad och jag log mot henne och nickade lite.
Vi kom i precis lagom tid till flygplatsen även om J varit orolig för att vi skulle bli sena, han vill alltid vara ute i mycket god tid, medan jag är i tid, varken för tidig eller för sen. Vi får alltid försöka komma överens om hur vi ska göra när vi reser eller ska på ett möte.
Vi landade på Arlanda vid 21 och tog en taxi till jobbet där vi lämnat bilarna, jag var hemma vid 21.30 efter att ha hämtat Turre på vägen.

Många koppar kaffe blir det

30/8 På fredagen hade jag och kollegan J olika planer. Han ville gå på flygmuseum och jag kände att han skulle sinka mig och jag stressa honom eftersom jag är mindre intresserad och mer rastlös än han. Han fick alltså gå ensam och jag gick och åt min gratisfrukost i hotellmatsalen och gick sen till Starbucks i Soho och satte mig att jobba där. Jag satt där länge nog att hinna gå igenom ett par fikor.
Framåt eftermiddagen hördes vi av till varandra och bestämde att ses till middag. Vi gick till en bar i närheten av China Town där han tog en öl och jag för sällskaps skull faktiskt tog en cider. Sen gick vi till en restaurang i China Town och åt Crispy Duck, fast J tog en soppa och stekta nudlar. Jag visste ju att det skulle finnas anka nog åt oss båda i alla fall, jag kan ju inte få i mig så mycket. Vi var väldigt trötta och slitna båda två så vi tog en väldigt tidig kväll.

Ibland blir man bara så jäkla arg på folk

9/8 På fredagen vaknade jag med migrän igen för andra dagen på rad. Jag tog mig ur sängen trots allt med hoppet att frukost och lite jobb skulle få det att gå över.
Jag hittade ett ställe precis runt hörnet från hotellet, så nära faktiskt att hotellets wifi räckte ända dit. Jag valde en vegetarisk "full english breakfast, jag gillar inte brittisk bacon eller korv heller för den delen, så vegetarisk passar mig bättre. Det var rätt så varmt och skönt i solen, men så plötsligt började det blåsa och himlen blev full av moln och sen började det till och med regna lite så det blev lite kyligt.
Jag satt och chattade med min vän A medan jag åt min frukost och sen gick jag tillbaka till hotellet och tog en dusch och så tog jag min surfplatta och gick till Starbucks för att jobba en stund. Den Starbucks jag går till ligger i Soho, så medan jag jobbar kan jag beundra alla vackra gaymän som passerar det caféet.
Efter några timmars jobb gick jag tillbaka till hotellet för att försöka vila bort migränen, men liksom dagen innan knackades det på dörren hela tiden, städerskorna ville allt möjligt...
Efter en migränspruta gav jag upp vilan och tog en promenad till Oxford Street för att titta lite i butiker. Jag hittade en kjol som jag verkligen tyckte om, men den var på gränsen till för liten så jag bad dem att ta fram en i en större storlek.
De hade ingen större utan ringde en annan butik och sa åt mig att de hade den och att jag skulle gå dit. Det tog mig 20 minuter kryssande mellan långsamma shoppare att ta mig dit och när jag kom dit hade jag rätt jobbig skoskav. När jag väl hittade butiken visade det sig att den var stängd för inventering, de hade stängt redan en timme tidigare. Dörren var på glänt så jag lyckades fånga en av de anställdas uppmärksamhet och de hävdade att den andra butiken inte kunde ha ringt dem strax innan, men det hade de ju, jag hörde dem när de pratade med dem i telefonen. Nu var jag rätt sur och de skickade mig vidare till nästa butik, även denna gång fick jag kryssa mellan en massa turister som går i snigelfart och när jag väl kom till den tredje butiken var den mycket mindre och de hade inte kjolen i sitt sortiment... Vid det här laget var jag skitsur och bad att få prata med chefen i den butiken. Hon lovade att ringa mig senare med besked om var kjolen fanns och att de skulle lägga undan den åt mig.
Jag haltade tillbaka till hotellet med mitt skoskav.
Senare på kvällen ringde de upp från butiken och sa bara att de inte hade koll och att de inte visste vilken kjol jag letade efter. Besviken och sur och helt ensam i London gick jag till China Town för att hitta nåt att äta. Jag hade bestämt med min kompis J att vi skulle ses på lördagkvällen men denna kväll blev det en ensam middag på The Golden Pagoda, stekta grönsaker med räkor.
Jag tog vägen förbi en pub för att se om jag kunde hitta lite folk att prata med, men det kändes inte bra och jag vågade aldrig gå in trots allt.
Istället satte jag mig en stund på Leicester Square och tittade på folk ett tag och gick sen och lade mig.

Godnatt i London

7/8 Efter jobbet på onsdagen tog jag flyget till London. Jag checkade in på ett jättefint hotell vid Leicester Square, jag hade fått nätterna där på extrapris, så inte nog med att hotellet är finare än de flesta andra i centrala London utan det var också billigare just den här gången.
Min vana trogen tog jag sen en promenad till Piccadilly Circus för att handla schampo, balsam och ansiktsservetter på Boots. Det är så surt att jag inte kan få ett Bootskort, för att kunna få det måste man ha en brittisk adress och det har jag ju ingen. Jag har många vänner där, men vet inte riktigt vem jag skulle fråga.
Konstigt att de inte kan använda e-mailadressen istället. Jag handlar nästan alla ina hygienprodukter på Boots, det vill säga när jag reser till Storbritannien. Den här gången handlade jag för 1800:-!
Fatta vilken bonus jag skulle kunna få på ett år!
Sen gick jag förbi China Town på vägen tillbaka och åt en wonton soppa innan jag gick tillbaka till hotellet, jag kom inte i säng förrän vid midnatt trots att jag inte gjort så mycket, det tar tid att resa.

Det är en sak att vara orutinerad...

16/2 När jag vaknade på lördagen gick jag raka vägen till China Town efter att jag checkat ut. Jag hade ju så lite bagage att det inte var något problem att ta med sig det. Jag hade återigen ont i huvudet så efter att jag ätit lite dim sum och soppa så gick jag till Starbucks i Soho där jag tog en stor sojalatte och satte mig att jobba med hjälp av deras gratis wifi. Jag satt nog där ett par timmar och jobbade och hann dricka två stora latte. Sen tog jag mig till flygplatsen för att åka hem.

När jag reser så kopplar jag bort det mesta och jag antar att det är en typ av meditation och resan är ofta mindre jobbig än vad jag förväntat mig och plötsligt är jag hemma och har liksom inte tänkt något på hela vägen, alltihop går automatiskt.
Men jag minns i alla fall att säkerhetskontrollen gick fort och att jag som jag brukar gick och köpte mig sushi på Itsu efter att jag impulsköpt en ny Kindle e-book som var mindre, lättare än den gamla. Tyvärr hade den bara WiFi uppkoppling och inte 3G som den gamla, men den var mindre och så köpte jag ett fodral att ha den i istället för att ha ett fast fodral som blir större och tyngre att hålla i.
Som tur var så kunde jag inte vänta med att plocka upp den och insåg att den här modellen inte kom med annan laddningsmöjlighet än genom dator och det vill inte jag ha, så när jag ätit klart gick jag tillbaka och köpte en adapter till den så nu går den att ladda genom väggkontakt.
När jag tog rulltrappan upp så var det en äldre man som pruttade mig högljutt rätt ansiktet, det skulle man ju bli förvånad och sur över var som helst, men att det hände i London gjorde mig nog mer förvånad eftersom engelsmän oftast är väldigt artiga och den här mannen låtsades som ingenting och tittade inte ens generat bakåt och den var som sagt rejält högljudd så att den hördes som ett brak trots att flygplatsen är full av ljud.
När jag landade sent på kvällen så blev jag hämtad av H som var snäll nog att komma till Arlanda.
Som vanligt när någon väntar på mig så kom min väska nästan sist av alla, annars brukar jag oftast ha tur och få min väska väldigt fort.
När jag kom till passkontrollen var jag en av de första där och ställde mig bakom en kille som stod vid kontrolluckan.
När fler och fler började komma ikapp oss och alla andra köer rörde sig framåt utom min så hoppade jag kö och insåg att killen fortfarande inte hittat sitt pass i väskan, jag har svårt att ha tålamod med den typen av folk när jag reser en sak är att vara orutinerad och långsam, men att ställa sig i vägen för oss som är snabba, det undrar jag varför man gör?
Ni som inte reser så mycket vet kanske inte att ankomsthallen på Arlanda är smyckad med foton av kända svenskar? Jag gillar det konceptet skarpt, det är ett jättebra sätt att marknadsföra Sverige och vårt folk, både till oss Svenskar och våra besökare.
Nu har dessa kompletterats med marknadsföring av det nya Abba Museeet, det tycker jag också är jättebra!
H höll mig sällskap en stund och vi tog en fika innan hon åkte hemt igen.

Snabbvisit i London

15/2 På fredagen var jag tvungen att gå upp klockan 4.30, vilket lidande! Vid 5.15 var jag duschad, sminkad och på väg in i en taxi för att åka till Arlanda.
Incheckning och säkerhetskontroll gick snabbt och smärtfritt men bagage-droppen tog tid, jag fattar inte vad folk gör där framme, för mig brukar det ta 1-2 minuter att gå fram, bli klar och gå därifrån.
Så snart jag kommit igenom så gick jag till loungen, jag hade huvudvärk och jag vet ju att det oftast blir bättre om jag får kaffe även om det beror på nacken.
Jag tog en kaffe och satte mig att jobba, jag visste ju att jag skulle få nån macka på planet så det var ju dumt att ta nåt att äta.
Vid 6.45 tog jag mig till gaten och vi kom iväg när vi skulle.
Jag sov en stund och sen var vi framme, London är verkligen inte långt bort!
Jag tog min väska och gick till tunnelbanan efter att ha toppat upp mitt "Oystercard" och insåg med lätt sinne att solen sken och himlen var blå, i England var det vår!
Det var det INTE vid samma tid förra året, då var det snöstorm i London när jag var där och både jag och kollegan D höll på att frysa ihjäl!
Det tar ganska exakt en timme att åka med tunnelbanan från Heathrow till London och jag skulle möta vår leverantör vid Piccadilly Cirkus. Jag hann bara precis upp för trappen så höll han på att skrämma ihjäl mig när han plötsligt stod mitt framför mig och sa hej.

Mini Guiness kallas den, Kaffelikör och Bailey's.

Sen tog vi ett par minuters promenad till "mitt" brunchställe i Soho där vi åt frukost. Min servitör kände igen mig också den här gången och gav mig ett leende och en nick precis efter att jag berättat för C om att han kände igen mig och systerdottern när vi var där i somras.
Jag tog full english men jag kunde förstås inte äta upp allt och C fick korven för såna tycker jag inte om.
Vi pratade lite om ditten och datten medan vi åt och sen hade vi vårt riktiga, viktiga möte.
Det gick ändå bättre än vi båda hoppats och vi gick nöjda därifrån strax före 14.
Sen skulle han åka hem till Belfast så jag gick och köpte schampo, balsam, ansiktsservetter och hårspray på Boots och sen promenerade jag ned till hotellet och checkade in.
Jag och L skickade meddelanden kors och tvärs och försökte komma fram till när och var vi skulle ses och till slut fick jag honom att ta sig till mig eftersom han själv var ute i nån förort eller nåt.
Vid 16.30 mötte jag upp honom på exakt samma ställe där jag några timmar tidigare mött upp C och sen gick vi in på en bakgata från Piccadilly för att gå på en av de få pubarna jag känner till i London.
Men se det gick inte, där var det helt urblåst och de höll på att renovera hela stället.
Men det låg en pub mitt över den lilla gatan så vi gick in där istället, The Queens Head hette den.
Vi hade jättetrevligt och snackade i mun på varandra och jag tog faktiskt ett par Kopparbergs cider, ja, det finns faktiskt det i London nu.
Jag kände efter ett tag att jag nog behövde äta något om jag skulle dricka, men vi det laget hade L tagit några öl och kände inget behov av att äta och sen dök vår franske vän C upp, han jobbar i England med min kompis P och är alltså kollega till L, fast L bor och jobbar i Texas.
Emellanåt var jag faktiskt lite uttråkad, killarna pratade jobb och sånt och sen snackade de upp lite tjejer till höger och vänster och jag satt ensam för i England snackar inte killar med en tjej som har med sig killar...

L bad att få se mina svenska pengar och för en gångs skull hade jag faktiskt kontanter och det slutade med att han köpte min 20-lapp för 2 dollar, vilket var ett väldigt bra pris, den är ju värd snarare 3. Sen köpte C en av de dollar jag fått av L för 1 pund och plötsligt hade vi bytt pengar med varandra.
Jag hade med mig en chokladkaka som L skulle ta med till P men han sa att det kunde jag glömma, tydligen har han fått en sån av mig en gång och ville absolut ha den själv. Men jag träffar ju P om 6-7 veckor så då får han en annan.
Till slut hade nog killarna fått i sig tillräckligt och L behövde ta sista tåget tillbaka till förorten och C skulle åt samma håll.
Efter en kram eller två så försvann de och jag gick till China Town för att äntligen få nåt att äta.
Jag tog med mig en Won Ton Soppa och stekta grönsaker tillbaka till hotellet och efter att jag ätit så tvärsomnade jag runt midnatt.

Har ni klättrat 15 våningar någon gång?

9/12 På söndagen vaknade vi återigen relativt sent och när vi gjort oss i ordning gick vi raka vägen till Soho och Balans igen för båda kände för deras fräscha brunch.
På vägen såg vi ett hästekipage, fina, glada hästar, men lite väl tunna tycker jag.
Eftersom K hade köpt frukttallriken dagen innan köpte nu jag en "Berry bowl". Jag trodde att det skulle vara samma sak som dagen innan ungefär, fast med bara bär och ingen annan frukt.

Tyvärr var det snarare fruktyoghurt med lite bär och det funkar ju inte lika bra som en liten klick yoghurt när man är laktosintollerant... Alltså fick K äta upp det mesta, jag smakade bara.
Eftersom jag inte hade fått i mig frukosten dagen innan ordentligt så valde jag nu bara toast med porcherat ägg på och det räckte med en skiva och äggen, sen var jag proppmätt...
Efter frukost gick vi till en av underklädesbutikerna vi varit i dagen innan för att titta och också byta en sak som K köpt.
Jag köpte några snygga stay ups och höfthållare, sånt är svårt att hitta i min storlek i Stockholm tycker jag, det är nog billigare i London också. Jag köpte också ett par lack-stay-ups, ni får se en bild om ett par dagar. Jag har ingen aning om vad jag ska ha dem till, jag kan inte tänka mig att jag någonsin skulle visa mig ute i det. Men de var såååå coola och kostade bara runt någon hundralapp, så jag var bara tvungen.

Vi traskade runt en stund och satte oss på Starbucks en stund och sen gick vi tillbaka till hotellet och lämnade våra grejer och sen gick vi på promenad. Vi gick förbi Downing Street till Houses of Parliament, gick över Themsen där och gick sen utefter floden hela vägen till Tower Bridge där vi gick över och tog tunnelbanan tillbaka. På vägen hann vi passera en julmarknad där vi köpte "Mulled Wine" bara för att testa och inte ens K som gillar vin tyckte att det var gott. Hon tvingade dock i sig sitt, jag tvingade i mig hälften, erbjöd henne det och kastade det sen och dyrt var det också, runt 50:- för en liten pappmugg...
Vi gick förbi en biopremiär också och funderade på att stanna och titta eftersom det var Hitchcock och därmed skådisar som Anthony Hopkins, Helen Mirren och Scarlet Johansen. Men det visade sig att de skulle komma först om runt 45 minuter så då orkade vi inte vänta.

Det var behagligt väder och så länge vi gick så var vi precis lagom varma, det var ett vackert ljus som höll i sig ganska bra precis tills vi promenerat klart. När det blev lite kyligare köpte vi en kaffe på Starbucks och traskade vidare.
När vi gick ned i tunnelbanan började det småregna lite, men 6 stationer senare när vi klev av så hade det regnat klart redan.
När vi kom tillbaka var fötterna lite möra, vi hade gått i runt 2 timmar.

Jag tog en dusch och sminkade om mig och sen var det dags att åka på evenemanget vi åkt till London för, Postsecret.
Vi tog tunnelbanan till Russel Square och sen tog vi ett dumt beslut när vi såg att det bara var hiss eller trappor upp från tunnelbanan. Det stod mycket folk i kö så vi tänkte: -Vi tar trapporna, hur illa kan det vara? Väldigt illa visade det sig... Inte förrän vi kommit en bra bit upp hörde vi vad de egentligen sa i högtalarna hela tiden. Det är 175 trappsteg till markplan, detta motsvarar ungefär ett 15 våningshus. Hoppsan, det var lite sent att vända så vi kämpade på och kom upp flåsande och svettiga, men vi tog oss upp i alla fall.
Sen gick vi lite fel när vi skulle leta upp universitetet men slutligen efter en lång omväg kom vi rätt i alla fall.

Vi fick rätt bra platser trots att många kommit före oss, de flesta vill visst sitta precis rakt framför scenen snarare än nära, vi satte oss på första raden vilket gjorde att främst K hade gott om rum för sina långa ben, att vi satt lite vid sidan om Frank gjorde inte så mycket för han var bra på att vända sig så att alla skulle se och höra bra.
Kanske var det för att vi blivit så varma och svettiga på vägen till Universitetet men efter en stund var vi helt nedkylda i hallen och båda två satt med alla ytterkläder på och frös i alla fall.

Frank berättade historien om Postsecret och sen delade han med sig av sina erfarenheter genom åren och varför han tror att det finns ett behov av att dela med sig av sina hemligheter och sen läste han upp ett par stycken. Vissa är ju roliga, andra sorgliga och en del är helt enkelt rent av skrämmande. Efteråt fick de som ville dela med sig av sina hemligheter och det var också hjärtskärande i vissa fall. Som tjejen som var utfryst på jobbet och vars "vänner" aldrig ringer tillbaka till henne och inte hört av sig på månader...
Andra är ju mer kul, som tjejen som väger sig före och efter hon går och bajsar...
 Naturligtvis var många av dem väldigt nervösa för att ställa sig upp och tala inför så många människor så de pratade fort, otydligt, mumlande och väldigt långt ifrån mikrofonen så jag som inte har engelska som modersmål hade ofta väldigt svårt att höra vad de sa.

Jag hade köpt två av böckerna på plats och ställde mig i kön för signering av Frank eftersom jag ju samlar på signerade böcker.
Jag hade tur och hamnade rätt långt fram i kön och han var vänlig, stämplade och signerade min bok och bytte ett par vänliga ord med mig varav jag fick chansen att säga att vi åkt hela vägen från Sverige för att se honom.

Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till Leicester Square, den här gången tog vi hissen ned för övrigt, sen gick vi till China Town för att få i oss lite mat.
Jag tog ännu en Won Ton Noodle Soup, K tog en annan soppa och sen delade vi på stekta grönsaker med extra vitlök. Det var ruskigt gott och jag fattar inte varför det är så svårt att få till det hemma?

Sen gick vi tillbaka till hotellet, klockan var väl 22-23 när vi kom dit och trots att jag var så trött så ögonen gick i kors så "läste" jag hela den ena boken innan vi släckte vid 1.30. De kort som var roligast eller mest tragiska läste jag högt för K medan hon målade naglarna.

Jag hade inga problem att somna, men jag som alltid är för kall, vaknade faktiskt av att det var för varmt i rummet och då hade vi ändå haft fönstret öppet i två dygn...

Mot London

7/12 På fredag hämtade pappa Turre från jobbet och tog med sig honom upp till Jämtland.
Jag checkade in mig och K till vår flight från jobbet, men innan jag kunde göra det var jag tvungen att fixa passuppgifter från henne. Det är struligt att resa tillsammans med en amerikan... Jag antar att det är Europas svar på USAs gränskontroller, hämnden är ljuv?
Det visade sig att jag fått tillbaka pengar på skatten och det är ju alltid välkommet, särskilt när man ska resa.
Jag har också fått tillbaka pengar från bilförsäkringen eftersom jag ju sålt bilen. Jag vet ju att det är pengar jag precis betalat in, men det känns nästan som att jag fått dem...
När jag kom hem från jobbet packade jag, duschade och målade naglarna och så slängde jag in lite matrester i frysen och diskade upp det sista i köket.Vid 18 ungefär möttes jag och K upp på Arlanda, lämnade in väskorna, gick igenom säkerhetskontrollen och gick till loungen. Där åt vi lite potatissallad och kyckling som faktiskt smakade förvånandsvärt bra och så drack vi lite vin.
Jag är ju så lättpåverkad att jag var rejält fnissig när vi gick därifrån mot gaten och K tyckte att det var jättekul.
När vi väl kommit ombord på planet fick vi vänta ett bra tag på grund av ett tryckfall (punktering) i ett däck...
Det byttes väldigt snabbt trots allt och när vi kom till London var vi inte så särskilt försenade trots allt.
Vi tog tunnelbanan till London, det tar en timme och under tiden höll vi på att frysa ihjäl på tåget eftersom de öppnar alla dörrar vid stoppen så blir det snabbt utkylt.
När vi kom in till London gick vi raka vägen från Leicester Squares tunnelbanestation till China town där jag tog en won ton nudelsoppa och K tog en dricka, sen gick vi till Boots och köpte schampo och balsam och sen gick vi ned till vårt hotell vid Trafalgar Square för att checka in, hela tiden släpandes på våra väskor. Vi bad om ett rum med "twin beds" som är precis vad det låter som, ett rum med två separata sängar. Det kunde de ordna men det skulle ta 15 minuter att sära på sängarna och bädda om. Vi väntade gärna på det så vi satte oss i baren en stund och sen kom de och hämtade oss när det var klart.
Hotellet är fint och lite lyxigt, men rummen är typiska London-rum, det vill säga sådär...
Den här gången var jag i alla fall lättad över att det var varmt på rummet, förra vintern hade jag näst intill fryst ihjäl.
K's väska som jag fixat åt henne en gång tidigare när hon precis kom till Sverige hade återigen hakat upp sig i blixtlåset och slutligen tömde hon den ur kortsidan och bestämde sig för att kasta den och köpa en ny innan vi åkte hem.
Av någon anledning har jag inte svårt att sova när jag är bortrest så jag somnade så fort jag lade mig ned.

Vampyrlejon i San Francisco

20/10 På lördagen smsade jag och D till varandra och han hade redan varit uppe som vanligt, han är mer morgonpigg än jag när vi reser. Fast sanningen att säg brukar jag vara piggare senare under resans gång.

Vi tog en promenad till Starbucks för att äta frukost, jag tog bara en croissant och en mellanlatte, jag har ofta svårt för att äta ordentligt när jag reser.

Läskigt vampyrlejon

Sen hade vi bestämt oss för att ha en lugn, ledig dag utan en massa måsten så efter att vi ätit och tagit det lugnt ett tag så gick vi ett par kvarter för att ställa oss i den låååånga kön till spårvagnarna. De går från ett turisttätt område, Union Square till ett annat, Fisherman's Warf så det är alltid långa köer på ändhållplatserna. D vaktade våra platser i kön och jag gick för att köpa "Day Pass" åt oss. Vi trodde inte riktigt att vi skulle åka mer under dagen, men ett dagpass kostade bara 2 dollar mer per person än två enkla per person så det var ju lika bra ifall att.
Sen tog det inte så lång stund som vi befarat innan vi fick plats på en spårvagn och åkte mot Fisherman's Warf.
D fick en chans att stå på sidan av vagnen och det måste man prova, det blir en helt annan upplevelse och inte alls så tung och svårt som det kanske låter. Man står rätt bekvämt och stadigt på ett bra trappsteg och man har en stång att hålla sig i. Dessutom rör sig spårvagnen mjukt och det kränger väldigt lite.
Det luktar bränt trä när man åker spårvagn och det var inte förrän nu som jag insåg att det är när de bromsar som det luktar. Det luktar inte alls illa och jag undrar om bromsarna faktiskt kanske är av trä?

Halvvägs ned till Warfen så klev vi av vid China Town eftersom M som jag spenderat ett par dagar i San Francisco med året innan sagt att jag bara måste se det. Det var inte så speciellt visade det sig. Kanske har han inte varit i Singapore, Bangkok, Sydney och London. Dessa städer har också mer eller mindre omfattande delar som kallas China Town och har man sett ett har man nog sett alla på nåt sätt. Om man vill äta gott är det nog en god idé däremot.
Vi hittade däremot en butik som sålde rötter av olika slag och torkade bläckfiskar och sånt, vi tror att det mesta var mat och det var väldigt snyggt upplagt. Jag hann ta en bild innan D upplyste mig om att det stod att fotning var förbjuden, men se på hur snyggt burkarna är packade!
När vi gått några kvarter i China Town gick vi tillbaka och tog spårvagnen vidare ned mot warfen.
Vi hade bestämt oss för att äta lunch i Fisherman's Warf på Boudin. De bakar surdegsbröd och serverar soppa i en brödskål och det åt jag förra året och ville gärna ha det igen, jag ville också att D skulle få prova Clam Chowder i brödskål, det är visst speciellt för San Francisco. Själv gillar jag ju inte musslor så jag vågade inte prova det året innan. Clam Chowder är alltså en särskild typ av musselsoppa.
När vi kom fram var vi däremot inte alls hungriga ännu efter frukosten så vi bestämd oss för att ta en promenad utefter strandpromenaden och gick till Pier 39 där alla sjölejonen ligger och trängs.
Efter att ha stått och stirrat på dem ett bra tag kom vi fram till att de är ungefär som vilka San Franciscobor som helst. De trängs helt frivilligt på en liten plats, sen skäller de på varandra och visar tänderna (tutar och ropar) och sen blir det inte så mycket mer, de är nog i grunden ganska fredliga.
När vi gått till sjölejonen och tittat började vi sakta gå tillbaka och förundrades över deras gatuunderhållare som aldrig tycks komma på nåt bättre än att täcka sig själva i antingen guld- eller silverfärg och sen stå och leka robot. Men turisterna tycks gilla det och ser ut att tycka att det är jättehäftigt och betalar gärna lite dricks för att posera med dem för ett foto.


Kvällen innan hade jag berättat för D om en hemlös man som är väldigt känd, han står till och med omnämnd i guideböcker om San Francisco. Han gömmer sig i ett hemgjort buskage nere på hamnpromenaden och så sticker han ut huvudet och skrämmer dem som går förbi, jag vet till och med var han sitter. Ändå lyckades jag, som nästan alltid är på min vakt, att missa ett buskage på en betongtrottoar och missade också de +20 personer som stå vända mot oss med en spänd förväntan när vi kommer gående. Jag vet inte vad vi pratade om, men det måste ha tagit all min uppmärksamhet för när han poppade ut huvudet och morrade åt mig hoppade jag till och sa: -Åhh gud....
Det förvånade mig mycket mer än någon annan. Publiken var överlycklig och försto troligtvis inte ett enda ord svenska. Själv var jag förvånad över att jag varit så ouppmärksam och dessutom blivit skrämd, det är nästan omöjligt att skrämma mig sådör, kanske just för att jag brukar vara uppmärksam och se vad som händer omkring mig. Sen mitt utrop... ehhh va? D hävdar bestämt att jag hade kunnat lura i honom vad som helst om min egen reaktion istället för att berätta sanningen, han var så förvånad själv. Men sån är ju inte jag och jag kan liksom inte riktigt smälta att mitt första ord i en sån situation skulle vara Gud!
Vi gick i alla fall för att äta vår lunch och D tyckte att det var rätt så gott, brödet är ju i alla fall väldigt gott. Själv tog jag chili con carne i min brödskål denna gång, men den var sådär. Tomatsoppan jag åt förra året var bättre.
D gillade sin Chowder och tyckte inte att den var så tug som han trott att den skulle vara.

Sen var det bara att återigen ställa sig i en lång kö för att ta spårvagnen tillbaka. Det tog nog nästan en timme innan vi var på väg igen.
Vi gick och lämnade lite grejer på rummen och sen gick vi ut igen. Jag gick till Sephora för att handla lite smink och D gick till köpcentret lite längre ned.
Efter att vi vilat lite och fräschat till oss gick vi bara ned till hotellets restaurang för att äta. Vi hade tagit en titt på deras meny och den såg bra ut, var inte svindyr och de var med i Guide Michelin och D gillar ju sin mat och ville prova och jag hade inget emot det.
Servicen var trevlig och maten god. Jag tog en löksoppa till förrätt och den ar väldigt bra och sen valde vi båda råbiff av viltkött på kastanjekräm med bananchips. Det såg visserligen ut som en stor bajskorv och vi undvek det ämnet en stund tills vi inte kunde hålla igen längre och sen skrattade vi gott. Men det smakade bra! Jag lämnade det mesta av chipsen och krämen för det var såär. Men det var häftigt att ha testat. Man får sällan så glada bilder på D som när han har god mat framför sig, det tycks vara då han är som lyckligast, så jag var tvungen att ta en bild på honom när han åt sin förrätt, grillade räkor.
Till efterrätt tog D en chokladtårta som även jag smakade på och som vi ändå lämnade det mesta av, den var så maffig. Sen tog vi varsin drink och nu vet i alla fall en bartender i San Francisco hur man gör en Kaffe Karlsson...
Tanken hade varit att vi skulle gå iväg till pianobaren där jag och M varit förra året men vi insåg att vi inte orkade och att ingen av oss egentligen kände för det, så vi gick till en butik och köpte ett par öl och körde lite häng på min balkong istället.
Jag drack Black Malibu och cola och D drack sin favoritöl som han blivit så lycklig över att hitta i butikskylen att han utbrast: Shit pommes frites och killen som jobbade där tittade konstigt på oss.
Det var riktigt kyligt att sitta ute, men det var liksom för vackert och häftigt att sitta på en balkong i San Francisco för att strunta i det.
Vi hade båda varit så trötta att vi nästan somnade vid middagen och plötsligt satt vi och snackade och hade trevligt och sen var klockan 2.30!
Vi bestämde återigen att inte ta en tidig morgon och så fort D gått gick jag och lade mig.