Man tappar all kraft när man skrattar

3/4 På torsdagen mötte jag upp med en kompis för en fika, men vi hann inte ens börja förrän han var tvungen att skynda hemåt, hans son hade gjort illa sig ordentligt i skolan och behövde hämtas upp. Strax senare hörde dock S av sig och undrade vad jag höll på med och jag gjorde ju ingenting så vi mötte upp på Leicester Square och utgick därifrån på en långpromenad. Eller lång och lång, den tog lång tid, men vi kom inte så särskilt långt... S är inte född i USA, men har bott där så länge att hon vant sig vid att inte gå, utan köra bil dit hon ska. Hon tyckte att jag gick jättefort när jag gick så sakta jag kunde för att hon skulle hänga med. Vi gick ned till Buckingham Palace och på vägen dit hittade vi nån liten marknad där S köpte ett par gamla mynt som gjorts om till manchettknappar. I samma veva blev hon mer eller mindre anklagad för stöld av några äldre damer som stod bredvid oss vid det ståndet, troligtvis för att hon har ryskt påbrå. Man kan ju tycka att ingen av oss ser särskilt skum ut, men fördomar ser ju inte sånt.
När vi kommit till Buckingham Palace hade vi gått i 1½ timme, normalt tar det runt 20 minuter att gå it om man tar en liten omväg... Vi började gå tillbaka lite mot Trafalgar Square för vid det laget började kaffet jag druckit göra sig väldigt påmint, jag var i desperat behov av en toalett. Innan jag hann kissa på mig smet vi in på ett hotell jag brukar bo på och lånade deras toalett och sen gick vi ned mot floden och gick över den. Då ringde S kompis som hon skulle möta upp och vi gick tillbaka mot rätt sida igen och gick upp på Trafalgar Square. Där sa jag till henne att man måste klättra upp på lejonen första gången man är i London och hon insisterade på att jag också skulle göra det. Sagt och gjort, jag hjälpte henne upp och sen drog hon upp mig i armarna medan jag kravlade och gapskrattade samtidigt. Vi såg så roliga ut där vi kravlade omkring att jag blev helt svag i armarna av att skratta och hon med, så det var ett under att vi lyckades bita ihop tillräckligt för att ta oss upp båda två.
Vi tog lite bilder och satt och njöt av vårvärmen en stund och sen när vi såg att det var några andra som ville upp så började vi förbereda oss att gå ned. De som ville upp var en medelålders mamma med en tonårsdotter och de såg inte ut att ha jättebråttom, de var nöjda med att skratta med och åt oss när vi försökte komma på hur vi skulle ta oss ned utan att slå ihjäl oss. Vid det laget skrattade vi igen och insåg att det var en stor risk att vi skulle ramla ned på skallen båda två. S satte sig ner och åkte på ändan en bit och så hoppade hon sista biten, jag vände mig och hängde i armarna tills jag nådde en kant där jag kunde sätta fötterna och som ett under kom vi ned båda två utan att göra oss illa alls. Sen gick vi och åt lite snabbt i China Town innan hon tog en taxi för att möta sin andra kompis.
Jag gick tillbaka till hotellet och vilade en stund. Vi hade bestämt att kanske ses senare när hon kom tillbaka mot "min" del av London, kanske vid 22.
Vid 22 smsade jag henne och frågade om hon hade kul eller om hon skulle komma tillbaka. Eftersom jag inte fick något svar så antog jag att det var så att hon hade kul så jag gick ut för att hitta något litet att äta. Tyvärr hade jag väntat för länge och såna saker som jag var sugen på, som sushi eller något annat fräscht inte gick att få tag i längre. Efter att ha gått min vanliga promenad runt Leicester Sq. Piccadilly Cirkus och Soho så gick jag tillbaka till Leicester sq. och köpte mig en pizza slice där. När jag vände mig om för att gå ser jag två personer som sitter och äter varsin pizzaslice precis där jag hade gått förbi, det var två personer som varit på samma möte som jag i Bristol. Vi hade aldrig haft tillfälle att prata med varandra men vi kände ju igen varandra. De erbjöd mig att sitta ned och det gjorde jag förstås gärna. Det var årets student på vårt möte, M, som kommer från Ryssland tror jag det är. Men hon pluggar i London och presenterade en studie hon gjort. Det var väldigt spännande, det handlade om vad ackupressur skulle kunna göra för rymdresenärer. Man tror att stimulering av fotsulorna kan minska problemet med benskörhet hos astronauter.
Killen M som var något äldre än jag och ganska mycket äldre än hon jobbar med syrgasmasker och är dessutom standup komiker så han är rätt kul.
Jag kände mig som världens lyckosammaste människa som snubblat över dem när jag strosade runt helt ensam i London. Vi hade jättekul, det är ett fantastiskt möte vi hade varit på och av någon anledning är alla deltagare alltid helt underbara människor! Jag har träffat flera riktiga vänner över hela världen som jag umgås med privat. Det är förvisso sant för hela branschen när jag tänker efter...
Vi hade i alla fall jättetrevligt och det kändes som om vi kände varandra för att vi känner samma folk och sen dök även S upp. När de stängde cafét vi satt på så gick vi mot Soho för att hitta en öppen pub och det är svårt efter 1 i London. Det finns öppna nattklubbar och gaybarer. men vi ville inte in på en nattklubb, vi ville ju bara snacka och man är inte särskilt välkommen in på gayklubbar i London om man är straight. Det slutade med att en Londonguide tog oss till en pub han trodde skulle falla oss i smaken. Vi kände att det nog inte stämde och när det visade sig att de dessutom tog inträde £ 10 per person då tackade vi nej. Till slut prutade de så pass att vi fick betala £ 10 för alla fyra och då sa jag att jag kunde betala det så att vi hade någonstans att ta vägen.
Det var ett fruktansvärt ställe! I en skitig, ful källare, med jättekonstigt klientel... Vi var de enda som hade lite stil och vi fick oss en utskällning för att vi flyttade en soffa lite för att komma närmare varandra så att vi kunde prata i den höga musiken.
Vi gav upp efter en drink och gick därifrån och då var klockan så pass mycket att vi gick hem till vårt.

Ibland tror inte folk på att jag tyckte att det var gott

27/11 På onsdag morgon gick jag tillbaka till Lillywhite's för att byta några av kläderna jag köpt dagen innan och som vanligt är de helt inkompetenta och till slut höll jag på att ge upp och gå utan att ha uträttat mitt ärende. Kassan kräver viss finess när man betalat för 2 men fått 3 till exempel och sen bara ska byta storlek på ett av plaggen. Hon i kassan kunde bara inte få ihop det utan försökte få mig att betala några pund extra för att det inte gick att göra så i kassan och så vidare. lagom tills jag bestämde mig för att ge upp kom en annan tjej och fixade till problemet, vid det laget var jag både stressad och svettig. Sen gick jag tillbaka till hotellet och checkade ut och tog mitt bagage och gick till tunnelbanestationen "The Embankment" och tog tåget till Paddington Station.
Därifrån tog jag sen tåget till Bristol för mitt nästa möte.
Den här gången tog jag tåget till "rätt station", det är ett lotteri, för man köper ju biljett till och tar ju det tåget som går först från därifrån man reser och nu har jag åkt till båda, så sannolikheten att jag vet till nästa gång vilket som var bäst är rätt liten. Jag har redan glömt vilken som var vilken...
Det tog bara några minuter att ta taxi till hotellet och jag och min taxichaufför kom överens om att han skulle släppa av mig på andra sidan vägen från hotellet istället för att stå i köer för att vända runt så det sparade jag också tid på.
Jag skyndade in och checkade in på hotellet och lämnade mina väskor på rummet och sen sprang jag ned i konferensdelen av hotellet för mötet som precis hade hunnit börja.
Det visade sig att jag inte var siste "man" på plats det var flera som kom ännu senare.
Vi fick i alla fall gjort det vi skulle under eftermiddagen och kvällen och senare tog vi en promenad till restaurangen som D bokat bord till oss på.
Som många gånger förr i min bransch så var jag ensam tjej, S brukar ju vara med men hon har missat några möten nu, så då blir det bara jag. Jag är också en bra bit yngre än de andra.
Men jag upplever bara att de är extra måna om mig, men de tar mig fortfarande på allvar, vilket jag ofta har tur med i min bransch faktiskt.
D som ofta går till den här restaurangen, eller rättare sagt en annan inom samma koncern rekommenderade mig att testa hummerpastan och den var verkligen jättebra!
Tyvärr syntes det knappt att jag ätit något av den när jag var mätt och det tolkas ofta av restaurangpersonalen som att jag ljuger när jag säger att jag tyckte att det var jättegott.
Så jag trugade de andra tills några av dem tog lite av min mat så det såg bättre ut.
Sen delade jag och D på en efterrätt för det lät så himla gott att jag bara var tvungen att testa trots att jag var så mätt.
Vi fyra som skulle stanna i Bristol satte oss i hotellbaren en stund efter middagen medan de andra började ta sig hemåt och det blev definitivt senare än vad jag hade planerat för jag var egentligen väldigt trött.

Bästa utsikten är från toaletten

11/10 På fredag morgon mötte jag upp min kollega D på Arlanda för att flyga till USA för vårt årliga möte och seminarium. Vi hade bestämt oss för en direktflight till Chicago med SAS och sen åka vidare till Reno där mötet ska vara med en flight nästa dag. Det är tungt att resa till USA och man blir oerhört trött och jetlagged, att sen försöka jobba effektivt är inte lätt alls. Dessutom görs många av de viktigaste kontakterna på kvällarna över en öl eller middag, så det är viktigt att ha tillräckligt med ork för att göra även det. I korthet kan man väl säga att det ofta är mer eller mindre 24 timmars jobbpass när man reser.
Jag som större delen av resan och tittade bara på film medan jag åt min lunch och det kändes väldigt konstigt med en så kort och enkel resa och att man sen plötsligt är i USA. Ofta har vi antingen en längre flight eller flera flighter och det tar en massa tid och kraft och då kan hjärnan lättare acceptera att man är långt hemifrån. Den här flighten var kortare än 9 timmar och hjärnan tyckte inte att vi kunde ha kommit så långt som till USA på den lätta resan... Det var samma sak för min kollega.
Vi hade bestämt oss för att bo på hotellet på flygplatsen för att slippa släpa väskorna på tåget in till stan och hålla på och för att underlätta resan till flygplatsen nästa dag.
När vi checkat in och lämnat väskorna på rummen gick vi för att ta tåget in till stan. Det är en bra bit in till stan, det tar runt 45 minuter och dessutom var det massor med folk och en 50 meter lång kö till biljettautomaten. Som tur var så var jag uppmärksam och hörde någon ropa från spärren att de som ville ha en dagsbiljett och hade 5 dollar i kontanter kunde köpa biljetter där istället. Jag hade 10 dollar i kontanter så jag och D kunde hoppa förbi kön och ta tåget direkt in till stan utan att stå i kö alls.
När vi kom in till stan bestämde vi oss för att ta en lång promenad efter allt stillasittande. Det var rätt kallt när man satt stilla, men så länge man gick och höll sig till solen så var det varmt och skönt, men i stan är det ju skuggigt av de höga husen nästan överallt så jag fick ta av och på min huvtröja och scarf hela tiden. När vi hittade Victorias Secret-butiken som jag visste låg utefter shoppinggatan gick jag in dör och D gick till en annan butik i närheten. Jag blev kvar där i nästan en timme!
Jag älskar underkläder och det är på VS som jag köper mina underkläder, så det gör jag en gång per år alltså. Så då köper jag en massa så att de räcker för det kommande året. Men faktum är ju att man inte sliter ut dem så oftast bli det så att man bara får mer och mer i underklädeslådan. Nu har jag ju fått kasta en massa trosor för att de blivit för stora så nu kan jag med gott samvete köpa fler.
Efter lite mer shopping där vi gick tillsammans efter att ha mött upp igen så gick vi upp till Hancock Tower som är ett av de högsta husen i Chicago. Längst upp i tornet ligger det en skybar som jag varit till tidigare, drickan är löjligt dyr men utsikten är fantastisk.
Det blir kö till hissen eftersom det tar så lång tid för den att åka över 90 våningar först upp och sen ner, ändå görs inte många stopp på vägen. Vi stod först i kön så vi kom med första turen upp i alla fall.
När jag var där sist så var det en rätt fin och lite lyxig bar däruppe, nu såg det mer ut som en diner med heltäckningsmatta och små bord och det var en massa turister av lite lägre klass, sist var det mer välklädda människor med stil.Vi hade visserligen bara jeans och tröja, men vi var några av de mer välklädda där uppe.
D tog en Long Island Ice Tea och jag tog en Red Bull för koffeinkicken som jag borde ha fått tidigare, mitt huvud hade börjat värka. Innan vi gick därifrån skulle jag gå på toaletten, till viss del för att man får första parkett till utsikten därifrån och jag rådde D att göra samma sak. Men när han kom ut visade det sig att männens toalett inte hade några fönster utan låg inåt huset. På damernas var det en massa fniss och nästan kö till fönstret där alla stod och fotade utsikten och fnissen handlade om att de som de sa, aldrig trodde att de skulle fotografera inne på en toalett.
Vi promenerade vidare en stund och hittade en taxi som vi tog till en restaurang som D hade hittat på Guide Michelins hemsida, den hade inga stjärnor men rekommenderades som "value for money".
Det var massor med folk där och vi blev placerade vid ett stort barbord med andra gäster, maten var under all kritik faktiskt. Kvalitén var inte dålig på produkterna, men rätterna var smaklösa och trista, dessutom var de väldigt pretentiösa. Varken D eller jag var nöjda, men tyckte bättre om varandras mat än det vi hade valt själva, så vi bytte tallrikar.
Sen var vi helt slut och tog taxi tillbaka till hotellet, vi hade inte energi att ta oss till tåget och åka i 45 minuter för att få gå och lägga oss.

Många koppar kaffe blir det

30/8 På fredagen hade jag och kollegan J olika planer. Han ville gå på flygmuseum och jag kände att han skulle sinka mig och jag stressa honom eftersom jag är mindre intresserad och mer rastlös än han. Han fick alltså gå ensam och jag gick och åt min gratisfrukost i hotellmatsalen och gick sen till Starbucks i Soho och satte mig att jobba där. Jag satt där länge nog att hinna gå igenom ett par fikor.
Framåt eftermiddagen hördes vi av till varandra och bestämde att ses till middag. Vi gick till en bar i närheten av China Town där han tog en öl och jag för sällskaps skull faktiskt tog en cider. Sen gick vi till en restaurang i China Town och åt Crispy Duck, fast J tog en soppa och stekta nudlar. Jag visste ju att det skulle finnas anka nog åt oss båda i alla fall, jag kan ju inte få i mig så mycket. Vi var väldigt trötta och slitna båda två så vi tog en väldigt tidig kväll.

Det var minst lika gott som det låter

23/10 På tisdagen körde vi samma jobbrutin som på måndagen med några möten instuckna här och där under dagen. Vi tog en sen lunch med en av våra leverantörer som jag lärde känna i London i somras och hängde med en del där. Tanken var att vi skulle äta ushi men sushirestaurangen i casinot var stängd så vi var tvungna att ta bilen in till centrala Reno för att hitta sushi på ett annat casino. D hade varit på ett ställe där han tyckt det var jättebra några år tidigare och förra året försökte vi äta lunch där men kom försent. Nu kom vi 10 minuter innan de slutade släppa in folk och sen betalar man ett pris och så får man vad man vill och hur mycket man vill och de lagar till det medan man väntar.
Jag älskar yellow tail tuna och det finns inte i Sverige så det åt jag en del av. Lite lax blev det förstås också och några olika rullar. Vi beställde det vi ville ha och så delade vi på det.
Det var bra sushi och vi var alla besvikna att vi inte kunde få i oss mer än vi gjorde.
Men det kostar inte ens 150:- per man, kan ni fatta det!
Arbetsdagen fortsatte med mässa och när den stängde åkte vi en snabbis till ett köpcentrum där jag jag köpte två par byxor och två blusar på rekordtid eftersom S följt med och såg ut att ha så tråkigt. Fast det var ju förstås hans val att följa med så jag borde inte bry mig. Jg gick in på Sephora för att se om de hade en sak syrran ville ha som var slut på Sephora i San Francisco och under tiden jag letade efter den testade S parfymer och råkade mer eller mindre duscha sig i en och sen retade vi honom när vi kom tillbaka till bilen och det stank så vi knappt kunde andas.
Jag och D bestämde oss för att ta en tur till en sponsrad cocktailbjudning och sen bestämma om vi skulle äta och var, S skulle eventuellt med och äta men ville inte gå på bjudningen.
Det visade sig vara mer folk på denna och det var bra mat också så vi blev kvar där med gott sällskap att prata med och god mat och dricka.
Till slut var jag tvungen att sätta mig ned en stund för mina fötter värkte och då fick jag plötsligt helt andra människor att prata med men precis lika trevliga och det kändes som om jag gjorde några nya vänner.
Sen hamnar man ju alltid i baren och jag satt och pratade med en konkurrent större delen av kvällen men vi hade trevligt och jag fick en väldigt god drink, Strawberry Daiquiri. Jag har alltid velat testa en sån och kan inte minnas att jag gjort det, men oj vad god den var!
Till slut försökte jag ursäkta mig och gå och lägga mig, men det var svårt att bli ivägsläppt, det är alltid någon som stoppar en. Jag gick iväg genom casinot för att säga till min kompis P som spelade Balck Jack att jag inte kände för att vänta på honom i baren något mer för att jag var trött och det tog nästan en timme att gå dit och tillbaka eftersom jag blev stoppad av folk jag kände hela vägen och sedan av P när jag kom till spelbordet. Men till slut gav han med sig och efter att jag spelat med hans chips med hjälp av killarna bredvid (och dubblat chipset) så tog han mig i handen och ledde mig tillbaka till baren där ni kan gissa, vi blev fast ett tag till.
P är en mycket god vän men av just den anledningen att han gärna håller mig i handen och leder runt mig och ser till att jag inte är uppe för länge som den goda storebror han verkar tagit rollen som, så tittar folk lite undrande på oss ibland, särskilt amerikaner. Européer  och deras sätt förstår de sig inte på riktigt och eftersom jag är en av de få tjejerna så kan jag tycka att det är lite jobbigt att folk tror nåt annat än att vi är bra vänner.
Men han lyckades i alla fall rädda mig från baren och såg till att jag kom till hissen och strax senare var jag avsminkad och i sängen, tacksam för flykthjälpen.

Vet du om "Late Check Out"?

21/10 På söndagen möttes jag och D i receptionen som bestämt men han var likblek och såg inte ut att må bra alls. Troligtvis hade han fått ett svårt fall av jetlagg och han mådde verkligen pyton.
Vi bestämde att han skulle gå och lägga sig igen och att jag skulle gå och äta frukost ensam.
När jag kom till Starbucks hade de inte den smörgåsen jag ville ha så jag gick vidare, det är ju inte direkt så att det är långt mellan Starbucksbutikerna i USA.
Jag gick en stund på gatorna runt Union Square och hittade en Starbucks och porten till China Town på samma gång. Jag köpte en macka och en latte och satte mig i solen och läste och åt i godan ro.
Det kom fram en hemlös och snackade med mig när killen som satt vid mitt bord gick tillbaka till sitt jobb och han var jobbig men inte otrevlig men till slut gav han sig och gick vidare.
Jag gick vidare en stund senare och köpte en väska på en butik i China Town och tog en promenad uppför en massa backar och sen tillbaka ned mot Union Square. På vägen gick jag in på Victoria's Secret som jag tänkt från början och köpte en jävla massa!
Tre BH:ar och säkert runt 15 par trosor + lite lotion och parfym till en kompis. Allt som allt gick det på ganska exakt 3000:-, det ni!
Men jag köper bara underkläder i USA nu för tiden och de ska ju räcka till nästa år.
Kvällen innan hade jag köpt en massa nagellack och grejer på Sephora, bland annat ett "to coat" med äkta guldflakes i!
Det kändes bara så coolt lyxigt.
Dessutom kostar detta märke 190:- i Sverige per flaska och i USA kostar de runt 70:- och eftersom det är mitt favoritmärke och de har roligare färger i USA så köpte jag en massa.
På morgonen hade jag bett om sen checkout för våra rum och de hade gått med på tt vi checkade ut klockan 14 utan att betala extra. Det är värt att veta för er som inte reser så mycket, att fråga kan man alltid göra och ofta får man "late check out" utan att betala extra, åtminstone 1-2 timmar.

Vid 14 möttes jag och D återigen i receptionen och nu mådde han betydligt bättre. Han tog en snabb frukost på hotellets Starbucks och jag tog en frappuchino och sen åkte vi ifrån San Francisco och mot Reno.
Vi gillar verkligen inte Reno och D sa att han mest kände för att lägga sig i fosterställning på heltäckningsmattan i sitt rum och gråta när han tänkte på att han strax skulle anlända till Reno för 8:e gången i sitt liv.
Tanken hade varit att vi skulle stanna och äta på vägen men vi var båda överrens om att det var bättre att köra medan det var ljust så vi körde på och nådde Reno på 3½ timme. Det är ganska storslaget när man åker genom bergen (Sierra Nevada) och den här gången var det ju inte jag som körde så det var enklare att fota.
När vi klev ur bilen utanför hotellet höll vi på att frysa fast, det var bara några plusgrader och det blåste riktigt ordentligt. Så kallt har det aldrig varit när jag varit där och det brukar vara samma tid varje år...

D var snäll och erbjöd mig att vakta väskorna i lobbyn medan han parkerade bilen och det tog jag tacksamt emot, jag frös så jag nästan fick kramp.
Vi hade smsat med min kompis P medan vi var på väg och visste att det skulle vara en drinkmottagning under kvällen. Efter att jag tagit en cigg i baren visste jag att den var klockan 9, vi var incheckade och klara 18.50.
19.15 var vi dock tillsnyggade och möttes upp i baren igen och gick för att prata lite med "rätt" människor.
Många bekanta ansikten var det där och rätt så många Européer faktiskt och vi stannade där någon timme och åt lite tilltugg till middag, maten håller rätt bra kvalité på de där samlingarna.
Jag var trött men hamnade förstås i baren med en massa folk, det är svårt att slita sig när man blir behandlad som nån sorts prinsessa. Vi är väldigt få tjejer i branschen och jag är definitivt en av de yngre och dessutom svenska. Jag behöver aldrig köpa en drink själv kan jag säga. Men denna kväll nöjde jag mig med cola när jag väl kommit till baren.
Jag kom i säng strax före midnatt i alla fall så jag misslyckades inte helt.

Fan vad snygga hingstar!

15/9 På lördagen gick vi upp 7.30 för att hinna äta frukost och fixa innan allt började på ridhuset klockan 9.
Frukostbuffén var inte jättestor men höll hög kvalité och hade flera laktosfria alternativ som man inte ens behövde be om, de stod framme.
Klockan 9 var vi på plats i ridhuset för att se lösvisningen av 2½-årshingstarna. De flesta skötte sig utmärkt, även om ett par stycken inte riktigt ville galoppera utan mer kolla på omgivningarna eller trava.
Bara 7 hingstar dök upp för bedömning i år men de höll väldigt hög klass och vi blev väldigt förvånade när vi kunde konstatera att de alla hade helt fantastisk trav!
Förr har vi sett en eller två i varje kull som haft trevligt steg, men nu hade alla det, mycket trevlig utveckling!
Sen följde bedömning en och en och på läktaren pratade alla med nya och gamla vänner och spekulerade om vilka som skulle bli godkända och vilken man hade som favorit. Alla jag pratade med var rätt övertygade om att Kronos var den hingsten som skulle gå etta i ringen detta år. Och några timmar senare fick vi faktiskt se just detta hända. Ingen i publiken var som sagt särskilt förvånad, men ägaren/uppfödaren E verkade vara den enda som inte riktigt vågat tro på ett sånt resultat och hon gick runt i nån sorts dimma av förvåning resten av dagen och kanske även nästa...
Hela 4 stycken av de 7 hingstarna ansågs bra nog att föra sina gener vidare och det är en väldigt hög procent. Jag hörde premieringsförättaren M säga till sin grupp när de återstående 4 hingstarna skrittade i ring runt dem: -Fan vad snygga hingstar! och jag kan bara hålla med honom.
En handfull tidigare godkända hingstar gjorde också sitt bruksprov och där måste vi väl tyvärr säga att alla inte var så väl förberedda som man kunde önska och som vi sett tidigare. Det känns som om det var mycket nerver inblandade och den enda runda som kändes helt solid var K's runda med Björkhems Arn 275 som var väldigt trevlig att beskåda.
En annan sak som är så kul med våra fjordhästar är att de samlar människor i alla åldrar och i helgen hade vi visare som troligtvis var mellan 15 och 75 år gamla. De yngsta och de äldsta var dessutom några av dem som var bäst på att visa häst!
I som jag skulle gissa är runt 75 år gammal springer som vilken 25-åring som helst bredvid hingstarna och det ser inte ens ut om om han anstränger sig för att hänga med!

När hästdagen var över var klockan bara 16 och det kändes rätt skönt i jämförelse med hur sent det brukar sluta. Vi stod och pratade med folk en stund och sen åkte vi tillbaka till hotellet och sen duschade jag och syrran och så pratade vi en stund och bara vilade.Vid 19 mötte vi upp Hallänningarna på torget och så gick vi till Restaurang Asien och de visade sig ha helt fantastiskt mat! Den bästa Kinamat jag har ätit i Sverige faktiskt. Rimliga priser har de också och det enda minuset är miljön, det kändes som att sitta och äta i en spilta, men va fan, sånt är vi ju vana vid.
De i spiltan bredvid stirrade på oss med öppna munnar, jag vet inte riktigt vad det var som var så chockande, men jag antar att vi Stockholmare både syns och hörs och Halläningarna är skyldiga "by association" som man säger på Engelska.
När vi sen började prata om hur olika stackars djur dött på dråpliga sätt så spelar det ju ingen roll hur mycket man älskar djuren, det är för roligt för att inte asgarva...
Om ni undrar hur sjutton det kan vara roligt så kan jag säga att det inbegrep utplattade friterade marsvin, tumlade papegojor, eldsprutande ödlor och en massa annat underligt. Och nej, ingen av oss var ägare till nåt av dessa djur... inte heller var det vi som dödade dem.

När vi skulle gå tillbaka till hotellet åkte det raggarbilar fram och tillbaka på huvudgatan med dundrande högtalare och om vi för en stund undrade vem de trodde att de imponerade på så insåg vi snart att de imponerade på alla de småtjejer som faktiskt satt på parkbänkar utefter gatan och väntade på att de skulle köra förbi!
En helt annan värld...

Vi kom tillbaka till hotellet vid 22 och då satt T och M med ungdomarna i hotellbaren och jag satte mig med dem medan syrran och S gick till rummet. Vi hade trevligt och skrattade en del och sen blev kvällen mer och mer absurd.

Det var slutligen som att vara på studiebesök på ett zoo. De dimmade lamporna mer och mer, sprutade ut rök och började spela musik och sen kom det mer och mer folk, den ena personen absurdare än den andra.
Det var som ett skoldisko med alkohol och lite äldre människor.
Desperata tycks de vara också för jag satt där i vinterkängor, jeans och t-shirt och helt osminkad och en kille kom och insisterade på att jag skulle dansa med honom och efter att T pushat att jag skulle göra det så gick jag till slut upp och dansade lite med honom och kände mig skitdum, för jag kan inte dansa och det kan folk från småstäder.
Dessutom var han troligtvis max 25 år gammal... Men jag antar att de sällan får nytt blod, så det överväger säkert det faktum att jag är "gammal".
Vi hade önskat att vi hade en varsin skämskudde att hålla för ögonen med, men det var liksom helt omöjligt att inte titta, så som man inte kan låta bli att titta när man vet att någon kommer att göra bort sig.
Vid midnatt ungefär lämnade vi ungdomarna och gick för att sova. Jag gick ut för att ta en cigg först och pratade lite med vakten utanför. Han menade att det fanns två uteställen i Vetlanda, Ladan och Stadt och att på ladan var det bara gamla alkisar. Vi har lovat varandra att vi ska till Ladan nästa gång, för vi bara måste ta en titt på det som anses värre än Stadt.
När jag stod där kom nämligen en kille utstapplande så fort hans vingliga ben kunde bära honom och när han tagit sig 2-3 meter förbi mig började han kaskadspy och slutade inte förrän nästan 5 minuter senare. Vakten och poliserna som stod 5-10 meter ifrån brydde sig inte om att göra något alls. Tänk vilka kulturskillnader det finns bara inom Sverige. I Stockholm skulle folk rynka på näsan och polisen skulle nog ta honom till fyllecell. Han skulle troligtvis inte vara välkommen tillbaka till utestället hur som helst heller...

Vi är ett härligt gäng

20/6 På onsdagen var det dags för vårlunch med jobbet. Innan jag åkte till jobbet åkte jag till naprapaten som rättade till min nacke åt mig. När han frågade vad problemet var och jag sa till honom att det var det vanliga men annorlunda, låsningen satt inte på samma sätt.
Jag hade helt rätt och han var lite imponerad över att jag känt att kotorna låg annorlunda mot vad de brukar. Det kändes i alla fall bättre efteråt.
Vid 11 hade alla bytt om och snyggat till sig och jag, kusinen och systerbarnen packade in oss i min bil och åkte mot stan.
Vi kom in till stan i god tid före 12 och hittade till och med en parkeringsplats med bra skugga till Turre. Vi öppnade fönstren och satte spärren i bakluckan så han hade det riktigt bekvämt och sen mötte vi upp de andra utanför Josefinas på Djurgården.
Det var på Josefinas vi var förra året och jag gillar inte när vi går tillbaka till ett ställe vi har varit på tidigare, men det strulade till sig när det skulle bokas så det var enklast så. Tyvärr så visade det sig att de dukat åt oss inomhus, vi som varit så glada för att vi fått fint väder. Hur vi än lirkade med dem så ville de inte flytta ut oss, en av anledningarna att alla tyckte att det var så trevligt förra året var ju för att vi satt utomhus. De sa att det var fullbokat ute men verandan är enormt stor och det var 4-5 småbord med gäster, resten var tomt. De var helt enkelt för bekväma för att vilja duka om ute. Jag var sur...
Att sitta inne i en luftkonditionerad lokal när solen skiner ute, det är ju löjligt.
Till slut gick de med på att servera kaffe och dessert utomhus och det fick vi nöja oss med.
Maten var okey men inget som imponerade, tomatsalladen vi fick till köttet såg jättegod ut en visade sig vara söt, inte salt.... Jag avskyr ju söt mat.
Slutligen var det dags för dessert och vi gick ut i friska luften. Strax senare klagade alla på hur varmt det var i solen och de fick dra seglet över oss för skugga...
Nåja, frisk luft fick vi i alla fall.
Efter lunchen började folk att droppa av mot baren nere vid Djurgårdsbron, jag skulle lämna Turre till pappa så jag väntade på mamma, pappa, syrran och syskonbarnen tills de var redo att gå.
När jag kom ned till baren var några av de andra redo att gå, de hade bestämt att vi skulle åka hem till J i Väsby istället eftersom en del behövde hämta barn på dagis och andra inte ville lägga pengar på att dricka öl i en dyr bar.
Jag, kusinen och tre andra kollegor packade in oss i min bil och åkte mot Väsby, problemet var bara att flera av oss var kissnödiga redan då vi åkte från stan och vi blev stående i köer i ungefär en timme.
Vi tog bakvägen till Väsby genom Danderyd och när vi passerade kusinens hus stannade vi för att kissa där innan vi åkte vidare. Så fort jag stannat bilen sprang killarna upp i skogen och jag och kusinen in på toaletten.
Jag och killarna spelade lite fotboll på tomten medan vi väntade på kusinen och sen åkte vi vidare hem till J.
Alla de andra var på plats och uteplatsen badade i sol, vi hade väldigt trevligt och Z blev barn på nytt och lekte med F som tyckte att han var jättekul.
Hon passerade från famn till famn och jag och hennes mamma A höll på att skratta ihjäl oss när vi såg hennes chockade miner när M visade bilder från sin telefon.
J's barn var också där och M föröskte lära dem och mig att göra konstiga ljud med hjälp av händerna och munnen, jag lyckades till slut och det gjorde J's son O också.
Vid 22 ungefär började jag bli väldigt kall och då börjar det ju värka i mina ben, så jag samlade ihop min grupp och skjutsade först hem kusinen och sen skjutsade jag killarna till Häggviks Station, så åkt jg och hämtade Turre och var hemma runt 22.30 men det kändes som om det var senare, det hade varit en lång och trevlig dag.