Fan vad snygga hingstar!

15/9 På lördagen gick vi upp 7.30 för att hinna äta frukost och fixa innan allt började på ridhuset klockan 9.
Frukostbuffén var inte jättestor men höll hög kvalité och hade flera laktosfria alternativ som man inte ens behövde be om, de stod framme.
Klockan 9 var vi på plats i ridhuset för att se lösvisningen av 2½-årshingstarna. De flesta skötte sig utmärkt, även om ett par stycken inte riktigt ville galoppera utan mer kolla på omgivningarna eller trava.
Bara 7 hingstar dök upp för bedömning i år men de höll väldigt hög klass och vi blev väldigt förvånade när vi kunde konstatera att de alla hade helt fantastisk trav!
Förr har vi sett en eller två i varje kull som haft trevligt steg, men nu hade alla det, mycket trevlig utveckling!
Sen följde bedömning en och en och på läktaren pratade alla med nya och gamla vänner och spekulerade om vilka som skulle bli godkända och vilken man hade som favorit. Alla jag pratade med var rätt övertygade om att Kronos var den hingsten som skulle gå etta i ringen detta år. Och några timmar senare fick vi faktiskt se just detta hända. Ingen i publiken var som sagt särskilt förvånad, men ägaren/uppfödaren E verkade vara den enda som inte riktigt vågat tro på ett sånt resultat och hon gick runt i nån sorts dimma av förvåning resten av dagen och kanske även nästa...
Hela 4 stycken av de 7 hingstarna ansågs bra nog att föra sina gener vidare och det är en väldigt hög procent. Jag hörde premieringsförättaren M säga till sin grupp när de återstående 4 hingstarna skrittade i ring runt dem: -Fan vad snygga hingstar! och jag kan bara hålla med honom.
En handfull tidigare godkända hingstar gjorde också sitt bruksprov och där måste vi väl tyvärr säga att alla inte var så väl förberedda som man kunde önska och som vi sett tidigare. Det känns som om det var mycket nerver inblandade och den enda runda som kändes helt solid var K's runda med Björkhems Arn 275 som var väldigt trevlig att beskåda.
En annan sak som är så kul med våra fjordhästar är att de samlar människor i alla åldrar och i helgen hade vi visare som troligtvis var mellan 15 och 75 år gamla. De yngsta och de äldsta var dessutom några av dem som var bäst på att visa häst!
I som jag skulle gissa är runt 75 år gammal springer som vilken 25-åring som helst bredvid hingstarna och det ser inte ens ut om om han anstränger sig för att hänga med!

När hästdagen var över var klockan bara 16 och det kändes rätt skönt i jämförelse med hur sent det brukar sluta. Vi stod och pratade med folk en stund och sen åkte vi tillbaka till hotellet och sen duschade jag och syrran och så pratade vi en stund och bara vilade.Vid 19 mötte vi upp Hallänningarna på torget och så gick vi till Restaurang Asien och de visade sig ha helt fantastiskt mat! Den bästa Kinamat jag har ätit i Sverige faktiskt. Rimliga priser har de också och det enda minuset är miljön, det kändes som att sitta och äta i en spilta, men va fan, sånt är vi ju vana vid.
De i spiltan bredvid stirrade på oss med öppna munnar, jag vet inte riktigt vad det var som var så chockande, men jag antar att vi Stockholmare både syns och hörs och Halläningarna är skyldiga "by association" som man säger på Engelska.
När vi sen började prata om hur olika stackars djur dött på dråpliga sätt så spelar det ju ingen roll hur mycket man älskar djuren, det är för roligt för att inte asgarva...
Om ni undrar hur sjutton det kan vara roligt så kan jag säga att det inbegrep utplattade friterade marsvin, tumlade papegojor, eldsprutande ödlor och en massa annat underligt. Och nej, ingen av oss var ägare till nåt av dessa djur... inte heller var det vi som dödade dem.

När vi skulle gå tillbaka till hotellet åkte det raggarbilar fram och tillbaka på huvudgatan med dundrande högtalare och om vi för en stund undrade vem de trodde att de imponerade på så insåg vi snart att de imponerade på alla de småtjejer som faktiskt satt på parkbänkar utefter gatan och väntade på att de skulle köra förbi!
En helt annan värld...

Vi kom tillbaka till hotellet vid 22 och då satt T och M med ungdomarna i hotellbaren och jag satte mig med dem medan syrran och S gick till rummet. Vi hade trevligt och skrattade en del och sen blev kvällen mer och mer absurd.

Det var slutligen som att vara på studiebesök på ett zoo. De dimmade lamporna mer och mer, sprutade ut rök och började spela musik och sen kom det mer och mer folk, den ena personen absurdare än den andra.
Det var som ett skoldisko med alkohol och lite äldre människor.
Desperata tycks de vara också för jag satt där i vinterkängor, jeans och t-shirt och helt osminkad och en kille kom och insisterade på att jag skulle dansa med honom och efter att T pushat att jag skulle göra det så gick jag till slut upp och dansade lite med honom och kände mig skitdum, för jag kan inte dansa och det kan folk från småstäder.
Dessutom var han troligtvis max 25 år gammal... Men jag antar att de sällan får nytt blod, så det överväger säkert det faktum att jag är "gammal".
Vi hade önskat att vi hade en varsin skämskudde att hålla för ögonen med, men det var liksom helt omöjligt att inte titta, så som man inte kan låta bli att titta när man vet att någon kommer att göra bort sig.
Vid midnatt ungefär lämnade vi ungdomarna och gick för att sova. Jag gick ut för att ta en cigg först och pratade lite med vakten utanför. Han menade att det fanns två uteställen i Vetlanda, Ladan och Stadt och att på ladan var det bara gamla alkisar. Vi har lovat varandra att vi ska till Ladan nästa gång, för vi bara måste ta en titt på det som anses värre än Stadt.
När jag stod där kom nämligen en kille utstapplande så fort hans vingliga ben kunde bära honom och när han tagit sig 2-3 meter förbi mig började han kaskadspy och slutade inte förrän nästan 5 minuter senare. Vakten och poliserna som stod 5-10 meter ifrån brydde sig inte om att göra något alls. Tänk vilka kulturskillnader det finns bara inom Sverige. I Stockholm skulle folk rynka på näsan och polisen skulle nog ta honom till fyllecell. Han skulle troligtvis inte vara välkommen tillbaka till utestället hur som helst heller...

Vaknat på fel sida och kärlek som svalnar

Ja, kanske vaknade jag på fel sida, men jag kände mig egentligen rätt uppåt och optimistisk på lördagen när jag gick upp. Efter en massa sms fram och tillbaka stod det klart att tjejerna inte var i skick att komma och äta nybakade scones hemma hos mig till frukost.

Jag tog en stackars trist finsk rågmacka istället och tuggade den så gott det gick medan jag sköljde ned den med te.

Under tiden gick tvättmaskinen runt med lite handdukar och underlakan och planen var att klippa gräset och börja ta tag i resten av veden. Men det var kallt i huset så istället för att fixa ny ved började helt enkelt att elda upp den jag redan har...

Sen mitt i alltihop ringde L och sa att hon mådde bättre, hon hade vilat lite och värmt upp sin onda nacke och var nu inne på att åka och shoppa nya kastruller till den nya induktionshällen de fått installerad. Hon och A behövde också externa hårddiskar och ville ha hjälp att välja lämpliga Kanske är det mitt tjat som gjort susen eller så har de fått idén någon annanstans ifrån, nu skulle de i alla fall börja "back-uppa" mer effektivt, eller som i ett fall för första gången?

Själv ville jag göra ett återköp på Ikea när vi ändå skulle till Barkarby och så ville jag titta på golv till vardagsrummet. På vägen till Barkarby stannade vi vid Sigtuna Golv som faktiskt ligger i Väsby, där hittade vi två golv som kanske kan fungera i vardagsrummet och vi tog hem provplattorna för att testa. Det blev svårt att få in dem i bilen, men med lite tråcklande gick det så småningom in, A satt visserligen lite trångt i baksätet, men med tanke på att L köpt en stor hushållsassistent som hon hade i knät så var väl jag den enda som satt någorlunda bekvämt.

Vi visste att det skulle vara loppis på Ikeas parkering så tjejerna ville hålla sig därifrån. Det var första gången jag fräste ifrån den dagen, om jag skjutsar runt folk hela vägen till Barkarby vill jag nog få mitt ärende på Ikea gjort samtidigt, annars hade jag ju fått åka tillbaka nu i veckan. Vi bestämde oss för att åka till Media Markt först för att låta loppismänniskorna packa ihop och åka hem först. Men till Media Markt var det kö... varför hade vi ingen aning om men vi fick helt enkelt stå där och vänta. Det visade sig att det var utförsäljning där och hela övervåningen var tömd förutom DVD-filmerna som de klämt ihop i en trång gång där det inte gick att passera varandra. Plötsligt stod jag mitt i gången utan någon som helst möjlighet att ta mig ut åt något håll, dessutom pressade folk på från båda ändar. Det var andra gången jag fräste. Jag sa med hög röst: -Om någon bara kunde bestämma sig för att gå tillbaka åt ett håll så att vi i mitten kommer ut, sen kan ni pressa bäst ni vill mot mitten igen. Slutligen hade jag kommit ut och det utan att skada någon fysiskt. Jag hade känt paniken komma krypande och hade höjt rösten istället för att veva med armarna omkring mig.

Sen gick vi ut i utförsäljningen som var i ett tält. Priserna visade sig vara löjligt höga för en utförsäljning och bara några varor var nedsatta, allt jag behövde eller ville ha hade såklart ordinarie pris... Folk trängde sig, armbågade och prislappar var det väldigt ont om, så folk var tvungna att få tag i en säljare ens för att veta vad sakerna kostade.

Trots detta kom jag hem med en juicemaskin, det var den enda av den typen och de erbjöd sig att beställa hem en åt mig, men de kan glömma att jag åker tillbaka till dem innan de byggt klart om det inte är absolut nödvändigt. Jag som var så nykär i Media Markt och deras service. Den såg vi inte till alls, de var rent utav otrevliga några av dem. Säljaren som hjälpte mig med juicemaskinen var visserligen helt okey och slutligen kom vi överrens om ett pris på 950:- för demoexet fast han egentligen inte ville sälja det. Ordinarie pris var 1200:- Inte så mycket skillnad alltså, men det var för att han hellre ville beställa hem en åt mig.

Många fräsningar inklusive om det faktum att de inte dragit 20% på priset på de externa hårddiskarna så som det stått vid hyllan att de skulle och en hel del annat kom vi slutligen ut till bilen och packade in grejerna.

Vi åkte sen mot Ikea och Pizza Hut och kastade av L i farten vid restaurangen för att ta reda på om det var öppet och hur fullt det var. Det tog bara 10 minuter för mig att lämna tillbaka grejerna på Ikea och äntligen träffade jag en riktigt serviceminded människa för första gången den här dagen. När jag kom ut hade L tagit sig tillbaka och hade besked, restaurangen var öppen och det fanns gott om plats. Vi hittade ingen parkering nära någon ingång och gick den vägen som L hade sett stod att man skulle ta enligt skyltar i den andra entrén, det vill säga genom Outlet-området. Efter en relativt lång promenad mot strömmen drog vi i dörren och inser att den är låst... Ingen verkar benägen att öppna heller så vi får gå hela långa vägen tillbaka och runt åt andra hållet. Mycket riktigt finns det skyltar i den entrén att man ska vänta vid den andra entrén, så vi går dit. Där får vi vänta i kö i nästan 10 minuter innan vi ens får ett bord. Jag var rasande vid det laget, vilken jävla skitdag detta visade sig bli. Sen fick vi ett bord och den enda servitrisen som ägde både servicekänsla och humor. Sen hade vi trots allt rätt trevligt efter att jag bitchat klart. Där inne träffade vi C från stallet och hennes man och hans bror och jag bitchade lite om allt till dem också. Men sanningen att säga är jag sällan på dåligt humör, så det kanske är okey. Den här dagen hade jag i alla fall anledning.

Sen var vi i paltkoma och hade varit och shoppat och grejat i ungefär 5 timmar, så vi skyndade oss hem för att hinna vila en stund, för på vägen hem hade vi bestämt att vi skulle till stan på kvällen.

Bilderna visar hur golven ser ut respektive hur väggarna i vardagsrummet ser ut. Färgen kallas palatsgrön och är lite av en 1700-talsgrön. Lite mintig till färgen men också lite grå.

Ge mig gärna input om vad ni tycker. Jag vill inte gärna göra ett 6000:- misstag, det måste bli snyggt så att säga.

Jag sov en timme och kände mig mycket bättre när jag vaknade, sen satte jag igång att locka håret vilket tar en enorm tid om man har en massa långa hårstrån och det har jag. Plötsligt var klockan 22 och jag hade sagt att jag skulle komma och hämta före 22. Hoppsan, jag dök upp hos A vid 22.20 och sen åkte vi till stan.

Vi bestämde oss för att gå till Bon Palais, det är gamla Aladdin. Det är helt okey där visade det sig. Åldrarna var ganska blandade, stämningen trevlig och ingen drack tills han/hon var dretfull. Det var helt enkelt folk med stil som gick där och det är ju trevlig omväxling mot Väsbypubarna.

De hade som sagt stil, men snobbiga var de inte, för mig är det en lagom blandning, jag vill gärna tro att jag själv passar in på den beskrivningen.

L hade så gott som utmanat oss att om hon skulle med till stan så skulle vi fan hångla med någon också, anledningen till det var att vi ansåg att singlar ska hålla till i stan där det finns lite mer att välja på. Det betyder ju inte nödvändigtvis att man hittar nåt allra första gången man går ut då...

Vi hade i alla fall kul och A tvingade både mig och L att dansa och det vägrar vi normalt sett. Lite otur hade jag (som vanligt?) de som visade mig uppmärksamhet var av den typen att de antingen var alldeles för gamla för mig eller såna som jag inte ens skulle peta på med en 3 meter lång pinne. Sen tror jag bestämt att jag höll på att bli uppraggad av en tjej också...

Efter att jag återigen tappat tålamodet, den här gången med A för att hon vägrade slita sig från killen hon snackade med och jag ville åka hem. Jag har inget emot att vara fyllechaffis, men jag avskyr att behöva vänta. Dessutom skulle jag upp tidigt på söndagen. Jag kom inte i säng förrän vid 4.30, väckarklockan var ställd på 8.20.