Hon har förstås bra smak

29/12 På söndagen åkte jag ned till S jobb för att hon skulle hjälpa mig med att fixa mitt hår. Eftersom jag har långt hår och många hårstrån jämfört med många andra människor så tar det en väldig tid och kraft för S att göra det här åt mig och jag är så tacksam för att hon lägger så mycket tid på det.
Ännu bättre är att Turre kan följa med in om de har stängt salongen eller de sista kunderna går med på det och hittills har det alltid gått bra. Han sköter sig alltid så bra att jag kan få vara stolt över honom ett tag och när S ska skölja håret så brukar han hoppa upp i mitt knä en stund. Sen när S börjar fälla ned stolen och fälla upp benstöden, då hoppar han oftast ned och tittar surt på oss.
Lagom tills allt var klart med håret så var det dags att möta upp hela familjen till födelsedagsmiddag för mamma nere på Kinarestaurangen vid Väsby Station.
Mamma brukar bjuda på McDonaldsmat hemma hos sig eftersom det är så mycket julfirande och födelsedagar i December och Januari i vår familj, men den här gången bestämde hon sig för Kinarestaurangen istället och det var väldigt uppskattat av oss alla. Jag fick dessutom en chans att prata lite mer med systerdotterns kille som hon ska flytta ihop med efter nyår och jag är inte särskilt förvånad för hon är ju en smart tjej, men hon har valt en jättebra och intelligent kille som är trevlig mot alla och kan prata med folk i alla åldrar, det vill säga samma skrot och korn som ungdomarna vi känner och älskar.

Där vill jag också jobba

31/1 På torsdagen var jag tvungen att gå upp vid 6 för att duscha och göra mig i ordning för att åka till Östersund. Vid 6.45 åkte jag hemifrån och så lämnade jag Turre på kontoret, pappa skulle ta hem honom sen.
Jag parkerade i parkeringshuset på Arlanda och det tog inte så lång tid för mig att komma igenom säkerhetskontrollen.
Det var väldigt länge sedan jag flög inrikes sist, det var nog när jag flög ned till Falkenberg för att köpa min förra bil, innan dess vet jag inte när det var senast. Inte ens en legitimation ber de att få se, det känns konstigt när man är van vid de rigorösa kontroller som görs när man flyger utomlands.
Innan jag gick till gaten där Z väntade så köpte jag frukost i cafét. En stor mugg kaffe med laktosfri mjölk, en croissant och en macka, mackan ville jag inte ha, men jag tänkte att Z kanske ville ha den och det blev inte billigare utan den än med.
Jag hällde i mig kaffet och åt croissanten men varken jag eller Z ville ha mackan så jag lade ned den i väskan så länge.
När vi väl kom ombord visade det sig att vi lyckats ta den enda flight där SAS bjöd på något annat än kaffe och te...
Alltså blev vi serverade en hel frukostbricka, jag kan inte minnas när jag fick nåt sånt på en SAS-flight senast.
Det tog något mindre än en timme att  komma till Östersund och när vi landade stod en förbokad taxi och väntade på oss, det hade vår resebyrå fixat.
Vi blev körda från Frösön in till stan och vi gick raka vägen in på McDonalds och tog en kaffe och värmde oss lite. Vi hade fyra flyghjälmar i sina lådor, packade i en enorm väska så av bekvämlighets skäl blev vi sittande på McDonalds ett bra tag medan vi svarade på lite mail och sånt från telefonerna.
Slutligen ledsnade vi på att bara sitta där och tog en promenad på stan, Z fick bära den stora väskan men jag bar hans stora mapp i min väska.
Vi gick och tittade lite på Naturkompaniet och man blir ju sugen på att handla en massa, men egentligen vill jag hellre ta mig ut i skogen så minimalistiskt som möjligt. Nog är det mer tilltalande att gå ut med bara kläder, lite mat och en kniv, än en massa "high tech" vildmarksgrejer?
I sommar kanske jag tar en långpromenad och sover ute en natt eller två, med Turre som sällskap vore det rätt mysigt tycker jag. Det gäller bara att det inte är eldningsförbud, då lär jag frysa ihjäl.
Jag gick till apoteket för att ta ut lite Levaxin, jag hade glömt att ta mina tabletter på morgonen och då blir jag en zombie någon gång mitt på dagen och eftersom vi skulle på flera möten så ville jag ju inte att det skulle hända.
Innan vi gav oss iväg till vårt första möte gick vi och åt lunch på en Kinarestaurang. Maten var god och servicen trevlig, tyvärr var det någon gäst som drällt soja på sidan av bordet så när jag kom åt med min vita t-shirt så blev den helt brun och fläckig...
Resten av dagen var jag tvungen att ha fleecetröjan stängd, ser ju inte så charmigt ut med skitig tröja när man ska på möte.
På vägen till taxin stannade vi och handlade lite viltkorv och renhjärta på Ost och Vilt vid torget och sen åkte vi lite tidigt till vårt första möte för dagen.
Vi snackade lite med teknikerna i hangaren och det var väldigt avslappnat. Sen tog vi en promenad över snöhögarna till deras granne, de som vi egentligen åkt ända till Östersund för att träffa och sen mätte vi huvuden och testade hjälmstorlekar i nästan 3 timmar i sträck.
Det var nio personer som skulle prova ut en passande hjälm och som tur var så var det trevligt folk.
De har ett tufft jobb men de verkar trivas väldigt bra och när de inte har utryckning så har de trevlig utsikt och sällskap av varandra. Storsjön ligger precis bredvid deras gårdsplan, nu snackar vi precis bredvid alltså, de har till och med en egen brygga.
De sa det när jag påpekade att det måste vara jobbigt att jobba i sån miljö, att jo det var det ju, men någon måste ju göra det och sen flinade de åt mig.
De flyger ju helikopterambulansen och jag frågade om det var ett stressigt jobb och de sa de att det faktiskt inte var. De kan ju inte jobba fortare än de gör, så de behöver aldrig stressa, de tar itu med det som finns framför dem.
Lagom tills vi mätt klart de som var i tjänst så blev det faktiskt utryckning och vi såg dem genom fönstret när de stack iväg, det gick på bara några minuter.
När vi var klara tog vi en taxi till flygplatsen och sen pratade jag i telefon med bonusbrorsan ett bra tag. Jag och Z tog en hamburgare på flygcafét och den var riktigt bra faktiskt och sen blev det slutligen dags att flyga hem.
Vi hamnade två rader från en bebis som vägrade att sluta skrika och jag vet att sånt kan vara jättesvårt, men föräldrarna försökte inte ens att gå lite fram och tillbaka, de bara satt med henne i knät och gjorde ingenting och då blir jag sur. Ni vet hur en del människor blir sura när de inte får man? Jag blir sur när jag inte får sova och nu hade jag ju en chans att sova nån timme innan vi var hemma men nej, föräldrar som inte ens anstränger sig att få tyst på sitt barn, de borde inte resa bland andra människor.
Ibland kan man höra att bebisen har ont i öronen av tryckändringen eller så, men den här vara bara jättearg för att det var tråkigt att sitta still. Troligtvis hade det varit lätt avhjälpt om de gått lite med henne.
De flesta föräldrar som åker långt med sina barn (USA och Thailand tex.) vet precis hur man håller barnen lugn och glada och stör sina medpassagerare så lite som möjligt.
Nåja, en sak fanns att glädja sig åt i alla fall, jag reflekterade plötsligt över hur mycket jag har över på bältet nu för tiden!
Förr var jag glad om jag kunde tvinga ihop spännet, nu har jag nästan en halvmeter till godo.
Jag hade hämtat Turre och var hemma ungefär vid 21.20 och innan jag kommit genom dörren ringde G och undrade om jag skulle följa med på kryssning nästa dag. Jag hade inget planerat men var så trött att jag inte ens orkade tänka tanken just då och bad att få svara nästa dag.
Sen ramlade jag i säng rätt tidigt för att vara jag, men först tog jag en tunnbrödsmacka med getost. Tunnbrödet från Jämtland är så mycket godare än det i Stockholm!
Visste ni förresten att kvinnorna i Östersund är Orangea?
Vet inte om det beror på dålig "spray tan", ljuset eller fel foundation, men snyggt är det inte...

Så kom vi iväg trots allt

21/11 På onsdagen duschade jag på morgonen och tog min packning och åkte till jobbet. Än hade vi inte fått något tecken på att de förstått vad vi ville ha och därmed var resan inställd. Men jag är ju envis, så slutligen fick jag tag i E i Belfast och hon och jag förstod varandra mycket bättre än vad jag och killarna har gjort, eller förresten killarna har förstått killarna också... Hon och jag förstod i alla fall varandra väldigt snabbt och hon lovade att återkomma med bekräftelse på att det gick att ordna inom 30 minuter.
En stund senare ringde hon och lovade att allt skulle fungera, för att bekräfta skickade hon också ett mail som bekräftade att de förstått och att det skulle bli av. En kvart senare var jag och kollegan Z på väg till Arlanda!
Våra chefer släppte ju iväg oss när vi kunde visa att det vi ville göra skulle bli av och allt var ju redan bokat och fixat.
Jag hade ju inte alls räknat med att åka så pappa fick ta hand om Turre på väldigt kort varsel men det var inga problem.
Vi åt lite enkel lunch i loungen på Arlanda och sen var vi iväg. Jag var först av alla ombord på flygplanet och det har då aldrig hänt tidigare, det var en rätt kul känsla! Dessutom var det ju inget problem att få in sitt handbagage i utrymmet ovanför och det är inte mer än rättvist att jag får lägga in mitt först eftersom jag alltid checkar in det bagage som inte måste bäras. Jag fattar inte hur folk orkar släpa omkring på resväskor istället för att checka in dem.
Vi hade inte överdrivet lång tid i London, vi hann mest byta till rätt terminal och sen gå ombord på nästa flight. Jag handlade schampo, balsam och hårspray på Heathrow och sen tog jag en mugg kaffe medan Z läste sin flygtidning han köpt, det var vad vi hann där. Tyvärr hade inte Terminal 1 samma utbud på Boots och jag var tvungen att köpa schampo och balsam som inte var det jag ville ha.
Lite försenade kom vi till Belfast och tog en taxi till hotellet, vi checkade bara in och gick sen ut för att hitta nåt att äta.
Utanför The Crown (Världens äldsta pub?) fick vi hjälp av vakterna att hitta en restaurang att äta på. De pekade och förklarade och 5 minuter senare hittade vi en Kinarestaurang och gick in där.
Jag ville ha en won ton noodle soup och det kunde de ordna. Den var helt okey om än inte lysande. Det som är kul i asiatisk mat är att de tillagar isbergssallad, jag vet inte varför vi inte gör det här, men det är gott faktiskt. Det ska jag komma ihåg nästa gång salladen börjar bli för tråkig för att äta.
Z var jättenöjd med sin mat, vad jag förstår har han aldrig ätit Kinamat i Storbritannien och det är stor skillnad mot att göra det i Sverige.
Singapore och Storbritannien tycks ha mer "riktig" kinamat och i Singapore består befolkningen av runt 80% kineser, så de lär ju kunna det där...?
När vi ätit gick vi raka vägen tillbaka till hotellet och gick och lade oss, för då hade klockan hunnit bli runt 22.30 och det tar ju ett tag att somna. Fast på vägen gick vi förbi vakterna igen och de frågade om vi hittat nåt ställe att äta på och vi tackade glatt för hjälpen och berättade att vi ätit gott.

Fan vad snygga hingstar!

15/9 På lördagen gick vi upp 7.30 för att hinna äta frukost och fixa innan allt började på ridhuset klockan 9.
Frukostbuffén var inte jättestor men höll hög kvalité och hade flera laktosfria alternativ som man inte ens behövde be om, de stod framme.
Klockan 9 var vi på plats i ridhuset för att se lösvisningen av 2½-årshingstarna. De flesta skötte sig utmärkt, även om ett par stycken inte riktigt ville galoppera utan mer kolla på omgivningarna eller trava.
Bara 7 hingstar dök upp för bedömning i år men de höll väldigt hög klass och vi blev väldigt förvånade när vi kunde konstatera att de alla hade helt fantastisk trav!
Förr har vi sett en eller två i varje kull som haft trevligt steg, men nu hade alla det, mycket trevlig utveckling!
Sen följde bedömning en och en och på läktaren pratade alla med nya och gamla vänner och spekulerade om vilka som skulle bli godkända och vilken man hade som favorit. Alla jag pratade med var rätt övertygade om att Kronos var den hingsten som skulle gå etta i ringen detta år. Och några timmar senare fick vi faktiskt se just detta hända. Ingen i publiken var som sagt särskilt förvånad, men ägaren/uppfödaren E verkade vara den enda som inte riktigt vågat tro på ett sånt resultat och hon gick runt i nån sorts dimma av förvåning resten av dagen och kanske även nästa...
Hela 4 stycken av de 7 hingstarna ansågs bra nog att föra sina gener vidare och det är en väldigt hög procent. Jag hörde premieringsförättaren M säga till sin grupp när de återstående 4 hingstarna skrittade i ring runt dem: -Fan vad snygga hingstar! och jag kan bara hålla med honom.
En handfull tidigare godkända hingstar gjorde också sitt bruksprov och där måste vi väl tyvärr säga att alla inte var så väl förberedda som man kunde önska och som vi sett tidigare. Det känns som om det var mycket nerver inblandade och den enda runda som kändes helt solid var K's runda med Björkhems Arn 275 som var väldigt trevlig att beskåda.
En annan sak som är så kul med våra fjordhästar är att de samlar människor i alla åldrar och i helgen hade vi visare som troligtvis var mellan 15 och 75 år gamla. De yngsta och de äldsta var dessutom några av dem som var bäst på att visa häst!
I som jag skulle gissa är runt 75 år gammal springer som vilken 25-åring som helst bredvid hingstarna och det ser inte ens ut om om han anstränger sig för att hänga med!

När hästdagen var över var klockan bara 16 och det kändes rätt skönt i jämförelse med hur sent det brukar sluta. Vi stod och pratade med folk en stund och sen åkte vi tillbaka till hotellet och sen duschade jag och syrran och så pratade vi en stund och bara vilade.Vid 19 mötte vi upp Hallänningarna på torget och så gick vi till Restaurang Asien och de visade sig ha helt fantastiskt mat! Den bästa Kinamat jag har ätit i Sverige faktiskt. Rimliga priser har de också och det enda minuset är miljön, det kändes som att sitta och äta i en spilta, men va fan, sånt är vi ju vana vid.
De i spiltan bredvid stirrade på oss med öppna munnar, jag vet inte riktigt vad det var som var så chockande, men jag antar att vi Stockholmare både syns och hörs och Halläningarna är skyldiga "by association" som man säger på Engelska.
När vi sen började prata om hur olika stackars djur dött på dråpliga sätt så spelar det ju ingen roll hur mycket man älskar djuren, det är för roligt för att inte asgarva...
Om ni undrar hur sjutton det kan vara roligt så kan jag säga att det inbegrep utplattade friterade marsvin, tumlade papegojor, eldsprutande ödlor och en massa annat underligt. Och nej, ingen av oss var ägare till nåt av dessa djur... inte heller var det vi som dödade dem.

När vi skulle gå tillbaka till hotellet åkte det raggarbilar fram och tillbaka på huvudgatan med dundrande högtalare och om vi för en stund undrade vem de trodde att de imponerade på så insåg vi snart att de imponerade på alla de småtjejer som faktiskt satt på parkbänkar utefter gatan och väntade på att de skulle köra förbi!
En helt annan värld...

Vi kom tillbaka till hotellet vid 22 och då satt T och M med ungdomarna i hotellbaren och jag satte mig med dem medan syrran och S gick till rummet. Vi hade trevligt och skrattade en del och sen blev kvällen mer och mer absurd.

Det var slutligen som att vara på studiebesök på ett zoo. De dimmade lamporna mer och mer, sprutade ut rök och började spela musik och sen kom det mer och mer folk, den ena personen absurdare än den andra.
Det var som ett skoldisko med alkohol och lite äldre människor.
Desperata tycks de vara också för jag satt där i vinterkängor, jeans och t-shirt och helt osminkad och en kille kom och insisterade på att jag skulle dansa med honom och efter att T pushat att jag skulle göra det så gick jag till slut upp och dansade lite med honom och kände mig skitdum, för jag kan inte dansa och det kan folk från småstäder.
Dessutom var han troligtvis max 25 år gammal... Men jag antar att de sällan får nytt blod, så det överväger säkert det faktum att jag är "gammal".
Vi hade önskat att vi hade en varsin skämskudde att hålla för ögonen med, men det var liksom helt omöjligt att inte titta, så som man inte kan låta bli att titta när man vet att någon kommer att göra bort sig.
Vid midnatt ungefär lämnade vi ungdomarna och gick för att sova. Jag gick ut för att ta en cigg först och pratade lite med vakten utanför. Han menade att det fanns två uteställen i Vetlanda, Ladan och Stadt och att på ladan var det bara gamla alkisar. Vi har lovat varandra att vi ska till Ladan nästa gång, för vi bara måste ta en titt på det som anses värre än Stadt.
När jag stod där kom nämligen en kille utstapplande så fort hans vingliga ben kunde bära honom och när han tagit sig 2-3 meter förbi mig började han kaskadspy och slutade inte förrän nästan 5 minuter senare. Vakten och poliserna som stod 5-10 meter ifrån brydde sig inte om att göra något alls. Tänk vilka kulturskillnader det finns bara inom Sverige. I Stockholm skulle folk rynka på näsan och polisen skulle nog ta honom till fyllecell. Han skulle troligtvis inte vara välkommen tillbaka till utestället hur som helst heller...

Världens bästa dag och kväll?

25/ 8 På lördagen vaknade jag i rimlig tid och gick upp för att äta frukost. Sen blev det bråttom för jag hade glömt bort tiden och tanken var att möta upp med brorsan och några andra amatörfotografer som skulle ses i stan klockan 12. När jag kom ut insåg jag att någon grävt i min rabatt, det måste vara räven men varför?
Jag åkte först hem till J för att låna hennes busskort och åkte sen mot stan. K åkte med in till stan och gick åt sitt håll när vi kom dit och jag som var 15 minuter sen blev uppmött av brorsan och sen gick vi ikapp de andra. Vi gick genom Kungsträdgården, förbi slottet och till Slussen och fortsatte upp på Söder. Jag är uppenbarligen inget bra alls på gatufotografering i dess rätta form, men trvligt hade jag och några av bilderna gillade jag i alla fall. Gatufotografering är helt enkelt inte min grej, jag har svårt att gå upp i ansiktet på folk och fota dem utan att fråga...
Stockholm visade sig från sin vackraste sida och trots en kylig morgon blev det till slut så varmt att jag svettades trots att jag bara hade jeans och t-shirt.
Vid strax efter 13 gick jag mot parken bredvid Medborgarplatsen för att fota zombies, jag gick ju med i zombie-tåget förra året och ånskade då att jag kunde fotat mer. Nu hade jag chansen eftersom ingen i vårt gäng från förra året skulle gå med och jag alltså inte blev frestad att göra det själv.
Det kändes som om det var bara hälften så många som förra året i det här tåget och många hade lagt ned alltför lite jobb på sitt utseende eller såg alldeles för glada ut när de gick genom stan. Men vissa var formidabla och hade verkligen gjort sitt bästa och en del kröp genom stora delar av stan.
Många av de barn som gick med var bättre än de vuxna och gick med tom blick och läskigt döda rörelser genom stan greppandes nallebjörnar och andra leksaker. Brukar man inte säga att zombiebanr är läskigare än vuxna..?
Ett litet zombiebarn som satt på sin pappas axlar satt och sög blod från sina fingrar, det var nog inte meningen men gav en vidrig känsla. Sanningen är att de flesta gör blod av sirap blandat med kakao och karamellfärg, så det smakar rätt gott faktiskt.
Även zombiebebisar fanns i tåget och de var glada och nöjda och helt omedvetna om att de hade blod i ansikte och hår.
Jag var bara en av en massa fotografer som var på plats för att fota spektaklet och en av de andra fotograferna var Henrik Schyffert, bilen jag tagit gör honom inte rättvisa, han är verkligen jättesnygg. Mustaschen tar ju tyvärr bort lite av hans hetta men det kan jag leva med.
Jag lät zombierna få ett försprång från Medborgarplatsen och gick sen till tunnelbanan och åkte till Hötorget för att hämta bilen. Jag kan inte minnas när jag tog tunnelbanan i Stockholm senast, det såg inte ut som nu i alla fall. Tågen är nya och kortsystemet är nytt, så när kan det ha varit?
Precis när jag skulle upp ur tunnelbanan hittade jag en Asiatisk butik och jag hade ju tänkt att gå till en sån så jag gick in där. De hade väldigt bra sortiment och ett snyggt upplägg, de hade också en hel del färskvaror och färdigmat. Så jag slog till på en halv pekinganka med tillbehör och gick nöjd därifrån. Jag tog också lite grönsaker, vaktelägg, vetepannkakor till anka och några frysta dim sum.
När jag gick över Hötorget insåg jag att det var lördag och faktiskt öppet i Hötorgshallen, jag har alltid lyckats vara i stan på söndagar om det har varit dag och då är det stängt, liksom det förstås är även på de kvällar jag är i stan.
Äntligen efter 10-15 år var jag tillbaka i de hemtama dofterna som ännu påminner om mormor och jag gick till hennes favoritbutik och köpte lite pumpafrön och sånt, men det ser inte alls ut som det gjorde och de har inte ens lösvikts "halva", oliver eller "feta".
Jag kom dock hem med en massa olika sorters ris och sånt, ombyte förnöjer.
Jag köpte också nötrulle i en av cherkerna, den kostade 109:- / kg och såg väldigt fin ut, det kändes som ett bra pris så jag köpte drygt 1 kg.
Sen tog jag mig till bilen med alla mina kassar och åkte hemåt.
B och J som jag skulle ut med på kvällen hade bangar, eller i alla fall B, J var osäker. Jag hade accepterat att jag skulle sitta hemma på en lördagskväll och startade långkok på nötrullen och påbörjade en ankbuljong på ankbenen jag fått med min halva anka.
Men mitt i allt hör en gammal vän av sig och vill gå ut, jag erbjuder anka till middag men han erbjuder sig att bjuda på middag ute och sånt klarar jag ju bara inte av att säga nej till.
Vi har inte hängt bara vi på många, många år, det skulle bli kul, det var jag säker på.
Jag ställde av långkoken och ställde dem på verandan för att hålla dem så svala som möjligt och vid 20 möttes vi upp nere vid Väsby station. Jag tog taxi ned dit och det kostade nästan 200:-!
Men inte trodde väl varken jag eller J att hennes busskort skulle komma till sån nytta när hon sa på eftermiddagen att det inte var någon brådska att lämna tillbaka det.
Innan vi lämnade perrongen tvingade vi i oss en varsin Jägermeister, jag kan egentligen inte ens få ned det, men finns viljan och ett tuggummi till hans så går det visst att klara av.
Lagom tills vi var på tåget någon kvart senare var jag rätt full, jag blir ju det på bara en sipp nu för tiden och vi höll låda och roade en dam som satt bredvid oss så pass att hon hade svårt att låtsas att hon inte lyssnade och till och från hade hon svårt att inte le åt våra dumheter.
När vi väl tagit oss till Gamla stan med tunnelbanan (ja, jag tog tunnelbanan två gånger på en dag plötsligt) så var vi nyktra, så vi smet in på en bar och tog en shot och där jobbade ingen mindre än E som jobbat på flera pubar i Väsby tidigare. Vi bara svepte vår shot och raglade vidare mot Fem små hus. De hade plats för oss och vi fick maten jättesnabbt, de var också en hel massa folk som passade upp på oss så till slut frågade vi om de inte hade nåt att göra och tydligen var det lite så. Staden var till stor del avstängd på grund av byggandet av Triatlonbanan till söndagen (VM) och turisterna hade svårt att ta sig fram, så många hade inte dykt upp alls.
Ibland såg de stressade ut över att jag äter så långsamt men det var väldigt vänliga.
Vi åt och snackade skit och hade faktiskt ganska djupa diskussioner och hackade förstås lite på varandra som vi alltid gör.
Jag gjorde mitt bästa för att underhålla en lätt berusning, men jag har svårt för det, allt smakar ju så illa, men vi skrattade i alla fall en hel del åt hur äckligt allt var, som till exempel Calvadosen som vi tog in föra middagen som ingen av oss klarade av att dricka upp, den smakade som finkel. Och ja, jag vet hur finkel smakar, jag har släkt i Bulgarien vet ni...
Det var jag som valde meny och det var fint alltihopa, första Kalix Löjrom, sen renfilé och till sist vaniljmousse med bär.
Vid 23 ungefär gick vi vidare och tog en taxi till Bauer i Götgatsbacken eftersom jag bara måste ha deras ingefäradrink "Down Under" om jag är i stan och inte behöver köra. Christoffer som hittade på den här drinken jobbar tydligen inte kvar och den jag fick var inte i närheten av hans blandning, den var alldeles för stark, smakade helt enkelt alkohol och det ska den inte. Jag fick tvinga i mig den istället för att njuta av den och sen gick vi vidare till nästa pub. Där fick vi någon konstig drink som vi också var tvungna att tvinga i oss, Bacardi med körsbärssmak och cola, den smakade björnlim men vid det här laget så skrattade vi mest åt alls dråpligt så vi gjorde vårt bästa för att tömma drinkarna snabbt och sen tog vi en taxi till Dubliner istället.
Där hittade jag J och N som jag känner sedan tidigare och satt coh pratade med dem. Jag brukar alltid flörta med J eftersom han är en man helt i min smak och några timmar senare när vi promenerade iväg för att hitta en taxi hem så fick jag en utskällning för att jag inte tagit tag i saken tidigare om jag gillat honom i två år...
Det var visst den sparken jag behövde fast jag tyckt att jag varit rätt tydlig. Men eftersom jag fått ett par pikar redan när vi var på Dubliner så hade jag bjudit in J på middag på söndagen för att äta upp den där Pekingankan och han skulle höra av sig. Jag fick också ett par kommentarer som jag tolkade som fördelaktiga och en ordentlig kram innan jag gick.
Vid 3 ungefär var jag hemma och ovanligt trött och rasade rätt i säng och somnade faktiskt också direkt!
Vilken lyckad kväll!