Så han fick en julklapp ändå!

2/5 På lördagen fortsatte jag med att packa upp och städa lite i köket men framåt kvällen var det dags att gå och se Eddie Izzard på Globen med systersonen. De senaste två åren har vi inte köpt julklappar till varandra i vår familj, vi har alltid tyckt att det har varit kul men viljan har liksom runnit ur då de flesta av oss helt enkelt ser till att skaffa det vi verkligen vill ha, så det man får blir liggande... Men jag kund ju inte låta bli att köpa biljetter till Eddie Izzards besök till S i julklapp och födelsedagspresent (han fyllde 18 den 26 december). Han älskar verkligen Eddie och har sett allt med honom som finns på nätet. Han blev förstås jätteglad för biljetten och nu var det äntligen dags. Jag visste inte att de var en massa andra komiker som skulle öppna åt honom, alla svenska. Det visade sig vara rätt dålig nivå på dessa komiker enligt mig och jag tycker både att det är jobbigt att inte skratta åt komiker för att jag tycker synd om dem, men jag ogillar också att andra skrattar åt sånt som jag upplever som dåligt eller plumt, så jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på...
Jag har däremot aldrig sett Jonas Gardell live och han levererade enligt mig och han var riktigt bra! Det gör att jag slapp vara helt generad för att vara svensk.

Eddie levererade också och vi hade väldigt kul hela kvällen. Vi var rätt slitna båda två men bestämde oss för att åka till Dubliner en sväng innan vi åkte hemåt. S tog en öl och det känns ovanligt att han gör det, han fyllde ju 18 för 6 månader sedan. Ingen tror mig när jag säger att mina systerbarn inte druckit innan de fyllde 18 och säger att de ljuger för mig. Det har egentligen aldrig kommit upp för diskussion eftersom ingen i vår familj är värst intresserad av alkohol och dessutom har de aldrig haft någon anledning att ljuga för mig. De vet att jag aldrig skulle skvallra och om det vore något som jag upplevde som farligt eller dumt så vet de att jag inte skulle döma dem, bara försöka hjälpa dem tillrätta och prata med dem. De berättar förstås inte allt för mig men det är mest för att vi inte pratar så mycket i vår familj om vad som händer på dagarna och sånt. Men om de säger något så vet jag att det är sant och de berättar även om när de råkat ta ett fel beslut eller gjort bort sig på något sätt, jag vet alltså att de inte ljuger för mig, eller andra heller för den delen, det ligger inte för dem. För dem har det varit en grej att inte dricka före 18-årsdagen och vad jag förstår så är det en trend bland ungdomar att inte dricka så mycket, den bästa formen av frigörelse i mina ögon, att inte dricka så mycket som vår generation har gjort! I alla fall så tog S en öl och jag en cola och sen åkte vi hemåt både för att vi var trötta men också för att det var så gott som tomt på Dubliner. Jag antar att många åkt bort över långhelgen.

Hon har förstås bra smak

29/12 På söndagen åkte jag ned till S jobb för att hon skulle hjälpa mig med att fixa mitt hår. Eftersom jag har långt hår och många hårstrån jämfört med många andra människor så tar det en väldig tid och kraft för S att göra det här åt mig och jag är så tacksam för att hon lägger så mycket tid på det.
Ännu bättre är att Turre kan följa med in om de har stängt salongen eller de sista kunderna går med på det och hittills har det alltid gått bra. Han sköter sig alltid så bra att jag kan få vara stolt över honom ett tag och när S ska skölja håret så brukar han hoppa upp i mitt knä en stund. Sen när S börjar fälla ned stolen och fälla upp benstöden, då hoppar han oftast ned och tittar surt på oss.
Lagom tills allt var klart med håret så var det dags att möta upp hela familjen till födelsedagsmiddag för mamma nere på Kinarestaurangen vid Väsby Station.
Mamma brukar bjuda på McDonaldsmat hemma hos sig eftersom det är så mycket julfirande och födelsedagar i December och Januari i vår familj, men den här gången bestämde hon sig för Kinarestaurangen istället och det var väldigt uppskattat av oss alla. Jag fick dessutom en chans att prata lite mer med systerdotterns kille som hon ska flytta ihop med efter nyår och jag är inte särskilt förvånad för hon är ju en smart tjej, men hon har valt en jättebra och intelligent kille som är trevlig mot alla och kan prata med folk i alla åldrar, det vill säga samma skrot och korn som ungdomarna vi känner och älskar.

Vi är lättviktare

10/11 På söndagen tog vi en taxi till flygplatsen och åkte hemåt. Alla var lite trötta och alla ville så gärna hem att vi var lite irriterade på varandra för första gången på tre veckor. Kanske var det lite separationsångest också?
Ungarna är ju jättebra att resa med, men när vi var i Bangkok ville de till Mae Phim, när vi var i Mae Phim ville de till Dubai och när vi var i Dubai ville de hem...
Själv ville jag som sagt inte till Dubai och när det var dags att åka hem så var jag helt klart redo.
När vi letade efter incheckningen på flygplatsen visade det sig vara allt annat än enkelt. Till slut var vi tvungna att fråga efter hjälp, det var nämligen skyltat till allt utom den incheckningen som vi skulle till. Vi hade så lite bagage att vi själv till och med var förvånade... 57 kilo på 4 personer, vi fick ta med oss mer än det dubbla, 120 kilo! Vi fick stressa till gaten för att det tagit så lång tid med incheckningen men sen kunde vi slappna av i alla fall. Vi var sena från Dubai men när vi räknade efter insåg vi att vi ändå skulle komma tidigare till Arlanda än tänkt, det visade sig att de missat det där med vintertid på vår biljett. Vi hoppades att pappa och min syster hade tittat på flighterna ordentligt så att vi skulle slippa stå och vänta för länge efter att vi landat.
På planet fick vi en riktigt äcklig frukost och det styrkte helt klart att folk har fel då det gäller Emirates, det är INTE ett bra flygbolag helt enkelt. Kan jag hjälpa det så kommer jag inte att resa med dem fler gånger.
När vi landade fick vi vänta på bagaget ett bra tag med sen kom vi äntligen ut i friska luften och pappa och syrran var på plats så som vi hoppats. V's mamma och hund kom precis när vi kom ut också. Jag och pappa skulle precis åka från Arlanda när syrran ringde mig och sa att hennes bil inte ville starta, som tur var fanns det plats nog för oss att köra in bredvid hennes bil så vi kunde starta den med kablar innan vi åkte.
Pappa skjutsade hem mig och lämnade tillbaka Turre också och jag satte igång med att tvätta direkt. Skönt att få sånt klart så snabbt som möjligt så man åtminstone kan slappna av lite.

Jag vill inte åka till Dubai

7/11 På torsdag förmiddag blev vi hämtade av samma kille som hämtat oss i Bangkok. Han hade kört så mycket bättre än alla andra jag träffat på i Thailand så vi bad att få honom igen. Vi känner oss så trygga när han kör att vi kan sova allihopa.

Det gjorde vi också, alla lyssnade på sin egen musik och alla småsov lite då och då, vi pratade inte mycket alls. Det gick ganska snabbt och smidigt på flygplatsen och när vi kom ombord på planet som skulle ta oss till Dubai visade det sig vara mer än halvtomt. Ungarna ville trots detta sitta tillsammans och verkade bli lite besvikna när jag flyttade en rad bakåt för att kunna ligga och sova bekvämt.
S satte sig och tittade på film medan tjejerna som alltid hävdat att de inte kan sova på ett plan lade sig skavfötters med benen ihopslingrade och somnade båda två. Lite tryggare så kanske och då är det ju lättare att sova?
Tyvärr väckte jag dem med blixten när jag skulle fota dem för att de var så söta.
Själv låg jag väldigt bekvämt och sov nästan hela vägen till Dubai. Ända sedan vi kom till Thailand har jag känt en ovilja att åka vidare till Dubai och jag kände mig väldigt olustig över att behöva åka dit och vara där ett par dagar. Jag har ju aldrig varit där tidigare så jag vet inte varför jag kände så.
När vi landade 6 timmar senare tog vi en taxi från flygplatsen till hotellet, det tog inte så lång tid. Så snart vi checkat in gick vi upp med väskorna. Nu skulle jag och V delar rum och L och S skulle dela rum.
Precis när vi kommit in på vårt rum ringde L i vild panik!
Det är en dubbelsäng! Jag tänker inte dela säng med brorsan!
Ok, vi ses i lobbyn sa jag och ser om vi kan få ett annat rum, annars bor jag med S istället.
Det visade sig att de kunde dela upp sängen i två istället och det gjorde de medan vi var ut för att äta middag. Det gick däremot inte med min och Vs säng, så det var ju tur att vi tog just de rummen vi gjorde.
Vi gick bara ett par hundra meter neråt gatan och hittade en libanesisk restaurang som alla kunde tänka sig och jag valde lite smårätter. L och S ville prova vaktel, men tydligen visste inte de på restaurangen skillnaden på fried och deep fried. Det första betyder ju stekt, det andra friterat. De ville ha stekt och beställde just det, men fick friterat så det blev ju mer som Kentucky Fried Chicken eller något annat flottigt.
Sen var alla helt slut så vi gick tillbaka till hotellet och lade oss, ta oss en titt på Dubai får vi göra imorgon.

Tunga avsked

6/11 På onsdagen vaknade vi ganska sent och bestämde oss för att skippa nudlarna på morgonen och istället äta frukost nere på Buffalo Bill. L och S var fortfarande lite osäkra på sina magar och var försiktiga med vad de åt och drack. Det gäller verkligen att välja något man är sugen på just nå. När det gäller L är det oftast något sött, S väljer hellre kaffe och något lätt i matväg. Jag som har lite svårt att äta mycket på morgonen och därmed blir lite snål, valde ägg med lite skinka och potatis för att det var billigt och alldeles tillräckligt för mig till frukost. V är inte riktigt som vi andra, hon valde att äta skagenmacka till frukost...
Sen packade vi ihop handdukar och andra badgrejer och packade in oss i moppen och åkte till Coca Cola Beach. Det tar högst 5 minuter att ta sig dit och det verkar inte finnas lika många brännmaneter där.
E och hennes döttrar var där så efter att ha haft det bra en stund i solen så åt vi lunch allihopa tillsammans. L fortsatte på sin sockerdiet och åt pannkakor till lunch, vi andra åt lite nyttigare mat.
På kvällen åkte vi till Mae Phim Sports Bar för en sista kväll med gänget och det blev en tung kväll. Det började bra med pizza och många skratt och ungarna gav mig en present de köpt redan i Bangkok! L och V hade varit ute och shoppat lite en dag och hade hittat ett armband med stjärnor på och köpt det som tack för att de fick följa med! Jättefint verkligen! Precis min stil och jag blev jätteglad!
Efter ett tag tyckte de Thailandboende att det var lite varmt ute så vi flyttade in i baren där det är kallt som attan för att AC:n är på högt. Jag tycker att det blir lite kyligt i längden.
S lurade i N och M varsin chilishot och de spottade och fräste och sa att det var jättestarkt. Jag dricker ju inte och har emellanåt lite magproblem, men jag var rätt övertygad om att jag inte skulle tycka att smaken var något problem. Självklart blev jag utmanad att testa. Sagt och gjort, jag kände inte ens chilin och slappnade av. Men sen jävlar högg det till i magen, så illa att jag tappade all färg i ansiktet och S blev orolig på riktigt. Det gjorde så pass ont att jag trodde att det var något farligt faktiskt, men det höll bara i sig någon minut och sen var det bra igen.. phu, jag blev verkligen jätterädd, det var sista gången jag antog en så dum utmaning.
Är huvudet dumt får kroppen lida, eller hur?
Ungarna ville gå efter ungefär 2 timmar, men det slutade med att vi var där i 8... Det var svårt att åka därifrån när man vet att de andra har en tuff tid bakom och framför sig och man vet att det dröjer innan man ses igen.
Det blev en del kramar och gråt och vi hade lite svårt att släppa taget.
Tidigare än vad jag ville, men som sagt, mycket senare än ungarna ville, så var vi trots allt på väg tillbaka till lägenheten i moppen. Sen såg vi till att komma i säng, nästa dag var det dags att åka vidare.

Vi stängde inte stället, vi höll det öppet....

5/11 På tisdagen tog vi det mest lugnt, jag och V var på taket en stund och alla tog igen sig efter dagar med magproblem och sånt. Jag och V klarade oss visserligen ifrån det vilket är lite konstigt eftersom vi nog är de som blir lättast sjuka av oss annars. Vi höll tummarna för att det skulle hålla i sig trots allt. På kvällen bestämde vi med E att vi skulle åka och äta på The Kitchen tillsammans så det gjorde vi och hade trevligt. S blir brun av ingenting, jag blir röd/lila och L blir knappt solbränd alls. Förvisso är hon så blekvit att hon måste hålla sig i skuggan större delen av tiden och smörjer ju också in sig med solskydd 50 för att inte bränna sig, men efter resan såg det ut som om vi haft henne inlåst i ett källarrum hela tiden. Ni ser ju färgskillnaden mellan oss alla tre på bilden. V blir visserligen brun, men hon får jobba rätt hårt på det, men började nästan komma ikapp E som bor i Thailand och fortfarande tycker om värme och sol.

När vi kom tillbaka så gick vi ned till Buffalo Bills och vi är verkligen veka Thailandresenärer, vi valde vatten alla utom E som tog en cocktail. Men vad gör man när man är törstig?
Vi slogs mot myggen med alla möjliga medel som jag och E hade i väskorna men till slut gav ungarna upp och jag och E blev sittande ensamma tills de stängde och släckte hela restaurangen. Eftersom vi är välkända och stället inte har några dörrar så var det ingen som körde ut oss, men nattvakten kom och tog sig en titt lite då och då för att se att det verkligen fortfarande var vi som satt där och inte några huliganer.

Jag vill ju inte gå med en "bad hair cut" för resten av livet

4/11 På måndag förmiddag kom A och hämtade oss allihopa och körde oss en bit bortanför byn. Hon känner en tatuerare där. Flera i familjen har tatuerat sig hos honom. Han kör på fri hand och med bambusticka. Jag ville ju ha en stjärna till, den här i nacken. Problemet är bara att även om man är jättebra på fri hand och att skriva och så, så är just en stjärna svårt. Det måste ju vara rätt vinklar och raka linjer, annars är det ju jättefult. Normalt sett är jag väldigt snäll, ibland lite för snäll. Ungefär som när man var yngre och fick en dålig hårklippning och bara nickade när frisören undrade vad man tyckte, för att sen gå hem och gråta ögonen ur sig. I det här fallet kan man ju inte göra så, man kan ju inte gå runt med en "bad hair cut" för resten av livet för att man inte vill vara elak eller besvärlig.

"Mina" ungar var med och A var med som stöd och översättare, sen hade N bestämt sig för att följa med också. Det var alltså 5 personer som stod bakom tatueraren och hade åsikter på allt detta. Jag hade ju bett dem att vara stenhårda eftersom inte jag själv kan se min nacke och det var de verkligen. Tatueraren började klart tappa tålamodet med oss när ungarna mätte alla "benen" och vinklarna på stjärnan och rättade till honom hela tiden. Jag vet att den som är hårdast och mest kritisk är L, så inte förrän hon hade nickat sitt medgivande kände jag mig säker nog att säga åt honom att köra på. Innan hade jag sagt till A att hon skulle säga till honom att om jag inte var helt nöjd med hur han ritat så skulle det inte bli något av.
Hon förstod hur viktigt det var för mig så hon var också stenhård.
När det väl var dags så tog det inte mer än c:a 10 minuter för honom att göra själva tatueringen och det gjorde inte alls lika ont som en normal som man gör med maskin. Det är mer en stickande känsla än den brännande som man får med maskin. Sen var den varken blodig eller upphöjd alls och verkade helt läkt inom bara ett par timmar. Jag vågade inte riktigt tro på det, men det visade sig vara sant, det blev aldrig mer än så. Nu måste jag ju se till att ta bort födelsemärket, det är ju extra fult när stjärnan verkligen pekar ut det...
Jag hade sagt till A att vi skulle bjuda på lunch som tack för hjälpen så efter att han gjort klart tatueringen och fyllt i den på handleden åt mig, så åkte vi till Coca Cola Beach, där A tycker om att hänga och tycker att det är bra mat.
Vi hade det bra en stund i skuggan och åt lunch, sen dök E och hennes kompisar och barn upp så vi hälsade på dem innan A körde oss tillbaka till lägenheten. Det är verkligen guld värt att ha någon som kan Thailändska och bra engelska när man ska ha en tatuering som är speciell.
När vi kom tillbaka mad L V att köpa en glass till henne och hon valde en bananglass. Vad L tyckte om den kan ni se på bilden... Den var tydligen helt slemmig i konsistensen på "skalet", glassen var ok däremot. Man skalar den alltså själv och äter glassen. Skalet går att äta, men frågan om det verkligen är tanken, eftersom det smakar så illa?

Vad var det som skulle vara så bra med dem då?

24/10 På torsdagen blev jag upphämtad hemma av V och hennes farfar för skjuts till Arlanda. På flygplatsen mötte vi upp med L och S. Alla var mycket förväntansfulla men det kändes också lite overkligt att vi faktiskt var på väg. Fast det visade sig vara ganska overkligt också för flighten blev väldigt försenad. Alla som hört att vi bokat med Emirates har nästan applåderat och sagt att de är böst av alla bolag, även om du åker ekonomiklass. V hade inget annan val än att köpa Businessklassbiljett till Dubai och Thailand, men hon fick ekonomiklassbiljett på hemvägen. Vi andra tre blev dessutom ut splittrade på planet. Jag och S satt tillsamman men L satt en bra bit ifrån oss och V som sagt i en hel annan del av planet. Efter drygt 1 timmes väntan, sittande i ett trångt flygplan utan att komma någon vart så möttes jag och V vid toaletterna och pratade en stund, men då blev vi tillbakachasade till våra säten för att nu skulle vi minann lyfta inom 5 minuter. Jag sa att jag ville gå på toa först men se det fanns det ingen tid med, stewarden var rätt otrevlig om det också och ingen information om vad vi väntade på kom från cockpit. Efter att ha suttit i sätet en stund till så gick jag till toan i alla fall och fick en utskällning av stewarden för att vi skulle åka nu. Det fanns förstås mer än nog med tid för mig att gå på toa och dessutom sitta och vänta ett tag till. Slutligen efter 2 timmars försening fick vi slutligen lyfta, det visade sig att vi behövt byta ett däck, det kunde de ju ha informerat om och de borde kunna gissa att det skulle ta tid och låtit oss sitta i gaten istället för inträngda på ett flygplan som vi ändå skulle få sitta på så länge...
De här ungarna är verkligen tre av de bästa i världen och de är så lätta att hänga med, det kräver ingen insats eller energi att göra det, man bara är liksom.
Runt 7-8 timmar senare landade vi i Dubai och var runt 1½ timme sena dit, men det var ändå drygt 3§ timme att vänta till nästa flight så det var gott om tid.
Vi gick till Starbucks för att ta en kaffe och något att äta och det tog ett tag att hitta V eftersom hon hade fått gå genom någon slags VIP-ingång och kommit till en annan del av terminalen.
Sen gick vi till nästa flight coh vi såg verkligen inte fram emot att flyga ännu en flight med Emirates...

Underbara ungar

9/10 På onsdag morgon vaknade jag med både Judas och Turre i sängen, mina vita lakan brukar inte håll sig vita särskilt länge av förklarliga skäl. När det är mörkt kan det också vara svårt att se den vita Judas i den vita sängen, men i ljuset är han mer krämfärgad än vit faktiskt. När Judas sover i sängen är det förresten officiellt höst, det gör han nämligen inte på sommaren. Det första jag och min kollega J gjorde för arbetsdagen var att åka till Stockholm för ännu ett möte och det gick som det skulle och var som vanligt trevligt och vi kom tillbaka i god tid för att kunna göra en hel del nytta på kontoret också. På eftermiddagen åkte jag till en kompis, kompis som gör ögonfransförlängningar i sin salong hemma i lägenheten. Jag har aldrig testat det och tänkte att det kunde vara fint och praktiskt till USA-resan. Det skulle ta en timme men vi stötte på komplikationer... Jag hade oväntat täta ögonfransar så trots att hon valt lite kortare fransar än vad till exempel ungdomar brukar göra, så såg jag ut som en transvestit med dålig smak när det var klart...
Hon fick börja från början och ta bort en massa fransar och sen lägga på kortare där hon tagit bort dem, det tog nästan 2½ timme istället för 1. Men hon var i alla fall väldigt trevlig så vi hade inte tråkigt. Däremot så var tanken att systerbarnen och H's dotter V som alla ska med till Thailand skulle komma hem till mig på middag och lite snack på kvällen. Jag skickade ett sms och det visade sig att de redan var på plats allihopa, det är ju tur att de har nyckel!
När jag kom hem var de hungriga som små fågelungar allihopa och bad mig att laga mat på studs. Det är så kul att se dem tillsammans, jag blir helt varm i hela kroppen. Systerbarnen och V har känt till varandra hela livet för jag har ju känt H's mamma sen innan V föddes. Men de har aldrig umgåtts alls, bara träffats som hastigast på någon fest eller så och de känner egentligen inte varandra alls. Ändå kommer de så bra överens att man blir helt överväldigad, jag tycker det bådar gott för vår resa. De tjattrar hela tiden och retas med varandra som om de alla tre var syskon och med en glimt i ögat samtidigt.
För att det skulle gå fort och alla skulle vara nöjda så bestämde jag mig för att tina köttfärssås från frysen och koka pasta till det, sen gjorde jag lite sallad till det och alla var nöjda. De rensade faten totalt, de är glada i mat alla tre, sen okynnesåt de salladen tills den också var slut. Sen diskade V och L upp så som vi brukar göra i mitt hus. Den som lagar mat behöver inte diska.
Vi hade jättekul och skrattade en massa under kvällen och pratade om hur vi skulle lägga upp vår resa. Vi kom egentligen inte fram till några konkreta planer alls, men det var bra att få träffas innan vi ska åka, vi har ju aldrig umgåtts bara vi fyra tidigare och jag åker ju till USA precis innan vi åker till Thailand, så det här var sista chansen att ses innan vi åker.

Vi firar 20 år!

22/3 På fredagen fyllde en av mina bästa vänner H år. Normalt så är jag bortrest eller upptagen på hennes födelsedag så det var länge sedan jag firade henne. Nu var jag ju hemma och sjukskriven så jag åkte dit för att ta en fika.
Hennes döttrar känner jag ju väl och tycker väldigt mycket om, hennes mans systerdöttrar har jag inte träffat sedan de var små däremot och de visade sig vara precis lika fantastiska som våra andra ungdomar och vi hade väldigt intressanta snack under kvällen.
Turre fick komma in för att slippa sitta i bilen och frysa så jag gick och hämtade honom. Självklart ska han då genera mig... Han går verkligen raka vägen in i vardagsrummet och skiter på mattan, precis framför H's man och svåger där de sitter och tittar på TV. Sånt har han inte gjort på många år, men självklart ska han göra det när det är nytt folk omkring.
Det glömdes snart bort i alla fall och tjejerna skämde bort honom med uppmärksamhet.
Jag och H har varit kompisar sedan 1993 då jag "raggade" upp henne på gatan. Det var för att vi båda var unga tjejer med taxar och det är ju inte så vanligt. Hon var svårflörtad i början och ville bara göra saker med hundarna, men till slut så vann min charm och vi blev vänner på riktigt! Och i år så firar vi som sagt 20 år.
När jag kom hem var jag helt slut förstås och åt mozzarella och tomatsallad till sen middag och sen somnade jag. Men det hade varit en väldigt trevlig kväll!