Tunga avsked

6/11 På onsdagen vaknade vi ganska sent och bestämde oss för att skippa nudlarna på morgonen och istället äta frukost nere på Buffalo Bill. L och S var fortfarande lite osäkra på sina magar och var försiktiga med vad de åt och drack. Det gäller verkligen att välja något man är sugen på just nå. När det gäller L är det oftast något sött, S väljer hellre kaffe och något lätt i matväg. Jag som har lite svårt att äta mycket på morgonen och därmed blir lite snål, valde ägg med lite skinka och potatis för att det var billigt och alldeles tillräckligt för mig till frukost. V är inte riktigt som vi andra, hon valde att äta skagenmacka till frukost...
Sen packade vi ihop handdukar och andra badgrejer och packade in oss i moppen och åkte till Coca Cola Beach. Det tar högst 5 minuter att ta sig dit och det verkar inte finnas lika många brännmaneter där.
E och hennes döttrar var där så efter att ha haft det bra en stund i solen så åt vi lunch allihopa tillsammans. L fortsatte på sin sockerdiet och åt pannkakor till lunch, vi andra åt lite nyttigare mat.
På kvällen åkte vi till Mae Phim Sports Bar för en sista kväll med gänget och det blev en tung kväll. Det började bra med pizza och många skratt och ungarna gav mig en present de köpt redan i Bangkok! L och V hade varit ute och shoppat lite en dag och hade hittat ett armband med stjärnor på och köpt det som tack för att de fick följa med! Jättefint verkligen! Precis min stil och jag blev jätteglad!
Efter ett tag tyckte de Thailandboende att det var lite varmt ute så vi flyttade in i baren där det är kallt som attan för att AC:n är på högt. Jag tycker att det blir lite kyligt i längden.
S lurade i N och M varsin chilishot och de spottade och fräste och sa att det var jättestarkt. Jag dricker ju inte och har emellanåt lite magproblem, men jag var rätt övertygad om att jag inte skulle tycka att smaken var något problem. Självklart blev jag utmanad att testa. Sagt och gjort, jag kände inte ens chilin och slappnade av. Men sen jävlar högg det till i magen, så illa att jag tappade all färg i ansiktet och S blev orolig på riktigt. Det gjorde så pass ont att jag trodde att det var något farligt faktiskt, men det höll bara i sig någon minut och sen var det bra igen.. phu, jag blev verkligen jätterädd, det var sista gången jag antog en så dum utmaning.
Är huvudet dumt får kroppen lida, eller hur?
Ungarna ville gå efter ungefär 2 timmar, men det slutade med att vi var där i 8... Det var svårt att åka därifrån när man vet att de andra har en tuff tid bakom och framför sig och man vet att det dröjer innan man ses igen.
Det blev en del kramar och gråt och vi hade lite svårt att släppa taget.
Tidigare än vad jag ville, men som sagt, mycket senare än ungarna ville, så var vi trots allt på väg tillbaka till lägenheten i moppen. Sen såg vi till att komma i säng, nästa dag var det dags att åka vidare.

Finns det hjärterum så finns det stjärterum

14/9 På lördagen gick vi upp vid 8 för att hinna äta frukost innan dagen på ridhuset började. Det var visning av 2½-års hingstar som stod på schemat för dagen, dessutom skulle de lite äldre hingstarna göra bruksprov.
Vädret var soligt och vackert och med tanke på hur det ibland är när vi är i Vetlanda i september så var vi alla tacksamma för det.
När det var dags för bruksprovet skärmde vår vän B upp oss rejält när hennes hingst skulle in, hon var osäker på hur han skulle sköta sig och målade upp alla möjliga läskiga scenarier och vi tordes knappt titta. Men det gick alldeles utmärkt i slutänden och M som körde gjorde ett mycket bra jobb. Fast han är travkusk och inte brukskusk vilket syns ganska tydligt på sättet att köra, men det syntes lika tydligt att hingsten både tycker om och respekterar honom och också litar på honom.
Efter bruksprovet fikade vi med B och hennes dotter L och M och pustade ut allihopa efter nervpirret.
När det var dags för visning av hingstarna på hårt underlag fick jag några kul bilder på visare och hästar som flyger, inga fötter i marken alls! Den bilden jag har valt visar LG, som nästan klår hästarna med sin gång!
När det var dags för middag åkte vi in till Vetlanda och åt kinamat med B och Å, det är vad vi alltid gör och vi gillar att hålla på traditionerna.

Efter middagen åkte vi tillbaka mot ridhuset och åkte ned till campingen där familjen N hade ställt upp sin gamla husvagn "Pärlan" som är väldigt liten. Där samlades en massa folk under kvällen, både inne och utanför och till slut bestämde vi oss för att ta ett rekord och alla klämde sig in i husvagnen för någon minut, vi lyckades få in 19 personer i den lilla gamlingen!
Sen ramlade vi ut drygt hälften av oss och andades ut magarna som vi fått hålla in för att få plats där inne.
Det är ett så himla härligt gäng och vi pussas och kramas och skrattar allihopa och även om folk är lite fulla nu och då så är det aldrig någon som beter sig illa, de bara kramas och pussas lite extra!
Vi kom inte i säng förrän vid 2 denna kväll, för vi hade så trevligt att inte ens syrran hade bråttom därifrån.