Ibland är det inte falsklarm

6/4 På måndagen var det ju röd dag, men vi skulle ha möte i Linköping på tisdag morgon så vi bestämde oss för att åka dit på måndag eftermiddag så att vi skulle slippa stressa och slippa trafiken efter påsken.
På vägen stannade vi på ett apotek för att jag skulle ta ut lite av mina mediciner. Jag fotade hyllan med "intimsaker" eftersom jag visste att de skulle bli väldigt förvånade av att sånt säljs så öppet och dessutom på apotek och mycket riktigt, de kunde inte tro sina ögon när de såg sexleksakerna!

Strax efter att vi kommit till Linköping och checkat in på hotellet där jag brukar bo, First Hotel, så mötte vi upp systerdottern och hennes sambo och gick till O'Leary's för att äta middag.
Jag valde ribs, en mixtallrik med tre olika kryddningar, det var ok. Framförallt hade vi trevligt! Alla ville ta en tidigt kväll så när vi ätit klart så gick vi tillbaka till hotellet och systerdottern och sambo bor i närheten så vi skiljdes åt vid vårt hotell.
Jag gick upp på rummet och var väldigt nöjd med att kvällen skulle bli löjligt tidig, jag hade sminkat av mig och gjort mig redo för sängen redan vid 21.30. Just då gick brandlarmet... Jag klädde på mig snabbt och gick ut genom dörren, jag hade tid att ta med mig handväskan men glömde jackan. När jag kom ut i korridoren blev jag osäker på åt vilket håll trapporna var. De är på samma ställe som hissen och jag brukar ta trapporna när jag ska ner, men nu blev jag som sagt osäker och hittade de inte. Jag vände och gick tillbaka mot rummet för att prova åt andra hållet och mötte S och M som just kommit ut i korridoren. Det visade sig att jag gått åt rätt håll från början, men nu var vi precis utanför mitt rum så jag stack in handen och tog jackan på vägen mot trapporna. Det visade sig att dörrarna går igen automatiskt när larmet går, det var därför jag gått förbi trappan, det var skyltat med gröna skyltar, men bara i taket och trots att jag inte hade panik så hade jag missat det. Precis när vi kommer ut i trappen så möter vi den unga tjejen som hade checkat in oss, hon är på väg in i vår korridor på tredje våningen och jag frågar henne om det faktiskt har hänt något för hon gråter, har en telefon vid örat och stammar osammanhängande till personen i andra änden. Hon bara nickar och är halvt hysterisk så jag stannar och säger till henne i en befallande ton, då bör du nog följa med oss ner. Hon nickar och följer efter oss ned. Ju längre ned vi kommer ju mer rök luktar det och jag funderar på om det är vettigt att gå vidare. Men sen ser vi nedervåningen och det ser inte ut att vara någon fara och sen ser jag att det brinner på gatan utanför entrén. Vi tar oss till utgången och sluter upp med de andra gästerna som bara är en handfull sådär på en röd måndag. Polisen är på plats redan och någon säger att en engelsktalande man sitter anhållen i polisbilen för att ha startat branden i en fåtölj i lobbyn, han ska ha varit full och ingen vet om det var av misstag eller med flit, det visade sig senare att det troligtvis var med flit då han dagen innan också hade varit misstänkt för att ha misshandlat sin flickvän eller nåt sånt. En av poliserna försöker av någon anledning att släcka den stora, övertända fåtöljen med en liten bilbrandsläckare, det syns lång väg att det inte kommer att fungera och han tömmer den utan att det gör någon skillnad alls. Sen kom brandkåren och vid det laget var det inte så mycket kvar av fåtöljen utan vad de gör är att släcka det kol som är kvar och spolar av gatan. Någon av de andra gästerna eller poliserna hade lyckats få ut den brinnande fåtöljen, de måste ha varit väldigt snabba. Medan vi står där ute och väntar på att få gå tillbaka in så kommer en man fram till mig och undrar vad som händer, han säger att han är från Östgöta korren och jag hinner tänka att jag kanske kan sälja ett par bilder till dem, men han verkar inte så intresserad av vad som verkligen hade hänt och han tittar inte ens på bilderna när jag försöker visa hur stor brasan hade varit några minuter innan. Jag bestämmer mig för att han inte är värd att slöja tid och kraft på. Någon halvtimme senare fick vi gå tillbaka in när brandkåren hade gått igenom hotellet och jag gick och lade mig igen. Det var ju bra mycket mer dramatiskt än jag hade väntat mig när jag hörde brandlarmet, det brukar ju vara falsklarm. Den stackars tjejen som hade nattskiftet var nog runt 20-24 år och hon hade precis börjat jobba där och hon var nästan otröstlig och hade fått en rejäl chock eftersom hon varit där när allt hände och det måste ha gått väldigt fort för fåtöljen att bli övertänd med tanke på ur det såg ut när vi kom ut, man kan ju undra om det inte finns några regler alls om hur lättantändliga möbler får vara i ett hotell? Det är svårt att se storleken på den, men den är rätt massiv den där stolen, stor, tung och bred. Så efter lite drama så somnade jag i alla fall gott.

Tunga avsked

6/11 På onsdagen vaknade vi ganska sent och bestämde oss för att skippa nudlarna på morgonen och istället äta frukost nere på Buffalo Bill. L och S var fortfarande lite osäkra på sina magar och var försiktiga med vad de åt och drack. Det gäller verkligen att välja något man är sugen på just nå. När det gäller L är det oftast något sött, S väljer hellre kaffe och något lätt i matväg. Jag som har lite svårt att äta mycket på morgonen och därmed blir lite snål, valde ägg med lite skinka och potatis för att det var billigt och alldeles tillräckligt för mig till frukost. V är inte riktigt som vi andra, hon valde att äta skagenmacka till frukost...
Sen packade vi ihop handdukar och andra badgrejer och packade in oss i moppen och åkte till Coca Cola Beach. Det tar högst 5 minuter att ta sig dit och det verkar inte finnas lika många brännmaneter där.
E och hennes döttrar var där så efter att ha haft det bra en stund i solen så åt vi lunch allihopa tillsammans. L fortsatte på sin sockerdiet och åt pannkakor till lunch, vi andra åt lite nyttigare mat.
På kvällen åkte vi till Mae Phim Sports Bar för en sista kväll med gänget och det blev en tung kväll. Det började bra med pizza och många skratt och ungarna gav mig en present de köpt redan i Bangkok! L och V hade varit ute och shoppat lite en dag och hade hittat ett armband med stjärnor på och köpt det som tack för att de fick följa med! Jättefint verkligen! Precis min stil och jag blev jätteglad!
Efter ett tag tyckte de Thailandboende att det var lite varmt ute så vi flyttade in i baren där det är kallt som attan för att AC:n är på högt. Jag tycker att det blir lite kyligt i längden.
S lurade i N och M varsin chilishot och de spottade och fräste och sa att det var jättestarkt. Jag dricker ju inte och har emellanåt lite magproblem, men jag var rätt övertygad om att jag inte skulle tycka att smaken var något problem. Självklart blev jag utmanad att testa. Sagt och gjort, jag kände inte ens chilin och slappnade av. Men sen jävlar högg det till i magen, så illa att jag tappade all färg i ansiktet och S blev orolig på riktigt. Det gjorde så pass ont att jag trodde att det var något farligt faktiskt, men det höll bara i sig någon minut och sen var det bra igen.. phu, jag blev verkligen jätterädd, det var sista gången jag antog en så dum utmaning.
Är huvudet dumt får kroppen lida, eller hur?
Ungarna ville gå efter ungefär 2 timmar, men det slutade med att vi var där i 8... Det var svårt att åka därifrån när man vet att de andra har en tuff tid bakom och framför sig och man vet att det dröjer innan man ses igen.
Det blev en del kramar och gråt och vi hade lite svårt att släppa taget.
Tidigare än vad jag ville, men som sagt, mycket senare än ungarna ville, så var vi trots allt på väg tillbaka till lägenheten i moppen. Sen såg vi till att komma i säng, nästa dag var det dags att åka vidare.

Är det inte synd om mig?

3/6 På måndagen hade jag en riktigt rutten dag av många olika anledningar och jag spenderade större delen av dagen åt att ligga och gråta på soffan. Ibland känns det helt enkelt som om ingen älskar en och att allt går fel eller feltolkas.
När det var dags att åka till quizzet kände jag inte alls för det men tog mig samman och duschade och sminkade mig och sen åkte jag trots allt in till stan.
Vi vann både en bonusfråga och själva quizzet och som vanligt är mitt fina lag en stor tröst bara på grund av att de är så fina människor. Dagen slutade alltså lite bättre trots allt.

Förnekelse tar dig inte längre än så

14/5 På tisdagen var det bara att erkänna faktum, jag var sjuk. För första gången på 3½ år dessutom om man inte räknar ett par 48 timmars förkylningar...
Jag gick upp som vanligt och trodde att jag skulle ta mig iväg till jobbet men insåg snart att det inte skulle gå. Halsen kändes som om någon dragit en bit taggtråd fram och tillbaka igenom den några gånger, det kändes både sårigt och på samma gång som halsfluss. Jag har ju inte varit sjuk sedan jag tog bort halsmandlarna så det är ju svårt att veta hur det ska kännas när man inte har några och blir sjuk.
Jag var tvungen att åka till jobbet en timme bara för ett möte med min kollega. Vi skulle göra en provproduktion på en timme innan vi satte igång med den riktiga produktionen i fabriken, för att se hur det bästa tillvägagångssättet såg ut.
Trots att jag var sjuk och hängig jobbade jag ungefär 4 gånger snabbare än min kollega som gjorde det här för första gången, jag har gjort det till och från i flera år så jag har det i händerna.
När jag kom hem kollapsade jag på soffan och somnade. Turre är alltid trött när han varit med mamma och pappa på semester så han tyckte att det var rätt skönt att bara slappa på soffan hela dagen.
Jag vaknade av att jag grät, sånt gör inte jag. Alltså gråter jag jag då och då, men inte i sömnen... Turre måste ju undra över alla underliga ljud jag gör när jag sover?
Syrran var förbi en sväng och hjälpte mig att byta lakan när hon ändå var där och Judas var nöjd med att Turre äntligen var hemma igen. Han blir som sagt glad när han åker och glad när han kommer hem, precis som vilket syskon som helst.
Om min häst Gullan fortfarande hade levt hade hon idag fyllt 33 år, så särskilt rimligt att hon skulle ha klarat sig så långt är det väl inte, men i alla fall...
Till middag åt jag tacobröd med "crispy beef", gurka och rödlök med lite soja droppat på.

Jag vet hur det känns att vara övertrött

26/3 På måndagen väckte H mig väldigt tidigt med mina mått mätt, klockan 6.30. Jag dukade fram frukost medan hon tog en dusch och sen åt vi frukost och höll på att glömma bort tiden liksom sist hon bodde över. Men vi hann ned till stationen i tid för att hon skulle hinna med sitt tåg. Jag dök upp tidigt på jobbet och alla såg väldigt förvånade ut. Vid lunchtid började jag bli riktigt vimsig av trötthet och hjärnan fungerade liksom inte, jag hade inte sovit mer än kanske 4 timmar...
När jag äntligen fick åka hem ramlade jag i säng så fort jag matat djuren och somnade direkt. Jag hade väldigt oroliga drömmar däremot och grät i sömnen och vaknade med en förlamande sorg i hjärtat som jag inte visste var den kom ifrån. Jag sov i nästan 2 timmar men var fortfarande trött när jag tvingade mig själv att gå upp.
Vi hade diskat vartefter under kvällen innan men ändå var det en jäkla röra i hela huset, främst i köket förstås, så jag städade och diskade upp och det gick rätt fort ändå.
Sen tittade jag på Bones medan jag monterade ihop motorsågen så den var klar att använda med det nya svärdet och kedjan.

Jag fixade lite med den nya datorn också och försökte få allt överfört från den gamla så att allt jag behöver finns på den nya nu.