Ibland är det inte falsklarm

6/4 På måndagen var det ju röd dag, men vi skulle ha möte i Linköping på tisdag morgon så vi bestämde oss för att åka dit på måndag eftermiddag så att vi skulle slippa stressa och slippa trafiken efter påsken.
På vägen stannade vi på ett apotek för att jag skulle ta ut lite av mina mediciner. Jag fotade hyllan med "intimsaker" eftersom jag visste att de skulle bli väldigt förvånade av att sånt säljs så öppet och dessutom på apotek och mycket riktigt, de kunde inte tro sina ögon när de såg sexleksakerna!

Strax efter att vi kommit till Linköping och checkat in på hotellet där jag brukar bo, First Hotel, så mötte vi upp systerdottern och hennes sambo och gick till O'Leary's för att äta middag.
Jag valde ribs, en mixtallrik med tre olika kryddningar, det var ok. Framförallt hade vi trevligt! Alla ville ta en tidigt kväll så när vi ätit klart så gick vi tillbaka till hotellet och systerdottern och sambo bor i närheten så vi skiljdes åt vid vårt hotell.
Jag gick upp på rummet och var väldigt nöjd med att kvällen skulle bli löjligt tidig, jag hade sminkat av mig och gjort mig redo för sängen redan vid 21.30. Just då gick brandlarmet... Jag klädde på mig snabbt och gick ut genom dörren, jag hade tid att ta med mig handväskan men glömde jackan. När jag kom ut i korridoren blev jag osäker på åt vilket håll trapporna var. De är på samma ställe som hissen och jag brukar ta trapporna när jag ska ner, men nu blev jag som sagt osäker och hittade de inte. Jag vände och gick tillbaka mot rummet för att prova åt andra hållet och mötte S och M som just kommit ut i korridoren. Det visade sig att jag gått åt rätt håll från början, men nu var vi precis utanför mitt rum så jag stack in handen och tog jackan på vägen mot trapporna. Det visade sig att dörrarna går igen automatiskt när larmet går, det var därför jag gått förbi trappan, det var skyltat med gröna skyltar, men bara i taket och trots att jag inte hade panik så hade jag missat det. Precis när vi kommer ut i trappen så möter vi den unga tjejen som hade checkat in oss, hon är på väg in i vår korridor på tredje våningen och jag frågar henne om det faktiskt har hänt något för hon gråter, har en telefon vid örat och stammar osammanhängande till personen i andra änden. Hon bara nickar och är halvt hysterisk så jag stannar och säger till henne i en befallande ton, då bör du nog följa med oss ner. Hon nickar och följer efter oss ned. Ju längre ned vi kommer ju mer rök luktar det och jag funderar på om det är vettigt att gå vidare. Men sen ser vi nedervåningen och det ser inte ut att vara någon fara och sen ser jag att det brinner på gatan utanför entrén. Vi tar oss till utgången och sluter upp med de andra gästerna som bara är en handfull sådär på en röd måndag. Polisen är på plats redan och någon säger att en engelsktalande man sitter anhållen i polisbilen för att ha startat branden i en fåtölj i lobbyn, han ska ha varit full och ingen vet om det var av misstag eller med flit, det visade sig senare att det troligtvis var med flit då han dagen innan också hade varit misstänkt för att ha misshandlat sin flickvän eller nåt sånt. En av poliserna försöker av någon anledning att släcka den stora, övertända fåtöljen med en liten bilbrandsläckare, det syns lång väg att det inte kommer att fungera och han tömmer den utan att det gör någon skillnad alls. Sen kom brandkåren och vid det laget var det inte så mycket kvar av fåtöljen utan vad de gör är att släcka det kol som är kvar och spolar av gatan. Någon av de andra gästerna eller poliserna hade lyckats få ut den brinnande fåtöljen, de måste ha varit väldigt snabba. Medan vi står där ute och väntar på att få gå tillbaka in så kommer en man fram till mig och undrar vad som händer, han säger att han är från Östgöta korren och jag hinner tänka att jag kanske kan sälja ett par bilder till dem, men han verkar inte så intresserad av vad som verkligen hade hänt och han tittar inte ens på bilderna när jag försöker visa hur stor brasan hade varit några minuter innan. Jag bestämmer mig för att han inte är värd att slöja tid och kraft på. Någon halvtimme senare fick vi gå tillbaka in när brandkåren hade gått igenom hotellet och jag gick och lade mig igen. Det var ju bra mycket mer dramatiskt än jag hade väntat mig när jag hörde brandlarmet, det brukar ju vara falsklarm. Den stackars tjejen som hade nattskiftet var nog runt 20-24 år och hon hade precis börjat jobba där och hon var nästan otröstlig och hade fått en rejäl chock eftersom hon varit där när allt hände och det måste ha gått väldigt fort för fåtöljen att bli övertänd med tanke på ur det såg ut när vi kom ut, man kan ju undra om det inte finns några regler alls om hur lättantändliga möbler får vara i ett hotell? Det är svårt att se storleken på den, men den är rätt massiv den där stolen, stor, tung och bred. Så efter lite drama så somnade jag i alla fall gott.

Han är övertygad om att katter inte går att lita på

16/2 På måndag morgon kom det en kille för att serva mitt larm, det tog rätt lång tid och eftersom killarna som målade mina fönster i somras har målat fast dem kunde han inte göra alla kontroller som han skulle göra, det kräver nämligen att man öppnar alla kontakter och det innebär att öppna alla fönster. Men han bytte batterier i alla trots att det egentligen inte behövdes, det är för att de ska vara i fas och för att jag fått vänta nästan tre månader på att de skulle komma och fixa det. Det är fruktansvärt störande att larmet piper att det behövs servas, varje dag i tre månader!
Dessutom införde han en ändring, den som har monterat larmet från början hade gjort en miss. Larmcentralen piper när man kommer in, innan man har larmat av. Det ska den tydligen inte göra, för då kan tjuvarna eventuellt hinna fram till den och oskadliggöra den innan larmet hunnit gå. Det låter ju rimligt och det fixade han till. Det blev rejält utkylt i huset eftersom alla fönster och dörrar behövde öppnas flera gånger, men jag åkte till jobbet direkt när han var klar, värmde upp gjorde jag först på kvällen när jag kom hem igen.
Turre och Judas brukar ju som sagt låtsas att de egentligen inte är så förtjusta i varandra, men de ligger ofta tätt intill ändå, bara som av en händelse. Denna kväll låg Judas typ på Turre och sov, det enda problemet är att Judas, särskilt på vintern när han har en massa överskottsenergi kan få infall att vara taskig mot Turre. Han slår till honom eller biter honom bara sådär... Inte så att det gör ont, men det gör att Turre som är rätt skeptisk till om katter alls går att lita på, får vatten på sin kvarn. Det gör att de gånger Judas vill mysa med Turre så backar Turre eller så skäller han på Judas för att hålla honom på avstånd. Om Judas är på bushumör så springer Turre undan om han kan, förutom utomhus, då brukar han helt enkelt ignorera Judas som låtsas att Turre jagar honom och andra lekar. I en av de lekarna är utmaningen att springa ikapp Turre och hoppa över honom och sen dra järnet som om Turre jagar honom, men i verkligheten verkar det som om Turre inte har märkt det och fortsätter leka med sin boll istället.
Senare på kvällen körde Judas stretch i soffan, han låg med benen utanför soffan och för att inte hasa ner så höll han ett tag om soffkudden med klorna, det såg rätt kul ut. Fast på bilden syns det inte hur långt över kanten han var med benen...

Man kan köpa trygghet för pengar

16/12 På måndagen kom Securitas, eller Verisure som de heter nu, för att installera fler magnetkontakter på mina fönster och dörrar.
Det kom som en räddning för mig, jag har haft svårt att slappna av sedan incidenten i gästrummet som jag ju inte ens vet om den ägde rum på riktigt...
Turre accepterade killen rätt fort som han ju egentligen gör även om han tycker att det är svårt första minuten. Sen tog det honom drygt en timme att montera, koppla in och testa alla de nya givarna. Nu finns de på alla fönster och dörrar i hela huset. Han var osäker på om det var en god idé att sätta en i badrummet, men fönstret är stort nog att komma in igenom och annars kommer jag bara att noja om det istället för gästrummet. Det som är frågan är om fukt från duschen kommer att störa eller förstöra givaren. Jag tror inte det, mitt badrum är så pass torrt att alla blommor jag ställer in där dör inom några veckor, jag behöver bara glömma att vattna dem i nån vecka så är det kört.
Eftersom jag mycket riktigt väntade mig att han skulle behöva ha dörrar och fönster öppna ett tag så hade jag bestämt mig för att vänta med att elda tills efter att han var klar med jobbet.
Han hjälpte mig att slänga ut en blomma som är på sista versen och inte ser så kul ut, han bar den ut till trappen där tanken är att den kan få sista dödsstöten för att jag ska kunna kasta den. Av någon anledning kan jag inte kasta en levande blomma, men att döda den är lättare...
De nya detaljerna till larmet kostade mig 5500:- inklusive arbetet, men det är det helt klart värt för att känna sig tryggare, välinvesterade pengar.
När kille hade gått så satte jag igång att elda och värma upp huset och både jag och Turre kände det som om vi faktiskt hade gjort något under dagen trots att vi bara tittat på larmkillen när ha jobbade och vi hade inte energi kvar att göra mycket mer än att titta på DVD i soffan resten av dagen och kvällen.

Jag vet inte om jag någonsin varit så rädd

22/11 På fredagen tog jag tag i att leta julpynt. Som sagt så har jag inte så mycket tid kvar före operationen och sånt måste göras före snarare än efter.
Jag städade och fixade och bytte lakan för Turre åkte på semester till Jämtland med mamma och pappa och då får jag ha rent och snyggt ett tag.
Jag hade fått beställning på några foton av två kompisar och nu tog jag tag i att skriva ut dem och fixa.
Jag har skrivaren i gästrummet och jag hämtade in den och satte igång och var tvungen att fixa ett bildprogram för att fixa ljuset lite i bilderna. Sen satte jag igång att skriva ut dem. I ett av hörnen av vardagsrummet studsar ljudet lite ibland och när Turre är hemma bekymrar jag mig aldrig om det, han har ju koll på vad som är normalt och inte och skulle ju bli helt rabiat om det var ett oväntat ljud.
Men nu när han inte var hemma blev jag lite osäker på om ljudet bara studsade eller om det faktiskt kom från gästrummet. Jag trodde ju att det var studsen som gjorde det men tänkte att det var lika bra att lugna sig genom att titta.
Jag gläntade försiktigt på dörren till gästrummet och kikade in, ingen var där inne i alla fall, bra. Jag tog ett steg in och kikade misstänksamt runt i rummet. Rummet är litet och det finns egentligen ingenstans att gömma sig. Plötsligt när jag kikar runt så inser jag att fönsterhandtaget är helt öppet!!!
Jag tog ett stort steg fram och stängde handtaget och det kröp en kall kår utefter ryggen på mig. Hur sjutton kan ett fönster öppna sig självt? Det går nog inte...
Vem hade bott där senast och kunde det tänkas vara någon som öppnat fönstret?
Jag kom fram till ett starkt nej, sist var det nog E som bodde där och henne har jag skrämt upp med att folk går in i husen i vårt område och som den lantis hon är så är hon nu precis så livrädd som tanken var att hon skulle bli och när hon bor hos mig är hon försiktig och skulle nog inte öppna fönstret och ännu mindre, lämna det öppet...
När jag för säkerhets skull tittat i de proppfulla garderoberna och under sängen där det inte finns någon plats att gömma sig egentligen så gick jag ut ur gästrummet och ringde brorsan.
Syrran med familj har ju flyttat rätt långt ut på landet nu och mamma och pappa var ju bortresta, broran är den enda som är på plats.
Men, hans fru var ute och G låg och sov, så brorsan kunde inte komma och hjälpa till.
När han föreslog att jag skulle ta dit någon grannhund som kunde kolla av huset så insåg jag att min grannhund Frasse är alldeles för snäll för att bli det minsta upprörd även om någon skulle ligga gömd under sängen, Frasse skäller inte ens när man ringer på dörren.
Men Frasses husse J är bra på att ställa upp och jag ringde honom, frågade om han var hemma och bad honom komma ner på studs. Han knackade på dörren innan jag hunnit få på mig skorna! Det kallar jag grannar som ställer upp!
Vi gick in i gästrummet och kollade alla skrymslen och vrår en gång till, sen tog vi ett varv runt huset med ficklampa och tittade på frosten i gräset, på fönsterkarmar och på frostiga fönsterbleck. Det fanns inga spår någonstans. Om någon varit och mixtrat med gästrummets fönster så var det inte idag. Men det betyder ju inte att ingen har gjort det, eller att det inte är en förberedelse för något annat.
Larmet tar inte fönster och verandadörr när jag är hemma. Någon skulle alltså kunna gå in när jag är hemma, men inte när jag är borta och har larmat. Jag tog beslutet där och då att uppdatera mitt larm till att ha givare på alla fönster och dörrar så att jag kan skal-larma när jag är hemma.
När J hade gått hem så fortsatte jag att skriva ut bilder men var väldigt hoppig och rädd hela kvällen och jag är bara glad att jag upptäckte det här klockan 20 och inte mitt i natten då jag inte kunde fått hjälp och stöd. Jag drog ner alla persienner i huset för det kändes som om någon stod ute i mörkret och tittade in, i teorin kan någon nästan stå med näsan tryckt mot vardagsrumsfönstret och titta på mig när jag sitter i soffan och jag skulle inte märka något.
När jag tog ner persiennerna insåg jag också att många av dem inte fungerar, de har stora glapp och hjälper inte alls mycket. Men som tur var var alla de bakom soffan ok.
Det är ännu en sak jag vill göra, ta in en hantverkare som kan sätta upp och installera rullgardiner/persienner som är elektriska, så jag kan trycka på en knapp och ta upp och ned dem. Då kan jag ha dem nere när det är mörkt ute och uppe när det är ljust och slipper gå runt och ta upp dem en och en.
Som ni säkert har gissat så sov jag väldigt dåligt den här natten, vetskapen att någon kanske har försökt att ta sig in och vetskapen att jag inte hade Turre hemma för att ge mig en varning om någon kom in via gästrummet, hu, inte mycket sömn kan jag lova och Judas är ju inte mycket till tröst, han blir ju bara glad av besök och skulle möjligtvis kunna göra korkben för en våldsman med sitt kärvänliga sätt, men det är allt..

Nostalgitripp i förrådslådor

5/5 På söndagen förstod jag att någon hade varit på min veranda någon gång under lördagen eller natten till söndagen för grinden stod öppen. Det känns extra obehagligt när inte Turre är hemma och jag har ju visserligen larm, men vad spelar det för roll om jag blir skrämd halvt från vettet om någon försöker ta sig in när jag är hemma? Jag förstår inte varför så många inte har larm på sina hus, det är inte särskilt dyrt och det känns så bra att veta att ingen har varit inne i huset medan man varit borta.
Jag satte igång att städa i förrådslådorna som jag tagit in och några av de som stod på verandan också. Det är mycket som kan kastas men också en massa som jag fortfarande vill ha kvar.
Är inte den gula hästen helt fantastiskt fin till exempel? Jag fick den av en äldre kompis när jag var runt 5-10 år gammal och jag älskade henne för det, men nu kommer jag inte längre ihåg vem det var...
Taxen och fjordhästbroschen och -örhängena har jag gjort själv när jag var i 20-års åldern, jag tycker att de är rätt fina, vad tycker ni?
De svart/vita skorna vet jag inte varifrån jag fått, men jag antar att de kanske var mammas en gång i tiden. De är i alla fall för häftiga att kasta, de är gjorda av kohud med hår (tror jag).
Jag hittade farmors gamla cigarettetui som jag ärvde när hon gick bort. Farmor var aldrig särskilt förtjust i oss, men jag gillade cigarettetuiet och det var vad jag ville ha efter henne. Jag använde det en bra stund men när det började falla isär så lade jag undan det. Det passar väldigt bra ihop med den guldfärgade tändaren jag fick av min äldre väninna S innan hon gick bort, de är väldigt retro båda två och jag kommer att behålla båda även fast jag inte röker längre.
En stor låda med foton hittade jag också, jag vet inte säkert vad jag vill göra med dem, men kvar blir de ju i alla fall. En del foton är helt underbara!
Var jag inte söt på mitt passfoto förresten? Det tog jag när jag var 20 år gammal vill jag minnas.
Slinky-taxarna fick jag av syrran i födelsedagspresent, hon tyckte att jag borde ha dem!
Det var slutligen två hela flyttlådor fulla med skräp och pärmar och papper och tre halvfulla flyttlådor med böcker jag varken har plats för eller vill ha längre. De får åka och bo hos Stadsmissionen istället tills de hittar bättre hem.
Det var inte många pärmar kvar när jag kastat alla gamla räkningar och sånt från 20 år tillbaka. Varför har jag sparat dem?
När jag inte orkade städa något mer så målade jag naglarna och tog det lugnt resten av kvällen. Tänk vad mycket energi och tid det går åt när man städar sån där. Men jag känner att jag får energi av att kasta sånt jag inte behöver och dessutom se till att hitta det jag vill ha kvar.

Det hotellet rekommenderas varmt! Hotel1Visby

8/4 På måndagen gick jag upp i ganska god tid och duschade och sen åt jag frukost i matsalen. Deras kaffemaskin gör verkligen gott kaffe, det är såna där "pods" som jag är skeptisk till, de är ju alldeles för dyra i min smak. Men som sagt, den här sorten var väldigt god i alla fall. Sen åkte jag på mitt möte och den snälla tjejen i receptionen sa att jag kunde behålla rummet hela eftermiddagen så jag behövde inte ens packa bilen och jag kände mig mindre stressad när jag visste att jag skulle få en chans att vila efter mötet eftersom jag kände att resan tagit en del av mina krafter.
Mötet gick bra och smarta som vi var mätte vi och testade hjälmar på de som hade jour först, för precis när vi var klara med dem så fick de larm och stack iväg med helikoptern på ett par minuter. Men eftersom jag kommit dit i ett skiftbyte där de kallat in även de som inte varit i tjänst före och efter så fick vi nästan alla huvuden mätta innan jag åkte därifrån. De sista kommer till oss istället.
När jag kom tillbaka till hotellet var jag helt slut och lade mig på sängen och somnade som en stock, man blir så trött när man inte mår bra.
Framåt eftermiddagen packade jag bilen och så gick jag och köpte ett fårskinn som var alldeles för dyrt (3500:-) men det var så stort och fint och jag har velat ha precis ett sånt i många år, så nu slog jag till.
Det gick smidigt att ta sig ombord på färjan och sen satte jag mig i min vilstol och tittade på några Vänner-avsnitt på surfplattan medan jag åt middag.
destination Gotland har den goda smaken att ge halv priset på en halv portion för GBP-opererade och det var hög kvalité på maten!
En riktigt vällagad lax med sås och potatis, mumsigt värre.
När jag kom in till Nynäshamn var det bara att skynda sig av färjan och åka in till stan och Tudor Arms för att spela quiz med laget.
De hade precis hunnit börja när jag dök upp strax efter 20 och vi blev återigen placerade så som vi varit hela denna säsong faktiskt. Dessutom hade vi förstås väldigt trevligt!