De blir mer förvånade när jag åker

23/5 På lördagsmorgonen kom S och dottern V på frukost hos mig. Jag gjorde pannbröd till dem, de gillar det. S åt som vanligt för fort och kanske för mycket så han la sig på soffan en stund och fick sällskap av lilla Champagne. Jag tar med mig mjöl hemifrån eftersom S säger att det thailändska mjölet är för pudrigt, jag antar att det mer liknar vårt potatismjöl. Jag har också tidigare tagit med fänkålsfrö och bakpulver, lika bra att ha de ingredienser man är van vid så att det blir rätt. På kvällen åt vi middag ihop nere på BB alla S vänner och familjen och de blir alltid lika förvånade när jag säger att jag ska åka hem. Det har blivit så att de inte blir särskilt förvånade när jag dyker upp eftersom jag gör det som gubben ur lådan lite då och då, däremot blir de förvånade när jag redan ska åka. De flesta andra åker ju på minst 3 veckor men ofta ett par månader, jag stannar ofta bara 10 dagar. Jag tycker att det är värt det istället för att i onödan sitta hemma i kylan i Sverige. Jag tycker ju inte ens att resan är lång. 10 timmar när du kan sova, äta och titta på film går rätt snabbt. Jag tog lite extra tid med hundarna nu när jag skulle åka  hem och jag tycker att bilden där man bara ser S näsa är så rolig, jag och hundarna har precis samma min alla tre! Innan jag åkte tog jag bilder på mina badrumshyllor och skafferilådan, det är ända sättet att komma ihåg vad jag lämnade kvar, annars tar jag bara med mig nytt hela tiden.
Jag förstår verkligen inte vad som är fel på mig... På lördagskvällen åkte jag ju till flygplatsen, det tar runt 2 timmar och min flight skulle gå 1.10 på morgonen, därför brukar vi åka vid 20, jag och min chaufför och vän, Y. När jag vinkat av Y letade jag fram min bokningsbekräftelse och tittade lite slött på informationen. Men vänta nu, flighten gick ju den 23, inte den 24:e som det ju skulle bli efter midnatt!
Jag tänkte att det inte kunde stämma och tittade i kalendern och tänkte och tänkte, men nog var det fel datum? Jag bestämde mig för att gå till incheckningen och låtsas som ingenting! Pinsamt, jag vet, men jag hade inte mycket alternativ. Jag måste ha varit stressad när jag bokade och jag vet ju att på Thai Airways bokningssida så börjar veckan med söndag som i många andra länder och hittills har det ju inte varit något problem eftersom jag kollar och dubbelkollar, särskilt som det ju känns som om man åker på lördagen fast man egentligen åker på söndagen eftersom det är på andra sidan midnatt. Som tur var så var det ju lågsäsong och efter att ha tittat efter min bokning och grejat en stund så sa tjejen att det ju var idag vid 1.10 som jag skulle ha åkt. Jag spelade helt oförstående och desperat och hon sa att hon skulle kolla med sin chef eftersom biljetten egentligen var förbrukad redan, det går ju inte att omboka efter att flighten ska ha gått.
Det tog ett bra tag med till slut erbjöd de mig att flyga mot en rätt hög ombokningsavgift, det var dock lägre än en enkel biljett och det hade de ju ingen skyldighet att erbjuda mig, så det var ju snällt och det är ju också smart kundvård när det är möjligt att göra så på grund av halvtomma flighter. Sur på mig själv som tydligen har blivit förändrad så mycket att jag om och om igen gör samma typer av misstag. Jag brukar aldrig lämna saker åt slumpen och gör nära nog aldrig misstag, men nu kommer de allihopa hela tiden...

Gammal kärlek, fast den är rätt ny

19/5 På tisdagen gick vi upp relativt tidigt eftersom J behövde åka tillbaka till Bangkok och jag behövde jobba. Jag gjorde frukost och skickade ett meddelande till J att det var klart och strax efter kom han in och åt frukost med mig. Vi står varandra väldigt nära och pratar om allt och det känns som om vi har känt varandra länge och väl. Men faktum är att även om vi träffades för första gången i Januari 2005, så umgicks vi bara en utekväll i Bangkok då. Ändå har vi hållit kontakten och han har varit och hälsat på mig i Sverige och vi har mötts upp i Bangkok ett par gånger och det är allt!
När han kom till Stockholm för att bo hos mig i någon vecka så sa han att det kändes som om vi kände varandra mycket bättre än bara efter några dagar i Bangkok, men sanningen var att vi bara hade träffats en enda utenatt där, den var förvisso 8-9 timmar lång, men det var enda gången vi faktiskt hade träffats. Han hade glömt det och var lika förvånad som jag att vi kände det som om vi kände varandra så väl. Det var nog lite kärlek vid första ögonkastet för oss och det var tillräckligt för att hålla kontakten i drygt 10 år.
Det är något som gör att jag litar väldigt på honom och när jag har dåligt självförtroende och han säger något snällt så vet jag på något plan att det är helt sant och mår bättre. Vad han tycker spelar stor roll för mig.
Vi tog god tid på oss att äta frukost och prata men sen var det dags för mig att jobba och han gjorde sig redo att åka hemåt.

På kvällen satt jag och tittade igenom mina bilder och hittade bland annat en från några sommar sedan på Utö, där Turre ruskar av sig vatten efter en simtur. Han älskar ju att bada, men hatar att vara blöt... en konstig kombination. Visst ser han intelligent ut?

Själv var jag glad för sällskapet

14/4 På tisdagen hade det ju varit meningen att S skulle jobba men han hade fortfarande inte fått sin väska och en engelsman kan ju inte gå på en jobbmässa utan sin kostym! Alltså fick jag sällskap hela dagen. Vi gjorde inte mycket vettigt eftersom S fortfarande hoppades att hans väska skulle dyka upp, så trots att det inte fanns mycket runt omkring hotellet mer än påbörjade men inte avslutade projekt, så var vi ändå på och runt hotellet hela dagen. Det första vi gjorde var att leta efter frukost och då insåg vi att det inte fanns mer än en restaurang i området och den öppnade rätt sent, men vi bestämde oss för att vänta. Dessutom var det ingen i personalen som pratade engelska så vi använde våra gemensamma språkkunskaper i Engelska, Svenska, Spanska och Grekiska för att försöka lista ut vad saker betydde i menyn. Vi fick nästan det vi trott att vi hade beställt även om vi fick fel dricka, som tur var ville båda ha den andras dricka, så vi kunde byta med varandra och båda var nöjda. Det var däremot inte frukost utan istället lunch. Tjejen som servade oss var helt ointresserad av att försöka förstå eller att göra ett bra jobb, hon släpade fötterna efter sig som om hon var trött på livet i allmänhet och gav oss inte ett enda leende eller något sånt trots att vi försökte få henne att slappna av lite. Från min balkong såg jag åtminstone fem stycken höghus i varierande färdighetsgrad, men där arbetet hade stannat upp på vägen och nu håller de på att brytas ner av väder och vind. Verkar vara ett väldigt slöseri med resurser. Framåt kvällen bestämde sig i alla fall S för att börja leta efter en ny kostym eftersom väskan fortfarande var kvar i Europa enligt flygbolaget och sannolikheten att den skulle komma på förmiddagen nästa dag var obefintlig eftersom det inte gick en flight då. Så vi tog en taxi till ett köpcentrum som receptionen hade rekommenderat för det syftet. Jag har aldrig varit med om ett mer värdelöst centrum, inga av butikerna lockade någon av oss, inte ens om vi bara hade varit där för att shoppa lite utan något tydligt mål. Det var relativt låg kvalité på varorna och det var liksom inget synligt tema och någon skobutik hittade vi inte alls trots att det var ganska stort.
Vi tog en ny taxi och åkte till ett annat köpcentrum på vår lista. Där hade de i alla fall märken man kunde känna igen och de hade både kläd- och skoaffärer och restauranger och annat. Där hade jag nog kunnat tänka mig att ströva runt och shoppa lite. Nu så halvsprang vi istället runt för att hitta herrbutikerna innan de stängde. Personalen i butikerna var ganska sysslolösa och hjälpte gärna till. Saken är den att S är lite ovanligt byggd om man inte ska uttrycka sig starkare. Han är av normallängd med har en överkropp som är som en tunna, inte för att han är tjock utan för att han när han var yngre tävlade en hel del i fittnesstävlingar, eller var det kanske body building...? I vilket fall så är han alltså väldigt stor på överkroppen och armarna och dessutom har han breda axlar. Ni blir kanske inte så förvånade om jag säger att vi inte hittade en kostym som passade alla hans krav på passform, kvalité och pris. De som fyllde de två första kraven var enligt honom för dyra... Det slutade med att vi gav upp, men inte innan mina enorma skavsår från långpromenaden på söndagen hade gått upp...
Efter att vi gett upp gick vi till en av restaurangerna i centrumet och åt middag. Det var någon typ av steak house eller nåt och maten var helt ok även om den var lite dyr. Hon som servade oss var däremot en riktig pärla och var trevlig, snabb och kändes äkta i sitt sätt!
När vi kom tillbaka ägnade jag resten av kvällen till att tejpa ihop alla mina skavsår och sen sova.

Jag vet inte, på svenska och engelska låter de ju i alla fall inte lika

13/4 På måndagen åt jag frukost på hotellet och det fanns inte jättemycket att välja på som jag ville ha. Men jag tog en pssionsfruktshalva och jävlar vad stor den var! Den ser inte alls likadan ut som de vi är vana vid och den är betydligt mycket större, men den luktar och smakar precis likadant! Jag visste inte att det fanns såna, varför importeras inte de till Sverige och Europa för? Från frukostrestaurangen var det väldigt fin utsikt över stranden, det kändes nästan mer som en kuliss, det var liksom för fint för att vara verkligt. På Copacabana gör de något som jag aldrig sett någon annanstans, de har en sån där droppslang utlagd med jämna mellanrum från strandpromenaden till vattnet. Det gör att man inte behöver skålla fötterna på den heta stranden när man ska ner till vattnet, det är ju så enormt smart! Från min balkong kunde jag ju som sagt se stranden, men jag kunde också se Jesus-statyn på sin klippa, jag är ju så resvan att jag har svårt att fatta och uppskatta ställen som egentligen är exotiska och spännande och det hjälper mig lite att se de kända landmärkena, det gör att det känns mera helt enkelt.
Jag fick tillåtelse att checka ut sent och fick gratis till 14. Jag gick till bankomaten och fixade äntligen kontanter, jag är ju som sagt dålig på att förbereda mig, så jag hade varken koll på vad deras valuta hette eller hur den låg i förhållande till svenska kronor... På vägen tillbaka till hotellet köpte jag en dricka, tänk vad livet blir enklare när man har tillgång till kontanter. Lite synd däremot att man inte kan handla med kort överallt i Rio, med tanke på hur vanligt det är med rån så borde ju folk vilja bära så lite kontanter som möjligt.
Efter att jag checkat ut gick jag ned till stranden en stund, hotellet hade egna solsängar därnere så det var enkelt och bekvämt, jag hade inte ens med mig handduk ner eftersom de hade det också. Det var varmt och skönt men inte stekande eftersom det var eftermiddag. När solen gått ner gick jag tillbaka till hotellet och upp till deras spa-avdelning på taket, där fanns en dusch som man kunde använda efter att man checkat ut. Badrummet var litet och varmt så det blev imma på spegeln och jag svettades nästan medan jag duschade, det var svårt att se fräsch ut. Jag åt en soppa med bröd till middag däruppe på taket och satt och läste en bok, senare på kvällen hörde min kompis S av sig och sa att han landat och jag skulle ju flytta till hans hotell samma kväll för att få sällskap. Jag tog en taxi till Ramada hotell (trodde jag) det var runt 40 minuters resa eller nåt sånt och jag blev avsläppt på hotellet. Det var något som gjorde att jag blev osäker på om jag var på rätt hotell och jag skickade ett sms till S och frågade om jag var på rätt ställe, det visade sig efter en del diskussioner och sånt att jag inte alls var på Ramada, jag var på Granada... De uttalar Ramada helt annorlunda än vad vi gör, men jag tyckte att jag så gott som bokstaverat namnet eftersom jag uttalat alla bokstäver väldigt tydligt. En kille i receptionen ordnade med en ny taxi till mig och sa att det skulle ta en timme till det andra hotellet eftersom jag blivit körd åt motsatt håll! Han var helt bestört över vad som hade hänt och sa att han var ledsen för att det hade hänt mig. Den nya taxichauffören var lika bestört han och ringde alla sina vänner på vägen och berättade hela historien, visserligen på Portugisiska, men jag snappade ju i alla fall upp hotellnamnen. Slutligen kom jag i alla fall fram till rätt hotell och det låg mitt ute i ingenstans, anledningen att S skulle bo där var att han hade jobb att göra på en mässa i närheten. Eftersom det var runt midnatt när jag kom till rätt hotell så mötte vi bara upp och sen gick vi och lade oss båda två. Han var inte heller så glad för han hade inte fått sin väska när han landat, den var kvar någonstans på vägen.

Det finns i alla fall många val för frukost

7/4 På tisdagen hade vi tänkt träffas nere för frukost rätt tidigt, men bara jag var på plats... Jag behöver ju tid på mig för att äta, annars hoppar jag hellre över mat, så jag satte igång direkt. Jag förstår ju som sagt inte hajpen över hotellfrukostar, men jag kan ändå se att den på det här hotellet är en av de bästa man kan hitta. De har till exempel färska apelsiner och en juicemaskin så att man kan pressa sin egen, färska apelsinjuice. Jag gillar ju inte juice och får dessutom ont i magen av det, men det är ju fint för dem som gillar det.

De har också ett stort utbud av glutenfritt och laktosfritt och en massa olika frön och flingor och sånt. Sen har de det vanliga också, men lite högre kvalité än vad man hittar på andra ställen. De har också en annan sak som gör dem speciella, de har en middag som ingår i priset om du stannar över på en vardag. Det är också enkelt, men det smakar väldigt bra och är fräscht.
När jag var så gott som färdig dök M upp och S dök inte upp förrän det var dags att åka, jag har förstått nu att hon är extremt morgontrött. Jag är ju också morgontrött, men när det gäller jobb så är jag ändå alltid i tid.
Mötet var trevligt och bra och vi åkte hemåt strax efter lunchen. Tanken var att vi skulle träffa killarna på flygmedicin som vi hängt med i München, men det hade kommit annat emellan.

Jag förstår inte upphetsningen över hotellfrukostar

30/3 Jag är ju inte särskilt förtjust i hotellfrukostar, jag har aldrig förstått vad som är så speciellt med dem. Däremot hade det här hotellet lite extra coola saker, som till exempel honungen som satt kvar på vaxkakan, det är en liten detalj som gör att det ser lite mer spännande ut.
Jag har aldrig riktigt förstått vitsen med pretzels heller, men upptäckte att de är riktigt goda faktiskt, det är också gott med salt när man svettas en del. Jag försökte be om HP-sås men de visste inte vad det var, men till slut hittade de en kille som inte bara pratade engelska utan också visste vad HP-sås var. Han gick och tittade i köket men kom tillbaka och sa att de inte hade någon. Det är en ny grej för mig som jag började med för runt ett år sedan, jag bara måste ha det till ägg och bönor plötsligt. Han kom ut med en liten skål med barbequesås istället och påpekade att han visste att det inte alls var samma sak, men det fungerade i alla fall bättre för mig än bara ketchup.
På måndagen blev vi klara med förberedelserna före lunch, det är helt klart första gången vi är färdiga så tidigt! När alla papper är utskrivna så lägger vi dem i högar runt ett stort bord och sen går vi allihopa runt runt och lägger ihop dem ett och ett i en hög och sen sätter C och D in dem i pärmar.

När vi var färdiga med jobbet gick jag ned i köpcentret vid tunnelbanan och köpte lite nödproviant på en supermarket där, jag köpte också sushi till lunch och den var verkligen fruktansvärt äcklig! Jag förväntade mig förstås ingen kulinarisk upplevelse, men de hade kallrökt lax på dem! Det blir bara helt fel smak! Jag har råkat ut för samma sak i London en gång när jag köpt sushi på en supermarket. Jag antar att den inte är lika känslig, men kalla det då för något annat än sushi och lura inte oss som gillar sushi som smakar sushi.
På kvällen var det dags för cocktailparty för att välkomna delegaterna. Jag hade en röd klänning på mig som har blixtlås hela vägen ned i fram. Jag hade det lite öppet upptill. Anledningen att jag hade den klänningen var att jag till min besvikelse inte kom i min röda favoritklänning. Sen kommer min mycket goda vän P fram till mig och säger: Du inser väl att allt alla män här kan tänka på just nu är att dra ned den där dragkedjan? Hans kollega K som är med i vår styrelse är ganska tystlåten av sig, nästan lite blyg trots sin ålder och han bara tittade ned i golvet och svepte blicken lite bortåt och mumlade: It crossed my mind... Det var något av det roligaste jag varit med om, att till och med han som är så tystlåten och artig erkände det. Flera av mina manliga vänner fällde den typen av kommentarer, men absolut inte på ett otrevligt sätt, det var mer som komplimanger. Jag har aldrig några problem med att de inte respekterar mig eller inte tar mig på allvar, det gör de alltid och då är det inget problem för mig, jag vill ju gärna få vara kvinna och snygg också. Det är ju lite fördelen med att jobba i en mansdominerad bransch att alla kommer ihåg mig.
Vi var ett stort gäng som mötte upp nere i receptionen efter drinkarna, G hade bokat bord på en grekisk restaurang år oss allihopa och hon fick hela tiden ringa upp dem och addera folk till bokningen. Själv tog jag med mig "mina" amerikaner, M och S.
Vi hade en trevlig middag och maten smakade bra, de hade till och med ordentligt med vitlök i tzatzikin.

Vilken uppståndelse

1/1 Eftersom vi alla ville spendera så mycket tid som möjligt med A innan hon behövde åka hem på förmiddagen på torsdagen så mötte vi upp allihopa hos S för frukost vid 9-tiden innan hon skulle åka tillbaka för att jobba.
Vi hade en väldigt trevlig och lat frukost, både vi och hundarna som nog också var lite slitna efter nyårsaftons alla intryck.
A gillar mat och svensk mat är inget undantag, hon är något så ovanligt som en thai som gillar Kalles Kaviar, eller älskar det kanske man ska säga? Jag tar alltid med det till henne från Sverige. Det går förvisso att få tag i i Thailand, särskilt i Mae Phim på den svenskägda affären som ligger granne med oss, men för en Thailändare med thailön är de jättedyra! Jag vet inte riktigt vad de kostar men jag skulle gissa på 200-300 baht. För oss är det 40-60 kronor kanske, rätt dyrt, men värt det om man verkligen är sugen, men för en thailändare är det runt 200-300 kronor. Man kan säga att för thailändare är baht ungefär som kronor för oss. Går det att förstå? Det var visst svårt att förklara. Jag var tvungen att ta en bild av en av hennes frukostmackor, på den blandade hon konstiga saker enligt mig... stekt ägg, Kalles kaviar och vitlökssalami.
Däremot så gjorde det mig sugen på salami, så senare på dagen köpte jag en dansk salami på den svenska affären som ligger i närheten av min lägenhet. Jag köpte också cocktailtomater. De jag fick tag i höll hög kvalité, men annars är just tomater något som sällan är riktigt bra i Thailand, många andra grönsaker och frukter är ju bättre i Thailand, men vissa är det tvärtom med, tomater och gurka till exempel. Gurkan är det ju inte något jättestort fel på i sig, men fröna går inte att äta, de är som pumpafrön ungefär och de bör man skära bort om det ska bli gott och det glömmer jag väldigt ofta. Än en gång åkte jag iväg för att handla lite grejer till lägenheten och den skylten det är en bild på var något jag hittade. Skyltar på engelska är ofta väldigt roliga i Thailand. Ofta vet man inte alls vad som menas och andra gånger står det något helt annat än det de vill ha sagt. Vad betyder den här skylten tex? Push eller soptunna? Någon har alltså gjort sig besväret att göra original och trycka skyltar med ett budskap som är oförståeligt. När jag kom hem igen tog jag kameran och gick ned på stranden och tittade på folk och bara slappade en stund. Det var fortfarande rätt mycket folk på stranden, det syns inte så mycket på bilderna eftersom Thailändarna mest sitter i skuggan av träden, men det var fullt med bilar utefter hela stranden och en massa försäljare förstås.
Förresten, vad tycks om Thailändska cigarettpaket? Det här känns i alla fall rätt så rimligt, ibland är det helt orelaterade, äckliga bilder på sjuka människor och även barn.
På kvällen åkte jag ned till Haha bar för att säga hej till T som har den. Han jobbar alla dagar som baren är öppen, så om man inte har något att göra så är det ett säkert kort.
Han blev jätteglad att se mig och just när jag kom dit satt han med 5-6 Thailändare. Jag brukar säga att Thailand är min rast från folk som stirrar på mig med öppen mun. Västerländska män är ofta i Thailand för att de gillar Thailändska tjejer och Thailändska män bryr sig inte alls om mig, jag är som luft för dem.
Men inte den här gången, när jag gick fram emot bordet där de satt så blev de helt till sig och började fixa och dona för att göra plats och duka fram tallrikar och ställa fram stolar, de myllrade verkligen ett tag och i den förvirringen var det en av männen som tappade ett bestick på min tå och jävlar vad det gjorde ont! Ni vet sådär så att man mår illa och ryser i nacken.
Till slut kändes det bättre, men de fortsatte att vara helt till sig och en av dem sa hela tiden att jag var vacker och att han älskade mig, jag tror att det var det enda han kunde på engelska visserligen, men att han gillade mig var uppenbart och gjorde mig förvirrad, de är som sagt normalt sett helt ointresserade av mig. T är gay och vi klickar perfekt och det är så skönt att jag kan få tycka om honom hur mycket jag vill och komma för att träffa honom varje dag om jag vill, utan att han tror att jag är kär i honom, det är så skönt. Hetero män har ofta så höga tankar om sig själva att de tror att man är kär i dem så fort man tycker om att umgås med dem och sen drar de öronen åt sig och försvinner. T är tvärtom, han är jätteglad att jag gillar honom och kommer förbi så ofta.
När jag kom hem upptäckte jag varför det gjort så ont när de tappade besticket på mig, det hade slagit upp ett sår på min tå och det blödde visst rätt bra, men det märkte jag ju inte på puben där det var lite mörkare. Det var nog visserligen rätt bra för killen som gjort det kände sig nog ändå rätt dum.
Jag hade beställt stekta nudlar i baren men de var inte särskilt goda, det var nog inte så mycket fel på matlagningen, jag har helt enkelt upptäckt att jag egentligen inte gillar den smaken som blir av det man har i dem.

Ingenjörer är vi allihopa

24/12 Onsdag
 På julafton har vi alltid ett strikt schema, men det är inte för att vi måste, utan för att vi vill ha det precis så. Det var värre när jag var med exet och dessutom hade häst! Hela dagen var ett töcken av stress och jobb, det är så mycket bättre nu trots allt.
Klockan 10 möts vi upp hos mamma och pappa för frukost med släkt och vänner.
De senaste åren har det varit mitt uppdrag att baka brödet till julafton. Både för att alla gillar det och för att det tar lite av pressen från mamma och pappa. För mig är det gjort i en handvändning att baka, jag gör det helt för hand och kan receptet utantill och jag köper aldrig bröd hem, jag gillar inte köpt bröd längre. Någon gång vartannat år ungefär får jag ett sug efter Skogaholmslimpa med bregott och hushållsost, så då köper jag det och den är jag nöjd i något år eller två.
Mitt vanliga bröd bakar jag, skivar och fryser, den använder jag det som rostbröd. Ibland gör jag ju annat bröd, som till exempel pannbröd med fänkålsfrö i.
Jag var på plats i tid hos mamma och pappa och brödet hade jag bakat kvällen innan redan så det var ju också klart, men fortfarande helt mjukt och gott.
Vi har bara två kusiner och båda var på plats, den yngre hade med sig barnen och sin kille och den äldre hade ju sin pappa, min farbror på plats. Senare dök även min faster upp. Sen har vi några vänner till familjen som så gott som räknas som familj, som min pappas kompis som jag känt sedan jag föddes, så han är som en farbror för oss.
Syrran med man och barn var där, men brorsan med familj hade fler de behövde träffa.
Efter en trevlig frukost med god gröt och skinkmacka så åkte jag hemåt och tog det lugnt en stund, det är fördelen med att inte ha häst längre... i 22 år var det ju stallet som gällde före eller efter frukost beroende på hur mycket tid man hade i programmet för dagen.
Strax efter 14 satte jag mig och Turre i bilen för att åka norrut till mitt ute i ingenstans hos syrran med familj. Jag har ju inga TV-kanaler hemma, förr var det tradition att titta på Kalle hos mig, men nu har vi flyttat det till syrrans. Fast det brukar bara vara jag som åker dit och allt som oftast tar jag med mig en liter mjölk hemifrån eftersom de brukar smsa om att de behöver mjölk. Eftersom jag då har planerat allt in i minsta detalj så hinner jag inte handla, men som tur är har jag ju ofta ett lager med mjölk i kylen.
Efter Kalle och lite godis så åkte jag hemåt igen och tog det lugnt tills det var dags att åka tillbaka till mamma och pappa för middag.
Det här var det tredje året då vi inte köpt julklappar, men jag gav mamma och pappa en inramad bild på mig själv som jag ändå tänkt ge dem.
Barnen fick några julklappar och G som nu blir 4 år älskar Lego, så han blir troligtvis också ingenjör. I vår familj är det bara mamma som inte är ingenjör och brorsans fru är nog inte det heller förresten. Mamma har alltid hävdat att det dummaste man kan göra är att sätta en ingenjör till att handdiska, det blir aldrig klart säger hon. De blir bara stående och undersöker hur vattnet rinner, hur man kan göra vaccum i glas man diskar och en massa annat.
Han fick dessutom hjälp av alla de andra ingenjörerna, först systerdottern, sen systersonen och sen svågern!
Fast sanningen att säga så behöver han väldigt lite hjälp. Han sitter och kollar på ritningar och beskrivningar och gör så gott som rätt. När det inte känns riktigt rätt så ber han om hjälp och då behöver man inte göra det åt honom, bara ställa rätt frågor och peka på rätt frågor så listar han ut det själv. Han är verkligen jättesmart! När vi hade adventsfika hos mig och min kompis från Estland var där så hjälpte hon honom att bygga ett dinosaurieskelett som han fått i present av mig. Hon pratade engelska med honom och pekade och visade och han hade inga som helst problem att samarbeta med henne trots att han förstås inte förstår orden, men tonen är ju nästan viktigare.
Turre hade dagen till ära på sig sin nya slips, jättefånig, men den hade ju stjärnor på sig så jag var bara tvungen att köpa den till honom.
Syrran hade en annan tax på prov över julhelgen och han är bara 9 månader men redan mycket större än Turre. Det finns en viktgräns på standardtax och den ligger på 9 kg. Turre väger exakt 9 kilo och är alltså rätt storlek, men det är inte de av rätt storlek som blir premierade på utställningar, så taxarna blir bara större och större. Det var en trevlig och snäll hund som hette Quentin och han var överlycklig när det låg en massa omslagspapper på golvet som han fick slita sönder bäst han ville, det enda vi tog ifrån honom var snörena, det kan ju bli farligt.
Kvällen blev inte jättesen, jag tror att jag kom hem vid 22 kanske, men då var både jag och Turre jättetrötta efter dagen.
Innan ungarna åkte hemåt fick jag dem också att ställa upp på en gruppbild med mig, vi gjorde samma sak förra året, men då var ju inte min nya brorsdotter med. Storebror G gillar inte att vara med på bild, kanske för att det fotas så mycket i vår familj? Men nu är han ju så pass stor att man kan be snällt och trots att han satt och var helt inne i att bygga sitt Lego-Rymdskepp så lyssnade han på mig och förstod nog hur viktigt det var för mig och när jag förklarat vad jag ville, att det skulle gå fort och att jag skulle bli jätteglad om han kunde ställa upp, så sa han kort och gott, ok.
Sen efteråt så sa jag, tack så mycket för att du ställde upp G och han nickade åt mig och sa bara; Varsågod. Han är så jävla cool!
Hans syrra däremot verkar vara lite osäker på var hon har mig. Ibland flinar hon åt mig och ibland så skriker hon så fort hon inser att de tänker ge henne till mig en stund...
Fast så har de varit alla mina syskonbarn lite till mans och det brukar gå över, det har det i alla fall gjort med de andra tre.

Han är den perfekta chauffören

23/5 På fredag morgon anlände jag till Bangkok och som vanligt så var min chaufför Yoyo på plats i tid och väntade på mig. Han kör jättebra, till och med med svenska mått mätt, han är alltid i tid, han har en ren och snygg bil, han pratar bra engelska och är dessutom som grädde på moset, väldigt trevlig. Vi börjar bli goda vänner och har nog täckt nästan alla samtalsämnen man kan komma på. Resan från flygplatsen till Mae Phim tar runt 2½ timme om det inte är trafik, så man hinner tänka och prata en del. Vi utbyter erfarenheter och pratar om skillnader mellan Thailand och Sverige eftersom han varit i Sverige tidigare. Dessutom, om jag är trött och inte känner för att prata så går det också bra. Jag kan inte säga annat än att han är den perfekta chauffören!
När jag kom hem till lägenheten så packade ja upp och sen gick jag raka vägen ned till Buffalo Bills steakhouse, som ligger precis bredvid mitt hus och där träffade jag A för frukost, hon var ledig.
Hon och V hade köpt mango och sticky rice till mig eftersom det är min favorit i Thailand, de är så gulliga!
V's hundar var också jätteglade att se mig, de är bra substitut för Turre när jag är där. Chamoixa (vet inte hur det stavas) är den lurviga av dem, hon avgudar mig och så länge V är i närheten vill hon bara vara hos mig. Men om V går iväg, då vill hon förstås hellre följa med matte.
På kvällen åkte vi hem till V och där bakade jag pannbröd åt tjejerna och V bakade ett annat typ av bröd åt oss också, det fick jag receptet på också, jag minns inte vad det hette.

Att jobba känns inte jobbigt

22/4 På tisdagen var det dags att jobba, det går förvånande bra att jobba hemifrån även här i Thailand. Mina fina grannar låter mig använda deras wifi så att jag kan sitta hemma och jobba och inte behöver sitta nere i restaurangen eller på fiket hela dagarna.
Dessutom känns det konstigt nog inte alls tungt att jobba på något som till viss del känns som semester, det ger liksom mina dagar struktur och syfte, dessutom jobbar ju de flesta andra i alla fall på dagarna så man missar inget. Jag går upp lite tidigare än vanligt men inte tidigt, även fast jag sover lite längre än hemma så börjar jag jobba långt före mina kollegor och kunder, så det fungerar bra. Jag gör en massa jobb på förmiddagen, svarar på mail, skickar order, förfrågningar och offerter bland annat och medan jag väntar på att Europa ska vakna så tar jag en lunchsimning i takpoolen. Frukosten äter jag medan jag jobbar så den blir ju rätt så sen, så jag behöver inte äta lunch. Då går jag och simmar och sen lägger jag mig i solen en stund. Lagom tills min lunchtimme är slut så har jag fått svar av kollegor och kunder som då kommit in på kontoret och sen kör jag på tills det är dags att göra sig i ordning för middag. Sen svarar jag i telefon om någon ringer under kvällen och kollar och svarar på brådskande mail. Det är faktiskt toppen!
På kvällen drog jag och tjejerna till Mae Phim Sortsbar och åt och hängde. Det är skönt att hänga med dem, det är lugnt och alla gör sin grej och trots att man får egentid så har man sällskap om man vill, men det går ibland långa stunder mellan snacken.

En vanlig dag i London

5/4 På lördagen träffade jag J för frukost och senare mötte jag upp med M igen och vi åt middag och bröt upp tidigt eftersom han skulle åka hem till USA tidigt nästa morgon. Vi fick varsin fortune cookie efter middagen och ni ser på bilden vad det stod i min. Det gör jag nog redan tror jag...

Alltid lär man sig något

26/3 På onsdagen mötte jag upp några kunder som kommit till Stockholm för en endagarskurs hos oss. Eftersom de skulle komma tidigare än vad kursen började så hade vi bestämt att ses på kondis för frukost och dit kunde de enkelt gå från stationen. Vi hade en trevlig frukost tillsammans och en av killarna känner jag sedan innan men har inte sett honom på 6-7 år. Flera av de som kom till oss för kursen räknar jag även som vänner, inte bara kunder. Sen hade vi kurs på den nya flotten och hur den fungerar. Alla kan redan allt om flottar, vad de skulle få se är hur just denna ser ut och fungerar. Det blir alltid några intressanta diskussioner i samband med såna möten, eftersom det finns mycket kunskap samlad på ett och samma ställe plötsligt och man kommer alltid därifrån lite klokare. Innan de åkte hemåt igen hade vi en trevlig gemensam lunch på Väsby Golfklubb.

Hon är för ödmjuk för att hålla med

9/3 På söndagen var det vackert och soligt väder och varmt dessutom. Jag skulle träffa vännen S och hon skulle fixa mitt hår, men jag åkte ner lite tidigare och parkerade utanför hennes salong, tog in mina saker och lämnade jackan hos henne och sen tog jag och Turre en promenad.
Det var tur att jag lämnade jackan för det blev väldigt varmt att gå i solen och huvtröjan jag hade var mer än nog för att hålla mig varm.
Turre är så van att gå lös att han blir väldigt glad när jag tar fram kopplet, det betyder att vi ska göra något utöver det vanliga. En gång tappade jag bort koppel och halsband i 3 månader utan att märka det, anledningen att jag vet att det var 3 månader är att jag av en tillfällighet hittade det i en väska som jag visste när jag använt senast.
På den här promenaden var han väldigt till sig och gick i kopplets längd såvida jag inte bad honom att gå närmare. Han som är så rädd för främmande människor är inte rädd alls när vi är ute och går och han går med blicken i fjärran och tittar inte ens på människor såvida han inte fått för sig att vi ska möta någon vi känner.
De flesta är inte rädda för en tax, så jag får sällan skit för att han går lös och han bryr sig ju inte om dem. De flesta kan inte låta bli att le när han så målmedvetet travar förbi dem utan att bevärdiga dem med en blick.
Efter en promenad runt de centrala delarna av Väsby fick Turre sitta i bilen och vänta en stund medan jag gick till konditoriet och åt en sen och lång frukost medan jag gjorde lite jobb som släpat efter.
Sen fick jag umgås med S i några timmar medan hon fixade mitt hår, då fick Turre följa med in på salongen. Jag är alltid lite extra stolt över honom när han är med så och sköter sig som han ska, Det är inte att umgås med S som är problemet förstås, henne avgudar han liksom hon avgudar honom. Nej, det är om det finns andra kunder och frisörer därinne som jag är stolt, för han bryr sig oftast inte om dem och när de har gått får han gå lös därinne och då lägger han sig vid mina eller S fötter och är stilla och snäll och tyst.
S är ett geni när det kommer till hår, men det skulle hon vara alldeles för ödmjuk för att hålla med om ifall ni frågade henne. Det som gör henne till geni är att hon lyssnar och känner in kunden och förstår dem och är skicklig nog då det gäller arbetet att hon får till det precis så som den kunden ville ha det! Hur många frisörer känner ni som kan göra det? Mitt hår blir bara bättre och bättre för varje gång ch hon lägger verkligen ned in själ i att få det precis som jag vill ha det och pillar och duttar tills det blir som hon vill. Mitt hår är väldigt långt och det är många strån, så ni kan tänka er vilket hästjobb det är att göra slingor i det och få det jämt och fint.

Jag kom en bit på väg i alla fall

15/2 Lördagen startade jag med eggs benedict med lite grönsaker, bacon och en kopp te. Det tog som vanligt över en timme för mig att äta frukost och jag klarade inte av allt. Så snart jag var klar bytte jag om till jobbarkläder och tog på mig handskarna och påbörjade arbetet med att sortera och flytta allt ris och ved.
Efter två timmar hade jag i alla fall kommit en bit på väg och dessutom fått en hel del motion och styrketräning på köpet. Det är ju helt fantastiskt att kunna jobba ute i trädgården i mitten av fabruari utan snö, kyla och lera. Mina muskler som ibland har påpekats för mig kommer nog nästan helt uteslutande från den typen av arbeten eftersom jag aldrig har tränat på gym och sånt längre tider än 1.-2 år i taget. Det var i alla fall en väldigt bra början på dagen att ta en stor frukost inför sånt arbete för det höll igång mig en bra stund.
När jag gick in hade jag sorterat nästan 3 av de fyra träden och flyttat alla mindre kubbar från två av dem till min staplade vedhög som jag har på några pallar bredvid förrådet så länge tills jag har tid och energi att klyva dem. Dessutom behöver jag städa och omorganisera båda delarna av förrådet för att ha plats inne för veden och det är ju alltid det bästa om det går.
På kvällen mötte jag upp med B på Dubliner och även A-C och J mötte upp. Så snart jag flyttade mig från B's sida kom det en massa 20-åringar och stötte på mig och A-C och jag är ju rätt van vid det men A-C kunde inte sluta skratta åt fenomenet! B presenterade mig för en annan tjejkompis som jag aldrig har träffat, men jag har lagt märke till henne eftersom vi går på samma ställen. Hon visade sig vara mig typ av människa och vi fick en riktigt bra början eftersom vi klickade och har samma fördelar och hang-ups till stor del.
Hon presenterade mig också för en annan kompis till henne som jag också har träffat som hastigast tidigare och vi hade en väldigt trevlig kväll.