Hur undviker man att dumpa skiten?

6/2 På fredagen var det åter dags för städning i akvariet. Det är mer jobb än man tror med fiskar, men det tar inte särskilt lång tid och mycket kraft. Men man ska trots allt byta ungefär en tredjedel av vattnet en gång i veckan. Man har en slang med en liten tratt i ena änden och en liten handpump i andra änden. Man sätter ned tratten i akvariet och pumpar tills det rinner ur vatten och sen använder man helt enkelt tratten som en dammsugare och gör rent botten och en bit ned i gruset. Det blir verkligen en jätteskillnad trots att det bara är en veckan mellan gångerna. Vattnet blir liksom gulaktigt när det är dags för städning och efteråt när partiklarna kommit till ro så är vattnet mycket klarare och fräschare. Fiskarna är inte ett dugg rädda, de är till och med lite väl nyfikna, det är svårt att undvika dem med sugen. Fast det skulle inte gå jätteilla om man råkade få med dem, det finns ett litet nät i den för sånt. Där lägger sig också större skräp, som till exempel blad och sånt. Än har jag inte kommit på riktigt hur jag ska göra för att ta upp sugen utan att det blir baksug, då tömmer den nämligen ut alla dessa saker i vattnet igen och det är svårt att få tag i dem med sugen när de flyter omkring fritt. Jag vet inte om det är normalt eller inte, men jag upplever min guppys som väldigt stressade. De håller på och uppvaktar varandra precis hela tiden och de är aldrig långt ifrån varandra utan alla fem är på samma ställe och simmar runt varandra och viftar på fenorna och gör sig till. Det ser väldigt jobbigt ut att vara guppy, i alla fall i mitt akvarium. Judas verkar ha vant sig vid fiskarna och är inte lika intresserad längre och Turres svartsjuka verkar också bli bättre. Han gillar inte att jag fixar med fiskarna och har min  uppmärksamhet på något annat levande.

Att jobba känns inte jobbigt

22/4 På tisdagen var det dags att jobba, det går förvånande bra att jobba hemifrån även här i Thailand. Mina fina grannar låter mig använda deras wifi så att jag kan sitta hemma och jobba och inte behöver sitta nere i restaurangen eller på fiket hela dagarna.
Dessutom känns det konstigt nog inte alls tungt att jobba på något som till viss del känns som semester, det ger liksom mina dagar struktur och syfte, dessutom jobbar ju de flesta andra i alla fall på dagarna så man missar inget. Jag går upp lite tidigare än vanligt men inte tidigt, även fast jag sover lite längre än hemma så börjar jag jobba långt före mina kollegor och kunder, så det fungerar bra. Jag gör en massa jobb på förmiddagen, svarar på mail, skickar order, förfrågningar och offerter bland annat och medan jag väntar på att Europa ska vakna så tar jag en lunchsimning i takpoolen. Frukosten äter jag medan jag jobbar så den blir ju rätt så sen, så jag behöver inte äta lunch. Då går jag och simmar och sen lägger jag mig i solen en stund. Lagom tills min lunchtimme är slut så har jag fått svar av kollegor och kunder som då kommit in på kontoret och sen kör jag på tills det är dags att göra sig i ordning för middag. Sen svarar jag i telefon om någon ringer under kvällen och kollar och svarar på brådskande mail. Det är faktiskt toppen!
På kvällen drog jag och tjejerna till Mae Phim Sortsbar och åt och hängde. Det är skönt att hänga med dem, det är lugnt och alla gör sin grej och trots att man får egentid så har man sällskap om man vill, men det går ibland långa stunder mellan snacken.

Världens vackraste plats och min barndom

20/7 På lördagen tog vi också en utflykt, den här gången till Hovdebuan. Det är en gammal fäbod där de håller öppet på somrarna. det är väldigt vackert däruppe och de som jobbar där är alltid så underbart goa. Dessutom har de alltid kattungar, killingar, kor och ibland hästar där.
Eftersom det blåste rätt kallt så satte vi oss i stugan och fikade lite kaffe och våffla, när vi satt därinne kom killingarna in och hoppade runt i glöden i spisen. Vi var rätt så förskräckta men visste inte riktigt hur deras regler såg ut på gården. Men strax innan vi tog tag i räddningsaktionen så kom en av tjejerna som jobbar där in och jagade ut dem med ett skratt. Tydligen får de inte vara inne i storstugan alls, men det struntar de i.
Det är fullt av små vackra fjällbäckar där uppe och jag fyllde en flaska med vatten eftersom jag har dåliga blodvärden och vattnet däruppe har gjort underverk för min mamma när hon var yngre och hade samma problem.
Vattnet är gulaktigt när man tappar det på flaska, så mycket järn är det i det.
Vi tog inte med hundarna ned till fäboden eftersom vi ville fika i lugn och ro och det var nog lika bra det, för någon tog med sin stora hanhund ned och killingarna trakasserade honom hela tiden så att de slutligen var tvungna att gå iväg med honom. För så fort de försökte gå ifrån killingarna så följde de efter och försökte stånga honom.
Eftersom vi ville att hundarna skulle få springa av sig lite också så stannade vi på vägen hem och tog en promenad som jag tog ofta när jag var yngre, till en stenbrygga där det långt före min tid gick ångbåtar ifrån enligt vad jag har hört.
Den är väldigt nedgången och nu för tiden växer det till och med träd på den, det gjorde det inte när jag var liten.
Det är en bra hundpromenad dit och Turre hoppade förstås i sjön vid första bästa tillfälle. ML's hund är en riktig retsticka och snodde pinnarna som Turre simmade ut och hämtade så fort han kom in så pass nära stranden att hon slapp simma. Han såg väldigt besviken ut, men det hindrade honom inte att simma efter nästa och nästa och nästa.
Vi hittade en gäddkäke som någon hängt upp på en pinne vid stranden, det syns ju inte på bilden hur stor den är, men jag lovar, den var stoooor!
På kvällen satt vi uppe och snackade skit medan Turre satt i hallen igen och hoppades på att mamma och pappa skulle komma trots allt.