Världens vackraste plats och min barndom

20/7 På lördagen tog vi också en utflykt, den här gången till Hovdebuan. Det är en gammal fäbod där de håller öppet på somrarna. det är väldigt vackert däruppe och de som jobbar där är alltid så underbart goa. Dessutom har de alltid kattungar, killingar, kor och ibland hästar där.
Eftersom det blåste rätt kallt så satte vi oss i stugan och fikade lite kaffe och våffla, när vi satt därinne kom killingarna in och hoppade runt i glöden i spisen. Vi var rätt så förskräckta men visste inte riktigt hur deras regler såg ut på gården. Men strax innan vi tog tag i räddningsaktionen så kom en av tjejerna som jobbar där in och jagade ut dem med ett skratt. Tydligen får de inte vara inne i storstugan alls, men det struntar de i.
Det är fullt av små vackra fjällbäckar där uppe och jag fyllde en flaska med vatten eftersom jag har dåliga blodvärden och vattnet däruppe har gjort underverk för min mamma när hon var yngre och hade samma problem.
Vattnet är gulaktigt när man tappar det på flaska, så mycket järn är det i det.
Vi tog inte med hundarna ned till fäboden eftersom vi ville fika i lugn och ro och det var nog lika bra det, för någon tog med sin stora hanhund ned och killingarna trakasserade honom hela tiden så att de slutligen var tvungna att gå iväg med honom. För så fort de försökte gå ifrån killingarna så följde de efter och försökte stånga honom.
Eftersom vi ville att hundarna skulle få springa av sig lite också så stannade vi på vägen hem och tog en promenad som jag tog ofta när jag var yngre, till en stenbrygga där det långt före min tid gick ångbåtar ifrån enligt vad jag har hört.
Den är väldigt nedgången och nu för tiden växer det till och med träd på den, det gjorde det inte när jag var liten.
Det är en bra hundpromenad dit och Turre hoppade förstås i sjön vid första bästa tillfälle. ML's hund är en riktig retsticka och snodde pinnarna som Turre simmade ut och hämtade så fort han kom in så pass nära stranden att hon slapp simma. Han såg väldigt besviken ut, men det hindrade honom inte att simma efter nästa och nästa och nästa.
Vi hittade en gäddkäke som någon hängt upp på en pinne vid stranden, det syns ju inte på bilden hur stor den är, men jag lovar, den var stoooor!
På kvällen satt vi uppe och snackade skit medan Turre satt i hallen igen och hoppades på att mamma och pappa skulle komma trots allt.