Det är ju skitsvårt att veta vad som kommer att bli snyggt

11/2 På onsdagen åkte jag iväg till Kakeldax på lunchen och tittade lite på sten och kakel. Jag ska ju byta kök, troligtvis i mitten av mars, men jag är inte som andra, jag tycker inte att det är kul att planera sånt, jag tycker att det är skitjobbigt. Till viss del beror det på att jag har svårt att visualisera hur saker kommer att se ut innan de är gjorda. Det är ju ett högt spel att chansa då och när det är klart inse att det inte alls blev bra... Tanken är att den sidan där spisen och diskbänken är ska vara helt utan överskåp. Eftersom mitt kök är ett "arbetskök" som är format som en korridor i stor sett, så kommer det nog göra att det känns mycket större och luftigare. Den väggen och den lilla biten på motsatta sidan ska jag ha någon typ av grov sten har jag tänkt, eller också cigarrformade stenar som är lite jämnare och slätare i formen. Den som har en metalliskt glans och utseende är också fin, men jag tror att om man sätter det på en lång vägg så ser det för randigt ut.
Jag hittade en som var rätt ok, den var rätt dyr också men det spelar inte så stor roll eftersom käket och därmed väggen är relativt liten. Dessutom har jag velat byta kök i 10 år och nu när det blir av ska det förstås vara precis det jag vill ha, annars är det ju meningslöst.
Jag tänker inte vara dumsnål. Däremot så kommer stendisken jag vill ha vara nästan lika dyr som resten av köket, men jag har ändå som sagt bestämt mig nu, det får kosta det, hellre än att jag inte blir nöjd.
Den grova stenen jag hittade kommer från samma tillverkare som kakelschemat ovanför, det bör innebära att det är lätt att hitta ett bra, matchande kakel att ha på golvet.
Ja usch, jag tycker verkligen att sånt här är skitjobbigt! Jag tog med mig en broschyr hem så att jag kan bolla med vänner och familj.
På kvällen kom systerdottern över och jag lagade min berömda fiskgryta åt oss. Jag serverade den med ett blandris jag köpt i Thailand och trots att L inte gillar ris så tyckte hon att det var riktigt gott. Inte för att hon är särskilt kräsen, hon äter det mesta som bjuds och är mest glad att hon inte behöver laga mat själv, eller äta maten som min syrra lagar. I deras familj är det pappa som lagar mat och ungarna lagar hellre mat än att mamma gör det. Syrran är nog väldigt nöjd med det kan jag tro.
Vi diskuterade köket, färger och sten också och det känns alltid bättre när man bollat med någon annan och L har ju lite erfarenhet eftersom hon och hennes pappa byggde det köket som de har i "nya" huset och dessutom hjälpt till att utforma köket som mamma och pappa (hennes mormor och morfar alltså) har uppe i Jämtland.

Snälla kunder är guld värda

22/7 På måndagen åt vi frukost med mamma och pappa innan vi skulle åka hemåt. Vi berättade just något väldigt chockerande för mamma, det är därför hon gapar, men jag kan då inte minnas vad det var...
Det satt långt inne, men slutligen bestämde jag mig för att lämna kvar Turre hos mamma och pappa, "ifall att jag skulle åka till Malta" medan de var borta. Det kändes som om jag ljög för både dem och mig själv eftersom det inte fanns några såna planer. Men det vore ju synd att vara tvungen att stanna hemma bara för att man inte har hundvakt.
Jag hade därför väldigt dåligt samvete när jag lämnade honom och bara åkte därifrån. Mamma berättade senare att han tittat långt efter oss, men sen bara vänt sig till henne och velat att hon skulle sparka bollen åt honom. Sen hade han varit precis som vanligt.
Vi stannade ett par gånger på vägen hem för att lufta ML's hund och så stannade vi i Åsarna för att jag ville köpa getost där.
Vi var hemma vid 18 ungefär och jag satte igång med att packa upp och tvätta.
Då började B på Malta att chatta med mig på Facebook och han kollade upp en massa flighter och tyckte att jag skulle komma. Jag hade ju varit osäker på om han verkligen ville att jag skulle göra det så det var ju kul att känna sig så välkommen. Det enda bolag som flyger till Malta på rätt dagar visade sig vara Ryanair. B föreslog att jag skulle åka redan dagen efter men jag kände att jag behövde mer tid och bestämde mig för att torsdag till tisdag vore bättre.
Både jag och han satt ju och kollade flighter och donade och plötsligt hade jag av misstag köpt en biljett till dagen efter trots allt!
Jävlar!
Klockan var vid det här laget 19 och flighten skulle gå från Skavsta klockan 15 dagen efter.
Då var det det där med parkering, eller skulle jag ta bussen istället osv.
Jag vägrar faktiskt att ta bussen. Det skulle innebär aen 2 km lång promenad till bussen i Väsby, en halvtimme på pendeltåget till centralen och sen 2 timmar på bussen till Skavsta. Jag bestämde mig för att ta bilen. Kostnaden för parkering i en hel vecka på Skavsta sved, men vad gör man inte för sin bekvämlighet?
Sen kom jag plötsligt på att jag ju som jag ju sagt tidigare, har väldigt trevliga kunder, däribland Kustbevakningen på Skavsta!
Jag smsade min kontakt där på kvällen vid 22 ungefär och fick svaret att jag såklart fick ställa min bil på deras parkering i en vecka medan jag var på semester!
Nu fick jag tvätta och packa i turbofart och försöka komma fram till vad jag skulle ha med mig.
B sa att jag inte behövde ta med lakan och handduk och sånt så där sparade jag ju vikt, jag bestämde mig i alla fall för att betala för att checka in en väska, jag tycker att det tar för mycket energi att packa alla vätskor i påsar och att hitta förpackningar som är små nog att få tas med i kabinen.
Nu kunde jag ju i alla fall känna att jag lämnat Turre hos mamma och pappa av giltigt skäl.

Då blev Turre äntligen nöjd

21/7 På söndagen gjorde vi inte så mycket, vi handlade och lagade mat och förberedde inför mammas och pappas ankomst och de dök upp vid 20 ungefär och då hade vi gryta med ris och bröd att servera till dom och sen satt vi och pratade en stund och sen gick jag och ML och lade oss tidigt för att orka köra hem nästa dag. Turre var som ni kanske kan gissa helt lyrisk över att äntligen ha mamma och pappa på plats och deras schäfer som  han annars inte är särskilt förtjust i fungerar han väldigt bra med just i Jämtland och han var uppenbart glad att se honom också. Sin "partner in crime" liksom.

Världens vackraste plats och min barndom

20/7 På lördagen tog vi också en utflykt, den här gången till Hovdebuan. Det är en gammal fäbod där de håller öppet på somrarna. det är väldigt vackert däruppe och de som jobbar där är alltid så underbart goa. Dessutom har de alltid kattungar, killingar, kor och ibland hästar där.
Eftersom det blåste rätt kallt så satte vi oss i stugan och fikade lite kaffe och våffla, när vi satt därinne kom killingarna in och hoppade runt i glöden i spisen. Vi var rätt så förskräckta men visste inte riktigt hur deras regler såg ut på gården. Men strax innan vi tog tag i räddningsaktionen så kom en av tjejerna som jobbar där in och jagade ut dem med ett skratt. Tydligen får de inte vara inne i storstugan alls, men det struntar de i.
Det är fullt av små vackra fjällbäckar där uppe och jag fyllde en flaska med vatten eftersom jag har dåliga blodvärden och vattnet däruppe har gjort underverk för min mamma när hon var yngre och hade samma problem.
Vattnet är gulaktigt när man tappar det på flaska, så mycket järn är det i det.
Vi tog inte med hundarna ned till fäboden eftersom vi ville fika i lugn och ro och det var nog lika bra det, för någon tog med sin stora hanhund ned och killingarna trakasserade honom hela tiden så att de slutligen var tvungna att gå iväg med honom. För så fort de försökte gå ifrån killingarna så följde de efter och försökte stånga honom.
Eftersom vi ville att hundarna skulle få springa av sig lite också så stannade vi på vägen hem och tog en promenad som jag tog ofta när jag var yngre, till en stenbrygga där det långt före min tid gick ångbåtar ifrån enligt vad jag har hört.
Den är väldigt nedgången och nu för tiden växer det till och med träd på den, det gjorde det inte när jag var liten.
Det är en bra hundpromenad dit och Turre hoppade förstås i sjön vid första bästa tillfälle. ML's hund är en riktig retsticka och snodde pinnarna som Turre simmade ut och hämtade så fort han kom in så pass nära stranden att hon slapp simma. Han såg väldigt besviken ut, men det hindrade honom inte att simma efter nästa och nästa och nästa.
Vi hittade en gäddkäke som någon hängt upp på en pinne vid stranden, det syns ju inte på bilden hur stor den är, men jag lovar, den var stoooor!
På kvällen satt vi uppe och snackade skit medan Turre satt i hallen igen och hoppades på att mamma och pappa skulle komma trots allt.

Utflykt med fynd

19/7 På fredagen bestämde vi oss för att åka på en utflykt till Tännforsen, det är i alla fall 10 mil eller nåt dit och man är inte där så länge, men det är mäktigt och vackert och man kan ta med sig hundarna på promenaden. Jag skämde bort ML med amerikanska pannkakor med lönnsirap och bär till frukost och sen åkte vi iväg.
Vädret var lite mulet men det var relativt varmt, men vi hade tunna jackor på oss i alla fall. Hundarna tycktes inte så imponerade av Tännforsen men för ML's hund var det i alla fall spännande och lite mental träning att gå så nära forsen när det sprayade vatten och lät en massa. Turre som varit där förr verkade helt avtrubbad och var och balanserade med mig ute på spången utan minsta min.
Jag kan inte riktigt få nog av forsen men det var fler som ville ut på spången och en av de som väntade på att vi skulle komma in igen var en man med en lite halvilsk hanhund som han försökte hålla från att göra utfall mot Turre, så av hänsyn till honom så gick vi tillbaka in, alla måste ju få chansen att se detta vackra fall på nära håll.
I cafét köpte vi kaffe, våffla och jag köpte en jättefin mjukisgädda åt mamma och en fällkniv åt mig själv!
På vägen tillbaka stannade vi på Lundhags fabriksbutik och där köpte jag en mössa med stjärnor på och en fleecetröja.
Vi stannade på en loppis också och där hittade jag en sprillans ny skoteroverall för 150:-!! Dessutom var den blå, min favoritfärg. Kan man ha mer tur än så? Passade perfekt gjorde den också, en stund till i alla fall, jag krymper tydligen varje dag just nu.
Jag hittade en stor gammal handborr också i järn och med ett handsnidat trähandtag, jag vet inte säkert vad den varit till för, men jag gissar för att borra timmer till timmerstugor.
Den var i alla fall väldigt vacker och kostade bara 50:- så jag köpte den. Jag ska nog sätta upp den någonstans tror jag.
Efter middagen tog jag med mig Turre och åkte iväg för att se om jag kunde hitta någonstans där jag kunde fiska från stranden eftersom det visade sig att mamma och pappa inte hade lagt i båten i år.
På vägen hittade jag en gammal telefonkiosk, fin vad?
Sen satte jag mig i snålblåsten och försökte meta en stund. Turre var skitsur och ville bara hem och det var både strömt och väldigt blåsigt så mitt flöte bara simmade iväg hela tiden och hamnade i motljus dessutom.
Det verkade som om det var någon på och nafsade på betet, men det kan lika väl ha varit att det drogs med i strömmen som lurade mig.
Slutligen gav jag i alla fall upp och åkte hemåt.

Vilken tur att vi inte behövde åka tillbaka för att hämta nyckeln

18/7 På torsdagen handlade jag fler blommor och planterade dem, skickade in papprena till nya körkortet och sen bar det iväg till Jämtland med syrrans kompis (och min förstås) och våra hundar.
Fotot var jag inte särskilt nöjd med, jag ser rätt så rädd ut tycker jag. Men när han frågade om det dög så sa jag ja, det ser trots allt ut som jag och man kan inte gärna förvänta sig att se ut som en modell på ett foto om man inte gör det annars...
Vi kom fram i rätt god tid till stugan i Jämtland och lagade tacos till middag. Mina nycklar visade sig inte passa i nya dörren, både jag och mina föräldrar trodde att jag fått nya. Som tur är finns det extranycklar på plats, det hade blivit rätt jobbigt annars...
Vi hade en lugn kväll och satt och snackade skit och gick och lade oss ganska tidigt.
Turre kunde inte slappna av utan väntade på mamma och pappa hela tiden och låg i hallen rätt mycket.
Han är ju väldigt sällan där utan dem och älskar att vara där, så det fattades helt klart något för honom.

Man känner sig riktigt fräsch

14/3 På torsdagen åt jag en äggmacka till frukost och fick i mig hela, jag har varit superhungrig de senaste dagarna...
Man känner sig superfräsch med dränslangar och påsar hängande utefter kroppen och instoppade i nätstrumpor på benen. Dessutom är de kantiga och vassa och skaver på smalbenen.
Sen alla mediciner... Värktabletter av två olika starka typer, järntabletter mot de dåliga blodvärdena, åksjuketabletter mot illamåendet av tabletterna och sprutor för att motverka proppar. Jag får ställa klockan för att ha koll på de olika medicinerna.
Jag hade inte mycket mer än ätit frukost när jag var tvungen att återigen lägga mig på soffan för att vila lite. Turre och Judas höll mig förstås sällskap men jag var mest nervös för att de skulle trampa mig på magen. Det tog ett tag för Turre att ta sig upp i soffan eftersom han märkte att jag ville något (att han inte hoppade upp från golvet till min mage) men han förstod inte riktigt vad jag ville. Slutligen efter lite lirkande och lugnt prat så gick han långsamt mot mina fötter och jag bekräftade att det var rätt och slutligen vågade han hoppa upp i soffan.
Mamma och pappa skulle upp till Jämtland och jag kunde knappt vänta på att de skulle hämta Turre så att jag slapp ta hänsyn till honom och så att jag kunde slappna av. Han visste ju att något inte var som vanligt och låg även på "fel ställe" i sängen när vi sov, vilket störde min sömn. Sen hade jag ju varit tvungen att sitta och sova med en soffkudde bakom ryggen och det hjälpte ju inte heller.
Så på eftermiddagen kom pappa för att hämta Turre och jag lämnade över honom och hans täcke till pappa, satte mig i soffan och andades ut.
5 minuter senare ringer pappa, han och Turre är fortfarande utanför dörren, Turre vill inte alls åka till Jämtland. Pappa undrar om han ska gå upp till dörren och hämta honom eller om jag ska öppna dörren och ta in honom igen?
Det var ju ganska uppenbart hur Turre ville ha det och jag brukar säga att om jag bara visste hur han ville ha det så skulle jag göra så och normalt sett blir han jätteglad när han tror att han ska med mamma och pappa till Jämtland men nu ville han stanna hemma.
Han var uppenbarligen orolig och ville inte lmna mig ensam när jag var sjuk, men det ironiska är att jag ju ville att han skulle åka så jag slapp oroa mig för honom. Nåja, jag släppte in honom och så fick de åka utan honom.
Mina lår är för tjocka så gördeln rullar upp och sätter sig i ljumsken, det är inte skönt alls kan jag lova och nu är jag tvungen att tejpa fast den för att stoppa den från att göra det.
Framåt kvällen kom S över och hade med sig pizza åt oss båda och tulpaner till mig. Vi pratade lite skit och hon skämde bort både Turre och Judas med en massa kli och tyck om och mig med sällskap. Sen började jag bli yr av trötthet och var tvungen att slänga ut henne och det kändes ju jättetrist.

Där vill jag också jobba

31/1 På torsdagen var jag tvungen att gå upp vid 6 för att duscha och göra mig i ordning för att åka till Östersund. Vid 6.45 åkte jag hemifrån och så lämnade jag Turre på kontoret, pappa skulle ta hem honom sen.
Jag parkerade i parkeringshuset på Arlanda och det tog inte så lång tid för mig att komma igenom säkerhetskontrollen.
Det var väldigt länge sedan jag flög inrikes sist, det var nog när jag flög ned till Falkenberg för att köpa min förra bil, innan dess vet jag inte när det var senast. Inte ens en legitimation ber de att få se, det känns konstigt när man är van vid de rigorösa kontroller som görs när man flyger utomlands.
Innan jag gick till gaten där Z väntade så köpte jag frukost i cafét. En stor mugg kaffe med laktosfri mjölk, en croissant och en macka, mackan ville jag inte ha, men jag tänkte att Z kanske ville ha den och det blev inte billigare utan den än med.
Jag hällde i mig kaffet och åt croissanten men varken jag eller Z ville ha mackan så jag lade ned den i väskan så länge.
När vi väl kom ombord visade det sig att vi lyckats ta den enda flight där SAS bjöd på något annat än kaffe och te...
Alltså blev vi serverade en hel frukostbricka, jag kan inte minnas när jag fick nåt sånt på en SAS-flight senast.
Det tog något mindre än en timme att  komma till Östersund och när vi landade stod en förbokad taxi och väntade på oss, det hade vår resebyrå fixat.
Vi blev körda från Frösön in till stan och vi gick raka vägen in på McDonalds och tog en kaffe och värmde oss lite. Vi hade fyra flyghjälmar i sina lådor, packade i en enorm väska så av bekvämlighets skäl blev vi sittande på McDonalds ett bra tag medan vi svarade på lite mail och sånt från telefonerna.
Slutligen ledsnade vi på att bara sitta där och tog en promenad på stan, Z fick bära den stora väskan men jag bar hans stora mapp i min väska.
Vi gick och tittade lite på Naturkompaniet och man blir ju sugen på att handla en massa, men egentligen vill jag hellre ta mig ut i skogen så minimalistiskt som möjligt. Nog är det mer tilltalande att gå ut med bara kläder, lite mat och en kniv, än en massa "high tech" vildmarksgrejer?
I sommar kanske jag tar en långpromenad och sover ute en natt eller två, med Turre som sällskap vore det rätt mysigt tycker jag. Det gäller bara att det inte är eldningsförbud, då lär jag frysa ihjäl.
Jag gick till apoteket för att ta ut lite Levaxin, jag hade glömt att ta mina tabletter på morgonen och då blir jag en zombie någon gång mitt på dagen och eftersom vi skulle på flera möten så ville jag ju inte att det skulle hända.
Innan vi gav oss iväg till vårt första möte gick vi och åt lunch på en Kinarestaurang. Maten var god och servicen trevlig, tyvärr var det någon gäst som drällt soja på sidan av bordet så när jag kom åt med min vita t-shirt så blev den helt brun och fläckig...
Resten av dagen var jag tvungen att ha fleecetröjan stängd, ser ju inte så charmigt ut med skitig tröja när man ska på möte.
På vägen till taxin stannade vi och handlade lite viltkorv och renhjärta på Ost och Vilt vid torget och sen åkte vi lite tidigt till vårt första möte för dagen.
Vi snackade lite med teknikerna i hangaren och det var väldigt avslappnat. Sen tog vi en promenad över snöhögarna till deras granne, de som vi egentligen åkt ända till Östersund för att träffa och sen mätte vi huvuden och testade hjälmstorlekar i nästan 3 timmar i sträck.
Det var nio personer som skulle prova ut en passande hjälm och som tur var så var det trevligt folk.
De har ett tufft jobb men de verkar trivas väldigt bra och när de inte har utryckning så har de trevlig utsikt och sällskap av varandra. Storsjön ligger precis bredvid deras gårdsplan, nu snackar vi precis bredvid alltså, de har till och med en egen brygga.
De sa det när jag påpekade att det måste vara jobbigt att jobba i sån miljö, att jo det var det ju, men någon måste ju göra det och sen flinade de åt mig.
De flyger ju helikopterambulansen och jag frågade om det var ett stressigt jobb och de sa de att det faktiskt inte var. De kan ju inte jobba fortare än de gör, så de behöver aldrig stressa, de tar itu med det som finns framför dem.
Lagom tills vi mätt klart de som var i tjänst så blev det faktiskt utryckning och vi såg dem genom fönstret när de stack iväg, det gick på bara några minuter.
När vi var klara tog vi en taxi till flygplatsen och sen pratade jag i telefon med bonusbrorsan ett bra tag. Jag och Z tog en hamburgare på flygcafét och den var riktigt bra faktiskt och sen blev det slutligen dags att flyga hem.
Vi hamnade två rader från en bebis som vägrade att sluta skrika och jag vet att sånt kan vara jättesvårt, men föräldrarna försökte inte ens att gå lite fram och tillbaka, de bara satt med henne i knät och gjorde ingenting och då blir jag sur. Ni vet hur en del människor blir sura när de inte får man? Jag blir sur när jag inte får sova och nu hade jag ju en chans att sova nån timme innan vi var hemma men nej, föräldrar som inte ens anstränger sig att få tyst på sitt barn, de borde inte resa bland andra människor.
Ibland kan man höra att bebisen har ont i öronen av tryckändringen eller så, men den här vara bara jättearg för att det var tråkigt att sitta still. Troligtvis hade det varit lätt avhjälpt om de gått lite med henne.
De flesta föräldrar som åker långt med sina barn (USA och Thailand tex.) vet precis hur man håller barnen lugn och glada och stör sina medpassagerare så lite som möjligt.
Nåja, en sak fanns att glädja sig åt i alla fall, jag reflekterade plötsligt över hur mycket jag har över på bältet nu för tiden!
Förr var jag glad om jag kunde tvinga ihop spännet, nu har jag nästan en halvmeter till godo.
Jag hade hämtat Turre och var hemma ungefär vid 21.20 och innan jag kommit genom dörren ringde G och undrade om jag skulle följa med på kryssning nästa dag. Jag hade inget planerat men var så trött att jag inte ens orkade tänka tanken just då och bad att få svara nästa dag.
Sen ramlade jag i säng rätt tidigt för att vara jag, men först tog jag en tunnbrödsmacka med getost. Tunnbrödet från Jämtland är så mycket godare än det i Stockholm!
Visste ni förresten att kvinnorna i Östersund är Orangea?
Vet inte om det beror på dålig "spray tan", ljuset eller fel foundation, men snyggt är det inte...