Egentligen ser armarna mycket värre ut

5/12 På torsdagen hade jag smsat pappa för att be honom att komma och ta in ved åt mig, men sen hörde S av sig och tänkte komma och hälsa på, så jag frågade om hon kunde hjälpa mig med ved så att pappa slapp åka över bara för att göra det och det gick hon med på snäll som hon är.
Tyvärr såg pappa inte mitt sms som skulle återkalla min önskan om hjälp, så han dök upp trots allt och då tog han in veden när han ändå var på plats.
På eftermiddagen ringde det på dörren och det visade sig vara fina blommor från mina kollegor och en önskan om snabb återhämtning, det känns alltid bra att ha fina kollegor, även när man inte är på plats, himla gulligt av dem!
Senare kom S förbi som överenskommet och jag hade gjort en matlåda till henne eftersom min överflödsenergi denna dag räckt till storkok av mat som inte fick plats i frysen. Hon fick alltså en matlåda och jag fick sällskap en stund, vinn-vinn situation!
Mina armar ser förskräckliga ut, men ändå är de bättre nu än för ett par dagar sedan och på bilder blir det så ljust att det inte alls ser lika vidrigt ut.
För övrigt fick man idag veta genom media att Nelson Mandela dött, tråkigt förstås, men han hade ett långt liv och blev 90 år gammal tror jag.

Ska vi leka stall?

22/9 På söndagen åkte jag ut till syrran för att träna lite bruksridning på hennes Venar. Tanken är att vi ska delta på DM om några veckor. Jag värmde först upp på en liten runda i skogen och Turre hängde på som om han aldrig gjort något annat än följt efter hästar i skogen. Venar är van att ha hundar kring fötterna så han bryr sig inte alls om det. Turre har däremot lite svårt att fatta att han kan bli trampad och är inte så bra på att hålla sig bakom hästen.
När vi värmt upp red vi tillbaka till stallet och tränade lite på backningar och vändningar i trånga utrymmen, rakridning och annat som ingår i tävlingsmomenten i bruksridning. Jag och Venar har aldrig gjort detta tillsammans tidigare och det tog lite tid innan han insåg att det skulle gå långsamt och att han hade tid att tänka och inte behövde stressa. Men sen gick det riktigt bra och fördelen med den grenen är att ingen tittar snett på en om man debuterar på DM, det finns ofta inga andra tävlingar i grenen i Stockholmsområdet under året så vill man tävla är DM enda chansen. Dessutom är det väldigt trevlig stämning och alla är snälla mot varandra.
Efter träningen tog vi en till tur i skogen för att slappna av och sträcka ut lite. Systerdottern distraherade Turre så att han skulle stanna på gården eftersom jag skulle vara tvungen att rida tillbaka på den smala, trafikerade vägen för att komma tillbaka. När vi kom tillbaka verkade det faktiskt ha varit så effektivt att han inte märkt att vi varit borta ens. Alla andra förstod ju dessutom av kloppret mot asfalten att vi började närma oss gården på vår väg tillbaka, men han kopplade inte alls.
Syrrans stall är så fint! Det får mig att vilja leka stall så som man gjorde som barn!
De har byggt hela inredningen själva hon, hennes man och barnen, en och annan kompis har nog hjälpt till också vad jag förstår. Allt är så smart och genomtänkt och fint!
Dessutom är det fint pyntat med tavlor och prydnadshästar och lite blommor. Plaketten i fönstret är det faktiskt jag som har gjort, jag gjorde nästan 100 stycken inför Fjordhäst SM i Stockholm 2005. De gavs ut till alla deltagande hästars ägare/ryttare och jag hoppas att de var uppskattade, jag var i alla fall nöjd med dem. Jag jobbade hela nätterna för att få alla klara och torkade i tid till SM-helgen, jag hade ju bara en form och det tar tid att både blanda gips, få det att sätta sig, torka och att måla allihopa. Efter att man målar dem ska de också putsas så att de blänker och ser ut lite som metall. Det man använder för att få den färgen är spis-svärta, det finns på tub. Syrran har använt samma teknik på gipshästen som hon själv har gjort och som står i ett annat fönster i stallet.
När jag var klar hos syrran åkte jag och Turre hem till A som bor i Rimbo, hon hade bjudit in mig på middag när jag sa att jag skulle åt hennes håll. Eftersom hon bor som hon bor så blir det aldrig av att jag kommer till henne, vi brukar göra tvärtom eftersom jag bor närmare Stockholm och vi brukar gå ut när vi ses. Faktum är att jag inte ens sett hennes lägenhet tidigare!
Vi åt en god fiskgryta med nudlar och sen satt vi i soffan och snackade en stund, sen behövde jag åka hem eftersom jag skulle få besök på kvällen.
Travskusken som jag lärt känna i Vetlanda helgen innan hade ärende till Stockholm i början av veckan och skulle åka över från Gotland. Jag bjöd in honom på lite mat eftersom han hörde av sig och i undrade om bilderna jag tagit blivit bra. Eftersom färjan kommer in så sent och det tar ett tag till Väsby från Nynäshamn så var han inte på plats förrän runt 23.30, en sen middag blev det. Jag hade gjort pasta med kycklingsås, men det visade sig att han inte har något smaksinne kvar sen en olycka för några år sedan så det hade nog inte spelat någon större roll vad jag lagat. Jag kan inte tänka mig att leva utan smaksinne, vad har man då för kul att se fram emot?
Vi satt och snackade i mun på varandra och tittade på en massa bilder, Turre satt i M's knä hela tiden och verkade jätteförtjust i honom, men att han har god hand med djur hade vi ju sett redan helgen innan!
När vi insåg vad klockan var var den runt 2 på natten, så jag erbjöd M soffan och det tackade han glatt ja till, han hade somnat innan jag ens var klar i badrummet.

Har man inte för många hundar om man inte märker att en försvinner?

25/3 På måndagen var det dags för återbesök igen. Jag hade ju varit svullen i några dagar och inte bara vid såret utan i hela kroppen. Jag var rätt säker på att det också samlats sårvätska i såret efter att vi tagit bort dränaget. Problemet var att min sköterska var på fjällsemester och kirurgen var den som kollade. Han trodde inte att det var vätska därinne och stack mig i magen en gång för att se om det gick att få ut något och det gick inte. Men jag var ju väldigt svullen där och det kändes som om det var vätska eftersom det gick att flytta på det och det gjorde mer och mer ont för varje dag.
Han gav mig vätskedrivande och sa att jag bara skulle ta en tablett när jag kom hem och jag hämtade ut medicinen på vägen hem.
När jag kom hem satte jag igång med att städa lite. Jag trivs inte när det är stökigt och skitigt och det här var första dagen som jag överhuvudtaget kunde göra någon nytta.
Jag dammsög och torkade ytor och städade toaletten och sen sprang jag och kissade resten av eftermiddagen när den vätskedrivande medicinen började verka.
Sen dök systerdottern upp och strax senare kollegan A. Vi fikade och snackade och sen ringde min chef och vi hade ett telefonmöte i nån kvart eller så. Under tiden roade A och L varandra utan större problem och till slut var jag tvungen att gå ut och sätta mig på trappen för att höra vad vi sa i telefonen för att de tjattrade så mycket.
Sen satte jag igång att laga middag åt mig och L, A stannade inte på middag utan lagom tills det började bli klart så åkte hon hemåt.
Medan L diskade så duschade jag och sen åkte vi mot stan för att spela quiz.
Vi hade inte ens hunnit ut ur mitt område när vi hittade en liten terrier utefter vägen och jag klev ut och tog den under armen. En tjej som stod utanför ett hus i närheten ropade att den kom från huset som var närmast stället jag var på och sen lät hon väldigt irriterad när hon sa att det inte var första gången. Jag förstår det, jag har också en granne som låter sin hund springa lös och han går och retar min hund, jagar min katt och rastar på min tomt. Det är väldigt irriterande.
När jag ringde på dörren till huset kom en dam och öppnade och såg väldigt förvånad ut när jag höll fram hunden, det stod 4-6 hundar runt benen på henne och hon hade inte ens märkt att den här var borta...
Då kanske man har för många hundar?
Sen slutade vi inte förundras över människor när vi körde in mot stan, folk körde som galningar, över spärrområden och sicksack och verkade inte ha någon koll alls. Ibland glömmer jag hur svårt det är för en del att vara uppmärksamma.
E dök inte upp och hade glömt att säga att hon inte kunde och sen ringde L och sa att hon varit tvungen att vända eftersom hon mådde illa.
Det var alltså bara jag, B, La och systerdottern. Ändå gjorde vi ganska bra ifrån oss även om La lyckades få mig och B så osäkra att vi gav upp vårt rätta svar på en fråga till fördel för hans fel svar...
Min absolut sämsta kategori är ju musik och kan ni tro det, det var jag som kunde musikfrågan den här gången!
På en av 3-poängsfrågorna var La rätt säker på att han visste svaret och efter att ha skrivit ned en massa namn så kom han till slut på vad Lewis Carol hette på riktigt och sen i slutänden fick vi ändå fel och quizmaster sa att inget lag hade haft rätt på frågan!
Jag gick fram och han bad om ursäkt och gav oss våra 3 poäng.
Som sagt, med tanke på att vi var bara 4 i laget så gjorde vi bra ifrån oss.
Vi missade bildfrågan däremot, trots att det är en fråga man alltid klarar och vi visste mycket väl vem det var på bilden och jag var väldigt nära när jag trevande försökte komma på vad Christian Slater hette och vi visste till och med vilka roller han gjort.
La hade med sig chokladägg och L gjorde små figurer och tillbehör av folien på dem, vi brukar leka en hel del i vårt lag.

Man känner sig riktigt fräsch

14/3 På torsdagen åt jag en äggmacka till frukost och fick i mig hela, jag har varit superhungrig de senaste dagarna...
Man känner sig superfräsch med dränslangar och påsar hängande utefter kroppen och instoppade i nätstrumpor på benen. Dessutom är de kantiga och vassa och skaver på smalbenen.
Sen alla mediciner... Värktabletter av två olika starka typer, järntabletter mot de dåliga blodvärdena, åksjuketabletter mot illamåendet av tabletterna och sprutor för att motverka proppar. Jag får ställa klockan för att ha koll på de olika medicinerna.
Jag hade inte mycket mer än ätit frukost när jag var tvungen att återigen lägga mig på soffan för att vila lite. Turre och Judas höll mig förstås sällskap men jag var mest nervös för att de skulle trampa mig på magen. Det tog ett tag för Turre att ta sig upp i soffan eftersom han märkte att jag ville något (att han inte hoppade upp från golvet till min mage) men han förstod inte riktigt vad jag ville. Slutligen efter lite lirkande och lugnt prat så gick han långsamt mot mina fötter och jag bekräftade att det var rätt och slutligen vågade han hoppa upp i soffan.
Mamma och pappa skulle upp till Jämtland och jag kunde knappt vänta på att de skulle hämta Turre så att jag slapp ta hänsyn till honom och så att jag kunde slappna av. Han visste ju att något inte var som vanligt och låg även på "fel ställe" i sängen när vi sov, vilket störde min sömn. Sen hade jag ju varit tvungen att sitta och sova med en soffkudde bakom ryggen och det hjälpte ju inte heller.
Så på eftermiddagen kom pappa för att hämta Turre och jag lämnade över honom och hans täcke till pappa, satte mig i soffan och andades ut.
5 minuter senare ringer pappa, han och Turre är fortfarande utanför dörren, Turre vill inte alls åka till Jämtland. Pappa undrar om han ska gå upp till dörren och hämta honom eller om jag ska öppna dörren och ta in honom igen?
Det var ju ganska uppenbart hur Turre ville ha det och jag brukar säga att om jag bara visste hur han ville ha det så skulle jag göra så och normalt sett blir han jätteglad när han tror att han ska med mamma och pappa till Jämtland men nu ville han stanna hemma.
Han var uppenbarligen orolig och ville inte lmna mig ensam när jag var sjuk, men det ironiska är att jag ju ville att han skulle åka så jag slapp oroa mig för honom. Nåja, jag släppte in honom och så fick de åka utan honom.
Mina lår är för tjocka så gördeln rullar upp och sätter sig i ljumsken, det är inte skönt alls kan jag lova och nu är jag tvungen att tejpa fast den för att stoppa den från att göra det.
Framåt kvällen kom S över och hade med sig pizza åt oss båda och tulpaner till mig. Vi pratade lite skit och hon skämde bort både Turre och Judas med en massa kli och tyck om och mig med sällskap. Sen började jag bli yr av trötthet och var tvungen att slänga ut henne och det kändes ju jättetrist.

Inte fan gör det så ont?

16/10 På tisdagen skulle vi få besök från Spanien på jobbet och jag hade jagat en spansk flagga ett tag men inte fått tag i någon. Han fick klara sig utan...
Vid 10 dök han upp vid dörren, en av de första personerna i historien som hittat ända fram till vår dörr utan hjälp. Det var dessutom hans första besökt till Sverige, han var ensam, han bodde på ett hotell i Stockholms City och hade tagit tunnelbana, pendeltåg och buss för att komma till oss. Han sa att han tycker det är kul att testa sånt när han reser och uppenbarligen är han bra på det!
Han var lite spänd först men efter ett tag tinade han upp när han insåg att vi var vänligt inställda och lagom tills han och jag avslutat möte och lunch var han nästan uppsluppen och vi skojade och skrattade lite.
Systerdottern L var på jobbet för att slå ihjäl lite tid eftersom hon tagit ledigt från skolan för att tatuera sig. Hon har väntat och väntat på att fylla 18 och har sparat en massa pengar och nu var det äntligen dags. Hon var nervös och rädd att det skulle göra ont och jag tycker ju inte att det gör särskilt ont medan syrran och kollegan A tycker att det gör jätteont, så hon visste inte vad hon skulle tro.
På kvällen började min förkylning som liksom inte kunnat bestämma sig om den ska vara eller icke vara göra sig påmind igen med lite kli i halsen så jag tog en kopp ekologiskt nyponte för att lindra lite och för att få lite extra c-vitamin. Under tiden färgade jag fransar och bryn och tog av mig alla smycken och lade i rengöringsvätskan.
Jag tittade på M.A.S.H. medan jag fixade och senare fick jag sms av L att tatueringen gjort jätteont, de är visst mesar allihopa!

Min Ja-Policy

23/8 På torsdagen var K knäpptyst igen på morgonen så jag fick sova i fred, eller så är det så att jag vant mig vid ljuden så pass att jag inte vaknar av dem, jag är sån.
Jag gjorde några äggmackor på det bröd som fanns kvar och kastade resten, det kändes som om det inte skulle klara en dag till. Alltså gjorde jag några extramackor och gav bort till mina kollegor D, A och C.
De tyckte att det var jättegott.
En av våra leverantörer var på plats för att se över vårt brandförsvar och vi gick ut på lunch några av oss. Det blev buffé och det undviker jag ju helst, inte kul att betala 90:- för lunch när man äter pyttelite.
D fick gå upp på taket för att ta ned vindstruten som blivit blekt och trasig, en ny ska upp så fort som möjligt. Våra helikopterkunder flyger ibland in till oss för att lämna eller hämta grejer och i vissa fall verkar det mest som om de kommer för att fika och ta en glass vilket vi tycker är jättetrevligt. I vilket fall är det bra med vindstrut när de ska landa på baksidan. J hjälpte honom upp och ner och det tog inte lång tid att ta ned struten, tur att vi tillverkar säkerhetsselar!
På eftermiddagen kom Å förbi för att ta en fika, hon har köpt biljetter åt oss till Nickelback den 12:e September och jag har ingen aning om vad det är för nåt, men jag har ju min "Ja-Policy" och säger ja om jag inte vet av erfarenhet att det inte passar mig.
Man hittar många nya roliga saker så.
Efter jobbet åkte jag till Väsby centrum och köpte silikon att sätta fast bottenproppen i badtunnan med, jag gick också för att plocka ut ny medicin och blev rätt sur när jag insåg att läkaren bara skrivit ut för ett uttag fast det är mediciner jag äter varje dag, resten av livet...
K går till jobbet innan jag har vaknat och kommer hem rätt sent och sen går hon och lägger sig ganska direkt, det är ju inte så att vi sliter på varandra direkt.
Jag hade en lugn kväll i soffan och tittade på Meet the parents, jag blir så stressad av den och till exempel Fawlty Towers, tänkt vad mycket enklare allt skulle bli om de bara stod för sina misstag istället för att ljuga hela tiden....
Jag åt mozzarella- och tomatsallad till middag och en leverpastejsmacka till det, eller efter egentligen. Fast mackan var inget god, det funkar inte med leverpastej utan inlagd gurka enligt mig.

Hans barn sitter och svälter i en Mercedes

25/3 När jag vaknade på söndagen och släppte ut Turre såg jag att större delen av mina sopor var borta, snälla grannen J hade tagit med sig både sopsäckar och TV-bänk och skottkärra. Nu blir det nog så att jag klipper ned resten och använder att leda i tunnan med.
Nu ska jag bara gräva fram den trasiga pumpen och sandfiltret och skicka allt till Umeå så att de kan skicka ned det till Pahléns i Väsby för reparation... Ja, jag vet, löjligt och miljövidrigt, men det är så det måste gå till för att garantin ska gälla.
Jag måste beställa nya lock till tunna också, som det är nu regnar det in både löv, barr och stackars insekter och grejer.
Jag åt frukost och åkte sen iväg till Bauhaus i Barkarby för att förhoppningsvis få tag i svärd och kedja till motorsågen. På vägen blev jag stoppad av en utländsk kille i en dyr Mercedes som påstod att han blivit av med sina kreditkort, ville sälja sitt familjeguld och så vidare, bara han fick råd med bensin till bilen och mat till sina barn som satt i bilen. Jag har varit helt skonad från sånt och visste inte riktigt vad jag skulle tro men eftersom jag är mer än tillåtet naiv så ville jag inte vara dum dessutom, så istället för att ge honom några pengar trots att jag var osäker på om han kanske faktiskt behövde hjälp så ringde jag polisen och sa var han stod och sa att jag inte visste om han faktiskt behövde hjälp på riktigt eller inte. Då sa de att det var fler som ringt och att han stått på ett helt annat ställe tidigare... Då var jag glad att jag jobbar på att inte tro gott om alla, men samtidigt ledsen för att man måste vara så misstänksam. Tänk vad bra det hade varit om man bara kunde hjälpa folk som hamnat i knipa utan att vara rädd för att bli blåst, rånad eller mördad. Sen kan man ju undra vad hans barn kommer att få för bild av världen? För dem består det i elaka jävlar som inte bryr sig och snälla, naiva idioter som är till för att blåsas... och en arbetsdag för dem är att sitta i bilen medan pappa drar en snyfthistoria för att få pengar för ingenting. Hur ska de kunna lära sig hur man försörjer sig utan att skada andra?

Det visade sig att Bauhaus hade kedjan men slut på svärdet och killen var faktiskt snäll nog att skriva ned beteckningen på båda på en lapp och skicka mig vidare till Jula en bit bort. Jag handlade däremot soppa till motorsågen, olja till densamma och en orkidé och oregano på extrapris och några narcissus till, dessutom kom jag hem med 5 säckar täckbark att lägga runt bärbuskarna.
På Jula har jag aldrig varit tidigare, jag vet inte varför... Jag hittade både svärd och kedja och köpte en cafégrupp för 395:-.
Jag handlade ett par arbetsbyxor, en arbetströja, ett par riktigt bra handskar och en ny Morakniv också.
Mest glad var jag för arbetsbyxorna, det är första gången jag kommit i ett par eftersom de är i herrstorlekar vilket innebär att mina tjejlår och stora rumpa inte får plats.
Jag pressade in allt i den fullproppade bilen och åkte hemåt. På vägen stannade jag på PrisXtra för att handla grönsaker eftersom jag mindes att de för ett par år sedan hade så fin grönsaksavdelning. Det hade de inte längre! Allt var halvruttet eller vissnat och jag åkte till Ica Format istället. De hade slut på edamamebönor liksom de flesta andra också verkar, så nu har jag varit utan ett tag.
När jag kom hem planterade jag blommorna och packade upp den nya cafégruppen, det blev pricken över i:et på min nysopade gång.
När jag gick in gjord jag en tomatröra till bruchetta inför kvällen och så förberedde jag alla ingredienser för risotto och lade i skålar.
Sen blev det bråttom jag skulle ju hämta H på Bromma Flygplats 19.30 och dagens bravader hade tagit mycket längre än förväntat.
H var lite tidig men jag var exakt i tid och svängde in på Brommas område exakt 19.30 och där stod H och väntade, helt utan bagage eftersom hon bara skulle på en endagarskurs.
Sen åt vi bruchetta till förrätt och H var extatisk över den liksom de flesta jag har bjudit på det.
Sen satte jag igång med risotto och sen serverade jag det med grekisk sallad och inget kött eller fisk eller nåt sånt. H älskade även risotton och försökte komma ihåg hur jag lagat den.
Sen tittade vi på foton och jag gjorde oss en smoothie var till efterrätt. Vi kom i säng rätt sent 1.30 eller nåt sånt tror jag.
Som ni ser är H en av dem som Turre älskar.

När du får oväntat besök, öppna verandadörren...

Häromdagen hörde jag ett gnissel från vardagsrummet när jag kom ut från badrummet. Jag gick långsamt ditåt och lyssnade uppmärksamt. Nu gnisslade det inte längre, men det "foffade" sådär lite tyst och diskret...

Jag vänder mig mot kaminen och där sitter det två(!) talgoxar och tittar ut på mig genom rutan.

Det är inte första gången det ramlar ned småfåglar genom skorstenen, nu har jag nog haft påhälsning av totalt 5-6 stycken totalt.

Tidigare har jag lyckats ta tag i fågeln i kaminen och ta ut den, men en gång flög en ut när jag eldade i kaminen och elden precis tagit sig så pass att det var dags att stänga luckan. Jag var fylld av respekt för den fågeln, vad modigt och smart att flyga rakt mot elden istället för att försöka ta sig upp genom skorstenen. Han verkade dessutom klarat sig undan förgiftning, han flög i alla fall utan några som helst problem. Han var lite svår att få ut genom dörren, men det gick till slut.

Nu öppnade jag i alla fall verandadörren eftersom jag har bygel och lås på den och tänkte att det nog är enklare att ha den öppen när jag fångat en fågel som ska ut.

En av fåglarna satt skrämd och stilla längst in mot väggen, den andra fladdrade mot rutan och drog upp en massa aska omkring dem. Jag gläntade på luckan och stack in handen, men hoppsan han smet förbi och flög ut och rätt igenom dörren. Jag fattar inte att han såg precis vart han skulle. Vilken tur att den inte var stängd dörren, lite synd när man blir räddad ur en kamin att snarast bryta nacken mot ett fönster...

Jag försökte med den andra, han var mer stilla, skräckslagen som han verkade vara. Jag hade nästan tag om honom när han smet förbi han också och lika lätt och smidigt tog sig genom den öppna dörren. Så kvickt var det avklarat.

När de tätade taket mot skorstenen åt mig för ett par år sedan bad jag dem att titta till gallret vid upptill. Det har ju som sagt hänt tidigare att fåglar ramlat ned och en gång efter semestern hittade jag en förtorkad död fågel i kaminen. Det är alltså rätt farligt att hälsa på i min kamin när jag är bortrest. Killarna sa att gallret var intakt. Men hur kommer de in då?

Anledningen att de ramlar ner vet jag i alla fall. De blir jagade av skatorna, det vet jag eftersom det oftast skränas en hel del precis innan de rasslar ned genom skorstenen, sen när det rasslar till ser man skatorna fly över taket.