Han är het vad han än gör

20/3 På fredagen skulle det vara solförmörkelse, inte total, men rätt mycket. Vi hade ju haft sol i en hel vecka, men på fredagen var det förstås molnigt...
Jag hade en typ av solglas i översta lådan på mitt skrivbord på jobbet, det var från den förra solförmörkelsen för en massa år sedan.
När vår städare C kom till jobbet var jag på väg ut till den andra byggnaden och han stod kvar utanför sin bil en stund och tittade upp och jag sa att det inte var någon idé när det var molnigt, men han sa att man såg det så jag sprang in för att hämta glasen och när jag kom springande genom fabriken åt andra hållet så ropade jag till alla att man visst kunde se lite av det. Flera personer följde efter ut och sen turades vi om att kolla genom glasen. Jag hade två, men eftersom solen var bakom moln behövdes bara ett i taget, så vi hade två glas som cirkulerade. Det måste ha sett rätt roligt ut med en grupp människor som står och stirrar upp tillsammans ett bra tag!
I Aftonbladets onlineutgåva hittade jag en historia om en hund som ett äventyrslag fått sällskap av när de var på tävling och det var ett väldigt roligt syftfel i den texten, eller kanske hade de tagit dit en hundviskare?:"Historien om Arthur berörde en hel värld. På fredagsmorgonen, efter fyra månaders karantän, får han äntligen komma hem till Mikael Lindnord, 38..– Det känns omtumlande och overkligt, säger han till Aftonbladet."

På kvällen skulle jag och S på konsert på Globen, Sting och Paul Simon, två legender på samma gång!
Jag tror att jag är ganska representativ för en publik och jag vill liksom höra mina favoriter på det sättet jag är van att höra dem. Jag förstår att det är trist att sjunga samma låt år ut och år in på samma sätt, men när man knappt känner igen sina favoritlåtar för att de sjunger dem helt annorlunda än man är van att höra dem, då blir i alla fall jag besviken... Det som var bäst var när Sting sjöng Paul Simon- & Simon and Garfunkel-låtar, för han sjöng dem så som man är van att höra dem. Jag kan förresten inte minnas att jag hört Fields of gold framförd av Sting eller The Police och det var helt fantastiskt vackert att höra Sting framföra den. Att han dessutom fortfarande är superhet trots ett tovigt helskägg och sin ålder gör förstås upplevelsen extra fin! Totalt sett en väldigt bra kväll med andra ord.

Det var helt oväntat

2/8 På fredagen gjorde jag en räkmacka åt mig själv och den räckte till lunch, mellanmål och middag! Men av någon anledning tycker jag att köpta räkmackor är godare än hemgjorda...
Senare på kvällen mötte jag upp A i stan och så gick vi till Wirströms för att lyssna på en kompis till henne när han spelade där. Det var rätt trångt men musiken var bra och det var ett utmärkt ställe att sitta och titta på folk och deras konstiga beteenden.
Senare gick vi till Dubliner och någon ropade mitt namn när jag var på väg in, jag ignorerad det eftersom jag tyckte att personen i fråga kunde vänta tills jag talat färdigt med de som jobbade i dörren. Jag känner ju väldigt många på Dubliner så när jag väl vände mig om och såg att det var Å blev jag väldigt förvånad!
Hon är en mycket god och gammal vän till mig och brukar inte vara på Dubliner men hade suttit och hållit ögonen öppna eftersom hon antagit att jag skulle dyka upp förr eller senare. Jag, A, Å och hennes kompis satt sen på uteserveringen resten av kvällen och hade väldigt trevligt. Det var en väldigt trevlig överraskning!

Jag älskar dem men jag kan inte låta bli att fnissa

27/6 På torsdagen var det dags för Depeche Mode konsert på Globen och systerdottern och Ah mötte upp hemma hos mig och åt middag innan vi åkte in. Det var en svårare utmaning än vanligt att ta sig fram till Globen och det säger rätt mycket. Polisen och en massa annan personal dirigerade om all trafik och vi var tvungna att åka runt i ett villakvartér och var ganska vilse ett tag innan vi kom fram till Globen bakvägen och faktiskt fick tillstånd att åka ned i garaget trots att allt annat var avstängt. L skulle möta upp med min gudson A och hans tjej för att se konserten medan jag och Ah som de ungdomar vi är skulle stå på parkett framför scenen. Vi försökte komma fram till scenen eftersom det var så gott som tomt där framme men de vägrade släppa in oss i fållan så vi cirklade ingången för att passa på att gå in så snart de släppte på igen och mycket riktigt så gjorde de det någon halvtimme senare.
Vi hamnade slutligen max 5 meter från scenen och såg väldigt bra, det enda tråkiga var väl den övermogna publiken som inte ens trängdes lite så att vi alla skulle få plats. Alla hade minst 20 centimeter tillgodo åt alla håll runt sig och hade vi bara tagit in de avstånden hade vi ju stått nästan nedanför scenen...
Hon som stod bredvid oss stod som hon hade ett spett i arslet och log inte ens en enda gång och stirrade på oss som om vi var helt galna när vi sjöng med eller dansade lite (utan att puttas). Det var liksom inget drag på publiken. Depeche däremot var guld som vanligt!
Dave bjuder på sig själv så himla mycket att det är en fröjd att stå i publiken, han vickar på rumpan (den lilla han har) och när alla skriker så skrattar och ler han, han ser verkligen ut att tycka att det fortfarande är roligt att stå på scenen och det är det som gör hela grejen när man är där som publik.
Själv kan jag inte låta bli att fnissa lite när han svassar omkring, men egentligen älskar jag honom!
Deras videos är ju rätt udda också och är svåra att förklara, men bilden med de halvnakna människorna som står i konstiga ställningar var filmat, inte fotat och de stod så en hel låt!
Vi var väldigt nöjda och glada när vi gick därifrån och
försökte hitta efterfesten där jag hoppades att hitta min kompis J som var över från London.
Vi hittade festen men den visade sig vara fruktansvärt trång, varm och trist. Det tog oss 30 minuter att komma fram till baren och så snart vi druckit varsin cola så gav vi upp och åkte hemåt. Men vi hann i alla fall säga hej till J och hans kompis innan vi åkte.
När vi försökte hitta närmaste vägen ned i garaget så stod det poliser lägligt till så vi frågade dem först vilken som var den bästa vägen ned till garaget och sen varför de stängt av allt?
Det visade sig att det varit bombhot på Globen, Hovet eller den andra arenan, eller allihopa och de hade till och med hittat en skrap bomb tidigare på kvällen.
Tänk att Depeche Mode inte brydde sig utan genomförde konserten i alla fall.
Sen kan jag kanske tycka att polisen borde ha informerat folk om detta så att de hade valet att åka hem istället, själv hade jag inte gjort det. Jag litar på att polisen stänger av om de tycker att det är nödvändigt. Men jag kan ju tycka att det är konstigt att släppa in folket, men inte bilarna på området...
När vi väl kom hem åkte Ah direkt hem och jag kom slutligen i säng.

I want to quit the gym!

12/9 På onsdagens lunchpromenad tog jag med mig kollegan I's hund, hon sitter ju bara på kontoret annars. Hon och Turre är inte direkt kompisar men accepterar och respekterar varandra och de gick gärna bredvid varandra utan att på något sätt visa att de visste att den andra var där. Hon var lite osäker i början eftersom vi egentligen inte känner varandra men efter ett tag verkade hon ha bestämt sig för att jag var okey.
Det tog oss runt en halvtimme att gå vår runda och vi mötte de två joggarna igen varav jag ju känner S och han kommenterade att vi måste sluta mötas så här...

Jag har försökt att gå ur både Postkodslotteriet och gymmet, men de har så duktiga säljare att det är näst intill omöjligt! När jag nu återigen ringde Postkodslotteriet så slutade det med att jag drog ned till en lott i månaden istället för att avsluta min prenumeration... En riktigt duktig och dessutom trevlig, ärlig, rak och personlig säljare pratade jag med och jag har i alla fall dragit ned mina månadskostnader med 150:-...
Jag känner mig som Ross och Chandler i Vänner när de försöker gå ur gymmet och misslyckas och slutligen har ett gemensamt bankkonto istället.
Jag bokade en jobbresa till Alicante i slutet av September och där ska jag möta en del av styrelsen för "jobbföreningen" och vi ska göra en del förberedelser inför vårt internationella möte där nästa vår. Jag blir borta ungefär 2 dygn och det blir mycket resande och mycket jobb på kort tid, men det blir säkert lite trevligt också och förhoppningsvis lite varmare än hemma.

Så fort klockan slog 16 satte jag mig i bilen och åkte hem för att göra mig i ordning för kvällen. Vid 17.45 åkte jag mot stan och köerna var inte alls så jävliga som folk hade sagt och som de sagt på radion så det tog mig inte alls lång tid att ta mig till Globen.
När jag skulle ta mig ur garaget så råkade jag gå förbi Hemtex och såg ett par svarta satinlakan i deras skyltfönster och insåg att det var precis vad jag alltid önskat mig och gick faktiskt in för att köpa dem. Men när jag väl kom in såg jag ett par likadana fast ljusblå och något sånt har jag ju letat efter i ungefär 2 år, så jag köpte dem istället. Jag hade inte riktigt pengar till att köpa båda, för ett par kostade 800:-.
Jag mötte upp med Å och sen ställde vi oss i kön för att komma in på Globen för att se Nickelback, som jag ärligt sagt inte ens visste vilka de var. Ja, jag är musikanalfabet.
Först var det ett förband på scenen Daughtry, de var bra men jag stör mig ofta på att jag inte hör vad folk sjunger när det är liva. Man måste liksom ha lyssnat in sig innan.
När de spelat började scenarbetarna att tömma scenen och vi blev lite förvånade. Vi blev ännu mer förvånade när de inte lastade på några nya grejer och vi blev rädda att vi skulle få vänta väldigt länge innan Nickelback kom in.
Men nej, det skulle inte på något mer. Det var en härligt avskalad känsla med ett trumset och 3 mikrofoner och inget mer. Förutom gitarrer och basar och sånt som de bar upp själva då.
Jag tyckte att de var jättebra faktiskt och de verkade ha kul på scen och roade oss en hel del faktiskt. Jag vet inte om jag verkligen brukar skratta när jag är på konsert, men det gjorde vi flera gånger. Trumsolot som vi fick var också helt otroligt och jag kan gissa att trummisen inte har behov av att gå till gymmet efteråt.
Vakterna framför scenen höll de närmaste med vatten och "matade" det i dem med flaska, det kanske är så det brukar gå till, men det är första gången jag har sett det.
Dessutom kastade de ut öl till publiken och visst var det rätt roligt, men jag undrar lite vad syftet var eftersom de kastade ut det i plastmuggar och publiken bara blev sprayad med öl och ingen faktiskt fick något att dricka. Kanske är jag för gammal för att fatta?
Det visade sig att flera jag kände var där också, bland annat Quiz-L som inte sagt något om det alls. Vi stämde möte till efteråt men det var så mycket folk att de gav upp och gick till bilen istället. Det gjorde vi också och sen fick vi såt i kö för att komma ur garaget. Jag fattar verkligen inte varför de bygger en ny arena precis vid Globen och Hovet där det redan är trafikkaos nästan varje kväll. Hur ska det bli när alla arenorna har nåt på gång samtidigt?
Det måste verkligen vara det sämsta stället i Stockholm att bygga en ny arena på.
Vi kom slutligen ut och sen tog det inte mer än 5 minuter att ta sig till Dubliner och vi tog en drink, eller jag tog vatten då, men vi satte oss en stund och bara kopplade av.
J var där och jag fick en hjärtsnörp och visste inte riktigt hur jag skulle hantera det, men det löste sig av sig självt när han kom fram och sa hej och inte så mycket mer.
Strax senare åkte vi hemåt och jag körde Å hem till Bromma innan jag åkte hem. Jag kom hem vid 0.30 ungefär och gick och lade mig direkt.

Min Ja-Policy

23/8 På torsdagen var K knäpptyst igen på morgonen så jag fick sova i fred, eller så är det så att jag vant mig vid ljuden så pass att jag inte vaknar av dem, jag är sån.
Jag gjorde några äggmackor på det bröd som fanns kvar och kastade resten, det kändes som om det inte skulle klara en dag till. Alltså gjorde jag några extramackor och gav bort till mina kollegor D, A och C.
De tyckte att det var jättegott.
En av våra leverantörer var på plats för att se över vårt brandförsvar och vi gick ut på lunch några av oss. Det blev buffé och det undviker jag ju helst, inte kul att betala 90:- för lunch när man äter pyttelite.
D fick gå upp på taket för att ta ned vindstruten som blivit blekt och trasig, en ny ska upp så fort som möjligt. Våra helikopterkunder flyger ibland in till oss för att lämna eller hämta grejer och i vissa fall verkar det mest som om de kommer för att fika och ta en glass vilket vi tycker är jättetrevligt. I vilket fall är det bra med vindstrut när de ska landa på baksidan. J hjälpte honom upp och ner och det tog inte lång tid att ta ned struten, tur att vi tillverkar säkerhetsselar!
På eftermiddagen kom Å förbi för att ta en fika, hon har köpt biljetter åt oss till Nickelback den 12:e September och jag har ingen aning om vad det är för nåt, men jag har ju min "Ja-Policy" och säger ja om jag inte vet av erfarenhet att det inte passar mig.
Man hittar många nya roliga saker så.
Efter jobbet åkte jag till Väsby centrum och köpte silikon att sätta fast bottenproppen i badtunnan med, jag gick också för att plocka ut ny medicin och blev rätt sur när jag insåg att läkaren bara skrivit ut för ett uttag fast det är mediciner jag äter varje dag, resten av livet...
K går till jobbet innan jag har vaknat och kommer hem rätt sent och sen går hon och lägger sig ganska direkt, det är ju inte så att vi sliter på varandra direkt.
Jag hade en lugn kväll i soffan och tittade på Meet the parents, jag blir så stressad av den och till exempel Fawlty Towers, tänkt vad mycket enklare allt skulle bli om de bara stod för sina misstag istället för att ljuga hela tiden....
Jag åt mozzarella- och tomatsallad till middag och en leverpastejsmacka till det, eller efter egentligen. Fast mackan var inget god, det funkar inte med leverpastej utan inlagd gurka enligt mig.

Vilka fantastiska människor!

27/2 På måndagen hände inte särskilt mycket som utmärkte dagen förrän jag började närma mig kvällen. Vid 19 åkte jag mot stan för att möta Ju och K vid Göta Källare och Lizette &'s skivsläpp.
Jag lyckades hitta dit och till parkeringsgaraget utan minsta missöde och stod utanför dörren strax efter 19.30.
Jag gick in och strax senare när jag väntade på att beställa en cola i baren så hittade Ju och K mig. Vi hade trevligt medan vi väntade på bandet och vi var tacksamma för att de hade välventilerade rökrum i lokalen för det blåste iskallt ute. Vi var alla överväldigade av hur trevliga hårdrockare är, det var urmysig stämning och alla var väldigt artiga, glada och trevliga mot varandra.
Vi hittade också vår gamla stallkompis L som vi förväntade oss att se där.
Vid 21 började de spela och precis som förra gången så gillade jag verkligen takten, öset och svänget. Att de dessutom är väldigt duktiga musiker hörs ju tydligt även om jag inte är något proffs.
Flera av de nya låtarna fastnade direkt och efter konserten köpte jag skivan i foajen.
När de spelat klart kom de ut dit och signerade alla skivor som folk sträckte fram och de var helt klart lite förvånade över hur många som faktiskt ville ha signerat. De hade 3 pennor på 5 man och fick låta dem gå runt. Men attans vad trevliga de är alla 5! De snackade lite med alla och tackade för att de köpt skivor och såg ut att ha så roligt både på scenen och med sina fans. Kul när folk gillar vad de gör, när man beter sig så där väl är man verkligen värd framgång.

Vid 23.30 ungefär kom jag iväg hemåt och först pratade jag lite med G i telefon och sen började jag lyssna på skivan som redan kändes hemtam och bra. Normalt tar det mig ett tag att lyssna in mig.
När jag kom hem åt jag en sen middag, det hade jag inte hunnit göra innan jag åkte hemifrån.

Så vi stannade hemma

18/1 Tanken hade varit att jag och Ju skulle till Scandic Malmen för att de en konsert med Magnus Ekelund på onsdagskvällen men Ju mådde inte bra och jag var alldeles för trött för att leta något annat sällskap så jag blev sittande hemma i soffan, Jag gjorde inte så mycket mer än att värma upp huset, diska upp i köket och sen värmde jag Tom Yam-soppan till middag. Av någon anledning blev den förlamande stark den här gången fast jag använt samma kryddmix och allt. Jag kunde inte äta så särskilt mycket av den och det blev nog inte bättre av att jag struntade i att ta ris i. Jag sov på soffan en liten stund och sen tittade jag på de första avsnitten i första säsongen av The Black Adder, den är ju rätt rolig men jag vet inte, det skapar liksom ingen mersmak och jag får tvinga mig att titta.

Det var nästan så att man blev rädd

När jag vaknade på söndagen insåg jag att jag bara hade knäckebröd hemma och det kan man ju inte äta till söndagsfrukost så jag svängde ihop ett par scones istället. Jag har aldrig tidigare använt rågsikt till det och för att inte utmana ödet använde jag hälften rågsikt och hälften vetemjöl vilket inte gjorde någon som helst skillnad så nästa gång testar jag kanske med bara rågsikt.
Jag åt frukost i godan ro och tittade på The West Wing under tiden och sen satte jag igång med att diska upp i köket och sen städa ur först mitt "barskåp" och sen skåpet med alla bakformar, riskokare och sånt. Konstigt nog fick inte alla flaskor plats längre när jag organiserat barskåpet, medan det  i det andra skåpet blev en massa plats över...
Är det inte underligt att en person som dricker så lite alkohol som jag har så mycket hemma? Eller är det just för att jag aldrig dricker? Jag har till exempel 3 sorters Bailey's hemma, Gräddkola, kaffe och biscotti, men inte original som är den som jag faktiskt tycker om. Jag har en massa gånger bjudit in folk på bartömning och alla är eld och lågor ända tills det är dags, då tar de antingen bilen och skippar drickat eller så känner de sig oartiga att komma tomhänta och så slutar det mer att jag har mer alkohol än någonsin i skåpet då de åker hem... Det som inte syns på bilden är alla halvflaskor med glögg och cider, öl och alkoläsk som hamnat på andra hyllor för att få plats.

Lagom tills jag städat klart skåpen var det dags för att göra i ordning sig för att hämta mamma som hört av sig och faktiskt ville med på luciakonsert till slut. Jag snyggade till mig men bara lite halvhjärtat och åt lite mozzarellasallad sen hämtade jag mamma och vi åkte in mot Globen. När jag var där och såg Dolly Parton i augusti var det en kille som undrade om jag kunde svara på lite frågor per mail eller telefon någon vecka senare och det gick jag med på. Vad de främst frågade om var vad jag tyckte om den nya arenan som skulle byggas och jag kan inte påstå att jag är en av dem som vänder mig mot att skattepengar går till såna byggen, men varför i hela friden ska den lilla vägg i vägg med Globen? Det är ju trångt som det är där ändå och alltid köer. Jag hoppas verkligen att de har en plan för att lösa dessa trafikproblem...
Nu stod vi i kö så pass länge till parkeringsgaraget att vi missade början på showen men det kan inte varit många minuter fast folk verkade irriterade för att vi kom försent.
Konserten var bra förutom att berättarrösten var lite för låg, det var svårt att höra vad han se tycker jag. Början var väl kanske också mest för barn men sen blev det vacker körsång och det var nästan läskigt hur de myllrade in i manegen, de måste ha varit åtminstone 1000 barn och ungdomar. Förutom juleljusen i taket var det enda ljuset från stearinljusen och det lyste upp hela Globen, det var jättevackert.

Jag gillar verkligen körsång, det är så häftigt att så många personer kan sjunga som en enda stark röst och att det låter som bara en person på nåt sätt.
Lucian var naturligt söt och dessutom mörk, det är kul att traditionen börjar ändras lite där. När mamma blev vald till Lucia i skolan som barn satte lärarna stopp för det, hon var ju mörk invandrartjej, såna fick minsann inte vara Lucia. Man kan ju undra hur de trodde att det Italienska helgonet Lucia egentligen såg ut? Blond och blåögd?

När konserten var slut gjorde ungdomarna vågen och kastade sina strutar och grejer i luften och det var rätt roande. Alla tycktes ha pyntat sina strutar på olika sätt, en kille hade faktiskt ett par glasögon på sin.

Vid 19.30 kom vi iväg från globen och strax före 20 mötte vi upp med pappa på Tiger i Upplands Väsby och åt en god middag, sen åkte jag hemåt och spenderade resten av kvällen tittandes på The West Wing.
Titta förresten på texten på fönstret, det blev visst lite fel när man skrev på insidan, inte så lätt att skriva spegelvänt kanske?

Du blir bara bättre och bättre Jakob!

På torsdagsmorgonen var himlen klarblå och solen kändes varm, ändå var det jättekallt i luften. Det tyckte i alla fall jag, alla andra klagar ju på att det inte blir tillräckligt kallt eller kommer någon snö i år, själv är jag utom mig av glädje över detta faktum!

Jag gillar inte snö och kan gilla det på julafton, mellandagarna och nyår, men sen vill jag ha bort det och så som det varit de senaste två åren med en massa snö och fruktansvärd kyla som går genom märg och ben, den tar nästan livet av mig och mina händer. Att vara tvungen att skotta precis varje dag efter jobbet i -20- -27 grader, det tycker jag är omänskligt! Denna morgon behövde jag ju inte skotta men det hade ju regnat dagen innan och nu hade dörrarna på bilen frusit fast och jag fick näst intill bryta mig in i den.
Efter jobbet åkte jag hem och gjorde mig i ordning och sen åkte jag mot Strand för att träffa Ju och se Magnus Ekelund och Jakob Hellman.
Trots köerna tog jag mig in i tid till Strand och var där strax före 18.30 då vi hade ett bord bokat. Jag hittade en parkeringsplats utefter vägen och var osäker på var Strand låg, men sen såg jag en ljusskylt gjord av julljus och gick ned för en trappa och så var jag på plats. Strax senare dök Ju upp och så gick vi in för att äta. Jag valde en löksoppa och såg fram emot en varm, klar soppa som skulle värma gott. Vad jag fick var en brunaktig sörja som smakade som en blandning av brunkål och sirap... Den var alldeles för söt för min smak men när jag nämnde det lite vänligt när hon frågade hur det smakat så drog hon av lite på notan. Jag hade ju trots allt ätit upp den, det var inte mycket hon drog av men det var en fin gest. När vi såg vad de vid bordet bredvid beställde önskade vi att vi valt den vegetariska risotton som vi funderat på att ta.
Strax före 19 gick vi in i konsertlokalen och där var det så pass kallt att vi behöll jackorna på och ändå frös lite grann. Vi hittade lediga platser i en bekväm soffa och där satt vi och lyssnade medan Magnus spelade. Han är bra och jag tänkte se om han finns på Spotify, det känns som om man behöver lyssna in sig på honom ordentligt under bättre ljudförutsättningar, det är svårt att höra vad han sjunger live.Sen var det dags för Jakob och då började folk ställa sig närmare scenen så då valde vi att göra det också, vi skulle inte ha sett något från vår soffa. Jakob var säker och bra och spelade många gamla godingar, några nya låtar och några Olle Adolphson låtar, han spelade till och med en Beatles-låt tror jag att det var. Magnus och han körde också Magnus låt "Utan er" som de gör så jäkla bra tillsammans, den har jag nu hört 3 gånger i år och jag gillade den jättemycket redan första gången och nu börjar den verkligen sätta sig. Det slog mig plötsligt att jag faktiskt sett Jakob live 5 gånger nu, det är det nog inte så många som har gjort? Jag såg honom första gången i Västerås folkpark med syrran, Ju och Pi sommaren 2004. Jag gissar att vi var de enda som kommit dit för att se honom, vi var utan tvekan de yngsta i publiken, kanske till och med de enda som inte var pensionerade... Det var första gången vi såg honom spela och trots att vi avgudar honom och hans musik hade vi faktiskt svårt att hålla oss för skratt, han ser lite speciell ut när han spelar. Men attans vad bra det var! Sen såg jag honom i Gävle på Forever Young i augusti förra året och i år har jag sett honom på Kulturhustaket, Skansen och nu på Strand.

I andra halvan av konserten sa Jakob att han skulle spela en låt som hans flickvän ville höra, hon var visserligen inte där, men ändå... Han konfererade med bandet en stund och sen vände han sig tillbaka till mikrofonen och informerade oss om att de inte var överrens om vilken det var. Jag vände mig mot Ju och sa torrt: -Vem var det som pratade med henne egentligen? Sen vände jag mig tillbaka mot scenen och såg Jakob som såg mig i ögonen och gjorde en uppskattande gest med handen. Jag blev lite paff och undrade om det stod någon bakom mig som han kände eller så, men när vi pratade om det efter konserten kom vi fram till att det nog varit tyst nog för att han ska ha hört min kommentar trots att den var sagd i samtalston, vi stod ju trots allt längst fram, bara 2-3 meter ifrån honom. Det var några riktigt häftiga upplevelser under konserten som till exempel när Jakob spelade "Vackert väder" så sjöng hela publiken med från första till sista ordet för full hals, det var nästan så att Jakob dränktes i kören från publiken!
Efter konserten var vi varmare eftersom vi stått och trängts med en massa annat folk och vissa som tycktes tro att de var på en punkkonsert eller nåt så som de hoppade runt och ramlade in i folk och armbågade dem.
Jag skjutsade Ju hem och hon var väldigt nöjd med sin tidiga födelsedagspresent och det var jag med. Sen åkte jag hem, tog en macka och gick och lade mig.

Ibland hinner man ha kul också

På onsdagen jobbade vi inte lika länge som de andra dagarna, mässan stängde redan vid 15 så att utställarna skulle ha tid att plocka ned sina montrar. Jag åt lunch med några svenska tjejer som faktiskt var de enda svenskarna på plats förutom oss och en konkurrent. Påm morgonen hade jag tagit itu med att ringa pappa och säga att presenten var borta och nog inte skulle komma till rätta. Man kan ju undra vad en amerikansk tjuv ska med en kristallskål att göra? Sen gick jag till hans vän och förklarade vad som hänt och bad om ursäkt och precis så som jag trott var de båda väldigt förstående...
Jag lärde känna pappas kompis kollega rätt bra och hon och jag har halvt som halvt bestämt att hitta på nåt framöver, kanske en road trip i Europa eller så ska jag komma och hälsa på henne i Kanada, kanske vid nästa möte eller så. Eller i bästa fall får vi ihop båda scenarierna.
På kvällen var det tänkt att jag skulle med killarna på konsert och se Thin Lizzy men jag fick inte tag i D så i sista stund lyckades jag hitta dem och så köpte jag en biljett och försökte få tag i S som också ville med. Henne fick jag inte tag i trots att hon mailat mig och jag mailat tillbaka och till slut gick jag och killarna och åt en enkel middag på Johnny Rockets. Jag målade glitter eyeliner på M men de andra som minsann skulle ha det när vi pratade dagen innan, de bangade. Sen när C kom visade det sig att han sett S i baren med P så jag skyndade ditåt för att hämta henne. Han måste ha blandat ihop henne med någon annan för hon hade inte varit i baren med P, men av en tillfällighet sprang jag på henne på vägen dit. Sen skyndade vi tillbaka, köpte en biljett till henne och sen följde vi D in i salongen. Samtidigt fick jag ett sms från C som undrade vart jag tagit vägen och förklarade var de var.

Konserten var riktigt bra, jag kan inte särskilt många låtar med Thin Lizzy men de jag kan var kul att höra live och jag måste nog lyssna in mig lite på resten tror jag, det är bra rock liksom.

Vi hade i alla fall kul och fotade och grejade före konserten och snackade och skrattade och sen var det bra musik och efteråt samlades vi i casinot och bestämde att det skulle bli efterfest i D's svit eftersom han behövde göra slut på ölen i kylen innan han skulle åka klockan 4 på morgonen. Jag och S sprang på P i casinot och väntade på honom tills han spelat klart och sen sprang vi på D, han med så mycket energi och sen följdes jag, S och P upp till D's svit. Jag och S höll på att frysa ihjäl och det slutade med att jag återigen fick sno D's kavaj. Den ena sjuka historien efter den andra berättades, saker som hänt på möten genom åren och historier om folk som inte kan bete sig på ett normalt sätt. S trodde knappt på en enda, men jag har sett tillräckligt genom åren för att tro på det mesta som berättades.

Till slut var vi så trötta att vi alla droppade av och jag sa hejdå till D för den här gången, han skulle till flygplatsen bara ett par timmar senare.