En enda dag gör inte mycket skillnad

12/2 Onsdag och två dagar kvar till ännu en Valentines Day som singel... Nåja, det är inte just denna dag som gör skillnad, det är alla de andra på året.
Till middag gjorde jag mig en räkmacka utan macka. Jag gillar allt på en räkmacka förutom brödet som jag bara känner mig däst av. Dessutom blir mina räksallader aldrig riktigt bra, så jag har kommit på att om jag gör en räkmacka istället och tar utan bröd, då blir det jättegott!

Det är första gången för mig!

1/12 På söndagen behövde jag fixa lite foton till vår redaktör på hästföreningen och jag kände att jag ville vara lite bland folk nu när jag kommer att vara ganska isolerad för ett tag framöver. Jag bestämde mig alltså för att åka ner till konditoriet för att "jobba" lite med sånt och fika med mig själv som sällskap men i närheten av andra människor.

Jag fick gjort det jag skulle och hann chatta lite med vår redaktör och några andra under tiden också och sen åkte jag hem för att julpynta.
Jag tog också chansen att vattna blommorna för att ha tid på mig med det också till nästa gång.
Det visade sig att min orkidé har fått knoppar! Det är första gången en orkidé blommor om efter en längre tid hos mig tror jag. Det har hänt med en annan som verkade vara inne i någon form av blomningsperiod under 1 år efter att jag fått den, men sen slutade den.
Jag tycker egentligen inte om orkidéer, jag tycker inte att de ser ut som äkta blommor...
Men, jag kan samtidigt inte sluta köpa dem, så nu har jag 7 stycken.
När jag fixat och donat lite så packade jag inför min vistelse på kliniken och försökte göra mig säker på att allt var fixat som behövdes göras.
Sen innan jag gick och lade mig bestämde jag tid med pappa för hämtning nästa morgon.

Är en räkmacka alltid en räkmacka?

20/11 På onsdagen började jag dagen med en årlig hälsoundersökning som jobbet bjuder på. De kollade hörsel, andning och tog blodprov och grejer.
Det visade sig att min hörsel är över medel vilket jag egentligen vet sedan innan, men det är så konstigt för jag har svårt att höra vad folk säger så fort det är störningar och ljud. Men det måste alltså bero på hjärnan snarare än hörseln. Jag tror att min hjärna har svårt att sortera bort ovidkommande ljud. Jag har till och med text på när jag tittar på svenska filmer och när jag ser på engelska eller amerikanska filmer har jag alltid text även om jag ibland väljer att ha den på engelska för att slippa dåliga översättningar och för att träna på att läsa engelska fort.
Mina lungor och andning var i så gott skick att de var jämförbara med en 19-årings. Jag antar att det är de inre lungorna eftersom det som syns utanpå ser ut ungefär som den ålder de är...
Efter et blodprov släpptes jag iväg igen och åkte till kontoret där min leverantör var på plats, min kollega hade hämtat upp honom på morgonen.
Sen åkte vi in till stan för ett möte med en kund och det gick bra och var som vanligt trevligt och vi var klara i så god tid att vi tog oss hem snabbt och senare på kvällen hämtade jag upp P på hotellet igen och så åkte vi till Tudor Arms för att äta. Jag tog deras berömda räkmacka, man kan tycka att en räkmacka är en räkmacka, men nej, de är helt klart bättre där än på alla andra ställen. Dessutom får man drivor med räkor!
P gillade både maten och stämningen och vi hade en skön avslappnad kväll på min favoritpub.
Vi lyckades ta ännu en tidigt kväll och sa hejdå för den här gången då vi bestämt att P skulle ta en taxi till Arlanda nästa morgon.

Svampåret är överdrivet

17/11 På söndagen var jag lite rastlös, så när S inte kunde fika med mig så åkte jag ned till kondis helt ensam och fikade och skrev lite medan jag var där.
Jag gillar att sitta på Väsby Nya Konditori för det ligger så centralt i Väsby att sitter du där tillräckligt länge, så går hela Väsby förbi dig eller kommer för att fika till och med. Det är mycket att titta på helt enkelt. Dessutom är det rätt spännande att sitta där ensam, man hör en del roliga samtal.
Jag var tvungen att posta en bild på Facebook med min räkmacka för att reta E, min Östgötska kompis som älskar de där mackorna på mitt konditori.
När jag fikat i godan ro i nån timme så åkte jag iväg till Arlandaskogarna för att se om det fanns någon svamp. Det var första gången jag haft tid och ro att åka ut och det är inget riktigt svampår visade det sig. Jag hittade förvisso runt 4-5 liter på knappt en timme, men då fick jag leta mycket mer än vad jag brukar behöva. Dessutom har de förstört ännu mer av skogen nu så många av mina bästa ställen är antingen helt sönderkörda eller så är det så svårt att orientera sig i kalhygget att de är svåra att hitta till.
Jag har fortfarande en massa svamp kvar sedan tidigare säsonger, så jag åkte raka vägen hem till mamma och lämnade det jag hittat. Hon klarar inte längre att gå ut i skogen så hon blir väldigt glad när jag kommer med svamp. Dessutom tycker jag att det är så roligt att gå ut och plocka att det vore väldigt jobbigt att ta hand om allt om jag inte gav bort en del.
Turre är alltid glad att komma ut i skogen och sköter sig alltid exemplariskt!

Slavdrivare är bra att ha ibland

29/9 Vi startade söndagen med frukost på kondis för E älskar deras räkmacka. J var måttligt imponerad, men trevlig hade vi. Sen åkte vi ut till syrran där jag skulle träna bruksridning igen, den här gången med hjälp av J som också rider det och dessutom jobbar på förbundet. Hon var en riktig slavdrivare och gjorde hindren trånga och svåra och var på mig hela tiden. Dessutom lade hon upp ett hinder åt oss eftersom det också ingår i klassen, det är vad jag tycker är värst, jag är nämligen hopprädd. Venar är däremot väldigt snäll och hindret var inte högt, så det gick bra fast vi kom fel hela tiden. När J slutligen var nöjd så avslutade vi passet. Nästa helt är det dags för DM så det var bra att ha någon som gnällde på en en stund. Sen bjöd syrran på fika och tjejerna fick ta en titt på huset och sen åkte vi hemåt för E och J ville helst ta sig hem innan det blev allt för mörkt.
På kvällen var alla i familjen bjudna på middag hos mamma och pappa eftersom de skulle göra vår favorit, Bettybullar. Det är kryddad köttfärs med persilja i, omgiven av bröddeg, sen är bullen friterad i olja. Till det äter man en kall sås gjord på 1 liter naturell yoghurt och 3 deciliter gräddfil.
Det låter säkert som en helt ok rätt, men det är bara så jäkla gott!
Jag kan däremot sällan äta mer än 1 eller 2 och det var nog tur det för mamma tycktes ha räknat lite fel för de tog slut innan folk var mätta och vi brukar vilja ta hem några att ha till frukost och mellanmål. De här bullarna är rätt besvärliga att göra och det tar en massa tid, dessutom luktar hela huset fritös efteråt, men det är värt det, fast man orkar göra det max en gång per år.
Systerdottern som just kom hem från pojkvännen i Linköping hade köpt mat på McDonalds, hon är en av de få som inte tycker om bullarna, det är ju tur, annars hade hon ju blivit ledsen för att bli utan.

Hämnden är ljuv men försenad

16/9 På måndagen var det dags för mitt årliga tandläkarbesök. Min tandläkare är dotter till min gamla tandläkare som blivit pensionerad, jag börjar tro att de bokar in mig på längre besök än för andra eftersom större delen av mitt besök går till småprat med henne och sköterskan om mina resor och allt annat jag hittar på. De är alltid fulla av frågor!
De hittade hål i en tand och jag minns inte när jag hade det sist, det hör i alla fall inte till vanligheterna. Vi fick boka ett nytt besök för att laga det, men det är svårt att hitta tid till sånt så mycket som jag reser just nu.
På kvällen var det dags för quiz med mitt lag igen och den här gången var Östermalmstidningen på plats för att skriva om quizzet och puben. Både jag och quizmaster berättade för dem att mitt lag är ett av de bättre och att vi ofta vinner eller kommer tvåa (13 placeringar på raken än så länge), ändå var vi ett av de få lag som de inte pratade med alls! De fokuserade mest på min vän A som är kändis, lite trist eftersom vi är veteraner i sammanhanget medan de är nybörjare...
De fotade också de andra, men inte oss. Vi hämnades genom att vinna mycket stort dagen till ära, men det var så dags då, tidningen hade redan gått därifrån.
Det här var det sista quizzet jag kan vara med på på länge framöver, nästa quiz jag inte missar är någon gång i mitten av november.
Jag åt en av Tudor Arms kända och helt fantastiska räkmackor och valde den större varianten eftersom jag vet att de andra stjäl räkorna för mig. Jag åt faktiskt upp alla räkorna, även om jag lämnade själva mackan, fast det är klart, de andra tog ju en del också som sagt.
Den var verkligen extra god idag.

Det var helt oväntat

2/8 På fredagen gjorde jag en räkmacka åt mig själv och den räckte till lunch, mellanmål och middag! Men av någon anledning tycker jag att köpta räkmackor är godare än hemgjorda...
Senare på kvällen mötte jag upp A i stan och så gick vi till Wirströms för att lyssna på en kompis till henne när han spelade där. Det var rätt trångt men musiken var bra och det var ett utmärkt ställe att sitta och titta på folk och deras konstiga beteenden.
Senare gick vi till Dubliner och någon ropade mitt namn när jag var på väg in, jag ignorerad det eftersom jag tyckte att personen i fråga kunde vänta tills jag talat färdigt med de som jobbade i dörren. Jag känner ju väldigt många på Dubliner så när jag väl vände mig om och såg att det var Å blev jag väldigt förvånad!
Hon är en mycket god och gammal vän till mig och brukar inte vara på Dubliner men hade suttit och hållit ögonen öppna eftersom hon antagit att jag skulle dyka upp förr eller senare. Jag, A, Å och hennes kompis satt sen på uteserveringen resten av kvällen och hade väldigt trevligt. Det var en väldigt trevlig överraskning!

Ibland får man oväntat sällskap

2/6 På söndagen jagade jag upp E i en väldig fart, men inte förrän klockan 11. Jag var superhungrig och det kändes som om jag inte kunde vänta i 10 minuters ens. Så när hon ville duscha först så var jag stenhård, hon fick 2 minuter på sig!
När vi kom ned till kondiset för att ta vår räkmacka till frukost så sprang vi på svägerskan och brorsonen. Brorsonen G fick våra flaggor från mackorna och var glad och nöjd.
När vi åkte hem så förflyttade vi oss inte längre än till verandan och där delade vi på en Napoleonbakelse och drack varsin iskaffe.
E fick sitta och ha det bra i solen och jag sprang lite fram och tillbaka och påbörjade fyllningen av badtunnan med hjälp av vattenspridaren, den gör att större del av tunnan blir dränkt vilket hjälper till att svälla den så att den håller vatten. Den läcker alltid värre än ett soll i början av säsongen och det är ett helvete att få den tät och man blir alltid lite tröstlös innan man får till det.
Jag och E hjälptes åt att montera parasollet vi köpt på IKEA, men några tungder i form av stenar hade vi inte orkat fixa, så vi får vänta med att använda det.
Jag vek tvätt, satte en bröddeg och gjorde potatissallad.
Innan E åkte hem gjorde jag en smoothie till oss var, inte så mycket för att vi var hungriga eller sugna utan för att jag behövde tömma lite saker ur frysen, som till exempel frysta bär.
E åkte framtå eftermiddagen/kvällen och tog med mig min "gamla" dammsugare, tanken var att någon av de unga killarna hon jobbar med kunde ha nytta av den och kanske har energi att göra rent den från allt damm, det är trots allt en dammsugare av god kvalité.
När hon åkte satte jag igång att montera det nya soffbordet, det är egentligen en sån där Ikeahylla som går att använda som bord också om man tippar den. Den gamla är av samma typ men är så sliten och ful att jag ville byta ut det. Jag ställde in det som hylla i förrådet istället. Jag har till och med lyckats såga i det när jag lade vardagsrumsgolvet!
Lagom tills jag var nästan klart med det så smsade J och sen kom han över och vi grillade.
Turre var så löjligt glad att se J och förföljde honom hela tiden och låg på hans fötter så fort hans stod still eller satt ned. J är alltid snäll mot Turre men han bryr sig inte så mycket om honom, men tydligen fungerar det utmärkt för Turre som uppenbarligen tycker att han är helt fantastisk.
Vi satt och snackade tills klockan blev rätt mycket och sen åkte J hemåt och jag städade upp lite och kom i säng till slut.

Jag visste att de skulle gilla det om de bara testade

8/5 På onsdagen gjorde jag en iskaffe till killarna som byggde förrådet, jag fick truga som sjutton för de tyckte att det lät jätteäckligt. Men efter löften att de fick kasta bort det om de ville så delade de slutligen på en och visst tyckte de om det! På vägen till jobbet köpte jag bullar till fikat för att nån fyllde år och jag ändå var ute och åkte. Utanför konditoriet i centrala Väsby blommade paradisäppelträden så vackert som de bara gör i ett par dagar om året.
På jobbet fikade vi utomhus och det var varmt och skönt, en av de första dagarna jag som är en fryslort kunde sitta ute utan att frysa.
På lunchen åkte jag till K-Rauta för att köpa lite krokar och sånt till förrådet och kom hem med en ny gasolvärmare, en massa krokar, en ny dörrmatta, nya utelampor och en massa annat.
Jag köpte en räkmacka på vägen tillbaka till kontoret och åt en sen lunch vid datorn medan jag jobbade. Jag är ju så långsam att jag inte kan äta på en lunchtimme i alla fall, så jag var slutligen mätt och nöjd vid 15 på eftermiddagen.
När jag kom hem var förrådet helt klart och väldigt fint!
Jag har hittills alltid varit nöjd när grannen J och hans kompis hjälpt mig. Det var ju de som byggde verandan också och grundade för badtunnan och ställde den på plats. Det var 3 killar (kollegor) och jag som försökte flytta tunnan från släpet och ned runt huset. Vi "tappade" den av släpet och sen kom vi inte längre, de var två killar och flyttade den runt hela huset och ställde den på plats. Vi andra skämdes lite passande efteråt.
I alla fall, jag är nöjd med allt de gjort fortfarande efter runt 5 år! Förrådet är inget undantag.

Snacka om att svullna upp

24/4 När jag vaknade på söndagen var jag svullen överallt, till och med i ansiktet... Jag räknade ut att jag gått upp drygt 7 kg på två veckor om man räknar med att de tagit bort drygt 4 kg! Snacka om att hålla vätska!
Jag gick i alla fall upp och duschade för att känna mig lite fräschare och sen åkte jag ned och satte mig på konditoriet för att få se lite folk och se att jag faktiskt inte var ensam i världen bara för att jag inte sett någon på runt 2 dygn.
Exets kusin satt vid ett bord där och hejade som hastigast på mig, sen satte jag mig och åt frukost och svarade på mail och sånt. När jag började känna mig trött packade jag ihop mina saker och åkte till apoteket och sen hem. Resten av dagen tog jag det lugnt.

Men hon hade inte fått nog, bara jag

17/3 På söndagen åkte jag och S för att handla åt mig, hon skulle hjälpa till att bära mina kassar.
Först tog vi en fika/frukost på kondiset, jag tog en räkmacka och latte.
Vi åkte till Märsta för att handla på Överskottsbolaget, jag handlar kaffepulver till min iskaffe där.
Vi handlade lite annat också, bland annat duntofflor med stjärnor på!
Jag har velat ha duntofflor rätt länge och att hitta dem billigt på ÖB och dessutom med stjärnor på, kan det bli bättre?
Jag köpte två par, ett par grå och ett par svarta. De blir sköna att ha nästa vinter.
När jag kom hem var jag helt slut men S ville ha lite motion så hon gick hem från mig, det är inte jättelångt, men det tar nog åtminstone 20-30 minuter tror jag.
Till middag gjorde jag stekt ris och det blev helt okey.
Resten av dagen och kvällen var jag i zombiestadie.

Man beter sig väl inte hur som helst?

25/1 Fredagen kom inte en dag för tidigt. På jobbet hade jag min kontorsvärme på 27 grader men jag förs ändå... och med kylan kommer värken.
Lite av värken fick jag hjälp att bli av med då jag gick till naprapaten och han knäckte och fixade min rygg och nacke.
Jag åkte förbi Ica igen eftersom jag glömt lite grejer. Jag kunde inte låta bli att köpa en av deras jättefina räkmackor fast de är jättedyra (99:-) Jag vet inte varför jag gör det, jag äter ju inte ens upp mackan utan bara räkorna och grönsakerna, borde vara mycket billigare och kanske godare att göra en egen sallad?
Framåt kvällen lämnade jag Turre till mamma och pappa och så åkte jag in till Tudor Arms för att möta upp A. Vi beställde mat och fick till slut sittplatser vid kanten av ett bord där det satt ett par killar. När de vid grannbordet skulle gå frågade vi om de skulle gå och om vi kunde ta deras bord. Medan vi frågar så är det en tjej som springer fram till bordet bakom tjejerna och tränger sig in och sätter sig på bänken. Sen flinar hon åt oss och säger: -Ni får vara snabbare!
Sånt händer bara inte på Tudor och det är så uppenbart att de inte hör hemma där. Men eftersom man inte heller ställer till bråk på Tudor och jag och A hör hemma där, så skakade vi surt på huvudet och kommenterade bara att man inte beter sig så och sen sket vi i det.
En stund innan Tudor stängde åkte vi vidare till Dubliner och där träffade vi några kompisar av en tillfällighet och vi hade rätt trevligt.
Vid 1 ungefär så orkade vi inte mer och åkte hemåt.
A bor i Rimbo så hon skulle bo över hos mig så vi åkte och hämtade Turre hos mamma och satte oss där en stund innan vi åkte hem och tog en kopp te och jag åt lite av räkmackan som var kvar.
Vi kom i säng vid 4.

Det är svårt att hitta nåt att äta i småstäder

5/11 På måndag morgon upptäckte jag att jag inte bytt månad på min bordskalender på jobbet och titta hur den såg ut när jag bytte blad... Hmmm, systerdottern har satt dit den under det förra bladet och bara väntat på en reaktion.
Nu älskar jag ju inte de där figurerna som hon alltid har gjort och fortfarande gör trots att hon är över 18, men kanske var det trots allt bättre än en grå bild av Liverpool?
Jag jobbade en hel dag och sen åkte jag hem och packade och duschade och vilade lite och vid 19 ungefär åkte jag för att hämta kollegan M för att åka söderut.
Det tog oss 1½ timme att komma till Nyköping där vi checkade in på Connect Hotell på Skavsta och satte oss i lobbyn för att vänta in Engelsmännen som var på väg in från Stanstead.
Vi insåg ju att det skulle vara svårt att hitta några öppna restauranger i Nyköping vid denna tid, klockan närmade sig 22 och hotellet serverade mat till 22 just. På terminalen serverades någon typ av mat hela dygnet tror jag och dit var det bara 100 meter, men vi föredrog nog hotellet. När engelsmännen dök upp var klockan 21.50 så vi hade precis tid att beställa varsin räkmacka i receptionen. Räkmacka med en öl kostade 189:- och det är ju så man håller på att svimma. Men jag fick en engelsk cider istället för öl och räkmackan var faktiskt helt fantastiskt god.
Vi satt och snackade i nån timme och tog en cider/öl till, planerade för morgondagens kurs och utbytte nyheter från när vi sågs sist. Sen var vi alla trötta och gick och lade oss.
Jag kom i säng vid midnatt ungefär, i mitt trista rum. Det var visserligen rent, men väldigt kalt och enkelt, som en cell ungefär. Hela layouten på hotellet ger faktiskt intryck av ett fängelse eller en back drop för Jailhouse Rock eller nåt...

Varför blir man ledsen när folk inte ens är värda det?

27//9 På torsdagen skulle vi vara lediga halvdag, men eftersom jag och J inte kom hem förrän vid 20 ungefär kvällen innan så hade vi fått helt ledigt, härligt! Jag sov inte så länge som jag hade velat och gick upp och åt frukost och diskade upp lite. Sen klädde jag om och åkte till stallet vid 11 någonting. Jag bestämde mig för att det var dags för en uteritt denna dag och det skulle jag ångra många gånger.
Jag och Venar traskade iväg i skogen, jag hade bestämt mig för att rida under kraftledningen, på stigen som går där, för det är bra terräng- och balansövning och en hel del klättring. Det är svårt att hitta dit nu för tiden för de gamla stigarna är borta till fördel för hästhagar och vägar och sånt.
När vi väl letat oss igenom skogen till kraftledningen inser jag att de fällt allt sly under den och låtit bli att flytta det efter sig... Jag tänkte att om vi bara tar oss in till stigen så ordnar det sig nog, men Venar hade svårt att komma över det alls, så till slut klev jag av och trots att vi nu gick på varsin ände av tygeln så var det svårt för oss båda att komma igenom bråten och till slut vände jag och vi kämpade för att ta oss ur snaran vi hamnat i. Jag blev nästan rädd att vi inte skulle ta oss ut faktiskt, så mycket och högt bråte var det. Till slut tog vi oss i alla fall tillbaka in i skogen och hittade efter ett tag en passage genom den täta skogen med fallna träd och stora högar med stenar. Plötsligt kommer vi ut på en bred stig och jag gissade att det var motionsspåret, men det är inte särskilt välpreparerat och det finns ju inga skyltar när man kommer från skogen.
Det kommer ett par med hund från andra hållet och jag skrittar i kanten av stigen mot dem för att be om orienteringshjälp. Innan jag ens har kommit nära nog att fråga dem om vägen ser jag på mannens kroppsspråk att han är arg, så när han stannar och ropar högt till mig: -Nu har du väl ändå hamnat fel! Så ler jag och ger honom rätt: -Jo, jag har det, jag har ridit vilse! Vet ni hur jag kan ta mig härifrån?
Sen flög jävulen i den skitstöveln, han började svära åt mig och sa åt mig att för helvete rida tillbaka den väg jag kom och att jag faaan inte skulle rida på deras motionsspår. Jag försökte lugnt förklara ännu en gång att det inte var mitt syfte att rida på spåret utan jag försökte ta mig ur skogen, visste de möjligtvis hur jag skulle kunna göra det?
Rid tillbaka samma jävla väg du kom din jävla fetknopp skriker han då till mig...
Nu börjar jag bli arg, så jag svarar (fast fortfarande med ett leende): -Ja, det kom ju från rätt käft, för du är ju så smärt och snygg och en riktig läckerbit!
Under hela tiden står Venar stilla som ett ljus medan deras svarta labrador hänger i kopplet mot mig och Venar så att han flåsar och väser...
Nu börjar han jobba upp en våldsam ilska och hans fru backar upp honom. Annars upplever jag att de flesta fruarna brukar skämmas lite över hur aggressiva deras män är och ler lite urskuldande.
Men nej, nu anfaller de båda två och svär och skriker åt mig och kallar mig återigen fetknopp och säger att jag är lika jävla fet som hästjäveln.
Jag erkänner att jag visserligen skulle tåla att gå ned några kilo, men att hästen inte är fet.
Nu börjar jag bli riktigt arg och höjer rösten och börjar kalla även dem för fula saker, men inte förrän jag försökt att få dem att förstå hur illa de beter sig. Har de verkligen inget mer värdefullt att göra med sin dag än att skälla ut folk som råkat göra ett misstag?
Det finns så mycket jag skulle vilja säga till dem nu efteråt. När frun till exempel sa att jag kunde få böter för att rida där så borde jag ha påpekat att det rimligtvis inte kan vara olagligt att rida vilse. Jag har inte varit i den där skogen på 12 år och jag kunde lika väl ha missat helt att det var ett motionsspår, det står ju inget när man kommer från skogen. De har dessutom tagit en av våra ridstigar och byggt motionsspåret av och nu är det rätt omöjligt att ta sig igenom den skogen alls faktiskt, helt ärligt så är det den tätaste, konstigaste skog jag någonsin träffat på.
När jag slutligen bestämmer mig för att nog får vara nog och klämmer mig förbi dem på stigen och rider in i skogen på andra sidan så låter han hunden komma ända fram till Venars bog med sin dreglande, stressade käft. Jag tar spöt och viftar över huvudet på honom för att få honom att backa och slår honom alltså inte med spöt. Då börjar mannen och hans hund att avancera på oss och nu är han riktigt skrämmande och hotfull och säger att jag ska låta bli hans hund. Sen blir det bara värre och värre tills jag är så arg att jag skriker så högt jag kan allt fult jag kan komma på åt honom. -Lite högre hörru, skriker han tillbaka. -Jag kan inte högre!, skriker jag och rider iväg på en helt glad, lugn Venar som vet att jag inte alls är arg på honom.
Jag är så arg att jag skakar vid det här laget och vill inget hellre än att bara rida över dem alla tre. Och oj vad jag hoppas att möta dem på ridstigen! Då kan jag ju säga precis samma sak till dem som de till mig, eller hur?
Helt ärligt, vad flyger i vissa människor?
Vad fick de ut av detta?
Fick det dem att känna att de hade lite makt i världen? Fick det dem att känna sig viktiga?
Sparar det dem ett bråk hemma ikväll nu när de fått kalla mig fula saker istället för varandra?
Det är rätt så som de säger: Argumentera aldrig med idioter för de drar bara ned dig till sin nivå och vinner på erfarenhet.
Ja, de vann och det är det som gör mig så frustrerad, att de går glada hemåt med en känsla av att de uträttat något bra och viktigt, att kalla en tjockis fet och få henne att till slut skrika rätt ut av frustration och att till slut sätta sig på händerna för att inte skada någon fysiskt. Och jag är verkligen inte en våldsam människa...
Jag menar om jag slår någon kan det ju göra ont på dem!

Jag och Venar tar en uppfriskande galopp för att få nerverna att slappna av och faktiskt, för att komma ut var jag till slut tvungen att ta motionsspåret eftersom jag virrade fram och tillbaka i skogen för en väg ut och eftersom de vägrade hjälpa till så var jag till slut tvungen att ta den enda vägen som fanns genom skogen.

När jag kom hem gjorde jag en räkmacka av några färska räkor jag köpt dagen innan och den blev riktigt bra faktiskt, men den var så stor att det tog större delen av dagen och flera omgångar för att äta upp den.
Framåt eftermiddagen var det dags för Lizette & att spela på The Dubliners Arthurs Day, då serverar de en pint Guiness för 18:- och har alltså livemusik också, så det var fullt när jag slutligen kom fram genom köerna och dit vid 18 ungefär.
Quiz-E hade varit där större delen av eftermiddagen med en annan kompis och nu hade hon väntat ett bra tag på mig, sen var hon tvungen att gå vidare nån halvtimme senare.
Men vi hade trevligt fram till dess och Lizette & var till och med bättre än de brukar och E som aldrig hört de tidigare var jätteförtjust.
Ju känner ju Lizette och kunde inte komma, så hon hade bett mig att hälsa och i pausen gjorde jag just det och Lizette blev så glad att jag fick en kram att skicka vidare till Ju. Senare började basisten Tomas att pratat med mig, han kände igen mig från spelningar och han hade ju addat mig på Facebook och kunde faktiskt både mitt för- och efternamn!
Alltså, de är så jäkla trevliga i det där bandet så det är något helt otroligt! Det gör ju sitt till också, att det är kul att följa dem.
Vid 21 hade de slutat spela och jag orkade inte mer, så jag köpte en Won Ton Noodle soup på Sawadee mittemot Dubliner och sen åkte jag hemåt.
Det hade varit en lång dag och jag gick och lade mig relativt tidigt och försökte att inte tänka på idioterna i skogen, utan på Lizette & istället.

En härlig kväll

1/9 På lördagen fick vi gå upp i rimlig tid, runt 9.40, för tjejerna skulle ta tåget hemåt strax efter 12 och det från Stockholm.
M kokade ägg, jag gjorde kaffe och tog fram grejer och sen började det bli bråttom när vi ätit klart så vi lämnade allt där det var förutom färskvarorna och sen åkte vi till stationen.
När jag ändå var uppe och ute så åkte jag raka vägen till Barkarby och Elgiganten. Vi var nu inne på åtminstone 36:e timmen av ihållande regn, jag kan inte minnas att jag någonsin varit med om ett regn som inte ens haft kortare avbrott..?
Jag köpte en ny locktång så som jag bestämt och så köpte jag ett par datorhörlurar med mikrofon om jag nu någonsin kommer igång med skypandet.
Sen åkte jag hemåt och njöt av tystnaden. K hade åkt till Alingsås över helgen, tjejerna hade åkt hem och Turre var med mamma och pappa i Jämtland. Jag som tidigare ofta var helt ensam känner det som en riktigt lyx när det händer. Jag visste inte att jag hade sånt behov av ensamhet.
Jag vilade en stund, gjorde en räkmacka till middag och pratade med J i telefon i nästan en timme och sen började jag verkligen vara tvungen att göra mig i ordning. Jag skulle ju uppvakta brorsdottern på 25-års dagen och tiden jag fått var "efter 16". Jag hade hört av mig under dagen och frågat vad som var försent och fått svaret att det gick bra att komma när som helst.
Inte förrän strax efter 19 åkte jag hemifrån med en flaska vin i högsta hugg som present och så stannade jag och köpte 10 röda rosor.
Vid 20 hade jag parkerat och hittat till porten och precis innan jag börjat fundera på hur jag skulle ta mig in så kom hela P's familj ut, eller i alla fall mamma och syskon och de närmaste familjevännerna.
Efter lite snabba kramar skyndade de på mig och sa att jag skulle ta rygg på någon som gick in, annars skulle jag inte komma genom porten. Sagt och gjort och några minuter senare hade jag faktiskt letat mig fram till rätt lägenhet.
Vi hade en väldigt trevlig kväll, jag. P, hennes sambo och en kompis som dök upp senare. Jag fick kaffe, pizzaslice och cup cakes och det var verkligen ett jättegott kaffe.
P fixade mitt hår med plattång som locktång liksom så som hennes syrra frisören visat henne och under tiden lyssnade vi på filmen Heartbreak Hotel i bakgrunden. Själv har jag inte sett den men de kunde den nästan utantill och fnissade åt de välkända replikerna.
När kompisen A kom skulle vi röka vattenpipa och eftersom det är en väldigt liten lägenhet och det inte går att koppla ur rökdetektorn så tejpade A en påse runt den.
Det smakade visserligen rätt gott, men efter ett tag fick jag ont i huvudet och slutade röka vattenpipan.
Vid 23.20 gick jag vidare för att åka till Dubliner, B kanske skulle ha kommit dit men det gjorde hon inte och jag befann mig plötsligt ensam på Dubliner utan en enda jag kände i närheten...
Men musiken var ju bra för det var samma band som kvällen innan så jag tänkte att jag kunde ge det lite tid och lyssna på musiken.
En stund senare kom det in en tjej som hade en jättesnygg scarf med stjärnor på och jag frågade var hon köpt den, som tur var så var den ny och den var köpt på Cubus, jag bestämde redan där och då att jag skulle leta efter en redan nästa dag.
Just när jag pratar med den tjejen dyker N och J upp och jag var så välkommen att sitta med dem och deras kompisar och sen dök förstås några till upp som jag känner. Allt eller inget är tydligen det som gäller. Jag satt med J och hans kompisar resten av kvällen och det var lättsamt och trevligt.
Jag åkte inte hem förrän de tände i taket och var inte hemma förrän en stund efter 3. Men jag gick inte och lade mig direkt och när jag gick och lade mig när klockan var 5.30 var jag fortfarande så uppjagad i hjärnan att jag bara drömde en massa konstiga drömmar, vid strax efter 9 gick jag upp och tog en stilnoct och sov nästan på stört igen och helt utan störande drömmar.

En härlig kväll hade det varit i alla fall.

Sen när är jag hemma en lördagskväll?

14/1 När jag vaknade på lördagen hade jag fortfarande kvar huvudvärken jag gått och lagt mig med och kom plötsligt ihåg att jag inte hade nåt smör hemma och bara knäckebröd. Jag funderade först på om jag skulle åka och handla men bestämde mig istället för att ringa syrran och se om hon och ungarna ville hänga med till kondis och äta frukost. Hon ville inte men ungarna hängde på, så fort jag satte mig i bilen och mötte solljuset insåg jag att jag skulle behöva mina migränsprutor så jag vände och hämtade dem. Lagom tills jag hämtade upp ungarna hade jag en ordentlig migrän och insåg att jag inte skulle bli nåt kul sällskap. Trots det handlade jag en räkmacka och en latte och började försöka smutta i mig latten till att börja med. Det gick inget bra alls och strax senare stod jag och hulkade över toaletten... En stund senare började jag däremot känna att sprutan jag tagit när vi kommit dit började verka och jag gjorde ett nytt försök med latten. Nu gick det bättre och sen kunde jag till och med äta några räkor även om jag inte åt så mycket.
Men sen började jag må bättre och var också lite bättre sällskap åt L och S. Nu började jag tro att jag faktiskt skulle kunna få nåt gjort även denna dag så jag och L bestämde oss för att köpa systemkameran jag suktat efter ett tag. S skulle möta upp med pappa M för att köpa en ny mobiltelefon.
Jag och L åkte till Barkarby för att titta efter kameran på Media Markt och de hade den men inte bara kamerahuset utan en som hade ett mindre objektiv till också. Vi bestämde oss för att kolla NetOnNet och Elgiganten också innan vi bestämde oss men det visade sig att de var betydligt dyrare där så slutligen åkte vi tillbaka till media Markt och köpte kameran och en kameraväska till min nya kompaktkamera och så ett par hörlurar. Förpackningen var öppnad och jag bad om rabatt på den. En tjej tittade på lurarna och sa att de var i gott skick men att jag kunde få 20:- rabatt på dem. De kostade 249:- så det blev ingen större sillnad men jag tycker att det är trevligt när man får gehör för det man säger så jag var nöjd i alla fall.
Vid det här laget var vi både trötta och hungriga och skyndade hemåt.

Jag var yr av trötthet men var ju tvungen att handla smör och lite sånt och när jag kom hem åt jag lite och vilade på soffan. Det är svårt att förklara men man får vad jag brukar kalla "migränbakfylla" efter ett migränanfall även fast det är över så mår man konstigt och skyddar liksom huvudet. Det känns som om man har ett stort öppet sår i huvudet och så blir man oerhört trött av att ha så ont.
Jag hade bestämt preliminärt med S att vi skulle gå ut på kvällen men jag kände att jag inte skulle orka, en kväll på soffan var vad jag skulle klara av.
Efter att hon försäkrat mig att det var okey ringde G och ville också att jag skulle möta upp på puben men jag sa återigen nej.
Jag laddade batteriet till kameran och när det var klart skulle jag testa den och insåg att de minneskort jag haft till den gamla kameran inte passar i den nya så jag kunde inte prova den...
När jag sedan skulle testa de nya hörlurarna insåg jag att sladden var av... hon hade ju kollat och sa att de var i gott skick.
Resten av kvällen tog jag det lugnt och tittade på första säsongen av Remington Steel som jag köpt men den är ju inget bra alls!
Jag gjorde Tom Yam Goong till middag och det blev bra, jag åt den med lite ris i.