Nu är ju båda vuxna

26/12 På torsdagen fick jag sätta mig i bilen och åka hela vägen ut till syrran i Knivsta igen för nu var det dags för bästa systersonens 17-årsdag. Jag åker ju inte hela vägen ut dit särskilt ofta och nu var det tredje dagen på rad som jag åkte dit.
Vi hade det trevligt tillsammans vänner och familj och sen blev jag ju trött ganska fort och åkte hem för att ta det lugnt. Han hade önskat sig en slips genom sin syrran, så hon hade tipsat mig och jag köpte en snygg sidenslips till honom som han blev väldigt glad för.
Jag har förresten liksom vid förra operationen blivit helt svullen hela jag, ansiktet är helt puffigt, jag undrar vad det beror på?
Den här gången är det i alla fall inga lokala svullnader på grund av infektion eller inflammation så jag avvaktar så länge, det gör ju inte ont eller nåt, det känns bara konstigt.

Jag älskar polisens passexpedition!

27/3 På onsdag kom jag upp vid 11 och efter att ha ätit frukost och pratat jobb med pappa i telefon så duschade jag och sminkade mig. Det tar väldigt lång tid att göra sånt när man inte mår bra och nu var min svullnad så pass att mitt allmäntillstånd definitivt var nedsatt.
Jag hade ju bokat tid hos Polisen för att ansöka om pass och tiden jag skulle vara där var 14.00, det stod också att man skulle vara där och registrera sig minst 5 minuter före utsatt tid.
Jag klev in genom dörren vid 13.50 och det fanns en automat där man registrerade sig. Hallen var full med folk och jag blev rädd att jag skulle bli sittande i ett par timmar, jag mådde ju inte alls bra och kände inte för nåt sånt.
Kan ni tänka er när jag var fotad och klar och på väg ut genom dörren?
13.55!!
De är såååå oerhört effektiva!
Jag blev framkallad till luckan efter baar nån minut, de kollade mitt gamla pass, fotade mig, frågade om jag var nöjd med fotot, tog betalt och sa att jag skulle få det nya passet om c:a 5 arbetsdagar och sen var jag klar. De var dessutom trevliga!
De frågade om jag ville makulera det gamla passet nu eller när jag kom tillbaka för att hämta det andra och jag kan inte riktigt leva med tanken att vara utan pass, ens för 5 dagar, så jag sa att vi tar det när jag kommer tillbaka. Sanningen att säga vill jag inte ens byta pass och kunde jag hjälpa det så skulle jag inte. Fotot är fruktansvärt så det handlar inte om det, det handlar om alla mina häftiga stämplar och minnena som är kopplade till dem. Sydafrika, Thailand, Australien, Malaysia, The Gambia, Singapore och en massa (typ 12?) stämplar in och ut ur USA. Jag vill ha dem kvar. Man får behålla passet, men de gör hål i det, så jag behöver inte kasta det. Men jag fotade det också för säkerhets skull, ett exempel på en sida i passet får ni se på bilden.
På vägen hem stannade jag på Apoteket och köpte sårtejp, jag visste inte det tidigare, men ärren ska tejpas i 6 månader...
Jag glömde köpa kompresser däremot.
Jag var fruktansvärt trött och svullen när jag kom hem och hade väldigt ont, både i svullnaden och värk i ryggen och i resten av kroppen, det som beror på sköldkörteln.
Jag somnade på soffan en stund efter att jag haft telefonmöte med pappa och en annan kollega i direkt följd. Jag börjar redan vara tvungen att planera för jobbresor, bland annat en jag ska göra nästa vecka. Jag får hoppa över en dag sjukskrivning för att åka till Kustbevakningen då så att jag inte tappar greppet om mina projekt.
Jag ska också åka till Visby på min första dag tillbaka på jobbet.
Till middag gjorde jag räksallad.

Har man inte för många hundar om man inte märker att en försvinner?

25/3 På måndagen var det dags för återbesök igen. Jag hade ju varit svullen i några dagar och inte bara vid såret utan i hela kroppen. Jag var rätt säker på att det också samlats sårvätska i såret efter att vi tagit bort dränaget. Problemet var att min sköterska var på fjällsemester och kirurgen var den som kollade. Han trodde inte att det var vätska därinne och stack mig i magen en gång för att se om det gick att få ut något och det gick inte. Men jag var ju väldigt svullen där och det kändes som om det var vätska eftersom det gick att flytta på det och det gjorde mer och mer ont för varje dag.
Han gav mig vätskedrivande och sa att jag bara skulle ta en tablett när jag kom hem och jag hämtade ut medicinen på vägen hem.
När jag kom hem satte jag igång med att städa lite. Jag trivs inte när det är stökigt och skitigt och det här var första dagen som jag överhuvudtaget kunde göra någon nytta.
Jag dammsög och torkade ytor och städade toaletten och sen sprang jag och kissade resten av eftermiddagen när den vätskedrivande medicinen började verka.
Sen dök systerdottern upp och strax senare kollegan A. Vi fikade och snackade och sen ringde min chef och vi hade ett telefonmöte i nån kvart eller så. Under tiden roade A och L varandra utan större problem och till slut var jag tvungen att gå ut och sätta mig på trappen för att höra vad vi sa i telefonen för att de tjattrade så mycket.
Sen satte jag igång att laga middag åt mig och L, A stannade inte på middag utan lagom tills det började bli klart så åkte hon hemåt.
Medan L diskade så duschade jag och sen åkte vi mot stan för att spela quiz.
Vi hade inte ens hunnit ut ur mitt område när vi hittade en liten terrier utefter vägen och jag klev ut och tog den under armen. En tjej som stod utanför ett hus i närheten ropade att den kom från huset som var närmast stället jag var på och sen lät hon väldigt irriterad när hon sa att det inte var första gången. Jag förstår det, jag har också en granne som låter sin hund springa lös och han går och retar min hund, jagar min katt och rastar på min tomt. Det är väldigt irriterande.
När jag ringde på dörren till huset kom en dam och öppnade och såg väldigt förvånad ut när jag höll fram hunden, det stod 4-6 hundar runt benen på henne och hon hade inte ens märkt att den här var borta...
Då kanske man har för många hundar?
Sen slutade vi inte förundras över människor när vi körde in mot stan, folk körde som galningar, över spärrområden och sicksack och verkade inte ha någon koll alls. Ibland glömmer jag hur svårt det är för en del att vara uppmärksamma.
E dök inte upp och hade glömt att säga att hon inte kunde och sen ringde L och sa att hon varit tvungen att vända eftersom hon mådde illa.
Det var alltså bara jag, B, La och systerdottern. Ändå gjorde vi ganska bra ifrån oss även om La lyckades få mig och B så osäkra att vi gav upp vårt rätta svar på en fråga till fördel för hans fel svar...
Min absolut sämsta kategori är ju musik och kan ni tro det, det var jag som kunde musikfrågan den här gången!
På en av 3-poängsfrågorna var La rätt säker på att han visste svaret och efter att ha skrivit ned en massa namn så kom han till slut på vad Lewis Carol hette på riktigt och sen i slutänden fick vi ändå fel och quizmaster sa att inget lag hade haft rätt på frågan!
Jag gick fram och han bad om ursäkt och gav oss våra 3 poäng.
Som sagt, med tanke på att vi var bara 4 i laget så gjorde vi bra ifrån oss.
Vi missade bildfrågan däremot, trots att det är en fråga man alltid klarar och vi visste mycket väl vem det var på bilden och jag var väldigt nära när jag trevande försökte komma på vad Christian Slater hette och vi visste till och med vilka roller han gjort.
La hade med sig chokladägg och L gjorde små figurer och tillbehör av folien på dem, vi brukar leka en hel del i vårt lag.

Snacka om att svullna upp

24/4 När jag vaknade på söndagen var jag svullen överallt, till och med i ansiktet... Jag räknade ut att jag gått upp drygt 7 kg på två veckor om man räknar med att de tagit bort drygt 4 kg! Snacka om att hålla vätska!
Jag gick i alla fall upp och duschade för att känna mig lite fräschare och sen åkte jag ned och satte mig på konditoriet för att få se lite folk och se att jag faktiskt inte var ensam i världen bara för att jag inte sett någon på runt 2 dygn.
Exets kusin satt vid ett bord där och hejade som hastigast på mig, sen satte jag mig och åt frukost och svarade på mail och sånt. När jag började känna mig trött packade jag ihop mina saker och åkte till apoteket och sen hem. Resten av dagen tog jag det lugnt.