Osynliga ärr efter drygt en vecka?

12/12 På torsdagen var det dags för återbesök för kontroll och för att ta bort stygnen. Jag fick leta efter parkering rätt länge och blev därför försenad och ringde för att tala om det medan jag letade runt efter en ruta,
Det var H som tog hand om mig när jag kom dit och vi pratade så mycket att jag blev kvar ett bra tag och bara pratade. Jag kände mig riktigt pigg och fräsch och H sa att hon nog aldrig sett någon läka så bra som jag. Hon hade till och med svårt att se var hon skulle tejpa på vissa ställen efter att hon tagit bort stygnen. Vi hade ju inte hunnit prata i stort sett när jag var inne för operation eftersom hon jobbade hela tiden och sen när hon skulle in till mig så hade jag hunnit skrivas ut och gå hem, tiden går ju så fort när man är upptagen, det vet jag ju precis hur det är. Men som sagt, jag var nog kvar nästan en timme och sen gick jag tillbaka till min bil och körde hemåt. Resten av dagen tog jag det lugnt och umgicks med Turre och Judas som fortfarande är helt överlyckliga över att jag är hemma nästan hela dagarna. Jag var trött och matt i hela kroppen och senare på kvällen tog jag som sagt min sista Fragminspruta och kände mig så lättad.

Jag mer än "tripplade" rekordet!

2/4 På tisdagen åt jag frukost med ungarna och sen åkte de hemåt och jag åkte in på återbesök i stan. Jag var väldigt lättad över att påsken var slut och att jag skulle dit, jag hade fruktansvärt ont vid det här laget och var yr och svimfärdig stora delar av dygnet.
Min sköterska H klämde och kände ett bra tag på magen och sen satte hon en kanyl rätt in i den. Man kan tro att det skulle göra ont, men det gjorde det inte, men lite obehagligt var det.
Hon började suga ut sårvätska med kanylen och tömde den i en påse som jag fick hålla i. Hon sa att en sak var bra och det var färgen och lukten på vätskan, den var inte sjuk på nåt sätt. Själv undvek jag att titta på den.
Efter en massa tömmande avbröt hon och gick och hämtade en annan sköterska S för att få hjälp. Jag och S tryckte och höll på magen medan H fortsatte att tappa ut sårvätska. Rekordet de har haft tidigare var 520 ml, mitt facit slutade på 1920 ml!!
Som sagt, jag ska aldrig tvivla på mig själv igen. Har jag ont så är det något skumt på gång.
Det är ju inte konstigt att man har ont om man har 2 liter vätska innanför huden...
Sköterskorna såg inte särskilt nöjda ut och jag insåg ju att det inte var nåt att gnälla på nu, men att jag borde ha insisterat veckan innan att de skulle hämta en sköterska som kunde det här med tappning av sårvätska.
Det var alltså det här som var anledningen till att jag hade så ont att jag var tvungen att ta starka tabletter fortfarande.
På vägen hem stannade jag till vid Drottninggatan för att handla en ögonskugga och mascara på Face och sen åkte jag till Apoteket och köpte Blutsaft eftersom jag och sköterskan kommit fram till att jag skulle testa det för att blodvärdet skulle förbättras för det var mycket riktigt dåligt.
Jag var tvungen att åka en sväng till jobbet för att få iväg två offerter och ha två möten men det var tufft, jag kände mig svimfärdig och yr hela tiden och åkte hem så snart jag kunde.
Jag testade blutsaften direkt när jag kom hem, jag har hört att det är fruktansvärt äckligt och att man får kväljningar av det. Jag förstår inget alls, det smakar som koncentrerad druvsaft med en eftersmak av järn och det tycks vara druvsaft som det i huvudsak är gjort på, så inga överraskningar där...
Framåt kvällen spydde jag, troligtvis både på grund av yrseln och på grund av ett tillfälligt bakslag med ätandet. Jagh ar haft det så tidigare, i oktober. Då kunde jag knappt äta nåt på 1-2 veckor och allt som jag åt kom bara upp igen. Inget att oroa sig för tror jag.
Ett tecken på att det börjar bli vår är i alla fall att en av mina solcellslampor på verandan lyser en stund på kvällen, det betyder att solen lyser tillräckligt för att ladda den nu, det händer inte på hela vintern!

Har man inte för många hundar om man inte märker att en försvinner?

25/3 På måndagen var det dags för återbesök igen. Jag hade ju varit svullen i några dagar och inte bara vid såret utan i hela kroppen. Jag var rätt säker på att det också samlats sårvätska i såret efter att vi tagit bort dränaget. Problemet var att min sköterska var på fjällsemester och kirurgen var den som kollade. Han trodde inte att det var vätska därinne och stack mig i magen en gång för att se om det gick att få ut något och det gick inte. Men jag var ju väldigt svullen där och det kändes som om det var vätska eftersom det gick att flytta på det och det gjorde mer och mer ont för varje dag.
Han gav mig vätskedrivande och sa att jag bara skulle ta en tablett när jag kom hem och jag hämtade ut medicinen på vägen hem.
När jag kom hem satte jag igång med att städa lite. Jag trivs inte när det är stökigt och skitigt och det här var första dagen som jag överhuvudtaget kunde göra någon nytta.
Jag dammsög och torkade ytor och städade toaletten och sen sprang jag och kissade resten av eftermiddagen när den vätskedrivande medicinen började verka.
Sen dök systerdottern upp och strax senare kollegan A. Vi fikade och snackade och sen ringde min chef och vi hade ett telefonmöte i nån kvart eller så. Under tiden roade A och L varandra utan större problem och till slut var jag tvungen att gå ut och sätta mig på trappen för att höra vad vi sa i telefonen för att de tjattrade så mycket.
Sen satte jag igång att laga middag åt mig och L, A stannade inte på middag utan lagom tills det började bli klart så åkte hon hemåt.
Medan L diskade så duschade jag och sen åkte vi mot stan för att spela quiz.
Vi hade inte ens hunnit ut ur mitt område när vi hittade en liten terrier utefter vägen och jag klev ut och tog den under armen. En tjej som stod utanför ett hus i närheten ropade att den kom från huset som var närmast stället jag var på och sen lät hon väldigt irriterad när hon sa att det inte var första gången. Jag förstår det, jag har också en granne som låter sin hund springa lös och han går och retar min hund, jagar min katt och rastar på min tomt. Det är väldigt irriterande.
När jag ringde på dörren till huset kom en dam och öppnade och såg väldigt förvånad ut när jag höll fram hunden, det stod 4-6 hundar runt benen på henne och hon hade inte ens märkt att den här var borta...
Då kanske man har för många hundar?
Sen slutade vi inte förundras över människor när vi körde in mot stan, folk körde som galningar, över spärrområden och sicksack och verkade inte ha någon koll alls. Ibland glömmer jag hur svårt det är för en del att vara uppmärksamma.
E dök inte upp och hade glömt att säga att hon inte kunde och sen ringde L och sa att hon varit tvungen att vända eftersom hon mådde illa.
Det var alltså bara jag, B, La och systerdottern. Ändå gjorde vi ganska bra ifrån oss även om La lyckades få mig och B så osäkra att vi gav upp vårt rätta svar på en fråga till fördel för hans fel svar...
Min absolut sämsta kategori är ju musik och kan ni tro det, det var jag som kunde musikfrågan den här gången!
På en av 3-poängsfrågorna var La rätt säker på att han visste svaret och efter att ha skrivit ned en massa namn så kom han till slut på vad Lewis Carol hette på riktigt och sen i slutänden fick vi ändå fel och quizmaster sa att inget lag hade haft rätt på frågan!
Jag gick fram och han bad om ursäkt och gav oss våra 3 poäng.
Som sagt, med tanke på att vi var bara 4 i laget så gjorde vi bra ifrån oss.
Vi missade bildfrågan däremot, trots att det är en fråga man alltid klarar och vi visste mycket väl vem det var på bilden och jag var väldigt nära när jag trevande försökte komma på vad Christian Slater hette och vi visste till och med vilka roller han gjort.
La hade med sig chokladägg och L gjorde små figurer och tillbehör av folien på dem, vi brukar leka en hel del i vårt lag.

Det gör ont på fel ställe

18/3 På måndagen skulle jag på återbesök på kliniken och trots att jag var uppe i god tid så höll jag på att inte komma dit i tid. Jag vill inte gå in på detaljer men de som ätit järntabletter vet att det inte bara är musklerna som blir stenhårda av det... ehh.
Jag ville ju duscha innan jag åkte in också och eftersom jag inte bör köra på de starka tabletterna så hade jag inte tagit några sedan kvällen innan och jag mådde allt annat än lysande
När jag kom till kliniken fick jag träffa "min" sköterska och hon tog bort dränagen och lagom tills vi var klara så hade jag frossa och ont i precis hela kroppen. Det var nog inte bara operationssåren utan också sköldkörtelvärk. En operation, det vill säga "trauma" kan uppröra sköldkörteln rätt ordentligt och det gör att jag får ett "skov" och sen tar det tid innan den hämtar sig nog för att jag inte ska ha influensaliknande värk i hela kroppen.
Jag köpte en till gördel på kliniken innan jag åkte hemåt, en med långa ben på, så att jag skulle slippa tejpa hela tiden.
När jag komhem kunde jag äntligen ta mina tabletter igen och det var en enorm lättnad att slippa värken och frossan och jag somnade på soffan.
Till mellanmål åt jag färska bär med turkisk yoghurt.