Vi är mer självgående än andra

26/4 På söndagen var det dags att åka hem igen. Det hade varit en upplevelse att se Island och det är helt klart ett tacksamt motiv när man gillar att fota, men helt klart för kallt för min smak. Min fibromyalgi klarade inte riktigt av kylan och de som säger att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder har garanterat inte sköldkörtelfel och fibromyalgi, för trots att jag vet att jag är frusen så fanns det helt enkelt inte mer kläder att ta på sig än vad jag redan hade... 5-6 lager högkvalitativa kläder, underställ, goretex och så vidare hjälpte föga för mig som är så frusen och jag fick frossa flera gånger om dagen. Reseledarna körde oss till flygplatsen på morgonen och lämnade oss vid incheckningen och åkte för att återlämna hyrbilarna. Under tiden checkade vi in oss själva och dem och våra väskor. När de kom tillbaka blev de väldigt förvånade för tidigare grupper har stått och väntat på dem som barn och inte fått något gjort under tiden och att vi dessutom hade checkat in dem var de extra förvånade över.
Jag och J gick runt lite på flygplatsen efter säkerhetskontrollen, vi gick och tog en sista titt på isländska produkter i butikerna, de andra tog en öl i en bar så länge.
Lagom till boarding mötte alla upp vid gaten och sen hade vi alla säten tillsammans.
Jag och J hade haft rätt kul under resan att många ord är precis så som vi brukar skämta om i Sverige, ett svenskt ord med en -ur bakom. Många fler än vi trott. Men toaletter var ju ett väldigt konstigt och roligt ord tycker jag, Snyrtingar.
Jag som inte är van att dela rum med folk tycker att det är lite jobbigt, både för att jag är rädd att störa dem och för att jag är rädd för att de ska störa mig. Särskilt orolig är jag om jag inte känner personen väl. Jag blev glatt överraskad över att jag inte störde mig det minsta på J, trots att vi umgås rätt sällan och inte särskilt tätt då vi gör det. Hon är helt enkelt inte en sån som går en på nerverna! På det stora hela tror jag att jag inte störde henne särskilt mycket heller. Det var skönt att komma hem däremot och kunna sova naken och ensam igen och njuta av den relativa värmen, jag som tycker att Sverige är för kallt större delen av året.

Det är klart att det ska vara extra kallt då

8/12 På söndagen var det andra advent och syrran och hennes familj skulle ha invigning av sitt stall och hade bjudit in familj och vänner på öppet-husfika i stallet. Dessvärre var det den kallaste dagen dittills den här vintern och jag hade liksom tidigare en besvärlig frossa, men jag ville ju ändå vara där. Mamma och pappa kom och hämtade mig så att jag skulle slippa köra så långt och jag hade inte orkat göra det.
Min systerson S hjälpte mig med att serva med glögg, kaffe och pepparkakor och när det var dags för Turre att göra plats för en av de andra hundarna så hjälpte S till att ta ut honom i bilen åt mig. Efter en stund började jag må fruktansvärt dåligt. När jag sitter still och inte gör något så mår jag toppen och det lurar mig att tro att allt är frid och fröjd, men om jag utnyttjar det så blir jag jättedålig i slutänden...
Jag satte mig i bilen med fruktansvärd värk och frossa och var tvungen att jaga hem mamma och pappa för att jag inte klarade mer, men de var inte så besvikna som tur var.
Det var i alla fall trevligt så länge det varade och det var trevligt folk där.
Jag kollapsade i soffan resten av dagen.

  

En av de värsta nätterna i mitt liv

24/11 På söndag vid lunchtid satte jag mig i bilen och åkte till Kallhäll för att hämta upp min leverantör A för att sen åka vidare till Linköping. Vi skulle ha ett möte där på måndag morgon och ville slippa gå upp mitt i natten för att inte riskera att komma försent.
Innan vi åkte packade jag en annan väska också för att kunna åka direkt till Arlanda när jag kom hem igen på måndagen. Min flight till London skulle ju gå från Stockholm redan tidig eftermiddag.
Vi kom fram till Linköping i god tid före middagstid och checkade in på våra rum. Innan jag gick upp till mitt rum räckte A mig en liten flaska mousserande vin som han tagit med och sa åt mig att gå och ta det lugnt en stund och ta ett bad, sen skulle han bjuda på middag senare.
Jag var fruktansvärt frusen och tappade upp ett varmt bad och hoppade i. Jag gillar ju inte alkohol, men det kändes lite lyxigt med ett bad och mousserande vin, så jag tvingade i mig ett glas i alla fall...
Senare på kvällen möttes vi upp i receptionen och gick ut på stan för att äta. Vid det här laget hade jag regelrätt frossa och hade svårt att vara ute överhuvudtaget, det var rent lidande. Jag trodde att det var för att det faktiskt var väldigt kallt och blåsigt och det faktum att vi fick leta rätt länge för att hitta något annat än en kebabrestaurang som var öppen. Vi hade ju ingen aning om att det inte finns någonstans att äta på Söndagar i Linköping.
Alla restauranger runt torget var nedsläckta och stängda, Texas Longhorn var stängt och alla andra ställen vi hittade utmed vår promenadväg. Slutligen hittade vi till O'Learys, det enda ställe som var öppet.
När vi äntligen kom in i värmen så visade det sig att det inte hjälpte, min frossa blev värre och värre och jag började gissa på att jag hade börjat bli sjuk.
Det blev en kort kväll på grund av det och det faktum att inga av mina vänner runt och i Linköping var hemma och hade tid för mig denna söndagskväll började kännas rätt bra. Jag hade inte varit mycket till sällskap för dem, jag var det definitivt inte för A...
Vi traskade hemåt i kylan och jag mådde bara sämre och sämre och så fort jag kom tillbaka till rummet så gick jag och lade mig under dubbla täcken med pyjamas på och en extra fleecetröja på det.
Jag har aldrig mått så skumt i hela mitt liv.
Jag frös och svettades så att sängen inte bara var fuktig, den var faktiskt helt blöt!
Jag var tvungen att tvinga mig själv att gå upp mitt i natten och vända på täcket.
Men även det var rent lidande då det ju tillfälligt blev ännu kallare.
Jag avskyr verkligen att frysa och gör det väldigt ofta, men det här var något av det värsta jag varit med om.

Det gör ont på fel ställe

18/3 På måndagen skulle jag på återbesök på kliniken och trots att jag var uppe i god tid så höll jag på att inte komma dit i tid. Jag vill inte gå in på detaljer men de som ätit järntabletter vet att det inte bara är musklerna som blir stenhårda av det... ehh.
Jag ville ju duscha innan jag åkte in också och eftersom jag inte bör köra på de starka tabletterna så hade jag inte tagit några sedan kvällen innan och jag mådde allt annat än lysande
När jag kom till kliniken fick jag träffa "min" sköterska och hon tog bort dränagen och lagom tills vi var klara så hade jag frossa och ont i precis hela kroppen. Det var nog inte bara operationssåren utan också sköldkörtelvärk. En operation, det vill säga "trauma" kan uppröra sköldkörteln rätt ordentligt och det gör att jag får ett "skov" och sen tar det tid innan den hämtar sig nog för att jag inte ska ha influensaliknande värk i hela kroppen.
Jag köpte en till gördel på kliniken innan jag åkte hemåt, en med långa ben på, så att jag skulle slippa tejpa hela tiden.
När jag komhem kunde jag äntligen ta mina tabletter igen och det var en enorm lättnad att slippa värken och frossan och jag somnade på soffan.
Till mellanmål åt jag färska bär med turkisk yoghurt.